Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående arvsrätten för barn utom äktenskap.

1968-02-27 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:9, Utlåtande i anledning av motioner angående arvsrätten för barn utom äktenskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av motioner angående arvsrätten för barn

utom äktenskap.

I de likalydande motionerna I: 399 av fröken Mattson och II: 501 av herr

Martinsson hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära

att förslag om utomäktenskapliga barns rätt till arv efter fäder och

fädernefränder snarast framlägges.

Gällande rätt

För att barn utom äktenskap skall kunna ärva sin fader förutsätts enligt

4 kap. 4 § ärvdabalken att barnet är trolovningsbarn eller att fadern har

avgivit en förklaring att barnet skall ha samma rätt till arv efter honom som

barn av äktenskaplig börd. Utomälctenskapligt barn har icke någon arvsrätt

efter släktingar på faderns sida.

Motionerna

Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. följande.

Redan 1954 föreslogs av en statlig utredning att barn utom äktenskap i

arvsrättsligt hänseende skulle helt likställas med barn i äktenskap. I det

förslag till ärvdabalk, som 1955 förelädes lagrådet, accepterade Kungl. Maj :t

utredningens förslag i denna del. Lagrådet förordade emellertid ett bibehållande

av de nu gällande rättsreglerna på området, och förslag till ändring

av reglerna kom inte på riksdagens bord.

När riksdagen 1958 antog den nya ärvdabalken kvarstod fortfarande de

tidigare gällande arvsreglerna oförändrade.---

Mot reformen har rests den invändningen att svårigheterna att avgöra en

faderskapsfråga med full säkerhet skulle vara stora. Företrädarna för denna

uppfattning hävdar att vi kan uppleva en del fall, där något biologiskt faderskap

ej föreligger men där barnet skulle erhålla arvsrätt.

Jag anser farhågorna överdrivna. En hög grad av säkerhet torde redan nu

finnas med nuvarande vetenskapliga metoder. År 1965 framlades betänkandet

Fastställandet av faderskap till barn utom äktenskap med förslag till

vissa nya rättsregler. Ett genomförande av utredningsmannens förslag skulle

förmodligen medföra ännu större trygghet i detta avseende.

Man kan måhända göra den invändningen att frågan nu är mindre aktuell

än i en äldre tids svenska samhälle. Utbildningsmöjligheterna har demokratiserats

och åtgärderna på det sociala fältet har kommit att minska betydelsen

för den enskilde av rätt till arv efter tidigare generationer. Det går dock

inte att bortse från att många, som fötts i en utomäktenskaplig förbindelse,

betraktar de nu gällande arvsreglerna som en kännbar och helt omotiverad

orättvisa.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

Frågans tidigare behandling

Vid lagrådsremissen (år 1955) av förslaget till ärvdabalk, vari föreslogs

att barn utom äktenskap i arvsrättsligt hänseende helt skulle likställas med

barn i äktenskap och att följaktligen någon särbestämmelse rörande utornäktenskapliga

barn icke skulle upptagas i ärvdabalken, anförde dåvarande

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, bl. a. följande (prop.

1958 A: 144 s. 96 f.).

Sedan barn utom äktenskap i början av 1900-talet blivit praktiskt taget

fullt likställda med barn i äktenskap i fråga om rätt till arv efter moder

och mödernefränder, har införandet av arvsrätt för de utomäktenskapliga

barnen även efter fader och fädernefränder varit ett ständigt aktuellt önskemål,

vars förverkligande stora befolkningsgrupper betraktat såsom en ur

rättvisesynpunkt ofrånkomlig reform. Frågan Arar föremål för riksdagens

prövning såväl vid behandlingen av 1917 års lag om barn utom äktenskap

som vid genomförandet av 1928 års arvslag, men båda gångerna avvisades

kravet på generell arvsrätt. Vid det förstnämnda tillfället tillkom dock riksdagens

beslut efter sammanjämkning, enär kamrarna fattat olika beslut;

samtidigt begärdes likväl förnyad förutsättningslös utredning. Även vid 1928

års riksdag framställdes yrkande om ytterligare utredning, men frågan härom

föll sedan kamrarna stannat i skiljaktiga beslut. Redan år 1936 beslöt

emellertid riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig, förutsättningslös

utredning angående de utomäktenskapliga barnens rättsliga ställning.

Det är ett etiskt rättvisekrav, att barn inom och utom äktenskap i möjligaste

mån blir likställda. Samhället bör icke genom sin lagstiftning eller

på annat sätt medverka till en uppdelning av barnen i en bättre och en

sämre lottad grupp. Detta är först och främst en principiell fråga om rättslikhet.

Men lösningen därav kan även antagas ha en viss betydelse för opinionsbildningen

i samhället. Visserligen torde det vara sant att, såsom under

remissbehandlingen från skilda håll anförts, den allmänna reaktionen mot

moder med barn utom äktenskap icke längre tar sig så negativa uttryck som

tidigare och att föreställningen om de utomäktenskapliga barnens sociala

mindervärde är på god väg att försvinna. Men alltjämt lever tyvärr denna

föreställning dock kvar på en del håll, och det torde vidare i många fall

förhålla sig så, att de utomäktenskapliga barnen själva har vissa mindervärdeskänslor

på grund av sin börd. Därför är det angeläget att allt som kan

göras för att utjämna den ur principiell och etisk synpunkt oförsvarliga

åtskillnaden mellan olika grupper av barn också blir gjort. Upphävande av

de utomäktenskapliga barnens nuvarande särställning i arvsrättsligt hänseende

är tvivelsutan ägnat att i sin mån bidraga till en mera fullständig

social likställighet mellan dessa barn och barn inom äktenskap. Införandet

av arvsrätt för utomäktenskapligt barn efter fader och fädernefränder är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

3

säkerligen av värde även ur en annan synpunkt än det sociala rättvisekravets.

Erfarenheten visar att samhörigheten mellan ett utomäktenslcapligt

barn och dess fader i allmänhet icke är sådan som den med hänsyn

till barnets bästa borde vara. Genom att införa arvsrätt efter fader och

fädernefränder skulle man emellertid så kraftigt som på lagstiftningens

väg kan ske fastslå faderns samband med barnet och därigenom medverka

till att hans känsla av ansvar för barnets uppfostran och framtid stärkes.

Man skulle alltså---tvinga den utomäktenskaplige fadern att även

socialt stå för sitt faderskap. Visserligen har arvsrätten ur rent ekonomisk

synpunkt mycket liten betydelse i flertalet fall. Men då fadern eller, om han

är död, någon av hans skyldemän verkligen efterlämnar kvarlåtenskap av

värde, tillkommer ett förhållande som kanske alltför ofta fått inta en undanskymd

plats i diskussionen, nämligen att det ur det utomäktenskapliga barnets

egen synvinkel måste te sig orättfärdigt att arvet helt skall tillfalla ett

annat barn till samme fader, vilket har äktenskaplig börd; varken det ena

eller det andra barnet har ju kunnat påverka sin börd.

Att förslaget om en utvidgning av de utomäktenskapliga barnens arvsrätt

har starkt stöd i den allmänna rättsuppfattningen bekräftas av att endast

ett fåtal remissinstanser på principiella skäl avstyrkt de sakkunnigas förslag

i denna del. Därvid har bland annat gjorts gällande att förslaget icke

skulle stå i överensstämmelse med vad som numera antages utgöra grunden

för arvsrätten; denna vore nämligen icke blodsbandet enbart utan den

med blodsbandet i regel förknippade sociala och ekonomiska samhörigheten.

Väl är det sant att nämnda tankegång låg bakom den år 1928 vidtagna

åtgärden att upphäva arvsrätten för kusiner. Men det är att märka att det

därvid var fråga om en kategori av fränder, vilkas släktskap till arvlåtaren

är tämligen avlägsen. När det gäller så nära skyldemän som egna barn är

läget ett annat. Då väger såsom de sakkunniga framhållit själva skyldskapsförhållandet

betydligt tyngre. De utomäktenskapliga barnen utgör visserligen

en ganska stor del av samtliga barn men dock ej mer än ungefär en

tiondel, och av dessa är bortåt hälften trolovningsbarn. Även beträffande

en annan tämligen omfattande grupp, skilsmässobarnen, torde barnets samhörighet

med den ene av föräldrarna — i all synnerhet om dessas äktenskap

varat helt kort tid eller rentav endast avsett att legitimera barnet —

ej sällan vara betydligt mindre än med den andre. På liknande sätt ligger

saken till i fråga om de utomäktenskapliga barnen. Särskilt då fadern gift

sig med annan än barnets moder och fått barn i äktenskapet, föreligger i

regel en bristande samhörighet mellan honom och det utomäktenskapliga

barnet. Men att samhörigheten är ringa kan ju normalt icke betraktas som

önskvärt, utan tvärtom är det angeläget att fadern, i den utsträckning förhållandena

det medger, visar intresse för barnet och tager sig an detta.

Såsom jag redan framhållit bör införandet av generell arvsrätt efter fader

och fädernefränder kunna bidraga till att stärka faderns ansvarskänsla i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

detta hänseende. Den omständigheten att den ekonomiska och sociala samhörigheten

mellan utomäktenskapliga barn och deras fäder för närvarande

ofta är svag kan med hänsyn till det sagda icke anses utgöra något verkligt

hinder mot förslaget. I varje fall kan detta argument ej tillerkännas avgörande

betydelse i jämförelse med det krav på rättslikhet mellan olika

grupper av barn, vilket såsom förut framhållits utgör det väsentliga skälet

för reformen.

Mot en utvidgning av de utomäktenskapliga barnens arvsrätt har i några

yttranden vidare invänts att ett förverkligande av förslaget i denna del skulle

vara ägnat att försvaga äktenskapets betydelse som institution i samhället.

Dessa farhågor synes mig icke berättigade. Det förhållandet att en man är

fader till ett utomäktenskapligt barn kan väl stundom föranleda att ett tilltänkt

äktenskap icke kommer till stånd eller, om mannen redan är gift, att

hans äktenskap upplöses. Men att vidgad arvsrätt för barn utom äktenskap i

och för sig skulle få någon nämnvärd verkan i fråga om äktenskaps ingående

eller bestånd synes icke troligt. I Danmark och Norge är utomäktenskapliga

barn sedan åtskilliga år tillbaka i arvsrättsligt hänseende likställda

med barn i äktenskap utan att äktenskapets ställning som samhällsinstitution

i dessa länder torde kunna påstås vara svagare än hos oss. Ett faktum

är dessutom att i Danmark och Norge antalet utom äktenskap födda barn i

förhållande till hela antalet levande födda barn under de senaste åren varit

avsevärt lägre än i vårt land. Över huvud synes intresset av att skydda familjebildning

och familjesamhörighet icke stå i vägen för denna förbättring

av de utomäktenskapliga barnens ställning.-----

Såsom redan anmärkts har de sakkunnigas förslag i princip vunnit anslutning

hos det stora flertalet remissinstanser. En del av dessa har emellertid

ansett att förslaget icke bör genomföras förrän fastställandet av faderskapet

till barn utom äktenskap kan ske med fullständig visshet eller i

vart fall med betydligt större säkerhet än för närvarande. Andra återigen har

såsom en förutsättning för förslagets genomförande uppställt att efterlevande

make tillförsäkras en väsentligt tryggare ställning än enligt de sakkunnigas

förslag.

På vetenskapens nuvarande ståndpunkt kan ett barns härstamning på

fädernet i allmänhet icke fastslås med absolut visshet, och det är osäkert

om detta någonsin skall bli möjligt i full utsträckning. Det sagda gäller

självfallet i princip i lika mån utomäktenskapliga barn och barn i äktenskap,

låt vara att beträffande den sistnämnda gruppen av barn någon tvekan

om härstamningen vanligtvis icke behöver uppstå i praktiken. Under

nämnda förhållanden är det tydligen en bedömningsfråga huruvida faderskapsfastställandet

kan anses ske med sådan säkerhet att arvsrätt skall

kunna grundas därå. Den i anslutning till de sakkunnigas förslag inom

justitiedepartementet utarbetade nya bestämmelse om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap, som jag i det följande kommer att när
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968 5

mare behandla, uppfyller enligt min mening ur rättssäkerhetssynpunkt tillräckligt

stora krav för att arvsrätt efter fader och fädernefränder skall

kunna införas. Då det gäller att bedöma förslagets konsekvenser, måste man

för övrigt hålla i minnet, att i de allra flesta fall spelar arvsrätten ur ekonomisk

synpunkt en mycket mindre roll än rätten till underhållsbidrag

från den antagne fadern. Som jag nyss nämnt har redan nu utomäktenskapligt

barn i både Danmark och Norge generell arvsrätt efter fader och

fädernefränder, och med de mycket stränga krav som där hittills gällt i

fråga om faderskaps fastställande måste det i dessa länder ha framstått såsom

särskilt angeläget att den nya bestämmelsen ger erforderlig säkerhet.

De danska och norska representanter, som deltagit i utarbetandet av den

av kommittén föreslagna bestämmelsen, har emellertid ansett denna vara

tillfyllest för sina länders vidkommande. — — •—

En konsekvens av den vidgade arvsrätten för utomäktenskapligt barn är

att andra arvingar får vidkännas en motsvarande minskning i sin nuvarande

rätt till arv. Det mest ömmande fallet härvidlag synes vara det då den

avlidne mannen efterlämnar, förutom barn utom äktenskap, endast hustru.

Den hälft av boet som hustrun enligt gällande rätt erhåller i arv kommer

i stället att tillfalla det utomäktenskapliga barnet. Särskilt om egendomen

i boet helt härleder sig från hustrun och hon icke haft kännedom om barnets

existens kan detta resultat verka stötande.

Jag vill då först framhålla att de sakkunniga förutsatt att det av folkbokföringen

skall kunna utläsas om en man är fader till barn utom äktenskap

på liknande sätt som därav för närvarande kan inhämtas att en kvinna

har barn utom äktenskap eller att en man är fader till trolovningsbarn eller

barn, beträffande vilket han avgivit arvsrättsförklaring. Under remissbehandlingen

har någon erinran icke i och för sig riktats mot tanken att i

en mans personakt skall antecknas varje utomäktenskapligt barn, till vilket

han förklarats vara fader. Däremot har från några håll ifrågasatts lämpligheten

av att en medlem av mannens familj skulle äga att mot mannens

vilja ur personakten inhämta upplysning om hans utomäktenskapliga barn.

I ett par yttranden har vidare tvekan uttalats om riktigheten av de sakkunnigas

uppfattning, att 13 § sekretesslagen skulle tillåta ett utlämnande av

dylika uppgifter utan mannens samtycke. I anledning härav må till en början

erinras om att föredragande departementschefen vid sekretesslagens

tillkomst uttryckligen framhöll (proposition nr 140/1936 s. 89) att kontrahenterna

vid ett tillämnat äktenskap i regel torde kunna anses berättigade

att få del av upplysningar om varandra. Denna uppfattning vill jag för

egen del biträda, och jag anser att detsamma bör gälla även i fråga om sådana

anhöriga till en person, från vilka hans utomäktenskapliga barn kan

härleda arvsrätt. Jag kan därför ej instämma i ett under remissbehandlingen

väckt yrkande om sådan ändring av 13 § sekretesslagen att ett utlämnande

av berörda uppgifter förhindras. Å andra sidan synes det mig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

icke heller nödvändigt att, såsom från vissa håll yrkats, genom specialbestämmelser

av ett eller annat slag utbygga möjligheten för blivande hustru

eller nära anhörig att inhämta upplysningar i berörda hänseende. Erforderliga

författningsändringar i tillämpningsbestäinmelserna till folkbokföringsförordningen

kan genomföras på administrativ väg.

Med hänsyn till vad nu sagts bör alltså såväl trolovad som hustru kunna

utan svårighet få uppgift om existensen av ett fästmannens eller makens

utomäktenskapliga barn. Därmed skapas ett underlag för eventuellt erforderliga

åtgärder från hennes sida — i första hand upprättande av äktenskapsförord

— till skydd för den egna egendomen. Vidare må i detta sammanhang

beaktas att de sakkunniga framlagt förslag till sådan ändring av

13 kap. 12 § giftermålsbalken att den s. k. sextusenkronorsregeln, i motsats

till vad nu är fallet, blir tillämplig även då det efter den döde finnes

bröstarvinge som ej jämväl är efterlevande makes avkomling eller underhållsberättigat

barn utom äktenskap. Genom detta förslag, som jag i det

följande skall närmare beröra, kommer alltså den vidgade arvsrätten för

utomäktenskapligt barn icke att medföra någon olägenhet för efterlevande

hustru, om kvarlåtenskapen uppgår till högst sextusen kronors värde och

enskild egendom ej finns. Det må i detta sammanhang slutligen också erinras

om möjligheten att upprätta testamente. Eftersom arvsrätten för utomäktenskapligt

barn, om den ej skall bli illusorisk, bör vara förenad med

laglottsrätt i samma utsträckning som gäller beträffande barn av äktenskaplig

börd, kommer visserligen testationsfriheten att i motsvarande mån

begränsas. Även i betraktande härav finns emellertid ett ganska stort utrymme

för att genom testamentsförordnande tillgodose såväl efterlevande

hustru som andra.

Vid dessa förhållanden anser jag att införandet av full arvsrättslig likställdhet

mellan barn i och barn utom äktenskap knappast kan anses möta

avgörande betänkligheter med hänsyn till efterlevande makes rättsställning.

Jag vill dock icke bestrida att goda skäl kan åberopas för att hustru vid

mannens död skall beredas ännu större trygghet än den som följer enligt det

nu sagda. Detta problem har emellertid sin betydelse oberoende av frågan

om de utomäktenskapliga barnens arvsrätt. I regel gäller det avvägningen

mellan den efterlevande maken och äktenskapliga barn. Visserligen kan

naturligtvis problemet bli mera accentuerat, om det tillkommer något barn

utom äktenskap, men en motsvarande situation kan redan nu föreligga, då

det finns barn från ett tidigare gifte, liksom det stundom kan uppkomma

stora intressemotsättningar mellan den efterlevande maken och dennes egna

barn. Såsom de sakkunniga påpekat innefattar alltså den närmare lösningen

av detta praktiskt mycket viktiga problem en avvägningsfråga, som icke

enbart har samband med de utomäktenskapliga barnens arvsrätt. Spörsmålet

torde i första hand böra upptagas vid det nordiska samarbetet på arvslagstiftningens

område som enligt vad jag förut nämnt skall börja inom den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968 7

närmaste tiden. Även den under remissbehandlingen väckta frågan om laglottsinstitutets

avskaffande torde därvid bli föremål för behandling.

Uppenbart är att stridiga intressen kan göra sig gällande vid ett arvskifte,

i vilket ett utomäktenskapligt barn skall deltaga. Särskilt när tillgångarna

i boet väsentligen utgöres av en släktgård eller ett familjeföretag, kan det

tänkas att det utomäktenskapliga barnets medbestämmanderätt bereder

svårigheter för de andra delägarna. I likhet med de sakkunniga anser jag

det vara naturligt att arvskiftet i ett sådant fall verkställes med beaktande

av önskemålet om gårdens eller företagets bevarande i släktens hand och

alltså så att det utomäktenskapliga barnet får nöja sig med att erhålla sin

lott i annan egendom. Att såsom en remissinstans förordat införa en uttrycklig

regel i detta hänseende anser jag dock icke erforderligt. Enligt 23

kap. 3 § i förslaget bör vad som ej lämpligen kan styckas eller skiljas såvitt

möjligt läggas å en lott. Om arvingarna ej kan enas, skall särskild skiftesman,

som på delägares begäran förordnas, själv bestämma om skiftet,

och skiftesmannens avgörande kan sedermera bringas under domstols prövning.

Vad beträffar det arvsrättsliga förhållandet mellan utomäktenskapligt

barn och dess fädernefränder är uppenbarligen denna del av arvsrättsfrågan

i praktiken mindre betydelsefull. Barnet kan över huvud icke ärva någon

av faderns släktingar så länge fadern lever. I allmänhet överlever fadern

sina föräldrar, och barnets arvsrätt efter dem blir sålunda endast sällan aktuell.

Även arvfall efter avlägsnare släktingar än fädernefränder i rakt uppstigande

led är sällsynta, inte minst på grund av att de som saknar egna avkomlingar

oftare än andra torde upprätta testamente. Vid dessa förhållanden

skulle en begränsning i det utomäktenskapliga barnets arvsrätt till att gälla

endast arv efter fadern närmast innebära att en tillfällighet komme att avgöra

i vad mån barnet finge del i fädernefrändernas kvarlåtenskap; redan

genom arvsrätten efter fadern får ju barnet del i sådan fädernefrändernas

egendom som fadern ärvt. Den allvarligaste olägenheten av att begränsa

arvsrätten till enbart fadersarv är emellertid att en principiell olikhet mellan

barn i och barn utom äktenskap i så fall alltjämt komme att kvarstå. Vad

som främst anmärkts mot arvsrätt även efter fädernefränderna är att dessa

i allmänhet icke känner till det utomäktenskapliga barnets existens. Genom

den fullständigare registrering av barn utom äktenskap, som jag enligt det

förut sagda anser böra komma till stånd, öppnas emellertid möjlighet för

den som saknar kännedom som sina arvingar att ur folkbokföringen inhämta

besked därom. Ur praktisk synpunkt minst lika betydelsefull såsom upplysningskälla

i detta hänseende är vidare den bouppteckning som upprättats

efter det utomäktenskapliga barnets fader; av denna skall ju barnets

existens framgå. Jag kan därför ej finna att vad i detta hänseende anförts

är av beskaffenhet att behöva hindra likställighetskravets förverkligande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

Lagrådet (prop. 1958 A: 144 s. 320 f.) förordade att arvsrätten för utomäktenskapliga

barn icke ändrades. Lagrådet ansåg att principiella skäl inte i

och för sig borde utgöra hinder mot att de utomäktenskapliga barnen även i

arvsrättsligt hänseende blir likställda med barn i äktenskap men ansåg att

nackdelarna med den utvidgade arvsrätten översteg fördelarna. Lagrådet

framhöll att, på grund av den bristande möjligheten att säkert fastställa det

biologiska faderskapet, det utomäktenskapliga barnet i en del fall skulle

komma att ärva en man som i verkligheten inte var dess fader. Vidare underströks

bl. a. de menliga verkningar det utomäktenskapliga barnets arvsrätt

efter fadern skulle i mindre bon kunna få för efterlevande hustru genom

att hennes rätt måste vika för barnets arvsrätt. Enligt lagrådet borde efterlevande

hustrus rätt i boet ges en tillfredsställande lösning före arvsrättsreformen.

Utvidgandet av de utomäktenskapliga barnens arvsrätt kunde

nämligen knappast vara en reform av någon högre angelägenhetsgrad.

Vid anmälan av lagrådets utlåtande anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Lindell, bl. a. följande (prop. 1958 A: 144 s. 350 f.).

Jag kan icke dela den principiella uppfattning angående frågan om de

utomäktenskapliga barnens arvsrätt åt vilken lagrådet givit uttryck. Det

måste, såsom min företrädare i ämbetet uttalat vid lagrådsremissen, anses

vara ett etiskt rättvisekrav, att barn inom och utom äktenskap i möjligaste

mån blir likställda, och samhället bör icke genom sin lagstiftning eller på

annat sätt medverka till en uppdelning av barnen i en bättre och en sämre

lottad grupp. Starka principiella skäl talar således enligt min uppfattning

för den ståndpunkt som intagits i det remitterade förslaget. Icke heller den

av lagrådet framförda praktiska invändningen, att på grund av den bristande

möjligheten att säkert fastställa det biologiska faderskapet det utomäktenskapliga

barnet i en del fall skulle komma att taga arv efter en man som

i verkligheten icke är dess fader, anser jag böra vara avgörande. Jag utgår

därvid ifrån att ökad säkerhet vid fastställande av faderskap torde kunna

vinnas genom en reform av förfarandet i faderskapsmål.

En omständighet som måste beaktas är emellertid, att efterlevande makes

rätt i boet A''id andra makens frånfälle för närvarande icke är tillfredsställande

reglerad. Redan i lagrådsremissen anfördes, att goda skäl kunde

åberopas för att efterlevande hustru skulle beredas större trygghet än den

som följde av den föreslagna utvidgningen av den s. k. sextusenkronorsregeln.

Frågan har även berörts av lagrådet, som gjort det uttalandet, att en

utvidgning av de utomäktenskapliga barnens arvsrätt i varje fall borde anstå

till dess nya regler tillkommit för att skydda efterlevande makes rätt i

boet. Även jag har kommit till den uppfattningen, att frågan om efterlevande

makes rätt först bör lösas. Trots de starka principiella skäl som talar för

att de utomäktenskapliga barnen i arvsrättsligt hänseende likställes med

barn inom äktenskap anser jag mig alltså icke kunna föreslå att ändring i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1963

9

lagstiftningen nu vidtages på denna punkt. Något längre uppskov behöver

det icke bli fråga om. Redan för mer än ett år sedan har för översyn av

äktenskapslagstiftningen tillkallats sakkunniga, i vilkas uppdrag även ingår

att utreda frågan om efterlevande makes rätt i boet. Under det uppskov

som föranledes av denna utredning kan för övrigt blodgruppsforskningen

komma att göra ytterligare framsteg och de antropologiska undersökningsmetoderna

förbättras och härigenom kan ökad säkerhet vid fastställande av

faderskap vinnas.

Kungl. Maj :ts förslag till ny ärvdabalk upptog således icke någon ändring

av de utomäktenskapliga barnens arvsrätt. Riksdagen antog förslaget (FK

prot. 1958 B 11 s. 63, AK B 11 s. 84) och anhöll i skrivelse till Kungl. Maj :t

om skyndsam utredning rörande förutsättningarna för att i mål om äktenskaplig

börd eller faderskapet till barn utom äktenskap ålägga syskon till

barnet eller föräldrar till dem, som eljest enligt lag är undersökningspliktiga,

att underkasta sig blodundersökning eller annan antropologisk undersökning

samt om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde

föranleda (1LU B 15, FIv B 14 s. 39, AK B 15 s. 89).

Frågan om vidgande av de utomäktenskapliga barnens arvsrätt aktualiserades

ånyo i motionen 1:275 till 1963 års riksdag. Första lagutskottet

yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionen (uti. 1963: 15)

att det kunde förutsättas att frågan om lika arvsrätt för barn i och utom

äktenskap kommer att upptagas till fortsatt behandling, sedan spörsmålet

om efterlevande makes rätt erhållit en tillfredsställande lösning. Motionen

föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Pågående lagstiftningsarbete

Familj er ättskommittén har föreslagit att arvsrätt införes mellan barn

utom äktenskap samt fadern och fädernefränderna (Äktenskapsrätt I och II,

SOU 1964: 34 och 35). Kommittén anför rörande nämnda fråga:

De av familjerättskommittén nu föreslagna förbättringarna av efterlevande

makes rättsställning genom ändringar i både GB och ÄB får anses undanröja

de betänkligheter som med hänsyn till efterlevande hustrus ekonomiska

intresse anförts mot berörda lagändring. I likhet med vad föredragande

departementschefen uttalade vid tillkomsten av ÄB anser kommittén,

att svårigheten att säkert fastställa det biologiska faderskapet ej bör vara

avgörande. Såväl i Danmark och Island som i Norge har också numera införts

arvsrätt mellan barn utom äktenskap samt fadern och fädernefränderna.

Detsamma gäller i Finland i fråga om barn utom äktenskap som blivit

erkänt av fadern. På de skäl som tidigare anförts i denna fråga förordar

därför kommittén, att lagändringen nu genomförs även i Sverige. Kommitténs

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

förslag upptager i enlighet härmed (frånsett övergångsstadganden) icke några

särskilda bestämmelser om arvsrätt för barn utom äktenskap.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1963 uppdrog chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Ivling, åt en särskild utredningsman

att företaga översyn av reglerna om fastställande av faderskap till

barn utom äktenskap och därmed sammanhängande problem. Utredningsmannen

framlade den 5 mars 1965 betänkandet Fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap (SOU 1965: 17), med förslag till ändringar i föräldrabalken.

Utredningsmannen har sammanfattat betänkandet på följande

sätt (Svensk Juristtidning 1965 s. 212 f.).

Den nuvarande regeln att den som haft samlag med modern under konceptionstiden

presumeras vara fader till barnet och att presumtionen brytes,

om det är osannolikt att barnet avlats vid samlaget, föreslås alltjämt skola

gälla som huvudregel. För de fall, då det är utrett, att modern under konceptionstiden

haft samlag med mer än en man, som icke i och för sig är

osannolik som fader, föreslås en tilläggsregel enligt vilken den för vars

faderskap övervägande skäl talar skall anses som fader. Om sannolikhetsjämförelsen

icke ger positivt utslag för viss man, kan faderskapet i flermansfallen

icke fastställas.

För att faderskapsfrågan i största möjliga utsträckning skall kunna

prövas i en rättegång och erforderliga jämförelser i tveksamma fall skall

kunna ske på bästa sätt skall enligt förslaget talan i faderskapsmål samtidigt

kunna föras mot flera män. Det förutsättes emellertid att genom barnavårdsmannens

försorg erforderlig utredning skall kunna åvägabringas utom rätta

så att i flertalet fall domstolsförfarande blir obehövligt eller talan kommer

att föras endast mot en man. Om den som instämts som svarande i faderskapsmål

påstår att viss annan man är att anse som fader, skall även denne

indragas i rättegången och frågan om hans faderskap prövas.

Förslaget syftar till att öka säkerheten för att det biologiska faderskapet

kommer att fastställas, vilket framstår som angeläget bl. a. med hänsyn till

strävandena att likställa de utomäktenskapliga barnen med barn i äktenskap

i fråga om arvsrätt. Det ansluter sig i huvudsak till det departementsförslag

som utarbetades 1955 (prop. 1958: 144) på grundval av Ärvdabalkssakkunnigas

betänkande »Ärvdabalk» (SOU 1954: 6). I väsentliga delar

överensstämmer förslaget med den lagstiftning som genomförts i Danmark

1960 och i Norge 1957.

Betänkandet upptar icke något förslag om utvidgning av skyldigheten att

underkasta sig blodundersökning eller annan antropologisk undersökning.

Härom anföres följande (s. 64 f.).

Från både laboratoriet och paternitetsavdelningen vid Statens rättsläkarstation

i Stockholm har inhämtats att man i de fall då undersökning av anhöriga

till parterna bedömts vara av betydelse i allmänhet också lyckats

erhålla de anhörigas frivilliga medverkan till undersökningen.

Det synes sålunda som om en utvidgning av undersökningsplikten till anhöriga

till parterna skulle bliva av ganska liten betydelse.

Med hänsyn härtill och till det motstånd, som rests mot tidigare förslag i

ämnet — ett motstånd som kan tänkas bl. a. ha berott på farhågor för att

undersökningar av parternas föräldrar i vissa fall skulle komma att blotta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

att en parts härstamning icke är den förmodade — föreslås icke någon utvidgning

av undersökningsplikten.

Av intresse i förevarande sammanhang är vidare två interpellationssvar

som under år 1967 avgivits av chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Kling.

I ett interpellationssvar den 18 april 1967 (AK prot. 21 s. 16 f.) anförde

statsrådet bl. a. följande.

Förslag om vidgad arvsrätt för utomäktenskapliga barn kan inte föreläggas

årets riksdag. Jag konstaterar detta med stort beklagande, eftersom

jag anser det vara ett starkt rättvisekrav att inom- och utomäktenskapliga

barn får samma arvsrättsliga ställning. Men denna arvsrättsreform förutsätter

andra ändringar i den familj erättsliga lagstiftningen. Det gäller framför

allt att finna en tillfredsställande lösning på frågan om efterlevande

makes rätt i boet. Det otillräckliga skyddet för efterlevande make var det

avgörande skälet för att frågan om utomäktenskapliga barns arvsrätt uppsköts

vid tillkomsten av den nya ärvdabalken. Som herr Martinsson antyder

i interpellationen fordrar familj erättskommitténs förslag i fråga om

skyddet för efterlevande make ytterligare överväganden, och olika lösningar

prövas för närvarande i justitiedepartementet. Frågan om efterlevande makes

rätt bör behandlas i samband med de spörsmål om äktenskapets ekonomiska

rättsverkningar i övrigt, som aktualiseras genom familj erättskommitténs

betänkande och som måste bli föremål för ytterligare nordiska

överläggningar. Jag ämnar i detta sammanhang också lägga fram förslag

till nya regler om fastställande av faderskap till utomäktenskapliga barn.

Frågan om de utomäktenskapliga barnens arvsrätt utgör alltså en del av

ett ganska omfattande lagstiftningskomplex. Man måste räkna med att det

förberedande arbetet inom justitiedepartementet liksom lagrådsbehandlingen

blir tidskrävande. Det är därför svårt att i dagens läge ange någon tidpunkt

för en proposition till riksdagen.

Det andra interpellationssvaret, som avgavs den 30 november 1967 (FIv

prot. 48 s. 6), innehöll bl. a. följande.

Jag avser att under år 1968 lägga fram förslag till ändringar i reglerna

om äktenskaps ingående och upplösning. Förslaget skall granskas av lagrådet.

Avsikten är att proposition om möjligt skall läggas fram till 1968

års höstriksdag.

När proposition på grundval av övriga delar av kommittéförslaget kan

föreligga är ännu svårt att ange. Anledningen härtill är att förslaget rörande

efterlevande makes rätt i boet har kraftigt kritiserats under remissbehandlingen

och fordrar ytterligare överväganden. Olika lösningar prövas för närvarande

inom justitiedepartementet, och en departementspromemoria i ämnet

är under utarbetande. Promemorian kommer att remissbehandlas. De

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar i övrigt, som aktualiseras

genom familjerättskommitténs betänkande, bör behandlas i samband

med frågan om efterlevande makes rätt. Detsamma gäller förslaget om vidgad

arvsrätt för utomäktenskapliga barn. Jag ämnar i detta sammanhang

också lägga fram förslag till nya regler om fastställande av faderskap till

sådana barn. Det rör sig alltså här om ett ganska omfattande lagstiftningskomplex.

Man måste räkna med att det fortsatta arbetet inom justitiedepartementet

liksom lagrådsbehandlingen blir tidskrävande.

Utskottet

Enligt gällande rätt har barn utom äktenskap beträffande arv efter modern

och hennes släktingar samma ställning som barn med äktenskaplig börd.

Däremot gäller i förhållande till fadern att utomäktenskapligt barn ärver

honom endast om det är trolovningsbarn eller om fadern har avgivit s. k.

arvsrättsförklaring; någon rätt till arv efter faderns släktingar har barnet

över huvud taget inte.

I förevarande motioner hemställes att riksdagen begär att Kungl. Maj :t

snarast framlägger förslag om utomäktenskapligt barns rätt till arv efter

fader och fädernefränder.

Frågan om utvidgning av de utomäktenskapliga barnens arvsrätt har sedan

början av 1900-talet vid upprepade tillfällen ingående behandlats. Enighet

torde råda om att de bör få samma arvsrättsliga ställning som barn i

äktenskap. Att denna uppfattning ännu icke kommit till uttryck i lagstiftningen

har väsentligen berott på att man först sökt finna en tillfredsställande

lösning av frågan om efterlevande makes rätt i boet. Jämsides härmed

har övervägts nya regler som syftar till att öka säkerheten vid fastställande

av det biologiska faderskapet.

Trots att vidgad arvsrätt för utomäktenskapliga barn sedan länge framstår

som ett starkt rättvisekrav har sålunda införandet härav kommit att

fördröjas avsevärt. Inom utskottet har diskuterats möjligheten att nu upptaga

nämnda lagstiftningsfråga till särskild behandling. Utskottet anser

emellertid icke att det f. n. är påkallat att beträda de partiella reformernas

väg utan att resultatet av det lagstiftningsarbete som pågår inom justitiedepartementet

bör avvaktas. Utskottet anser de vara angeläget att detta arbete

bedrives skyndsamt.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 399 och II: 501, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till

känna vad utskottet i det föregående anfört.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

13

Stockholm den 27 februari 1968

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),

herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernidf (fp), Svanström (ep), fru Lindström

(s) och herr Schött (h)*;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Johansson (s),

herrar Ekström i Björkvik (s), Svensson i Vä (ep), fröken Bergegren (s)*,

herrar Gustafsson i Borås (fp), Hansson i Piteå (s) och fru Heurlin (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:76 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående arvsrätten för barn utom äktenskap. a1 i texten