Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 136 av herr Blomquist samt II: 180 av herr Carlshamre.

1968-03-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:10, Utlåtande i anledning av motioner om tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 136 av herr Blomquist samt II: 180 av herr Carlshamre.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av motioner om tandvårdsförsäkring för

ålderspensionärer.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 136 av herr Blomquist samt II: 180 av herr Carlshamre.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt utreda

och föreslå införande av tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer».

Olika former av tandläkarvård

Vård genom privatpraktiserande tandläkare

Vid utgången av år 1965 var antalet privatpraktiserande tandläkare i landet

omkring 4 200. Detta utgjorde ungefär 70 procent av de yrkesverksamma

tandläkarna. De privatpraktiserande tandläkarnas andel i tandläkarkåren

hade vid nämnda tidpunkt ökat med cirka 5 procent sedan slutet av år 1963.

Arbetet inom privatpraktiken har sin tyngdpunkt inom vuxentandvården.

Folktandvården

Folktandvården, som infördes år 1939, syftar i första hand till ordnandet

av barnens (upp t. o. m. 16 års ålder) tandvård och i andra hand en del ungdomars

(åldrarna 16—19 år) och vuxnas tandvård. Principen är emellertid

att folktandvården skall stå öppen för alla.

Folktandvården organiseras av landstingskommunerna och de fyra städer

som ej tillhör landstingskommun. För ombesörjandet av folktandvården

skall landstingskommun vara indelad i tandvårdsdistrikt och i varje distrikt

skall finnas minst en fast distriktstandpoliklinik. Därjämte kan inrättas annexpolikliniker

och polikliniker för ambulatorisk tandvård ävensom poliklinik

å anstalt. I anslutning till ett par av landstingskommuns lasarett skall

finnas en centraltandpoliklinik, avsedd bl. a. för mer komplicerade fall som

remitteras dit. Inom folktandvården kan också inrättas polikliniker för specialvård.

Inom varje tandvårdsdistrikt skall årligen minst 55 procent av de inom

distriktstandvården tjänstgörande tandläkarnas sammanlagda arbetstid ägnas

åt organiserad barntandvard. Under den för annan tandvård än organiserad

barntandvård anslagna tiden skall med förtursrätt utföras behandling

av akuta fall och mödratandvård.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

Inom den organiserade barntandvården lämnas vården fritt, men för övrig

vård gäller en av Kungl. Maj:t fastställd folktandvårdstaxa. Primärkommunerna

har att till vederbörande folktandvårdshuvudman erlägga en årlig avgift

av 5 kronor för varje barn i kommunen som deltar i organiserad barntandvård.

Till landstingskommun utgår statsbidrag i form av utrustningsbidrag

efter vissa regler samt driftbidrag med 16 kronor för vart och ett i den

organiserade barntandvården systematiskt behandlat barn för varje år behandling

meddelats. Till stad som ej hör till landstingskommun, utgår driftbidrag

med 8 kronor per barn och år. Utrustningsbidrag utgår däremot ej.

I den egentliga skoltandvården (åldrarna 7—15 år) erhöll under 1962 84

procent av barnen regelbunden, fullständig vård. Mödrahjälpstandvården utgör

ett väsentligt inslag i tandvården för vuxna. Viss lättnad i belastningen

på folktandvården inträdde sedan blivande och nyblivna mödrar 1963 bereddes

möjlighet att få kostnader för tandläkarvård hos privatpraktiserande

tandläkare ersatta från den allmänna sjukförsäkringen.

Totalantalet tandläkartjänster inom folktandvården utgjorde vid utgången

av år 1965 2 302. Av tjänsterna var 566, d. v. s. 25 procent av totalantalet,

ej besatta. Antalet anställda tandläkare har därefter inte ökat i någon större

omfattning. För närvarande torde inemot 1 900 tandläkare vara anställda

inom folktandvården.

Tandvård vid de odontologiska läroanstalterna

Vid tandläkarhögskolorna, nu fyra stycken, bedrivs visst patientarbete. I

inte ringa utsträckning har högskolorna fyllt uppgiften som remissinstans

för mottagning av svårare fall och har därmed fungerat som centraltandpolikliniker.

Enligt överenskommelse mellan staten och de kommuner, där

högskolorna är belägna, skall högskolorna i viss mån fylla folktandvårdens

funktion.

Tandvård vid anstalter

För patienter vid anstalter (sjukvårdsanstalter, kommunala ålderdomshem

m. fl.) är tandvård anordnad i viss omfattning. Vården meddelas antingen

inom anstalterna eller utom dessa. I det senare fallet äger den rum

på folktandvårdskliniker där så kan ske och eljest hos privatpraktiserande

tandläkare. Riktlinjer för anstaltsvårdens ordnande har utarbetats men har

på grund av bristande tillgång på tandläkare endast delvis kunnat genomföras.

Militär tandvård

Militära tandpolikliniker finns vid praktiskt taget samtliga militära förband

och skolor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968 3

Behovet av tandläkarvård

Enligt en intervjuundersökning, utförd år 1963 vid Socialmedicinska institutionen

i Uppsala och publicerad i 1961 års sjukförsäkringsutrednings betänkande

»Tandvårdsförsäkring» (SOU 1965: 4), saknade 24 procent av de

intervjuade personerna helt egna tänder. Avsaknad av egna tänder visade

sig vara korrelerad till socialgrupp. Därutöver gällde att andelen personer

som helt saknade egna tänder var större i lägre inkomstgrupp än i högre inkomstgrupp.

Protesförekomsten ökade starkt med stigande ålder; i åldersgruppen

67 år och däröver utgjorde andelen protesbärare 76 procent. Av

de personer som helt saknade egna tänder hade 54 procent sökt tandläkare

sista gången för mer än 10 år sedan. Av personer med egna tänder hade 73

procent sökt tandläkare under den senaste tvåårsperioden och 64 procent

hade därvid erhållit full behandling. Den procentuella andelen personer med

egna tänder som fått fullständig behandling under de två senaste åren sjönk

med stigande ålder. I åldersgruppen 67 år och däröver var procenttalet endast

12. Personer i högre socialgrupp visade större benägenhet att söka

tandläkare och att undergå fullständig behandling. Skillnaden i inkomstnivå

mellan socialgrupperna kunde dock ej helt förklara skillnaderna mellan

socialgrupperna i fråga om benägenheten till fullständig behandling.

Sjukförsäkringsutredningen uttalar i sitt förenämnda betänkande att den

kunnat konstatera att behovet av tandläkarvård varierar hos olika grupper

av befolkningen. Vidare sägs att man beträffande befolkningen i åldern 17—

75 år synes böra räkna med att — bortsett från den förhållandevis stora

gruppen protesbärare och ett litet antal personer med sällsynt god tandstatus

— årligen eller för en mindre del vartannat år regelbundet återkommande

tandläkarvård är erforderlig för att vidmakthålla en tillfredsställande

tandstatus. Även för helprotesbärare föreligger enligt utredningen ett behov

av regelbundna om också inte så ofta återkommande tandläkarbesök. Utredningen

anser emellertid att behovet av tandläkarvård för den sistnämnda

kategorin liksom för de högre åldersgrupperna i motsats till vad fallet är

för befolkningen i övrigt kan betraktas som förhållandevis ringa.

Tandvårdsförmåner inom socialförsäkringen

Gällande rätt

Enligt lagen om allmän försäkring utgår i vissa fall ersättning för utgifter

för tandläkarvård. Det gäller dels viss behandling, som föranletts av sjukdom

och meddelats av tandläkare vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus, dels ock behandling som meddelats blivande eller

nyblivna mödrar. Vad som är ersättningsgill behandling anges i särskild

av Kungl. Maj:t fastställd förteckning. För annan än blivande eller nyblivna

mödrar är det i huvudsak endast fråga om specialistbehandling. Ersättning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

utgår med 3/4 av utgifterna eller, om dessa överstigit ett visst taxebelopp,

med 3/4 av sistnämnda belopp.

Enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kan ersättning utgå för tandläkarvård,

som föranletts av yrkesskada.

Historik

Rätt till ersättning inom sjukförsäkringen i vissa fall för utgifter för tandläkarvård

infördes år 1952. Rätten begränsades till behandling av svårare

former av sjukdom i tänder, munhåla och käkar. Som förutsättning uppställdes

vidare att vården meddelats vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus. Främst var det folktandvårdens utbyggnadsproblem

och kostnadshänsyn som motiverade begränsningarna. Vid flera

tillfällen därefter gjordes i riksdagen framstötar om utvidgning av ersättningsmöjligheterna,

dock utan åsyftat resultat. På grundval av förslag av

den s. k. socialpolitiska kommittén genomfördes emellertid år 1962 tandvårdsförsäkring

inom moderskapsförsäkringen. I förslaget uttalades att man

genom en tandvårdsförsäkring för mödrar hade möjlighet att på ett begränsat

område vinna erfarenheter som skulle komma en allmän tandvårdsförsäkring

till godo.

Sjukförsäkringsutredningen, som tillsattes 1961, fick till uppgift bl. a. att

undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning för tandläkarvård.

Utredningen framlade i början av 1965 ett delbetänkande, innefattande

förslag till en allmän tandvårdsförsäkring. Utredningen ansåg det ej vara

möjligt att lösa de vuxnas tandvårdsfråga inom folktandvårdens ram och

fann därför att annan utväg ej stod till buds än att innefatta ersättning för

utgifter för tandläkarvård bland förmånerna inom den allmänna försäkringen.

Visserligen ansåg utredningen att man kunde befara vissa olägenheter

av en allmän tandvårdsförsäkring, bl. a. att en ökad tandvårdsefterfrågan

skulle medföra risk för omotiverade arvodeshöjningar inom privatpraktiken

och därmed dålig avlastning av de försäkrades kostnader, fara

för en minskning av tandläkarvårdens sammanlagda resurser samt ytterligare

försämring av folktandvårdens rekryteringssvårigheter. Emellertid var

enligt utredningens mening de fördelar som stod att vinna med att införa

tandläkarvårdsersättning såsom en sjukförsäkringsförmån så betydande att

en dylik reform borde genomföras. Sjukförsäkringsutredningens förslag har

remissbehandlats men hittills inte lett till lagstiftning, enär det ansetts att

ytterligare utredning behövde göras innan slutlig ställning tas till en allmän

tandvårdsförsäkring. Särskilt har vissa grundläggande spörsmål i fråga om

folktandvården bedömts vara i behov av penetrering.

1967 års folktandvårdsutredning

Enligt bemyndigande den 16 december 1966 har sakkunniga tillkallats

för att utreda frågan om folktandvårdens ställning och organisation m. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

5

Utredningen har antagit namnet 1967 års folktandvårdsutredning. I utredningsdirektiven

framhålles att det inte finns någon skyldighet för sjukvårdshuvudmännen

att tillhandahålla tandvård, utan att den nuvarande författningsregleringen

av folktandvården är uppbyggd som villkor för statsbidrag.

Emellertid anses vårdskyldighet, liksom när det gäller läkarvård, böra vara

fastslagen i lag. Beträffande målsättningen i vad avser folktandvården uttalar

departementschefen i direktiven vidare följande.

En lagstadgad effektiv folktandvårdsorganisation utgör enligt min mening

den nödvändiga grundvalen för en tandvårdsförsäkring. Som ett förstahandsmål

bör gälla att den kostnadsfria, organiserade barntandvården får

sådan omfattning att den räcker till för samtliga barn i åldrarna upp till 17

år. En tandvårdsförsäkring skall alltså inte behöva omfatta dessa grupper.

Vuxentandvården inom folktandvården bör vara avgiftsbelagd och taxebunden.

Inom vuxentandvården är det särskilt angeläget att tandvårdsmöjligheterna

i glesbygderna säkerställs. Specialistvården bör även byggas ut.

På något längre sikt bör eftersträvas att folktandvården kan svara för en

större andel av den samlade vuxentandvården än hittills. Den taxa som kommer

att gälla för folktandvården bör på så sätt kunna bli vägledande för arvodessättningen

inom tandvården i dess helhet.

Utredningsarbetet, som enligt direktiven bör bedrivas skyndsamt, beräknas

pågå under hela år 1968.

Frågor vid 1967 års riksdag

Riksdagen hade år 1967 att ta ställning till några i anslutning till statsverkspropositionen

väckta motioner angående tandvårdsförmåner för ungdomar

(I: 397 och II: 512 samt I: 90 och II: 119). I dessa motioner anfördes

att beslut borde kunna fattas utan att den tillsatta utredningen om folktandvården

avvaktades.

Statsutskottet, som behandlade motionerna i sitt utlåtande nr 5, ansåg att

en reform beträffande tandvårdsförmåner för ungdom borde anstå till dess

den tillsatta utredningen lämnats tillfälle att lägga fram förslag. Statsutskottet

hemställde att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utlåtandet.

Motionerna

Motionärerna uttalar, att man torde få emotse ett flerårigt uppskov med

införandet av en allmän tandvårdsförsäkring. Vidare anför motionärerna,

att det under remissbehandlingen av sjukvårdsutredningens förslag från

flera håU påpekades att tandvårdsförsäkringen kunde öppnas successivt för

olika kategorier av medborgare. Det framhålles att vissa grupper av vår befolkning

har ett mycket stort behov av tandvård samtidigt som de har starkt

begränsade ekonomiska resurser. För sådana grupper är enligt motionärernas

mening förtur till tandvårdsförsäkring väl försvarbar. Som en av de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

grupper som uppfyller förutsättningarna beträffande såväl vårdbehov som

ekonomi märkes först och främst ungdomarna. Lösningen av dessas tandvårdsproblem

måste emellertid enligt motionärerna ses i intimt samband

med folktandvårdens och militärtandvårdens framtida organisation, vilka

frågor nu håller på att utredas. En annan stor grupp som bör få förtur till

försäkring är, hävdar motionärerna, folkpensionärerna. Motionärerna anser

att det inte finns några tekniska hinder att tillfredsställande möta de äldres

tandvårdsefterfrågan redan nu. Administrativt skulle försäkringen enligt motionärerna

kunna anknytas till den för blivande och nyblivna mödrar befintliga

rätten till tandvårdsersättning. Enligt motionärernas uppfattning kan

kostnaden för en tandvårdsförsäkring för ålders- och förtidspensionärer inte

bli av sådan storleksordning att den kan. lägga hinder i vägen för ett mycket

snart genomförande av en sådan försäkring.

Utskottet

Förslag om en allmän tandvårdsförsäkring har i början av år 1965 framlagts

av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Enligt förslaget skulle ersättning

för tandläkarvård utgå på i princip samma sätt som ersättning för läkarvård.

Förslaget har remissbehandlats men har hittills inte lett till lagstiftning.

Vid prövning av frågan inom Kungl. Maj ds kansli har ansetts att ytterligare

utredning, främst av vissa grundläggande spörsmål rörande folktandvården,

erfordras innan slutlig ställning tas till en allmän tandvårdsförsäkring.

En utredning har tillsatts för detta ändamål.

I motionerna framhålles mot bakgrund av det ovan sagda att man nu torde

få emotse ett flerårigt uppskov med införandet av en allmän tandvårdsförsäkring.

Motionärerna hänvisar till uttalanden under remissbehandlingen

av förslaget till en allmän tandvårdsförsäkring, att ett successivt införande

av en sådan försäkring är möjlig genom att efter hand öppna försäkringen

för olika kategorier av medborgare. Enligt motionärernas mening är det väl

försvarbart att låta folkpensionärerna med förtur komma med i en sådan

försäkring. Motionärerna yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära

utredning om en tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man förbättrar möjligheterna

för den. enskilde att erhålla god tandvård till rimliga kostnader. Detta

gäller självfallet för pensionärer likaväl som för andra medborgare. Huruvida

en reform bör ske genom en allmän försäkring eller på annat sätt kan

utskottet inte nu ta ställning till. Resultatet av 1967 års folktandvårdsutrednings

arbete måste avvaktas. Med hänsyn härtill och då inte nu kan överblickas

om en framtida reform bör ske successivt och vilka grupper som i

så fall skall prioriteras, kan utskottet inte biträda motionerna. Utskottet får

därför hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968

7

att förevarande motioner, I: 130 och II: 180, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars

Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp) *, herrar Dahlberg (s), Kaijser och fru

Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors

(fp), fru Ekendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Fredriksson (s),

Ringaby (h), fru Svensson (s)* och fru Skantz (s)*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Ringaby (h), vilken ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden »Enligt

utskottets uppfattning» och slutar med orden »inte biträda motionerna»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man förbättrar möjligheterna

för den enskilde att erhålla god tandvård till överkomliga kostnader.

Detta gäller i särskilt hög grad pensionärerna. Gjorda utredningar visar

att just pensionärernas tandvårdsbehov är svårt eftersatt, ofta med allvarliga

medicinska följdverkningar. Många pensionärer har alltjämt så svag

ekonomi, att kostnaden för effektiv tandvård ter sig nära nog oöverkomlig.

Utskottet finner det därför väl motiverat att, i avvaktan på resultatet av pågående,

mer vittsyftande utredningsarbete på tandvårdens område, åtgärder

snarast vidtages för att tillgodose pensionärernas behov av tandvård.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 136 och

II: 180, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.

Maj:t måtte skyndsamt utreda och föreslå införande av

tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.