Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

1968-03-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:12, Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av motion om ändring av bestämmelserna angående

invaliditet stillägg och invaliditetsersättning.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, 11:69, av

herr Jansson m. fl., i vilken hemställts, ”att riksdagen beslutar att i skrivelse till regeringen

hemställa om:

1. förslag till sådan lagändring som gör det möjligt för dem som uppbär partiell

förtidspension och som förvärvsarbetar eller studerar att erhålla invaliditetsersättning

på samma grunder som gäller för dem vilka ej uppbär pension;

2. förslag till lagändring med innebörden att åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning höjes till 67 år;

3. förslag till lagändring som medför att döva jämställes med blinda i fråga om

rätten till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning”.

Gällande bestämmelser m. m.

I 9 kap. lagen om allmän försäkring (AFL) behandlas tilläggsförmåner till folkpension

m. m. Under denna rubrik återfinnes bestämmelserna om bl. a. invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning.

Invaliditetstillägg utgår enligt 9 kap. 2 § AFL till försäkrad som uppbär ålderseller

förtidspension och som är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid

upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan om hjälpbehovet uppkommit

innan den försäkrade fyllt 63 år. Invaliditetstillägg skall alltid utgå om den

försäkrade är blind och blindheten inträtt innan han uppnått 63 års ålder. Dessa

två fall motsvarar de fall då enligt tidigare lagstiftning utgick vårdtillägg respektive

blindtillägg. Invaliditetstillägg utgår slutligen till försäkrad som uppbär partiell

förtidspension, om han utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning

i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller

får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att

kunna utföra arbetet. Studier jämställes med förvärvsarbete om den handikappade

är berättigad till studiehjälp eller studiemedel för studierna eller han är utesluten

från sådan förmån endast på grund av bestämmelse om behovsprövning.

Invaliditetstillägg utgår med 30 procent av basbeloppet som f. n. är 5 800 kr.

Till försäkrad som ej uppbär pension enligt AFL, kan utgå invaliditetsersättning,

om han fyllt 16 år. Reglerna härom återfinnes i 9 kap. 3 § AFL. Invaliditetsersättning

tillkommer dels försäkrad som är blind, om blindheten inträtt innan han fyllt

63 år, dels försäkrad som utför förvärvsarbete, om han på grund av höggradig ned
-

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

sättning av kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan

person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel

för att kunna utföra förvärvsarbetet. På samma sätt som i fråga om invaliditetstillägg

jämställes vissa studier med förvärvsarbete.

Invaliditetsersättning kan utgå med antingen 60 procent eller 30 procent av basbeloppet.

Till den som är blind utgår alltid det högre beloppet. I övriga fall prövas

frågan om hel eller halv invaliditetsersättning med utgångspunkt från ”hjälpbehovets

omfattning eller merutgifternas storlek”.

Invaliditets tillägg och invaliditetsersättning utgår ej till personer som stadigvarande

vårdas på anstalter som tillhör staten, kommun eller landstingskommun eller

på enskilda anstalter som uppbär statsbidrag.

Invaliditetsersättning utgår med helt belopp till ungefär 3 000 personer (vårdbidrag

ej medräknade) och med halvt belopp till ungefär 200 personer. Invaliditetstillägg

utdelas till cirka 10 300 pensionärer. Antalet förtidspensionärer uppgår till

ungefär 145 000.

Handikappade personer har enligt arbetsmarknadskungörelsen möjlighet att få

näringshjälp som bidrag till kostnad för anskaffande av arbetsmaskin eller verktyg

och för annan kostnad för att börja verksamhet som egen företagare. Bidrag kan

också utgå till handikappad anställd som är i behov av exempelvis särskilda verktyg.

Näringshjälp och bidrag till anställd utgår med i princip högst 12 000 kr. Det

kan utgå helt eller delvis som bidrag eller som räntefritt lån.

Arbetsmarknadskungörelsen innehåller bestämmelser om bidrag och lån till anskaffning

av motorfordon för handikappade. Bidraget som är inkomstprövat utgår

med högst 12 000 kr. I princip kan nytt bidrag utgå efter en femårsperiod. I årets

statsverksproposition föreslås att beloppet i vissa fall skall kunna höjas med 2 000 kr.

Bestämmelser angående det statliga stödet till handikappade finns också i kungörelsen

angående statsbidrag till anskaffande av hörapparater m. m. och i kungörelsen

om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade. I sistnämnda kungörelse

är uppräknat hjälpmedel för vilka bidrag utgår. Handikapputredningen

har i betänkandet ”Bättre hjälpmedel för handikappade” (SOU 1967:60) föreslagit

väsentliga förbättringar för de handikappade i fråga om statsbidragsbestämmelserna.

I årets statsverksproposition har förutskickats en särskild proposition i anledning

av utredningens betänkande.

Historik m. m.

Storleken av invaliditetsersättning och invaliditetstillägg

Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning i nuvarande form infördes år 1962

genom antagandet av AFL. Ersättningen bestämdes då till 2 000 kr. och tillägget till

1 200 kr. Beträffande förarbeten till lagstiftningen kan hänvisas till 2LU 1967 :60.

Vid 1964 års riksdag indexreglerades invaliditetsförmånerna. Ersättningen bestämdes

till 50 procent av basbeloppet och tillägget till 30 procent därav. I samband

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

3

med beslutet om indexreglering behandlade riksdagen motioner med yrkanden om

ytterligare höjning samt granskning av förmånerna. Motionerna överlämnades sedermera

till pensionsförsäkringskommittén. (2LU 1964:41, 1962:42).

Pensionsförsäkringskommittén behandlade de aktuella invaliditetsförmånerna i betänkandet

”Vissa pensionsfrågor” (SOU 1965:52). Invaliditetsersättningen föreslogs

höjd till 60 procent av basbeloppet. Dessutom förordades att en lägre grad av ersättning

med 30 procent av basbeloppet skulle införas. Beträffande invaliditetstillläggets

storlek ansåg kommittén, att frågan hade sådant samband med förtidspensionens

utformning att den inte borde behandlas förrän i senare sammanhang, då

förtidspensionens storlek skulle prövas. Kommittén sade sig skola återkomma till

frågan om gradering av invaliditetstillägget.

Genom prop. 1966:59 framlades förslag som i de aktuella hänseendena byggde på

kommitténs betänkande. Vid riksdagsbehandlingen väcktes en motion med yrkande

att invaliditetstillägget skulle höjas till 60 procent av basbeloppet samt att reducerat

invaliditetstillägg om 30 procent av basbeloppet skulle införas för fall av mindre hjälpbehov

eller lägre merutgifter. I motionen begärdes dessutom lagändring innebärande

att invaliditetsersättningen i fall då särskilt stora merutgifter föreligger skall kunna

utgå med belopp överstigande 60 procent av basbeloppet.

Andra lagutskottet anförde härom i utlåtandet 1966:41.

I propositionen angives som skäl för att inte nu höja invaliditetstillägget, att pensionsförsäkringskommittén

prövar grundförmånernas storlek inom pensioneringen och

att invaliditetstilläggets belopp inte bör bedömas förrän i samband med att förslag

framlägges om förtidspensionens storlek. Beträffande frågan om gradering av invaliditetstillägget

anföres i propositionen att det spörsmålet får tas upp till förnyat

övervägande i samband med bedömningen av tilläggets storlek.

Utskottet biträder propositionens förslag om höjning av invaliditetsersättningen och

vårdbidraget samt gradering av ersättningen. Utskottet anser sig också kunna godtaga

de skäl, som anförts för att frågan om invaliditetstilläggets storlek och gradering

inte bör behandlas förrän i samband med bestämmandet av den framtida nivån för

förtidspensionen. Utskottet vill emellertid uttala, att skäl talar för att i framtiden

även invaliditetstillägget differentieras. Beträffande motionsyrkandet att invaliditetsersättning

efter individuell prövning skall kunna utgå med högre belopp än 60 procent

av basbeloppet vill utskottet framhålla att invaliditetsersättningen liksom invaliditetstillägget

är konstruerat så att det inte är direkt beroende av individuell uppskattning

av den faktiska kostnaden utan utgår med vissa schablonbelopp. Denna ordning

är förenad med så stora fördelar att den inte bör ändras. I sammanhanget kan erinras

om de möjligheter som finns till ekonomisk hjälp till invalidfordon och andra

hjälpmedel.

Utlåtandet godkändes av riksdagen.

Dövas rätt till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg

Döva har till skillnad från blinda aldrig intagit någon särställning i fråga om rätt

till invaliditetsförmåner.

Det särskilda ekonomiska stödet till blinda har funnits sedan år 1935. Åren 1935—

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

1947 var det reglerat i en särskild författning och kallades blindhetsersättning. Bestämmelserna

överfördes år 1948 till folkpensionslagen. De blinda intog enligt den

lagstiftningen en särställning i förhållande till andra invalider i så måtto att någon

invaliditetsprövning beträffande blinda ej förekom i annan mån än att de med läkarintyg

måste styrka att de förlorat ledsyn före 60 års ålder. De blinda skulle alltid

anses lida av så höggradig nedsättning av arbetsförmågan som i andra fall krävdes

för rätt till invalidpension. Förutom denna pension erhöll de blindtillägg. Vid införandet

av lagen om allmän försäkring jämställdes de blinda med övriga invalider i

fråga om rätt till förtidspension (tidigare invalidpension). Beträffande invalidi tetstillägg

och invaliditetsersättning bestämdes emellertid att de blinda skulle ha rätt till

dessa förmåner utan särskild invaliditetsbedömning. Åldersgränsen för blindhetens

inträde höjdes från 60 till 63 år.

Vid 1966 års riksdag (2LU 1966:41) avslogs motioner med yrkande att döva

skulle jämställas med blinda i fråga om rätten till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.

Frågan återkom vid 1967 års riksdag, då det hemställdes om utredning av frågan

om dövas rätt till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg. Andra lagutskottet anförde

då i sitt av riksdagen godkända utlåtande (2LU 1967 :19).

Riksdagen avslog i fjol motioner med yrkande att döva skulle jämställas med

blinda i fråga om rätten till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Andra lagutskottet

anförde i sitt utlåtande över motionerna att invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

har till uppgift att täcka vissa kostnader för handikappade försäkrade.

Ersättningen och tillägget skulle i princip inte betraktas som gottgörelse för lyte.

Utskottet ansåg därför att de döva borde vara jämställda med handikappade i allmänhet

i fråga om rätten till ifrågavarande ersättning och tillägg.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att de dövas handikapp är särskilt betungande

på grund av den isolering dövheten i olika hänseenden medför. Handikappet

är emellertid inte av den natur att det generellt kan sägas nedsätta förvärvsförmågan

eller förorsaka merutgifter i sådan omfattning att det kan anses befogat

att låta de döva inta en särställning i förhållande till handikappade i allmänhet i

fråga om rätt till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Med hänsyn härtill

och då utskottet alltjämt är av den åsikten att invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

ej bör vara en gottgörelse för lyte anser sig utskottet inte kunna tillstyrka motionerna.

Såsom utskottet antydde i fjol bör de dövas problem i första rummet angripas

genom praktiska åtgärder för att underlätta deras möjligheter till kontakt med omvärlden.

Frågor av den arten prövas av den år 1965 tillsatta handikapputredningen.

Handikapputredningen beräknar de dövas antal till 6 000 å 9 000. I utredningens

ovannämnda betänkande föreslås väsentliga förbättringar av de hörselskadades möjligheter

att få statsbidrag till hörapparater och andra tekniska hjälpmedel. Utredningen

föreslår dessutom att det skall byggas upp ett system varigenom en döv

snabbt skall kunna påkalla och få det bistånd av tolk som i olika situationer kan behövas.

Utredningen anför i frågan.

Den döves behov av tolk bör tillgodoses på samma sätt som handikappades behov

av andra hjälpmedel. Tolkhjälp bör liksom sådana hjälpmedel finnas att tillgå inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

5

alla landstingsområden och inom dem med sådan spridning att behovet bekvämt

och utan onödigt dröjsmål kan tillgodoses. Man bör pröva om det är möjligt

att inom varje landstingsområde bygga upp en organisation av frivilliga krafter som

kan stå de döva till tjänst med tolkhjälp när det behövs. För att få i gång och pröva

en sådan verksamhet föreslår handikapputredningen att sjukvårdshuvudmännen ges

möjlighet att få statsbidrag till arvoden åt sådana tolkar. Bidraget bör utgå från det

under socialdepartementets huvudtitel uppförda anslaget Bidrag till vissa hjälpmedel

för handikappade. Sjukvårdshuvudmännen, som svarar för tillhandahållandet av

hjälpmedel åt handikappade, bör lämpligen genom hörcentralerna även svara för att

de döva får erforderlig tolkhjälp. Läkare som förestår hörcentral bör vara berättigad

att ordinera tolkhjälp. Socialstyrelsen torde få utfärda närmare föreskrifter om

denna försöksverksamhet.

Som ovan anmärkts har i statsverkspropositionen aviserats en särskild proposition

i anledning av handikapputredningens betänkande.

Åldersgränsen 63 år för rätt till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till lag om allmän försäkring prövades

frågan om åldersgränsen för invaliditetstillägg borde bestämmas till 63 eller 67 år.

Riksdagen ansåg att 63 år var en lämplig avvägning. Frågan återkom vid 1965 års

riksdag. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, 2LU

1965:25.

Utskottet anser alltjämt att en åldersgräns för utgivande av invaliditetstillägg bör

finnas. Det kan som utskottet tidigare påpekat knappast vara en angelägenhet för

den allmänna pensioneringen att i invaliditetstilläggets form ersätta de kostnader för

hjälp, som många gamla till följd av åldrandet otvivelaktigt kan bli i behov av.

Problemet med vårdkostnader av denna art bör ses i samband med åldringsvårdsfrågan

i stort. Spörsmålet om vilken åldersgräns som är den lämpligaste kan såsom

utskottet tidigare uttalat vara föremål för delade meningar. Eftersom pensionsförsäkringskommittén

behandlar frågor som berör bl. a. invaliditetstillägg synes motionerna

kunna överlämnas till denna kommitté.

Pensionsförsäkringskommittén behandlade frågan i delbetänkandet SOU 1965:62.

Kommittén anslöt sig till ståndpunkten att invaliditetstillägget inte bör ersätta kostnader

som följer av åldrandet som en mer eller mindre normal företeelse. Enligt

kommitténs uppfattning bör gränsen inte sättas alltför nära den allmänna pensionsåldern.

För denna uppfattning talar, menar kommittén, att den omständigheten huruvida

hjälpbehovet inträtt kort före eller kort efter pensionsålderns inträde inte bör

avgöra om tilläggsförmån bör utgå under återstoden av den försäkrades levnad.

Denna ståndpunkt förde enligt kommittén till slutsatsen, att utrymme saknas för en

höjning av åldersgränsen.

Vid behandling av prop. 1966:59, som grundades på kommitténs betänkande,

hade riksdagen att ta ställning till motionsyrkanden om höjning av åldersgränsen för

erhållande av invaliditetsersättning och invaliditetstillägg till 67 år. Andra lagutskottet

som behandlade frågan anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

2LU 1966:41 till kommitténs ståndpunkt. För åldersgränsen 63 år talade enligt

utskottets mening också den omständigheten att gränsen är tillämplig i andra sammanhang.

Den utgör sålunda den tidigaste tidpunkt från vilken ålderspension kan

uttas i förtid.

Utskottet

I förevarande motion behandlas olika frågor som rör de tilläggsförmåner som enligt

lagen om allmän försäkring utgår till vissa handikappade. Förvärvsarbetande

handikappad, som har särskilda utgifter för att kunna arbeta eller har omfattande

behov av hjälp av annan, kan få invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning. Med

förvärvsarbetande jämställs vissa studerande. Tillägget utgör 30 procent av basbeloppet

och utgår till den som har partiell förtidspension. Tillägget kan också utgå

till pensionär utan förvärvsarbete, om han inte kan reda sig själv och dagligen är i

behov av hjälp av annan. Invaliditetsersättningen är avsedd för handikappad som

på grund av storleken av sina förvärvsinkomster ej kan få förtidspension. Ersättningen,

som — i likhet med invaliditetstillägg till yrkesverksamma handikappade —

inte kan utgå efter 67 års ålder, utgör 30 eller 60 procent av basbeloppet beroende

på hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek.

I motionen behandlas först frågan om invaliditetstilläggets storlek.

Motionärerna vill att invaliditetstillägg till förvärvsarbetande och studerande

skall bestämmas till samma belopp som gäller för invaliditetsersättning. De anser

detta berättigat, eftersom båda förmånerna skall täcka kostnader av samma slag.

Invaliditetsersättningens nuvarande storlek och gradering bestämdes vid 1966 års

riksdag. Vid det tillfället ställde sig riksdagen bakom ett propositionsuttalande att

frågan om invaliditetstilläggets storlek och gradering skulle omprövas i samband med

att man tog ställning till förtidspensionernas framtida nivå. Denna fråga behandlas

av pensionsförsäkringskommittén, som enligt vad som förutskickats senare i år kommer

att framlägga ett betänkande.

Enligt utskottets mening måste resultatet av pensionsförsäkringskommitténs arbete

avvaktas, innan man tar ställning till den i motionen upptagna frågan om invaliditetsförmånernas

storlek. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del.

I motionen behandlas vidare åldersgränsen för erhållande av i nvaliditetsförmåner.

Invaliditetstillägg till andra än förvärvsarbetande förutsätter

att invaliditeten inträffat före 63 års ålder. För invaliditetsersättning gäller

denna åldersgräns enbart de blindas rätt till förmånen utan särskild invaliditetsbedömning.

Motionärerna begär att åldersgränsen skall höjas till 67 år.

Motioner med samma syfte har avvisats senast vid 1966 års riksdag. Därvid redovisades

följande skäl. De ifrågavarande invaliditetsförmånerna bör inte ersätta kostnader

som följer av åldrandet som en mer eller mindre normal företeelse. Problemet

om vårdkostnader av denna art bör ses i samband med åldringsvårdsfrågan i

stort. Åldersgränsen bör inte heller sättas alltför nära den allmänna pensionsåldern,

då den omständigheten om hjälpbehovet inträffat kort före eller kort efter pensionsålderns

inträde inte bör avgöra om tilläggsförmån bör utgå under återstoden av den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

försäkrades levnad. För gränsdragningen vid 63 år talar också att denna ålder är tilllämplig

i andra sammanhang. Den utgör sålunda den tidigaste tidpunkt från vilken

ålderspension kan uttas i förtid.

De skäl som tidigare anförts är enligt utskottets mening alltjämt bärande. Utskottet

avstyrker alltså även detta motionsyrkande.

Motionärerna tar slutligen upp frågan om de dövas rätt till invaliditetsersättning

och invaliditetstillägg. I motionen yrkas att döva

skall jämställas med blinda i fråga om rätt till de ifrågavarande förmånerna. Under

förutsättning att blindheten inträffat före 63 års ålder har en blind utan särskild

invaliditetsbedömning rätt till antingen invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning.

Riksdagen avslog aren 1966 och 1967 yrkanden med i huvudsak samma syfte som

det nu behandlade. Vid riksdagsbehandlingen i fjol anfördes som skäl för riksdagens

ställningstagande, att de dövas handikapp inte är av den natur att det generellt kan

sägas nedsätta förvärvsförmågan eller förorsaka merutgifter i sådan omfattning, att

det kan anses befogat att låta de döva inta en särställning i förhållande till handikappade

i allmänhet i fråga om rätt till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning.

Vidare uttalades att de ifrågavarande förmånerna inte bör vara en gottgörelse för

lyte. De dövas problem borde i första rummet angripas genom praktiska åtgärder för

att underlätta deras möjligheter till kontakt med omvärlden.

Enligt utskottets mening saknas skäl för riksdagen att ändra sin tidigare intagna

ståndpunkt. Motionsyrkandet bör alltså avslås. Det kan emellertid påpekas att handikapputredningen

hösten 1967 framlagt vissa förslag om ökat stöd till de döva i fråga

om tekniska hjälpmedel och tolkhjälp.

Med hänvisning till det anförda får utskottets hemställa,

att förevarande motion, 11:69, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På andra lagutskottet vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Garlqvist (s), herrar Lars Larsson

(s), Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h) och

Blom (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Gustavsson i Al
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

vesta (ep), Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s)

Åkerlind (h), Jonsson (fp) och Göransson (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Åkerlind (h).

Reservation

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.