Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående barnpensionen inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:273 av fru Hamrin-Thorell och herr Edström samt 11:348 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

1968-03-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:13, Utlåtande i anledning av motioner angående barnpensionen inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:273 av fru Hamrin-Thorell och herr Edström samt 11:348 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av motioner angående barnpensionen

inom den allmänna försäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1:273 av fru Hamrin-Thorell och herr Edström samt 11:348 av herr

Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag innebärande att barnpensionen

inom den allmänna försäkringen skall utgå t. o. m. den månad då

barnet fyller 19 år.»

Motiveringen till motionsyrkandet är intagen i motionen 11:369.

Gällande bestämmelser

Folkpension i form av barnpension utgår till barn under 16 år, som

förlorat någon av föräldrarna. Pensionen utgör 25 procent av basbeloppet,

om en av föräldrarna avlidit, och 35 % av basbeloppet, om båda föräldrarna

är avlidna. Antalet utgående barnpensioner utgör ungefär 33 000.

Inom socialförsäkringarna liksom inom annan social- och skatterättslig

lagstiftning finns olika åldersgränser. En utförlig redovisning finns publicerad

i en promemoria som bifogats studiehjälpsutredningens betänkande

om bättre studiehjälp (SOU 1963:i8). Här skall endast nämnas några gränser

som har mera direkt anknytning till den i motionen upptagna bestämmelsen.

Allmänt barnbidrag utgår t. o. m. det kvartal barnet fyller sexton år.

För studerande ungdomar anslutes därefter studiehjälpssystemet.

Barntillägg inom folkpensioneringen är konstruerat som ett tillägg till

den pension, som tillkommer försörjaren, och utgår till och med den månad

varunder barnet fyller 16 år. Sextonårsgränsen har även betydelse för rätt

till änkepension inom folkpensioneringen. Änka som har vårdnaden om barn

under 16 år har oavsett egen ålder rätt till änkepension.

Inom tilläggspensioneringen gäller en högre åldersgräns vid

rätt till barnpension. Sådan pension utgår till försäkrads barn under 19 år.

Även inom yrkesskadeförsäkringen, militärersättningsförordningen

och andra författningar av liknande karaktär gäller i princip åldersgränsen

19 år för rätt till efterlevandelivränta till barn.

Bestämmelserna om barntillägg inom sjukförsäkringen och

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

arbetslöshetsförsäkringen är kopplade till åldersgränsen 16 år.

Denna åldersgräns har betydelse även för den s. k. hemmafruförsäkringen.

En förutsättning för att en ensamstående kvinna utan förvärvsarbete skall

få grundsjukpenning och möjlighet att tillhöra den frivilliga försäkringen

för tilläggssjukpenning är nämligen att hon har vårdnad om barn under

16 år.

Reglerna om bidragsförskott har även inverkan i detta sammanhang.

Bidragsförskott utgår om vårdnaden om barn tillkommer endast en

av föräldrarna eller om barnet inte står under föräldrarnas vårdnad.

Det allmännas stöd är utformat som ett enhetligt bidrag, vilket i princip

utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta

system har rätten till bidragsförskott frigjorts från anknytningen till det

i det individuella fallet fastställda underhållsbidraget och i princip gjorts

oberoende såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets

storlek. Bidragsförskottet har därigenom blivit ett grundskydd

för barnets försörjning av liknande karaktär som barnpensionen

från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, ersättes bidragsförskottet

av barnpension, och för båda förmånerna gäller i tillämpliga

delar likartade regler. Resultatet har blivit ett generellt och samordnat

skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som

är anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna uteblir.

Bidragsförskottet utgör vanligen 25 procent av basbeloppet.

Historik

Allmänna pensionsberedningen föreslog i sitt betänkande om förbättrad

pensionering (SOU 1957:7) att barnpensioner skulle införas. Beredningen

ansåg att för barnpension inom folkpensioneringen liksom för barntillägg

skulle gälla en åldersgräns av 19 år.

I prop. 1958 A:55 angående principerna för pensionsreformen anslöt sig

departementschefen i huvudsak till de riktlinjer beredningen dragit upp för

familjepensioneringen. Bl. a. godtogs nittonårsgränsen. Även riksdagen godtog

den anförda åldersgränsen som en grund för utformning av familjepensioneringen.

Riksdagens beslut i stort innebar att riksdagen tog principiell

ställning till folkpensioneringens utformning medan tilläggspensioneringen

icke vann principiell lösning. I anledning av riksdagens ställningstagande

tillsattes 1958 års socialförsäkringskommitté som skulle närmare studera

vissa frågor inom folkpensioneringen och då bl. a. familjepensioneringens

utformning.

År 1959 avlämnade utredningen ett betänkande som berörde bl. a. barnpensionerna

(SOU 1959:32). Utredningen förordar att barnpension från

folkpensioneringen skulle utgå till barn under 19 år vars fader eller moder

avlidit. Kommittén var ej enhällig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

3

I prop. 1960:75 på grundval av utredningens förslag uttalade föredragande

departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, att han inte var beredd

att förorda att barnpension inom folkpensioneringen skulle utgå längre än

till dess ett barn fyller 16 år. Han anförde i frågan.

När det gäller den åldersgräns intill vilken barnpension bör utgå,

har tre ledamöter av kommittén förordat en ålder av 16 år i stället för 19 år,

som kommitténs huvudförslag i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande

utgår från. En stor majoritet bland remissorganen ansluter

sig till förslaget om 16 år som den ålder då barnpension bör upphöra att

utgå. I samband med behandlingen av änkepensionsreglerna har framhållits,

att flertalet ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete.

Med hänsyn härtill torde det inte finnas skäl att inom folkpensioneringen

generellt utge barnpensioner i dessa åldrar. Behovet av stöd

för ungdomar över 16 år, som fortsätter sin utbildning, synes även i de

fall då någon av föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang. En

barnpensionsålder på 19 år medför i jämförelse med en gräns vid 16 år en

betydligt större kostnad för statsverket. För budgetåret 1960/61 beräknas

skillnaden till ca 34 milj. kr. I den mån statsmakterna är beredda att öka

statens utgifter för stöd åt barn och ungdom synes andra former än en höjning

av barnpensionsåldern till 19 år böra få företräde. Nyss har nämnts

frågor som har samband med underlättande av studier och utbildning. I det

följande kommer jag att förorda en höjning av maximibeloppen för bidragsförskott.

Även frågan om stödåtgärder för invalidiserade barn, som

vårdas i hemmen, torde framdeles bli aktuell.

Vid riksdagsbehandlingen väcktes en motion med yrkande, att åldersgränsen

borde bestämmas till 19 år. Yrkandet avslogs. Riksdagen godtog

alltså propositionens förslag i frågan, 2LU 1960:20.

Åldersgränsen 16 år har prövats av riksdagen även i andra sammanhang.

Vid riksdagarna åren 1964 och 1966 väcktes motioner om höjning av sextonårsgränsen

till 18 år i fråga om bidragsförskott. År 1964 anslöt

sig riksdagen till ett uttalande av statsrådet Lindström att bidragsförskottet

borde vara samordnat med andra sociala förmåner, bl. a. barnpensioner,

och att man därför inte borde vidta någon ändring i åldersgränsen

enbart för bidragsförskotten (2LU 1964:47). År 1965 tillsattes familjepolitiska

kommittén. Då frågan om höjning av åldersgränsen behandlades år

1966 beslöt riksdagen att hemställa att motionen skulle överlämnas till familjepolitiska

kommittén (2LU 1966:17). Riksdagens begäran har sedermera

efterkommits av Kungl. Maj :t.

Sextonårsgränsens betydelse inom hemmafru försäkringen har

i anledning av motioner behandlats av riksdagen åren 1962 och 1966 (2LU

1962:27, 1966:47). Motionerna föranledde ingen åtgärd, men år 1966 uttalade

andra lagutskottet att om det blev aktuellt med en mera allmän omprövning

av sextonårsgränsen, så förutsatte utskottet att även den ifrågavarande

regeln skulle övervägas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

Åldersgränsen 19 år inom yrkesskadeförsäkringen tillkom

efter initiativ i riksdagen hösten 1967 (2LU 1967:68). Andra lagutskottet

uttalade då att det kan vara befogat att ha samma åldersgräns inom yrkesskadeförsäkringen

och tilläggspensioneringen, eftersom båda försäkringsformerna

kunde anses ha karaktär av komplement till den allmänna försäkringens

grundskydd.

Utskottet

Barn som förlorat någon av föräldrarna har rätt till barnpension från

folkpensioneringen under förutsättning att barnet är under 16 år. I förevarande

motioner begärs att riksdagen skall anhålla om förslag innebärande

att barnpension skall utgå till och med den månad barnet fyller 19 år. Motionärerna

hänvisar speciellt till ensamstående kvinnors situation och menar

att försörjningsbördan blir särskilt tung i de fall barnet studerar vidare

efter grundskolan.

Samhället har på olika sätt försökt trygga försörjningen för barn som

helt eller delvis ställts utan ekonomiskt stöd från de personer som normalt

har att svara för barnets uppehälle. Barnpensionen inom folkpensioneringen

är ett led i denna politik. Andra komponenter är bidragsförskottet samt

barntilläggen inom socialförsäkringarna. De nämnda stödformerna är alla

knutna till åldersgränsen 16 år.

Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att för en av de angivna

stödformerna isolerat höja åldersgränsen 16 år, i synnerhet som denna

gräns hänger samman med åldersgränser som uppställts för andra familjepolitiska

förmåner och inom familjebeskattningen. Utskottet är alltså inte

berett att biträda motionärernas förslag som syftar till lagändring enbart

inom folkpensioneringen. Utskottet anser sig emellertid kunna utgå ifrån

att sextonårsgränsen kommer att prövas under det reformarbete som pågår

inom familjepolitiken och den allmänna pensioneringen. Familjepolitiska

kommittén har sålunda till sig fått överlämnat ett motionsförslag om höjning

av åldersgränsen för bidragsförskott. Pensionsförsäkringskommittén

skall enligt utfärdade tilläggsdirektiv pröva familjepensioneringens utformning.

Kommittén skall därvid särskilt undersöka möjligheten att i framtiden

i ökad omfattning anknyta familjepensionsförmånerna till barnen.

Med hänvisning till det anförda synes något riksdagens initiativ i den

behandlade frågan inte vara erforderligt. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:273 och 11:348, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

5

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s) *, fru Carlqvist (s), herrar Lars

Larsson (s), Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist

(h) och Blom (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Gustavsson i

Alvesta (ep), Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Svensson i Kungälv

(s)*, Åkerlind (h), Jonsson (fp) och Göransson (s)*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.