Utlåtande i anledning av motioner angående barnpensionen inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:273 av fru Hamrin-Thorell och herr Edström samt 11:348 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.
1968-03-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1968:13, Utlåtande i anledning av motioner angående barnpensionen inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:273 av fru Hamrin-Thorell och herr Edström samt 11:348 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968
1
Nr 13
Utlåtande i anledning av motioner angående barnpensionen
inom den allmänna försäkringen.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
1:273 av fru Hamrin-Thorell och herr Edström samt 11:348 av herr
Jönsson i Ingemarsgården m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag innebärande att barnpensionen
inom den allmänna försäkringen skall utgå t. o. m. den månad då
barnet fyller 19 år.»
Motiveringen till motionsyrkandet är intagen i motionen 11:369.
Gällande bestämmelser
Folkpension i form av barnpension utgår till barn under 16 år, som
förlorat någon av föräldrarna. Pensionen utgör 25 procent av basbeloppet,
om en av föräldrarna avlidit, och 35 % av basbeloppet, om båda föräldrarna
är avlidna. Antalet utgående barnpensioner utgör ungefär 33 000.
Inom socialförsäkringarna liksom inom annan social- och skatterättslig
lagstiftning finns olika åldersgränser. En utförlig redovisning finns publicerad
i en promemoria som bifogats studiehjälpsutredningens betänkande
om bättre studiehjälp (SOU 1963:i8). Här skall endast nämnas några gränser
som har mera direkt anknytning till den i motionen upptagna bestämmelsen.
Allmänt barnbidrag utgår t. o. m. det kvartal barnet fyller sexton år.
För studerande ungdomar anslutes därefter studiehjälpssystemet.
Barntillägg inom folkpensioneringen är konstruerat som ett tillägg till
den pension, som tillkommer försörjaren, och utgår till och med den månad
varunder barnet fyller 16 år. Sextonårsgränsen har även betydelse för rätt
till änkepension inom folkpensioneringen. Änka som har vårdnaden om barn
under 16 år har oavsett egen ålder rätt till änkepension.
Inom tilläggspensioneringen gäller en högre åldersgräns vid
rätt till barnpension. Sådan pension utgår till försäkrads barn under 19 år.
Även inom yrkesskadeförsäkringen, militärersättningsförordningen
och andra författningar av liknande karaktär gäller i princip åldersgränsen
19 år för rätt till efterlevandelivränta till barn.
Bestämmelserna om barntillägg inom sjukförsäkringen och
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 13
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968
arbetslöshetsförsäkringen är kopplade till åldersgränsen 16 år.
Denna åldersgräns har betydelse även för den s. k. hemmafruförsäkringen.
En förutsättning för att en ensamstående kvinna utan förvärvsarbete skall
få grundsjukpenning och möjlighet att tillhöra den frivilliga försäkringen
för tilläggssjukpenning är nämligen att hon har vårdnad om barn under
16 år.
Reglerna om bidragsförskott har även inverkan i detta sammanhang.
Bidragsförskott utgår om vårdnaden om barn tillkommer endast en
av föräldrarna eller om barnet inte står under föräldrarnas vårdnad.
Det allmännas stöd är utformat som ett enhetligt bidrag, vilket i princip
utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta
system har rätten till bidragsförskott frigjorts från anknytningen till det
i det individuella fallet fastställda underhållsbidraget och i princip gjorts
oberoende såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets
storlek. Bidragsförskottet har därigenom blivit ett grundskydd
för barnets försörjning av liknande karaktär som barnpensionen
från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, ersättes bidragsförskottet
av barnpension, och för båda förmånerna gäller i tillämpliga
delar likartade regler. Resultatet har blivit ett generellt och samordnat
skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som
är anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna uteblir.
Bidragsförskottet utgör vanligen 25 procent av basbeloppet.
Historik
Allmänna pensionsberedningen föreslog i sitt betänkande om förbättrad
pensionering (SOU 1957:7) att barnpensioner skulle införas. Beredningen
ansåg att för barnpension inom folkpensioneringen liksom för barntillägg
skulle gälla en åldersgräns av 19 år.
I prop. 1958 A:55 angående principerna för pensionsreformen anslöt sig
departementschefen i huvudsak till de riktlinjer beredningen dragit upp för
familjepensioneringen. Bl. a. godtogs nittonårsgränsen. Även riksdagen godtog
den anförda åldersgränsen som en grund för utformning av familjepensioneringen.
Riksdagens beslut i stort innebar att riksdagen tog principiell
ställning till folkpensioneringens utformning medan tilläggspensioneringen
icke vann principiell lösning. I anledning av riksdagens ställningstagande
tillsattes 1958 års socialförsäkringskommitté som skulle närmare studera
vissa frågor inom folkpensioneringen och då bl. a. familjepensioneringens
utformning.
År 1959 avlämnade utredningen ett betänkande som berörde bl. a. barnpensionerna
(SOU 1959:32). Utredningen förordar att barnpension från
folkpensioneringen skulle utgå till barn under 19 år vars fader eller moder
avlidit. Kommittén var ej enhällig.
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968
3
I prop. 1960:75 på grundval av utredningens förslag uttalade föredragande
departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, att han inte var beredd
att förorda att barnpension inom folkpensioneringen skulle utgå längre än
till dess ett barn fyller 16 år. Han anförde i frågan.
När det gäller den åldersgräns intill vilken barnpension bör utgå,
har tre ledamöter av kommittén förordat en ålder av 16 år i stället för 19 år,
som kommitténs huvudförslag i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande
utgår från. En stor majoritet bland remissorganen ansluter
sig till förslaget om 16 år som den ålder då barnpension bör upphöra att
utgå. I samband med behandlingen av änkepensionsreglerna har framhållits,
att flertalet ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete.
Med hänsyn härtill torde det inte finnas skäl att inom folkpensioneringen
generellt utge barnpensioner i dessa åldrar. Behovet av stöd
för ungdomar över 16 år, som fortsätter sin utbildning, synes även i de
fall då någon av föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang. En
barnpensionsålder på 19 år medför i jämförelse med en gräns vid 16 år en
betydligt större kostnad för statsverket. För budgetåret 1960/61 beräknas
skillnaden till ca 34 milj. kr. I den mån statsmakterna är beredda att öka
statens utgifter för stöd åt barn och ungdom synes andra former än en höjning
av barnpensionsåldern till 19 år böra få företräde. Nyss har nämnts
frågor som har samband med underlättande av studier och utbildning. I det
följande kommer jag att förorda en höjning av maximibeloppen för bidragsförskott.
Även frågan om stödåtgärder för invalidiserade barn, som
vårdas i hemmen, torde framdeles bli aktuell.
Vid riksdagsbehandlingen väcktes en motion med yrkande, att åldersgränsen
borde bestämmas till 19 år. Yrkandet avslogs. Riksdagen godtog
alltså propositionens förslag i frågan, 2LU 1960:20.
Åldersgränsen 16 år har prövats av riksdagen även i andra sammanhang.
Vid riksdagarna åren 1964 och 1966 väcktes motioner om höjning av sextonårsgränsen
till 18 år i fråga om bidragsförskott. År 1964 anslöt
sig riksdagen till ett uttalande av statsrådet Lindström att bidragsförskottet
borde vara samordnat med andra sociala förmåner, bl. a. barnpensioner,
och att man därför inte borde vidta någon ändring i åldersgränsen
enbart för bidragsförskotten (2LU 1964:47). År 1965 tillsattes familjepolitiska
kommittén. Då frågan om höjning av åldersgränsen behandlades år
1966 beslöt riksdagen att hemställa att motionen skulle överlämnas till familjepolitiska
kommittén (2LU 1966:17). Riksdagens begäran har sedermera
efterkommits av Kungl. Maj :t.
Sextonårsgränsens betydelse inom hemmafru försäkringen har
i anledning av motioner behandlats av riksdagen åren 1962 och 1966 (2LU
1962:27, 1966:47). Motionerna föranledde ingen åtgärd, men år 1966 uttalade
andra lagutskottet att om det blev aktuellt med en mera allmän omprövning
av sextonårsgränsen, så förutsatte utskottet att även den ifrågavarande
regeln skulle övervägas.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968
Åldersgränsen 19 år inom yrkesskadeförsäkringen tillkom
efter initiativ i riksdagen hösten 1967 (2LU 1967:68). Andra lagutskottet
uttalade då att det kan vara befogat att ha samma åldersgräns inom yrkesskadeförsäkringen
och tilläggspensioneringen, eftersom båda försäkringsformerna
kunde anses ha karaktär av komplement till den allmänna försäkringens
grundskydd.
Utskottet
Barn som förlorat någon av föräldrarna har rätt till barnpension från
folkpensioneringen under förutsättning att barnet är under 16 år. I förevarande
motioner begärs att riksdagen skall anhålla om förslag innebärande
att barnpension skall utgå till och med den månad barnet fyller 19 år. Motionärerna
hänvisar speciellt till ensamstående kvinnors situation och menar
att försörjningsbördan blir särskilt tung i de fall barnet studerar vidare
efter grundskolan.
Samhället har på olika sätt försökt trygga försörjningen för barn som
helt eller delvis ställts utan ekonomiskt stöd från de personer som normalt
har att svara för barnets uppehälle. Barnpensionen inom folkpensioneringen
är ett led i denna politik. Andra komponenter är bidragsförskottet samt
barntilläggen inom socialförsäkringarna. De nämnda stödformerna är alla
knutna till åldersgränsen 16 år.
Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att för en av de angivna
stödformerna isolerat höja åldersgränsen 16 år, i synnerhet som denna
gräns hänger samman med åldersgränser som uppställts för andra familjepolitiska
förmåner och inom familjebeskattningen. Utskottet är alltså inte
berett att biträda motionärernas förslag som syftar till lagändring enbart
inom folkpensioneringen. Utskottet anser sig emellertid kunna utgå ifrån
att sextonårsgränsen kommer att prövas under det reformarbete som pågår
inom familjepolitiken och den allmänna pensioneringen. Familjepolitiska
kommittén har sålunda till sig fått överlämnat ett motionsförslag om höjning
av åldersgränsen för bidragsförskott. Pensionsförsäkringskommittén
skall enligt utfärdade tilläggsdirektiv pröva familjepensioneringens utformning.
Kommittén skall därvid särskilt undersöka möjligheten att i framtiden
i ökad omfattning anknyta familjepensionsförmånerna till barnen.
Med hänvisning till det anförda synes något riksdagens initiativ i den
behandlade frågan inte vara erforderligt. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:273 och 11:348, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968
5
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s) *, fru Carlqvist (s), herrar Lars
Larsson (s), Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist
(h) och Blom (fp);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Gustavsson i
Alvesta (ep), Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Svensson i Kungälv
(s)*, Åkerlind (h), Jonsson (fp) och Göransson (s)*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.