Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående behovs prövningen av studiemedel för gift studerande. Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 137 av herr Blomquist samt 11:184 av fru Sundberg och herr Nordstrandh.

1968-03-12 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:14, Utlåtande i anledning av motioner angående behovs prövningen av studiemedel för gift studerande. Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 137 av herr Blomquist samt 11:184 av fru Sundberg och herr Nordstrandh.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andrn lagutskottets utlåtande nr 14 dr 1968

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av motioner angående behovs prövningen av

studiemedel för gift studerande.

Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna I: 137 av herr Blomquist samt 11:184 av

fru Sundberg och herr Nordstrandh. I motionerna har hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att Kungl. Maj :t måtte

framlägga förslag om att endast egen inkomst skall ligga till grund för

behovsprövning av studiemedel för gift studerande».

2) De likalydande motionerna I: 408 av herr Lidgard samt II: 512 av fru

Kristensson. I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta, »att

vid fastställande av studiemedelsbelopp hänsyn icke skall tagas till makes

inkomst».

3) De likalydande motionerna I: 188 av fru Diesen och fröken Stenberg

samt II: 249 herrar Nordstrandh och Wennerfors. I motionerna har hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att behovsprövning

av studiemedel mot makes inkomst av förvärvsarbete slopas».

I motionerna under 2) och 3) framställs även vissa andra yrkanden i

studiesociala frågor. I dessa delar behandlas motionerna i särskilda utlåtanden.

Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas därför i det följande, hänvisa

till motionerna II: 184, II: 512 och I: 188.

Gällande bestämmelser in. m.

För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa

andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten studiemedel.

Bestämmelser härom finns i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr

401).

Studiemedel består av dels studiebidrag, dels återbetalningspliktiga studiemedel.

Studiemedel utgår för varje termin med högst 70 % av det basbelopp,

som avses i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring, eller för närvarande

— med tillämpning av det basbelopp, som gällde vid ingången av år

1968 (5 700 kr.) — med 3 990 kr. Har den studerande vårdnaden om barn

som inte fyllt 16 år eller är han skyldig utge underhållsbidrag till sådant

barn, utgår dessutom för varje barn barntillägg med 12,5 % av basbeloppet.

1—0111368 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr l''i år 1968

Av studiemedlen utgör för studerande, som är berättigad till oreducerat

belopp, 875 kr. per termin studiebidrag. Detta belopp erhålles i första hand

och utan återbetalningsslcyldighet. Återstående belopp utgöres av återbetalningspliktiga

studiemedel. Den som är berättigad till studiemedel med lägre

belopp än 70 % av basbeloppet får i studiebidrag så stor del av 875 kr. som

svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och 70 %

av basbeloppet.

Studiemedlen är behovsprövade varvid hänsyn tages till den studerandes

och, om han är gift, hans makes ekonomi (It och 12 §§ studiemedelsförordningen).

Däremot beaktas ej den studerandes föräldrars ekonomiska

förhållanden. Vid behovsprövningen är två faktorer av betydelse: inkomst

och förmögenhet. Överstiger den studerandes inkomst för terminen 40 procent

av basbeloppet minskas de maximala studiemedlen med två tredjedelar

av det överskjutande beloppet, överstiger studerandens förmögenhet sex

gånger basbeloppet skall en femtedel av det överskjutande beloppet anses

som inkomst. År den studerande gift och sammanbor med maken kan studiemedlen

reduceras även med hänsyn till makens inkomst. Överstiger

makens inkomst för termin 140 procent av basbeloppet reduceras studiemedlen

med en tredjedel av det överskjutande beloppet. Vid inkomstprövningen

beaktas makes förmögenhet på samma sätt som den studerandes

egen, d. v. s. i den mån förmögenheten överstiger sex gånger basbeloppet

anses en femtedel av det överskjutande beloppet som inkomst för maken.

Med inkomst enligt studiemedelsförordningen förstås bruttoinkomsten

av förvärvsarbete och kapital, kontanta bidrag från föräldrar och andra,

stipendier, naturaförmåner i form av kost och logi. Studiemedel och allmänt

barnbidrag betraktas ej som inkomst.

Historik

Den behovsprövning av studiesociala förmåner, som fanns före det nuvarande

systemets ikraftträdande, innebar i princip för gifta studerande

att hänsyn togs till båda makarnas ekonomi. För universitets- och högskolestuderandes

del betydde den tidigare ordningen, att inkomst för maken

överstigande 10 000 kr. i regel diskvalificerade för statsstipendium

och räntefritt lån, medan behovet av garantilån bedömes utifrån makarnas

samlade ekonomiska situation, dock att inkomster för maken upp till

10 000 kr. i regel ej utgjorde hinder för sådant lån.

Studiesociala utredningen anförde i sitt betänkande »Rätt till studiemedel»

(SOU 1963: 74).

Utredningen har den principiella inställningen att den studerandes rätt

till studiemedel så långt möjligt skall bedömas enbart med hänsyn till

honom själv. I enlighet härmed har utredningen i föregående avsnitt inte

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1968

ansett det motiverat att högre maximibelopp för studiemedel skall gälla för

gift studerande än för ogift. Likaledes anser utredningen att rätten till studiemedel

inte bör påverkas av att även maken uppbär studiemedel. Dock

bör i sådant fall barntillägg inte utgå till båda makarna utan endast till

endera av dem.

När maken har mera betydande inkomster, synes emellertid en i viss män

annan bedömning motiverad. Det kan sålunda inte anses rimligt att studiemedel

skall kunna utgå till den som tack vare maken får förutsättas leva

i mycket goda ekonomiska förhållanden. Det bör dock inte komma i fråga

att låta rätten till studiemedel påverkas av makes inkomster, så länge dessa

ungefär motsvarar de nettoinkomster som maken skulle ha haft, om han

uppbar studiemedel och dessutom förvärvsarbetade i måttlig omfattning.

Men när makens inkomster överstiger denna gräns förefaller det befogat att

de verkar reducerande på studiemedlen.

Den bärande tanken i behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi

bör enligt utredningens mening följaktligen vara, att förvärvsarbetande

make skall i realiteten vara minst jämställd med make, som uppbär

studiemedel och därjämte har förvärvsinkomster av måttlig omfattning. Ett

uttryck härför är summan av dels maximibeloppet för studiemedel, dels de

inkomster som en studerande kan uppbära utan att hans rätt till studiemedel

reduceras. Denna summa utgör för termin (704-40=) 110 procent

av basbeloppet, eller 5 170 kr. med basbeloppet 4 700 kr. Med hänsyn till att

den som har sin försörjning av andra inkomster än studiemedel regelmässigt

får högre skatt än den som uppbär studimedel, bör maken kunna

ha något högre inkomster än 1 It) procent av basbeloppet utan att den studerandes

rätt till studiemedel påverkas därav. Enligt utredningens mening

utgör i fråga om makes inkomst för termin ett fribelopp om 140 procent

av basbeloppet (=6 580 kr.) en lämplig avvägning. Fribeloppet motsvarar

alltså en årsinkomst av 13 160 kr. och överstiger därmed med drygt 3 000

kr. de motsvarande belopp som tillämpas inom det studiesociala lånesystemct.

Till den del makens inkomster överstiger fribeloppet, bör de — i likhet

med vad som föreslagits skola gälla beträffande den studerandes egna inkomster

— verka reducerande på den studerandes rätt till studiemedel.

Denna reduktion bör dock vara betydligt mildare än när det är fråga om den

studerandes egna inkomster. Det får nämligen anses rimligt att högre inkomster

för maken regelmässigt medför högre standard, åtminstone för honom

själv. Utredningen finner med hänsyn härtill lämpligt, att studiemedlen

reduceras med en tredjedel av den del av makens inkomster, som överstiger

det för sådana inkomster gällande fribeloppet. Behovsprövningen med

hänsyn till makes inkomst föreslås alltså skola ske enligt formeln s — — X

3

(im—fm), där s betyder maximibeloppet för studiemedel inklusive barntillägg,

im makens inkomst och fm fribeloppet för denna inkomst. Det är att

märka att för gift studerande studiemedlen kan komma att reduceras både

av hans egna inkomster och av makens, allt i den mån inkomsterna överstiger

respektive fribelopp.

Verkningarna av de nu föreslagna reglerna belyses närmare i tablå III

(utesluten här).

De föreslagna reglerna för hänsynstagande till makes ekonomi kan må
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr H dr 1968

hända förefalla generösa. Emellertid är det härvid att märka, att det i och

för sig är tveksamt, om någon sådan hänsyn över huvud bör tas. Om så

skall ske, måste man gå fram med varsamhet. Den behållna inkomsten i en

familj, där den ena maken uppbär studiemedel och den andra har fullt

förvärvsarbete, bör härvid jämföras med den genomsnittliga konsumtionsnivån

i familjer, där båda makarna har fullt förvärvarbete. Dessutom bölden

behållna inkomsten inte minska vid stigande inkomster för den förvärvsarbetande

maken.

Ett annat skäl mot att aliför mycket beakta makes ekonomi vid behovsprövningen

är att detta kan motverka benägenheten för utbildning vid

vuxen ålder. En kategori, som framför allt kan tänkas utnyttja det förhållandet

att studiemedel kan utgå trots jämförelsevis god ekonomi hos

maken, är kvinnor, vilka efter en period av hemarbete önskar återvända

till arbetsmarknaden och därför vill skaffa sig en yrkesutbildning. I jämförelse

med vad som gäller på vissa andra områden ter sig utredningens

förslag inte för generöst. Sålunda kan husmödrar vid omskolning erhålla

ett återbetalningsfrilt utbildningsbidrag, s. k. grundbidrag, med 410 kr. i

månaden, i regel utan hänsyn till mannens ekonomi. Till detta kan utgå

vissa tillägg. En annan kategori, för vilken ifrågavarande regler kan få betydelse,

är lärare, som efter några års yrkesverksamhet vill skaffa sig högre

kompetens. Här är det inte ovanligt att maken har goda inkomster. Därest

dessa tillätes reducera den studerandes rätt till studiemedel mera än vad

utredningen föreslagit, är det risk för att studierna medför en alltför kraftig

standardsänkning för familjen.

Till jämförelse belyses i tablå IV (utesluten här) den ekonomiska situationen

i ett studentäktenskap med ett barn.

När det gäller att avgöra vad som skall räknas såsom makes inkomst

bör enligt utredningens mening kunna tillämpas samma grunder som föreslagits

för den studerandes egen inkomst. Till makes inkomst skall alltså

räknas både skattepliktig och icke skattepliktig sådan med undantag för

allmänt barnbidrag.

Behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi skall givetvis inte

avse enbart makens inkomst utan även hans förmögenhet. Utredningen

finner lämpligt att makes förmögenhet beaktas på i princip samma sätt som

den studerandes förmögenhet, d. v. s. sålunda att makes förmögenhet till

den del den överstiger 4 basbelopp räknas såsom inkomst för maken vid

behovsprövningen.

I proposition nr 138 dr 1964 med förslag till det nuvarande studiesociala

systemet anförde föredragande departementschefen bl. a.

Röster har höjts för att man vid den nu förestående studiesociala reformen

borde slopa all behovsprövning och således ge varje studerande vid

universitet, högskola eller annan postgyinnasial utbildningslinje studiemedel

med bortseende även från hans egen och, i förekommande fall, hans

makes ekonomiska förhållanden. Liksom utredningen och flertalet av remissorganen

anser jag att detta inte kan komma i fråga i en tid då antalet

studerande ständigt ökar och anspråken på studiemedelssystemet kan väntas

stiga mycket hastigt och kraftigt. Såsom garantilånenämnden påpekat

måste i detta sammanhang också beaktas risken för skeninskrivningar.

I fråga om behovsprövningen har utredningen ej velat föra ut tanken på

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande nr lå år 1968

gifta studerande såsom från varandra ekonomiskt fristående personer i

sina yttersta konsekvenser. De föreslagna reglerna om behovsprövning

innebär att maximibeloppet för studiemedel skall reduceras med hänsyn

till både den studerandes egen och hans makes inkomst och förmögenhet,

därvid dock för var och en av dem skall tillämpas ett fribelopp. Makes inkomst

och förmögenhet beaktas i mindre mån än inkomst och förmögenhet

hos den studerande själv.

Praktiskt verkar reglerna så, att en inkomst hos den studerande själv

på inemot 4 000 kronor om året och en inkomst hos hans make på inemot

14 000 kronor om året överhuvudtaget inte påverkar rätten till studiemedel.

Helt bortfaller studiemedlen först vid en tämligen hög behållen inkomst.

Så t. ex. bortfaller rätten till studiemedel för en ensamstående studerande

utan barn först vid en behållen totalinkomst (studiemedel + annan inkomst

efter avdrag för skatt) av omkring 10 000 kronor om året, och för en gift

studerande utan barn, vars make ej har studiemedel, först vid en behållen

totalinkomst för makarna av 21 000—25 000 kronor om året.

Förmögenhet ovanför ett visst fribelopp skall enligt förslaget jämställas

med inkomst. Det praktiska resultatet av utredningens regler är att en

förmögenhet hos den studerande själv å omkring 26 000 kronor eller en

förmögenhet hos hans make å omkring 34 000 kronor alltid medför att

rätten till studiemedel bortfaller.

Jag anser de av utredningen föreslagna reglerna i stort sett lämpligt utformade.

Reduktionen med hänsyn till förmögenhet bör dock, när det gäller

den studerandes egen förmögenhet, kunna ske på något mindre stränga

villkor än utredningen förordat. Reglerna i ämnet kan dessutom betydligt

förenklas, om man avstår från att i detta speciella hänseende göra skillnad

mellan den studerandes egna och hans makes ekonomiska förhållanden.

Jag föreslår, att det för termin beräknade maximibeloppet för studiemedel

skall reduceras, förutom med inkomst hos den studerande själv eller hans

make, även med en femtedel av hans egen eller hans makes förmögenhet i

den mån denna överstiger fyra basbelopp eller i dagens penningvärde 19 200

kronor. Godtages denna konstruktion kommer först en förmögenhet på omkring

35 000 kronor, oberoende av vem förmögenheten tillhör, att utgöra

ett absolut hinder mot beviljande av studiemedel.

I anslutning till propositionen väcktes motioner med samma syfte som

de nu behandlade. Särskilda utskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen

i denna del godkända utlåtande nr 1 år 196i. Utskottet anförde i

denna fråga:

Den enda behovsprövning som härefter skall förekomma är en behovsprövning

som tar sikte på den studerandes egna och, om han är gift, hans

makes ekonomiska förhållanden. Bl. a. på grund av risken för skeninskrivningar

vid universiteten och annat missbruk av det studiesociala systemet

torde en behovsprövning i denna form t. v. inte kunna undvaras. Utskottet

kan följaktligen inte godta de yrkanden om slopande av behovsprövningen

med hänsyn till egen eller makens inkomst och förmögenhet som framställts

i motionerna I: 811 och II: 995 samt motionen II: 1000.

Utskottet godtog propositionens förslag om behovsprövning frånsett att

fribeloppet för förmögenhet höjdes från fyra till sex basbelopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr ib år 1968

Även i motioner till 1966 års riksdag yrkades att sådana ändringar skulle

vidtas i studiemedelsförordningen — och studiehjälpsreglementet — att

bestämmelserna om hänsynstagande till makes ekonomi utgick. I utlåtande

nr 22 anförde andra lagutskottet — efter att ha redogjort för studiesociala

utredningens ställningstagande och riksdagsbehandlingen av frågan år 1964

— följande.

Utskottet vill först framhålla den förhållandevis generösa utformning

som reglerna om hänsynstagande till makes ekonomi erhållit. Reduktion

av studiemedel på grund av makes inkomst sker exempelvis först då denna

överstiger för närvarande 14 840 kronor per år. Med hänsyn till det anförda

och då den genom motionerna aktualiserade frågan i framtiden kan

komma att övervägas i ett vidare sammanhang, anser utskottet, att det

inte nu finns skäl att bifalla motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan avslogs motionerna av riksdagen.

Det må här anmärkas, att det i yttrandet angivna beloppet 14 840 kr. vid

ett basbelopp av 5 800 kr. motsvaras av ett belopp om 16 240 kr.

I yrkesutbildning sberedning ens betänkande »Yrkesutbildningen» (SOU

1966: 3) behandlas frågan om studiesocialt stöd till vuxenstuderande. Utredningen,

som inte behandlar frågan närmare utan förordar en särskild

utredning, tar emellertid upp några av de problem som de nuvarande reglerna

skapar för vuxenstuderande. Utredningen anser att varje medborgare,

oavsett civilstånd och försörjningsplikt, skall betraktas som självständig i

utbildningsavseende. Det är därför enligt utredningen angeläget att överväga,

om icke medelsbehovet för makar eller motsvarande skall bedömas utan

avseende på andra makens inkomst- och förmögenhetsvillkor.

I prop. 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område

m. m. redovisades utredningens mening i nämnda frågor. Departementschefen

tog inte uttrycklig ställning till problemet.

Utskottet

Det studiesociala stödet till studerande vid bl. a. universitet och högskolor

utgår i form av studiemedel. Medlen är merit- och behovsprövade och

utgår i princip per termin med maximalt 70 procent av basbeloppet. För den

som har rätt till studiemedel med högsta beloppet är 875 kr. studiebidrag,

medan återstående belopp utgörs av återbetalningspliktiga studiemedel.

Reglerna om behovsprövning innebär att hänsyn tas till såväl sökandens

som makes ekonomi. Studiemedlen reduceras, om den studerande har inkomst

överstigande 40 procent av basbeloppet, med två tredjedelar av det

överskjutande beloppet och, om den studerandes make har inkomst överstigande

140 procent av basbeloppet, med en tredjedel av det överskjutande

beloppet. Har den studerande förmögenhet överstigande sex gånger bas
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 4 år 1968

7

beloppet jämställes en femtedel av det överskjutande beloppet med inkomst.

Motsvarande regel gäller för makes inkomst.

Motionärerna yrkar att makes inkomst inte skall ha någon inverkan vid

behovsprövningen. I motionerna anföres att det såväl av principiella skäl

som med hänsyn till de praktiska verkningarna av nuvarande regler är

angeläget att dessa ändras. Särskilt framhålles att reglerna är ägnade att

motverka benägenheten hos en kvinna med förvärvsarbetande make att

återuppta studier som hon avslutat exempelvis i samband med giftermål

eller barnsbörd.

Studiesociala utredningen, vars förslag ligger till grund för studiemedelsförordningen,

hade den principiella inställningen att en studerandes rätt

till studiemedel så långt möjligt skulle bedömas med hänsyn enbart till

den studerandes egen ekonomi. I de fall en studerandes make hade mera

betydande inkomster ansåg emellertid utredningen en i viss mån annan bedömning

motiverad. Utredningen uppställde med hänsyn härtill de principer

för reducering av studiemedel som nu återfinns i studiemedelsförordningen.

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner med samma syfte som de aktuella.

Andra lagutskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande.

Utskottet framhöll den förhållandevis generösa utformning som

reglerna om hänsynstagande till makes ekonomi erhållit. Vidare hänvisade

utskottet till att dessa regler kunde komma att övervägas i ett vidare sammanhang.

Utskottet kan inte finna att någon omständighet som utgör skäl till ett

ändrat ställningstagande inträffat sedan frågan senast prövades. Utskottet

får därför hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) I: 137 och II: 184

2) I: 408 och II: 512, såvitt nu är i fråga,

3) I: 188 och II: 249, såvitt nu är i fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Carlqvist (s), herrar Lars

Larsson (s), Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist

(h) och Blom (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg

(s), Gustavsson i Alvesta (ep), Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s),

Jonsson (fp), Göransson (s)* och Carlshamre (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Blomquist (h) och Carlshamre (h), som ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden

»Vid 1966 års» och slutar med orden »senast prövades» bort ersättas av text

med följande lydelse:

»Motioner med samma syfte som de aktuella avvisades av 1966 års riksdag

med hänvisning till bl. a. den förhållandevis generösa utformningen av

reglerna för hänsynstagande till makes inkomst. Utskottet finner emellertid,

i likhet med motionärerna, att starka principiella skäl talar för att vid

behovsprövningen hänsyn tages endast till den studerandes egen inkomst.

Därtill kommer, att nu gällande regler, även om de i många fall torde

kunna uppfattas som relativt generösa, likväl — som motionärerna övertygande

exemplifierat — i andra, heller icke sällsynta fall måste verka direkt

avhållande på benägenheten att inlåta sig på högre studier.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till följande motioner, nämligen

1) I: 137 och II: 184

2) I: 408 och II: 512, såvitt nu är i fråga,

3) I: 188 och II: 249, såvitt nu är i fråga,

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag

att endast den studerandes egen inkomst skall ligga till

grund för behovsprövning av studiemedel till gift studerande.»

KL Beckmans Tryckerier AB» Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.