Utlåtande i anledning av motioner om fri sjukhusvård under obegränsad tid för folkpensionärer m. fl. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:690 av herr Olsson, Johan, och herr Nilsson, Nils, samt 11:866 av herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Falköping.
1968-03-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1968:16, Utlåtande i anledning av motioner om fri sjukhusvård under obegränsad tid för folkpensionärer m. fl. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:690 av herr Olsson, Johan, och herr Nilsson, Nils, samt 11:866 av herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Falköping.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av motioner om fri sjukhusvård under
obegränsad tid för folkpensionärer m. fl.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
1:690 av herr Olsson, Johan, och herr Nilsson, Nils, samt 11:866 av herrar
Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Falköping.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta om sådan ändring i Lag om allmän försäkring, att person, som uppbär
folkpension eller hel förtidspension, må åtnjuta fri sjukhusvård utan
tidsinskränkning samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till
erforderlig ändring av författningstexten».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:866.
Gällande bestämmelser
Sjukvårdsersättning
Huvudreglerna om sjukvårdsersättning återfinns i 2 kap. lagen om allmän
försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för utgifter
för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor.
Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som varit erforderlig på grund
av sjukdom eller förlossning, utgår enligt huvudregeln med det belopp som
motsvarar avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus. Härmed avses sjukhus
drivet av landstingskommun eller stad, inom vars område den försäkrade
är bosatt. Har vård beretts genom riksförsäkringsverkets försorg annorstädes
än på allmänt sjukhus, motsvarar ersättningsbeloppet den lägsta
för sådan vård utgående avgiften.
Om en försäkrad är berättigad till ersättning för utgifter för sjukhusvård,
får han också ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättningen,
såvida ej med hänsyn till resans längd samt den sjukes tillstånd skäligen
kunnat fordras, att han gått eller färdats på annat sätt som inte krävt
särskild kostnad. Närmare bestämmelser om reseersättning finns intagna
i sjukreseförordningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 16
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968
Sjukpenning
Sjukpenningförmånerna regleras i 8 kap. lagen om allmän försäkring.
Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad
1 sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa
och som har inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvarbete)
om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.
Det avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall
tillhöra är inkomstens storlek.
Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men
vars inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kronor, skall ändå
vara placerad i sjukpenningklass, om hon är gift och stadigvarande sammanbor
med sin make eller med barn under 16 år till henne eller hennes
make eller med någon, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn
(den s. k. hemmafruförsäkringen). Sjukpenningplacering enligt denna regel
gäller dock icke för tid efter den månad, varunder kvinnan fyller 67 år.
Kvinna som omfattas av hemmafruförsäkringen skall tillhöra sjukpenningklass
nr 1.
För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning med visst
undantag minskas med 5 kronor, dock högst med hälften av sjukpenningens
belopp.
Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 6 kronor i klasserna nr 1 och
2 till 52 kronor i klass nr 21.
Samordningen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen
Förmånerna från sjukförsäkringen och pensioneringen är samordnade enligt
regler i 4 kap. lagen om allmän försäkring. Rätten till ersättning från
sjukförsäkringen är ej begränsad till visst antal dagar annat än för dem
som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension från den allmänna försäkringen.
En ålderspensionär har rätt till sjukpenning och ersättning för
sjukhusvård för sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången av den
månad han fyller 67 år eller dessförinnan börjar åtnjuta ålderspension. Den
som åtnjuter hel förtidspension kan ej ha rätt till sjukpenning, men däremot
har han rätt till ersättning för sjukhusvård under en tid av sammanlagt
högst 180 dagar. För den som har partiell förtidspension gäller vanliga
regler, d. v. s. han är sjukvårdsförsäkrad för obegränsad tid och kan vara
sjukpenningförsäkrad för den förvärvsinkomst han har.
Historik
Beträffande den nu aktuella frågans behandling före år 1966 hänvisas
till andra lagutskottets utlåtande 1966:26.
I nyssnämnda utlåtande behandlade andra lagutskottet motioner med yrkande
av liknande innebörd som de nu förevarande motionerna. Utskottet
anförde bl. a. följande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968
3
Frågor om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen har varit
föremål för riksdagens prövning vid flera tillfällen. Motioner i ämnet vid
1963 års riksdag lämnades i enlighet med andra lagutskottets hemställan
utan åtgärd. Utskottet påpekade, att 1961 års sjukförsäkringsutredning tillkallats
för att verkställa en översyn av sjukförsäkringen och därmed sammankopplade
förmåner samt att utredningen enligt sina direktiv bl. a. skall
undersöka fördelarna och nackdelarna av helt avgiftsfri sjukhusvård. Utskottet
ansåg det ej lämpligt eller möjligt att till särskild behandling utbryta
de problem som aktualiserats i motionerna. Vid 1964 års riksdag 1''ann utskottet
inte anledning att frångå sin ståndpunkt, att frågorna om folkpensionärernas
ställning inom sjukförsäkringen ej bör behandlas i annat sammanhang
än i samband med den allmänna översynen av sjukförsäkringen.
Utskottet påpekade att de ändrade bestämmelser rörande sjukförsäkringsförmånerna
i stort, som kan bli en följd av den allmänna översynen, sannolikt
kommer att ställa de aktualiserade problemen i ny belysning. Frågorna
om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen måste, ansåg utskottet,
omprövas mot bakgrund av det nya läge som sålunda kan uppkomma.
Med hänsyn härtill fann utskottet, att de då aktuella motionsyrkandena
borde förutsättningslöst behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Huruvida det är möjligt och lämpligt att, innan utredningens uppdrag fullgjorts
i dess helhet, framlägga förslag i de frågor motionärerna aktualiserat
skulle, enligt utskottets mening, ankomma på utredningen att avgöra. Riksdagen
gav i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening till känna vad utskottet
anfört. Under år 1965 fann utskottet inte skäl föreligga att frångå
sin tidigare ståndpunkt såvitt angick folkpensionärernas sjukförsäkringsförmåner.
Motioner i frågan avslogs av riksdagen i enlighet med utskottets
hemställan.
Utskottet kan inte finna att sedan fjolåret inträffat något som kan leda
till en annan bedömning av de nu aktualiserade frågorna.
Utskottet hemställde att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Sjukförsäkringsutredningens förslag
1961 års sjukförsäkringsutredning framlade i slutet av år 1967 betänkande
med förslag rörande förmåner och avgifter i sluten sjukvård m. m. (SOU
1967:63). Remissbehandling av betänkandet pågår.
I de delar som kan vara av betydelse i förevarande sammanhang har förslaget
i huvudsak följande innehåll.
Patienter i sluten sjukvård anses liksom för närvarande böra erlägga avgift
i någon form. Denna avgift konstrueras emellertid efter andra principer
än de som ligger till grund för nuvarande vårdavgift.
För den egentliga sjukvården (den medicinska vården) i samband med
vård på allmän sal på sjukhus skall avgift inte utgå. Denna förmån får åtnjutas
under obegränsad tid på i princip samtliga av de offentliga sjukvårdshuvudmännen
drivna sjukhus samt på sådana enskilda sjukvårdsanstalter,
vars driftunderskott täcks genom bidrag från staten, landsting,
landstingsfri stad eller kommun. I samband med införandet av kostnadsfri
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968
medicinsk vård föreslås förmånen av ersättning för utgifter för sjukhusvård
enligt lagen om allmän försäkring bli slopad.
För det underhåll (kost och logi in. m.) patienterna får på sjukhuset skall
enligt förslaget erläggas viss avgift. Denna skall i princip motsvara kostnaden
för patientens underhåll. Avgiften skall inte tas ut förrän patienten varit
intagen på sjukhus viss tid (karenstid). Karenstiden har satts till 180
dagar.
Skyldigheten att betala underhållsavgift skall gälla i all sluten sjukvård
och för alla patientkategorier, dock med undantag för dem, som är intagna
för vård av epidemisk eller venerisk sjukdom. Underhållsavgiften föreslås
skola vara maximerad till visst belopp per vårddag. Maximibeloppet görs
enhetligt för samtliga sjukhus inom ett och samma sjukvårdsområde. Det
föreslås, att tills vidare den genomsnittliga kostnaden per vårddag för underhåll
av patienter vid ålderdomshemmen inom respektive sjukvårdsområde
utgör maximiavgift. Vid fastställande av underhållsavgift i varje särskilt
fall skall patientens ekonomiska förhållanden vid den tidpunkt då avgiftsskyldigheten
inträder beaktas.
Vad ovan sagts får avseende även på vissa andra vårdformer, såsom
dagsjukhusvård, nattsjukhusvård och femdag ar svård. Dessutom skall i dessa
fall kostnaderna för patienternas resor till och från sjukhus ersättas av
sjukvårdshuvudmännen. Vid hemsjukvård skall sjukvårdskostnader i huvudsak
ersättas av huvudmännen till den del den allmänna försäkringen
inte lämnar återbäring.
Bestämmelserna om reducerad sjukpenning vid sjukhusvård föreslås bli
upphävda när systemet med underhållsavgift genomförs.
Den allmänna försäkringens medverkan i finansieringen av sjukhusvårdskostnaderna
bibehålls tills vidare i avvaktan på en enligt utredningens uppfattning
ofrånkomlig blivande översyn av frågan om fördelning av kostnaderna
för sjukvården mellan stat, kommun och försäkring.
Utredningen föreslår, att bestämmelser rörande huvudmännens skyldighet
att lämna den medicinska vården kostnadsfritt meddelas i en särskild
lag. I fråga om bl. a. systemet för uttagande av underhållsavgift anges att
utredningens förslag endast får betraktas som rekommendationer till huvudmännen.
Utskottet
Bestämmelserna om ersättning för sjukhusvård och om sjukpenning återfinns
i lagen om allmän försäkring. Sjukförsäkrad erhåller enligt huvudregeln
ersättning för sjukhusvård med belopp som motsvarar avgiften på
allmän sal vid hemortssjukhus — f. n. i regel fem kronor för dag. Under
den tid sjukhusvård åtnjutes minskas emellertid den försäkrades sjukpenning
med fem kronor per dag, dock högst med halva sjukpenningen. I lagen
om allmän försäkring finns dessutom vissa bestämmelser som samordnar
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968
5
förmånerna från sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. Sålunda
har ålderspensionär rätt till sjukpenning och ersättning för sjukhusvård
för sammanlagt 180 dagar efter det han fyllt 67 år eller dessförinnan
uttagit ålderspension. Den som åtnjuter hel förtidspension kan ej få sjukpenning
men har rätt till ersättning för sjukhusvård under en tid av sammanlagt
högst 180 dagar.
Motionärerna vill slopa tidsbegränsningen i ålders- och förtidspensionärers
rätt till ersättning för sjukhusvård och hemställer, att utskottet utarbetar
härför erforderligt förslag till lagändring.
1961 års sjukförsäkringsutredning framlade i slutet av förra året ett betänkande
med förslag om förmåner och avgifter i sluten sjukhusvård m. m.
Enligt förslaget skall den medicinska vården på sjukhus lämnas kostnadsfritt
för alla, således även för ålders- och förtidspensionärer, men avgift
i princip uttas för det underhåll, som erhålles vid sjukhusvård. Underhållsavgiften,
som avses bli graderad efter patientens inkomstförhållanden, skall
utgå först efter en karenstid på 180 dagar. Remissbehandling av förslaget
pågår för närvarande.
Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte biträda motionsyrkandet.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:690 och 11:866, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s) *, fru Carlqvist (s), herrar Lars
Larsson (s), Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist
(h) och Blom (fp);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg
(s), Rimmerfors (fp)*, Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Johansson
i Skärstad (ep)*, Göransson (s)* och Carlshamre (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.