Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 är 1968

1968-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:17, Andra lagutskottets utlåtande nr 17 är 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 är 1968

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av motion angående sjukpenningklass vid arbetslöshet

m. m.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, 11:609, av

herr Johanson i Västervik, i vilken hemställts, ”om sådan ändring av sjukförsäkringsförmånerna,

att nedflyttning i sjukpenningklass ej må äga rum, även om vederbörande

varit drabbad av arbetslöshet i sex månader och däröver, ej heller om arbetsinkomsten

minskat på grund av läkares tillrådan att övergå till lättare arbetsuppgifter

eller deltidsarbete, såvida icke den berörde själv yrkar på nedflyttning i sjukpenningklass”.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

Sjukpenningförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den som är försäkrad enligt denna lag äger rätt till sjukpenning på grundval av

placering i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa

och har inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete) om

minst 1 800 kronor om året skall vara placerad i sjukpenningklass med hänsyn till

nämnda inkomst. Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa

men vars inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kronor, skall ändå vara

placerad i viss sjukpenningklass, om hon är gift och stadigvarande sammanbor med

sin make eller med barn under 16 år till henne eller hennes make eller med någon,

med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn (den s. k. hemmafruförsäkringen).

Sjukpenningplacering enligt sistnämnda regel gäller dock inte för tid efter den månad,

varunder kvinnan fyller 67 år. Sjukpenningklasserna är 21 till antalet. Sjukpenningbeloppen

för dag varierar från 6 kronor i klasserna nr 1 och 2 till 52 kronor i

klass nr 21. Vid sjukdom som förorsakar förlust av arbetsförmågan utges hel sjukpenning.

Om arbetsförmågan på grund av sjukdom nedsatts med minst hälften utgår

halv sjukpenning.

Det ankommer på försäkringskassan att besluta om placering i sjukpenningklass, när

den försäkrade skrivs in hos kassan. Klassplaceringen skall ske med ledning av den

årsinkomst av förvärvsarbete, som den försäkrade kan antas komma att tills vidare

åtnjuta. Försäkringskassan är i vissa fall skyldig att ompröva klassplaceringen. Främst

gäller detta när det kommit till kassans kännedom att försäkrads inkomstförhållanden

undergått ändring av betydelse för placeringen i sjukpenningklass. En specialregel

gäller för försäkrad, som efter förmedling av arbetsvårdsorgan undergår arbetsvärd i

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968

form av arbetsprövning, yrkesutbildning eller arbetsträning. Sådan försäkrad får inte

— även om hans inkomst minskas — placeras i lägre sjukpenningklass än den, som han

tillhörde då arbetsvärden började. Har arbetsträning pågått i sex månader kan dock

klassen sänkas. Ändring av klassplaceringen i fall av ändrade inkomster får ske tidigast

vid det månadsskifte, som inträffar närmast efter det beslutet härom fattats.

Dock får försäkrads placering i sjukpenningklass inte ändras under tid då denne lider

av sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften.

Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två veckor till försäkringskassan

anmäla sådan stadigvarande ändring i sina inkomstförhållanden, som är

av betydelse för placeringen i sjukpenningklass.

Försäkringskassorna har att utöva fortlöpande kontroll över de försäkrades klassplaceringar.

För underlättande av kontrollen har stadgats skyldighet för arbetsgivare

att lämna uppgifter rörande arbetsanställning.

Beslut av försäkringskassa rörande sjukpenningklassplacering kan överklagas hos

riksförsäkringsverket. Mot riksförsäkringsverkets beslut kan talan föras hos försäkringsdomstolen.

Dåvarande riksförsäkringsanstalten har i cirkulär till försäkringskassorna (nr

33/1959) lämnat följande föreskrifter avseende vissa arbetslösa.

Yrkesutbildning genom arbetsmarknadsverkets försorg må icke — oavsett utbildningstidens

längd — föranleda ändring av den arbetslöses sjukpenningförsäkring. Beträffande

arbetslös, som sysselsättes i beredskapsarbete, skall, därest han icke tillhör

sjukpenningklass, som svarar mot hans inkomst av detta arbete, gälla, att inplacering

i sådan sjukpenningklass skall ske fr. o. m. månadsskiftet efter det han arbetat två

månader i beredskapsarbetet; dock att om han tillhör högre sjukpenningklass än den,

som motsvarar inkomsten av beredskapsarbetet, ändring till lägre sjukpenningklass

icke må ske förrän fr. o. m. månadsskiftet närmast efter det han arbetat sex månader

i beredskapsarbetet.

Historik

Socialvårdskommittén framlade år 1944 betänkande med förslag till lag om allmän

sjukförsäkring (SOU 1944 :15). Enligt förslaget skulle såsom ett led i en allmän sjukförsäkring

ingå en sjukpenningförsäkring. Denna var i princip konstruerad på samma

sätt som nuvarande sjukpenningförsäkring. Sjukpenningförmånen skulle alltså stå i

relation till försäkrads årsinkomst av förvärvsarbete. Såsom försäkrads årliga inkomst

av förvärvsarbete skulle anses den för år beräknade inkomst, som den försäkrade

kunde antagas komma att tills vidare åtnjuta av sådant arbete. Härvidlag uttalade

kommittén bl. a. följande.

Detta innebär att inkomsten skall vara en beräknad framtida inkomst i stället för,

såsom fallet är enligt olycksfallsförsäkringslagen, inkomsten under viss förfluten tid.

—---Vid tillämpningen av den nu föreslagna lagstiftningen bör bedömningen av

den sannolika arbetsinkomsten taga sikte på tiden ett å två år framåt.---— Av

det sagda följer, att inkomsten skall beräknas såsom en genomsnittsinkomst. Tillfälliga

förändringar uppåt eller nedåt böra alltså i princip ej tillmätas betydelse. Detta är av

stor vikt i fråga om säsongarbetare och därmed likartade inkomsttagare.-----

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968

3

Vad angår verkningarna av arbetslöshet å vederbörandes tillhörighet till sjukpenningklass

må framhållas, att den föreslagna regeln i praktiken måste få något olika

inverkan beroende av om medlemmen är löntagare eller egen företagare.

En löntagare, vilkens arbetslöshet icke förorsakats av förändringar i fråga om hans

egna krafter och färdigheter eller på grund av hans privata uppträdande, måste principiellt

antagas komma att förr eller senare återfå en arbetsanställning av ungefärligen

samma beskaffenhet som den han innehade före arbetslöshetens inträffande.

Eftersom det icke ligger inom möjligheternas gräns för en sjukkassa att säkert bedöma

långvarigheten av arbetslöshetsperioden, måste kassan vid sin prövning av vederbörandes

förvärvsförhållanden utgå ifrån, att han när som helst kan erhålla arbete

och att alltså arbetslösheten är av tillfällig natur. Detta resonemang leder till att arbetslöshet

beträffande en löneanställd person i princip icke bör föranleda ändring av

hans tillhörighet till sjukpenningklass, såvida icke arbetslösheten förorsakats av förminskad

förvärvsförmåga hos honom själv. Uppenbart är dock, att en person, som

under avsevärd tid varit arbetslös, kan ha fått sina förvärvsmöjligheter minskade på

grund av avvänjning vid arbete, åldrande, sjukdom o. s. v. Dylika faktorer böra påverka

bedömningen av hans förvärvsmöjligheter och kunna sålunda föranleda ändring

av hans tillhörighet till sjukpenningklass. Omständigheter av nu berört slag böra

särskilt beaktas vid den årliga genomgång av försäkringsstocken, som enligt förslaget

skall ske i syfte att konstatera, huruvida medlemmarna äro riktigt sjukpenningförsäkrade.

Vad åter angår de självständiga företagarna innebär arbetslöshet i regel, att de

förlorat grundvalen för sitt förvärvsarbete. I fråga om en lantbrukare innebär arbetslöshet,

att han fått lämna sin gård, i fråga om en affärsmän, att han gått miste om

sin affärsverksamhet o. s. v. Den självständiga företagaren kommer sålunda omedelbart

vid arbetslöshetens inträffande i ett annat läge än vari han befunnit sig dessförinnan.

Då en sådan person blir arbetslös, måste sjukkassan sålunda omedelbart

taga ställning till frågan angående hans sjukpenningförsäkring. Härvid torde man i

regel icke kunna ha någon större ledning av medlemmens inkomstförhållanden under

förfluten tid, vilket däremot, såsom torde framgå av vad nyss sagts, är fallet

med avseende å löntagarna.

Om sålunda inkomsthöj ande moment i princip skola beaktas, bör detsamma i

stort sett gälla inkomstminskande omständigheter. Regelbundet återkommande arbetslöshets-

eller deltidsarbetsperioder böra alltså tagas i beaktande vid inkomstuppskattningen.

Detsamma bör gälla den mera stadigvarande minskning av någons

arbetsinkomst, som föranledes av nedsättning i fråga om hans arbetsförmåga till

följd av lyte eller sjukdom. Kommittén har emellertid förutsatt, att inkomstminskningar,

som så att säga normalt uppkomma till följd av kortare och ej regelbundet

återkommande arbetslöshetsperioder eller kortare sjukdomsfall, ej skola påverka inkomstberäkningen.

Den lag om allmän sjukförsäkring, som år 1946 antogs av riksdagen, innehöll

andra principer beträffande sjukpenning än vad socialvårdskommittén föreslagit.

Socialvårdskommitténs riktlinjer upptogs emellertid på nytt av sjukförsäkringsutredningen

i dess betänkande med förslag till ändringar i 1946 års lag om allmän

sjukförsäkring (SOU 1952:39). Sjukförsäkringsutredningen, vars förslag ligger till

grund för nu gällande regler om sjukpenning, uttalade beträffande verkan av inkomständringar

på försäkrads sjukpenningförmåner följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968

Eftersom sjukpenningförsäkringen grundas på en beräknad årsinkomst skall hänsyn

inte tagas till tillfälliga inkomständringar. En hög inkomst, som kan beräknas

utga endast nagra manader, skall sålunda inte föranleda någon ändring av sjukpenningförsäkringen.

Däremot kan den höga inkomsten, om den kan antagas återkomma

tid efter annan, påverka den medelinkomst för året, som ligger till grund för

sjukpenningförsäkringen. Inte heller kortare arbetslöshetsperioder skall föranleda

någon ändring av sjukpenningförsäkringen, om de inte kan beräknas bli mera regelbundet

återkommande. Oförvållad arbetslöshet bör i regel inte föranleda ändring av

sjukpenningförsäkringen, om den inte kan anses innebära, att vederbörande inte inom

överskådlig tid kan komma upp i den inkomst han hade innan han blev arbetslös.

Önskar den arbetslöse själv att sjukpenningen nedsättes, bör emellertid hänsyn tagas

härtill även om sjukkassan tror att den försäkrade relativt snart skall återvinna sin

tidigare arbetsinkomst. Förmågan att erlägga försäkringsavgifter blir ju nedsatt

genom arbetslösheten.

Vad sjukförsäkringsutredningen sålunda anfört föranledde inte någon erinran från

departementschefen (proposition nr 178 till 1953 års riksdag).

Frågan om sjukpenningklassplacering vid arbetslöshet var föremål för interpellation

i riksdagen under år 1967. I interpellationssvaret anförde chefen för socialdepartementet

följande beträffande de principer, som tillämpas vid klassplaceringskontrollen.

Den som varaktigt träder ut ur förvärvslivet skall inte längre vara sjukpenningförsäkrad.

Ett avbrott i förvärvsarbetet på upp till sex månader medför inte någon

ändring i den försäkrades klassplacering. Visar det sig att avbrottet föranletts av

ofrivillig arbetslöshet skall någon ändring av klassplaceringen inte ske så länge sådan

arbetslöshet består. Detta gäller även om arbetslösheten sträcker sig över mer än

sex månader. Givetvis fordras det då, att den försäkrade fortfarande står till arbetsmarknadens

förfogande. Däremot får en försäkrad efter sex månaders avbrott i förvärvsarbetet

inte vara sjukpenningklassplacerad som förvärvsarbetande, om arbetslösheten

beror på honom själv. Exempel på sådan självförvållad arbetslöshet, som leder

till s. k. nollklassning, är att den försäkrade visat arbetsovilja eller underlåtit att ta

emot erbjudet lämpligt arbete eller vägrat att undergå omskolning som föreslagits av

arbetsmarknadsmyndigheterna.

Någon allmän föreskrift om nollklassning efter sex månader finns alltså inte. Tvärtom

torde praxis vara generös mot den som är ofrivilligt arbetslös och tillåta att han

står kvar i sin sjukpenningklass till dess han får nytt arbete.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring skall försäkrad, som är inskriven hos allmän

försäkringskassa, vara placerad i sjukpenningklass om hans årliga inkomst av förvärvsarbete

uppgår till minst 1 800 kronor. Klassplaceringen, som är avgörande för

sjukpenningens storlek, skall grundas på den årsinkomst, som försäkrad kan antas

komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete. Försäkringskassan beslutar om placering

i sjukpenningklass, när en försäkrad skrivs in i kassan, och omprövar sedan

fortlöpande placeringen vid förändringar av betydelse i fråga om inkomstförhållandena.

Motionären vänder sig mot tillämpningen av sjukförsäkringslagstiftningen och an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968

för att reglerna medger att försäkrad kan nedflyttas till lägre sjukpenningklass dels

i fall då försäkrad varit arbetslös i sex månader, dels ock i fall då försäkrad, som

varit sjuk, av läkare tillråtts att övergå till lättare arbetsuppgifter eller till deltidsarbete.

I motionen begärs sådan ändring i bestämmelserna, att dylik nedflyttning

ej kan äga rum.

Sjukpenningsystemet bygger på principen, att försäkrad, som har inkomst av förvärvsarbete

av viss storlek, skall kompenseras för det inkomstbortfall, som uppstår

vid sjukdom. Att generellt förbjuda nedflyttning till lägre sjukpenningklass vid arbetslöshet

eller sjukdom skulle vara oförenligt med nämnda princip. Utskottet kan

inte förorda regler av detta innehåll.

Beträffande försäkringskassornas tillämpning av bestämmelserna om placering i

sjukpenningklass vid arbetslöshet har chefen för socialdepartementet i interpellationssvar

under fjolårets riksdag anfört i huvudsak följande. Ett avbrott i förvärvsarbetet

på upp till sex månader medför inte någon ändring i den försäkrades klassplacering.

Visar det sig att avbrottet föranletts av ofrivillig arbetslöshet sker inte

någon ändring av klassplaceringen så länge sådan arbetslöshet består. Detta gäller

även om arbetslösheten sträcker sig över mer än sex månader. Däremot får en försäkrad

efter sex månaders avbrott i förvärvsarbetet inte vara sjukpenningklassplacerad

som förvärvsarbetande, om arbetslösheten beror på honom själv. Exempel på

sådan självförvållad arbetslöshet, som leder till s. k. nollklassning, är att den försäkrade

visat arbetsovilja eller underlåtit att ta emot erbjudet lämpligt arbete eller

vägrat att undergå omskolning, som föreslagits av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Utskottet har inte något att erinra mot den tillämpning av bestämmelserna, som

sålunda redovisats. Praxis torde — såväl vid försäkrads arbetslöshet som då försäkrad

på läkares inrådan övergått till lättare arbetsuppgifter eller deltidsarbete — regelmässigt

leda till ett efter omständigheterna i det särskilda fallet väl avpassat resultat.

Det saknas därför, såvitt utskottet kan bedöma, behov av sådan lagändring som

motionären åsyftar.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:609, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På andra lagutskottet vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Carlqvist (s), herr Lars Larsson

(s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström

(fp)* och Blomquist (h);

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 är 1968

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg (s), Rimmerfors

(fp)*, Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Johansson i Skärstad

(ep)*, Göransson (s)* och Carlshamre (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.