Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om höjning av åldersgränsen för erhållande av studiemedel, m.m. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:188 av fru Dieseli och fröken Stenberg samt 11:249 av herrar Nordstrandh och Wennerfors.

1968-03-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:18, Utlåtande i anledning av motioner om höjning av åldersgränsen för erhållande av studiemedel, m.m. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:188 av fru Dieseli och fröken Stenberg samt 11:249 av herrar Nordstrandh och Wennerfors.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av motioner om höjning av åldersgränsen

för erhållande av studiemedel, m.m.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1:188 av fru Dieseli och fröken Stenberg samt 11:249 av herrar Nordstrandh

och Wennerfors.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag

om »att åldersgränsen för erhållande av studiemedel enligt studiemedelsförordningen

höjes från 40 till 50 år och att åldersgränsen beträffande

återbetalning av studiemedel sättes vid 60 år».

I motionerna framställs även ett yrkande om behovsprövningen av studiemedel

för gift studerande. Detta yrkande har behandlats av utskottet i

utlåtande 1968: 14.

Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 188.

Gällande bestämmelser

För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa

andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten studiemedel.

Bestämmelser härom finns i studiemedelsförordningen den 4 juni 1961

(nr 401). Studiemedel utgår för år räknat med högst 140 % av det basbelopp

som avses i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Har den studerande vårdnaden om barn som inte fyllt 16 år eller

är han skyldig att utge underhållsbidrag till sådant barn, utgår dessutom

för varje barn högst 25 % av basbeloppet per år. Av de belopp som sålunda

kan utgå utgör högst 1 750 kr. per år studiebidrag. Återstående belopp utgörs

av återbetalningspliktiga studiemedel. Om synnerliga skäl föreligger,

kan studiemedel utgå med högre belopp än nu sagts, s.k. extra studiemedel.

Extra studiemedel är alltid återbetalningspliktiga.

I 7 § studiemedelsförordningen stadgas, att studiemedel ej utan särskilda

skäl må utgå för mer än sammanlagt sexton terminer samt att studiemedel

ej heller må utgå utan särskilda skäl för termin, som infaller efter det den

studerande fyllt fyrtio år.

Beträffande sistnämnda regel, den s. k. fyrtioårsregeln, har centrala stu
-

0111708

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 2 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

diehjälpsnämnden i tillämpningsföreskrifter, som utärdats den 13 november

1964, meddelat följande anvisningar. Särskilda skäl kan anses föreligga,

om en studerande behöver ytterligare någon termin för att nå examen, om

det gäller mycket tidskrävande utbildning, exempelvis för uppnående av

licentiatexamen eller doktorsgrad, om den studerande börjat utbildning vid

relativt hög ålder, om en studerande avbrutit sin utbildning för äktenskap

och familjebildning och senare önskar fullfölja utbildningen eller om studierna

avser komplettering av examen. Studiemedel beviljas emellertid i

princip inte om det kan beräknas, att utbildningen inte kommer att vara

avslutad förrän efter det år den studerande fyller 50 år.

Återbetalningspliktiga studiemedel skall återbetalas genom årliga avgifter

fr. o. m. del tredje året efter det under vilket studiemedelstagaren senast

uppburit studiemedel t. o. m., i regel, det år under vilket han fyller 50 år.

Återbetalningstiden uppgår alltså i allmänhet till 20—25 år. Om antalet

år enligt nämnda regel ej uppgår till tio — ett fall som uppstår då den studerande

uppburit studiemedel efter det år han fyllt 38 år — medges uppskov

på så sätt att återbetalningarna fördelas under en tioårsperiod.

Den årliga avgiften utgör produkten av den återbetalningsskyldiges avgiftskvot

och av det basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring

som gällde vid ingången av året. Avgiftskvoten är det tal som erhålls genom

att dividera summan av de återbetalningspliktiga studiemedel som

studiemedelstagaren sammanlagt uppburit, räknad i basbelopp, med det tal

som motsvarar antalet år under vilka avgift skall erläggas. För att undvika,

att återbetalningar av relativt små belopp sprids på elt alltför stort antal

år skall avgiftskvoten alltid uppgå till minst en tiondel. Om de återbetalningspliktiga

studiemedel, som utgått till en studerande, inte uppgår till

ett basbelopp kommer därför tiden för avgiftsbetalning att bli mindre än

tio år.

Vad här angetts gäller endast under förutsättning att den återbetalningsskyldiges

och/eller hans makes inkomster och förmögenhet uppnår vissa

tröskelvärden som anges i studiemedelsförordningen. Uppnår den återbetalningsskyldige

inte dessa tröskelvärden har han en ovillkorlig rätt till uppskov.

I den mån den återbetalningsskyldige får uppskov med avgift, kvarstår

skyldigheten att erlägga avgift även efter det år under vilket han fyller 50

år eller efter det den fastställda återbetalningstiden enligt vad ovan sagts

eljest utgått. Även då aktualiseras skyldigheten att erlägga avgift endast om

den återbetalningsskyldige uppnår förut nämnda tröskelvärden. Han är

dock inte skyldig att erlägga avgift för år efter det då han fyller 65 år (jfr

nedan). Om han avlider föreligger inte heller skyldighet att erlägga avgift

för år fr. o. in. det då dödsfallet inträffade.

Återbetalningsskyldigheten upphör, när den återbetalningsskyldige erlagt

avgifter som tillhopa uppgår till lika många basbelopp som han uppbu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

rit i återbetalningspliktiga studiemedel. Återbetalningsskyldigheten upphör

vidare när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som motsvarar

vad han skulle ha haft att erlägga om de återbetalningspliktiga studiemedlen

hade utgjort ett räntebärande konventionellt lån med fasta

annuiteter.

Om de tröskelvärden som måste uppnås för att avgiftsskyldighet skall

inträda gäller följande. De bestäms på grundval av avgiftsunderlag och

avgiftsgräns. Avgiftsunderlaget utgörs av den återbetalningsskyldiges till

statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst för året och den del av hans

förmögenhet som överstiger sex basbelopp. Är den återbetalningsskyldige

gift, ingår i avgiftsunderlaget även hälften av makens till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst för året och hälften av den del av makens

förmögenhet som överstiger sex basbelopp. Har den återbetalningsskyldige

vid årets början vårdnaden om barn som är under tio år, minskas avgiftsunderlaget

med hälften av basbeloppet. Avgiftsgränsen utgörs av två basbelopp.

Avgiftsskyldighet föreligger endast om den återbetalningsskyldiges

avgiftsunderlag för året överstiger avgiftsgränsen. För att avgiftsgränsen

inte skall få besvärande tröskeleffekter finns också en tröskelregel av innebörd

att avgiften inte får överstiga en tiondel av avgiftsunderlaget och inte

heller en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen.

Beträffande den ovan angivna 65-årsgränsen för skyldighet att erlägga

avgift må tilläggas följande. Om den, som uppburit studiemedlen inte erlägger

honom påförd avgift för visst år, förfaller i princip beslutet om avgiftsdebitering

den 1 oktober andra året efter avgiftsdebiteringen. Avgiften

återförs till det s. k. huvudregistret. Beträffande på detta sätt återförda avgifter

kan betalningsskyldighet — i form av extra avgift — åläggas även

efter det vederbörande uppnått 65 års ålder (se prop. 1967: 143 s. 53). Regler

härom och om debitering och uppbörd i övrigt av avgifter enligt studiemedelsförordningen

finns i förordningen om studiemedelsavgifter, som trätt

i kraft den 1 januari i år.

Tidigare riksdagsbehandling

1 prop. 1964: 138 angående studiesocialt stöd till studerande ungdom

framlades förslag till det studiesociala system som nu finns. Såvitt avser

rätten till studiemedel grundade sig propositionen på förslag av studiesociala

utredningen. Beträffande den här aktuella fyrtioårsgränsen anförde

föredragande departementschefen — efter att ha behandlat maximitiden,

sexton terminer, under vilken studiemedel skulle få utgå — följande (s.

163).

Mera tveksamt med hänsyn till riktlinjerna för den moderna vuxenut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

bildningen är om det även bör föreskrivas en viss ålder efter vilken den studerande

ej vidare skall kunna få studiemedel. Eftersom studiemedelssystemet

förutsätter återbetalning av en väsentlig del av studiemedlen kan

emellertid en åldersgräns knappast undvaras. Utredningens förslag om en

40-årsgräns, vilken skall kunna överskridas på särskilda skäl, förefaller

att vara en godtagbar lösning på det föreliggande problemet. Jag förutsätter

då, att de tillämpande organen vid bedömningen av frågan, huruvida

särskilda skäl föreligger, skall ta tillbörlig hänsyn bl. a. till den inte obetydliga

grupp gifta kvinnor, som — efter att ha varit borta från arbetsmarknaden

ett antal år för att ta vård om hem och barn — vill skaffa sig

en postgymnasial utbildning eller fullfölja en sådan utbildning, som de

tidigare avbrutit.

Särskilda utskottet uttalade i utlåtande nr 1, utan erinran från riksdagens

sida, att utskottet delade departementschefens uppfattning att en åldersgräns

inte kunde undvaras och att utskottet även kunde godta att gränsen

sattes vid 40 år. Utskottet avstyrkte därmed motionsyrkanden om uppmjukning

eller slopande av åldersvillkoret. I detta sammanhang uttalade emellertid

utskottet vidare följande.

Samtidigt vill utskottet emellertid starkt understryka departementsche

fens rekommendation rörande en liberal tillämpning i frågor om överskridande

av åldersgränsen. Vad departementschefen uttalat i detta sammanhang

torde inte få uppfattas såsom uttömmande. Samma generositet som

kan behöva visas hemmafruar, som vill börja eller återuppta studier sedan

barnen vuxit upp, kan vara på sin plats även i många andra fall.

Denna uppfattning bringades till Kungl. Maj :ts kännedom.

I anledning av prop. 1967:85 angående vissa åtgärder på vuxenutbildningens

område m. m. väcktes motioner, vari yrkades, att studiemedelsförordningen

skulle ändras så, att studiemedel kunde utgå även till personer

över 40 år.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45

—- efter att ha redogjort för uttalandena vid tillkomsten av bestämmelsen

och centrala studiehjälpsnämndens anvisningar — följande.

Motiveringen för fyrtioårsregeln är att studiemedelssystemet förutsätter

återbetalning. Den som lyft studiemedel behöver normalt en inte alltför

kort tidrymd för att fullgöra sin återbetalningsskyldighet. Denna skyldighet

skall i princip vara fullgjord före 65 års ålder. Den utformning centrala

studiehjälpsnämndens tillämpningsföreskrifter till 40-årsregeln fått överensstämmer

väl med de intentioner riksdagen hade vid regelns antagande.

Enligt utskottets uppfattning har det inte påvisats några beaktansvärda

olägenheter med regeln och utskottet avstyrker därför motionerna.

1 svar på en enkel fråga i första kammaren av fru Diesen uttalade statsrådet

Moberg den 26 oktober 1967, att han delade utskottets uppfattning

att några beaktansvärda olägenheter med nuvarande regler inte påvisats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

5

Utskottet

De studerandes kostnader för utbildning vid universitet, högskolor och

andra postgymnasiala utbildningsanstalter bestrids i betydande utsträckning

med studiemedel, som ställs till förfogande genom det allmännas försorg.

En del av studiemedlen utgörs av studiebidrag medan återstoden är

medel, för vilka återbetalningsplikt föreligger. För en studerande utan

barn kan per år maximalt utgå studiemedel med 140 % av basbeloppet,

varav 1 750 kr. är studiebidrag. Studiemedel kan som regel utgå sammanlagt

högst sexton terminer.

Enligt studiemedelsförordningen får studiemedel inte utan särskilda

skäl utgå för termin, som infaller efter det den studerande fyllt fyrtio år.

Studiemedel, som ej utgörs av studiebidrag, återbetalas genom årliga avgifter

från och med tredje året efter det vederbörande senast erhållit sådana

medel t. o. m., i regel, det år under vilket han fyller 50 år. Återbetalningstiden

skall dock alltid vara minst 10 år. Härvid bortses från fall, där

de uppburna studiemedlen understiger ett basbelopp. Systemet innebär,

att avgift kan utgå även för tid efter 50 års ålder. Om studiemedel uppburits

exempelvis senast det år vederbörande fyller 48 år, skall avgift erläggas

under 51 :a till 60:e levnadsåren. Om den som uppburit studiemedlen inte

har till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst som överstiger två

basbelopp förskjuts avgiftsplikten framåt i tiden. Vid 65 års ålder bortfaller

i princip återbetalningsskyldigheten.

Motionärerna yrkar, att åldersgränsen för erhållande av studiemedel skall

höjas till 50 år. 1 anslutning härtill framställs yrkande att åldersgränsen

beträffande återbetalning av studiemedel »sättes vid 60 år». Som stöd för

yrkandena anförs i motionerna, att ett bifall till dessa skulle ge möjligheter

till utbildning för bl. a. frånskilda kvinnor som är i behov av yrkesutbildning

och för kvinnor som sedan de slutat att vårda småbarn får tid att

skaffa sig de kunskaper som erfordras för ett inträde på arbetsmarknaden.

I samband med antagandet av studiemedelsförordningen år 1964 framhöll

riksdagen vikten av en liberal tillämpning av fyrtioårsregeln. Centrala

studiehjälpsnämnden har sedermera utfärdat anvisningar till regeln. De

innebär, att särskilda skäl för studiemedel kan anses föreligga om en studerande

behöver ytterligare någon termin för att nå examen, om det gäller

mycket tidskrävande utbildning, exempelvis för uppnående av licentiatexamen

eller doktorsgrad, om den studerande börjat utbildning vid relativt

hög ålder, om en studerande avbrutit sin utbildning för äktenskap och

familjebildning och senare önskar fullfölja utbildningen eller om studierna

avser komplettering av examen. Studiemedel beviljas emellertid i princip

inte, om det kan beräknas, att utbildningen inte kommer att vara avslutad

förrän efter det år den studerande fyller 50 år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

Såsom utskottet anförde förra året vid behandlingen av motioner med

samma syfte som de aktuella, överensstämmer centrala studiehjälpsnämndens

tillämpningsföreskrifter väl med de intentioner riksdagen hade vid

regelns antagande och det har enligt utskottets uppfattning inte påvisats

några beaktansvärda olägenheter med denna. Det finns anledning förutsätta,

att centrala studiehjälpsnämnden även i fortsättningen kommer att

tillämpa fyrtioårsregeln generöst och att nämnden, liksom då det gäller

annan information om det studiesociala stödet, verkar för att personer,

vars rätt till studiemedel kan vara beroende av regeln, får kännedom om

innehållet i gällande tillämpningsföreskrifter. Beträffande yrkandet om höjning

av åldersgränsen till 60 år vill utskottet hänvisa till vad ovan anförts

om att återbetalningstiden i regel inte understiger 10 år och att återbetalningsskyldigheten

inte bortfaller förrän vid 65 års ålder. På grund av det

anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 188 och II: 249, såvitt nu är i fråga, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s),

fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström

(fp), Wanhainen (s)* och Blomquist (h);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg

(s), fröken Sandell (s), herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s),

Gomér (ep), Jonsson (fp) och Carlshamre (h)*.

K L BeckmansTryckerierAB* Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.