Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om en allmän arbetslöshetsförsäkring m. m. Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 405 av herr Holmberg in. fl. samt II: 508 av herr Bohman m. fl.

1968-04-18 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:26, Utlåtande i anledning av motioner om en allmän arbetslöshetsförsäkring m. m. Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 405 av herr Holmberg in. fl. samt II: 508 av herr Bohman m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av motioner om en allmän arbetslöshetsförsäkring

m. m.

Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna I: 405 av herr Holmberg in. fl. samt II: 508

av herr Bohman m. fl. I motionerna yrkas »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder

att resultatet av KSA-utredningens uppdrag i vad gäller arbetslöshetsförsäkringen

snarast kan föreläggas riksdagen».

2) De likalydande motionerna 1:681 av herr Dahlén m.fl. samt 11:885

av herr Wedén m.fl. I motionerna yrkas, »att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande av tilläggsdirektiv till

KSA-utredningen med innehåll att utredningens uppgift skall vara att framlägga

förslag till en allmän sysselsättningsförsäkring samt att arbetet på

detta skall bedrivas med största skyndsamhet».

3) De likalydande motionerna I: 687 av fru Olsson, Elvy, och herr Fälldin

samt II: 875 av herr Larsson i Borrby. I motionerna framhålles, att det är

angeläget, att en allmän arbetslöshetsförsäkring införes, som omfattar

även arbetssökande personer som tidigare inte varit förvärvsarbetande samt

egna företagare. De grupper som särskilt nämns är hemarbetande kvinnor

och ensamstående s. k. hemmadöttrar. Beträffande den senare gruppen anförs

vidare bl. a. att det är angeläget, att åtgärder vidtas så att de får del

av samma förmåner från samhället som tillkommer förvärvsarbetande i

allmänhet. Motionärerna förordar, att hemmadöttrarna anställs som hemsamariter

av kommunerna, varigenom de inordnas i socialförsäkringssystemet.

I motionerna yrkas, »atl riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om utredning angående åtgärder för att lösa trygghets- och arbetsmarknadsfrågorna

i enlighet med vad i motionen anförts».

I motionerna 1:405 och 11:508 framställs även ett yrkande om förtida

uttag av pension. Detta yrkande behandlas av utskottet i utlåtande 1968: 28.

Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i utlåtandet, hänvisa

till motionerna 1:330 (beträffande 1:405 och 11:508) samt 11:885 och

1: 687.

Gällande bestämmelser

Arbetslöshetsförsäkring

Arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Den handhas av arbetslöshetsoi

1247S Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

kassor som i allmänhet är organiserade av de försäkrades fackliga organisationer

på olika yrkesområden. Kassorna är erkända av arbetsmarknadsstyrelsen

som är statlig tillsynsmyndighet för dem. Antalet medlemmar i

de erkända arbetslöshetskassorna är omkring 1 675 000, vilket motsvarar

ungefär 55 % av totalantalet anställda.

Gällande bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringen finns i förordningen

den 14 december 1956 (nr 629; ändrad senast 1967: 351) om erkända arbetslöshetskassor,

förordningen samma dag (nr 630; ändrad senast 1964:

496) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, kungörelsen den 27

juni 1957 (nr 481; ändrad 1964:499) med tillämpningsföreskrifter till förordningen

om erkända arbetslöshetskassor och kungörelsen den 27 juni

1957 (nr 482) angående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår med ett för dag beräknat belopp,

dagpenning. Den är avsedd att kompensera inkomstbortfall och motsvarar

Vö veckolön. Ersättning får utgå endast till arbetslös kassamedlem

som fyllt 16 år och är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

Även ålderspensionärer får tillhöra försäkringen men måste vidkännas visst

avdrag från kassaersättningen. Den som vill ha ersättning skall söka arbete

hos den offentliga arbetsförmedlingen. Rätten till ersättning är vidare

beroende av att medlem har betalat 52 veckoavgifter. Dessutom gäller beträffande

den första arbetslöshetsperioden varje försäkringsår, vilket omfattar

tiden den 1 september—den 31 augusti påföljande år, att medlemmen

skall ha betalat minst 20 veckoavgifter under en period av tolv månader

närmast före arbetslöshetens inträde.

Kassorna bestämmer själva dagpenningens storlek upp till ett maximibelopp

av 40 kr. i ett system med olika dagpenningklasser. Härtill kommer

barntillägg med 2 kr. om dagen för varje barn. Den 1 september 1967 fördelade

sig de försäkrade på de olika dagpenningklasserna på följande sätt.

Klass

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

Kronor

12

14

16

18

20

22

25

27

30

32

35

37

40

0/

/o

—

—

0,4

0,9

1,5

0,8

6,4

0,7

8,4

3,6

12,5

—

64,8

Under ett försäkringsår får ersättning utgå högst för 150 dagar (30 veckor)

eller, efter tillsynsmyndighetens medgivande, 200 dagar (40 veckor).

Vid arbetslöshet som fortsätter från ett försäkringsår till nästa kan ersätiningstiden

i gynnsammaste fall bli 300 resp. ca 350 dagar. Avgörande är vid

vilken tidpunkt under det första året arbetslösheten har börjat. Medlem

som har fått ersättning under maximal tid brukar kallas utförsäkrad.

Ersättning från erkänd arbetslöshetskassa räknas inte till skattepliktig

inkomst.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras med medlemsavgifter, statsbidrag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

och fondavkastning. Försäkringsåret 1961/62 svarade statsbidraget för 41 %

av kassornas utgifter och 1965/66 för 67 %. Statsbidraget är konstruerat så,

att det täcker en större del av kostnaderna när arbetslösheten ökar.

1 prop. 1968: 29 och 1968: 30 föreslås dels särskilt kontant stöd åt arbetslösa

i åldern 60—66 år, dels förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Förslagen avser temporära åtgärder i avvaktan på resultatet

av den pågående KSA-utredningen.

För arbetslöshetsförsäkrade i nämnda ålder förlängs ersättningstiden i

de erkända arbetslöshetskassorna med 300 dagar. Denna förbättring bekostas

till 93 % av staten och 7 % av kassorna. Endast obetydliga avgiftshöjningar

drabbar kassamedlemmarna.

Förbättringarna inom arbetslöshetsförsäkringen innebär att lägsta dagpenning

blir 18 kr. och högsta 50 kr. Statsbidragsskalan görs förmånligare.

Nämnda propositioner behandlas, såvitt avser arbetslöshetsförsäkringen,

av andra lagutskottet i utlåtande nr 27 och i övrigt av statsutskottet i utlåtande

nr 64.

Kommunalt kontantunderstöd

Kommunalt kontantunderstöd är enligt arbetsmarknadskungörelsen den

3 juni 1966 en form av arbetslöshetshjälp. Allmänna förutsättningar för sådan

hjälp och därmed också för kommunalt kontantunderstöd är bl. a. att

den arbetslöse är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för

annans räkning, att han söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen

samt att han inte kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden

eller inte lämpligen kan bli föremål för annan åtgärd för att underlätta

hans placering i sådant arbete.

Kontantunderstöd utgörs av dagunderstöd och barntillägg. Kommunen

bestämmer om understöd skall lämnas och beloppens storlek. De får inte

överstiga 24 kr. om dagen till ensamstående, 28 kr. om dagen till makar

gemensamt och 2 kr. om dagen i tillägg för varje barn. Understöd utgår

för högst fem arbetsdagar under en kalendervecka. Kontantunderstödsverksamheten

leds centralt av arbetsmarknadsstyrelsen och regionalt av

länsarbetsnämnderna som fortlöpande skall hålla kommunerna i länet

underrättade om behovet av kontantunderstöd åt arbetslösa. Statsbidrag

utgår med 20 % av kostnaderna för sådan konlantunderstödsverksamhet

som kommun bedriver med tillstånd av länsarbetsnämnden. I samband med

tillståndet bestämmer nämnden det största antal arbetslösa i kommunen till

vilket understöd med statsbidrag får utgå vid varje tidpunkt (understödsrum).

Vanligen begränsar nämnden tillståndets giltighetstid till fyra veckor,

varefter behovet i kommunen av verksamheten omprövas.

Kommunalt kontantunderstöd som utges med statsbidrag räknas inte

till skattepliktig inkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

Antalet kommuner som bedriver kontantunderstödsverksamhet har undei

senare år inte överstigit tio. Den totala kostnaden för kommunala kontantunderstöd

under första halvåret 1967 kan uppskattas till ca 850 000 kr.

Socialhjälp

För tid då arbetslös uppbär dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa

får dagunderstöd inte utges till honom. Kommunalt kontantunderstöd får

inte heller utges till arbetslös som i anledning av arbetslösheten åtnjutei

socialhjälp för sig eller sin familj. Rätt till socialhjälp tillkommer den som

på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller

själskrafter inte kan försörja sig genom arbete eller som av hälsoskäl bor

avhålla sig från arbete. Den som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att

åtaga sig arbete har således inte rätt till socialhjälp vid arbetslöshet. Minderåriga

barn är däremot berättigade till socialhjälp, vilken vanligtvis avvägs

så att den täcker även kostnad för vård som lämnas av någon av föräldrarna.

S. k. frivillig socialhjälp kan kommun meddela enligt grunder som

kommunen själv bestämmer. Hjälp kan alltså lämnas friska arbetsföra

personer som är arbetslösa, men de har inte någon rätt till hjälp. Frivillig

socialhjälp skall i princip återbetalas till kommunen.

Historik

Frågan om införandet av en arbetslöshetsförsäkring diskuterades av

riksdagen redan 1908. Detta år såväl som de båda följande ställde sig nksdagen

avvisande till förslag om en sådan reform.

År 1915 uppdrogs åt socialförsäkringskommittén att utreda frågan. Kommittén

avgav år 1922 ett förslag om offentlig arbetsförmedling och statsbidrag

till frivilliga arbetslöshetskassor. Kommitténs förslag överarbetades

i olika omgångar men, sedan man funnit att förslaget innebar att vissa

arbetargrupper skulle ställas utanför försäkringen, hänsköts frågan år 1926

till ny utredning, 1926 års arbetslöshetssakkunniga. De sakkunniga utarbetade

två alternativa förslag, avseende ett obligatoriskt och ett frivilligt

försäkringssystem, samt förslag rörande reglering av den offentliga arbetsförmedlingen

och om anordnande av allmänna arbeten. Enligt förslaget till

obligatorisk försäkring skulle denna med vissa undantag omfatta varje arbetare

mellan 16 och 67 år, som mot avlöning utförde arbete för arbetsgivares

räkning i industriell eller annan rörelse. De viktigare undantagen utgjordes

av kontors- och butikspersonal samt lant- och skogsarbetare ävensom

personer med ordinarie anställning i statens tjänst. Kostnaderna för

försäkringen skulle bestridas genom försäkringsavgifter av arbetare och

arbetsgivare med bidrag av statsmedel. Förslaget rörande frivillig försäkring

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

gick ut på att det allmänna skulle lämna bidrag till av arbetarna själva bildade

arbetslöshetskassor, som fyllde vissa i lagen angivna villkor rörande

medlemsantal m. m. och bedrev sin verksamhet i enlighet med givna föreskrifter.

— Förslagen ledde inte till någon lagstiftning.

År 1932 tillkallades fem sakkunniga för att biträda inom socialdepartementet

med den fortsatta behandlingen av frågan. De sakkunniga avgav år

1933 en promemoria rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring in. in. Enligt

denna promemoria skulle arbetslöshetsförsäkringen bygga på ett system

av statsunderstödda arbetslöshetskassor. I föreningsrättsligt hänseende

skulle dessa vara registrerade som understödsföreningar. Vidare skulle kassorna

för att komma i åtnjutande av statsbidrag antas till erkända arbetslöshetskassor.

1 fråga om kassornas verksamhetsområde föreslogs inte någon

annan begränsning än att medlemmarna i kassorna skulle vara löntagare.

Närmare bestämmelser om understödsverksamheten och om statsbidrag

skulle regleras genom särskilda förordningar härom.

På grundval av de sakkunnigas förslag lade Kungl. Maj :t fram en proposition

med förslag till frivillig arbetslöshetsförsäkring vid 1933 års riksdag.

Propositionen föll i första kammaren, men återkom med vissa mindre

justeringar vid 193b års riksdag. Förslaget bifölls efter en del smärre jämkningar,

och lagstiftning om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag

till dessa Irädde i kraft den 1 januari 1935. Det system som då infördes är i

huvudsak gällande än i dag. Betydelsefulla ändringar har dock beslutats

vid riksdagarna åren 1941, 1944, 1946, 1953, 1956 — då den nuvarande lagstiftningen

antogs — och 1964.

År 1937 utsågs en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av

den svenska socialvården. Kommittén, som antog namnet socialvårdskommittén,

skulle bl. a. söka få till stånd en samordning av socialvårdens olika

grenar. Med utgångspunkt härifrån tog kommittén upp till behandling frågan

om införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslag härom

framlades år 1948 (SOU 1948:39). Kommittén redovisade två alternativ.

Alternativ I innebar ett enhetligt obligatoriskt system administrerat genom

kommunala socialförsäkringsnämnder, länsarbetsnämnder och arbetsmarknadsstyrelsen.

De försäkrade skulle utgöras av förvärvsarbetande i såväl

företagar- som arbetstagarställning. Alternativ II, till vilket kommitténs

majoritet anslöt sig, innebar att de erkända arbetslöshetskassorna skulle

bestå i oförändrade former. Personer, som icke var medlemmar av erkända

arbetslöshetskassor, skulle ha rätt till ersättning i form av ett enhetsbelopp,

som ej graderades efter inkomst. Försäkringen skulle administreras dels

genom kassorna, dels genom ett nyinrättat kommunalt organ, socialförsäkringsnämnden.

Vid remissbehandlingen av förslaget var meningarna starkt delade om

det lämpliga i att införa en obligatorisk försäkring. Från åtskilliga håll

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

hävdades, att man i stället borde inrikta sig på att förbättra den frivilliga

försäkringen. Förslaget föranledde ingen åtgärd från Kungl. Maj :ts sida.

frågan om utvidgning av arbetslöshetsförsäkringen till grupper som stod

utanför densamma aktualiserades på nytt 1960. I direktiven till den detta

år tillsatta arbetslöshetsförsåkringsutredningen uttalades att det alltjämt

fanns grupper med inte ringa arbetslöshetsrisk som stod utanför försäkringen.

Denna borde såvitt möjligt omfatta alla grupper med arbetslöshetsrisk.

Utredningen (SOU 1963: 40) undersökte vilka grupper som fortfarande

stod utanför försäkringen och kom fram till att de oförsäkrade utgjorde

omkring 1,4 milj., att hälften av dem hade möjlighet att bli medlemmar i

betinlliga kassor men inte begagnat sig liärav samt att visst begränsat behov

av arbetslöshetsförsäkring fanns bland de övriga. Utredningen övervägde,

huruvida det var möjligt att inrätta en allmän arbetslöshetskassa

för de kategorier arbetstagare, som ej hade möjlighet att ansluta sig till de

befintliga kassorna. Utredningen fann dock, att en sådan åtgärd skulle

innebära så stora administrativa och ekonomiska problem, att den icke

var ändamålsenlig. Utredningen ansåg att enda utvägen att öppna försäkringen

för alla var att göra den obligatorisk. Utredningen lämnade emellertid

inte något förslag på denna punkt. I en reservation till betänkandet

utvecklades tanken på en obligatorisk försäkring ytterligare.

I propositionen nr 115 år 1964 angående ändrade grunder för den frivilliga

arbetslöshetsförsäkringen yttrade föredragande departementschefen att

alla som blir arbetslösa borde få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande

sätt. Eftersom svårigheter att få och behålla ett arbete berodde på

många olika faktorer, ansåg han det nödvändigt att undersöka arbetslöshetens

orsaker, innan man tog ställning till hur tryggheten borde ordnas.

Han framhöll också att försäkringen bara var en av många åtgärder i samband

med arbetslöshet. Departementschefen förordade att de allmänna arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, som kunde bli aktuella inom den närmaste

framtiden, skulle avvaktas innan ytterligare utredning om arbetslöshetsförsäkringen

företogs.

I samband med propositionen väcktes åtskilliga motioner, i vilka begärdes

utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring. Riksdagen ansåg — andra

lagutskottets utlåtande nr 48 år 1964 — att en sådan utredning borde

tillsättas, sedan resultatet av 1960 års arbetsmarknadsutrednings arbete

hade framlagts.

1960 års arbetsmarknadsutredning avgav sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik»

(SOU 1965: 9) år 1964. Utredningen, som utgick ifrån att den

frivilliga arbetslöshetsförsäkringen skulle bibehållas, uttalade sig för vissa

förbättringar i den kommunala kontantunderstödsverksamheten. Utredningen

föreslog dessutom att frågorna om bättre försäkringsskydd, om för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

tidspensionering av äldre ortsbundna arbetslösa i glesbygderna och om

samordningen av dessa båda stödformer skulle utredas särskilt.

Sedan arbetsmarknadsutredningen avlämnat sitt betänkande, har särskilda

sakkunniga tillkallats efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars

1966 för att utreda frågor om kontant stöd vid arbetslöshet. De sakkunniga

har antagit benämningen utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet

( KS A-utredningen).

Efter en redogörelse för bl. a. resultatet av 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning

och 1960 års arbetsmarknadsutredning anförs i KSA-utredningens

direktiv följande.

Som tidigare nämnts saknar vissa grupper av yrkesutövare, som kan bedömas

löpa risk att bli arbetslösa, ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

Främst gäller detta vissa småföretagare, jordbrukare och hemarbetare. Det

gemensamma för dessa grupper är att de i regel inte haft någon anställning.

Bland dem som saknar skydd mot arbetslöshet finns också en betydande

grupp sådana som temporärt har anställningar hos olika arbetsgivare

och som därför löper särskild risk att bli arbetslösa. Särskilda problem

föreligger beträffande utformningen av ett arbetslöshetsskydd för sådana

grupper av arbetssökande som inte tidigare har haft förvärvsarbete.

Ett av syftena med de förslag som framlagts i propositionen om arbetsmarknadspolitiken

är att minska riskerna för arbetslöshet och mildra arbetslöshetens

verkningar. Fortfarande finns emellertid enligt min mening

i vissa situationer behov av kontant stöd åt dem som blivit arbetslösa, bör

att det skall vara möjligt att i det enskilda fallet sätta in den arbetsmarknadspolitiska

åtgärd som är lämpligast på lång sikt behöver arbetsmarknadsmyndigheterna

liksom den arbetslöse rådrum för undersökningar och

överväganden. Den arbetslöse behöver därför beredas kontant stöd under

en övergångstid. Tidigare utredningar visar att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

f. n. inte fullt ut tillgodoser detta behov.

Som lösningar på det föreliggande problemet har föreslagits dels obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring eventuellt kompletterad med frivillig tillläggsförsäkring,

dels bibehållande av den frivilliga försäkringen men med

ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet. Obligatorisk försäkring torde

utesluta kontantunderstödsverksamhet i dess nuvarande form. Däremot

kan ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet i och för sig kombineras

med den frivilliga försäkringen. En sådan ordning torde komma att påverka

de frivilliga arbetslöshetskassornas betingelser.

Utredningen bör vara förutsättningslös. Den bör undersöka och föreslå

de former för kontant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast

med hänsyn till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de nämnda

gruppernas särskilda förhållanden.

Stor vikt måste läggas vid de erfarenheter, som de nuvarande arbetslöshetskassornas

verksamhet har givit. Dessa frivilligt organiserade kassor har

gjort synnerligen värdefulla insatser. Genom att de försäkrade själva har

haft inflytande i kassorna har det varit möjligt att i stort sett utan friktioner

lösa många känsliga problem. Det måste därför enligt min meningkunna

företes starka skäl om ett försäkringssystem som har visat sig vara

så värdefullt helt skall överges.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

Skulle utredningen finna att någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

behövs, bör möjligheterna att samordna den med den nuvarande

frivilliga försäkringen undersökas. Är detta inte möjligt bör också andra

lösningar prövas. Självfallet måste också undersökas vilka finansieringsformer

som är lämpligast vid olika försäkringssystem. En obligatorisk försäkring

kommer att medföra en råd problem av försäkringsteknisk natur,

vilka måste klarläggas. Som exempel må nämnas frågorna hur ersättningens

storlek skall bestämmas för arbetssökande som inte tidigare har haft

någon inkomst av anställning samt hur kvalifikationssystemet skall ordnas

för dem som under lång tid har saknat arbete och inte genast efter ansökan

kan beredas arbete. Samordningen med andra socialförsäkringar bör också

undersökas liksom de administrativa frågorna.

Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finns i Norge sedan år 1939. Utredningen

bör tillgodogöra sig erfarenheterna av denna försäkring.

Riksdagsbehandling 1966—1968

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner som syftade till utredning av

frågan om införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring, i ett par av

motionerna betecknad som allmän sysselsättningsförsäkring. Enligt motionerna

utgjorde den nuvarande ordningen inte tillfredsställande skydd vid

arbetslöshet åt alla grupper.

Andra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

70 om KSA-utredningens arbete och konstaterade att det i motionerna uttalade

önskemålet om utredning av frågan redan var tillgodosett. Utskottet

fann det för sin del lämpligt att motionerna överlämnades till den tillsatta

utredningen.

I motioner till 1967 års riksdag menade motionärerna att nuvarande arbetslöshetsförsäkring

inte är tillräckligt omfattande. De ville att frågan om

en allmän inkomstförsäkring som garanterade arbetstagaren trygghet vid

arbetslöshet blev föremål för utredning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 74 anförde andra lagutskottet,

att genom de uppgifter som ålagts KSA-utredningen fick det i motionerna

framställda utredningsyrkandet redan anses tillgodosett. Motionerna borde

därför enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en interpellation i andra kammaren hösten 1967 frågade herr Wedén

chefen för inrikesdepartementet om denne var villig att till KSA-utredningen

utfärda tilläggsdirektiv med innehåll att utredningens uppgift skulle

vara att lägga fram ett förslag till allmän sysselsättningsförsäkring och alt

detta arbete skulle bedrivas med största skyndsamhet.

I svar på interpellationen den 21 november 1967 sade statsrådet Johansson,

att frågorna om obligatorium eller frivillighet samt trygghetsskyddets

omfattning och nivå bör utredas innan man tar ställning och att KSA-utredningen

har den uppgiften. Statsrådet Johansson räknade med att utred
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

ningen utan onödigt dröjsmål kommer att slutföra sitt arbete och lägga fram

förslag som tillgodoser behovet av större inkomsttrygghet. Han var inte

villig att ge utredningen tilläggsdirektiv av den art herr Wedén avsåg.

Vid innevarande riksdag har herr Brundin frågat chefen för inrikesdepartementet

om regeringen är beredd att dels vidta sådana åtgärder att

frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring skyndsamt kan föras till en

positiv lösning och därvid beakta tjänstemännens nya situation, dels vidta

åtgärder i syfte att minska arbetslösheten bland ungdomen.

Statsrådet Johansson svarade den 13 mars, att KS A-utredningens uppdrag

inte begränsats till någon viss kategori och att utredningen kommer att behandla

även tjänstemännens problem. Han räknade med att utredningen så

snart som möjligt kommer att framlägga förslag om större inkomsttrygghet

för alla kategorier av arbetslösa.

Utskottet

Det system, på vilket den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring

bygger, har i huvudsak varit oförändrat sedan dess tillkomst i mitten

på 1930-talet. Viktiga reformer inom ramen för systemet har dock genomförts

vid olika tillfällen. Den nu gällande förordningen om erkända arbetslöshetskassor

tillkom år 1956. Betydande förbättringar i försäkringen skedde

år 1964, då bl. a. högsta dagpenningen bestämdes till 40 kr. Utskottet behandlar

i utlåtande nr 27 ytterligare förbättringar av försäkringen.

Försäkringen är frivillig. Den handhas av arbetslöshetskassor som i

allmänhet är organiserade av de försäkrades fackliga organisationer på

olika yrkesområden. Rätt att bli medlem i kassa tillkommer i princip alla

anställda som är verksamma inom det yrkesområde kassan representerar.

Efter dispens finns även möjlighet för företagare att bilda arbetslöshetskassa.

Dispensmöjligheten har dock hittills utnyttjats av endast en fackorganisation.

Antalet medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna är

omkring 1,7 milj. vilket motsvarar ungefär 55 % av alla arbetstagare.

I början av år 1966 har chefen för inrikesdepartementet tillkallat sakkunniga

— KSA-utredningen — för att utreda frågor om kontant stöd

vid arbetslöshet. I detta utlåtande behandlas tre motionspar i vilka framställs

yrkanden som huvudsakligen avser denna utrednings arbete. I motionerna

1:405 av herr Holmberg m. fl. och 11:508 av herr Bohman m. fl.

yrkas, att riksdagen skall hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana

åtgärder att resultatet av utredningens uppdrag i fråga om arbetslöshetsförsäkringen

snarast kan föreläggas riksdagen. I motionerna 1:681 av

herr Dahlén in. 11. samt 11:885 av herr Wedén m. fl. anser motionärerna

att KSA-utredningen i tilläggsdirektiv skall få i uppgift att framlägga för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

slag till en »allmän sysselsättningsförsäkring» och att bedriva arbetet med

största skyndsamhet.

I motionerna 1:687 av fru Elvy Olsson och herr halldin samt 11:875

av herr Larsson i Borrby vill motionärerna att riksdagen skall begära

utredning angående åtgärder för att lösa trygghets- och arbetsmarknadsfrågorna

för de grupper i samhället, som nu har en bristfällig grundtrygghet.

Motionärerna nämner särskilt hemarbetande kvinnor och ensamstående

hemmadöttrar. Det är angeläget, anför motionärerna, att en allmän

arbetslöshetsförsäkring införs, som omfattar även arbetssökande personer,

som tidigare inte varit förvärvsarbetande samt egna företagare. Hemmadöttrarna

bör anställas av kommunerna och därigenom inordnas i socialförsäkringssystemet.

KSA-utredningen har enligt sina direktiv att bl. a. pröva frågan om

arbetslöshetsskyddets utsträckande till grupper som nu saknar ekonomisk

trygghet vid arbetslöshet. Grupper som särskilt nämns är vissa småföretagare,

jordbrukare och hemarbetare samt sådant grupper som icke tidigare

haft förvärvsarbete. Utredningens uppdrag omfattar således trvgghetsfrågan

vid arbetslöshet för även de grupper, som avses i motionerna 1: 687

och II: 875. Beträffande de speciella problem, som tinns i frågan om

hemmadöttrarnas försörjning, får utskottet även hänvisa till utskottets

utlåtande nr 28 samt till statsutskottets utlåtande nr 64.

Beträffande yrkandet om en »allmän sysselsättningsförsäkring» vill utskottet

hänvisa till vad ovan sagts om utredning av försäkringens utsträckning

till nya grupper samt det faktum att utredningen enligt sina

direktiv skall förutsättningslöst pröva huruvida problemet kan lösas med

en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, eventuellt kompletterad med frivillig

tilläggsförsäkring eller med en frivillig försäkring kombinerad med

ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet. Med hänsyn härtill finns

det ingen anledning att vidta någon åtgärd i anledning av motionerna

I: 681 och II: 855.

Vad slutligen angår yrkandena om att KSA-utredningen skall bedriva

sitt arbete skyndsamt, bör det framhållas att utredningen med berömvärd

snabbhet lagt fram ett förslag om provisorisk lösning av de äldre

arbetslösas problem. Det finns ingen anledning att betvivla att utredningen

inte kommer att så snart det är möjligt lägga fram förslag i övriga frågor

som utredningen har att behandla.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.

Utskottet hemställer,

A. att motionerna 1:405 och 11:508, såvitt nu är i fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

11

B. att motionerna 1:681 och 11:885 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1:687 och 11:875 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s),

Hubinette (h), Eric Carlsson (ep)*, Dahlberg (s), Erik Filip Petersson

(fp), Arne Pettersson (s)* och Blom (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors

(fp)*, fru Ekendahl (s), herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Bengtsson

i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s)* och Ringaby (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

vid utskottets hemställan under A

av herrar Hiibinette (h) och Ringaby (h), vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med orden

»Vad slutligen» och slutar med orden »samtliga motionsyrkanden» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Vad slutligen angår yrkandet om alt KSA-utredningen skall bedriva sitt

arbete skyndsamt, vill utskottet betona angelägenheten av att utredningsarbetet

även i fortsättningen bedrives med största möjliga snabbhet. Det

måste nämligen anses som en fråga av största vikt att man utan dröjsmål

inför ett effektivt ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Utskottet vill dessutom

framhålla vikten av att Kungl. Maj :t ställer erforderlig expertis till

utredningens förfogande så att det blir möjligt att genomföra utredningsarbetet

i enlighet med det ovan sagda. Vad utskottet anfört bör bringas

till Kungl. Maj:ts kännedom.

Såsom framgår av det ovan anförda avstyrker utskottet yrkandena i motionerna

I: 681 och II: 885 samt I: 687 och II: 875.»

b) att utskottet bort hemställa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

»A. att riksdagen i anledning av motionerna 1:405 och

II: 508, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

ge till känna vad utskottet anfört;»

II

vid utskottets hemställan under B

av herrar Erik Filip Petersson (fp), Blom (fp), Anderson i Sundsvall (fp)

och Rimmerfors (fp), vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med orden

»Beträffande yrkandet» och slutar med orden »samtliga motionsyrkanden»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Beträffande yrkandet om en allmän sysselsättningsförsäkring vill utskottet

instämma i vad som anförts i motionerna 1:681 och 11:885 om

betydelsen av ett förstärkt inkomstskydd vid arbetslöshet. Utskottet anser

i likhet med motionärerna, att KSA-utredningen bör erhålla tilläggsdirektiv

innebärande att utredningen får till uppgift att även framlägga förslag

till en allmän sysselsättningsförsäkring. Utskottet förutsätter, att utredningsarbetet

kommer att bedrivas med största möjliga skvndsamhet.»

b) att utskottet bort hemställa

»B. att riksdagen med bifall till motionerna 1:681 och

II: 885 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utfärdande av tilläggsdirektiv till KSA-utredningen med

innehåll att utredningens uppgift skall vara att även framlägga

förslag till en allmän sysselsättningsförsäkring samt att

arbetet på detta skall bedrivas med största möjliga skyndsamhet;»
-

Särskilt yttrande

av herrar Eric Carlsson (ep) och Gustavsson i Alvesta (ep):

Många grupper i samhället har fortfarande en bristfällig grundtrygghet.

Dit hör exempelvis de hemarbetande kvinnorna och de ensamstående

hemmadöttrarna. De har liksom de flesta egna företagare, som drabbas av

inkomstbortfall, ett otillfredsställande ekonomiskt skydd. Den dolda arbetslösheten

bland kvinnor är stor. Det är nödvändigt med intensifierade åtgärder

av typ omskolning, yrkesutbildning och lokaliseringsinsatser för att

komma till rätta med detta problem.

Därutöver är det angeläget att en allmän arbetslöshetsförsäkring införes,

som omfattar även arbetssökande personer som tidigare icke varit

förvärvsarbetande. Den allmänna arbetslöshetsförsäkringen bör alltså också

omfatta grupper som nu står utan arbetslöshetsförsäkring, t. ex. tidigare

hemarbetande personer och egna företagare samt ungdomar utan tidigare

yrkesverksamhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968

13

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring liar sedan länge starkt

drivits från vårt håll. Sålunda begärde centerrepresentanten herr Fälldin

i 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning, att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring

borde utredas skyndsamt. Förslaget framfördes därefter

som partimotioner från vårt håll vid 1964 års riksdag liksom vid

1966 års riksdag. Då efter dessa initiativ en särskild utredning, KSA-utredningen,

tillsatts för att utreda hithörande frågor är det för oss naturligt

att avvakta utredningens arbete, som vi förutsätter sker skyndsamt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.