Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt stöd åt äldre arbetslösa m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels Kungl. Majts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den It december 1956

1968-04-18 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt stöd åt äldre arbetslösa m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels Kungl. Majts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den It december 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

särskilt stöd åt äldre arbetslösa m. m., såvitt propositionen

hänvisats till lagutskott, dels Kungl. Majts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den It december 1956 (nr 629) om

erkända arbetslöshetskassor, m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 2 februari 1968 dagtecknad proposition, nr 29, har Kungl.

Maj.-t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att

a) godkänna av föredragande departementschefen föreslagna ändringar

av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens dagpenningbelopp och grundstatsbidrag

m. m.;

b) godkänna föredragande departementschefens förslag rörande särskilt

stöd åt äldre arbetslösa;

c) till Kontant stöd vid arbetslöshet under elfte huvudtiteln för budgetåret

1968/69 anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kr. samt

d) medge, att återstående medel av det på riksstaten för budgetåret

1960/61 senast uppförda reservationsanslaget Särskilt stöd åt erkända

arbetslöshetskassor får disponeras även under budgetåret 1968/69.

Propositionen har, såvitt avser ändringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens

dagpenningbelopp och grundstatsbidrag in. m. hänvisats till

lagutskott och i denna del behandlats av andra lagutskottet, samt i övrigt

till statsutskottet.

Genom en likaledes den 2 februari 1968 dagtecknad proposition, nr 30,

vilken i sin helhet hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,

2) förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

I samband med propositionerna har utskottet behandlat följande motioner,

nämligen

1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

1) de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 693 av lierr

Werner samt 11: 882 av fru Ryding m. fl. om rätt för lokal facklig organisation

att deltaga i förhandling om arbetsanvisning;

2) de i anledning av proposition nr 29 väckta likalydande motionerna

I: 774 av herr Werner samt II: 998 av fru Ryding m. fl.

Motionerna under 1) har hänvisats enbart till lagutskott, medan motionerna

under 2) hänvisats till statsutskottet, såvitt avser omställningsbidrag,

och i övrigt till lagutskott.

Statsutskottet behandlar den del av proposition nr 29 som hänvisats dit

jämte motionsyrkanden i ämnet i utlåtande nr 64.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968 3

De vid proposition nr 30 fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända

arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, att 28 § 1 inom., 29 § 1 mom. och 31 § förordningen

den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

28 §.

1 mom. Dagpenning må---i 22 §.

Omfattar kassas ----— motsvarande omfattning.

I karenstid inräknas endast dag,

för vilken hel dagpenning skulle hava

utgått, om karenstiden gått till

ända. Dag, för vilken dagpenning

jämlikt 29 § 2 mom. fjärde stycket

skulle hava utgått med nedsatt belopp

eller för vilken dagpenning jämlikt

33 § icke skulle hava utgått, må

dock inräknas i karenstiden.

I karenstid inräknas endast dag,

för vilken dagpenning skulle hava

utgått, om karenstiden gått till ända.

Därvid må som hel dag inräknas

dag, för vilken halv dagpenning

skulle hava utgått jämlikt 29 § 2

mom. fjärde stycket eller för vilken

dagpenning jämlikt 33 § icke skulle

hava utgått. Som halv dag må inräknas

dag, för vilken halv dagpenning

skulle hava utgått jämlikt 29 § 2

mom. första stycket.

I karenstid---stycket 2).

Förekommer inom----i karenstiden.

29 §.

1 mom. Dagpenning må---

Dagpenningklass Dagpenning

A

B

C

D

E

12

U

16

18

20

upptagen dagpenningklass.

Dagpenningklass Dagpenning

I) .............. 18

E .............. 20

1 Omtryckt 1964:495.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 27

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

F .......

....... 22

F ......

........ 22

G

....... 25

G

........ 25

H .......

....... 27

H ......

........ 27

I .......

....... 30

I ......

........ 30

J .......

32

J

........ 32

K .......

....... 35

K ......

........ 35

L

....... 37

L ......

........ 37

M .......

40

M

........ 40

N ......

........ 45

0 ......

........ 50

Barntillägg utgör---varje barn.

Dagpenning må---social trygghet.

31 §.

1 mom. Medlem må---sådant år.

I annat — ---67 år.

2 mom. Medlem må utan hinder

av villkoren i 23 § 2 mom. uppbära

dagpenning i högst trehundra dagar

utöver den tid dagpenning utgått på

grund av 1 mom., om han fyller

minst 60 år det försäkringsår då

sistnämnda dagpenning började utgå.

Från det antal dagar, med vilka

ersättningstiden sålunda må förlängas,

avräknas dock dagar för vilka

medlemmen, innan han första

gången nämnda försäkringsår fick

rätt till dagpenning som avses i

1 mom., uppburit dagpenning under

detta eller närmast föregående försäkringsår.

Dagpenning enligt detta moment

utgår längst till och med månaden

före den då medlemmen fyller 67 år

eller ålderspension, hel förtidspension

eller helt sjukbidrag börjar utgå

till honom enligt lagen om allmän

försäkring.

Tillsynsmyndigheten äger medgiva

förlängning enligt första stycket

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

(Nuvarande lydelse)

2 mo in. Har överenskommelse

träffats eller medgivande lämnats

enligt vad som sägs i 25 § första eller

andra stycket, skall vid tillämpning

av 1 mom. med ersättning, som utgives

av kassan, likställas ersättning,

vilken utgivits av kassa eller sammanslutning

som överenskommelsen

eller medgivandet avser.

(Föreslagen lydelse)

av ersättningstiden för medlem, som

fyllt minst 55 år, om han blivit arbetslös

som en omedelbar följd av

nedläggning av eller bestående

ändring i driften vid företag där han

var anställd,

avveckling av hans verksamhet

som självständig företagare på grund

av omfattande eller genomgripande

förändring i ortens näringsliv eller i

den näringsgren där han utövade

verksamheten.

3 mom. Har överenskommelse

träffats eller medgivande lämnats enligt

vad som sägs i 25 § första eller

andra stycket, skall vid tillämpning

av 1 och 2 mom. med ersättning, som

utgives av kassan, likställas ersättning,

vilken utgivits av kassa eller

sammanslutning som överenskommelsen

eller medgivandet avser.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968, såvitt avser 28 § 1 mom.

och 31 §, samt den 1 september 1968, såvitt avser 29 § 1 mom.

Kassamedlem, för vilken ersättningstid som avses i 31 § 1 mom. löpt ut

efter den 31 augusti 1966 men före ikraftträdandet, får uppbära ersättning

enligt 31 § 2 mom. från och med ikraftträdandet, om villkoren i sistnämnda

moment då är uppfyllda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 6 och 9 §§ förordningen den 14

december 1956 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i förordningen skall införas

en ny paragraf, 6 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Statsbidrag, som

avses i förord-

Statsbidrag, som

avses i förord-

ningen den 14 december 1956 (nr

ningen den 14 december 1956 (nr

629) om erkända

arbetslöshetskas-

629) om erkända

arbetslöshetskas-

sor, utgår till envar

sådan kassa så-

sor, utgår till envar

■ sådan kassa så-

som grundstatsbidrag, dagpenning-

som grundstatsbidrag, dagpenning-

bidrag, barntilläggsbidrag och för-

bidrag, barntilläggsbidrag, förläng-

valtningsbidrag.

ningsbidrag och förvaltningsbidrag.

2

Grundstatsbidrag utgår,---—

följande tabell.

Dagpenning-

Bidrags-

Dagpenning-

Bidrags-

klass

procent

klass

procent

A .........

..... 50,0

B

..... 48,9

C .........

..... 47,9

D

..... 46,8

D.........

50,0

E .........

..... 45,7

E .........

..... 48,6

F .........

..... 44,6

F .........

..... 47,3

G .........

..... 43,0

G

..... 45,2

H

..... 42,0

H.........

..... 43,9

I

..... 40,4

I

..... 41,8

J

..... 39,3

J .........

..... 40,5

K

..... 37,7

K

..... 38,4

i Senaste lydelse av 1, 2, 6 och 9 §§ se 1964: 496.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

7

(Nuvarande lydelse)

L .............. 36,6

M..............35,0

Överstiger för---av detta.

6 §•

Barntilläggsbidrag utgår med nedan

angivet undantag för försäkringsår

med belopp motsvarande

sjuttiofem procent av kassans sammanlagda

utgifter för barntillägg under

året.

(Föreslagen lydelse)

L .............. 37,0

M..............35,0

N.............. 35,0

O 35,0

Barntilläggsbidrag utgår med nedan

angivna undantag för försäkringsår

med belopp motsvarande

sjuttiofem procent av kassans sammanlagda

utgifter för barntillägg under

året.

6 a §.

Förlängningsbidrag utgår för försäkringsår

med belopp motsvarande

nittiotre procent av kassans sammanlagda

utgifter under året för

dagpenning och barntillägg under

förlängd ersättningstid enligt 31 §

2 mom. förordningen om erkända

arbetslöshetskassor.

9 §•

---varit gällande.

Antalet årsmedlemmar

Antalet ersättningsdagar per medlem

under visst försäkringsår motsvarar

antalet dagar under året, för

vilka dagpenning utgått, dividerat

med anlalet årsmedlemmar under

samma år. I antalet ersättningsdagar

må dock icke inräknas dag, för vilken

grundstatsbidrag, dagpenningbidrag

och barntilläggsbidrag enligt 7 §

ej utgår, och icke heller dag, för vilken

halv ersättning utgår enligt 29 §

2 mom. förordningen om erkända

arbetslöshetskassor.

Antalet ersättningsdagar per medlem

under visst försäkringsår motsvarar

antalet dagar under året, för

vilka dagpenning utgått, dividerat

med antalet årsmedlemmar under

samma år. I antalet ersättningsdagar

må dock icke inräknas dag för vilken

grundstatsbidrag, dagpenningbidrag

och barntilläggsbidrag enligt 7 § ej

utgår eller dag för vilken utgår halv

ersättning enligt 29 § 2 inom. eller

ersättning enligt 31 § 2 mom. förordningen

om erkända arbetslöshetskassor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1968, såvitt avser 1, 6, 6 a och

9 §§, samt den 1 september 1968, såvitt avser 2 §. Äldre bestämmelser skall

dock tillämpas vid beräkning av statsbidrag för tiden före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

Propositionernas huvudsakliga innehåll

I proposition nr 29 föreslås dels särskilt kontant stöd åt arbetslösa i åldern

60 66 år, dels förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Förslagen avser temporära åtgärder i avvaktan på resultatet av den pågående

KSA-utredningen.

För arbetslöshetsförsäkrade i nämnda ålder förlängs ersättningstiden i

de erkända arbetslöshetskassorna med 300 dagar. Denna förbättring bekostas

till 93 % av staten och 7 % av kassorna. Endast obetydliga avgiftshöjningar

drabbar kassamedlemmarna.

Till arbetslösa i åldern 60—66 år, som har fått stöd genom arbetslöshetsförsäkringen

under längsta möjliga tid, utgår skattepliktigt omställningsbidrag

med 800 kr. i månaden. Arbetslösa i samma ålder, vilka inte har

tillhört arbetslöshetsförsäkringen, får omställningsbidrag efter en väntetid

av två månader från arbetslöshetens början. Bidraget utgår till både den

som varit anställd och den som varit egen företagare, under förutsättning

att han har haft sådan förvärvsverksamhet i 24 månader under treårsperioden

närmast före arbetslöshetens början. Den som äger förmögenhet över

100 000 kr. blir inte berättigad till bidrag.

Bidraget skall nedsättas med hänsyn bl. a. till inkomsten av förvärvsarbete

före arbetslösheten och till inkomst av kapital mellan 60 000 och

100 000 kr.

Efter särskild dispens kan stöd ges åt den som har fyllt 55 men inte 60 år

om hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring av näringslivet

i orten eller, för företagare, i branschen.

Förbättringarna inom arbetslöshetsförsäkringen innebär att lägsta dagpenning

blir 18 kr. och högsta 50 kr. Statsbidragsskalan görs förmånligare.

Marginalen för överförsäkringsavdrag minskas från Vs till Via av nettoinkomsten

av förvärvsarbete före arbetslösheten.

Stödet åt de äldre arbetslösa föreslås kunna börja utgå den 1 juli 1968.

Proposition nr 30 innehåller förslag till de ändringar i författningarna om

arbetslöshetsförsäkringen som föranleds av prop. 1968: 29.

Av propositionernas innehåll redovisas här endast vissa avsnitt av vad

departementschefen, statsrådet Johansson, anfört i proposition nr 29. Beträffande

övriga delar av propositionerna — såsom redogörelse för gällande

rätt, för KSA-utredningens betänkande »Stödformer för arbetslösa äldre

arbetstagare», för framställning från De erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation om ändring i arbetslöshetsförsäkringen, för framställning

från arbetsmarknadsstyrelsen angående halv dagpenning samt för remissbehandlingen

och för här icke återgivna delar av departementschefens anförande

ävensom för specialmotiveringen till författningsförslagen — hänvisas

till propositionerna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

9

Motionsyrkandena

I motionerna 1:693 och 11:882 har yrkats, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till sådan ändring av

arbetslöshetskasseförordningens paragraf 36 att den lokala fackliga organisationen

alltid beredes möjlighet att delta i förhandling om arbetsanvisning

vid de tillfällen som i motionen angetts».

I motionerna 1: 77 h och It: 998 har motionärerna yrkat, »att riksdagen

med godkännande av proposition nr 29 förordar att de av oss i motionen

framförda synpunkterna beaktas av KSA-utredningen vid det fortsatta utredningsarbetet»

.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till utskottets yttrande samt till motionerna 11:882 och

II: 998.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1!)68

Departementschefen

Allmänna överväganden

Den snabba strukturförändringen i näringslivet under de senaste åren

har medfört betydande omställningsproblem på arbetsmarknaden. Dessa

problem har skärpts genom den konjunkturdämpning som gör sig gällande

sedan något år. Svårigheterna har varit mest framträdande för äldre arbetstagare

och tagit sig uttryck i bl. a. längre arbetslöshetstider för dem än för

de yngre.

De äldres sysselsättningsproblem måste självfallet i första hand mötas

med åtgärder som syftar till att bereda dem arbete. Härvid står hela den

arbetsmarknadspolitiska apparaten till förfogande. Vårt arbetsmarknadspolitiska

mål är full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Det målet

gäller alla i arbetsför ålder.

För att tillgodose speciellt de äldres behov har under senare år en rad

åtgärder vidtagits. Genom cirkulär till statsmyndigheterna har sålunda

Kungl. Maj:t anbefallt slopande av övre åldersgränser för erhållande av

civil anställning inom statsförvaltningen och för tillträde till utbildning

som anordnas av myndighet. År 1961 antog arbetsmarknadsstyrelsen ett

program för aktivering av medelålders och äldre arbetskraft. Programmet

har därefter reviderats, senast år 1966. Vid flertalet länsarbetsnämnder har

inrättats särskilda tjänster, vilkas innehavare bl. a. har att angripa problem

som sammanhänger med den äldre arbetskraftens arbetsplacering. På ett

20-tal orter har på initiativ av arbetsmarknadsmyndigheterna bildats lokala

sysselsättningsnämnder med uppgift bl. a. att medverka till att lösa den

äldre arbetskraftens sysselsättningsproblem. Arbetsförmedlingarna har instruerats

att medverka till avskaffande av åldersspärrar vid rekrytering

av arbetskraft inom näringslivet. Möjligheter till provanställning i enskilda

företag har införts. Arbetsmarknadsutbildningen för äldre arbetskraft har

byggts ut. Möjligheter har skapats att vid s. k. omskolningscentra låta

äldre arbetskraft praktiskt pröva olika yrkesområden. Särskilda beredskapsarbeten

har anordnats för äldre lokalt bunden arbetskraft. För äldre

skogsarbetare har s. k. skogsstationer anordnats. På försök har under den

senaste tiden på några platser påbörjats industriella beredskapsarbeten

tör sysselsättning av bl. a. äldre arbetskraft. Den skyddade sysselsättningen

har byggts ut. Bland icke statliga åtgärder kan nämnas överenskommelsen

mellan SAF och LO om avgångsbidrag åt äldre långvarigt anställda i samband

med driftsinskränkningar och driftsnedläggelser. Vidare har verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år li)68

stadsindustrins samarbetskommitté rekommenderat åtgärder för att bl. a.

underlätta anpassning mellan arbetsuppgifter och äldre arbetstagares arbetsförmåga.

I årets statsverksproposition har lagts fram förslag som syftar till att

ytterligare intensifiera åtgärderna för att underlätta de äldres anpassning

till förändrade produktionsförhållanden och att bereda dem nya arbetstillfällen.

Det kan vidare nämnas att en konferens om den äldre arbetskraftens

problem kommer alt hållas inom kort på regeringens initiativ.

Denna konferens, som syftar till att stimulera intresset för dessa problem

och anvisa vägar för deras lösning, kommer att följas av regionala och lokala

konferenser.

Huvuduppgiften för vår arbetsmarknadspolitik är som förut framhållits

att sörja för att alla bereds sysselsättning. Kontant stöd vid arbetslöshet

kan dock inte undvaras som ett komplement. Genom arbetslöshetsförsäkringen

har ett skydd mot inkomstbortfall i samband med arbetslöshet

byggts upp på frivillig väg. Detta skydd omfattar nu nära 1,7 milj. personer.

Alla förvärvsarbetande är dock inte försäkrade. Därtill kommer att

försäkringen inte ger trygghet vid långtidsarbetslöshet. Försörjningsläget

har därför i åtskilliga fall blivit brydsamt, i synnerhet för äldre långvarigt

arbetslösa som drabbats av de senaste årens strukturförändringar. På mitt

förslag uppdrog därför Kungl. Maj:t under våren 1967 åt KSA-utredningen

att med förtur utreda och lägga fram förslag om kontant stöd åt äldre

arbetslösa. Syftet med det förslag som KSA-utredningen nu har lagt fram

är att i avvaktan på den mera genomgripande reform som avses med

utiedningens huvuduppdrag ge eif icke tidsbegränsat försörjningsskydd

vid arbetslöshet för äldre arbetstagare. Förslaget innebär i stort att äldre

arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa skall kunna få dagpenning från arbeislöshetskassorna

ytterligare någon tid efter det de har blivit" utförsäkrade

enligt gällande regler. Sedan denna förlängda tid har gått till ända, skall

staten utge kontant stöd i form av s. k. omställningsbidrag. Oförsäkrade

aldre arbetslösa skall få omställningsbidrag efter viss väntetid. Den konstruktion

av äldre-stödet som utredningen sålunda har föreslagit synes

mig i det väsentliga lämplig och jag förordar alt stödet utformas enligt

dessa linjer.

Innan jag gåi närmare in på förslaget vill jag liksom utredningen och

flera remissinstanser framhålla vikten av att äldre-stödet inte får minska

ansträngningarna att placera de äldre i nytt arbete. Jag vill också med

skärpa understryka att som bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och TCO i sina

yttranden har framhållit äldre-stödet inte får leda till att företagen i ökad

omfattning friställer den äldre arbetskraften med hänsyn till att den får

sin försörjning tryggad genom detta stöd. Jag kommer att ha uppmärksamheten

riktad på ev. tendenser till sådana effekter av stödet.

I enlighet med direktiven omfattar utredningens förslag endast personer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

som blivit arbetslösa genom att deras anställning har upphört. Under remissbehandlingen

har kritik riktats mot denna begränsning. Också jag har

kommit till uppfattningen att även andra grupper behöver kontant stöd

vid arbetslöshet. Detta gäller framför allt företagare som tvingas lägga ned

sina företag till följd av pågående strukturomvandling inom deras näring

eller i samband med att större driftsinskränkningar eller företagsnedläggningar

på den ort där de är verksamma rycker undan grunden för deras

rörelse. Jag anser därför att det är önskvärt att utforma äldre-stödet på

sådant sätt att det innefattar även vissa äldre företagare som har lämnat

sin rörelse. Därvid bör emellertid förutsättningarna för stödet bestämmas

så att utredningens fortsatta arbete inte föregrips på ett menligt sätt. Tilllämpningen

av hela det temporära äldre-stöd som jag föreslår i det följande

blir självfallet av värde för utredningens fortsatta arbete. Inte minst

gäller det de praktiska erfarenheter utredningen redan efter kort tids t i 11 - lämpning kan få av en stödverksamhet som innefattar även företagare.

I fråga om förhållandet mellan ersättning från arbetslöshetskassa och

omställningsbidrag vill jag redan här framhålla att jag delar den av flera

remissinstanser framförda uppfattningen att omställningsbidraget bör utformas

så att det inte blir förmånligare än ersättning från arbetslöshetskassa.

I annat fall skulle intresset för den frivilliga försäkringen kunna påverkas

menligt. Arbetslöshetsförsäkringen är enligt min mening av så stort

värde för de anställdas trygghet att sådana konsekvenser av äldre-stödet

inte kan godtas.

Stödförutsättningar

I överensstämmelse med sina direktiv föreslår utredningen att tre allmänna

förutsättningar skall föreligga för det särskilda stödet till äldre

arbetskraft. Den arbetslöse skall tidigare ha varit verksam som arbetstagare,

han skall fortfarande stå till arbetsmarknadens förfogande och

han skall ha uppnått viss ålder.

Den första förutsättningen innebär viss lids avlönat arbete för annans

räkning. Jag biträder utredningens förslag att den som har betalat avgift

till arbetslöshetskassa och arbetat i den utsträckning som behövs för rätt

till kassaersättning därmed skall anses ha fyllt denna förutsättning. Det

medför att kassamedlem måste ha betalat sammanlagt minst 52 veckoavgifter

eller tolv månadsavgifter och under en period av ett år före arbetslöshetens

början ha betalat minst 20 veckoavgifter eller 5 månadsavgifter.

Oförsäkrad arbetslös skall enligt förslaget ha utfört 24 månaders arbete

under en treårsperiod före arbetslöshetens inträde. Denna bristande enhetlighet

i förutsättningarna för försäkrad och oförsäkrad arbetskraft har

kritiserats i ett remissyttrande. Jag vill framhålla att bestämmelserna för

kassamedlem emellertid i själva verket leder till att han — om han är ny

medlem i kassan — måste ha arbetat under 52 veckor före arbetslöshetens

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

böijan. För kassamedlemmar behövs dessutom särskilda bestämmelser som

hänger samman med beräkningen i försäkringsår. De tidsregler vilka bör

gälla som förutsättning för stöd åt de oförsäkrade kan inte göras helt

jämförbara med kassareglerna. Generellt sett har de här berörda äldre

kassamedlemmarna varit medlemmar och således haft arbete under en

lång följd av år och alltså mer än de av utredningen föreslagna 24 månaderna.

På grund av det anförda anser jag att det inte finns anledning att på

denna punkt gå ifrån utredningens förslag.

Förutsättningen att den arbetslöse skall ha utfört viss tids avlönat arbete

för annans räkning utesluter, som utredningen och några remissinstanser

framhåller, dels egna företagare, dels anställda som inte har

arbetat tillräckligt länge under kvalifikationsperioden. Som jag har framhållit

inledningsvis har jag funnit det önskvärt att stödet vidgas så att det omfattar

även andra förvärvsarbetande än arbetstagare. Jag föreslår därför

att också arbetslösa som bär varit företagare skall få rätt till särskilt äldrestöd,

om de i övrigt uppfyller stödförutsättningarna. Som villkor för att

den arbetslöse företagaren skall fa stöd bör gälla att lian har lämnat sin

rörelse. Garantier bör nämligen skapas mot att stödet blir en inkomstutfyllnad

i mindre lönsamma företag. Det vanligaste fallet i detta sammanhang

torde bli att företagaren avvecklar sin rörelse genom att lägga ned

den och sälja inventarier, redskap och andra rörelsetillgångar. Att någon

annan övertar och fortsätter rörelsen bör dock inte generellt utgöra hinder

att överlåtaren får stöd. Inom framför allt jordbruket är det vanligt att

rörelsen överlåts till släkting som fortsätter verksamheten. Om överlåtaren

i ett sådant fall bor kvar på gården och alltjämt deltar i sysslorna där, måste

man från fall till fall pröva om han skall anses berättigad till sådant stöd

som avser arbetslösa. Inte heller i övrigt bör under likartade omständigheter

godtas överlåtelser som med skäl kan antas ha kommit till stånd i det huvudsakliga

syftet att tillföra överlåtaren omställningsbidrag. Överlåtelsen måste

vara motiverad av att rörelsen inte gav överlåtaren rimlig försörjning.

Den som har rörelse som huvudsyssla, t. ex. jordbruk eller fiske, och

därjämte har annan rörelse eller anställning som bisyssla, bör vara berättigad

till stöd om han lämnar den rörelse som var huvudsysslan. Som jag

strax kommer till bör som allmän stödförutsättning gälla att den arbetslöse

står till arbetsmarknadens förfogande. Härav följer att den kvarstående

sysslan måste vara av ganska begränsad omfattning om stöd skall kunna

utgå.

Utvidgat till företagare kommer det föreslagna äldre-stödet att omfatta

i stort sett alla äldre arbetslösa som har haft förvärvsarbete i tillräcklig

lid under kvalifikationsperioden. Däremot kommer stödet inte alt omfatta

dem som tidigare inte alls har haft eller under en längre tid inte har haft

förvärvsarbete. Huruvida dessa grupper över huvud taget kan och bör

omfattas av ett system för kontant arbetslöshetsstöd och i så fall på vilket

sätt kommer utredningen att överväga under sitt fortsatta arbete.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

För oförsäkrad företagare bör tidsförutsättningen vara att han under

treårsperioden närmast före arbetslöshetens början har drivit rörelse i

sammanlagt minst 24 månader. Har han under denna tid delvis utfört

arbete för annans räkning och delvis drivit rörelse, bör båda slagen av

förvärvsarbete tillgodoräknas honom som kvalifikationstid.

Liksom utredningen och flera remissinstanser är jag angelägen att understryka

att stödet åt de äldre arbetslösa bör vara ett skydd under en

omställningstid. Den äldre arbetskraften skall så långt möjligt få tillfälle

att göra en produktiv insats. Det är enligt min mening nödvändigt att som

en andra förutsättning för stöd kräva att den äldre arbetslöse står till

arbetsmarknadens förfogande. Redan kravet på viss tids förvärvsarbete

före arbetslöshetens början tjänar i viss mån detta syfte. Att stå till arbetsmarknadens

förfogande innebär i första hand att vara arbetsför. Det särskilda

äldre-stödet bör alltså inte få karaktär av förtidspension. Bedömningen

av arbetsförheten bör i detta sammanhang självfallet ske på samma

sätt som inom den allmänna försäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

En sådan likformig bedömning är f. ö. en nödvändig förutsättning för

samordningen mellan skilda stödformer. Jag behandlar i det följande frågan

hur partiell arbetsförhet skall behandlas vid denna samordning.

Att stå till arbetsmarknadens förfogande innebär vidare att vara oförhindrad

att åtaga sig arbeie. Det kan givetvis, som framhålls i några

yttranden, vara svårt att realistiskt pröva detta beträffande äldre arbetslösa

i glesbygder och orter med avtagande sysselsättning. Men dessa svårigheter

får självfallet inte leda till att förutsättningen i denna del blir en

formalitet. I stället fordras särskilda ansträngningar för en allsidig prövning

av omställningsmöjligheterna. Sådan prövning kan och bör förenas

med skäligt hänsynstagande till att det här gäller äldre personer som bl. a.

ofta har begränsade möjligheter att flytta till annan ort.

Jag biträder utredningens förslag att de särskilda omställningssvårigheterna

skall vara uppenbara innan kontantstödet får utgå. Det förutsätter

att en viss tid bär gått under vilken arbetsförheten och omplaceringsmöjligheterna

har undersökts. Utredningen räknar med att en månad i regel

behövs för detta ändamål. För de arbetslöshetsförsäkrade är ersättningstiden

— i allmänhet 30 veckor — alltså tillräcklig. Den som har blivit utförsäkrad

utan att kunna beredas ny sysselsättning bör därför omedelbart

bli berättigad till det särskilda äldre-stödet. För de oförsäkrade bör den tid,

efter vars förlopp omställningssvårigheterna får anses uppenbara, enligt

min mening bestämmas till mer än en månad men inte så mycket som 30

veckor. Eftersom denna fråga har samband med konstruktionen i övrigt

av stödet åt de oförsäkrade, återkommer jag till den i det följande.

Beträffande den tredje förutsättningen, att den arbetslöse skall ha nått

viss ålder, har jag i utredningens direktiv uttalat att det särskilda äldrestödet

bör omfatta dem som inom de närmaste åren uppnår pensionsåldern.

I enlighet härmed föreslår utredningen att stödet i princip skall

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

15

utgå till arbetslösa i åldern 60—66 år. För de strukturarbetslösa, dvs. de

som blivit arbetslösa som en omedelbar följd av företagsnedläggning eller

bestående driftsförändring, föreslår utredningen att stöd skall få utgå vid

lägre ålder, om den arbetslöse har varit anställd länge vid företaget och

han har synnerliga omställningssvårigheter. Beslut om stöd, som enligt

förslaget i allmänhet skall fattas av länsarbetsnämnden, föreslås i dessa

fall skola meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Samorganisationen, LO

och TCO anser att stöd bör få utgå till den som är yngre än 60 år även om

hans arbetslöshet inte är en omedelbar följd av driftsinskränkning.

Det är i och för sig obestridligt att särskilda omställningssvårigheter

in Le bara som direkt utan även som indirekt följd av strukturrationaliseringar

kan drabba också dem som är under 60 år. Som framgår av utredningens

direktiv är det emellertid nu fråga om att finna en provisorisk

lösning på de äldre arbetslösas problem. Enligt min mening tillgodoser utredningsförslaget

de krav som kan ställas på en sådan provisorisk lösning

och det innebär en lämplig avgränsning av de grupper som bör tillförsäkras

särskilt stöd i avvaktan på en mera generell lösning i enlighet med

utredningens allmänna direktiv. Jag förordar därför att 60-årsgränsen får

gälla som huvudregel. Undantag från huvudregeln bör komma i fråga endast

för den som har fyllt 55 år. För undantag bör vidare som utredningen

har föreslagit fordras att arbetslösheten är en omedelbar följd av företagsnedläggning

eller bestående driftsförändring. Var den arbetslöse inte egen

företagare när han blev arbetslös, innebär detta villkor att han då var anställd

vid det företag där driften lades ned eller ändrades. Om han var

företagare, innebär villkoret att han har nödgats avveckla sin rörelse som

en omedelbar följd av omfattande eller genomgripande förändring av

näringslivet i hans bransch eller i orten. Exempel härpå är att yrkesfiskare

i ett område måste upphöra med sin verksamhet till följd av kvicksilver

i fisk eller att ortens enda industri av betydenhet läggs ned och sådan

avflyttning på grund därav sker att kundunderlaget tvingar en handlande

att avveckla sin rörelse. Enligt utredningens förslag skall för undantag

från huvudregeln dessutom fordras långvarig anställning vid företaget.

Med hänsyn till att jag har förordat att undantag skall komma i fråga

endast för den som har fyllt 55 år anser jag det inte lämpligt att långvarig

anställning sätts som villkor i vidare mån än som följer av den stödförutsättning

som avser viss tids förvärvsarbete före arbetslösheten.

Höjning av dagpenningmaximum, m. m.

Utredningens förslag om det särskilda äldre-stödets utformning och storlek

knyter an till ersättningen inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Innan jag går in på förslaget i dessa delar anser jag det därför

nödvändigt att ta ställning till samorganisationens framställning som avser

bl. a. förbättringar av ersättningen för alla grupper av kassamedlemmar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

Samorganisationen föreslår att dagpenningbeloppen förskjuts uppåt så,

att lägsta dagpenningen blir 18 i stället för 12 kr. och högsta dagpenningen

55 i stället för 40 kr. Jag biträder organisationens och remissinstansernas

uppfattning att utvecklingen motiverar en viss förskjutning uppåt av

dagpenningskalan. Jag anser emellertid att man, i avvaktan på KSAutredningens

slutliga förslag, inte bör göra ändringar inom arbetslöshetsförsäkringen

på lång sikt. Dagpenningmaximum bör därför nu bestämmas till

50 kr. Lägsta dagpenningen bör i enlighet med förslaget bestämmas till 18 kr.

I statsbidragshänseende innebär samorganisationens förslag, som har

tillstyrkts av remissinstanserna, att grundstatsbidragsskalan förskjuts

uppåt så att högsta grundstatsbidraget, 50 %, utgår för 18 kr. och lägsta

grundstatsbidraget, 35 %, för 55 kr. Detta innebär en höjning av grundstatsbidraget

med i genomsnitt ca 11 %. Ökningen av statsverkets kostnad

beräknas av arbetsmarknadsstyrelsen till ca 20 milj. kr.

Jag vill erinra om att grundstatsbidraget förbättrades avsevärt så sent

som år 1964. Tidigare utgjorde detta bidrag 54 % på 6 kr. och 25 % på

den del av dagpenningen som översteg 6 kr. Bidraget fick dock inte överstiga

6 kr., vilket innebar att bidrag inte utgick för belopp över 17 kr.

Numera utgår som nämnts 35 % på den högsta dagpenningen. Både av

statsfinansiella skäl och för att inte föregripa resultatet av KSA-utredningens

pågående arbete anser jag det mindre lämpligt med en reform som

utom att den blir dyrbar lägger tyngdpunkten av en statsbidragsförbättring

på de högre dagpenningklasserna. Jag föreslår därför att den nuvarande

bidragsprocentsatsen, 35 %, skall tillämpas på en dagpenning av 40 kr.

och däröver. För de kassor som över huvud taget kan överväga att höja

dagpenningen över 40 kr. torde 35 % i grundstatsbidrag vara tillräcklig

stimulans. Jag vill erinra om att den andra typen av statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen,

dagpenningbidrag, utgår vid sidan av grundstatsbidrag

också för de högsta dagpenningbeloppen i de fall då arbetslösheten i en

kassa är så omfattande att dagpenningbidrag blir aktuellt.

Om den lägsta dagpenningen höjs från 12 till 18 kr., synes det följdriktigt

att det högsta grundstatsbidraget får utgå för 18 kr. Jag föreslår

därför att grundstatsbidragsskalan modifieras så att procentsatserna

sjunker likformigt från 50 % vid 18 kr. till 35 % vid 40 kr. Statsverkets

kostnadsökning för en sådan modifiering beror bl. a. på hur kassorna utnyttjar

möjligheterna att höja dagpenningen och är därför svår att beräkna.

Den torde emellertid kunna uppskattas till ca 5 milj. kr.

överförsäkringsbestämmelserna har till syfte att skapa en marginal mellan

nettoinkomst av arbete före arbetslösheten och försäkringsersättning.

Denna marginal är sedan år 1956 Va eller 12,5 % av nettoinkomsten.

Samorganisationen återkommer nu med ett redan tidigare uttalat önskemål

om sänkning av marginalen till V20 eller 5 %. 1960 års arbetslöshets
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968 17

försäkringsutredning föreslog att marginalen skulle minskas till Vio. Vid

behandlingen av nämnda förslag (prop. 1964: 115 s. 46) fann jag inte anledning

att föreslå att man skulle gå ifrån marginalen Vs.

Vad samorganisationen, utan erinran från arbetsmarknadsstyrelsen, har

anfört synes mig böra i viss mån beaktas, överförsäkringsreglerna får särskild

betydelse i kassor mellan vilkas medlemmar inkomsterna varierar

avsevärt. Delvis kan dagpenningbeloppen anpassas härtill genom att medlemmarna

fördelas på många olika kassaklasser. Eftersom ett sådant system

är administrativt tungrott, föredrar kassorna att ha få kassaklasser

och komma till rätta med inkomstvariationerna genom överförsäkringsavdrag.

Jag föreslår på grund av det anförda att överförsäkringsmarginalen

minskas till V12 eller 8,3 %.

Utskottet

Till grund för de förslag, som framlägges i propositionerna nr 29 och

nr 30 ligger ett delbetänkande av KSA-utredningen, som avser stödformer

för äldre arbetstagare som drabbas av särskilda omställningssvårigheter på

arbetsmarknaden. I propositionerna föreslås särskilt kontant stöd åt arbetslösa

i åldern 60—66 år. Stödet skall utgå antingen som ersättning under förlängd

tid från arbetslöshetskassor eller som en nyinförd bidragsform kallad

oinställningsbidrag. I vissa fall skall stödet utgå även till arbetslösa i

åldern 55—60 år. Därutöver föreslås vissa allmänna förbättringar av den

frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Propositionen behandlas av andra lagutskottet

såvitt avser ändringar i arbetslöshetsförsäkringen medan statsutskottet

behandlar omställningsbidraget. Detta bidrag utgår till arbetslösa

som inte tillhör den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen eller blivit utförsäkrade

från denna. Syftet med det förslag, som nu lagts fram om särskilt

stöd åt vissa äldre arbetslösa, är att i avvaktan på den mera genomgripande

reform som avses med KSA-utredningens huvuduppdrag ge ett icke tidsbegränsat

försörjningsskydd vid arbetslöshet för äldre arbetstagare.

Utskottet godtar den föreslagna konstruktionen att stödet till de arbetslöslietsförsäkrade

i första hand utgår från försäkringen. Detta är till fördel

för de försäkrade inte minst med tanke på de höjda dagpenningbelopp som

också föreslås. Utskottet har — i den mån det ankommer på utskottet att

pröva denna fråga — inte någon erinran mot det föreslagna stödsystemets

allmänna uppläggning. Inte heller då det gäller den närmare utformningen

av äldrestödet inom arbetslöshetsförsäkringen har utskottet någon erinran.

Utskottet godtar även de förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen som

innebär att lägsta dagpenningen höjs från 12 till 18 kr. och högsta från

40 till 50 kr., att statsbidragsskalan görs förmånligare samt att marginalen

för överförsäkringsavdrag minskas från Va till V12 av nettoinkomsten av

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

förvärvsarbete före arbetslösheten. Likaledes tillstyrker utskottet förslaget

i fråga om tillgodoräknande av halv dagpenning.

Många av de arbetslösa, som berörs av propositionernas förslag, har upphört

att hålla kontinuerlig kontakt med arbetsmarknadsorganen. Det är

därför nödvändigt att i god tid sprida upplysning om reformen. Utskottet

vill därför understryka nödvändigheten av att berörda myndigheter genom

massmedia och i övrigt sedvanliga former sprider kännedom om reformens

ikraftträdande och betydelsen av kontakt med arbetsförmedlingen.

I anledning av propositionen nr 29 har väckts två likalydande motioner,

I: 774 av herr Werner och II: 998 av fru Ryding m. fl., där vissa synpunkter

framförs rörande de äldre arbetstagarnas problem. Motionärerna hemställer,

att riksdagen skall förorda, att de framförda synpunkterna skall beaktas av

KSA-utredningen vid det fortsatta arbetet inom denna. Motionerna behandlas

av statsutskottet, såvitt avser omställningsbidrag, och i övrigt av andra

lagutskottet. I detta sammanhang behandlar andra lagutskottet vidare två

vid riksdagens början väckta, likalydande motioner, I: 693 av hex-r Werner

och II: 882 av fru Ryding m. fl. I dessa motioner yrkas viss ändring i 36 §

arbetslöshetskasseförordningen.

Här må först som bakgrund till en av de frågor, som tas upp i nämnda

motioner, lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i vissa regler i

förordningen om erkända arbetslöshetskassor. Enligt 22 § gäller, att den

arbetslöse skall vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen,

att han skall besöka förmedlingen minst en gång i veckan och att han skall

vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete. Vad som skall förstås med

lämpligt arbete framgår av 36 §. Erbjudet arbete skall anses lämpligt under

vissa förutsättningar. Det skall bl. a. motsvara medlemmens krafter och

färdigheter samt vara skäligt avlönat. Ett arbete behöver inte godtas om

särskilda omständigheter föreligger med hänsyn till sökandens personliga

förhållanden och arbetets natur. Den som avvisar lämpligt arbete eller utan

giltig anledning lämnar sitt arbete går miste om ersättning från kassan under

de tjugoåtta närmast följande dagarna.

Motionärerna gör gällande, att reglerna om lämpligt arbete på orter med

omfattande industrinedläggningar och därav föranledd stor arbetslöshet i

praktiken kommit att medföra, att medlemmen är skyldig att ta vilket arbete

som helst. Bestämmelserna har enligt motionärerna inverkat även på

företagens politik, då det gäller omdisponering av arbetskraft; om en arbetare

flyttas till ett arbete inom företaget med betydligt reducerad inkomst

och han inte accepterar detta utan slutar anställningen, betraktas arbetslösheten

som självförvållad och ersättning från kassan utgår inte. Motionärerna

anser att det är nödvändigt med lokalt fackligt inflytande vid prövningen

av avstängningsfrågan. I motionerna 1: 693 och II: 882 hemställes,

att 36 § arbetslöshetskasseförordningen skall ändras så att den fackliga or
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

ganisationen alltid bereds möjlighet att delta i förhandling rörande det anvisade

arbetet när den arbetssökande förklarat sig inte kunna acceptera det.

I de i anledning av propositionen nr 29 väckta motionerna framhålls, att

det ovan relaterade problemet är särskilt framträdande för den äldre arbetskraften.

Motionärerna vill — som framgår av det inledningsvis sagda — att

problemet skall beaktas av KSA-utredningen.

Om arbetssökande som begär ersättning från arbetslöshetskassa vägrar

att anta arbete som erbjuds honom vid arbetsförmedlingen, skall arbetsförmedlingsorganet

enligt 6 § arbetsmarknadskungörelsen underrätta arbetsmarknadsstyrelsen

och arbetslöshetskassan. Det är härefter kassans styrelse

eller arbetsutskott inom denna — som, efter verkställd utredning, avgör

om medlemmen haft fog för sin vägran att anta arbetet. Eftersom kassans

styrelse — med undantag av en ledamot som tillsätts av tillsynsmyndigheten

efter förslag av kassan — väljs av ombud, som i sin tur är valda av kassans

medlemmar, föreligger vid avstängningsbesluten ett fackligt inflytande,

som enligt utskottets mening är betryggande. Det må även framhållas, att

kassans beslut kan överklagas hos tillsynsmyndigheten och därifrån till

försäkringsdomstolen. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna

i detta avseende. I anslutning till motionärernas påpekanden att speciella

svårigheter uppstår för äldre arbetskraft då det gäller att antaga ett

erbjudet arbete, vill utskottet erinra om ett uttalande av departementschefen

i proposition nr 29 att särskild hänsyn skall tas till äldre personer,

som bl. a. ofta har begränsade möjligheter att flytta till annan ort. Slutligen

må här påpekas, att — enligt vad utskottet inhämtat — KSA-utredningen

kommer att göra en noggrann prövning av frågan om grunderna för avstängning

från rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

I motionerna I: 774 och II: 998 framhålls även att under KSA-utredningens

fortsatta arbete måste största uppmärksamhet ägnas åt en samordning

mellan reglerna om ersättning vid arbetslöshet och den allmänna försäkringen.

KSA-utredningen har enligt sina direktiv att bl. a. undersöka samordningen

med andra socialförsäkringar. Motionsyrkande! påkallar därför inte

någon riksdagens åtgärd. Beträffande den särskilt berörda frågan om placering

i sjukpenningklass vid arbetslöshet må tilläggas, att frågan behandlats

av andra lagutskottet i utlåtande 1968: 17, som godkänts av riksdagen.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen måtte bifalla följande propositioner,

nämligen

1) proposition nr 29, såvitt här är i fråga,

2) proposition nr 30; samt

B. att följande motioner, nämligen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1968

1) motionerna I: 693 och II: 882,

2) motionerna 1:774 och 11:998, såvitt här är i fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s),

Hubinette (h), Eric Carlsson (ep)*, Dahlberg (s), Erik Filip Petersson

(fp), Arne Pettersson (s)* och Blom (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimrnerfors

(fp)*, fru Ekendahl (s), herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Bengtsson

i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s)* och Ringaby (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHL* SB

S14247

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1968169 i vad avser arbets a1 i texten