Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om sänkt pensionsålder. Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner. 1) de likalydande motionerna 1:138 och herr Carlsson, Eric, m. fl. och 11:182 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

1968-04-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:29, Utlåtande i anledning av motioner om sänkt pensionsålder. Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner. 1) de likalydande motionerna 1:138 och herr Carlsson, Eric, m. fl. och 11:182 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av motioner om sänkt pensionsålder.

Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner.

1) de likalydande motionerna 1:138 och herr Carlsson, Eric, m. fl. och 11:182

av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. I motionerna hemställs, ”att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om parlamentarisk utredning om sänkt folkpensionsålder”.

2) motionen 11:117 av herrar Westberg och Jonsson. I motionen yrkas ”att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att frågan om sänkt pensionsålder

göres till föremål för utredning”.

Gällande bestämmelser m. m.

Ålderspension från folkpensioneringen liksom från tilläggspensioneringen utgår i

princip fr.o.m. den månad varunder den försäkrade fyller 67 år. Pensionsåldern 67

år inom folkpensioneringen har gällt sedan år 1914.

Ålderspension kan efter framställning från den försäkrade uttagas före 67 års

ålder, dock tidigast fr.o.m. den månad den försäkrade uppnår 63 års ålder. Försäkrad,

som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till sådant

förtida uttag med mindre framställningen avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget

kan också uppskjutas. Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen

med 0,6 % för varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den

månad då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande

sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken

den försäkrade fyller 70 år.

Antalet ålderspensionärer uppgick i februari 1968 till ca 900 000, varav ca 29 000

tagit ut pensionen före 67 års ålder. Enligt prognoser kommer befolkningsandelen

över 67 år att öka. År 1970 beräknas antalet personer över denna ålder till ca 960 000

och år 1980 till ca 1 220 000.

En sänkning av pensionsåldern till 65 år kan i dagens läge överslagsvis beräknas

medföra en ökning av statens kostnader för folkpensioneringen med ca 650 milj. kr.

för ett år.

Motioner med krav på en allmän sänkning av pensionsåldern har återkommit

varje år efter 1962. Motionerna har vid samtliga tillfällen avslagits (2LU 1963:28,

1964:41, 1965:24, 1966:20 och 1967:39). Andra lagutskottet har bl. a. framhållit att

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

mot önskemålet om en sänkt pensionsålder måste vägas angelägenheten av andra förbättringar

för folkpensionärerna. Enligt utskottets mening borde det pågående programmet

för folkpensionsförbättringar fram till 1968 genomföras innan frågan om

lägre generell pensionsålder kunde ha någon aktualitet.

Riksdagen har dessutom vid åtskilliga tillfällen behandlat frågan om sänkning av

pensionsåldern för vissa grupper arbetstagare. Riksdagen har därvid intagit standpunkten

att den frågan borde lösas avtalsvägen. Beträffande den tidigare behandlingen

hänvisas till 2LU 1967:39.

Utskottet

Förevarande motioner syftar till en sänkning av den nuvarande pensionsåldern,

67 år, inom den allmänna pensioneringen. Motionärerna vill ha en parlamentarisk

utredning av frågan.

Frågan om en allmän sänkning av folkpensionsåldern har vid åtskilliga tillfällen

behandlats av riksdagen. Så sent som i fjol avslog riksdagen motioner av samma

innebörd som de förevarande. Riksdagen har uttalat bl. a. att en sänkning av pensionsåldern

måste vägas mot angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna.

Riksdagen har vidare hänvisat till de utlovade folkpensionshöjningama

fram till den 1 juli 1968 samt till den inom pensionsförsäkringskommittén pågående

utredningen om standardförbättringar för folkpensionärer efter nämnda tidpunkt.

Det i samband med pensionsreformen år 1958 antagna programmet för höjning

av folkpensionerna kommer att vara genomfört i år. Likaså kommer i år pensionsförsäkringskommittén

att lägga fram ett betänkande i vilket bl. a. skall behandlas

frågan om särskilda pensionstillskott till pensionärer som saknar eller har låg tilltilläggspension.

Kommittén kommer också att behandla vissa förmånsfrågor till handikappade.

Det kan förutses att det pågående reformarbetet jämte den omständigheten

att antalet ålderspensionärer är i stigande de närmaste åren kommer att medföra

ökade anspråk på samhällets resurser. Med hänsyn härtill anser utskottet att det

f. n. inte kan vara aktuellt att igångsätta en utredning om en så kostnadskrävande

reform som en allmän sänkning av pensionsåldern. Det må f. ö. påpekas att det behov

av individuell variation av pensionsåldern, som otvivelaktigt finns, i viss män kan

tillgodoses genom förtida eller uppskjutet pensionsuttag. Förtida uttag kan bli ett

praktiskt alternativ för allt fler i takt med tilläggspensioneringens utbyggnad.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner

A) 1:138 och 11:182 samt

B) 11:117

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s), Hiibinette

(h), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Wanhainen (s)* Erik Filip Petersson (fp)*

Ivar Andersson (s) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundvall (fp), Rimmerfors (fp)*,

fru Ekendahl (s), herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson

(s)*, Ringaby (h) och fru Svensson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Nilsson (ep) och herr Gustavsson i Alvesta (ep), vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på sid. 2 med ”Frågan om”

och slutar med ”tilläggspensioneringens utbyggnad” bort ersättas med text av följande

lydelse:

”Starka skäl talar enligt utskottets mening för det i förevarande motioner uttalade

kravet på utredning av frågan om sänkt pensionsålder. Utskottet anser de motiv

som motionärerna anfört för en sänkning av pensionsåldern som bärande. Utskottet

vill särskilt betona att de grupper som har 67 år som pensionsålder är människor

som gått ut tidigt i förvärvslivet. Den aktiva arbetsinsatsen har inte bara varit tung,

årens antal har även bidragit till den förslitning och det åldrande i förtid som följer

med tungt yrkesarbete. Givetvis måste i detta sammanhang även beaktas angelägenheten

av andra förbättringar för pensionärerna. Därvid bör särskilt uppmärksammas

att statsmakterna bundit sig för en viss folkpensionsnivå år 1968. Även därefter

måste förbättringar för folkpensionärerna enligt utskottets mening genomföras. De

möjligheter som finns till förtida uttag av folkpension och allmän tilläggspension

minskar ingalunda behovet av en sänkning av pensionsåldern. Faktum kvarstår att

för den stora allmänheten kan en pensionering med nuvarande ordning inte ske före

67 års ålders utan att detta väsentligt reducerar pensionsbeloppen. Då en sänkning av

pensionsåldern ur både social synpunkt och allmän rättvisesynpunkt måste anses vara

en angelägen uppgift anser utskottet att frågan bör upptagas till prövning. Såsom

framhållits i motionerna bör detta lämpligen ske genom utredning inom en parlamentariskt

sammansatt kommitté. Utskottet biträder alltså motionerna.”

b) att utskottet bort hemställa,

”att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:138 och

11:182 samt 11:117, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att

fragan om en sänkt pensionsålder blir föremål för utredning av en

parlamentariskt sammansatt kommitté”.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.