Utlåtande i anledning av motioner om sänkt pensionsålder. Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner. 1) de likalydande motionerna 1:138 och herr Carlsson, Eric, m. fl. och 11:182 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.
1968-04-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1968:29, Utlåtande i anledning av motioner om sänkt pensionsålder. Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner. 1) de likalydande motionerna 1:138 och herr Carlsson, Eric, m. fl. och 11:182 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av motioner om sänkt pensionsålder.
Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner.
1) de likalydande motionerna 1:138 och herr Carlsson, Eric, m. fl. och 11:182
av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. I motionerna hemställs, ”att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om parlamentarisk utredning om sänkt folkpensionsålder”.
2) motionen 11:117 av herrar Westberg och Jonsson. I motionen yrkas ”att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att frågan om sänkt pensionsålder
göres till föremål för utredning”.
Gällande bestämmelser m. m.
Ålderspension från folkpensioneringen liksom från tilläggspensioneringen utgår i
princip fr.o.m. den månad varunder den försäkrade fyller 67 år. Pensionsåldern 67
år inom folkpensioneringen har gällt sedan år 1914.
Ålderspension kan efter framställning från den försäkrade uttagas före 67 års
ålder, dock tidigast fr.o.m. den månad den försäkrade uppnår 63 års ålder. Försäkrad,
som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till sådant
förtida uttag med mindre framställningen avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget
kan också uppskjutas. Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen
med 0,6 % för varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den
månad då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande
sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken
den försäkrade fyller 70 år.
Antalet ålderspensionärer uppgick i februari 1968 till ca 900 000, varav ca 29 000
tagit ut pensionen före 67 års ålder. Enligt prognoser kommer befolkningsandelen
över 67 år att öka. År 1970 beräknas antalet personer över denna ålder till ca 960 000
och år 1980 till ca 1 220 000.
En sänkning av pensionsåldern till 65 år kan i dagens läge överslagsvis beräknas
medföra en ökning av statens kostnader för folkpensioneringen med ca 650 milj. kr.
för ett år.
Motioner med krav på en allmän sänkning av pensionsåldern har återkommit
varje år efter 1962. Motionerna har vid samtliga tillfällen avslagits (2LU 1963:28,
1964:41, 1965:24, 1966:20 och 1967:39). Andra lagutskottet har bl. a. framhållit att
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 29
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
mot önskemålet om en sänkt pensionsålder måste vägas angelägenheten av andra förbättringar
för folkpensionärerna. Enligt utskottets mening borde det pågående programmet
för folkpensionsförbättringar fram till 1968 genomföras innan frågan om
lägre generell pensionsålder kunde ha någon aktualitet.
Riksdagen har dessutom vid åtskilliga tillfällen behandlat frågan om sänkning av
pensionsåldern för vissa grupper arbetstagare. Riksdagen har därvid intagit standpunkten
att den frågan borde lösas avtalsvägen. Beträffande den tidigare behandlingen
hänvisas till 2LU 1967:39.
Utskottet
Förevarande motioner syftar till en sänkning av den nuvarande pensionsåldern,
67 år, inom den allmänna pensioneringen. Motionärerna vill ha en parlamentarisk
utredning av frågan.
Frågan om en allmän sänkning av folkpensionsåldern har vid åtskilliga tillfällen
behandlats av riksdagen. Så sent som i fjol avslog riksdagen motioner av samma
innebörd som de förevarande. Riksdagen har uttalat bl. a. att en sänkning av pensionsåldern
måste vägas mot angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna.
Riksdagen har vidare hänvisat till de utlovade folkpensionshöjningama
fram till den 1 juli 1968 samt till den inom pensionsförsäkringskommittén pågående
utredningen om standardförbättringar för folkpensionärer efter nämnda tidpunkt.
Det i samband med pensionsreformen år 1958 antagna programmet för höjning
av folkpensionerna kommer att vara genomfört i år. Likaså kommer i år pensionsförsäkringskommittén
att lägga fram ett betänkande i vilket bl. a. skall behandlas
frågan om särskilda pensionstillskott till pensionärer som saknar eller har låg tilltilläggspension.
Kommittén kommer också att behandla vissa förmånsfrågor till handikappade.
Det kan förutses att det pågående reformarbetet jämte den omständigheten
att antalet ålderspensionärer är i stigande de närmaste åren kommer att medföra
ökade anspråk på samhällets resurser. Med hänsyn härtill anser utskottet att det
f. n. inte kan vara aktuellt att igångsätta en utredning om en så kostnadskrävande
reform som en allmän sänkning av pensionsåldern. Det må f. ö. påpekas att det behov
av individuell variation av pensionsåldern, som otvivelaktigt finns, i viss män kan
tillgodoses genom förtida eller uppskjutet pensionsuttag. Förtida uttag kan bli ett
praktiskt alternativ för allt fler i takt med tilläggspensioneringens utbyggnad.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner
A) 1:138 och 11:182 samt
B) 11:117
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 april 1968
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s), Hiibinette
(h), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Wanhainen (s)* Erik Filip Petersson (fp)*
Ivar Andersson (s) och fru Nilsson (ep);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundvall (fp), Rimmerfors (fp)*,
fru Ekendahl (s), herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson
(s)*, Ringaby (h) och fru Svensson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Nilsson (ep) och herr Gustavsson i Alvesta (ep), vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på sid. 2 med ”Frågan om”
och slutar med ”tilläggspensioneringens utbyggnad” bort ersättas med text av följande
lydelse:
”Starka skäl talar enligt utskottets mening för det i förevarande motioner uttalade
kravet på utredning av frågan om sänkt pensionsålder. Utskottet anser de motiv
som motionärerna anfört för en sänkning av pensionsåldern som bärande. Utskottet
vill särskilt betona att de grupper som har 67 år som pensionsålder är människor
som gått ut tidigt i förvärvslivet. Den aktiva arbetsinsatsen har inte bara varit tung,
årens antal har även bidragit till den förslitning och det åldrande i förtid som följer
med tungt yrkesarbete. Givetvis måste i detta sammanhang även beaktas angelägenheten
av andra förbättringar för pensionärerna. Därvid bör särskilt uppmärksammas
att statsmakterna bundit sig för en viss folkpensionsnivå år 1968. Även därefter
måste förbättringar för folkpensionärerna enligt utskottets mening genomföras. De
möjligheter som finns till förtida uttag av folkpension och allmän tilläggspension
minskar ingalunda behovet av en sänkning av pensionsåldern. Faktum kvarstår att
för den stora allmänheten kan en pensionering med nuvarande ordning inte ske före
67 års ålders utan att detta väsentligt reducerar pensionsbeloppen. Då en sänkning av
pensionsåldern ur både social synpunkt och allmän rättvisesynpunkt måste anses vara
en angelägen uppgift anser utskottet att frågan bör upptagas till prövning. Såsom
framhållits i motionerna bör detta lämpligen ske genom utredning inom en parlamentariskt
sammansatt kommitté. Utskottet biträder alltså motionerna.”
b) att utskottet bort hemställa,
”att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:138 och
11:182 samt 11:117, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att
fragan om en sänkt pensionsålder blir föremål för utredning av en
parlamentariskt sammansatt kommitté”.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.