Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om ersättning för resor i samband med sjukvård i lagen om allmän försäkring och sjukreseförordningen».

1968-04-18 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:31, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om ersättning för resor i samband med sjukvård i lagen om allmän försäkring och sjukreseförordningen».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av motioner om ersättningen från den allmänna

försäkringen för resekostnader i samband med

sjukvård.

Andra lagutskottet har behandlat sju till lagutskott hänvisade motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: lil av herr Tistad m.fl. samt II: 179 av

herr Andersson i Örebro m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:278 av fru Ohlsson, Lilly, m.fl. samt

II: 347 av herr Jönsson i Arlöv m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:688 av fru Olsson, Elvy, m. fl. samt

II: 876 av herrar Larsson i Borrby och Josef son i Arrie,

4) motion I: 403 av herr Blomquist.

I motionerna I: Hl och II: 179 har hemställts »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om ersättning för

resor i samband med sjukvård i lagen om allmän försäkring och sjukreseförordningen».

I motionerna 1:278 och II: 347 har hemställts »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om att 1961 års sjukförsäkringsutredning får i

uppdrag att utreda frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för

kostnader för resa till sjukgymnastik behandling».

I motionerna 1:688 och 11:876 har hemställts »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla att frågan om fria resor vid sjukgymnastik behandling

blir föremål för övervägande i enlighet med vad i motionen anförts».

I motionen 1:403 har hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla att Kungl. Maj:t måtte överlämna förevarande motion

till 1961 års sjukförsäkringsutredning för beaktande».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 141, I: 278, I: 688 och I: 403.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring äger försäkrad, som åtnjutit

läkarvård eller sjukhusvård, rätt även till ersättning för resor i samband

med vården. Detsamma gäller försäkrad, som vid sjukdom erhållit tandläkarvård

vid centralpoliklinik, tandläkarhögskola och allmänt sjukhus.

0112378 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

Däremot utgår icke ersättning vid mödratandvård. Reseersättning utgår ej,

där med hänsyn till resans längd samt den sjukes tillstånd skäligen kunnat

fordras att han gålt eller färdats på annat sätt som icke krävt särskild

kostnad.

De närmare bestämmelserna rörande reseersättningar meddelas i förordningen

den 25 maj 1962 (nr 385) angående ersättning för sjukresor enligt

lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) samt i kungörelsen

samma dag (nr 386) med tillämpningsföreskrifter till sjukreseförordningen.

Nu angivna författningsbestämmelser kompletteras av föreskrifter, som utfärdats

av riksförsäkringsverket. För rätt till reseersättning fordras att

resan gjorts i samband med sådan vård, som är ersättningsbar enligt lagen.

Försäkrads resa för läkarbesök i syfte att få friskintyg ersättes inte och inte

heller resa för vård på sjukvårdsinrättning, som ej är sjukhus i lagens mening.

Den omständigheten att eljest ersättningsbar vård lämnas kostnadsfritt

utesluter emellertid inte från rätten til! ersättning.

Reseersättning utgår inte vid konvalescentvård eller vid sjukgymnastisk

och viss annan behandling, som avses i en särskild kungörelse den 25 maj

1962 (nr 387) angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för

vissa utgifter för vård eller behandling i anledning av sjukdom.

Huvudbestämmelserna om kostnadsersättning för resor till och från läkare

finns i 2 § sjukreseförordningen. Reseersättning tillkommer den som

åtnjutit läkarvård vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan

vård. Ersättning utgår endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp

av i regel fyra kronor. Vid ersättningens bestämmande räknas

fram- och återresa som en resa. Rätten till ersättning är maximerad på så

sätt att högre belopp icke får utges än som skulle ha utgått vid besök hos

den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt den försäkrade

vistas. Undantag gäller dock så till vida, att ersättning i vissa fall får utgivas

med belopp, som skulle ha utgått, om läkarvården sökts vid närmaste allmänna

sjukhus, där vården kunnat meddelas. Denna högre ersättning utgår

dock endast under vissa förutsättningar, nämligen då den försäkrade erhållit

hänvisning av läkare till sjukvårdsinrättning, då den försäkrade på

grund av olycksfall sökt läkarvård vid allmänt sjukhus och trängande behov

av sådan värd förelegat samt då den försäkrade varit i trängande behov av

läkarvård men vederbörande provinsialläkare eller stadsläkare icke kunnat

anträffas. Nu återgivna undantagsregler gäller icke i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Norrköping. 1 dessa städer är karensbeloppet fem kronor.

Bestämmelser om ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättning

i anledning av åtnjuten sjukhusvård återfinns i 4 § sjukreseförordningen.

Ersättningen är i dessa fall i princip begränsad till belopp, som skulle ha

utgått om vården åtnjutits vid närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig

vård kunnat beredas. Intagningsresa och återresa betraktas som två skilda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

3

resor. Inom förenämnda ram ersätts intagningsresa med reseutgiftens hela

belopp och återresa i den mån reseutgiften överstiger ett karensbelopp om

fyra kronor. Kostnad för återresa får inte beräknas högre än för resa till

den försäkrades bostad. Om behovet av sjukhusvård uppkommit medan

den försäkrade vistats utom det län, där han är bosatt, och han i anledning

därav intagits å sjukvårdsinrättning, som är belägen utom nämnda län, får

kostnaden för återresan, frånsett visst undantagsfall, ej beräknas högre än

lör resa till den plats, varifrån resan till sjukvårdsinrättningen företagits.

Enligt förenämnda tillämpningskungörelse skall vid bestämmande av ersättning

för utgifter i anledning av resor, som avses i 4 § sjukreseförordningen,

vissa sjukvårdsinrättningar, som ej är allmänna sjukhus, vara likställda

med sådana sjukhus. Sjukvårdsinrättning, varå vård beretts den

försäkrade genom riksförsäkringsverkets försorg, är i enlighet härmed likställd

med allmänt sjukhus.

Vad angår kostnaden för resor mellan olika sjukhus finns uttrycklig bestämmelse

endast i 6 § tillämpningskungörelsen. Här stadgas att om försäkrad

intagits för vård å sjukstuga med enbart deltidsanställd läkare och

därifrån flyttats till större allmänt sjukhus inom samma sjukvårdsområde,

skall ersättning utgå för hans utgifter i anledning av såväl resa till

sjukstugan som resa til! det större sjukhuset. Den vårdskyldighet, som åvilar

huvudmännen enligt sjukvårdslagen (§ 3), torde emellertid få anses

medföra ansvar för kostnader för överflyttningsresor mellan sjukvårdsanstalter

med undantag för sådana resor, som företagits uteslutande på patientens

begäran eller för vilka ersättning utgår av sjukförsäkringen (se t. ex.

andra lagutskottets utlåtande 1959: 7).

Med stöd av 9 § tillämpningskungörelsen kan såväl vid läkarvård som vid

sjukhusvård ersättning utgå för följeslagares resekostnad, om den sjukes

ålder eller tillstånd påkallar att någon följer honom på resan.

1961 års sjukförsäkringsutredning

Utredningen skall enligt direktiven behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens

område. Den har till uppgift att söka nå fram till ytterligare

förbättringar i den enskildes skydd i den utsträckning så befinnes

möjligt. Bland de frågor som utredningen bör upptaga framhålles spörsmålet

om ersättning från sjukförsäkringen för annan sjukvård än läkarvård

och sjukhusvård. Härmed avses s. k. merprestationer, d. v. s. sjukgymnastik

och viss annan behandling samt konvalescentvård. Utredningen

skall även pröva i vilken utsträckning reseersättning bör utgå i samband

med sådana åtgärder.

I direktiven anförs vidare bl. a. att det bör stå utredningen fritt att utöver

särskilt angivna frågor upptaga sådana spörsmål som aktualiseras

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

under översynen och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts

utredningen.

Tidigare motioner i ämnet

Under senare år har i anledning av väckta motioner frågan om sjukreseförmånerna

varit föremål för riksdagens bedömning. Av vad i det hänseendet

förekommit må återgivas följande.

Vid 1962 års riksdag väcktes en motion syftande till en uppmjukning av

hänvisningsltravet i de fall en distriktsbarnmorska remitterar en patient

till specialist. Eu sådan remiss borde enligt motionen grunda rätt till reseersättning

på samma sätt som remiss av läkare. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 17 ställde sig andra lagutskottet tveksamt till behovet av en

lagändring. Utskottet hänvisade emellertid till att sjukförsäkringsutredningen

enligt sina direktiv bl. a. skulle syssla med frågor som rör ersättning

från sjukkassa för resekostnader. Utskottet ville därför ej motsätta

sig att det av motionärerna behandlade problemet gjordes till föremål för

utredning i samband därmed och hemställde att riksdagen skulle till Kungi.

Maj :t som sin mening ge till känna vad utskottet anfört.

I motion till samma riksdag, 11:215, yrkades, att reseersättning skulle

utgå vid utbyte eller inprovning av ortopediskt hjälpmedel även i fall då

läkare icke medverkat därvid. Andra lagutskottet (utlåtande nr 20 år 1962)

fann lämpligt, att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet gjordes till

föremål för prövning av sjukförsäkringsutredningen. Riksdagens skrivelse

har av Kungl. Maj :t överlämnats till utredningen.

Påföljande år, 1963, väcktes motioner med samma syfte. Riksdagen fann

något ytterligare initiativ i frågan icke erforderligt (andra lagutskottets

utlåtande nr 50 år 1963).

Såväl 1962 som 1963 och 1964 hade riksdagen att taga ställning till frågan

om ersättning för resekostnader i samband med mödratandvård (andra

lagutskottets utlåtanden nr 27 år 1962, 22 år 1963 och 14 år 1964). Riksdagen

fann, att resultatet av sjukförsäkringsutredningens arbete borde avvaktas

innan man tog ställning till det i motionerna behandlade problemet.

Vid 1964 års riksdag väcktes motion syftande till att reseersättning skulle

utgå i samband med behandling av hörselskada även om behandlingen utfördes

av annan än läkare. Även i detta fall fann riksdagen inte lämpligt

att ta ställning till motionsyrkandena innan sjukförsäkringsutredningens

arbete föreligger (andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1964).

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner avseende uppmjukning av det principiella

kravet enligt sjukresebestämmelserna att hänvisning av läkare skall

föreligga för att ersättning för resa vid besök hos läkare vid allmänt

sjukhus skall utgå. Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande nr 14

år 1965, att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj :t att motionerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

o

skulle överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning. Riksdagen biföli

utskottsutlåtandet.

Vid samma riksdag väcktes motioner vari yrkades, att reseersättning

skulle utgå till patient, som hänvisats av läkare till konvalescentvård eller

till sjukgymnastik eller annan därmed jämställd behandling, även om behandlingen

icke utfördes av läkare. Riksdagen anslöt sig till andra lagutskottets

utlåtande (nr 13) vari anfördes, att de i motionerna framförda

synpunkterna var beaktansvärda men att resultatet av sjulcförsäkringsutredningens

arbete borde avvaktas.

I motioner vid 1966 års riksdag begärdes översyn av gällande sjukresebestämmelser

syftande till att i princip alla resekostnader i samband med

sjukdom skall ersättas genom sjukförsäkringen. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 42 fann andra lagutskottet att det med hänsyn till det

inom sjukförsäkringsutredningen pågående arbetet inte var påkallat med

något riksdagens initiativ i anledning av det föreliggande motionsyrkande!.

Jämväl vid 1967 års riksdag väcktes motioner rörande ersättning från den

allmänna försäkringen för resekostnad vid sjukdom. I utlåtande nr 24, som

godkändes av riksdagen, fann andra lagutskottet det befogat att överlämna

motionerna till sjukförsäkringsutredningen.

De aktuella motionerna

Motionerna I: 141 och II: 179

Motionärerna anför att gällande bestämmelser om ersättning för resekostnad

i samband med sjukvård är mycket snävt utformade och att de inte

ger möjlighet till ersättning i en rad situationer. Som exempel härpå anför

motionärerna följande.

Resor för erhållande av sjukgymnastik och kortvågsbehandling samt utprovning

av proteser och ortopediska hjälpmedel ersättes inte. Inte heller

lcan ersättning utgå för resor till hörsel- och talträning för barn. Sådana

resor är ofta kostnadskrävande på grund av att barnen, som inte ensamma

kan använda allmänna kommunikationsmedel, antingen måste resa taxibil

eller åtföljas av någon vuxen.

Om en person vid akut sjukdomsfall skickas från det sjukhus, där han

först sökt vård, till ett annat sjukhus och det befinnes, att han ej behöver

intagas där, utgår ingen ersättning för resan eller transporten mellan sjukhusen.

Vidare kritiserar motionärerna de regler som är avsedda att begränsa ersättningsrätten

och anför att reglerna kan leda till att ersättningarna blir

otillräckliga. Härvidlag andrages följande exempel.

Resor till och från konvalescenthem ersättes endast då vården beredes

genom riksförsäkringsverkets försorg och endast med vad som motsvarar

kostnaden för resa till och från närmaste allmänna sjukhus. En grupp som

i särskilt hög grad har kostnader för sådana resor är de ms-sjuka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

En patient som remitteras från hemortssjukhus till regionsjukhus och

utskrives direkt därifrån erhåller ersättning för hemresan endast med vad

som skulle ha utgått om han i stället utskrivits från hemortssjukhuset.

Om en konsultläkare vid ett allmänt sjukhus tar emot patienter, som han

behandlat på sjukhuset och som därefter utskrivits, till efterbehandling på

sin privatmottagning, utgår reseersättning endast med vad som skulle ha

utgått om behandlingen meddelats av närmaste tjänsteläkare.

En person som efter vård på allmänt sjukhus beredes plats på enskilt

sjukhem eller på ålderdomshem erhåller ersättning för resan till sjukhemmet

eller ålderdomshemmet med högst det belopp som skulle ha utgått vid

återresa till bostaden.

Sammanfattningsvis anför motionärerna, att reglerna om ersättning tör

resor för erhållande av sjukvård bör revideras, så att ersättningen i högre

grad än nu är fallet ansluter sig till de verkliga kostnader som de försäkrade

haft att vidkännas.

Motionerna 1:278 och 11:34-7, 1:688 och 11: 876 samt I: 403 tar samtliga

upp frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för kostnad för

försäkrads resa vid sjukgymnastik behandling. I de tre sistnämnda motionerna

föreslås att resekostnadsersättning i dessa fall bör utgå på samma

sätt som vid läkarbesök.

I motionen I: 403 framhålles dessutom, att det bl. a. på grund av de långa

väntetiderna vid sjukhus förekommer att sjukhusläkare hänvisar patient

till privatpraktiserande specialist men alt försäkringskassan i sådana fall

inte kan utge ersättning för resa till den privatpraktiserande läkaren. Motionären

hävdar att ersättning bör utgå från den allmänna försäkringen även

i dessa fall. Enligt motionärens mening är bestämmelserna rörande rätten

till reseersättning i lagen om allmän försäkring och därtill anslutande författningar

inte tillfredsställande vare sig till omfattning eller utformning.

Bestämmelserna bör därför enligt motionärens uppfattning bli föremål för

översyn.

Utskottet

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring och som åtnjutit

läkarvård eller sjukhusvård äger även rätt till ersättning från försäkringskassa

för utgifter i anledning av resor till och från läkare eller sjukvårdsinrättning.

I allmänhet får den försäkrade själv svara för ett karensbelopp

om fyra kronor. Beträffande den öppna vården gäller, att ersättningen

principiellt är begränsad till att gälla resa till tjänsteläkare i distriktet. 1

fråga om sluten vård begränsas ersättningen i allmänhet till vad som skulle

ha utgått om vården sökts vid närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig

vård kunnat beredas. — Enligt särskilda bestämmelser har försäkrad rätt

till ersättning från försäkringskassa för bl. a. konvalescentvård samt sjukgymnastik

och annan därmed jämställd behandling. Resor i samband med

sådan vård eller behandling ersätts inte genom sjukförsäkringen.

I motionerna I: 141 och II: 179 samt 1:403 begäres en översyn av sjuk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

resebestämmelserna syftande främst till förbättrad kompensation för de

resekostnader de försäkrade kan få vidkännas i samband med att de erhåller

sjukvård.

Motionsparen I: 278 och II: 347 samt I: 688 och II: 876 tar upp frågan om

ersättning från den allmänna försäkringen för kostnad för försäkrads resa

vid sjukgymnastisk behandling. I det förstnämnda motionsparet hemställes

att 1961 års sjukförsäkringsutredning får i uppdrag att utreda spörsmålet.

I det andra motionsparet föreslås att ersättning för resekostnad vid sjukgymnastisk

behandling skall utgå på samma sätt som vid läkarbesök.

Den år 1961 tillsatta sjukförsäkringsutredningen skall enligt direktiven

behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens område. I utredningsdirektiven

har särskilt anmärkts, att utredningen skall pröva i vilken

utsträckning reseersättning bör utgå i samband med sjukgymnastisk behandling

och andra s. k. merprestationer. Utredningen är vidare enligt

direktiven oförhindrad alt utöver särskilt angivna frågor ta upp sådana

spörsmål som aktualiseras under översynen och som faller inom ramen

för de uppgifter som tillagts utredningen. Till utredningen har vid flera

tillfällen överlämnats motioner avseende gällande bestämmelser om reseersättning.

Ett stort antal framställningar i samma ämne har därjämte

tillställts utredningen av myndigheter och organisationer.

De i motionerna upptagna frågorna kommer således att aktualiseras under

det pågående utredningsarbetet. Med hänsyn härtill är det inte påkallat

med något riksdagens initiativ i anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1) motionerna I: 141 och II: 179

2) motionerna I: 278 och II: 347

3) motionerna I: 688 och II: 876 samt

4) motionen 1: 403

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars

Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Edström (fp), Wanhainen

(s)*, Blomquist (h) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström

(h), herrar Bengtsson i Varberg (s)*, Johansson i Södertälje (s),

Wiklund i Stockholm (fp), Fredriksson (s)*, fru Svensson (s) och herr

Jönsson i Ingemarsgården (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.