Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om kostnadsfritt tillhandahållande av vissa läkemedel. Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 503 av herr Nilsson, Nils, samt II: 872 av herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä. 2) Motionen II: 883 av herrar Sundkvist och Johansson i Skärstad.

1968-04-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:32, Utlåtande i anledning av motioner om kostnadsfritt tillhandahållande av vissa läkemedel. Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 503 av herr Nilsson, Nils, samt II: 872 av herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä. 2) Motionen II: 883 av herrar Sundkvist och Johansson i Skärstad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av motioner om kostnadsfritt tillhandahållande

av vissa läkemedel.

Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna I: 503 av herr Nilsson, Nils, samt II: 872 av

herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä.

2) Motionen II: 883 av herrar Sundkvist och Johansson i Skärstad.

I samtliga motioner begärs komplettering av den med stöd av förordningen

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel utfärdade förteckningen

över kostnadsfria läkemedel.

I motionerna 1:503 och 11:872 har hemställts »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t hemställa att de speciella näringspreparat som PKU-diagnostiserade

barn måste ha medtages i förteckningen för kostnadsfria läkemedel».

Enligt motionen II: 883 hör i förteckningen tas upp kortison eller derivat

därav till astmasjuka, insprutningar till astma- eller allergisjuka samt medicin

lör att tarmfunktionerna skall upprätthållas hos personer med kronisk

brist på magsaft. I motionen hemställes »att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla att frågan om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel blir

föremål för överväganden i enlighet med vad i motionen anförts».

Motiveringen till yrkandet i motionerna I: 503 och II: 872 är intagen i motionen

II: 608. Beträffande de skäl som anföres till stöd för yrkandet i motionen

II: 883 hänvisas till motionen.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionen II: 883 från socialstyrelsen.

Gällande bestämmelser

Enligt kungl. förordningen den 4 juni 1951 angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel tillhandahålls läkemedel, varå recept utfärdats av

läkare eller tandläkare, kostnadsfritt eller till nedsatt pris på apotek.

Kostnadsfria läkemedel skall utlämnas till den som är sjukförsäkrad

enligt lagen om allmän försäkring och som lider av långvarig och

allvarlig sjukdom, som Kungl. Maj:t förklarat vara av sådan art. Kungl.

Maj:t bestämmer vilka läkemedel som vid varje sådan sjukdom får utlämnas

kostnadsfritt. Förteckning över sjukdomar, vid vilka läkemedel tillhandahålls

kostnadsfritt, samt de kostnadsfria läkemedlen finns i kungörelsen

den 4 juni 1954 med förteckning över kostnadsfria läkemedel.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 2 avd. Nr 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 dr 1968

Rätt till prisnedsatta läkemedel tillkommer den som omfattas

av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i

allmän eller enskild tjänst. Vid inköp av läkemedel, som föreskrivits av läkare

eller tandläkare, sätts det fastställda priset för läkemedlet ned med

hälften av det belopp, varmed priset överstiger det s. k. karensbeloppet fem

kr. och hela det belopp, varmed priset överstiger tjugofem kronor. Karensbeloppet

är anknutet till varje expeditionstillfälle.

Läkemedelsförmåner utgår inte till personer, som åtnjuter sjukhusvård

enligt lagen om allmän försäkring.

De i förteckningen över kostnadsfria läkemedel upptagna sjukdomarna

är numera tjugotre till antalet. Efter den senaste ändringen i 1954 års kungörelse,

som trätt i kraft den 1 januari 1968, upptages i förteckningen vid

sjukdomen phenylketonuria (fenylketonuri) näringspreparat med ringa

fenylalaninhalt.

Historik m. m.

Till grund för den proposition, nr 163 år 1954, genom vilken förordningen

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen,

låg ett förslag av en särskilt tillkallad utredningsman.

Rörande de kostnadsfria läkemedlen innebar utredningsmannens förslag

följande.

Dylika läkemedel skulle vara avsedda för behandling endast av långvariga

och allvarliga sjukdomar, samt utgöras av läkemedel, som enligt vetenskap

och beprövad erfarenhet anses rationella vid behandlingen av sådana sjukdomar.

Den i dessa allmänna ordalag givna bestämmelsen för angivande av

de sjukdomar som härvid skulle kunna ifrågakomma borde för det praktiska

förfarandet specificeras i en särskild förteckning. Utredningsmannen

kunde för sin del ej ge sin anslutning till ett tidigare av medicinalstyrelsen

i skrivelse av den 29 november 1949 föreslaget system, att, vid sidan av att

ett antal sjukdomar av ifrågakommande art uttryckligen, uppräknades, dessutom

efter särskild ansökan hos medicinalstyrelsen även andra sjukdomsenheter,

vid vilka ett varaktigt bruk av specifikt verksamma läkemedel vore

nödvändigt, kunde ifrågakomma. Ett sådant prövningsförfarande i varje

särskilt fall måste enligt utredningsmannen medföra avsevärda svårigheter

för uppehållandet av önskvärd konsekvens vid bedömningen. Principiellt

sett kunde systemet ej heller anses stå i överensstämmelse med den beslutade

läkemedelsreformen, i synnerhet ej försäkringslinjen. Utredningsmannen

föreslog därför, att någon klausul om prövningsrätt i särskilda fall ej

skulle förekomma utan att i stället antalet sjukdomar, som skulle anses

såsom kvalificerande till fria läkemedel, borde utökas i förhållande till det

av medicinalstyrelsen upprättade förslaget. Det ifrågakommande läkemedelsurvalet

borde ske genom att för varje särskild sjukdom fastställdes likaledes

visst eller vissa bestämda s. k. icke bruksfärdiga läkemedel, till vijka

den fria läkemedelsförmånen vid sjukdomen i fråga skulle knytas. Ur både

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

3

medicinska och farmacevtiska synpunkter funnes goda möjligheter härtill,

enär såväl sjukdomarna som över huvud ifrågakommande, icke bruksfärdiga

läkemedlen vore till antalet relativt begränsade.

I anslutning till de angivna principerna för bestämmande av de sjukdomar,

som borde berättiga till kostnadsfria läkemedel, samt de läkemedel,

som därvid finge förekomma för varje sjukdom, framlade utredningsmannen

sitt förslag innefattat i en tvåspaltig uppställning vari upptogs dels vissa

sjukdomar, dels ock härför ifrågakommande läkemedel. I formellt hänseende

avvek den sedermera utfärdade kungörelsen (SFS nr 520/1954) icke

från detta förslag.

I sitt remissyttrande över utredningsförslaget anförde medicinalstyrelsen

beträffande sjukdomen kronisk bronkialastma att ehuru det torde bli svårigheter

att avgränsa sjukdomen denna dock borde berättiga till kostnadsfria

läkemedel med hänsyn till de astmasjukas betydande läkemedelskostnader.

Liknande synpunkter framfördes av Sveriges läkarförbund, som ifrågasatte

om inte också kortison borde upptagas bland de fria läkemedlen vid denna

sjukdom.

Departementschef en förklarade sig i propositionen sakna anledning frångå

vad utredningsmannen föreslagit i förevarande del, dock att enligt hans

mening vissa av medicinalstyrelsen föreslagna jämkningar torde böra vidtagas.

Ett reviderat förslag till sjukdoms- och läkemedelsförteckning fogades

i enlighet därmed vid propositionen. Departementschefen hemställde

om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med

ifrågavarande förteckning fastställa den omfattning i vilken kostnadsfria

läkemedel skulle tillhandahållas. Bemyndigandet borde innefatta rätt för

Kungl. Maj:t att verkställa de ändringar i förteckningen, som kunde påkallas

av hänsyn, till utvecklingen på området.

Andra lagutskottet behandlade propositionen och i ämnet väckta motioner

i utlåtande nr 37 år 1954. I motionerna hade hemställts om vissa tillägg

till angivna förteckning, nämligen såvitt angick kronisk, deformerande ledgångsreumatism

och reumatisk feber. Utskottet avstyrkte motionerna och

framställde icke någon erinran mot propositionen i denna del.

Riksdagen biföll utskottsutlåtandet.

Frågan om läkemedelsförmånerna har efter år 1954 vid flera olika tillfällen

varit föremål för riksdagens bedömande. Såvitt avser de kostnadsfria

läkemedlen väcktes motioner 1955, 1956, 1958, 1965 och 1966 med yrkande

om utökning av den gällande förteckningen eller om omarbetning av

denna till mindre restriktivitet. Motionerna år 1955 och 1956 — år 1956

hävdades att t. ex. de som led av astmatiska sjukdomar var dåligt tillgodosedda

— föranledde ingen riksdagens åtgärd. I sistnämnda fall åberopades

pågående utredning inom medicinalstyrelsen angående komplettering av förteckningen.

Den år 1958 väckta motionen överlämnades till utredning för översyn av

läkemedelsrabatteringen, som tillsatts år 1957.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

Utredningen framlade sitt betänkande år 1959 (SOU 1959:43). Beträffande

förtjänster och brister i det nuvarande systemet anfördes bl. a. följande

rörande den här aktuella förteckningen.

För sjukdomsurvalet bar såsom riktlinjer gällt att sjukdomarna skola

vara långvariga och allvarliga samt att de under längre tid behandlas med

läkemedel och att denna behandling visat sig ha en odisputabelt gynnsam

verkan. Detta sistnämnda innebär en väsentlig begränsning. Sålunda ha vid

handläggningen av frågor rörande förmånens omfattning förekommit fall,

där en ifrågasatt utvidgning icke ansetts lämplig på grund av att de behandlingsmetoder

som använts icke bedömts vara tillräckligt beprövade. Vidare

ha även möjligheterna att avgränsa förmånen i vissa avseenden kommit

att spela en roll vid urvalet, då det synts nödvändigt att de utvalda sjukdomarna

klart kunna avskiljas från andra icke förmånsberättigade sådana.

Av samma anledning har förmånen, uppbyggts efter principen att de använda

läkemedlen skola vara specifika för sjukdomen i fråga.

Redan den ställning, som kostnadsfriheten intager i det nuvarande systemet,

anvisar en restriktiv bedömning av dess omfattning. Väsentliga utvidgningar

få alltid vägas mot risken av en ökning av konsumtionen med de

följder ur medicinsk och även ur ekonomisk synpunkt, som detta kan komma

att medföra. Vidare visa erfarenheterna från de gångna åren, att en viss

restriktivitet är nödvändig för att tillämpningen av systemet skall få erforderlig

stadga. Under dessa förhållanden te sig de ovan angivna urvalsprinciperna

såsom naturliga. Å andra sidan ha dessa medfört, att vissa önskemål

om utvidgningar icke kunnat tillgodoses.

Vid remissbehandling av betänkandet framkom så delade meningar angående

utredningens förslag, att Kungl. Maj:t inte ansåg det möjligt att

föreslå ändrade regler utan ytterligare bearbetning av materialet. Denna

bearbetning anförtroddes 1961 års sjukförsåkringsutredning.

Beträffande ovannämnda år 1965 väckta motioner avseende utvidgning av

den här aktuella läkemedelsförteckningen (läkemedlet synalar för sjukdomen

psoriasis) uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr AO bl. a., att utskottet utgick från att sjukförsäkringsutredningen

sökte tillgodose det angelägna behovet av effektivt stöd till de sjuka

som hade stora läkemedelskostnader. Riksdagen gav som sin mening Kungl.

Maj:t till känna vad utskottet anfört.

De år 1966 väckta motionerna, vari likaledes yrkades komplettering av förteckningen

(vissa läkemedel för långvarig och allvarlig mentalsjukdom), föranledde

inte någon riksdagens åtgärd. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 32 hänvisade andra lagutskottet till att sjukförsäkringsutredningen

redan fått sin uppmärksamhet riktad på de i motionerna behandlade problemen.

Sjukförsäkringsutredningen framlade år 1966 ett betänkande om läkemedelsförmånens

utformning (SOU 1966:28). Utredningen, som inte föreslog

någon ändring i principen om uppdelning av läkemedelsförmånen i en

kostnadsfri och en prisnedsatt del, förordade att sektorn av kostnadsfria

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 dr 1968

5

läkemedel bibehölls i huvudsak i den omfattning som gällde. Utredningen

förutsatte att Kungl. Maj:t, efter förslag av medicinalstyrelsen, även fortsättningsvis

skulle i särskild kungörelse upptaga dels de sjukdomar, som

skall vara förmånsberättigade, dels ock de typer av läkemedel, som skall

lämnas kostnadsfritt. I anslutning härtill uttalade utredningen, att sjukdomarna

i fråga borde utgöra sådana långvariga och allvarliga sjukdomar,

som är någorlunda klart diagnostiserbara, medan de för dessa sjukdomar

anvisade läkemedlen borde utgöra sådana medel, vilka enligt vetenskap och

beprövad erfarenhet erbjuder eu rationell terapi och så långt möjligt täcker

skilda individers olika sätt att reagera på ett visst läkemedel. Utredningen

förutsatte dessutom att förteckningen över kostnadsfria läkemedel kontinuerligt

sågs över så att fortlöpande ändringar, som kunde bli aktuella, vidtogs.

I proposition nr 135 vid 1967 års riksdag föreslogs ändringar i dittills gällande

bestämmelser om prisnedsatta läkemedel, vilka ändringar syftade till

att tillgodose personer som på grund av sjukdom har stora utgifter för medicin.

I propositionen aviserades därjämte en utvidgning av förteckningen

över kostnadsfria läkemedel.

Samtidigt med propositionen behandlade andra lagutskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 58 motioner med yrkande om sådan utvidgning

av förteckningen att vuxna neurosedynskadade erhåller fria läkemedel.

Utskottet tillstyrkte propositionen samt uttalade att utskottet fann den aviserade

utvidgningen av förteckningen angelägen och att utskottet för sin del

ville understryka vikten av att förteckningen i fortsättningen blev föremål

för kontinuerlig översyn. Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet under

motivering att kostnadsfria läkemedel även i fortsättningen borde tillhandahållas

efter nuvarande principer och att ett bifall till motionsförslaget skulle

innebära ett väsentligt avsteg från dessa principer.

Ändring i kungörelsen med förteckning över kostnadsfria läkemedel har

skett vid tre tillfällen, åren 1957 (SFS 1957:492), 1960 (SFS 1960:575) och

1967 (SFS 1967:739). Genom den senaste ändringen, som vidtogs den 24

november 1967 och trädde i kraft den 1 januari 1968, utökades förteckningen

med fem sjukdomar (och för dem avsedda läkemedel) samt tillkom

ett antal läkemedel vid vissa av de tidigare förtecknade sjukdomarna.

Remissyttrande

I sitt remissyttrande över motionen II: 883 anför socialstyrelsen bl. a. följande.

I underdånig skrivelse den 26 februari 1965 framlade dåvarande medicinalstyrelsen

vissa förslag till ändringar i den i kungl. kungörelsen den 4 juni

1954 (nr 520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel intagna förteckningen.

I samband därmed behandlades frågan, huruvida kortison och dess

derivat borde få föreskrivas kostnadsfritt vid indikationen kronisk bronkialastma.

Efter hörande av statens farmacevtiska laboratorium och styrelsens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

vetenskapliga råd i medicin avstyrkte styrelsen, att läkemedel innehållande

kortison och dess derivat uppfördes på förteckningen vid ifrågavarande indikation.

Som skäl härför angavs, att uppfattningen om dessa läkemedels

användningsområde var mycket varierande och att kostnadsfri förskrivning

av medlen lätt skulle kunna leda till missbruk av dem med åtföljande risker

för allvarliga biverkningar hos patienterna. Sedan förenämnda skrivelse avlåtits,

har enligt socialstyrelsens mening icke något framkommit, som skulle

kunna motivera ett ändrat ställningstagande av socialstyrelsen i denna fråga.

Tillstånd av kronisk brist på saltsyra förekommer dels ensamt, dels vid

vissa typer av anemi, särskilt perniciös anemi. Det är förenat med stor

osäkerhet att medicinskt avgöra, huruvida eventuella störningar i mag-tarm - 1’unktionen vid fall av saltsyrebrist är orsakade av denna brist. Hos ett stort

antal personer med känd brist på eller avsaknad av magsaft kan nämligen

inte några mag-tarmrubbningar påvisas. På grund av att den medicinska

ändamålsenligheten av substitutionsterapi vid tillstånd av kronisk brist på

magsaft för närvarande torde vara tveksam, finner socialstyrelsen det ej

motiverat att uppföra medel mot kronisk brist på magsaft såsom kostnadsfria.

Utskottet

Ersättning för läkemedel, som ordineras av läkare eller tandläkare, utgår

som eu till den allmänna försäkringen ansluten särskild förmån. Reglerna

härom är intagna i 1954 års förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel, vilken förordning ändrats senast under fjolåret. Kostnadsfria

läkemedel tillhandahålles vid vissa långvariga och allvarliga sjukdomar.

I eu av Kungl. Maj:t utfärdad förteckning anges vid vilka sjukdomar

— f. n. tjugotre till antalet — medicin utlämnas kostnadsfritt och vilka

läkemedel som därvid kommer i fråga. Beträffande övriga läkemedel rabatteras

priset så, att de försäkrade vid varje inköp av samtidigt förskrivna

läkemedel endast har att betala dels ett karensbelopp om högst fem kronor,

dels hälften av den del av priset, som ligger närmast över karensbeloppet.

Den del av priset som överstiger tjugofem kronor rabatteras helt.

I motionerna 1:503 och 11:872 yrkas att de speciella näringspreparat,

som PKU-diagnostiserade barn (barn med viss medfödd ämnesomsättningsrubbning,

benämnd phenylketonuria eller Föllings sjukdom) behöver, tas

in i förteckningen över kostnadsfria läkemedel.

Genom författningsändring, som trädde i kraft den 1 januari i år, har

motionärernas önskemål tillgodosetts. Motionerna bör därför inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Enligt motionen II: 883 bör i förteckningen tas upp dels kortison eller

derivat därav till astmasjuka, dels insprutningar till astma- och allergisjuka,

dels ock medicin för att tarmfunktionerna skall upprätthållas hos

personer med kronisk brist på magsaft. I motionen yrkas att riksdagen

hos Kungl. Maj:t begär översyn av gällande bestämmelser i enlighet med

motionens syfte,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

7

över denna motion har socialstyrelsen avgivit remissyttrande. Socialstyrelsen

hänvisar till att dåvarande medicinalstyrelsen under år 1965 avstyrkt

kostnadsfri förskrivning av kortison eller dess derivat vid indikationen

kronisk bronkialastma med motiveringen att dessa läkemedels användningsområde

var mycket varierande och att kostnadsfri förskrivning av

medlen lätt skulle kunna leda till missbruk av dem med åtföljande risker

för allvarliga biverkningar hos patienterna. Socialstyrelsen anför att därefter

intet framkommit som skulle kunna motivera ett ändrat ställningstagande

i frågan. Styrelsen finner det vidare inte motiverat att uppföra

medel mot kronisk brist på magsaft såsom kostnadsfria. Härvidlag åberopar

styrelsen att den medicinska ändamålsenligheten av substitutionsterapi

vid tillstånd av kronisk brist på magsaft för närvarande torde vara tveksam.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört i remissyttrandet avstyrker

utskottet motionsyrkandet.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1) motionerna 1:503 och 11:872 samt

2) motionen 11:883

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars

Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Edström (fp), Wanhainen (s)*,

Blomquist (h) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström

(h), herr Bengtsson i Varberg (s)*, herrar Johansson i Södertälje (s),

Wiklund i Stockholm (fp), Fredriksson (s)*, fru Svensson (s) och herr

Jönsson i Ingemarsgården (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.