Utlåtande i anledning av motioner om kostnadsfritt tillhandahållande av vissa läkemedel. Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 503 av herr Nilsson, Nils, samt II: 872 av herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä. 2) Motionen II: 883 av herrar Sundkvist och Johansson i Skärstad.
1968-04-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1968:32, Utlåtande i anledning av motioner om kostnadsfritt tillhandahållande av vissa läkemedel. Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 503 av herr Nilsson, Nils, samt II: 872 av herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä. 2) Motionen II: 883 av herrar Sundkvist och Johansson i Skärstad.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av motioner om kostnadsfritt tillhandahållande
av vissa läkemedel.
Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner.
1) De likalydande motionerna I: 503 av herr Nilsson, Nils, samt II: 872 av
herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä.
2) Motionen II: 883 av herrar Sundkvist och Johansson i Skärstad.
I samtliga motioner begärs komplettering av den med stöd av förordningen
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel utfärdade förteckningen
över kostnadsfria läkemedel.
I motionerna 1:503 och 11:872 har hemställts »att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t hemställa att de speciella näringspreparat som PKU-diagnostiserade
barn måste ha medtages i förteckningen för kostnadsfria läkemedel».
Enligt motionen II: 883 hör i förteckningen tas upp kortison eller derivat
därav till astmasjuka, insprutningar till astma- eller allergisjuka samt medicin
lör att tarmfunktionerna skall upprätthållas hos personer med kronisk
brist på magsaft. I motionen hemställes »att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla att frågan om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel blir
föremål för överväganden i enlighet med vad i motionen anförts».
Motiveringen till yrkandet i motionerna I: 503 och II: 872 är intagen i motionen
II: 608. Beträffande de skäl som anföres till stöd för yrkandet i motionen
II: 883 hänvisas till motionen.
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen II: 883 från socialstyrelsen.
Gällande bestämmelser
Enligt kungl. förordningen den 4 juni 1951 angående kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel tillhandahålls läkemedel, varå recept utfärdats av
läkare eller tandläkare, kostnadsfritt eller till nedsatt pris på apotek.
Kostnadsfria läkemedel skall utlämnas till den som är sjukförsäkrad
enligt lagen om allmän försäkring och som lider av långvarig och
allvarlig sjukdom, som Kungl. Maj:t förklarat vara av sådan art. Kungl.
Maj:t bestämmer vilka läkemedel som vid varje sådan sjukdom får utlämnas
kostnadsfritt. Förteckning över sjukdomar, vid vilka läkemedel tillhandahålls
kostnadsfritt, samt de kostnadsfria läkemedlen finns i kungörelsen
den 4 juni 1954 med förteckning över kostnadsfria läkemedel.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 2 avd. Nr 32.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 dr 1968
Rätt till prisnedsatta läkemedel tillkommer den som omfattas
av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i
allmän eller enskild tjänst. Vid inköp av läkemedel, som föreskrivits av läkare
eller tandläkare, sätts det fastställda priset för läkemedlet ned med
hälften av det belopp, varmed priset överstiger det s. k. karensbeloppet fem
kr. och hela det belopp, varmed priset överstiger tjugofem kronor. Karensbeloppet
är anknutet till varje expeditionstillfälle.
Läkemedelsförmåner utgår inte till personer, som åtnjuter sjukhusvård
enligt lagen om allmän försäkring.
De i förteckningen över kostnadsfria läkemedel upptagna sjukdomarna
är numera tjugotre till antalet. Efter den senaste ändringen i 1954 års kungörelse,
som trätt i kraft den 1 januari 1968, upptages i förteckningen vid
sjukdomen phenylketonuria (fenylketonuri) näringspreparat med ringa
fenylalaninhalt.
Historik m. m.
Till grund för den proposition, nr 163 år 1954, genom vilken förordningen
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen,
låg ett förslag av en särskilt tillkallad utredningsman.
Rörande de kostnadsfria läkemedlen innebar utredningsmannens förslag
följande.
Dylika läkemedel skulle vara avsedda för behandling endast av långvariga
och allvarliga sjukdomar, samt utgöras av läkemedel, som enligt vetenskap
och beprövad erfarenhet anses rationella vid behandlingen av sådana sjukdomar.
Den i dessa allmänna ordalag givna bestämmelsen för angivande av
de sjukdomar som härvid skulle kunna ifrågakomma borde för det praktiska
förfarandet specificeras i en särskild förteckning. Utredningsmannen
kunde för sin del ej ge sin anslutning till ett tidigare av medicinalstyrelsen
i skrivelse av den 29 november 1949 föreslaget system, att, vid sidan av att
ett antal sjukdomar av ifrågakommande art uttryckligen, uppräknades, dessutom
efter särskild ansökan hos medicinalstyrelsen även andra sjukdomsenheter,
vid vilka ett varaktigt bruk av specifikt verksamma läkemedel vore
nödvändigt, kunde ifrågakomma. Ett sådant prövningsförfarande i varje
särskilt fall måste enligt utredningsmannen medföra avsevärda svårigheter
för uppehållandet av önskvärd konsekvens vid bedömningen. Principiellt
sett kunde systemet ej heller anses stå i överensstämmelse med den beslutade
läkemedelsreformen, i synnerhet ej försäkringslinjen. Utredningsmannen
föreslog därför, att någon klausul om prövningsrätt i särskilda fall ej
skulle förekomma utan att i stället antalet sjukdomar, som skulle anses
såsom kvalificerande till fria läkemedel, borde utökas i förhållande till det
av medicinalstyrelsen upprättade förslaget. Det ifrågakommande läkemedelsurvalet
borde ske genom att för varje särskild sjukdom fastställdes likaledes
visst eller vissa bestämda s. k. icke bruksfärdiga läkemedel, till vijka
den fria läkemedelsförmånen vid sjukdomen i fråga skulle knytas. Ur både
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968
3
medicinska och farmacevtiska synpunkter funnes goda möjligheter härtill,
enär såväl sjukdomarna som över huvud ifrågakommande, icke bruksfärdiga
läkemedlen vore till antalet relativt begränsade.
I anslutning till de angivna principerna för bestämmande av de sjukdomar,
som borde berättiga till kostnadsfria läkemedel, samt de läkemedel,
som därvid finge förekomma för varje sjukdom, framlade utredningsmannen
sitt förslag innefattat i en tvåspaltig uppställning vari upptogs dels vissa
sjukdomar, dels ock härför ifrågakommande läkemedel. I formellt hänseende
avvek den sedermera utfärdade kungörelsen (SFS nr 520/1954) icke
från detta förslag.
I sitt remissyttrande över utredningsförslaget anförde medicinalstyrelsen
beträffande sjukdomen kronisk bronkialastma att ehuru det torde bli svårigheter
att avgränsa sjukdomen denna dock borde berättiga till kostnadsfria
läkemedel med hänsyn till de astmasjukas betydande läkemedelskostnader.
Liknande synpunkter framfördes av Sveriges läkarförbund, som ifrågasatte
om inte också kortison borde upptagas bland de fria läkemedlen vid denna
sjukdom.
Departementschef en förklarade sig i propositionen sakna anledning frångå
vad utredningsmannen föreslagit i förevarande del, dock att enligt hans
mening vissa av medicinalstyrelsen föreslagna jämkningar torde böra vidtagas.
Ett reviderat förslag till sjukdoms- och läkemedelsförteckning fogades
i enlighet därmed vid propositionen. Departementschefen hemställde
om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
ifrågavarande förteckning fastställa den omfattning i vilken kostnadsfria
läkemedel skulle tillhandahållas. Bemyndigandet borde innefatta rätt för
Kungl. Maj:t att verkställa de ändringar i förteckningen, som kunde påkallas
av hänsyn, till utvecklingen på området.
Andra lagutskottet behandlade propositionen och i ämnet väckta motioner
i utlåtande nr 37 år 1954. I motionerna hade hemställts om vissa tillägg
till angivna förteckning, nämligen såvitt angick kronisk, deformerande ledgångsreumatism
och reumatisk feber. Utskottet avstyrkte motionerna och
framställde icke någon erinran mot propositionen i denna del.
Riksdagen biföll utskottsutlåtandet.
Frågan om läkemedelsförmånerna har efter år 1954 vid flera olika tillfällen
varit föremål för riksdagens bedömande. Såvitt avser de kostnadsfria
läkemedlen väcktes motioner 1955, 1956, 1958, 1965 och 1966 med yrkande
om utökning av den gällande förteckningen eller om omarbetning av
denna till mindre restriktivitet. Motionerna år 1955 och 1956 — år 1956
hävdades att t. ex. de som led av astmatiska sjukdomar var dåligt tillgodosedda
— föranledde ingen riksdagens åtgärd. I sistnämnda fall åberopades
pågående utredning inom medicinalstyrelsen angående komplettering av förteckningen.
Den år 1958 väckta motionen överlämnades till utredning för översyn av
läkemedelsrabatteringen, som tillsatts år 1957.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968
Utredningen framlade sitt betänkande år 1959 (SOU 1959:43). Beträffande
förtjänster och brister i det nuvarande systemet anfördes bl. a. följande
rörande den här aktuella förteckningen.
För sjukdomsurvalet bar såsom riktlinjer gällt att sjukdomarna skola
vara långvariga och allvarliga samt att de under längre tid behandlas med
läkemedel och att denna behandling visat sig ha en odisputabelt gynnsam
verkan. Detta sistnämnda innebär en väsentlig begränsning. Sålunda ha vid
handläggningen av frågor rörande förmånens omfattning förekommit fall,
där en ifrågasatt utvidgning icke ansetts lämplig på grund av att de behandlingsmetoder
som använts icke bedömts vara tillräckligt beprövade. Vidare
ha även möjligheterna att avgränsa förmånen i vissa avseenden kommit
att spela en roll vid urvalet, då det synts nödvändigt att de utvalda sjukdomarna
klart kunna avskiljas från andra icke förmånsberättigade sådana.
Av samma anledning har förmånen, uppbyggts efter principen att de använda
läkemedlen skola vara specifika för sjukdomen i fråga.
Redan den ställning, som kostnadsfriheten intager i det nuvarande systemet,
anvisar en restriktiv bedömning av dess omfattning. Väsentliga utvidgningar
få alltid vägas mot risken av en ökning av konsumtionen med de
följder ur medicinsk och även ur ekonomisk synpunkt, som detta kan komma
att medföra. Vidare visa erfarenheterna från de gångna åren, att en viss
restriktivitet är nödvändig för att tillämpningen av systemet skall få erforderlig
stadga. Under dessa förhållanden te sig de ovan angivna urvalsprinciperna
såsom naturliga. Å andra sidan ha dessa medfört, att vissa önskemål
om utvidgningar icke kunnat tillgodoses.
Vid remissbehandling av betänkandet framkom så delade meningar angående
utredningens förslag, att Kungl. Maj:t inte ansåg det möjligt att
föreslå ändrade regler utan ytterligare bearbetning av materialet. Denna
bearbetning anförtroddes 1961 års sjukförsåkringsutredning.
Beträffande ovannämnda år 1965 väckta motioner avseende utvidgning av
den här aktuella läkemedelsförteckningen (läkemedlet synalar för sjukdomen
psoriasis) uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr AO bl. a., att utskottet utgick från att sjukförsäkringsutredningen
sökte tillgodose det angelägna behovet av effektivt stöd till de sjuka
som hade stora läkemedelskostnader. Riksdagen gav som sin mening Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.
De år 1966 väckta motionerna, vari likaledes yrkades komplettering av förteckningen
(vissa läkemedel för långvarig och allvarlig mentalsjukdom), föranledde
inte någon riksdagens åtgärd. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 32 hänvisade andra lagutskottet till att sjukförsäkringsutredningen
redan fått sin uppmärksamhet riktad på de i motionerna behandlade problemen.
Sjukförsäkringsutredningen framlade år 1966 ett betänkande om läkemedelsförmånens
utformning (SOU 1966:28). Utredningen, som inte föreslog
någon ändring i principen om uppdelning av läkemedelsförmånen i en
kostnadsfri och en prisnedsatt del, förordade att sektorn av kostnadsfria
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 dr 1968
5
läkemedel bibehölls i huvudsak i den omfattning som gällde. Utredningen
förutsatte att Kungl. Maj:t, efter förslag av medicinalstyrelsen, även fortsättningsvis
skulle i särskild kungörelse upptaga dels de sjukdomar, som
skall vara förmånsberättigade, dels ock de typer av läkemedel, som skall
lämnas kostnadsfritt. I anslutning härtill uttalade utredningen, att sjukdomarna
i fråga borde utgöra sådana långvariga och allvarliga sjukdomar,
som är någorlunda klart diagnostiserbara, medan de för dessa sjukdomar
anvisade läkemedlen borde utgöra sådana medel, vilka enligt vetenskap och
beprövad erfarenhet erbjuder eu rationell terapi och så långt möjligt täcker
skilda individers olika sätt att reagera på ett visst läkemedel. Utredningen
förutsatte dessutom att förteckningen över kostnadsfria läkemedel kontinuerligt
sågs över så att fortlöpande ändringar, som kunde bli aktuella, vidtogs.
I proposition nr 135 vid 1967 års riksdag föreslogs ändringar i dittills gällande
bestämmelser om prisnedsatta läkemedel, vilka ändringar syftade till
att tillgodose personer som på grund av sjukdom har stora utgifter för medicin.
I propositionen aviserades därjämte en utvidgning av förteckningen
över kostnadsfria läkemedel.
Samtidigt med propositionen behandlade andra lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 58 motioner med yrkande om sådan utvidgning
av förteckningen att vuxna neurosedynskadade erhåller fria läkemedel.
Utskottet tillstyrkte propositionen samt uttalade att utskottet fann den aviserade
utvidgningen av förteckningen angelägen och att utskottet för sin del
ville understryka vikten av att förteckningen i fortsättningen blev föremål
för kontinuerlig översyn. Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet under
motivering att kostnadsfria läkemedel även i fortsättningen borde tillhandahållas
efter nuvarande principer och att ett bifall till motionsförslaget skulle
innebära ett väsentligt avsteg från dessa principer.
Ändring i kungörelsen med förteckning över kostnadsfria läkemedel har
skett vid tre tillfällen, åren 1957 (SFS 1957:492), 1960 (SFS 1960:575) och
1967 (SFS 1967:739). Genom den senaste ändringen, som vidtogs den 24
november 1967 och trädde i kraft den 1 januari 1968, utökades förteckningen
med fem sjukdomar (och för dem avsedda läkemedel) samt tillkom
ett antal läkemedel vid vissa av de tidigare förtecknade sjukdomarna.
Remissyttrande
I sitt remissyttrande över motionen II: 883 anför socialstyrelsen bl. a. följande.
I underdånig skrivelse den 26 februari 1965 framlade dåvarande medicinalstyrelsen
vissa förslag till ändringar i den i kungl. kungörelsen den 4 juni
1954 (nr 520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel intagna förteckningen.
I samband därmed behandlades frågan, huruvida kortison och dess
derivat borde få föreskrivas kostnadsfritt vid indikationen kronisk bronkialastma.
Efter hörande av statens farmacevtiska laboratorium och styrelsens
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968
vetenskapliga råd i medicin avstyrkte styrelsen, att läkemedel innehållande
kortison och dess derivat uppfördes på förteckningen vid ifrågavarande indikation.
Som skäl härför angavs, att uppfattningen om dessa läkemedels
användningsområde var mycket varierande och att kostnadsfri förskrivning
av medlen lätt skulle kunna leda till missbruk av dem med åtföljande risker
för allvarliga biverkningar hos patienterna. Sedan förenämnda skrivelse avlåtits,
har enligt socialstyrelsens mening icke något framkommit, som skulle
kunna motivera ett ändrat ställningstagande av socialstyrelsen i denna fråga.
Tillstånd av kronisk brist på saltsyra förekommer dels ensamt, dels vid
vissa typer av anemi, särskilt perniciös anemi. Det är förenat med stor
osäkerhet att medicinskt avgöra, huruvida eventuella störningar i mag-tarm - 1’unktionen vid fall av saltsyrebrist är orsakade av denna brist. Hos ett stort
antal personer med känd brist på eller avsaknad av magsaft kan nämligen
inte några mag-tarmrubbningar påvisas. På grund av att den medicinska
ändamålsenligheten av substitutionsterapi vid tillstånd av kronisk brist på
magsaft för närvarande torde vara tveksam, finner socialstyrelsen det ej
motiverat att uppföra medel mot kronisk brist på magsaft såsom kostnadsfria.
Utskottet
Ersättning för läkemedel, som ordineras av läkare eller tandläkare, utgår
som eu till den allmänna försäkringen ansluten särskild förmån. Reglerna
härom är intagna i 1954 års förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel, vilken förordning ändrats senast under fjolåret. Kostnadsfria
läkemedel tillhandahålles vid vissa långvariga och allvarliga sjukdomar.
I eu av Kungl. Maj:t utfärdad förteckning anges vid vilka sjukdomar
— f. n. tjugotre till antalet — medicin utlämnas kostnadsfritt och vilka
läkemedel som därvid kommer i fråga. Beträffande övriga läkemedel rabatteras
priset så, att de försäkrade vid varje inköp av samtidigt förskrivna
läkemedel endast har att betala dels ett karensbelopp om högst fem kronor,
dels hälften av den del av priset, som ligger närmast över karensbeloppet.
Den del av priset som överstiger tjugofem kronor rabatteras helt.
I motionerna 1:503 och 11:872 yrkas att de speciella näringspreparat,
som PKU-diagnostiserade barn (barn med viss medfödd ämnesomsättningsrubbning,
benämnd phenylketonuria eller Föllings sjukdom) behöver, tas
in i förteckningen över kostnadsfria läkemedel.
Genom författningsändring, som trädde i kraft den 1 januari i år, har
motionärernas önskemål tillgodosetts. Motionerna bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Enligt motionen II: 883 bör i förteckningen tas upp dels kortison eller
derivat därav till astmasjuka, dels insprutningar till astma- och allergisjuka,
dels ock medicin för att tarmfunktionerna skall upprätthållas hos
personer med kronisk brist på magsaft. I motionen yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär översyn av gällande bestämmelser i enlighet med
motionens syfte,
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968
7
över denna motion har socialstyrelsen avgivit remissyttrande. Socialstyrelsen
hänvisar till att dåvarande medicinalstyrelsen under år 1965 avstyrkt
kostnadsfri förskrivning av kortison eller dess derivat vid indikationen
kronisk bronkialastma med motiveringen att dessa läkemedels användningsområde
var mycket varierande och att kostnadsfri förskrivning av
medlen lätt skulle kunna leda till missbruk av dem med åtföljande risker
för allvarliga biverkningar hos patienterna. Socialstyrelsen anför att därefter
intet framkommit som skulle kunna motivera ett ändrat ställningstagande
i frågan. Styrelsen finner det vidare inte motiverat att uppföra
medel mot kronisk brist på magsaft såsom kostnadsfria. Härvidlag åberopar
styrelsen att den medicinska ändamålsenligheten av substitutionsterapi
vid tillstånd av kronisk brist på magsaft för närvarande torde vara tveksam.
Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört i remissyttrandet avstyrker
utskottet motionsyrkandet.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, nämligen
1) motionerna 1:503 och 11:872 samt
2) motionen 11:883
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 april 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars
Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Edström (fp), Wanhainen (s)*,
Blomquist (h) och fru Nilsson (ep);
från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström
(h), herr Bengtsson i Varberg (s)*, herrar Johansson i Södertälje (s),
Wiklund i Stockholm (fp), Fredriksson (s)*, fru Svensson (s) och herr
Jönsson i Ingemarsgården (fp)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.