Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Ivungl. Maj:t begär utredning angående frivillig sjukpenningförsäkring för ålderspensionärer». Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen. Gällande bestämmelser Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen Sjukpenningförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.

1968-05-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:36, Skrivelse till Ivungl. Maj:t begär utredning angående frivillig sjukpenningförsäkring för ålderspensionärer». Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen. Gällande bestämmelser Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen Sjukpenningförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motion om frivillig sjukpenningförsäkring

för ålderspensionärer.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion,

II. 24o, av fru Kristensson och fröken 1 Vetterström, i vilken hemställts, »att

liksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t begär utredning angående frivillig

sjukpenningförsäkring för ålderspensionärer».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

Sjukpenningförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad

1 sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa

och som har inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvarbete)

om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.

Det avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad

skall tillhöra är inkomstens storlek.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men

vars inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kronor, skall ändå

vara placerad i sjukpenningklass, om hon är gift och stadigvarande sammanbor

med sin make eller med barn under 16 år till henne eller hennes

make eller med någon, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn

(den s. k. hemmafruförsäkringen). Sjukpenningplacering enligt denna regel

gäller dock icke för lid efter den månad, varunder kvinnan fyller 67 år.

Kvinna som omfattas av hemmafruförsäkringen skall tillhöra sjukpenningklass

nr 1.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning med visst

undantag minskas med 5 kronor, dock högst med hälften av sjukpenningens

belopp.

Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 6 kronor i klasserna nr 1 och

2 till 52 kronor i klass nr 21. Ett belopp om 6 kronor för dag utgör grundsjukpenning

och belopp därutöver tilläggssjukpenning.

0113128

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

Samordningen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensionei ingen

Förmånerna från sjukförsäkringen och pensioneringen är samordnade enligt

regler i 4 kap. lagen om allmän försäkring. Rätten till ersättning från

sjukförsäkringen är ej begränsad till visst antal dagar utom för dem som

åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension från den allmänna försäkringen.

En ålderspensionär har rätt till sjukpenning och ersättning för sjukhusvård

för sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången av den

månad han fyller 67 år eller dessförinnan börjar åtnjuta ålderspension. Den

som åtnjuter hel förtidspension kan ej ha rätt till sjukpenning, men däremot

har han rätt till ersättning för sjukhusvård under en tid av sammanlagt

högst 180 dagar. För den som har partiell förtidspension gäller vanliga regler,

d. v. s. han är sjukvårdsförsäkrad för obegränsad tid och kan vara sjukpenningförsäkrad

för den förvärvsinkomst han har.

Avgift för grundsjukpenning respektive avgift för tilläggssjukpenning

utgår för varje kalendermånad, varunder försäkrad varit tillförsäkrad sådan

sjukpenning. För ålderspensionärer gäller dessutom att den försäkrades

avgift för viss månad skall nedsättas till hälften om vid ingången av månaden

kvarstår mindre än 90 dagar av den till 180 dagar begränsade sjukhj

älps liden.

Den frivilliga sjuk penning försäkringen

Vid sidan av den allmänna försäkringen finns för kvinnor, som tillhör

hemmafruförsäkringen eller skulle ha tillhört denna, om inte deras inkomster

utgjort hinder därför, samt för vissa studerande en frivillig sjukpenningförsäkring.

Bestämmelserna härom återfinns i lagen om allmän försäkring

och i kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän

försäkringskassa.

Beträffande personer som tillhör hemmafruförsäkringen kan frivillig försäkring

ske för sjukpenningtillägg om lägst en krona och högst nio kronor

för dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund av den allmänna och

den frivilliga försäkringen får dock icke överstiga femton kronor om dagen.

Beträffande studerandekategorin kan frivillig försäkring ske för sjukpenning

eller, om vederbörande är berättigad till sjukpenning enligt den allmänna

försäkringen, sjukpenningtillägg. Sjukpenning kan bestämmas till

belopp om lägst sex kronor och högst femton kronor för dag. Sjukpenningtillägg

bestämmes på samma sätt som för hemmafruar.

Frivillig försäkring för hemmafruar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93

dagars karenstid. Hemmafruar, som är placerade i sjukpenningklass 1 eller

2, äger dock välja även försäkring utan karenstid. För studerande gäller eu

karenstid av 18 dagar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

Frivillig försäkring får meddelas endast den som ej fyllt 55 år och som

har god hälsa. Detta skall dock inte gälla när försäkrad, som blivit placerad

i lägre sjukpenningklass enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring,

inom sex månader därefter ansöker om frivillig försäkring, motsvarande

högst skillnaden mellan sjukpenningbeloppen i den tidigare och den nya

sjukpenningklassen, under förutsättning dock att den försäkrades hälsotillstånd

ej försämrats under tiden efter ändringen av hans sjukpenningklassplacering

och att avgifter erlägges för samma tid. Försäkringskassa

kan vidare med riksförsäkringsverkets medgivande träffa överenskommelse

med sammanslutning eller undervisningsanstalt om frivillig försäkring

för medlemmar av sammanslutningen eller elever vid anstalten (kollektivt

inträde). Genom en dylik överenskommelse kan frivillig försäkring meddelas

även sådana försäkrade, som på grund av förenämnda ålders- och hälsovillkor

eljest inte har möjlighet att få frivillig försäkring.

Avgifterna för den frivilliga försäkringen erlägges direkt till vederbörande

försäkringskassa. Till försäkringen utgår statsbidrag med 20 % av kassans

utgifter för sjukpenning och sjukpenningtillägg.

Historik m. m.

Samordningen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen

Socialvård skommittén föreslog i sitt sjukförsäkringsbetänkande (SOU

1944: 15) att personer, som ägde uppbära (efter behovsprövning utgående)

tilläggspension eller invalidunderstöd enligt dåvarande lagstiftning, inte

skulle vara sjukpenningförsäkrade. Förslaget föranleddes huvudsakligen av

önskemålet att draga en tydlig gräns mellan folkpensioneringen och sjukförsäkringen.

Uppnåendet av 67-årsåldern skulle däremot inte i och för sig

medföra att vederbörande utestängdes från sjukpenningförsäkringen. Såväl

sjukpenningbeloppen som sjukhjälpstiden föreslogs emellertid nedsatta.

Sjukhjälp skulle sålunda inte utges för mer än sammanlagt högst 365 dagar

för tid efter ingången av den månad, varunder den försäkrade fyllt 67

år. I den därefter inom socialdepartementet upprättade sjukförsäkringspromemorian

uttalades, att tillräckligt bärande skäl saknades att från

sjukpenningförsäkringen undantaga personer, vilkas årsinkomst uppginge

till det för tillhörighet till denna försäkring föreslagna minimibeloppet, 600

kr., enbart på grund av att de tillerkänts tilläggspension eller invalidunderstöd.

I promemorian berördes inte frågan om den kortare sjukhjälpstiden.

I propositionen nr 312 till 1946 års riksdag framhöll föredragande departementschefen

att frågan kommit i ett något annat läge genom den då i

propositionen nr 220 föreslagna nya folkpensioneringslagstiftningen. Att

helt utestänga dem, som uppbar en inkomstprövad form av folkpension,

från sjukpenningförsäkringen syntes inte böra ifrågakomma. Visst utrymme

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

för denna försäkring torde enligt departementschefens uppfattning finnas

även för dem som inte åtnjöt annan folkpensionsförmån än den allmänna

ålderspensionen. Den omständigheten, att någon får rätt till folkpension enligt

den nya lagstiftningen därom, borde enligt departementschefens mening

inte utesluta honom från tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen.

Det var emellertid då erforderligt med vissa särbestämmelser för folkpensionärerna

för att vinna erforderlig samordning mellan ifrågavarande båda

grenar av socialförsäkringen. Anpassningen borde — i enlighet med vad

socialvårdskommittén föreslagit i sitt betänkande angående lag om folkpensionering

(SOU 1945:46) — ske på så sätt, att sjukpenningen för de

sjukpenningförsäkrade folkpensionärerna begränsades till 2 kr. om dagen

och att sjukhjälpstiden begränsades till 90 dagar för varje sjuldighetstillstånd.

1946 års riksdag beslöt på denna punkt i enlighet med vad som föreslagits

i propositionen.

Socialförsäkring sutredningen föreslog i sitt betänkande angående sjukförsäkring

och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952: 39) ingen annan ändring

i sak i bestämmelsen att sjukhjälpstiden skulle vara högst 730 dagar för

försäkrade i allmänhet och 90 dagar för folkpensionärer än att dessa tider

skulle gälla även den nya försäkringsförmånen ersättning för sjukhusvård.

Utredningen framhöll emellertid, att förslaget var av preliminär natur i

fråga om folkpensionärernas sjukhjälpstid vid sjukhusvård.

I propositionen nr 178 till 1953 års riksdag, varigenom förslag till ändring

i sjukförsäkringslagen framlades, anslöt sig föredragande departementschefen

till utredningens förslag, såvitt nu är i fråga.

Andra lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 35

bl. a., att pensionärernas arbetsförmåga i regel måste anses vara starkt tidsbegränsad.

Därjämte borde beaktas, att för folkpensionärernas försörjning

anordnats en annan socialförsäkringsgren, nämligen folkpensioneringen, och

att den i propositionen föreslagna regeln angående sjukhjälpstiden kunde

anses innebära ett steg mot en samordning mellan de båda socialförsäkringsgrenarna.

Det var emellertid enligt utskottets mening angeläget att denna

samordningsfråga vann ytterligare beaktande vid de utredningar rörande

socialförsäkringen, som framdeles kom att äga rum. Utskottet erinrade

även om att propositionen för folkpensionärernas del så till vida innebar

en förbättring vid jämförelse med den år 1946 antagna lagen, att någon

särskild regel om begränsning av storleken av dessa sjukkassemedlemmars

sjukpenning icke föreslagits.

I syfte att eliminera verkningarna av höjda sjukhusavgifter beslutades

år 1958 en förlängning av folkpensionärernas sjukhjälpstid i vad avsåg ersättning

för sjukhusvård till 180 dagar i de fall den tidigare var SO dagar.

I sitt år 1961 avgivna betänkande Förtidspensionering och sjukpenning
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968 5

försäkring in. in. (SOU 1961:29) anförde 1958 års socialförsäkringskommitté

bl. a.:

Frågan om behovet av sjukpenning efter fyllda 67 år har kommit i ett

delvis annat läge genom de senaste årens reformer på pensioneringens område.

Folkpensioneringens ålderspension har sålunda höjts väsentligt och

ytterligare höjningar planeras under de närmaste åren. Dessutom kommer

ålderspensioner från tilläggspensioneringen att utgivas fr. o. m. ingången

av år 1963. Pensioneringen kommer sålunda att på ett helt annat sätt än

tidigare tillgodose försörjningsbehoven i förevarande fall. Med hänsyn till

de omställningssvårigheter, som uppkommer vid av sjukdom förorsakat

bortfall av förvärvsinkomst, anser kommittén det likväl motiverat, att förvärvsarbetande

ålderspensionärer kan vara sjukpenningförsäkrade och erhålla

sjukpenning för en begränsad tid. Den som åtnjuter hel förtidspension

får enligt förslaget i det föregående inte vara sjukpenningförsäkrad.

Avlöses förtidspension av ålderspension, bör vederbörande givetvis inte heller

vara sjukpenningförsäkrad.

Den som fyllt 67 år äger enligt nu gällande bestämmelser för tid efter

utgången av den månad då han uppnått nämnda ålder vid varje sjukdom

åtnjuta sjukpenning för högst 90 dagar. Kommittén föreslår att sjukpenning

i fortsättningen skall kunna utgå för högst 180 dagar för tid efter ingången

av den månad, då vederbörande fyllt 67 år, oavsett om arbetsoförmågan

förorsakas av en eller flera sjukdomar. Förslaget innebär en förlängning

av nuvarande sjukhjälpstid för sjukpenning med vanligen 90 dagar, därvid

dock bör erinras om att nuvarande sjukhjälpstid om högst 90 dagar avser

varje sjukdom för sig. I de flesta fall blir den nu föreslagna regeln fördelaktigare

för de försäkrade än de nuvarande bestämmelserna och den har

även den fördelen att det inte blir nödvändigt att tillämpa några medicinska

sammanläggningsregler -— något som bereder särskilda svårigheter i fråga

om åldringarna.

Nyss förordade regler bör enligt kommitténs mening i princip gälla inte

blott för den som fyllt 67 år och på grund därav uppbär ålderspension utan

också för den som valt att taga ut ålderspension före nämnda ålder. Den

som skjutit upp ålderspensionsuttaget bör i förevarande avseende betraktas

som om han uppbär ålderspension.

Kommitténs förslag ligger i huvudsak oförändrat till grund för lagen om

allmän försäkring i denna del.

Frågor om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen har vid

flera tillfällen på senare år varit föremål för riksdagsbehandling i anledning

av väckta motioner. Därvid har dock spörsmålet främst gällt rätten till ersättning

för sjukhusvård (se andra lagutskottets utlåtanden 1963:26, 196b:

35, 1965: 12, 1966:26 och 1968: 16). Yrkanden om förlängning av den tid,

under vilken sjukpenning får utgå till ålderspensionär, har emellertid förekommit

(se 1964 och 1966 års utlåtanden). Vid dessa tillfällen har hänvisats

till att översyn av sjukförsäkringen pågår inom 1961 års sjukförsäkringsutredning

och till att frågorna om folkpensionärernas ställning

inom sjukförsäkringen ej bör prövas annat än mot bakgrund av den situa
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968

tion som kan uppkomma sedan den allmänna översynen av sjukförsäkringen

skett.

1961 års sjukförsäkringsutredning bär avgivit tre delbetänkanden (Tandvårdsförsäkring

SOU 1965: 4, Läkemedelsförmånen SOU 1966: 28 och Förmåner

och avgifter i sluten sjukvård m. m. SOU 1967: 63). De utredningsuppdrag,

som enligt direktiven för utredningen återstår, avser i huvudsak

den förebyggande hälsovården, andra av läkare ordinerade sjukvårdande

åtgärder än läkarvård och sjukhusvård, medicinskt tekniska hjälpmedel,

resekostnader vid läkarvård, sjukhusvård och annan sjukvård in. in., administrativa

förenklingar vid utgivande av ersättning för läkarvård samt

sjukförsäkringsförmåner vid viss anstaltsvård.

Utskottet

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring

omfattar varje inskriven försäkrad, som har inkomst av förvärvsarbete,

uppgående till minst 1 800 kronor om året, samt dessutom kvinnor

under 67 års ålder, vars inkomster understiger nyssnämnda belopp men

som stadigvarande sammanbor med make, barn under 16 år eller därmed

jämställd person. Förmånerna från sjukförsäkringen och den allmänna

pensioneringen är samordnade enligt regler i 4 kap. lagen om allmän försäkring.

Detta innebär bl. a. att en ålderspensionär har rätt till sjukpenning

och ersättning för sjukhusvård under sammanlagt högst 180 dagar.

Vid sidan av den allmänna försäkringen finns för vissa kvinnor, som

saknar eller har endast ringa arbetsinkomst (hemmafruar m. fl.), samt

för studerande en frivillig sjukpenningförsäkring. Frivillig försäkring kan

i regel meddelas endast den som ej fyllt 55 år och som har god hälsa.

Motionärerna yrkar, att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att frågan om

en frivillig sjukpenningförsäkring för ålderspensionärer skall utredas.

Den rätt till tilläggssjukpenning, som finns för ålderspensionärer inom

den obligatoriska sjukförsäkringen, ger under en icke obetydlig tid skydd

mot inkomstbortfall vid sjukdom. Att därutöver anordna en frivillig sjukpenningförsäkring

för ålderspensionärer anser utskottet inte välbetänkt.

Enligt utskottets mening skulle ett försäkrinsgkollektiv, bestående till stor

del av förvärvsarbetande personer över 67 års ålder, få en ur försäkringssynpunkt

oförmånlig sammansättning. Uppenbart är att kostnaderna för

den frivilliga försäkringen, vilka till största delen måste bäras av de försäkrade

själva, skulle nå en höjd, som skulle hindra en mera allmän anslutning

till försäkringen. Behovet av den ifrågasatta försäkringen framstår heller

inte som särdeles stort. Härvidlag kan framhållas främst att förmånerna

inom folkpensioneringen successivt förbättrats. Den fortgående utbyggna
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1968 7

den av den allmänna tilläggspensioneringen minskar också alltmer behovet

av ett särskilt sjukpenningskydd på ålderdomen.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionärernas förslag

om utredning av den aktuella frågan. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 248, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars

Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg

(s)*, Edström (fp) och Blomquist (h);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors

(fp)*, Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Gomér (ep),

Ringaby (h), fru Svensson (s)* och herr Göransson (s).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.