Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom den allmänna försäkringen för deltidsoch korttidsanställda samt lågavlönade. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 684 av herr Kristiansson, Axel, m.fl. samt 11: 873 av herr Jonasson m.fl.
1968-02-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1968:4, Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom den allmänna försäkringen för deltidsoch korttidsanställda samt lågavlönade. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 684 av herr Kristiansson, Axel, m.fl. samt 11: 873 av herr Jonasson m.fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom
den allmänna försäkringen för deltids- och korttidsanställda
samt lågavlönade.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 684 av herr Kristiansson, Axel, m.fl. samt 11: 873 av herr Jonasson m.fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning samt förslag
rörande en sådan reformering av berörda regler i ATP-systemet att den. nuvarande
disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda
samt lågavlönade avlägsnas i enlighet med vad i motionen anförts».
Beträffande de skäl motionärerna anfört hänvisas till motionen II: 873.
Gällande bestämmelser
Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres
i princip av summan av den försäkrades inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger
det för året gällande basbeloppet, d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000
kronor i 1957 års penningvärde, men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten av anställning. På den
pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng, som i sin tur ligger
till grund för bestämmandet av de förmåner som skall utgå från försäkringen.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng beräknas
på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt huvudregeln
utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade.
I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser,
som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för full
pension. Pensionen uträknas med utgångspunkt från medelpoängen under
ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen under de 15 år då poängen
varit högst. Ålderspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats för
minst tre år.
Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av
arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade
själv. Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr i
2
Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1968
basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så,
att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman, minskad
med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas
den som varit anställd på heltid under hela året såsom en anställd, den som
varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd, den
som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd o. s. v.
Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas ej
heller i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas. — I fråga om avgifter,
som skall erläggas på grund av inkomst av annat förvärvsarbete, sker
beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten, i vad denna härrör från
annat förvärvsarbete.
De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges
av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres den
anställde. Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda fallen
har förutsatts att basbeloppet är 5 700 kronor.)
I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som
varar ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 5 000 kronor. Arbetsgivaren
erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva
basbeloppet, alltså å (5 000—2 850 = ) 2 150 kronor, men någon pensionsgrundande
inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte överstiger
basbeloppet.
II. En person har såsom arbetsinkomst dels 6 000 kronor på grund av
verksamhet i egen rörelse, dels 5 700 kronor på grund av fyra månaders anställning.
För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift,
som beräknas på lönen minskad med en tredjedel av basbeloppet,
alltså på (5 700—V3X5 700 = )3 800 kronor. Den försäkrade är skyldig att
själv erlägga avgift till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Eftersom
avdraget för basbeloppet i första hand skall göras på inkomsten av anställning,
som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet, beräknas avgiften
på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta fall kan sägas
vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten, som ligger
inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger för
den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.
Tidigare behandling m. in.
Förhållandet mellan avgift och förmån inom ATP
Tilläggspensioneringen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen
är därför inte direkt, att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall
avse just denne försäkrades pensionsförmåner. Härom uttalades i prop.
1959: 100 under specialmotiveringen till 33 § i lagen om försäkring för allmän
tilläggspension följande.
Enligt principförslaget i propositionen 1958 A:55 skall finansieringen av
de anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av
samma slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1968
3
ringarna, d. v. s. med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma.
En arbetsgivares avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av
tilläggspensioneringen för alla anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen,
och alltså inte för just den, på vars lön avgift beräknas,
eller för just dem som är anställda hos arbetsgivaren. Lagen är uppbyggd
i överensstämmelse härmed, och i denna paragrafs första stycke föresknves,
att arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad han under
aret utgivit såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.
Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade
är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anföres
i propositionen bland annat.
För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast
på den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande
för de anställda, torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form
av basbeloppsavdrag. Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet
tor var och en hos en arbetsgivare under kalenderåret anställd skulle emellertid
vara uppenbart orimligt. Fn arbetsgivare med många korttidsanställda
skulle då trots en hög sammanlagd lönesumma kunna helt slippa från
avgift.
De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få
för dem som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända
vid beslutet om den allmänna tilläggspensioneringen. Delta framgår av ett
uttalande i ovannämnda proposition av föredragande departementschefen,
vari han framhåller, att det synes böra övervägas att efter vidare utredning
jämka avräkningsregeln med tanke på sådana skogskörare, som vid sidan
om företagarinkomst regelbundet har säsongbetonade löneinkomster av
mindre omfattning.
I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i
syfte att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttidsanställning
att antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag,
som inte blir pensionsgrundande inkomst, eller inkomsten skulle bli
pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift erlagts för densamma.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1960: 6 hemställde andra lagutskottet,
att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner såvitt avser korttidsanställda
arbetstagare var föremål för bedömning även under 1961 års riksdag.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1961: 56 anförde andra lagutskottet.
ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras
och inbetalas kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda.
Registrering av inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad.
Det är därför icke möjligt alt astadkomma absolut överensstämmelse mellan
inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 4- år 1968
Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger
med dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har
samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta
är för närvarande föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt
vad som uppgivits har man därvid uppmärksamheten riktad på det i
motionerna aktualiserade problemet. Utskottet finner det därför icke påkallat
för riksdagen att taga något initiativ i frågan.
Även 1962 och 1963 års riksdagar hade att taga ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. Motionerna avslogs med den motiveringen att
sedan frågan sist var föremål för behandling ingenting inträffat som kunde
föranleda till ändrat ställningstagande.
År 1964 avlämnade allmänna skatteberedningen sitt betänkande Nytt
skattesystem (SOU 1964:25). I betänkandet behandlades frågan om socialförsäkringarnas
finansiering. Beredningen anförde bl. a.
När det gäller att förverkliga förslagets grundtanke om ett ökat inslag av
arbetsgivaravgifter på grundval av och med anknytning till tilläggspensioneringens
finansieringssystem är skilda praktiska lösningar möjliga.
En möjlighet är att slopa det nuvarande basbeloppsavdraget som avgiftsfri
inkomst och jämväl å dessa inkomster utta avgift efter samma procentsats
som fastställes att gälla för arbetsgivaravgifterna inom tilläggspensioneringen.
De avgiftsintäkter, som inflyter och belöper på inkomster upp
till gränsen för basbeloppet, kan avskiljas från övriga inbetalda avgifter.
Inflytande avgifter, som hänför sig till inkomster som är pensionsgrundande
inom tilläggspensioneringen, skall givetvis avse tilläggspensioneringens finansiering
och tillföras allmänna pensionsfonden. Återstoden av ifrågavarande
avgifts intäkter skall tillföras de angivna av beredningens förslag
omfattade socialförsäkringsgrenarna — folkpensioneringen (frånsett kommunala
bostadsbidrag), sjukvårdsförsäkringen och hemmafruförsäkringen.
Då emellertid ett avgiftsuttag, som på angivet sätt begränsades till att avse
endast inkomster upp till basbeloppsgränsen, från avkastningssynpunkt
ej skulle erbjuda en tillfredsställande lösning av finansieringsproblemen,
fick man utgå från, att ett på detta sätt konstruerat avgiftsuttag måste ytterligare
utbyggas. Därvid kunde övervägas att bibehålla en viss egenavgift
till socialförsäkringens grundförmåner, måhända konstruerad på i princip
likartat sätt som folkpensionsavgiften. En annan möjlighet är att komplettera
avgiftsuttaget å inkomster upp till gränsen för basbeloppet med ytterligare
ett avgiftsuttag av viss procentuell storlek, som kunde fastställas att
motsvara viss procent å hela lönesumman upp till tilläggspensioneringens
övre gränsbelopp. Ännu ett alternativ är att konstruera avgiftsuttaget så, att
en avgift av viss procentuell storlek uttas å samma underlag, som ifrågakommer
inom tilläggspensioneringen. Med en konstruktion av sist antydd
innebörd skulle alltså basbeloppsavdraget bibehållas.
Det är företrädesvis dessa nu skisserade förslag till lösningar, som närmare
övervägts av beredningen.
En avgift beräknad å inkomst inom basbeloppet på förut antytt sätt skulle
medföra, att de anställdas grundförmåner från socialförsäkringen till en
del finansierades genom avgifter av i princip samma slag som avgifterna
till tilläggspensioneringen. Systemet skulle innebära en följsamhet till kostnadsutvecklingen
såtillvida, att avkastningen automatiskt ökade i takt med
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
5
stegringen i avgiftsuttaget inom tilläggspensioneringen. I denna mening skulle
den ifrågasatta ordningen kunna sägas besitta en dynamisk effekt och
en inbyggd automatik, som måste bedömas som en fördel mot bakgrunden
av den förestående snabba kostnadsökningen på området.
Ett avgiftsuttag å basbeloppsinkomsterna skulle innebära ett mera enhetligt
system för kostnadsansvaret samt en i princip rättvisande anknytning
mellan folkpensioneringens och tilläggspensioneringens finansiering.
Denna skulle kunna sägas återspegla den materiella uppbyggnaden av de
båda pensionsformerna.
En avgift även å inkomst inom ramen för basbeloppet skulle få till följd,
att frågan om en viss inkomst härrörde av anställning eller av annat förvärvsarbete
betydde mindre för den samlade avgift — i form av arbetsgivaravgift
eller egenavgift — som följde med inkomsten. Den i vissa fall mindre
goda överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom tilläggspensioneringen,
som det nuvarande systemet inrymmer, skulle genom reformen
tillrättaläggas såtillvida som allmänna pensionsfonden ej skulle komma att
tillföras avgiftsintäkter för inkomster, som ej tillika medförde pensionsrätt
inom tilläggspensioneringen.
Den ifrågasatta ordningen skulle alltså innebära, att endast sådana inkomster,
som gav pensionsrätt inom tilläggspensioneringen, medförde avgift
till densamma. Resultatet härav skulle bli att avgifterna till allmänna
pensionsfonden i vissa fall blev något lägre eller — undantagsvis — något
större än vid tillämpning av nu gällande regler. Hur dessa effekter beloppsmässigt
skulle påverka allmänna pensionsfonden lärer ej kunna kvantitativt
bestämmas.
Beredningen föreslog vidare att för inkomst av annat förvärvsarbete skulle
erläggas egenavgift för grundförmånerna av motsvarande storlek som uttaget
av arbetsgivaravgift.
Beträffande uppdelning av de influtna medlen på tilläggspensioneringen
och grundförmånerna föreslog beredningen att fördelning skulle ske på
grundval av summan av för ett år fastställda pensionsgrundande inkomster.
I motioner vid 1964, 1965 och 1967 års riksdagar kritiserades ånyo det
förhållandet att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning inte
får såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som arbetsgivaren
erlagt avgift för. Motionen avslogs med hänvisning till att frågan var
under övervägande (2LU 1964:67, 1965:10 och 1967:10).
I början av år 1965 tillsattes en utredning angående indirekta skatter och
socialförsäkringsavgifter för att överarbeta allmänna skatteberedningens
förslag. I oktober 1967 lade utredningen fram förslag dels om mervärdeskatt
dels om socialförsäkringens finansiering (Stencil Fi 1967:10). Förslaget
om finansieringen av socialförsäkringen bygger på allmänna skatteberedningens
tanke att vid beräkning av arbetsgivaravgift inte skall göras något
basbeloppsavdrag. De ökade intäkterna ett sådant system skulle medföra
föreslås användas till andra grenar av socialförsäkringarna än tilläggspensioneringen.
I finansplanen för 1968/69 aviseras en omläggning av omsättningsskatten
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
till mervärdeskatt. Däremot behandlas inte det framlagda utredningsförslaget
om socialförsäkringarnas finansiering.
Trettioårsregeln och femtonår sregeln
I motioner till 1961 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i
syfte att borttaga femtonårs- och trettioårsreglerna.
Motionärerna motiverade yrkandet med att den gällande trettioårsregeln
missgynnade låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får
erlägga avgifter under mer än 30 år. Genom femtonårsregeln gynnades enligt
motionärernas uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster
under senare delen av sin aktiva tid.
Motionerna avslogs. Andra lagutskottet anförde i utlåtande 1961:56:
Regeln om 30 pensionsgrundande år har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,
där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension
upprätthålles. Genom att antalet poänggivande år, som fordras
för full pension, begränsas till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på
grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster. Även
gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under
ett antal år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av att endast
30 år kräves för rätt till full pension. Detsamma gäller personer, som på
grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet under
längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att 30-årsregeln är en
lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.
Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15
år, då poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största
realinkomsterna, kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet
kan finna innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon
förändring i realinkomst skett under de pensionsgrundande åren. Den
omständigheten att vissa lönegrupper har större nytta av regeln än andra
grupper motiverar enligt utskottets mening icke att regeln tas bort.
På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.
Även åren 1962—1965 och 1967 hade riksdagen att taga ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs
ej föreligga.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas problem som rör sambandet mellan avgifter
och förmåner inom tilläggspensioneringen. Motionärerna kritiserar
bl. a. förhållandet att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning
inte får såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som
arbetsgivaren erlagt avgift för. Motionerna syftar till lagändring som undanröjer
dessa olägenheter.
Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser deltids
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
7
och korttidsanställda arbetstagare, har tagits upp i motioner vid så gott som
samtliga riksdagar under 1960-talet. Motionerna har avslagits. Andra lagutskottet,
som behandlat motionerna, har erinrat om att tilläggspensioneringen
bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras och inbetalas
kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter inte sker individuellt
för varje försäkrad samt att det på grund härav inte är möjligt att åstadkomma
absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och tillgodoförd
pensionspoäng. Utskottet har vidare framhållit att frågan har samband med
finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringssystemet. I sistnämnda
hänseende har i oktober i fjol utredningen angående indirekta skatter och
socialförsäkringsavgifter framlagt vissa förslag.
Enligt utskottets mening skulle ändringar av det slag motionärerna förordar
äventyra de stora fördelar som är förenade med tilläggspensioneringens
enhetliga uppbyggnad. Utskottet är därför inte heller i år berett att tillstyrka
separata ändringar i systemet av det slag som förordas i motionerna.
I motionerna diskuteras även de s. k. trettioårs- och femtonårsreglerna. I
princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen
att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år.
Pensionen beräknas på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år då
poängen varit högst.
Motionärerna gör gällande att trettioårsregeln missgynnar de låginkomsttagare,
som tidigt kommer ut i förvärvslivet och för vilka avgifter erlägges
till pensioneringen under mer än 30 år och under avsevärt längre tid än för
andra inkomsttagare. Genom femtonårsregeln gynnas enligt motionärernas
uppfattning de grupper som har brant stigande inkomster under senare delen
av sin aktiva tid. Motionärerna menar att pensionssystemet bör reformeras
så, att samtliga poängår blir pensionsgrundande och pensionen beräknas
efter inkomsten under alla dessa år.
Andra lagutskottet har vid åtskilliga tillfällen tagit ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden bär
utskottet avstyrkt motionerna med följande motivering. Regeln om 30 pensionsgrundande
år har sin förebild inom den statliga pensioneringen. Genom
att antalet poänggivande år som fordras för full pension begränsats till 30,
tillgodoses sådana försäkrade som på grund av studier eller annan utbildning
inträder i förvärvslivet vid en högre ålder. Även kvinnor, som på grund
av barnsbörd och omvårdnad om barnen under några år är förhindrade att
ha fövärvsarbete, har fördel av trettioårsregeln. Detsamma gäller personer,
som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet
under längre tid. Regeln får anses innefatta en lämplig avvägning mellan
olika arbetstagares pensionsintressen. Femtonårsregeln innebär enbart
fördelar för den försäkrade, så snart någon förändring skett i realinkomsten
under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att vissa grupper
kan ha större fördel av regeln än andra motiverar inte att regeln tas bort.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om trettioårs- och femtonårsreglerna
och avstyrker därför motionerna även i denna del.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 684 och II: 873, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), fru HamrinThorell
(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)* och fru
Nilsson (ep);
från andra kammaren: herrar Odhe (s), Gustavsson i Alvesta (ep),
Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Ringaby
(h), Jönsson i Ingemarsgården (fp) och Jonsson (fp).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Nilsson (ep), herrar Gustavsson i Alvesta (ep) och Ringaby (h), vilka
ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden »Frågan
om sambandet» och slutar med orden »förordas i motionerna» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen av
tilläggspensioneringen att betydande avgifter erlägges för kort- och deltidsanställda
utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall erlägges
avgift för anställda av den åsyftade kategorin utan att de erhåller så
stor pensionsrätt som avgiftens storlek skulle motivera. Utskottet finner
dessa förhållanden otillfredsställande och vill särkilt påpeka att olägenheterna
till övervägande del drabbar personer med relativt små inkomster.
Då det i motionerna aktualiserade problemet tidigare under 1960-talet behandlats
av riksdagen, har riksdagen inte tagit ställning i sakfrågan. Riksdagen
har hänvisat till att spörsmålet hade samband med finansieringssystemet
i stort inom socialförsäkringarna och att detta system var föremål för
utredning. Det åsyftade utredningsarbetet har avslutats genom att utredningen
om indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter i höstas framlagt
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
9
sitt betänkande i ämnet. Såvitt känt är någon åtgärd i anledning av utredningens
förslag i förevarande hänseende inte aktuell. Med hänsyn härtill är
det enligt utskottets mening nödvändigt att man genom separata åtgärder
söker komma till rätta med det i motionerna aktualiserade problemet. Utskottet
vill alltså ha utredning av frågan så att förslag i enlighet med motionernas
syfte snarast kan föreläggas riksdagen.»
b) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden »Andra
lagutskottet har» och slutar med orden »i denna del» bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Vid tidigare riksdagsbehandling har beträffande trettioårsregeln hävdats
att den innefattar en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.
Regeln innebär sålunda fördelar för försäkrade, som till följd av
studier har relativt få pensionsgrundande år. Detsamma gäller för kvinnor,
som på grund av omvårdnad av barn under ett antal år är förhindrade alt
förvärvsarbeta. Även långtidssjuka och arbetslösa kan ha fördelar av regeln.
Beträffande femlonårsregeln har gjorts gällande att regeln innebär enbart
fördelar för en försäkrad så snart förändring skett i realinkomsten under
de pensionsgrundande åren.
Trettioårs- och femtonårsreglerna innebär onekligen beaktansvärda fördelar
för stora grupper försäkrade. Utskottet har inte för avsikt att föreslå
någon försämring för dessa grupper. Det finns emellertid vissa grupper —
främst låginkomsttagare — som inte i samma utsträckning som andra kan
tillgodogöra sig fördelarna av de berörda reglerna. Inkomsttagare tillhörande
dessa grupper har relativt konstant årsinkomst på låg nivå. De har ofta
betydligt mer än 30 år i förvärvslivet. Utskottet anser det angeläget att man
på något sätt ger den berörda gruppen försäkrade pensionsrätt även för
pensionsgrundande år som överstiger 30. Hur detta skall ske får närmare utredas.
I det sammanhanget bör också övervägas om man inte genom en alternativ
regel kan kompensera sådana försäkrade som f. n. har relativt liten
fördel av femtonårsregeln.»
c) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:684
och II: 873, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om utredning i enlighet med vad utskottet anfört».
Särskilt yttrande
av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Edström (fp), Jönsson i Ingemarsgården
(fp) och Jonsson (fp).
Det är vissa problem förenade med de deltids- och korttidsanställdas samt
låginkomstgruppernas ställning inom tilläggspensioneringen,. Det gäller
exempelvis personer sysselsatta inom skogsbruket och deltidsanställda med
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1968
hushållsarbete. Det borde enligt vår mening vara möjligt lösa problemen
utan att rubba de nuvarande principerna för pensionssystemet. Synpunkter
av detta slag har tidigare framförts i riksdagen från vårt håll. De i motionerna
anvisade lösningarna på problemen är inte fullt tillfredsställande och
vi har därför ej kunnat biträda motionerna. Enligt vår mening bör det emellertid
vara möjligt att komma till rätta med frågan i samband med att man
tar ställning till det material utredningen angående indirekta skatter och
socialförsäkringsavgifter framlagt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.