Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom den allmänna försäkringen för deltidsoch korttidsanställda samt lågavlönade. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 684 av herr Kristiansson, Axel, m.fl. samt 11: 873 av herr Jonasson m.fl.

1968-02-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:4, Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom den allmänna försäkringen för deltidsoch korttidsanställda samt lågavlönade. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 684 av herr Kristiansson, Axel, m.fl. samt 11: 873 av herr Jonasson m.fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom

den allmänna försäkringen för deltids- och korttidsanställda

samt lågavlönade.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 684 av herr Kristiansson, Axel, m.fl. samt 11: 873 av herr Jonasson m.fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning samt förslag

rörande en sådan reformering av berörda regler i ATP-systemet att den. nuvarande

disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda

samt lågavlönade avlägsnas i enlighet med vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl motionärerna anfört hänvisas till motionen II: 873.

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres

i princip av summan av den försäkrades inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger

det för året gällande basbeloppet, d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde, men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet.

Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten av anställning. På den

pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng, som i sin tur ligger

till grund för bestämmandet av de förmåner som skall utgå från försäkringen.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för

försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng beräknas

på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med det vid

årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt huvudregeln

utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade.

I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser,

som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för full

pension. Pensionen uträknas med utgångspunkt från medelpoängen under

ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen under de 15 år då poängen

varit högst. Ålderspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats för

minst tre år.

Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av

arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade

själv. Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1968

basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så,

att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman, minskad

med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas

den som varit anställd på heltid under hela året såsom en anställd, den som

varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd, den

som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd o. s. v.

Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas ej

heller i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas. — I fråga om avgifter,

som skall erläggas på grund av inkomst av annat förvärvsarbete, sker

beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten, i vad denna härrör från

annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges

av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres den

anställde. Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda fallen

har förutsatts att basbeloppet är 5 700 kronor.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som

varar ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 5 000 kronor. Arbetsgivaren

erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva

basbeloppet, alltså å (5 000—2 850 = ) 2 150 kronor, men någon pensionsgrundande

inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte överstiger

basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 6 000 kronor på grund av

verksamhet i egen rörelse, dels 5 700 kronor på grund av fyra månaders anställning.

För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift,

som beräknas på lönen minskad med en tredjedel av basbeloppet,

alltså på (5 700—V3X5 700 = )3 800 kronor. Den försäkrade är skyldig att

själv erlägga avgift till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Eftersom

avdraget för basbeloppet i första hand skall göras på inkomsten av anställning,

som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet, beräknas avgiften

på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta fall kan sägas

vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten, som ligger

inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger för

den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.

Tidigare behandling m. in.

Förhållandet mellan avgift och förmån inom ATP

Tilläggspensioneringen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen

är därför inte direkt, att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall

avse just denne försäkrades pensionsförmåner. Härom uttalades i prop.

1959: 100 under specialmotiveringen till 33 § i lagen om försäkring för allmän

tilläggspension följande.

Enligt principförslaget i propositionen 1958 A:55 skall finansieringen av

de anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av

samma slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1968

3

ringarna, d. v. s. med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma.

En arbetsgivares avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av

tilläggspensioneringen för alla anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen,

och alltså inte för just den, på vars lön avgift beräknas,

eller för just dem som är anställda hos arbetsgivaren. Lagen är uppbyggd

i överensstämmelse härmed, och i denna paragrafs första stycke föresknves,

att arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad han under

aret utgivit såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.

Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade

är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anföres

i propositionen bland annat.

För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast

på den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande

för de anställda, torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form

av basbeloppsavdrag. Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet

tor var och en hos en arbetsgivare under kalenderåret anställd skulle emellertid

vara uppenbart orimligt. Fn arbetsgivare med många korttidsanställda

skulle då trots en hög sammanlagd lönesumma kunna helt slippa från

avgift.

De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få

för dem som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända

vid beslutet om den allmänna tilläggspensioneringen. Delta framgår av ett

uttalande i ovannämnda proposition av föredragande departementschefen,

vari han framhåller, att det synes böra övervägas att efter vidare utredning

jämka avräkningsregeln med tanke på sådana skogskörare, som vid sidan

om företagarinkomst regelbundet har säsongbetonade löneinkomster av

mindre omfattning.

I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i

syfte att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttidsanställning

att antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag,

som inte blir pensionsgrundande inkomst, eller inkomsten skulle bli

pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift erlagts för densamma.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1960: 6 hemställde andra lagutskottet,

att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner såvitt avser korttidsanställda

arbetstagare var föremål för bedömning även under 1961 års riksdag.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1961: 56 anförde andra lagutskottet.

ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras

och inbetalas kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda.

Registrering av inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad.

Det är därför icke möjligt alt astadkomma absolut överensstämmelse mellan

inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 4- år 1968

Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger

med dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har

samband med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta

är för närvarande föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt

vad som uppgivits har man därvid uppmärksamheten riktad på det i

motionerna aktualiserade problemet. Utskottet finner det därför icke påkallat

för riksdagen att taga något initiativ i frågan.

Även 1962 och 1963 års riksdagar hade att taga ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. Motionerna avslogs med den motiveringen att

sedan frågan sist var föremål för behandling ingenting inträffat som kunde

föranleda till ändrat ställningstagande.

År 1964 avlämnade allmänna skatteberedningen sitt betänkande Nytt

skattesystem (SOU 1964:25). I betänkandet behandlades frågan om socialförsäkringarnas

finansiering. Beredningen anförde bl. a.

När det gäller att förverkliga förslagets grundtanke om ett ökat inslag av

arbetsgivaravgifter på grundval av och med anknytning till tilläggspensioneringens

finansieringssystem är skilda praktiska lösningar möjliga.

En möjlighet är att slopa det nuvarande basbeloppsavdraget som avgiftsfri

inkomst och jämväl å dessa inkomster utta avgift efter samma procentsats

som fastställes att gälla för arbetsgivaravgifterna inom tilläggspensioneringen.

De avgiftsintäkter, som inflyter och belöper på inkomster upp

till gränsen för basbeloppet, kan avskiljas från övriga inbetalda avgifter.

Inflytande avgifter, som hänför sig till inkomster som är pensionsgrundande

inom tilläggspensioneringen, skall givetvis avse tilläggspensioneringens finansiering

och tillföras allmänna pensionsfonden. Återstoden av ifrågavarande

avgifts intäkter skall tillföras de angivna av beredningens förslag

omfattade socialförsäkringsgrenarna — folkpensioneringen (frånsett kommunala

bostadsbidrag), sjukvårdsförsäkringen och hemmafruförsäkringen.

Då emellertid ett avgiftsuttag, som på angivet sätt begränsades till att avse

endast inkomster upp till basbeloppsgränsen, från avkastningssynpunkt

ej skulle erbjuda en tillfredsställande lösning av finansieringsproblemen,

fick man utgå från, att ett på detta sätt konstruerat avgiftsuttag måste ytterligare

utbyggas. Därvid kunde övervägas att bibehålla en viss egenavgift

till socialförsäkringens grundförmåner, måhända konstruerad på i princip

likartat sätt som folkpensionsavgiften. En annan möjlighet är att komplettera

avgiftsuttaget å inkomster upp till gränsen för basbeloppet med ytterligare

ett avgiftsuttag av viss procentuell storlek, som kunde fastställas att

motsvara viss procent å hela lönesumman upp till tilläggspensioneringens

övre gränsbelopp. Ännu ett alternativ är att konstruera avgiftsuttaget så, att

en avgift av viss procentuell storlek uttas å samma underlag, som ifrågakommer

inom tilläggspensioneringen. Med en konstruktion av sist antydd

innebörd skulle alltså basbeloppsavdraget bibehållas.

Det är företrädesvis dessa nu skisserade förslag till lösningar, som närmare

övervägts av beredningen.

En avgift beräknad å inkomst inom basbeloppet på förut antytt sätt skulle

medföra, att de anställdas grundförmåner från socialförsäkringen till en

del finansierades genom avgifter av i princip samma slag som avgifterna

till tilläggspensioneringen. Systemet skulle innebära en följsamhet till kostnadsutvecklingen

såtillvida, att avkastningen automatiskt ökade i takt med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968

5

stegringen i avgiftsuttaget inom tilläggspensioneringen. I denna mening skulle

den ifrågasatta ordningen kunna sägas besitta en dynamisk effekt och

en inbyggd automatik, som måste bedömas som en fördel mot bakgrunden

av den förestående snabba kostnadsökningen på området.

Ett avgiftsuttag å basbeloppsinkomsterna skulle innebära ett mera enhetligt

system för kostnadsansvaret samt en i princip rättvisande anknytning

mellan folkpensioneringens och tilläggspensioneringens finansiering.

Denna skulle kunna sägas återspegla den materiella uppbyggnaden av de

båda pensionsformerna.

En avgift även å inkomst inom ramen för basbeloppet skulle få till följd,

att frågan om en viss inkomst härrörde av anställning eller av annat förvärvsarbete

betydde mindre för den samlade avgift — i form av arbetsgivaravgift

eller egenavgift — som följde med inkomsten. Den i vissa fall mindre

goda överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom tilläggspensioneringen,

som det nuvarande systemet inrymmer, skulle genom reformen

tillrättaläggas såtillvida som allmänna pensionsfonden ej skulle komma att

tillföras avgiftsintäkter för inkomster, som ej tillika medförde pensionsrätt

inom tilläggspensioneringen.

Den ifrågasatta ordningen skulle alltså innebära, att endast sådana inkomster,

som gav pensionsrätt inom tilläggspensioneringen, medförde avgift

till densamma. Resultatet härav skulle bli att avgifterna till allmänna

pensionsfonden i vissa fall blev något lägre eller — undantagsvis — något

större än vid tillämpning av nu gällande regler. Hur dessa effekter beloppsmässigt

skulle påverka allmänna pensionsfonden lärer ej kunna kvantitativt

bestämmas.

Beredningen föreslog vidare att för inkomst av annat förvärvsarbete skulle

erläggas egenavgift för grundförmånerna av motsvarande storlek som uttaget

av arbetsgivaravgift.

Beträffande uppdelning av de influtna medlen på tilläggspensioneringen

och grundförmånerna föreslog beredningen att fördelning skulle ske på

grundval av summan av för ett år fastställda pensionsgrundande inkomster.

I motioner vid 1964, 1965 och 1967 års riksdagar kritiserades ånyo det

förhållandet att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning inte

får såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som arbetsgivaren

erlagt avgift för. Motionen avslogs med hänvisning till att frågan var

under övervägande (2LU 1964:67, 1965:10 och 1967:10).

I början av år 1965 tillsattes en utredning angående indirekta skatter och

socialförsäkringsavgifter för att överarbeta allmänna skatteberedningens

förslag. I oktober 1967 lade utredningen fram förslag dels om mervärdeskatt

dels om socialförsäkringens finansiering (Stencil Fi 1967:10). Förslaget

om finansieringen av socialförsäkringen bygger på allmänna skatteberedningens

tanke att vid beräkning av arbetsgivaravgift inte skall göras något

basbeloppsavdrag. De ökade intäkterna ett sådant system skulle medföra

föreslås användas till andra grenar av socialförsäkringarna än tilläggspensioneringen.

I finansplanen för 1968/69 aviseras en omläggning av omsättningsskatten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968

till mervärdeskatt. Däremot behandlas inte det framlagda utredningsförslaget

om socialförsäkringarnas finansiering.

Trettioårsregeln och femtonår sregeln

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i

syfte att borttaga femtonårs- och trettioårsreglerna.

Motionärerna motiverade yrkandet med att den gällande trettioårsregeln

missgynnade låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får

erlägga avgifter under mer än 30 år. Genom femtonårsregeln gynnades enligt

motionärernas uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster

under senare delen av sin aktiva tid.

Motionerna avslogs. Andra lagutskottet anförde i utlåtande 1961:56:

Regeln om 30 pensionsgrundande år har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,

där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension

upprätthålles. Genom att antalet poänggivande år, som fordras

för full pension, begränsas till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på

grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster. Även

gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under

ett antal år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av att endast

30 år kräves för rätt till full pension. Detsamma gäller personer, som på

grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet under

längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att 30-årsregeln är en

lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15

år, då poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största

realinkomsterna, kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet

kan finna innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon

förändring i realinkomst skett under de pensionsgrundande åren. Den

omständigheten att vissa lönegrupper har större nytta av regeln än andra

grupper motiverar enligt utskottets mening icke att regeln tas bort.

På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.

Även åren 1962—1965 och 1967 hade riksdagen att taga ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs

ej föreligga.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas problem som rör sambandet mellan avgifter

och förmåner inom tilläggspensioneringen. Motionärerna kritiserar

bl. a. förhållandet att en del arbetstagare med deltids- och korttidsanställning

inte får såsom pensionsgrundande tillgodoräkna sig den inkomst som

arbetsgivaren erlagt avgift för. Motionerna syftar till lagändring som undanröjer

dessa olägenheter.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser deltids
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968

7

och korttidsanställda arbetstagare, har tagits upp i motioner vid så gott som

samtliga riksdagar under 1960-talet. Motionerna har avslagits. Andra lagutskottet,

som behandlat motionerna, har erinrat om att tilläggspensioneringen

bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras och inbetalas

kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter inte sker individuellt

för varje försäkrad samt att det på grund härav inte är möjligt att åstadkomma

absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och tillgodoförd

pensionspoäng. Utskottet har vidare framhållit att frågan har samband med

finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringssystemet. I sistnämnda

hänseende har i oktober i fjol utredningen angående indirekta skatter och

socialförsäkringsavgifter framlagt vissa förslag.

Enligt utskottets mening skulle ändringar av det slag motionärerna förordar

äventyra de stora fördelar som är förenade med tilläggspensioneringens

enhetliga uppbyggnad. Utskottet är därför inte heller i år berett att tillstyrka

separata ändringar i systemet av det slag som förordas i motionerna.

I motionerna diskuteras även de s. k. trettioårs- och femtonårsreglerna. I

princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen

att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år.

Pensionen beräknas på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år då

poängen varit högst.

Motionärerna gör gällande att trettioårsregeln missgynnar de låginkomsttagare,

som tidigt kommer ut i förvärvslivet och för vilka avgifter erlägges

till pensioneringen under mer än 30 år och under avsevärt längre tid än för

andra inkomsttagare. Genom femtonårsregeln gynnas enligt motionärernas

uppfattning de grupper som har brant stigande inkomster under senare delen

av sin aktiva tid. Motionärerna menar att pensionssystemet bör reformeras

så, att samtliga poängår blir pensionsgrundande och pensionen beräknas

efter inkomsten under alla dessa år.

Andra lagutskottet har vid åtskilliga tillfällen tagit ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden bär

utskottet avstyrkt motionerna med följande motivering. Regeln om 30 pensionsgrundande

år har sin förebild inom den statliga pensioneringen. Genom

att antalet poänggivande år som fordras för full pension begränsats till 30,

tillgodoses sådana försäkrade som på grund av studier eller annan utbildning

inträder i förvärvslivet vid en högre ålder. Även kvinnor, som på grund

av barnsbörd och omvårdnad om barnen under några år är förhindrade att

ha fövärvsarbete, har fördel av trettioårsregeln. Detsamma gäller personer,

som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet

under längre tid. Regeln får anses innefatta en lämplig avvägning mellan

olika arbetstagares pensionsintressen. Femtonårsregeln innebär enbart

fördelar för den försäkrade, så snart någon förändring skett i realinkomsten

under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att vissa grupper

kan ha större fördel av regeln än andra motiverar inte att regeln tas bort.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om trettioårs- och femtonårsreglerna

och avstyrker därför motionerna även i denna del.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 684 och II: 873, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), fru HamrinThorell

(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)* och fru

Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Odhe (s), Gustavsson i Alvesta (ep),

Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Ringaby

(h), Jönsson i Ingemarsgården (fp) och Jonsson (fp).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Nilsson (ep), herrar Gustavsson i Alvesta (ep) och Ringaby (h), vilka

ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden »Frågan

om sambandet» och slutar med orden »förordas i motionerna» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen av

tilläggspensioneringen att betydande avgifter erlägges för kort- och deltidsanställda

utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall erlägges

avgift för anställda av den åsyftade kategorin utan att de erhåller så

stor pensionsrätt som avgiftens storlek skulle motivera. Utskottet finner

dessa förhållanden otillfredsställande och vill särkilt påpeka att olägenheterna

till övervägande del drabbar personer med relativt små inkomster.

Då det i motionerna aktualiserade problemet tidigare under 1960-talet behandlats

av riksdagen, har riksdagen inte tagit ställning i sakfrågan. Riksdagen

har hänvisat till att spörsmålet hade samband med finansieringssystemet

i stort inom socialförsäkringarna och att detta system var föremål för

utredning. Det åsyftade utredningsarbetet har avslutats genom att utredningen

om indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter i höstas framlagt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968

9

sitt betänkande i ämnet. Såvitt känt är någon åtgärd i anledning av utredningens

förslag i förevarande hänseende inte aktuell. Med hänsyn härtill är

det enligt utskottets mening nödvändigt att man genom separata åtgärder

söker komma till rätta med det i motionerna aktualiserade problemet. Utskottet

vill alltså ha utredning av frågan så att förslag i enlighet med motionernas

syfte snarast kan föreläggas riksdagen.»

b) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden »Andra

lagutskottet har» och slutar med orden »i denna del» bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Vid tidigare riksdagsbehandling har beträffande trettioårsregeln hävdats

att den innefattar en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Regeln innebär sålunda fördelar för försäkrade, som till följd av

studier har relativt få pensionsgrundande år. Detsamma gäller för kvinnor,

som på grund av omvårdnad av barn under ett antal år är förhindrade alt

förvärvsarbeta. Även långtidssjuka och arbetslösa kan ha fördelar av regeln.

Beträffande femlonårsregeln har gjorts gällande att regeln innebär enbart

fördelar för en försäkrad så snart förändring skett i realinkomsten under

de pensionsgrundande åren.

Trettioårs- och femtonårsreglerna innebär onekligen beaktansvärda fördelar

för stora grupper försäkrade. Utskottet har inte för avsikt att föreslå

någon försämring för dessa grupper. Det finns emellertid vissa grupper —

främst låginkomsttagare — som inte i samma utsträckning som andra kan

tillgodogöra sig fördelarna av de berörda reglerna. Inkomsttagare tillhörande

dessa grupper har relativt konstant årsinkomst på låg nivå. De har ofta

betydligt mer än 30 år i förvärvslivet. Utskottet anser det angeläget att man

på något sätt ger den berörda gruppen försäkrade pensionsrätt även för

pensionsgrundande år som överstiger 30. Hur detta skall ske får närmare utredas.

I det sammanhanget bör också övervägas om man inte genom en alternativ

regel kan kompensera sådana försäkrade som f. n. har relativt liten

fördel av femtonårsregeln.»

c) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:684

och II: 873, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om utredning i enlighet med vad utskottet anfört».

Särskilt yttrande

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Edström (fp), Jönsson i Ingemarsgården

(fp) och Jonsson (fp).

Det är vissa problem förenade med de deltids- och korttidsanställdas samt

låginkomstgruppernas ställning inom tilläggspensioneringen,. Det gäller

exempelvis personer sysselsatta inom skogsbruket och deltidsanställda med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1968

hushållsarbete. Det borde enligt vår mening vara möjligt lösa problemen

utan att rubba de nuvarande principerna för pensionssystemet. Synpunkter

av detta slag har tidigare framförts i riksdagen från vårt håll. De i motionerna

anvisade lösningarna på problemen är inte fullt tillfredsställande och

vi har därför ej kunnat biträda motionerna. Enligt vår mening bör det emellertid

vara möjligt att komma till rätta med frågan i samband med att man

tar ställning till det material utredningen angående indirekta skatter och

socialförsäkringsavgifter framlagt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.