Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968

1968-05-07 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:40, Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av motioner om höjning av de allmänna

barnbidragen, m.m.

Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 280 av herr Werner samt II: 345 av herr

Hermansson m. fl. om höjning av det allmänna barnbidraget, man.;

2) de likalydande motionerna I: 679 av herrar Dahlén och Bengtson samt

II: 870 av herrar Hedlund och Wedén angående familjepolitiken;

3) de likalydande motionerna I: 685 av fru Nilsson och herr Gustafsson,

Nils-Eric, samt II: 879 av herrar Nilsson i Tvärålund och Gomér angående

samhällets stöd till barnfamiljerna.

Motionerna under 2) berör dels frågan om höjning av de allmänna barnbidragen,

dels frågan om en samlad familjepolitisk reform. Efter omremittering

(2 LU 1968: 34) behandlas motionerna i sistnämnda del av statsutskottet

i utlåtande nr 101 i anledning av propositionen nr 42 om ökat ekonomiskt

stöd åt barnfamiljer jämte motioner.

Motionsyrkandena in. in.

1 motionerna I: 280 och II: 345 hemställes att riksdagen måtte dels »besluta

höja det allmänna barnbidraget från och med den 1 juli 1968 till kronor

1 000 per år», dels »besluta om indexreglering av det allmänna barnbidraget

att träda i kraft från och med den 1 juli 1968».

I motionerna I: 679 och II: 870 hemställes, såvitt här är i fråga, »att riksdagen

måtte besluta om en höjning av de allmänna barnbidragen med 100

kronor till 1 000 kronor per barn och år från den 1 juli 1968».

I motionerna I: 685 och II: 879 hemställes »att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla att familjepolitiska kommittén i tilläggsdirektiv ges i uppdrag

att överväga en annan avvägning av samhällets stöd till barnfamiljerna i

enlighet med vad i motionen anförts».

I sistnämnda motionspar anföres i huvudsak följande. Ett flertal av förmånerna

inom familjepolitikens ram upphör i och med att barnen uppnår

16-årsåldern. Motionärerna nämner särskilt barnpension, bidragsförskott,

sjukpenningförmåner och familjebostadsbidrag. Vidare hänvisas till Teglerna

om inkomstbeskattningen. En konsekvens av reglerna är, anför motionärerna,

att den ekonomiska situationen för familjen många gånger avsevärt försämras

i och med att barnen uppnår nämnda ålder eftersom kostnaderna

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 sand. 2 avd. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968

ofta kvarstår i stort sett oförändrade men ungdomarna inte bidrar med egna

inkomster till försörjningen till följd av att allt fler av dem går i skolan

även efter denna ålder. Motionärerna menar, att en successiv avtrappning

av nämnda förmåner synes eftersträvansvärd.

Beträffande de skäl motionärerna i övrigt anfört till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 345, II: 870 och II: 879.

Gällande bestämmelser m. m.

Samhällets stöd till barnfamiljerna lämnas dels i form av kontantstöd,

dels genom vård och service man. Det centrala i det ekonomiska stödet är

de allmänna barnbidragen. Andra former av kontantstöd är studiestöd, familjebostadsbidrag,

ersättning från den allmänna försäkringen, bidragsförskott

och bosättningslån. I fråga om icke ekonomiskt stöd till barnfamiljerna må

erinras om den vård och service som lämnas dessa familjer genom förebyggande

mödra- och barnavård, barntillsyn, ferieverksamhet för barn och husmödrar,

social hemhjälp samt familjerådgivning.

I detta utlåtande lämnas en närmare redogörelse för endast den stödform

som de allmänna barnbidragen utgör. Vidare lämnas vissa uppgifter av betydelse

för behandlingen av motionerna I: 685 och II: 879. I övrigt hänvisas

i första rummet till betänkandet Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967:

52).

Allmänna barnbidrag

Enligt lagen den 26 juli 19A7 om allmänna barnbidrag utgår barnbidrag

för barn, som är svenska medborgare och bosatta i riket. Allmänt barnbidrag

utgår med 900 kronor för år. Sådant bidrag utgår också för i riket

bosatt barn, som inte är svensk medborgare, förutsatt att barnet fostras av

någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera

av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket. Bidraget utgår från

och med kvartalet efter det då barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit

till och med det kvartal, varunder barnet fyller sexton år. Befinner

sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrids av statsmedel,

eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost och bostad, utgår

inte barnbidrag.

År 1948 infördes allmänna barnbidrag av statsmedel med 260 kr. per år

för varje barn under 16 år. Samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna

hade tidigare till största delen haft formen av vissa skattelättnader för barnfamiljer.

Skattelättnaderna åstadkoms genom barnavdrag vid såväl den

statliga som den kommunala beskattningen. Barnavdragen ansågs utgöra

ett ofullständigt instrument för att åstadkomma en fördelning av barnkostnaderna.

Barnfamiljer i lägre inkomstskikt — där stödbehovet var störst —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 dr 196ti 3

kunde inte alls eller endast delvis utnyttja barnavdragen. Det var endast

barnfamiljer i högre inkomstlagen som genom barnavdragen fick avlastning

av barnkostnaderna. Befolkningsutredningen föreslog därför år 1946 att

barnavdragen vid den statliga beskattningen skulle avskaffas och ersättas

av ett allmänt skattefritt barnbidrag lika för alla barn. Så skedde år 1948

sedan 1947 års riksdag antagit en proposition som byggde på utredningens

förslag, lills vidare behölls dock skattedifferentieringen genom barnavdrag

vid den kommunala beskattningen vid sidan av barnbidragen. 1952 avskaffades

även dessa avdrag samtidigt som barnbidragen i stället höjdes från

ursprungliga 260 kr. till 290 kr. per barn och år. Barnbidragen har därefter

i slutet av femtiotalet och under sextiotalet höjts ett flertal gånger. De utgör

sedan den 1 juli 1965 900 kr. per barn och år och är skattefria.

I prop. 1968: 42, för vilken närmare redogöres i det följande, upplyses,

att antalet barn. under 16 ar vid slutet av ar 1968 kan beräknas till omkring

1 794 000. Med ledning härav beräknas anslagsbehovet för allmänna barnbidrag

under budgetåret 1968/69 till 1 615 milj. kr.

Familjepolitiska kommittén

Den 26 februari 1965 beslöt Kungl. Maj:t att verkställa utredning av frågan

om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Utredningen, som

är parlamentariskt sammansatt, har antagit benämningen familjepolitiska

kommittén. I direktiven för utredningen anförs att familjepolitiken bör differentieras

så att samhällets stöd sätter in när och där behovet är störst,

varvid riktmärket bör vara att åstadkomma större jämlikhet i materiella

villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan

barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. I direktiven

heter det vidare:

Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet

åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras

med särskilda stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör

därvid omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt

enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens

uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familjeekonomien.

Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl. a.

mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen

minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även undersöka

och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under

utredningen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma

barnförsörjare.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten

av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning

inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.

De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt

stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen,

moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten — kan under nästa budget
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1968

år beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera stödformernas

sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas. De

sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av

nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt.

Verkningarna av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas

till sina konsekvenser för övriga medborgargrupper inom ramen för

det totala utrymmet.

I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder

mellan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet

härmed bör de sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen.

Familjepolitiska kommittén har i oktober 1967 avlämnat betänkandet

Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967: 52).

Prop. 1968: 42 om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer

Efter remissbehandling av nyssnämnda betänkande har Kungl. Maj:t i

prop. 1968: 42 framlagt förslag om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer.

Propositionen jämte motioner i ämnet behandlas av statsutskottet i utlåtande

1968:101.

Den reform, som föreslås i propositionen, syftar till att bereda barnfamiljer

med lägre inkomster och familjer med flera barn ett förstärkt ekonomiskt

stöd, vilket utformas så att det också medverkar till att höja familjernas

bostadsstandard.

Det ökade familjestödet ges formen av ett helt nytt bostadstillägg för

barnfamiljer. Vidare föreslås att kommunerna erhåller statsbidrag till kompletterande

bostadstillägg för barnfamiljer med särskilt höga hyror. En höjning

av bidragsförskotten ingår också i det ökade familjestödet. De allmänna

barnbidragen behålls oförändrade. De nuvarande familjebostadsbidragen

avskaffas.

Det nya statliga bostadstillägget utformas på ett sådant sätt, att det utgår

till alla barnfamiljer som med hänsyn till inkomster och barnantal behöver

ett ökat ekonomiskt stöd. Alla barnfamiljer med lägre inkomster får utöver

barnbidraget ett grundbelopp som alltid ökar när familjen får ett barn till.

Stimulansen att skaffa större lägenhet åstadkommes genom att bostadstilllägget

därutöver ökar med bostadens storlek upp till ett visst rumsantal.

Årskostnaden beräknas till ca 425 milj. kr. för de statliga bostadstilläggen

och till ca 10 milj. kr. för statsbidragen till kommunala bostadstillägg. Jämfört

med gällande regler för familjebostadsbidrag blir kostnadsökningen för

staten — inberäknat en i prop. 1968: 43 föreslagen höjning av bidragsförskotten

från 25 °/o till 30 %> av basbeloppet, som beräknas kosta 16 milj. kr.

per år — ca 300 milj. kr. för helt år.

Av vad föredraganden, statsrådet Odlmoff, anfört i propositionen rörande

inriktningen av ett ökat stöd åt barnfamiljer må här återgivas det väsentliga

av den framställning, som direkt berör de allmänna barnbidragen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968 5

Föredraganden anför (s. 58).

Konsumtionsutgifterna för en barnfamilj blir svårare att bära ju flera

barn och ju lägre inkomster familjen har, eftersom inskränkningarna då

måste gå ut över en alltmer elementär konsumtion. Kommittén har visat

att låga inkomster och flera barn är de väsentligaste omständigheter som

grundar ett starkare stödbehov, särskilt när dessa omständigheter uppträder

i förening. Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till den av kommittén

på dessa grunder förordade inriktningen av ett ökat familjestöd.

Jag vill för egen del ge ett bestämt uttryck för samma uppfattning.

Familjepolitiska kommittén har funnit det orealistiskt att inom överskådlig

tid nå det uppställda syftet genom atl höja de allmänna barnbidragen i

deras nuvarande form. Kommittén framhåller att varje höjning av de nuvarande

barnbidragen med 100 kr. om året betyder att statsutgifterna ökar

med ca 180 milj. kr. För de familjer som har det största behovet av stöd

skulle en måttlig höjning av de nuvarande barnbidragen ge en relativt blygsam

förbättring. Å andra sidan skulle en sådan höjning utgå även till familjer

med höga inkomster, vilkas behov av slöd är mindre framträdande. Som

en illustration har kommittén gjort antagandet att kostnaderna för ett barns

konsumtion normalt ligger mellan 200 och 300 kr. i månaden. För att genom

barnbidragen ge ett stöd av denna storlek åt de familjer som bäst behöver

det skulle man behöva höja barnbidragen lika mycket för samtliga barnfamiljer,

och detta skulle medföra en ökning av statens utgifter från 1,6 till

omkring 5 miljarder kr. om året. En sådan prioritering av barnfamiljerna

på bekostnad av andra grupper, bl. a. pensionärerna, är det enligt kommitténs

mening varken önskvärt eller möjligt att genomföra. En höjning av de

nuvarande barnbidragen är alltså inte en framkomlig väg, när man vill ge

ett kraftigt ökat stöd till barnfamiljer som har det största stödbehovet.

Kommittén har kommit fram till att differentieringen av konsumtionsstödet

till barnfamiljerna bör ske inom ramen för ett enda system, som innehåller

barnbidrag och familjetillägg, båda med inkomstgraderade belopp.

De av kommittén föreslagna bidragen skulle vara generella men själva bidragsbeloppen

graderade i förhållande till inkomsten med ledning av den

statliga skatteskalan för gifta. Familjebostadsbidragen föreslås avvecklade.

Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära en radikal ändring

av det nuvarande barnbidragssystemet. Vid remissbehandlingen har

riktats stark kritik mot kommittéförslaget i delta avseende. En stor majoritet

av remissinstanserna kräver att det nuvarande barnbidragssystemet behålls

oförändrat till sin konstruktion.

Vid remissbehandlingen har också framförts kraftiga erinringar mot kommitténs

förslag om att avveckla familjebostadsbidragen i samband med att

konsumtionsstödet till mångbarnsfamiljer med lägre inkomster i stället

över lag skxdle läggas på en högre nivå. Flertalet av remissinstanserna anser

alt ett särskilt stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion bör finnas kvar.

De flesta av de remissinstanser som uttalar sig för ett bostadsinriktat stöd

är dock ense med kommittén om alt nuvarande familjebostadsbidrag är

förenade med så betydande olägenheter att de inte bör behållas i sin nuvarande

utformning.

•Tåg är inte beredd att förorda någon ändring av grunderna för del nuvarande

barnbidragssystemet. 1 likhet med kommittén anser jag emellertid

att de resurser som samhället nu kan disponera för ett ökat familjestöd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4-0 år 1968

bör sättas in på de grupper av barnfamiljer där stödbehovet är störst. En

höjning av de nuvarande barnbidragen skulle begränsa möjligheterna att

ge en kraftig förbättring åt dessa grupper. Jag förordar därför, att de nuvarande

allmänna barnbidragen behålls oförändrade. Genom selektiva åtgärder

kan man sätta in en långt större förstärkning av det ekonomiska

familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårigheterna

på grund av barnens försörjning. Detta bör enligt min mening ske

genom att barnbidragen för dessa familjer kompletteras med stöd i annan

form.

Åldersgränser vid familjepolitiska förmåner m. in.

Såsom framhålles i motionerna I: 685 och II: 879 upphör ett flertal av

förmånerna inom familjepolitikens ram i och med att barnen uppnår 16-årsåldern.

. Åldern utgör övre gräns bl. a. för allmänt barnbidrag, för att barn

skall kunna medföra rätt till familjebostadsbidrag, för att barn skall medföra

rätt till barntillägg till sjukpenning, för barnpension från folkpensioneringen

samt för att barn skall kunna medföra rätt till bidragsförskott.

En utförlig redovisning för åldersregler inom skatte- och socialpolitiken samt

exempel på sammanlagd effekt av vissa 16-årsregler m. m. finns i studiehjälpsutredningens

betänkande Bättre studiehjälp (SOU 1963:48). Beträffande

16-årsgränsens betydelse för de nya statliga och kommunala bostadstilläggen,

som föreslås i ovannämnda prop. 1968: 42, får utskottet hänvisa

till propositionen (s. 67 och 79).

Familjepolitiska kommitténs fortsatta arbete

Beträffande familjepolitiska kommitténs fortsatta arbete lämnas i ovannämnda

betänkande (SOU 1967:82 s. 147) vissa uppgifter, som berör den

i förevarande ärende aktualiserade frågan om indexreglering av barnbidragen.

Kommittén har för avsikt att i ett kommande betänkande ta upp frågan

om indexreglering eller annan form av successiv anpassning av bidragsbeloppen

i konsumtionsstödet till pris- eller inkomstutvecklingen. Kommittén

förutsätter att barnbidrag och familjetillägg i framtiden justeras så att risk

för en urholkning av bidragen på grund av pris- eller inkomstutvecklingen

inte behöver uppstå. Det kan härvid, anför utredningen, erinras om att riksdagen

förutsatt att kommittén prövar hithörande frågor.

Här kan även nämnas, att kommittén i sitt fortsatta arbete skall behandla

vårdbidragsfrågan. I den delen avvaktar kommittén familjeskatteberedningens

förslag. Sistnämnda utredning har enligt bemyndigande den 29

januari 1965 tillsatts för att inom finansdepartementet överse familjebeskattningen

och därmed sammanhängande frågor. Beredningen beräknas enligt

vad som uppgivits i riksdagsberättelsen slutföra sitt arbete innevarande år.

Tidigare riksdagsbehandling

Under 1960-talet har årligen i riksdagen väckts ett flertal motioner syftande

till en höjning av barnbidragen eller andra förbättringar av barnfamiljer
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

7

nas ekonomiska ställning. En utförlig redogörelse för de olika motionsyrkandena

och riksdagsbehandlingen av dessa lämnas i ovannämnda betänkande

Barnbidrag och familjetillägg (SOU 1967: 52 s. 83).

I motioner till 1967 års riksdag yrkades att de allmänna barnbidragen

skulle höjas från 900 kr. till 1 000 kr. per barn och år med giltighet från

den 1 juli 1967. I andra motioner yrkades att förslag skulle framläggas 1968

om höjning av de allmänna barnbidragen så att barnfamiljerna dels kompenserades

för prisstegringar och skattehöjningar efter den 1 juli 1965, då de

allmänna barnbidragen senast höjdes, dels erhölle en reell förbättring av

standarden. Kompensationen för pris- och skatteutvecklingen skulle enligt

ett motionspar kräva en ökning av bidragen med 150 kr. från den 1 juli 1968.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 3 avstyrkte andra lagutskottet

motionerna under hänvisning till direktiven för familjepolitiska kommittén

och till regeringens planer att genomföra en familjepolitisk reform under

budgetåret 1968/69.

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om höjning av åldersgränsen

för vissa familjepolitiska förmåner. År 1966 behandlades motioner

om höjning av åldersgränsen för bidragsförskott till 18 år. Motionerna har

på riksdagens begäran överlämnats till familjepolitiska kommittén (2 LU

1966: 17). Tidigare i år har riksdagen godkänt andra lagutskottets utlåtande

nr 13, vari behandlas frågan om höjning av åldersgränsen från 16 till 19 år

för barnpension från folkpensioneringen. Utskottet erinrade om att samhället

på olika sätt försökt trygga försörjningen för barn som helt eller delvis

ställts utan ekonomiskt stöd från de personer som normalt har att svara för

barnets uppehälle och att andra komponenter i denna politik är bidragsförskottet

samt barntilläggen inom socialförsäkringen. För samtliga dessa förmåner

gäller 16-årsgränsen. Utskottet anförde vidare hl. a. följande.

Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att för eu av de angivna

stödformerna isolerat höja åldersgränsen 16 år, i synnerhet som denna gräns

hänger samman med åldersgränser som uppställts för andra familjepolitiska

förmåner och inom familjebeskattningen. Utskottet är alltså inte berett att

biträda motionärernas förslag som syftar till lagändring enbart inom folkpensioneringen.

Utskottet anser sig emellertid kunna utgå ifrån att sextonårsgränsen

kommer att prövas under det reformarbete som pågår inom familjepolitiken

och den allmänna pensioneringen.

Utskottet erinrade härefter om familjepolitiska kommitténs och pensionsförsäkringskommitténs

arbete. Motionerna föranledde icke någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet

I de motioner, som behandlas i detla utlåtande, framställs yrkanden som

i främsta rummet avser omedelbara ändringar i lagen om allmänna barnbidrag.

Vidare framställs ett yrkande om tilläggsdirektiv i visst avseende

till familjepolitiska kommittén. Statsutskottet behandlar i sitt utlåtande nr

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 4-0 år 196S

101 proposition nr 42 om ökat ekonomiskt stöd åt barnfamiljer. I samma

utlåtande behandlar statsutskottet vissa allmänna frågor rörande den

framtida fainiljepolitiken.

I två av de av andra lagutskottet behandlade motionsparen, I: 280 och

II: 345 samt I: 679 och II: 870, yrkas att de allmänna barnbidragen skall

höjas med 100 kr. till 1 000 kr. per barn och år från den 1 juli 1968.

I ovannämnda proposition läggs fram förslag till eu familjepolitisk reform

som syftar till att bereda barnfamiljer med lägre inkomster och familjer

med flera barn ett förstärkt ekonomiskt stöd, vilket utformas så att det

också medverkar till att höja familjernas bostadsstandard. Stödet ges formen

av ett statligt bidrag, som i huvudsak anknyts till bostaden. Vidare

kan kommunerna få statsbidrag till kompletterande bostadstillägg för

barnfamiljer med särskilt höga hyror.

Föredraganden anför i propositionen bl. a., att de resurser som samhället

nu kan disponera för ett ökat familjestöd bör sättas in på de grupper av

barnfamiljer där stödbehovet är störst. Fn höjning av de nuvarande barnbidragen

skulle begränsa möjligheterna att ge ett kraftigt stöd åt dessa

grupper. Föredraganden förordar därför, att de nuvarande allmänna barnbidragen

behålls oförändrade. Genom selektiva åtgärder, anför föredraganden,

kan man sätta in en långt större förstärkning av det ekonomiska

familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårigheterna

på grund av barnens försörjning. Den bedömning som sålunda

redovisats har varit bestämmande för inriktningen av det ökade stöd till

barnfamiljer som föreslås i propositionen.

Utskottet — som inte har afl taga ställning till de konkreta förslag som

framläggs i propositionen — delar den uppfattning som föredraganden

givit uttryck åt i fråga om inriktningen av ett ökat stöd till barnfamiljerna.

Det kan visserligen finnas skäl för en uppräkning av barnbidragen såväl

på grund av ökade levnadskostnader som med hänsyn till intresset att bereda

alla barnfamiljer del i den allmänna standardstegringen. De resurser

som nu står till förfogande för ökat familjepolitiskt stöd är emellertid begränsade.

Vid den avvägning som till följd härav måste göras mellan olika

angelägna reformer anser utskottet att det ökade stödet bör koncentreras

till de mest behövande familjerna, som därigenom kan få en verklig lättnad

i sin försörjningsbörda. Utskottet kan på grund av det anförda inte biträda

motionsyrkandena om höjning av barnbidragen från halvårsskiftet.

I motionerna I: 280 och II: 345 behandlas även frågan om de allmänna

barnbidragens värdebeständighet. Motionärerna vill att barnbidragen skall

indexregleras från den l juli 1968.

Utskottet får erinra om att barnbidragen hittills ansetts böra höjas genom

särskilda beslut. Utskottet är för närvarande inte berett att frånträda

denna ståndpunkt. Det finns emellertid anledning erinra om att familjepolitiska

kommittén kommer att behandla den här aktuella frågan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

9

i motionerna 1:685 och 11:879 framhålls, att ett flertal familjepolitiska

förmåner upphör då barnet uppnår 16 års ålder och att detta medför att den

ekonomiska situationen särskilt för familjer med låga inkomster i många

fall avsevärt försämras i och med att barnen uppnår nämnda ålder. En mera

successiv avtrappning av förmånerna synes enligt motionärernas mening

eftersträvansvärd. Motionärerna vill att familjepolitiska kommittén i tilläggsdirektiv

skall ges i uppdrag att i enlighet med synpunkterna i motionerna

undersöka möjligheterna till en annan avvägning av samhällets stöd till

barnfamiljerna.

Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen haft att pröva frågan

om sextonårsgränsen för olika familjepolitiska förmåner. Tidigare i år

har riksdagen behandlat motioner om höjning av åldersgränsen för barnpension

från folkpensioneringen från 16 till 19 år. Andra lagutskottet uttalade

i sitt utlåtande att man kunde utgå från att sextonårsgränsen kommer

att prövas under det reformarbete som pågår inom familjepolitiken och den

allmänna pensioneringen. Det finns enligt utskottets mening anledning anta,

att även det problem, som tas upp i de nu aktuella motionerna, kommer att

bli föremål för prövning i det fortsatta utredningsarbetet på nämnda områden.

Här må också hänvisas till det arbete som bedrivs av familjeskatteberedningen,

vilket arbete beräknas avslutas innevarande år. Med hänsyn till

det anförda finns det enligt utskottets mening inte skäl till något riksdagens

initiativ i anledning av motionsyrkandet.

Utskottet hemställer,

A. att följande motioner, nämligen I: 280 och II: 345 samt

I: 679 och II: 870, samtliga motioner såvitt angår höjning

av de allmänna barnbidragen, icke måtte föranleda någon

riksdagen åtgärd;

B. att följande motioner, nämligen I: 280 och II: 345 samt

I: 679 och II: 870, samtliga motioner såvitt angår indexreglering

av de allmänna barnbidragen, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 685 och II: 879 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Hiibinette (h), fru HamrinThorell

(fp), herrar Dahlberg (s)*, Wanhainen (s)*, Ivar Andersson (s) och

Blom (fp)*;

från andra kammaren: fru Ekendahl (s), herrar Gustavsson i Alvesta

(ep)*, Johansson i Södertälje (s), Wiklund i Stockholm (fp)*, fru Svensson

(s)*, herrar Jonsson (fp), Göransson (s) och Carlshamre (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

Vid utskottets hemställan under A

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Blom (fp), Gustavsson i Alvesta (ep),

Wiklund i Stockholm (fp) och Jonsson (fp), vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med orden

»Föredraganden anför» och slutar med »från halvårsskiftet» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet — som inte har att taga ställning till de konkreta förslag som

framläggs i propositionen — delar uppfattningen att en förstärkning av

det ekonomiska familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska

svårigheterna på grund av barnens försörjning måste ske. Utöver

de förbättringar som genomförs i enlighet med ovan nämnda proposition

är en höjning av de allmänna barnbidragen motiverad. Utskottet

förordar detta mot bakgrund av förhållandet att bidragens nivå inte höjts

sedan den 1 juli 1965. Prisstegringarna under denna period har varit betydande.

Den allmänna varuskatten har höjts. Utskottet anser att inflationen

inte skall tillåtas minska värdet av barnbidragen. Denna uppfattning

är i överensstämmelse med de principer som tillämpats av riksdagen vid

tidigare höjningar av barnbidragen.

Utskottet vill sålunda tillstyrka kravet i föreliggande motioner om en

höjning av de allmänna barnbidragen med 100 kr. till 1 000 kr. per barn

och år från den 1 juli 1968.»

b) att utskottet bort hemställa

»A. att riksdagen med bifall till följande motioner, nämligen

1:280 och 11:345 samt 1:679 och 11:870, samtliga

motioner såvitt angår höjning av de allmänna barnbidragen,

måtte för sin del antaga följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AO dr 1968

11

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 juli 1947 (nr 529)

om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas, att t § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1

För barn, som är svensk medborgare

och bosatt i riket, skall av allmänna

medel såsom bidrag till barnets

uppehälle och uppfostran utgå

allmänt barnbidrag med 900 kronor

om året i enlighet med vad nedan

närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag-----

§•

För barn, som är svensk medborgare

och bosatt i riket, skall av allmänna

medel såsom bidrag till barnets

uppehälle och uppfostran utgå

allmänt barnbidrag med 1 000 kronor

om året i enlighet med vad nedan

närmare stadgas.

-----i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.»

Särskilt yttrande

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Blom (fp), Gustavsson i Alvesta (ep),

Wiklund i Stockholm (fp) och Jonsson (fp):

I motionerna 1:280 och 11:345 yrkas på indexreglering av det allmänna

barnbidraget att träda i kraft från och med den 1 juli 1968. För vår del

anser vi att barnbidragen hör bli föremål för indexreglering. Denna indexreglering

bör ingå som en del av det förslag till samlad familjepolitisk

reform som enligt vår mening bör utarbetas och föreläggas riksdagen. Denna

fråga behandlas i statsutskottets utlåtande nr 101, varför vi här avstått från

att reservera oss mot utskottets ställningstagande till motionsyrkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.