Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till sjukpenning vid utlandsresa. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 187 av herr Brundin samt II: 250 av herr Ringaby.

1968-05-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:42, Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till sjukpenning vid utlandsresa. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 187 av herr Brundin samt II: 250 av herr Ringaby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1068

1

Nr 42

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till sjukpenning

vid utlandsresa.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 187 av herr Brundin samt II: 250 av herr Ringaby.

I 3 kap. 17 § lagen om allmän försäkring sladgas bl. a., att sjukpenning

jämte barntillägg må indragas eller skäligen nedsättas om försäkrad under

sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta den allmänna försäkringskassan

eller avreser till utlandet, där ej kassan medgivit att sjukpenning

må utgå under vistelse därstädes. Efter en redogörelse för detta stadgande

samt för praxis i fråga om reduktion av sjukpenningersättningen i dylika

tall, anför motionärerna, att det ibland inträffar sjukdomsfall, där vederbörande

läkare ordinerar utlandsvistelse, som av medicinska skäl bör påbörjas

så fort som möjligt, men att den försäkrade vanligen inte får kännedom

om försäkringskassans beslut i sjukpenningfrågan förrän tio å fjorton

dagar efter ansökan. Motionärerna föreslår, att ovannämnda stadgande

kompletteras med en regel av innehåll, att om vederbörande läkare ordinerat

snar utlandsresa, skall patienten för bibehållande av rätt till full

sjukpenning visserligen anmäla detta t:ll försäkringskassan, men ej behöva

invänta dess beslut.

I motionerna hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte överlämna förevarande motion till

1961 års sjukförsäkringsutredning».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i utlåtandet, hänvisa

till motionen.

Utskottet har i den ordning 46 g riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från riksförsäkringsverket. Vidare har Försäkringskasseförbundet

på utskottets begäran inkommit med yttrande.

Gällande bestämmelser m.m.

För att om möjligt säkerställa att försäkrad eller den som eljest har rätt

till ersättning enligt lagen om allmän försäkring fullgör sin uppgiftsskyldighet,

lämnar riktiga uppgifter och i övrigt inte uppträder på ett otillbörligt

sätt är det nödvändigt att det finns vissa påföljdsbestämmelser. 1 grava

fall kan det bli fråga om handläggning av sådana frågor vid allmän dom
0113028

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1968

stol, men mera vanligt är påföljd som beslutas av försäkringsorganen. I

20 kap. lagen om allmän försäkring finns vissa för sjukförsäkringen och

pensioneringen gemensamma bestämmelser om indragning eller nedsätt

ning av ersättningen och om återbetalning av ersättning vid vissa obehöriga

förfaranden av allvarlig natur från den ersättningsberättigades

sida. Som exempel på fall, där ifrågavarande bestämmelser blir aktuella,

kan nämnas att den försäkrade uppsåtligen åsamkar sig sjukdom eller

skada eller medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift angående förhållande som är av betydelse för rätt till ersättning.

1 motionerna aktualiseras frågan om innehållet i en annan typ

av indragnings- och nedsättningsbestämmelser, nämligen sådan som är speciell

för sjukpenningförsäkringen och som finns i 3 kap. lagen om allmän

försäkring. En redogörelse för innehållet i 3 kap. 17 § lagen om allmän

försäkring i här aktuell del har lämnats ovan.

Beträffande medgivande från försäkringskassan till utlandsresa under

sjukdom må här återgivas innehållet i ett cirkulär av den 21 mars 1957,

vilket är intaget i riksförsäkringsverkets cirkulärserie vid 3 kap. 17 § lagen

om allmän försäkring:

Riksförsäkringsanstalten har uppmärksammat ett flertal fall, då sjukkassor

dröjt avsevärd tid med att lämna medlem besked i anledning av

framställning om medgivande att uppbära sjukpenning under utlandsvistelse.

På grund härav får anstalten framhålla, att beslut i anledning av

dylik framställning skall fattas utan dröjsmål och därefter omedelbart

delgivas medlemmen. Vad nu sagts skall gälla jämväl då sjukkassa eljest

erhåller kännedom om att sjukanmäld medlem avrest till utlandet.

Då cirkuläret utfärdades gällde lagen om allmän sjukförsäkring. I 27 § e)

fanns en bestämmelse av samma innehåll, som den här aktuella. I 27 § f)

fanns likaledes en bestämmelse av samma innehåll som den nu gällande

om anmälan till kassan vid ändrad vistelseort.

Rörande tillämpningen av 27 § första stycket f) lagen om allmän sjukförsäkring

har försäkringsdomstolen den 2 april 1963 meddelat en dom

i ett mål rörande nedsättning av sjukpenning, där försäkrad under sjukdom

ändrat vistelseort utan att underrätta sjukkassan därom (Tidskrift

för allmän försäkring 1963 s. 257). I ett i målet avgivet yttrande av riksförsäkringsverket

anförde verket, att i flertalet fall brukade enligt praxis

strängare påföljd ej beslutas än nedsättning av sjukpenningen med en

fjärdedel för den tid den försäkrade utan anmälan vistas på annan ort.

Med hänsyn till »föreliggande omständigheter» fann försäkringsdomstolen

att den försäkrades försummelse i målet i fråga skäligen inte borde föranleda

större påföljd än att sjukpenningen nedsattes med en fjärdedel

under tio dagar; den försäkrade hade vistats å annan ort än hemorten

undertiden den 11 september--den 1 oktober 1961.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1968

Har må erinras om att Försäkringskasseförbundet i en broschyr med

titeln Sjukhjälp under utlandsvistelse, som utdelas på bland annat banker

och resebyråer, erinrar om skyldigheten att inhämta medgivande från försäkringskassan

enligt 3 kap. 17 § lagen om allmän försäkring.

Remissyttranden

Båda remissinstanserna avstyrker bifall till motionerna.

Riksförsäkringsverket anför efter cn redogörelse för 3 kap. 17 § lagen

om allmän försäkring i liar aktuell de! samt för motionerna följande.

Ett stadgande motsvarande det ovan angivna fanns i den före ikraftträdandet

av lagen om allmän försäkring gällande lagen om allmän sjukförsäkring.

Socialvårdskommittén, vars förslag låg till grund för den tidigare

lagstiftningen, yttrade i berörda hänseende, att del med hänsyn till sjukkontrollen

är nödvändigt att kassan äger kännedom om den sjukes vistelseort.

Kommittén ansåg det tillräckligt med en anmälan om ändrad vistelseort,

såvida det inte är fråga om avresa till utlandet, i vilket fall medgivande

att sjukhjälp får utgå under utomlandsvistelsen skulle begäras. Kassan

borde i samband med lämnandet av sådant medgivande kunna uppställa de

villkor, som erfordras ur kontrollsynpunkt. Medgivande borde i regel endast

lämnas, därest framställning gjorts inom skälig tid före avresan.

Rörande handläggningen av ärenden av ifrågavarande slag har riksförsäkringsverket

vid kurser och i föredrag för försäkringskassornas personal

framhållit, att det åligger kassa, som mottagit anmälan om att den sjuke

ämnar avresa till utlandet, att omedelbart upptaga frågan, huruvida medgivande

bör lämnas till att sjukpenning utgår under utlandsvistelsen. Sådant

medgivande bör inte vägras, om utlandsvistelsen inte kan anses menligt

påverka tillfrisknandet och möjlighet föreligger till erforderligt styrkande

av arbetsoförmågan under utlandsvistelsen. Kassan är skyldig att

omedelbart delge den försäkrade sitt beslut.

Motionärernas förslag innebär i praktiken, all det blir den behandlande

läkaren som avgör om sjukpenning skall utgå under försäkrads utlandsvistelse.

Enligt riksförsäkringsverkets mening är det angeläget att avgörandet

härutinnan förbehålles försäkringskassan. Från försäkringskassehåll

har gång efter annan gjorts gällande, att man långt ifrån alltid känner

sig övertygad om att för försäkrad, som uppbär sjukpenning, fortsatt

sjukskrivning under utlandsvistelse verkligen är betingad av medicinska

skäl.

En sjuk persons utlandsresa torde i allmänhet börja planeras och förberedas

så lång tid före avresan att framställning hos försäkringskassan

om sjukpenning under utlandsvistelsen kan göras i god tid dessförinnan.

Om således framställning om sjukpenning i här avsedda fal! göres inom

skälig tid före avresan, vilket som ovan sagts förutsatts skola ske för att

rätten till sjukpenning skulle få bibehållas, bör försäkringskassan kunna

handlägga ärendet och lämna besked i ersättningsfrågan innan resan till

utlandet anträdes.

Försäkringskasseförbundet anför följande:

För försäkringskassornas handläggning av ifrågavarande ärenden har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1968

tillsynsmyndigheten utfärdat tillämpningsföreskrifter av vilka bland annat

framgår, att kassorna omedelbart skall fatta beslut i anledning av framställning

om medgivande att uppbära sjukpenning under utlandsvistelsen.

Sådant medgivande bör ej vägras, om utlandsvistelsen inte kan anses menligt

påverka tillfrisknandet och möjlighet föreligger till erforderligt styrkande

av arbetsoförmågan under utlandsvistelsen. Den behandlande läkarens

uppfattning bör vidare inhämtas. Sedan kassan fattat sitt beslut är

den skyldig att omedelbart delge den försäkrade detta. Härav följer att

sådana framställningar prövas av försäkringskassorna med största skyndsamhet.

Eftersom utlandsvistelse oftast kräver även andra förberedelser bar förbundet

den uppfattningen att den försäkrade hinner få del av kassornas

beslut i god tid före avresan om framställningen inges snarast efter läkarens

ordination om utlandsvistelse. Enligt vad förbundet erfarit torde det

ytterst sällan förekomma att avresan, där den försäkrade av läkare ordinerats

utlandsvistelse, blir fördröjd på grund av försäkringskassans prövning

av rätten till sjukpenning.

Den möjlighet till prövning av här förevarande ärenden som försäkringskassorna

har genom bestämmelserna i 3 kap. 17 § lagen om allmän försäkring

är enligt förbundets mening nödvändig med hänsyn till det faktum

att sjukkontroll inte, i varje fall inte på sainma sätt som inom landet, kan

bedrivas utomlands.

Utskottet

Enligt de regler som finns i lagen om allmän försäkring om förmåner

från försäkringen vid sjukdom äger försäkringskassan draga in eller

efter skälighetsprövning sätta ner sjukpenning och barntillägg om den

försäkrade ändrar vistelseort utan att underrätta kassan eller om han reser

till utlandet utan att kassan medgivit att sjukpenning får utgå under vistelsen

där.

Motionärerna framhåller att det kan inträffa att en läkare ordinerar utlandsvistelse,

som av medicinska skäl bör påbörjas så fort som möjligt,

men att försäkringskassan vanligen inte meddelar beslut i ärendet förrän

tio å fjorton dagar efter ansökan. Det är obilligt att den sjuke i ett sådant

fall skall behöva riskera nedsättning av sjukpenningen om han avreser

utan att först avvakta beslutet. Motionärerna vill därför att ovan nämnda

regel skall kompletteras med ett stadgande att — även om den sjuke rest

utomlands utan att avvakta kassans medgivande — sjukpenningen inte

skall kunna reduceras om läkare ordinerat snar utlandsvistelse och vederbörande

anmält förhållandet till kassan. Motionärerna yrkar, att riksdagen

skall hemställa hos Kung!. Maj :t, att motionerna överlämnas till 1961 års

sj ukförsäkringsutredning.

Såsom framhålles av riksförsäkringsverket och av Försäkringskasseförbundet

i avgivna remissyttranden åligger det försäkringskassan att omedel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 42 år 1968

bart pröva ansökan från en försäkrad att uppbära sjukpenning under utlandsvistelse

och att likaledes utan dröjsmål delgiva den försäkrade kassans

beslut i ärendet. Det finns anledning anta, att kassornas personal i

allmänhet iakttar denna sin skyldighet. Försäkringskasseförbundet framhåller

således, att — enligt vad Förbundet erfarit -— det ytterst sällan

torde förekomma att, då vederbörande läkare ordinerat utlandsvistelse,

avresan för den försäkrade blir fördröjd på grund av dröjsmål hos försäkringskassan.

Det av motionärerna påtalade problemet torde därför endast

undantagsvis bli aktuellt.

Ett bifall till motionärernas önskemål skulle innebära, att frågan om

rätt till sjukpenning skulle undandras försäkringskassans prövning. Det

är angeläget att så inte sker. Utskottet beaktar vid denna bedömning atl

det från försäkringshåll uttalats att det förekommer att man känner sig

tveksam om det föreligger medicinska skäl för fortsatt sjukskrivning, under

utlandsvistelsen. Utskottet är således inte berett att biträda motionärernas

önskemål. Motionerna bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, 1:187 och 11:250, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars

Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg

(s)*, Edström (fp)* och Blomquist (h);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors

(fp), Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s), herr Gomér (ep),

fru Svensson (s)*, herrar Åkerlind (h)* och Göransson (s).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.