Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående pensions g rundande inkomst och arbetsgivaravgift inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner. 1) motionerna 1:689 av herr Olsson, Johan, och herr Kristiansson, Axel, samt 11:865 av herr Elmstedt m. fl.

1968-05-14 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:43, Utlåtande i anledning av motioner angående pensions g rundande inkomst och arbetsgivaravgift inom den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner. 1) motionerna 1:689 av herr Olsson, Johan, och herr Kristiansson, Axel, samt 11:865 av herr Elmstedt m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av motioner angående pensions g rundande

inkomst och arbetsgivaravgift inom den allmänna försäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner.

1) motionerna 1:689 av herr Olsson, Johan, och herr Kristiansson, Axel,

samt 11:865 av herr Elmstedt m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av lagen om allmän försäkring

att vid beräkning av arbetsgivaravgift skall bortses från arbetstagare,

vars lön under året icke uppgått till sexhundra kronor;

att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av gällande bestämmelser

att arbetsgivaravgift som uppgår till högst 2 000 kronor debiteras på arbetsgivarens

skattsedel som slutlig skatt och uppbäres i samma ordning

som skatten; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext».

2) motionen 1:406 av herr Johansson, Knut, i vilken hemställts »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t begär sådan ändring av gällande bestämmelser

beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, att arbetstagares

kostnader i anställningen medför reducering av den pensionsgrundande

inkomsten endast med belopp, som överstiger viss gräns som riksförsäkringsverket

får i uppdrag att fortsättningsvis fastställa».

Gällande bestämmelser

Trehundrakronor sregeln

Enligt lagen om allmän försäkring skall arbetsgivaren erlägga avgift dels

till sjukförsäkringen, dels för tilläggspensioneringen. Avgiften beräknas på

ett avgiftsunderlag, som i sin tur fastställs med hänsyn till utgivna löner.

Vid avgiftsberäkningen skall enligt 19 kap. 1 § AFL bortses från arbetstagare,

vars lön under beräkningsåret ej uppgår till trehundra kronor.

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande

inkomst beräknas på grundval av inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete under året. Jämlikt 11 kap. 2 § AFL

avses med inkomst av anställning lön i penningar eller naturaförmåner,

varvid till sådan inkomst icke hänföres från en och samme arbetsgivare

åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till 300 kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

Uppbörd av arbetsgivaravgift

Arbetsgivares avgifter enligt lagen om allmän försäkring samt avgift för

obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsverket m. m. debiteras

och uppbärs gemensamt. Avgiften beräknas av riksförsäkringsverket på

grundval av ett av verket för arbetsgivaren fastställt avgiftsunderlag, vilket

motsvarar summan av faktiskt utgivna löner m. m. efter vissa avdrag. För

debitering och uppbörd tillämpas två metoder. Enligt den ena debiteras avgiften

på arbetsgivarens skattsedel som slutlig skatt och uppbärs i samma

ordning som skatten. Enligt den andra debiteras avgiften på en särskild

räkning, som verket tillställer arbetsgivaren, och avgiften uppbärs direkt av

verket. Huvudregeln är att den förra metoden tillämpas när den sammanlagda

avgiften uppgår till högst 1 000 kr och den senare i övriga fall. Verket

kan dock göra undantag i båda riktningarna.

Arbetsgivaravgift, som uppbärs av riksförsäkringsverket, debiteras såsom

slutlig avgift under året näst efter det år då arbetsgivaren haft de löneutgifter

m. m. som ingår i avgiftsunderlaget. I avräkning på slutlig avgift

skall arbetsgivaren varje år erlägga preliminär avgift. Denna skall enligt

huvudregeln utgå med ett belopp motsvarande den slutliga avgift, vilken

debiterades under nästföregående år och som alltså avser löner under året

före sistnämnda år. Avgiften fördelas på sex betalningsterminer och skall

betalas senast den 18 varannan månad med början i februari. Uppgift om

de arbetsgivaravgifter som skall påföras i samband med slutlig skatt lämnas

årligen av riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna.

Arbetsgivare har att erlägga preliminär skatt varannan månad (månaderna

mars, maj, juli, september, november och januari). Enligt 3 § uppbördsförordningen

skall preliminär skatt inte omfatta arbetsgivaravgift. En

schablonregel i 13 § första stycket uppbördsförordningen att preliminär Bskatt

skall utgå med belopp motsvarande senast debiterade slutliga skatt

medför dock normalt att arbetsgivaravgiften påverkar B-skattens storlek. I

den mån preliminär skatt understiger slutlig skatt erlägges skillnadsbeloppet

som kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars och maj året

efter taxeringsåret.

Pensionsgrundande inkomst

Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete

den försäkrade utför fr. o. m. det år han fyller 16 t. o. m. det år han fyller

65. Pensionens storlek är beroende av de årliga inkomsterna, och för varje

år fastställes därför ett belopp som utgör den pensionsgrundande inkomsten.

Den pensionsgrundande inkomsten består av inkomst av anställning eller

inkomst av annat förvärvsarbete eller av båda dessa inkomstslag. För inkomst

av anställning erlägger arbetsgivaren avgift, medan för inkomst av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 är 1968

3

annat förvärvsarbete (inkomst av tillfälliga uppdrag, jordbruksfastighet

eller rörelse) de försäkrade i princip själva erlägger pensionsavgift. Vid

fastställande av pensionsgrundande inkomst gäller följande. Löneinkomst

från en arbetsgivare understigande 300 kr. medräknas ej. För att inkomst

av tillfälliga uppdrag eller jordbruksfastighet eller rörelse skall medräknas

fordras att inkomsten för vartdera inkomstslaget överstiger 500 kr. För att

inkomst skall vara pensionsgrundande fordras att den med 100 kr. överstiger

det vid arets början gällande basbeloppet. Inkomster som överstiger sju

och ett halvt basbelopp räknas ej som pensionsgrundande. Underlaget för

inkomstberäkningen utgöres av den försäkrades självdeklaration jämte kontrolluppgifter

från arbetsgivare. I princip blir taxeringen till statlig inkomstskatt

avgörande för beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Från en arbetstagares lön skall vid beräkning av inkomst av anställning

i princip göras avdrag för kostnader arbetstagaren haft att bestrida i anställningen.

Om arbetstagaren från arbetsgivaren erhållit särskild ersättning

avsedd att helt eller delvis täcka nämnda kostnader skall dock kostnaden

avdragas från lönen endast i den mån de överstiger kostnadsersättningen.

För att undvika att myndigheterna vid fastställande av pensionsgrundande

inkomst i ett stort antal fall skall behöva ta ställning till förhållandevis

obetydliga avdragsposter har införts en regel innebärande att avdrag för

kostnader i anställningen skall göras endast om utgifterna överstiger 500 kr.

Något fullständigt samband mellan den inkomst som blir pensionsgrundande

för arbetstagaren och lönebelopp för vilka arbetsgivaren har att erlägga

avgift föreligger inte inom tilläggspensioneringen. Vid beräkning av

underlaget för arbetsgivaravgift göres sålunda inte utan vidare avdrag för

kostnader, som arbetstagaren haft med sin lön bestrida. Enligt 4 § sista

stycket förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om

allmän försäkring kan dock arbetsgivare av riksförsäkringsverket medges

att göra avdrag för lönebelopp avsedda som kostnadsersättning till arbetstagare.

Sådant medgivande får dock endast lämnas om kostnaderna beräknas

uppgå till minst en tiondel av lönen.

Frågornas behandling före år 1967

T rehundrakronorsregeln

Reglerna om att inkomst understigande 300 kronor ej är pensionsgrundande

och ej medför avgiftsplikt ingick ursprungligen i lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, som trädde i kraft den 1 januari 1960. De överfördes

med oförändrad innebörd till lagen om allmän försäkring, som trädde

i kraft tre år senare. I prop. 1959:100 med förslag till lag om försäkring

för allmän tilläggspension m. m. yttrade föredragande departementschefen:

Från principen om att inkomst, som åtnjutes av arbetstagare i civilrättslig

mening, skall vara pensionsgrundande som inkomst av anställning bör av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

praktiska skäl undantag göras i fråga om vissa smärre anställningsinkomster.

Det kan nämligen många gånger vara vanskligt -— inte minst för allmänheten

— att bedöma huruvida en person, som tillfälligtvis utför ett

mera kortvarigt arbete, är att anse som anställd hos den, för vars räkning

arbetet utföres. Här må blott erinras om tillfälligt anlitad hushållshjälp

samt hantverkare, som utför smärre målnings-, snickeri- eller reparationsarbeten.

Hittillsvarande erfarenheter av tillämpningen av det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet, särskilt från yrkesskadeförsäkringen, visar att det i

dylika fall ofta kan erfordras en omfattande utredning i olika hänseenden

för att avgöra om den som utför arbetet är att anse som arbetstagare eller

ej. Genom att betrakta en försäkrads lön från en arbetsgivare såsom inkomst

av anställning endast om lönen under ett kalenderår uppgått till ett visst

minimibelopp, kan man i många fall undvika de nämnda svårigheterna. Man

vinner genom en sådan gränsdragning också den fördelen att de, som anlitar

avlönad arbetskraft i mycket ringa omfattning, inte behöver erlägga avgifter

till försäkringen. Eftersom avgifterna i dylika fall blir förhållandevis

små, kan kostnaderna för deras debitering och uppbörd ställa sig oproportionerligt

höga. Mot bakgrunden härav har i sista punkten av första stycket

föreskrivits att, om ersättningen till den försäkrade från en och samma arbetsgivare

under ett kalenderår inte uppgår till 300 kr., så skall ersättningen

inte räknas som inkomst av anställning.

I samband med behandling av propositionen hade särskilda utskottet att

pröva en motion med yrkande om slopande av trehundrakronorsregeln, då

den missgynnade löntagare som för sin försörjning tog arbete hos flera arbetsgivare.

Särskilda utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen i denna del godkända

utlåtande motionen. Utskottet framhöll att ställningstagande till problemet

krävde erfarenhet av systemets tillämpning.

Vid 1964 års riksdag väcktes motioner med yrkande att beloppet 300 kr.

skulle höjas till förslagsvis 1 000 kr. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 20 pekade andra lagutskottet på de förändringar som inträffat i prisnivån

sedan ikraftträdandet av tilläggspensioneringen år 1960. Basbeloppet

hade sålunda höjts från 4 200 till 4 800 kr. Utskottet avstyrkte emellertid

motionsyrkandet och framhöll därvid.

Även om det vid ändringar i prisnivån kan vara berättigat att justera trehundrakronorsregeln,

är det med hänsyn till storleken av de ändringar som

skett sedan januari 1960 och till den korta tid regeln varit i kraft inte för

närvarande påkallat att höja beloppet.

Uppbörd av arbetsgivaravgift

Det nuvarande systemet för erläggande av arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna

tillkom efter förslag av socialförsäkringens administrationsnämnd

(SOU 1959:12). I prop. 1959:175 framlades förslag till gällande regler.

Nämndens förslag beträffande arbetsgivaravgifternas handhavande har i

stort sett godtagits under remissbehandlingen. I en del fall har dock påyrkats

ett större utrymme för avgiftsuppbörd i samband med skatteuppbörden.

Den fasta beloppsgränsen vid 1 000 kr. mellan de båda uppbördssystemen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

o

vilken medför att antalet arbetsgivare med avgiftsbetalning direkt till riksförsäkringsanstalten

ökar med stigande avgiftsuttag, har av administrationsnämnden

motiverats med att ett större avgiftsbelopp inte lämpligen bör påföras

utan att preliminär betalning föregått. Svårigheterna att anordna preliminär

betalning av arbetsgivaravgifter, som uppbäres i samband med de

allmänna skatterna, har gjort att nämnden stannat för att låta uppbörden

av avgifter över 1 000 kr. verkställas av riksförsäkringsanstalten. För att en

arbetsgivare inte skall behöva växla mellan olika uppbördssystem under

olika år på grund av mera tillfälliga ändringar i den avgiftssumma, som han

har att erlägga, öppnar nämndens förslag en möjlighet för riksförsäkringsanstalten

att medge en arbetsgivare, som enligt huvudregeln skulle övergå

från avgiftsbetalning i samband med skatteuppbörden till betalning direkt

till riksförsäkringsanstalten eller vice versa, att bibehållas vid det för honom

tidigare gällande uppbördssättet.

Enligt min uppfattning innebär administrationsnämndens förslag en lycklig

avvägning mellan de olika synpunkter, som påkallar uppmärksamhet vid

bedömandet av den lämpliga organisationen för uppbörden av arbetsgivaravgifterna.

Vid riksdagsbehandlingen väcktes motion med yrkande om höjning av beloppsgränsen

1 000 kr. till 2 000 kr. Andra lagutskottet som behandlade frågan

anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1959:50.

Motionären har i denna del föreslagit att den ovan nämnda beloppsgränsen

måtte höjas till 2 000 kronor. Därvid har han anfört, att den

särskilda redovisningen till riksförsäkringsanstalten innebär tidsödande

extraarbete för företagen, särskilt kännbart för de mindre företag som inte

har någon administrativ personal. Höjdes gränsen till 2 000 kronor, skulle

enligt motionären åtskilliga mindre företagare undgå detta extraarbete.

Den slutliga uppbörden hos riksförsäkringsanstalten skall enligt propositionen

föregås av preliminär uppbörd under det år avgifterna avser. Sådan

preliminär betalning av de arbetsgivaravgifter, som skall uppbäras i samband

med skatterna, är däremot av tekniska skäl knappast möjlig. Ett skäl

för propositionens ståndpunkt att dra gränsen vid 1 000 kronor är att det

inte ansetts lämpligt att påföra större avgiftsbelopp utan att preliminär betalning

ägt rum. Ett annat, härmed sammanhängande skäl är att övergång

från betalning i samband med skatterna till uppbörd genom riksförsäkringsanstalten

blir allt svårare ju högre gränsen dras; arbetsgivaren måste nämligen

vid sådan övergång under samma år betala dels en slutlig avgift och

dels en preliminär. Utskottet anser dessa skäl bärande och kan således icke

tillstyrka motionärens förslag.

Pensionsgrundandc inkomst

De ovan refererade reglerna om beräkning av pensionsgrundande inkomst

tillkom i samband med införandet av tilläggspensioneringen. Socialförsäkringens

administrationsnämnd utformade förslaget till de gällande

reglerna. Nämnden uttalade om bestämmelsen att kostnadsbelopp

understigande 500 kr. ej skall påverka den pensionsgrundande inkomsten,

att regeln innebar administrativa fördelar och att den var till de försäkrades

förmån. Beloppet, 500 kr., hade valts med tanke även på att för vartdera av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr A3 år 1968

de tre inkomstslag, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, motsvarande

belopp utgör minimigräns för att inkomstslaget i fråga skall grunda rätt

till tilläggspension.

Vid remissbehandlingen av administrationsnämndens förslag riktades vissa

anmärkningar mot den aktuella bestämmelsen. Det hävdades bl. a. att

regeln kunde få nyckfulla verkningar i vissa fall.

Föredragande departementschefen som anslöt sig till den av administrationsnämnden

föreslagna regeln anförde i prop. 1959:175.

Vid bedömandet av denna fråga bör man hålla i minnet att i det stora

flertalet självdeklarationer avdragen från redovisad inkomst av tjänst -—

både sådana avdrag som hänför sig till direkta utgifter i anställningen och

andra som ej skall beaktas i pensionssammanhang — understiger 500 kr.

Genom den föreslagna bestämmelsen befrias således myndigheterna i det

långt övervägande antalet fall från att närmare granska dessa avdragsposter

i samband med fastställande av den pensionsgrundande inkomsten. Fördelarna

av en sådan regel, som dessutom är till förmån för de försäkrade på

vilka den blir tillämplig, synes på mig så betydande, att eventuella tröskelproblem,

som kau uppkomma som en följd av en bestämmelse av denna

natur, väger lätt i jämförelse därmed. Jag förordar alltså administrationsnämndens

förslag härutinnan.

Riksdagen biföll propositionen i denna del.

Riksdagsbehandling år 1967

Trehundrakronorsregeln och frågan om upphörd av arbetsgivaravgift

Vid fjolårets riksdag väcktes motioner av samma innebörd som de förevarande.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, 2LU 1967:62. Utskottet

inhämtade yttranden beträffande uppbörd av arbetsgivaravgift från

riksförsäkringsverket och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Riksförsäkringsverket uttalade att frågan borde tas upp i samband med

utredningsarbetet om socialförsäkringarnas finansiering. Centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden hade ur uppbördsteknisk synpunkt inte någon

erinran mot motionsyrkandet.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande.

Vad först angår yrkandet om höjning av nedre gränsen för erläggande av

arbetsgivaravgift vill utskottet framhålla att en sådan höjning kan få konsekvenser

för de försäkrades rätt till pension. Vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst tillämpas nämligen en mot avgiftsskyldigheten korresponderande

regel. Denna regel innebär att en arbetstagare, som under ett år från

en och samma arbetsgivare uppbär lägre lön än 300 kr., inte får räkna beloppet

som pensionsgrundande. Enligt utskottets mening bör sambandet

mellan de båda berörda reglerna bibehållas. Mot denna bakgrund kan ett

bifall till motionärernas förslag medföra ett pensionsbortfall för sådana

försäkrade som har små anställningsinkomster från flera arbetsgivare.

Regler som innefattar fasta beloppsgränser har hittills urholkats genom

förändringar i penningvärdet och samhällsutvecklingen. Detta förhållande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

7

blir särskilt påtagligt i lagstiftning av tilläggspensioneringens typ där vissa

belopp är värdesäkradé. Utskottet vill med hänsyn härtill inte ställa sig avvisande

till tanken att man överväger en justering av olika beloppsgränsef

inom pensionssystemet. Sådana överväganden bör inte endast avse de regler

som behandlas i motionerna utan gälla även andra liknande regler inom

pensioneringen. Frågan bör kunna uppmärksammas i samband med att

Kungl. Maj :t tar ställning till det nyligen framlagda betänkandet rörande

mervärdeskatt och socialförsäkringarnas finansiering. Mot bakgrund av vad

sålunda anförts kan utskottet inte biträda motionernas yrkanden om omedelbara

lagändringar.

Pensionsgrundande inkomst

Vid fjolårets riksdag väcktes en motion 1:636 av herr Werner angående

den aktuella 500-kronorsregeln. Motionären ville i första hand att regeln

skulle avskaffas och i andra hand att beloppet 500 kr. skulle höjas.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, inhämtade yttrande från

riksförsäkringsverket. Verket avstyrkte yrkandet att löntagarnas bruttoinkomster

skulle vara pensionsgrundande. Verket menade att ett bifall till

yrkandet skulle medföra omotiverade skillnader i fråga om pensionsrätt

mellan försäkrade som i realiteten har samma inkomst. Beträffande det i

andra hand framställda yrkandet — om höjning av 500-kronorsgränsen

— hänvisade verket till sambandet mellan denna gräns och motsvarande

gränser vid beräkning av pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete.

Verket pekade emellertid på de förändringar i penningvärde och

realinkomster, som inträffat sedan 500-kronorsgränsen fastställdes, och ansåg,

att det otvivelaktigt kunde finnas skäl för en översyn av beloppsgränsen.

En ändring av 500-kronorsgränsen för omkostnadsavdrag vid beräkning av

pensionsgrundande inkomst borde emellertid enligt verket inte företas isolerat

utan endast i samband med en omprövning av övriga för beräkning

av pensionsgrundande inkomst gällande beloppsgränser.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande över

motionen, 2LU 1967:63.

Om pensionsgrundande inkomst skulle fastställas oberoende av omkostnader

av olika slag för intäkternas förvärvande skulle detta — som riksförsäkringsverket

påpekat i sitt yttrande över motionen — leda till att helt

omotiverade skillnader i fråga om pensionsrätt skulle uppkomma mellan

försäkrade med i realiteten samma nettoinkomst. Utskottet avstyrker därför

det av motionären i första hand framställda yrkandet.

Beträffande andrahandsyrkandet, om uppräkning av beloppet 500 kr.,

vill utskottet framhålla att beloppet ursprungligen valdes bl. a. med tanke

på att för vartdera av de inkomstslag, som ingår i annat förvärvsarbete, 500

kr. utgör minimigräns för att inkomstslaget i fråga skall grunda rätt till tillläggspension.

Detta pekar på att man ej bör företa en ändring av den beloppsgräns

som berörs i motionen utan att samtidigt överväga ändring av

andra regler av liknande karaktär inom tilläggspensioneringen. En del av de

regler som är aktuella i sammanhanget torde bli uppmärksammade i sam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

band med att Kungl. Maj :t tar ställning till det för en kort tid sedan framlagda

betänkandet rörande mervärdeskatt och socialförsäkringarnas finansiering.

Med hänsyn till det anförda bör riksdagen inte nu ta något initiativ

av det slag som yrkas i motionen.

Utskottet

Inom tilläggspensioneringen finns ett flertal regler med beloppsgränser,

som är fasta och ej följer förändringar i penningvärdet. I förevarande

motioner behandlas tre regler av detta slag.

Utgångspunkt vid beräkning av arbetsgivaravgift enlig lagen om allmän

försäkring är de lönebelopp en arbetsgivare utbetalat under ett år. Vid

avgiftsberäkningen skall bortses från lönebelopp som för en arbetstagare

understiger 300 kr. I motionerna 1:689 och 11:865 begärs höjning av beloppet

till 600 kr. Som skäl härför åberopas bl. a. de förändringar i penningvärdet

som inträffat sedan regeln trädde i kraft år 1960.

I samma motionspar behandlas frågan om gränsen mellan de två olika

metoder som tillämpas för uppbörd av arbetsgivaravgift. Om avgiften överstiger

1 000 kr. för ett år skall den enligt huvudregeln erläggas direkt till

riksförsäkringsverket genom sex delbetalningar. Avgiftsbelopp som uppgår

till högst 1 000 kr. skall i princip debiteras på arbetsgivarens .skattsedel

för slutlig skatt och uppbäras tillsammans med de allmänna skatterna.

Gränsen mellan de båda uppbördssystemen är inte fast utan riksförsäkringsverket

kan medge undantag i båda riktningarna. I motionerna begärs

att gränsen enligt huvudregeln skall bestämmas till 2 000 kr. Motionärerna

hävdar att en sådan ändring skulle medföra administrativa förenklingar,

då riksförsäkringsverket skulle befrias från uppbörd för många småföretagare.

I motionen 1:406 behandlas en regel som rör beräkning av pensionsgrundande

inkomst. Sådan inkomst motsvarar den försäkrades sammanlagda

inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Vid beräkning av

inkomst av anställning skall från lön i princip avdrag göras för kostnader

som arbetstagaren haft att bestrida i anställningen. För att undvika att

myndigheterna vid fastställande av pensionsgrundande inkomst i ett stort

antal fall skall behöva ta ställning till förhållandevis obetydliga avdragsposter

har stadgats, att avdrag skall göras endast om utgiften överstiger

500 kr., men då med hela beloppet. Motionären vill ha en liberalisering av

regeln så att kostnader skall verka reducerande på den pensionsgrundande

inkomsten endast till den del de överstiger ett visst belopp. Motionären

anser vidare att det är motiverat att höja 500-kronorsgränsen. För att

möjliggöra en framtida smidig anpassning av gränsen bör det enligt motionären

uppdragas åt riksförsäkringsverket att i framtiden bestämma grän
-

sen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968

9

Andra lagutskottet behandlade i sina utlåtanden 1967:62 och 1967:63

motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de förevarande.

Utskottet framhöll att regler av den typ som behandlas i motionerna urholkas

genom samhällsutvecklingen och förändringar i penningvärdet. Utskottet

ville därför inte ställa sig avvisande till tanken att man överväger

en justering av olika beloppsgränser inom pensionssystemet. Sådana överväganden

borde inte endast avse de regler som behandlades i de då aktuella

motionerna utan gälla även andra liknande regler inom pensioneringen.

Enligt utskottets uppfattning borde frågan uppmärksammas i samband

med att Kungl. Maj :t hade att ta ställning till betänkandet om mervärdeskatt

och socialförsäkringarnas finansiering.

Det nämnda betänkandet har lett till en proposition angående mervärdeskatt.

Däremot har inte framlagts något förslag som berör socialförsäkringarnas

finansiering.

Utskottet har alltjämt den åsikten att man bör överväga en justering

av sådana regler med fasta beloppsgränser, som aktualiserats genom motionerna.

Därvid bör även undersökas möjligheterna att komma till rätta

med det i motionen 1:406 påtalade tröskelproblemet. Utskottet vill med

hänvisning till det anförda föreslå att Kungl. Maj :t i lämpligt sammanhang

tar upp frågorna. Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:689 och

11:865 samt 1:406 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

ge till känna vad utskottet anfört.

Stockhom den 14 maj 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar

Hiibinette (h), Edström (fp), Högström (s), Erik Filip Petersson (fp)*,

Ivar Andersson (<s) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herr Rimmerfors (fp), fru Ekendahl (s),

herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Gomér (ep), Ringaby

(h), Jonsson (fp) och Göransson (s)*.

'' Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:288 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående pensionsgrundande inkomst och arbetsgivaravgift inom den allmänna försäkringen. a1 i texten