Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en utredning med uppgift att framlägga förslag till vidgade statliga åtgärder i syfte att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen i landet».

1968-11-05 · 15 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:48, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en utredning med uppgift att framlägga förslag till vidgade statliga åtgärder i syfte att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen i landet».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för att minska

tobakskonsumtionen m. m.

Andra lagutskottet har behandlat sex till lagutskott hänvisade motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 79 av herr Petersson, Bertil, m. fl. samt

II: 118 av herr Wiklund i Stockholm m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 485 av herr Åkesson samt II: 611 av herrar

Nilsson i Lönsboda och Neländer,

3) motionen II: 886 av herr Åkerlind, samt

4) motionen II: 66 av herr Gustafsson i Borås.

I motionerna I: 79 och II: 118 har hemställts »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en utredning med uppgift att

framlägga förslag till vidgade statliga åtgärder i syfte att få till stånd en

minskning av tobakskonsumtionen i landet».

I motionerna I: 485 och II: 611 har hemställts »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till förbud eller inskränkning

av reklamen för tobaksvaror».

I motionen II: 886 har hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa om utredning och förslag till lagstiftning om förbud

för reklam för tobaksvaror, alkoholhaltiga drycker och narkotiska preparat».

I motionen II: 66 har hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhåller om förslag till lagstiftning med den innebörden att cigarrettpaket

vid försäljning i Sverige skall vara försett med deklaration av tjär- och nikolinmängden

i röken från en cigarrett av ifrågavarande märke».

Motionen II: 886 i vad avser förbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker

behandlas av bevillningsutskottet i dess utlåtande 1968: 56.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 118, II: 611, II: 886 och II: 66.

Över motionerna I: 79 och II: 118 samt motionen II: 66 har utskottet i den

ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande från socialstyrelsen

och statens institut för folkhälsan. På begäran av utskottet har vidare

yttrande över samma motioner avgivits av Svenska tobaks aktiebolaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Gällande bestämmelser m. m.

Tobak

Sedan den 1 juli 1961 är såväl importen av färdiga tobaksvaror som den

inhemska handeln med sådana varor fri. Statens monopol på tillverkning

av tobaksvaror slopades vid utgången av år 1966. Några inskränkningar i

lag i rätten att göra reklam för tobaksvaror föreligger icke. Ej heller finns

föreskrifter om varudeklaration i någon form i samband med försäljning av

tobaksvaror.

Försäljningen av cigarretter i Sverige har på senare tid ökat starkt. År

1950 såldes 4 351 milj. cigarretter medan motsvarande siffror år 1960 respektive

1966 var 6 740 milj. och 8 712 milj. Försäljningen av annan tobak

än cigarretter har inte visat samma trend. En icke obetydlig ökning kan visserligen

registreras för cigarrcigarretter men å andra sidan har försäljningen

av cigarrer och snus varit i sjunkande. Rök- och tuggtobaksför sälj ningen

har i huvudsak varit oförändrad.

Narkotika

Hanteringen av narkotika är här i landet föremål för en ingående reglering.

Grundläggande bestämmelser på narkotikakontrollens område återfinns

i narkotikaförordningen och den därtill anslutande narkotikakungörelsen.

Enligt förordningen får narkotika inte införas till riket eller här tillverkas,

saluhållas eller överlåtas för annat än medicinskt eller vetenskapligt

bruk. För tillverkning och handel krävs tillstånd i olika former. Tillsynsmyndighet

är socialstyrelsen. Kommersiell reklam för narkotika förekommer

ej.

Historik

Spörsmål rörande tobaksrökningen har behandlats i riksdagen vid ett stort

antal tillfällen i anledning av motioner, interpellationer och enkla frågor.

Framställningarna har i allmänhet avsett någon eller några bestämda åtgärder

i syfte att begränsa bruket av tobaksvaror (främst cigarretter). Särskilt

har diskussionen gällt inskränkande ingripanden mot reklamen för tobaksvaror

samt lagstiftning om skyldighet att anbringa varudeklaration eller

varningspåskrift på cigarrettpaket.

I interpellationer i andra kammaren år 1956 berördes olika åtgärder för

klarläggande och begränsning av tobakens skadeverkningar. I ett utförligt

svar den 29 maj 1956 (AK:s prot. 23:3) redovisade statsministern det dåvarande

läget på främst forskningens, upplysningens och reklamens område.

Därvid sades bl. a. att formerna för och omfattningen av fortsatta åtgärder

för att begränsa tobakskonsumtionen och tobaksrökningens skadeverk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 3

ningar i hög grad skulle bli beroende av resultaten av pågående undersökningar.

Frågor om tobaksreklam berördes våren 1957 i ett svar på eu enkel fråga

i första kammaren angående Svenska tobaksmonopolets annonsering. Under

hösten 1957 besvarades en interpellation i andra kammaren angående eventuell

varudeklaration beträffande av tobaksmonopolet tillverkade cigarretter.

I interpellationssvaret, som lämnades av finansministern, anfördes bl. a. följande

(AK:s prot. 29: 36):

Från Tobaksmonopolet har jag inhämtat att det inte är möjligt att åstadkomma

rättvisande varudeklarationer angående nikotin och tjära i röken

från olika cigarrettmärken. Bådadera kan växla beroende på de omständigheter

under vilka tobaken förbrännes, och även nikotinhalten i tobaken kan

variera, trots att man försöker åstadkomma utjämning genom att blanda

tobak från olika skördar.

Det torde sålunda icke föreligga praktiska möjligheter att tillgodose de

synpunkter som interpellanten anför, varför några speciella åtgärder icke är

att förvänta.

Finansministern erinrade avslutningsvis om det forskningsarbete som

skulle verkställas rörande rökningens inverkan på den mänskliga organismen

och beträffande nikotin- och tjärhalt i röken från olika cigarretter.

Därvid framhölls att resultatet av undersökningarna skulle komma att publiceras.

Vid 1958 års B-rilcsdag väcktes motioner med yrkande bl. a. att Tobaksmonopolets

offentliga reklam skulle stoppas och att monopolet skulle anmodas

meddela sina utländska affärsförbindelser att upphöra med sin reklam.

Motionerna behandlades av allmänna beredningsutskottet i dess av

riksdagen godkända utlåtande nr B 2. Utskottet anförde bl. a.

Utskottet har i utlåtande till innevarande riksdag (nr 1) över motioner anangående

forskningsarbetet rörande tobakens skadeverkningar givit uttryck

åt uppfattningen, att tobaksbruket kan medföra allvarliga skadeverkningar

för folkhälsan. Det kan med utgångspunkt häri synas ligga nära till hands

att utskottet skulle finna lämpligt med en reglering, eventuellt en tvångsrnässig

sådan, av reklamen för tobaksvarorna. Olika betänkligheter av såväl

principiell som praktisk natur anmäler sig emellertid emot dylika åtgärder.

I utlåtande till årets vårriksdag (nr 16) över en motionen angående spörsmål

rörande varureldamen hänvisade utskottet bl. a. till farhågorna för att

regleringsåtgärder på reklamområdet skulle kunna motverka statsmakternas

strävan att åstadkomma friare konkurrensförhållanden och även kunna

komma i strid med principerna för vår tryckfrihet. Utskottet finner i likhet

med vad statens pris- och kartellnämnd i sitt yttrande över de nu föreliggande

motionerna anfört icke osannolikt, att reklamen endast i mindre

utsträckning påverkar den totala försäljningen men har sin egentliga betydelse

för märkesvalet. Som i ett flertal remissyttranden framhållits torde

vidare ett reklamförbud knappast kunna upprätthållas gentemot utländska

tillverkare. Tobaksmonopolet skulle härigenom komma i ett försämrat konkurrensläge.

Detta förhållande torde komma att accentueras genom den liberalisering

av tobakshandeln som enligt statsmakternas beslut är att emotse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Utskottet anser det, oavsett ovan anförda omständigheter, självfallet berättigat

att ställa stora krav i olika avseenden på Tobaksmonopolets reklamverksamhet.

Det är sålunda önskvärt att reklamen ges en måttlig omfattning,

att den lämnar konsumenterna saklig upplysning och att den icke får omfatta

fabrikat som är i särskild grad skadliga för hälsan. Man bör enligt

utskottets mening icke bortse från möjligheterna att genom en riktigt upplagd

reklam kunna påverka konsumtionsvanorna i positiv riktning, dvs. så

att eu övergång sker från mer till mindre skadliga märken. Genom det av

medicinalstyrelsen och Tobalcsmonopolet i samråd bildade expertrådet, vari

den medicinska expertisen är representerad och som har till uppgift bl. a.

att vara rådgivare till monopolet i frågor rörande upplysning och reklam

in. in. samt att följa och stödja forskningen om tobakens skadeverkningar,

har, såvitt utskottet kunnat bedöma, goda förutsättningar skapats för att

utskottets ovan uttalade önskemål skall kunna tillgodoses.

I interpellation i första kammaren vid 1961 års riksdag frågades om tobaksreklamen

kunde anses försvarlig ur folkhälsosynpunkt, om EFTAavtalet

medgav att man ur folkhälsosynpunkt förbjöd eller begränsade tobaksreklamen

samt om åtgärder skulle vidtagas mot tobaksreklamen. Interpellationen

besvarades av chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,

som anförde bl. a.

Lagstiftningen om tobaksvaror bär i motsats till rusdryckslagstiftningen

inte till ändamål att begränsa försäljningen och förebygga eventuella skadeverkningar.

Numera råder i praktiken fri konkurrens inte bara olika försäljare

emellan utan även mellan Tobalcsmonopolet och utländska tillverkare.

Någon ändring härvidlag har veterligen inte på allvar satts i fråga.

Under dessa omständigheter saknas uppenbarligen förutsättningar för att i

fråga om tobaken genomföra någon motsvarighet ens till den måttliga reklambegränsning,

som ialcttages när det gäller rusdrycker. Denna begränsning

innebär som bekant i huvudsak, att de statliga monopolbolagen, som

omhänderhar all partihandel och utminutering, inte gör reklam för spritdrycker.

Mot mera ingripande inskränkningar har med visst fog anförts

invändningar från tryckfrihetssynpunkt.

För några år sedan tog moponolet initiativ till ett frivilligt reklamstopp

beträffande cigarretter. De utländska tillverkarna återupptog emellertid efter

kort tid reklamen i full utsträckning. Ett ensidigt reklamstopp från monopolets

sida skulle i dagens läge endast betyda att monopolet skulle lida avbräck

i den hårda konkurrensen med de utländska tillverkarna. Nämnas kan

att de utländska tillverkarna, som svarar för omkring 10 procent av tobaksförsäljningen

i landet, under fjolåret lade ned drygt 1 1/2 gånger så mycket

pengar på annonsering som monopolet.

Av det sagda torde framgå, att jag inte är beredd att vidtaga åtgärder mot

tobaksreklamen.

I ett interpellationssvar vid 1962 års riksdag vidhöll finansministern sin

föregående år redovisade ståndpunkt.

Såväl vid 1961 som 1962 års riksdagar behandlades i anledning av interpellationer

frågor om åtgärder för upplysning om tobaksrökningens skadeverkningar.

I interpellationssvaren framhölls bl. a. det angelägna i en så

intensiv information i tobaksfrågan som möjligt, inte minst bland ungdo
-

men.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

5

I en motion vid 1962 års riksdag yrkades utredning om möjligheterna till

en begränsning av ungdomens tobakskonsumtion. Den föreslagna utredningen

ansågs emellertid inte knnna fylla någon uppgift i avsett syfte (allm. beredningsutskottets

utlåtande nr 10).

Vid 1964 års riksdag väcktes motioner med yrkande om utredning och

förslag till lag om förbud mot tobaksreklam. Motionerna avslogs i enlighet

med vad andra lagutskottet förordade i sitt utlåtande nr 23. I utlåtandet

redovisade utskottet finansministerns uttalande i interpellationssvaret 1961

att totalförbud var betänkligt ur tryckfrihetssynpunkt och att en begränsning

av enbart Tobaksbolagets reklam icke skulle ha åsyftad effekt. Utskottet

fortsatte:

Mot ett totalförbud kan, även enligt utskottets mening, med skäl anföras

betänkligheter ur tryckfrihetssynpunkt. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om de överväganden som föregick inskränkningarna i alkoholreklamen

vid 1954 års reform av nykterhetslagstiftningen. Statsmakterna avvisade

vid detta tillfälle av tryckfrihetsrättsliga skäl en lösning med lagstadgat

totalförbud mot alkoholreklam. Såsom motionärerna synes ha menat torde

ett reklamförbud för Tobaksbolaget knappast ha någon konsumtionshämmande

effekt. Det måste emellertid anses önskvärt att bolagets reklam inte

ges en sådan utformning eller omfattning att den bidrar att sprida tobaksbruket

bland ungdomen. Utskottet utgår från att Tobaksbolaget visar den

återhållsamhet som i detta hänseende är nödvändig.

År 1964 träffade Svenska tobaks aktiebolaget överenskommelser med de

utländska företag som säljer cigarretter här i landet om vissa regler för

cigarrettreklam. Reglerna, som gällt från och med ingången av år 1965,

går bl. a. ut på att reklam för cigarretter inte får förekomma i veckotidningar

och andra publikationer som huvudsakligen riktar sig till och läses

av ungdom under 21 år. Inte heller får sådan reklam förekomma på biografer

eller vid idrotts- eller sporttävlingar. Överenskommelserna har hittills

följts av berörda företag.

I en interpellation vid 1966 års riksdag frågade herr Rimmerfors om socialministern

avsåg att vidta några åtgärder för att komma till rätta med

den ymniga och ofta direkt utmanande tobaksreklamen samt om socialministern

ville medverka till införande av sådan varudeklaration på förpackningar

med tobaksvaror som upplyser om den med rökningen förenade hälsofaran.

Interpellationen besvarades av finansminstern ( AIv:s prot. 20: 6).

Denne erinrade om att handeln med tobaksvaror numera är helt fri här i

landet. Fri konkurrens råder inte bara olika försäljare emellan utan även

mellan Svenska tobaks aktiebolaget och utländska företag. Efter att ha erinrat

om de frivilliga överenskommelserna angående begränsning av tobaksreklamen,

fortsatte finansministern:

Beträffande ett angivande på cigarrettpaketen av den med rökningen förenade

hälsofaran kan det ifrågasättas om en sådan åtgärd skulle få någon

konsumtionshämmande effekt. Där systemet prövats har någon konsumtionsnedgång

ej kunnat iakttas. Större betydelse i det sammanhanget torde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4S år 1968

däremot böra tillmätas de undersökningar av tjär- och nikotinhalten i cigarretter

av olika märken, som under medverkan av tobaksbolaget regelbundet

äger rum. Resultatet av dessa undersökningar publiceras i pressen.

Vid fjolårets riksdag behandlades motioner med yrkande om dels förbud

mot eller begränsning av tobaksreklam, dels förslag till sådan lagstiftning

att alla cigarrettpaket som säljs i Sverige blir försedda med påskriften ''Varning:

Cigarrettrökning kan vara skadlig för hälsan’. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande 1967: 52 konstaterade andra lagutskottet inledningsvis att

olika vetenskapliga undersökningar givit till resultat att sammanhang föreligger

mellan tobaksrökning och vissa sjukdomar, nämligen vissa former av

cancer samt kronisk bronkit och emfysem. Med hänsyn till detta sammanhang

ansåg utskottet att förbrukningen av tobak borde hållas nere. Särskilt

betonades det angelägna i att begränsa ungdomens tobakskonsumtion och

motverka att rökvanor grundlädes vid alltför unga år. Efter att ha diskuterat

reklamens betydelse för rökvanorna och anlagt vissa synpunkter av näringsrättslig

natur kom utskottet till den slutsatsen att åtgärder mot tobaksförbrukningen

borde vidtas i annan form än genom lagstadgad begränsning

av eller förbud mot tobaksreklam. Inte heller ansåg sig utskottet kunna tillstyrka

förslaget med varningspåskrift på cigarrettpaketen. Utskottet anförde

att erfarenheter från Förenta staterna, där sådan varningsskyldighet var

påbjuden sedan ingången av år 1966, tydde på att åtgärden inte haft någon

mätbar effekt på cigarrettkonsumtionen. Enligt utskottets mening borde

man i stället — liksom hittills skett — följa upp de vetenskapliga undersökningar

som görs angående tobaksförbrukningens medicinska verkningar samt

genom information och undervisning försöka nedbringa förbrukningen av tobak.

Därvid borde man särskilt sträva efter att förhindra eller begränsa tobaksbruket

bland barn och uppväxande ungdom. I sistnämnda hänseende

erinrade utskottet om att tobaksindustrin redan åtagit sig att medverka genom

frivilliga överenskommelser.

Tryckfrihetsrättsliga frågor med anknytning till tobaksreklamen

I samband med 1954 års reform av nykterhetslagstiftningen beslöts att

vissa inskränkningar skulle göras i rätten att bedriva alkoholreklam. 19H

års nykterhetskommitté diskuterade olika tänkbara åtgärder men framlade

inte något egentligt förslag. Därvid anförde kommittén bl. a. att gentemot

bestämmelser, som avsåg att reglera reklam i tryckt form, kunde anföras de

komplikationer som tryckfrihetsförordningen innebar. I propositionen nr

151 till 1954 års riksdag föreslogs en skyldighet för partihandelsbolaget

att föreskriva sina leverantörer ett halvt års reklamstopp och därefter en

neutral varuinformation. Till grund för förslaget anförde föredragande departementschefen

bl. a.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Nämnas må till en böj an att kommittén prövat och avvisat ett framkommet

förslag om åtgärder i form av direkta förbudsbestämmelser mot ur nykterhetssynpunkt

olämplig reklam. Dylika åtgärder torde inte vara möjliga

att genomföra utan ändringar i tryckfrihetsförordningen. Sålunda påkallade

grundlagsändringar skulle förutsätta ingående principiella överväganden

och även i övrigt bli av komplicerad natur. Jag finner i likhet med kommittén

att sådana åtgärder inte bör komma i fråga.

Ett alternativ till lösning av frågan vore därför att spritcentralen i avtalen

med sina leverantörer föreskriver de inskränkningar i reklamen som nyss

angivits. Lagtekniskt skulle detta alternativ utformas så att spritcentralen

genom bestämmelse i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen ålägges att

vid avtal med leverantör föreskriva denne sådana inskränkningar rörande

reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet som är erforderliga

för att tillgodose syftet med nyssnämnda regel att rusdryckshandeln skall

ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Nämnda alternativ bör granskas främst ur tryckfrihetsrättslig och handelspolitisk

synpunkt.

I förstnämnda hänseende må framhållas att de tilltänkta inskränkningarna

icke synes strida mot de intressen tryckfrihetsförordningen vill tillgodose.

De riktar sig mot försäljare av rusdrycker, och på dessa bör man som förut

framhållits kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva försälj - ningsverksamheten. Det förtjänar vidare att framhållas att det ur tryckfrihetsrättslig

synpunkt helt naturligt icke möter hinder att genomföra sådana

försäljningsbestämmelser för rusdrycker att annonsering icke blir lönande.

Så är redan fallet med gällande starkölsförbud som gör all kommersiell

reklam för starköl inom landet meningslös. Ett ingripande mot reklamen

för rusdrycker är att betrakta som ett led i försäljningslagstiftningen, ehuru

mindre ingripande än ett försäljningsförbud. En begränsning av rusdrycksreklamen

står i god överensstämmelse med principerna för den svenska rusdryckslagstiftningen.

Att märka är vidare att inskänkningarna skulle i

princip drabba alla berörda parter lika.

Frågan om reklambegränsningens grundlagsenlighet togs påföljande år

upp av dåvarande justitieministern i ett interpellationssvar i första kammaren.

I svaret ingick justitieministern i sådana principiella överväganden

som finansministern föregående år avböjt att göra i propositionen. Han anförde

bl. a.

Tryckfrihetsförordningens uppgift är att skydda yttrandefriheten såsom

grundval för ett fritt samhällsskick. Däremot bör tryckfrihetsförordningen

inte tolkas på det sättet, att den reglerar varje förfarande, vari tryckt skrifts

innehåll, taget i bokstavlig mening, kommit till användning. Den hindrar

därför icke tillämpningen av bestämmelser, som icke ingriper i yttrandefriheten,

utan har ett annat syfte, t. ex. av näringsrättslig natur. Den principfråga

som det här gäller har vid åtskilliga tillfällen varit under debatt. Tidigare

ställde man sig mer tveksam till möjligheterna att i olika avseenden

reglera förfaranden som sålunda berörde tryckt skrift. Det förekom till och

med, att man i tryckfrihetsförordningen införde stadganden som uppenbarligen

är ganska främmande för tryckfriheten, t. ex. straffbestämmelser rörande

inbjudningar till otillåtet lotteri. Sedermera har emellertid en ändrad

uppfattning slagit igenom på denna punkt. Ett principiellt ställningstagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr A8 år 1968

av den innebörd som jag här antytt kom sålunda till stånd vid antagandet

av 1931 års lagstiftning om illojal reklam. Bestämmelser därom ansågs icke

hindas av tryckfrihetsförordningen, oaktat reklamen kunde förekomma i

tryckt skrift.---

Med denna uppfattning om tryckfrihetens innebörd kan de av riksdagen

förra året beslutade bestämmelserna om inskränkningar i alkoholreklamen

icke anses strida mot tryckfriheten. Detta ställningstagande är grundat därpå,

att det här icke är fråga om någon inskänkning i den medborgerliga

yttrandefriheten, utan allenast om en skyldighet för vissa näringsidkare att

visa återhållsamhet i sina ansträngningar att få avsättning för varor som de

saluför.---

Slutligen vill jag understryka att det principiella ställningstagande, som

har återgivits, icke får så förstås, att varje organiserad reklambegränsning

skulle vara tillåten. En sådan kan nämligen överensstämma med tryckfrihetsförordningen

endast under de givna betingelserna, att den icke ingriper

i yttrandefriheten.

År 1957 beslöts att i stor utsträckning frita alkoholreklamen från tidigare

gällande inskränkningar. Ingripanden skulle göras endast i den mån annonser

fick en klart olämplig utformning. Frågan om skärpning av begränsningarna

i alkoholreklamen togs på nytt upp av 1961 års ngkterhetslagskommitté,

som i sitt betänkande SOU 1964: 6 lade fram förslag till permanenta regler

på området. I förslaget, som hittills inte lett till någon lagstiftning, granskas

de föreslagna reglerna ingående från tryekfrihetsrättsliga synpunkter. Kommittén

konstaterar inledningsvis att tryckfrihetsförordningen inte är exklusivt

tillämplig på varje gärning, som begås med hjälp av tryck skrift. Under

tryckfrihetsförordningen faller vad som är att anse som missbruk av rätten

att uttala åsikter och meddela upplysningar i tryckt skrift, medan gärningar,

som är brottsliga i annat avseende, behandlas enligt annan lagstiftning.

I varje särskilt fall bör man främst fästa sig vid förfarandets huvudsakliga

karaktär, nämligen om detsamma väsentligen framstår som ett

missbruk av yttrandefriheten eller i främsta rummet innebär ett angrepp

på andra av rättsordningen skyddade intressen än dem som tryckfrihetsförordningen

vill skydda. När det gäller lagstiftning om utövande av näringar,

får det enligt kommittén anses fastslaget, att tämligen långt gående

inskränkningar i rätten att använda tryckt skrift för reklam och liknande

ändamål kan föreskrivas i annan lagstiftning än tryckfrihetsförordningen.

Sedan kommittén framhållit att man försöker uppnå det sociala syftet

bakom statsmakternas nykterhetspolitik genom reglering av handeln med

rusdrycker, dvs. genom en näringslagstiftning, fortsätter kommittén:

Eventuella inskränkningar i eller förbud mot reklam för rusdrycker torde

därför väsentligen få anses utgöra ett led i den näringslagstiftning som upprätthålles

på rusdryckshanteringens område. I sammanhanget kan även

erinras om vad som redan i 1954 års prop. framhölls om sambandet mellan

försäljningslagstiftningens allmänna utformning och de faktiska förutsättningarna

för att bedriva reklam för rusdrycker. I konsekvens med det sagda

blir överträdelser av inskränkningar i eller förbud mot alkoholreklam i hu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

vudsak att betrakta som brott mot en näringslagstiftning och inte såsom

missbruk av tryckfriheten. De faller alltså utanför TF:s område.

Härav torde följa, att TF icke lägger hinder i vägen för reklaminskränkningar

av den art som genomfördes eller föreslogs 1954. Likaså synes, såsom

också torde framgå av justitieministerns år 1955 avgivna interpellationssvar,

numera stå klart, att icke heller straffsanktionerade bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen

om inskränkningar i eller förbud mot alkoholreklam

kan anses stridande mot TF.

I utlåtande över nykterhetslagskommittens betänkande anförde justitiekanslersämbetet

bl. a. följande:

Ämbetet kan sålunda ansluta sig till kommitténs yttrande att det kan vara

vanskligt att avgöra, hur i de särskilda fallen gränsen skall dragas mellan å

ena sidan gärningar, som exklusivt skall bedömas jämlikt TF, och å andra

sidan övriga medelst tryckt skrift begångna brott. Däremot kan ämbetet inte

utan vidare instämma i kommitténs uttalande, att man i varje särskilt fall

främst bör fästa sig vid förfarandets huvudsakliga karaktär, nämligen om

detsamma väsentligen framstår som ett missbruk av yttrandefriheten eller i

främsta rummet innebär ett angrepp på andra av rättsordningen skyddade

intressen än dem som TF vill skydda. Med en sådan ståndpunkt skulle tryckfriheten

kunna drabbas av betydande inskränkningar som en följd av regleringar

inriktade främst på andra områden av mänskligt liv än informationen

och åsiktsbildningen. Detta skulle icke vara förenligt med det förhållandet

att tryckfriheten i vårt land är en grundlagsstadgad rättighet. Utgångspunkten

bör i stället vara att ett yttrande i tryckt skrift icke kan komma

under bedömande i annan ordning än den i TF föreskrivna i vad det rör ett

förhållande som kan sägas tillhöra informationens eller åsiktsbildningens

område. Stöd för denna ståndpunkt lämnar förarbetena till TF.

I betänkandet »Otillbörlig konkurrens» (SOU 1966: 71) lade utredningen

om illojal konkurrens fram förslag till ett stadgande om vilseledande reklam

in. in. Beträffande de tryckfrihetsrättsliga synpunkterna anförde utredningen

:

Stadgandet mot användningen av oriktiga, vilseledande och vissa otillbörliga

framställningar, ägnade att påverka efterfrågan på eller utbudet av

varor, tjänster eller andra nyttigheter, är givetvis avsett alt vara tillämpligt

även för det fall framställningen görs i tryckt skrift. Fråga uppkommer då

om stadgandet innebär ett ingrepp i tryckfriheten.

Illojal reklam, såsom det beskrevs i patentlagstiftningskommitténs förslag

----ansågs av kommittén höra till fältet för uttalande av åsikter och

meddelande av upplysningar. I anslutning till denna uppfattning föreslogs

omfattande ändringar i TF i syfte att få för illojal reklam lämpliga ansvarsoch

processregler. Vid införandet av 1 § IKL, däremot, segrade efter någon

tvekan den uppfattningen att med stadgandet avsedda meddelanden inte

hörde till tryckfrihetsområdet. Meddelandena enligt 1 § IKL skilde sig inte

från meddelandena enligt patentlagstiftningskommitténs förslag i något annat

i detta sammanhang betydelsefullt avseende än att de bara avsåg egna,

ej andras förhållanden.

Den genom 1 § IKL stadfästa uppfattningen av TF har, såsom framgår av

den lämnade redogörelsen, godtagits vid antagandet av ny TF. 1 § IKL har

också många gånger i praxis tillämpats på meddelanden i tryckt skrift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Utredningens förslag skiljer sig på flera punkter från 1 § IKL.---

Inte någon av dessa olikheter är enligt utredningens uppfattning av den art

att den föranleder en annan bedömning av förhållandet till tryckfriheten än

den som gjordes 1931.

Det väsentliga är nämligen enligt utredningens mening framställningens

ändamål. Tryckfrihetssakkunniga framhöll att begagnandet av trycket som

ett medel i den enskilda näringsverksamhetens tjänst ej krävde grundlagsskydd

och att därför oredliga eller illojala yttranden och meddelanden ej

borde kriminaliseras såsom tryckfrihetsbrott. Utredningens förslag avser reklam

och andra framställningar, vilka begagnas som medel i näringsverksamhet.

Framställningen är inte ett mål i och för sig, inte en åsiktsyttring

eller en upplysning som endast har ett kritiskt eller informativt syfte. Målet

är vid sälj verksamhet att öka egen eller minska annan näringsidkares marknadsandel.

Vid inköpsverksamhet är målet att förbättra egna eller försvåra

annan näringsidkares möjligheter till förvärv av nyttigheter på gynnsamma

villkor.---

Utredningen är givetvis medveten om att det i praktiken ibland kan vara

svårt att bestämma vad som är en konkurrenshandling och vad som är en

åsiktsyttring eller en information. Avgörande vikt kan — såsom 1961 års

nykterhetslagskommitté framhållit — inte fästas vid om framställningen är

redaktionell eller eljest i textform eller om den är intagen i en annons. Gränsdragningen

måste man överlåta till rättstillämpningen att avgöra i det konkreta

fallet med ledning av de här refererade förarbetena och kommentarerna.

—

Betänkandet har hittills inte lett till lagstiftning.

Riksdagen beslöt den 30 oktober 1968 att i anledning av motioner begära

förslag till 1969 års vårriksdag beträffande förbud mot reklam för spritdrycker

(bevillningsutskottets betänkande nr 56).

Remissyttranden

Socialstgrelsen anser att det är av yttersta vikt att cigarrettkonsumtionen

nedbringas eller att i varje fall rökvanorna förändras i riktning mot mindre

hälsofarliga cigarretter. Efter en redogörelse för den verksamhet för upplysning

om tobakens skadeverkningar som bedrivs av en arbetsgrupp inom socialstyrelsens

hälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD) framhåller socialstyrelsen

att svårigheter föreligger att påvisa några påtagliga resultat av denna

verksamhet i form av minskad konsumtion. Socialstyrelsen ställer sig inte

avvisande till införande av en varudeklaration beträffande cigarretter utan

anser att flera faktorer talar för en sådan. Det anmärkes emellertid att resultatet

av en varudeklaration är svårt att förutsäga eftersom effektmätningar

inte gjorts över någon dylik åtgärd. Socialstyrelsen tillstyrker för sin del

att en utredning tillsättes, som förutsättningslöst bör pröva frågan om åtgärder

för att minska tobakskonsumtionen särskilt bland barn och ungdom.

Utredningen bör särskilt ta upp frågan om behovet av forskning vad gäller

metoder för att minska tobakskonsumtionen. Dessutom bör utredningen få

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

i uppdrag att närmare utreda de praktiska konsekvenserna av en varudeklaration

av cigarretter ävensom att undersöka möjligheterna att mäta effekten

av en sådan åtgärd.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan anför att det från medicinskhygienisk

synpunkt föreligger ett önskemål om att bringa cigarrettkonsumtionen

till en lägre nivå och att det speciellt synes angeläget att minska konsumtionen

i de yngre åldersgrupperna samt hos personer med mycket hög

konsumtion. Styrelsen framhåller att det enligt hittillsvarande erfarenheter

är mycket svårt att i någon mera omfattande utsträckning påverka

människans konsumtion av tobaksvaror. En väsentlig orsak till svårigheterna

synes styrelsen vara bristande kunskaper om anledningen till att en

person röker. En utökad forskning på detta område är därför en förutsättning

för att adekvata åtgärder i syfte att begränsa tobakskonsumtionen

skall kunna företas. Då frågan således innefattar komplicerade forskningsproblem

ifrågasätter styrelsen om en sådan utredning som föreslås i motionsparet

I: 79 och II: 118 kan leda till direkta förslag till vidgade statliga

åtgärder i syfte att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen

i landet. I betraktande särskilt av det klarläggande av forskningsbehovet

och den stimulans till ytterligare forskning på området, som skulle kunna

åstadkommas genom utredningen, tillstyrker emellertid styrelsen att den

nämnda utredningen kommer till stånd.

Beträffande spörsmålet i motionen 11:66 anser styrelsen att skäl talar

för att man på cigarrettpaketen anger tjär- och nikotinmängden i röken

från cigarretterna. Styrelsen ifrågasätter dock om det för närvarande finns

tillräckligt starka skäl att lagstifta härom. Styrelsen föreslår att den utredning

som styrelsen enligt det sagda tillstyrkt får till uppgift att empiriskt

utreda möjligheten att genom här ifrågavarande deklaration på cigarrettpaketen

påverka konsumenterna ävensom att belysa den effekt, som

kan förväntas av en ökad distribution av informationen från Svenska tobaks

aktiebolaget om tjär- och nikotinhalterna i cigarrettrök.

Svenska tobaks aktiebolaget anser inte att tillräckliga motiv föreligger

för att tillsätta den i motionerna I: 79 och II: 118 föreslagna utredningen.

Bolaget anför att tobakskonsumtionen i Sverige är låg, särskilt i jämförelse

med länder med motsvarande levnadsstandard, och för närvarande räknat

i tobaksvikt stagnerande. Enligt bolagets mening är det orealistiskt att tro

att man genom skattehöjning eller andra i motionerna angivna åtgärder

skulle kunna åstadkomma en så stor minskning av tobakskonsumtionen

att någon påtaglig effekt på folkhälsan uppnås. En punktinsats som är angelägen

och på sikt kanske kan väntas få en viss effekt anser bolaget vara

den upplysnings- och propagandaverksamhet som främst under ledning

av skolmyndigheterna pågår i syfte att minska rökningen bland barn och

uppväxande ungdom. Bolaget hänvisar f. ö. till att hela problemkomplexet

tobaksrökning—folkhälsa handhas av socialstyrelsen, som kan förväntas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

ägna problemet stor uppmärksamhet och komma med förslag till lämpliga

åtgärder som kan avse forskning, saklig upplysning och terapi. Bolaget

uttalar att den ur folkhälsosynpunkt på sikt viktigaste åtgärden torde vara

forskning i syfte att klarlägga tobaksrökningens biologiska verkningar, att

uppspåra de skadliga ämnen som kan förekomma i tobaksröken och slutligen

att finna metoder att eliminera sådana skadliga ämnen eller åtminstone

minska de med rökningen förenade skadeverkningar som kan visas

föreligga.

Bolaget avstyrker även motionen II: 66. Bolaget delar visserligen motionärernas

åsikt att det är önskvärt att det sker en övergång till rökning

av cigarretter med låga värden beträffande tjär- och nikotininnehållet i röken

och att rökarna erhåller upplysning om dessa värden i de cigarrettmärken

som saluförs. Samtidigt framhålles emellertid att det ännu inte är

klarlagt vilka de ämnen är som orsakar påstådda biologiska verkningar

och att man därför på vetenskapens nuvarande ståndpunkt blott kan anta

att mängden eventuellt skadliga ämnen reduceras i samma mån som den

totala mängden rökpartiklar, dvs. i samma mån som tjäran själv. Bolaget

erinrar om att bolaget redan för tio år sedan började att vidta åtgärder

för att ge allmänheten upplysning på förevarande område genom en överenskommelse

med statens institut för folkhälsan om utförande av undersökningar

om tjär- och nikotininnehållet i röken beträffande alla på marknaden

förekommande cigarrettmärken av någon betydelse. Vidare erinrar

bolaget om att bolaget sedan år 1964 regelbundet tre gånger om året utför

dylika undersökningar av de i Sverige mest sålda cigarrettmärkena under

överinseende av hygieniska institutionen vid karolinska institutet. Genom

rapporterna över dessa undersökningar, som framställs i cirka 40 000

exemplar och distribueras till återförsäljarna för att vara tillgängliga för

kunderna och som regelbundet publiceras i pressen, åstadkommes enligt

bolagets mening säkerligen en effektiv konsumentupplysning. Denna regelbundna

jämförande upplysning ger enligt bolaget rökarna en bättre

orientering och vägledning vid valet av cigarrettmärken än den av motionärerna

föreslagna metoden. Mot en deklarationsplikt talar dessutom enligt

bolaget att det i fråga om importerade småmärken som förekommer i stort

antal måste uppstå hart när oöverstigliga tekniska svårigheter att uppfylla

deklarationskravet. Slutligen framhåller bolaget de svårigheter att ernå

riktiga deklarationer, som sammanhänger med att de värden som framkommer

vid analysundersökningarna skulle komma att återfinnas på paket

innehållande cigarretter som tillverkats avsevärd tid efter undersök
-

ningarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

13

Utskottet

Förevarande motioner innehåller förslag rörande åtgärder mot tobaksrökningen.

I motionsparet I: 79 och II: 118 efterlyses ett samlat under lång tid

pågående statligt program med åtgärder som kan väntas minska tobaksrökningen.

Bland sådana åtgärder nämns upplysning, forskning, terapi och

konsumtionspolitiska ingripanden. Enligt motionärerna krävs att en utredning

gör en analys av den rådande situationen och företar planering av vidare

åtgärder. Motionärerna yrkar att riksdagen skall begära att en utredning

tillsätts med uppgift att framlägga förslag till vidgade statliga åtgärder

i syfte att minska tobakskonsumtionen i landet.

Enligt motionen II: 66 bör man inrikta sig på att söka påverka rökarna

att välja de cigarretter A^ars rök håller den lägsta halten av tjära och nikotin.

Detta syfte kan enligt motionärerna bäst nås genom effektiv information,

bestående i att varje cigarrettpaket som säljs här i landet förses med deklaration

rörande tjär- och nikotinmängden i en cigarrett av ifrågavarande

märke. Motionärerna yrkar att riksdagen skall begära förslag till lagstiftning

om sådan deklarationsskyldighet.

I motionsparet I: 485 och II: 611 hemställes om förbud mot eller begränsning

av reklamen för tobaksvaror. Motionen II: 886 tar sikte på lagstiftning

om totalförbud mot tobaksreklam.

Över motionsparet I: 79 och II: 118 samt motionen II: 66 har socialstyrelsen,

statens institut för folkhälsan och Svenska tobaks aktiebolaget avgivit

remissyttranden.

Motionerna aktualiserar till en början vilken målsättning som ur folkhälsosynpunkt

bör gälla beträffande tobaksrökningens omfattning. I detta

hänseende uttalade utskottet under fjolåret i anledning av motioner om bl. a.

tobaksreklamen att man med hänsyn till det sammanhang, som konstaterats

föreligga mellan tobaksrökning och vissa sjukdomar, bl. a. lungcancer, kronisk

bronkit och emfysem, borde hålla förbrukningen av tobak nere. Framför

allt betonades det angelägna i att begränsa ungdomens tobakskonsumtion

och motverka att rökvanor grundläggs vid alltför unga år. Denna ståndpunkt

bör enligt utskottets mening alltjämt vidhållas.

Såsom folkhälsoinstitutet framhållit synes det föreligga stora svårigheter

att i någon mera omfattande utsträckning påverka människor att minska

sin konsumtion av tobaksvaror. Åtskilliga komplicerade forskningsproblem

måste uppebarligen lösas innan målsättningen på området kan förverkligas.

Belysande är att tillräckliga kunskaper ännu inte vunnits om anledningen

till att en person röker. En utökad forskning inte bara beträffande rökningens

medicinska skadeverkningar utan även rörande frågor av beteendeAetenskaplig

art torde följaktligen vara ofrånkomlig. I remissvaren har också

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

behovet av vidgade forskningsinsatser starkt understrukits. Från folkhälsoinstitutets

sida har vidare uttalats att en sådan utredning som föreslås i motionerna

I: 79 och II: 118 skulle kunna leda till ett klarläggande av forskningsbehoven

och till stimulans till ytterligare forskning på området.

Det kan utan vidare sägas att upplysningsverksamhet är ett nödvändigt

komplement till forskningen. Olika vägar kan naturligtvis beträdas när det

gäller innehållet i upplysningsmaterialet och spridningen av delta. Den i motionen

II: 66 föreslagna informationsmetoden är uppenbarligen förenad med

vissa problem, inte minst av praktisk natur. I detta avseende må hänvisas

till vad socialstyrelsen och tobaksbolaget andragit i sina yttranden över motionen.

Detta utesluter emellertid inte att motionsförslaget bör kunna övervägas

i ett större sammanhang. Att den upplysningsverksamhet, som nu förekommer,

genomgående är upplagd och utformad så att den får tillfredsställande

effekt kan inte heller tas för givet. Socialstyrelsen redovisar nämligen

svårigheter att påvisa några påtagliga resultat i form av minskad tobakskonsumtion

av den verksamhet på upplysningens område som bedrivs

inom styrelsen. Det anförda tyder enligt utskottets mening på att ytterligare

åtgärder i syfte att effektivisera informationen bör övervägas.

Spörsmålet om andra åtgärder bör ifrågakomma än som ryms under begreppen

forskning och upplysning kan inte anses uttömmande besvarat. I

riksdagen har vid skilda tillfällen framförts krav på vissa sådana åtgärder.

Särskilt har lagstiftning om förbud mot eller begränsning av reklamen för

tobaksvanor förts på tal. Riksdagen har därvid inte funnit skäl bifalla sådana

begränsade framställningar i tobaksfrågan. Vid de överväganden utskottet

gjort har utskottet kommit till den uppfattningen att hela frågekomplexet

beträffande konsumtionen av tobaksvaror bör bli föremål för utredning.

Vid en sådan utredning bör lämpligen de förslag som aktualiserats i

förevarande motioner bli föremål för uppmärksamhet.

Den i motionen II: 886 ävenledes berörda frågan om förbud mot indirekt

reklam för bruk av narkotiska preparat torde knappast kunna lösas genom

lagstiftningsingripande. Åtgärder i det syfte motionären avser får i stället

sökas på andra vägar.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

nämligen

a) motionerna I: 79 och II: 118,

b) motionerna I: 485 och II: 611,

c) motionen II: 66 och

d) motionen II: 886,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

av frågan om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen;

2) att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

15

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar Eric

Carlsson (ep), Dahlberg (s), Edström (fp), Högström (s)*, Blomquist (h)

och Erik Filip Petersson (fp);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Rimmerfors (fp), fru

Ekendahl (s), herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström (h), fröken

Sandell (s), herrar Fredriksson (s) och Jonsson (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lundberg (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:338 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om ändring av koncessionsbestämmelsema angående■ linjetrafik för personbefordran. a1 i texten