Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av statsbidraget till den allmänna sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:692 av herrar Sveningsson och Åkerlund samt 11:881 av herr Ringabij m. fl.

1968-02-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:5, Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av statsbidraget till den allmänna sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:692 av herrar Sveningsson och Åkerlund samt 11:881 av herr Ringabij m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av statsbidraget

till den allmänna sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1:692 av herrar Sveningsson och Åkerlund samt 11:881 av herr Ringabij

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande förslag till

Lag

angående ändring av lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 381).

Härigenom förordnas, att 19 kap. 7 § lagen om allmän försäkring erhåller

följande ändrade lydelse.

7 §.

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med 36 procent

av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersätlning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning;

c) barntillägg;

d) moderskapspenning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Gällande bestämmelser m. m.

Avgifts- och bidragsregler

Den obligatoriska sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring finansieras

genom arbetsgivaravgift, sjukförsäkringsavgift och statsbidrag.

Grunderna för beräkningen av dessa avgifter och bidrag ändrades vid den

år 1966 beslutade sjukförsäkringsreformen (prop. nr 113, 2LU nr 47), som

trädde i kraft den 1 januari 1967.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 and. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Arbetsgivaravgifter beräknas nu på anställdas löner upp till 7,5 gånger

basbeloppet (f. n. 5 700 kr.), och uttagsprocenten utgör 2,6%. Av dessa

2,6 % användes 0,7 % för bestridande av utgifterna för sjukvårdsersättning

och 1,9 % för bestridande av utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning.

Sjukförsäkringsavgiften, som erlägges av den försäkrade, fastställes av

riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sjukförsäkringsavgiften

innefattar dels en avgift, som avser utgifter för sjukvårdsersättning,

däri inbegripet utgifter för läkemedel, dels en avgift som

avser utgifter för grundsjukpenning, däri inbegripet utgifterna för barntillägg

och moderskapspenning, och dels en avgift avseende utgifter för tillläggssjukpenning.

Envar av dessa tre avgifter skall — jämte andra för motsvarande

del av försäkringen tillgängliga medel — förslå även till förvaltningskostnader

och »erforderlig fondering».

Statsbidrag utgår för varje år med 40 % (t. o. m. 1966 50 %) av försäkringskassans

utgifter för sjukvårdsersättning (dock ej ersättning för sjukhusvård

i riket), grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning (se

LAF 19 kap. 7 § samt KK 25 maj 1962 om utbetalning av statsbidrag m. m.

till allmän försäkringskassa). Vidare utgår statsbidrag till läkemedelsersättning

med 1 krona 15 öre per år för varje försäkrad.

Sjukförsäkringsavgifterna uppgick år 1966 till 1 107,9 milj. kr. Samma år

uppgick kassornas totala utgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen

till 2 348,9 milj. kr. Summan av utgifter med 50 % statsbidrag var 858,2

milj. kr. Utgifterna för läkemedelsersättning var 206,9 milj. kr. Utgifterna,

vartill statsbidrag icke utgår, uppgick till 1 283,9 milj. kr.

I statsverkspropositionen för nästa budgetår har hemställts att ett förslagsanslag

av 505 milj. kr. skall anvisas till bidrag till sjukförsäkringen.

Fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen

De allmänna försäkringskassorna är självständiga juridiska personer.

Varje kassas räkenskaper skall avslutas för år. Då bokslut är uppgjort

skall vad av kassans inkomster avseende sjukförsäkring ej åtgått för löpande

utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond för den obligatoriska

sjukförsäkringen (LAF 18 kap. 15 §). Fondens kapital och avkastning

får tagas i anspråk allenast i den mån kassans inkomster avseende

försäkringen ej förslår till täckande av löpande utgifter.

Summan av de 28 försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen

uppgick vid slutet av åren 1955—1966 till (milj. kr.) följande

belopp, nämligen år 1955 262,7, år 1956 315,2, år 1957 344,2, år 1958

378.3, år 1959 417,7, år 1960 440,9, år 1961 456,9, år 1962 510,5, år 1963

582.3, år 1964 615,5, år 1965 611,9 och år 1966 611,8.

Den obligatoriska sjukförsäkringen har under ettvart av åren 1955—1964

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

3

uppvisat ett bokfört nettoöverskott på (milj. kr.) följande belopp, nämligen

år 1955 103,9, år 1956 51,7, år 1957 29,0, år 1958 34,1, år 1959 39,4, år

1960 23,0, år 1961 15,9, år 1962 53,6, år 1963 27,5, år 1964 33,1. Bokslutet

för åren 1965 och 1966 visade underskott med 3,5 respektive 0,1 milj. kr.

De lämnade uppgifterna innefattar en sammanställning av samtliga försäkringskassors

fonder och överskott (underskott) inom den obligatoriska

sjukförsäkringen för åren 1955—1966. Fondens storlek varierar

självfallet avsevärt mellan olika (försäkringskassor redan på grund av

att väsentliga skillnader föreligger i fråga om kassornas medlemsunderlag.

Likaledes visar kassornas bokslut stora skillnader i fråga om utfallet. För

att belysa detta må nämnas följande.

Vid utgången av år 1966 varierade fondstorleken (milj. kr.) från 68,9 i

Stockholms stad, 45,9 i Stockholms län och 41,8 i Malmöhus län till 4,3 i

Gotlands län. I övriga kassor uppgick fonderna till belopp (milj. kr.) som

varierade mellan 7,8 och 31,8.

Under samma år — då enligt det ovan sagda uppstod ett underskott på

0,1 milj. kr. vid sammanräkning av resultatet för samtliga kassor — visade

15 kassor underskott varierande mellan (milj. kr.) 1,7 i Västernorrland s län

och 0,1 i Norrköping, övriga 13 kassor visade överskott varierande mellan

3,5 milj. kr. (Stockholm) och 25 000 kr. (Blekinge).

Allmänna sjukförsäkringsfonden

I motionerna berörs även frågan om tillväxten av den allmänna sjukförsäkringsfonden.

Beträffande denna fond må nämnas följande.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjukpenning

och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att

dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för

nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna

t. o. m. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till

utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning — 1,9 % på lönebelopp upp

till 7,5 gånger basbeloppet — satt till 75 % av utgifterna.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det

överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för varje särskilt

år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren

1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda

delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959

ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden

det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg

60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren

1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden överförts de belopp

varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg

60 % av kassornas utgifter för sådan sjukpenning. Förra året fattades

motsvarande beslut beträffande åren 1965 och 1966.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Den allmänna sjukförsäkringsfonden, som har till syfte att utgöra en

reserv vid tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser, uppgick vid

halvårsskiftet 1967 till 390 milj. kr. I detta belopp ingår de ovan angivna

överföringarna för år 1965 men däremot inte för 1966.

Historik

Innan lagen om allmän försäkring infördes var statsbidragsreglerna till

den obligatoriska sjukförsäkringen icke enhetliga. Statsbidrag utgick i form

av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag.

Det ur ekonomisk synpunkt helt dominerande bidraget var

sjukhjälpsbidraget, som utgick med 50 % av sjukkassans utgifter för läkarvård

och tandläkarvård, resor och grundsjukpenning samt med 75 % av utgifterna

för barntillägg. Rörande övriga bidrag hänvisas till SOU 1961: 29

s. 293.

Genom lagen om allmän försäkring, som antogs år 1962 (prop. 90, 2LU

27) genomfördes en förenkling av statsbidragssystemet. Ett enhetligt bidrag

på 50 % infördes för sjukvårdsersättning (dock ej ersättning för sjukhusvård

i riket), grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. De

ändrade bidragsreglerna innebar även att man kunde »undvika en alltför

stor ökning av statsutgifterna» som följd av reformerna i fråga om sjukförsäkringen.

De vid 1966 års riksdag (prop. 1966: 113, 2LU 47) beslutade ändringarna

i fråga om sjukförsäkringen innebar främst borttagande av karensdagar,

höjning av sjukpenningbeloppen och utbyggnad av sjukpenningskalan. På

grundval av beräkningar, som redovisades i en inom socialdepartementet

utarbetad promemoria om förbättrad sjukpenningförsäkring, beräknade departementschefen

att reformen skulle medföra ökade utgifter för försäkringskassorna

på cirka 772 milj. kr. för helt år. Vidare beräknades förvaltningskostnaderna

öka med belopp av storleksordningen ett par procent

av reformkostnaden. För att statsbidraget skulle bli i stort sett oförändrat

i kronor räknat, trots att utgifterna för sjukförsäkringen beräknades stiga,

sänktes bidragsprocenten från 50 till 40. Procentsatsen för arbetsgivaravgiften

höjdes från 1,5 till nuvarande 2,6.

Frågan om sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen har i anledning

av motionen varit föremål för riksdagens prövning åtskilliga gånger.

Fn utförlig redovisning för frågans behandling vid de olika riksdagarna

lämnas i andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1967. I nämnda utlåtande

behandlades motioner med yrkande att statsbidragsprocenten till sjukförsäkringen

skulle minskas från 40 till 37. Utskottet avstyrkte yrkandet och

anförde därvid följande.

En sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen skulle med i övrigt

oförändrade finansieringsregler innebära att de försäkrade belastades med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

5

motsvarande höjning av sjukförsäkringsavgifterna. Detta kan inte godtagas

och motionärerna har ej heller avsett att deras förslag skulle leda till detta

resultat. Utskottet är emellertid ej heller berett att medverka till en sådan

begränsning av den fortsatta fondbildningen, som föreslagits av motionärerna.

Den i förhållande till sjukförsäkringens omslutning måttliga ökning

av fonderna, som skett under ett antal år, har nämligen enligt utskottets

mening varit högst motiverad och fonderna har inte nått en sådan storlek

att på grund härav nya principer för avgiftsbestämningen bör komma i fråga.

I detta sammanhang bör uppmärksammas de ökade förpliktelser, som

ålagts försäkringskassorna genom den under fjolåret beslutade reformen.

Utskottet finner det dessutom omotiverat att nu ändra finansieringsreglerna

med hänsyn till den pågående utredningen angående indirekta skatter och

socialförsäkringsavgifter som väntas slutföra sitt arbete i år.

Riksdagen godkände utlåtandet.

Den i utlåtandet åberopade utredningen angående indirekta skatter och

socialförsäkringsavgifter har avgivit sitt betänkande (stencil Fi 1967: 10).

Fondernas storlek

Lagen om allmän försäkring innehåller icke några närmare regler om

vad som avses med »erforderlig fondbildning», till vilken enligt vad ovan

sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av de delposter, som ingår i sjukförsäkringsavgiften.

Under förarbetena till 1946 års sjukförsäkringsreform behandlade socialvårdskommittén

frågan om fondbildning relativt utförligt. Socialvårdskommittén

föreslog, att fondbildningen skulle vara av »erforderlig» storlek.

Kommittén anförde vissa synpunkter, som den funnit värda beaktande i

sammanhanget (se SOU 1944: 15 s. 230 och SOU 1944: 16 s. 76). Kommittén

anförde, att den därmed icke velat binda utvecklingen i något avseende;

det borde ankomma på tillsynsmyndigheten att i varje särskilt fall pröva

vad som kunde antagas utgöra erforderlig fondbildning.

Innan sjukförsäkringsreformen ännu trätt i kraft skedde väsentliga ändringar

i 1946 års lag i ämnet efter förslag av socialförsäkringsutredningen

(SOU 1952:39). Utredningen anförde beträffande »Avgifter och fondbildning»

bl. a. följande (s. 234).

Inom en obligatorisk sjukförsäkring är det ej nödvändigt eller ens lämpligt

att avgifterna beräknas enligt försäkringstekniska metoder eller att

fondbildning sker enligt premiereservsystem. I stället bör man tänka sig ett

system, där avgifterna bestämmes i huvudsak med hänsyn till det löpande

behovet på sådant sätt att en viss begränsad fondbildning (riskfond) uppkommer

till skydd mot fluktuationer och avgiftsändringar med alltför täta

mellanrum. För den frivilliga sjukpenningförsäkringen torde man kunna

sikta mot ett modifierat premiereservsystem liknande det som för närvarande

tillämpas inom de erkända centralsjukkassorna och en fondbildning,

som för dessa kassor hittills ansetts normal — motsvarande ungefär 1,5

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

gånger den totala avgiftssumman för ett år. Inom den obligatoriska sjukförsäkringen

torde man kunna åtnöja sig med en fondbildning motsvarande

ungefär ett års avgiftsintäkter. Med hänsyn till att avgifterna för såväl den

obligatoriska försäkringen som den frivilliga sjukpenningförsäkringen skall

bestämmas av tillsynsmyndigheten, anser utredningen inte erforderligt,

att närmare regler i detta hänseende anges än som framgår av lagförslaget.

Frågan om sjukförsäkringsfondernas storlek synes icke ha varit föremål

för närmare prövning vid genomförandet av socialförsäkringsutredningens

förslag (prop. 1953: 178, 2LU 1953: 35) och ej heller vid tillkomsten av lagen

om allmän försäkring (prop. 1962: 90, 2LU 1962: 27).

Utskottet

Förutom med avgifter från de försäkrade och från arbetsgivare finansieras

den obligatoriska sjukförsäkringen genom statsbidrag. Detta bidrag utgår

numera med 40 % av de allmänna försäkringskassornas utgifter för

sjukvårdsersättning, grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning.

De försäkrades avgifter, som fastställes av riksförsäkringsverket, skall

vara så avvägda att de i förening med försäkringskassans övriga tillgängliga

medel förslår till bestridande av utgifter för ifrågavarande del av försäkringen

samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering. För varje

försäkringskassa skall överskottet på sjukförsäkringen avsättas till en särskild

fond. Eftersom statsbidraget beräknas på försäkringskassornas utgifter,

avser fonderingen inte statsbidragsmedel. Fonden för den obligatoriska

sjukförsäkringen får tas i anspråk endast om den del av kassans inkomster

som belöper på sjukförsäkringen, inte är tillräcklig för att täcka löpande

utgifter. Försäkringskassornas fonder varierade vid slutet av år 1966 mellan

4,3 och 68,9 milj. kr. Kassornas sammanlagda fonder uppgick till 611,8

milj. kr. Samma år uppgick summan av sjukförsäkringsavgifterna till

1107,9 milj. kr. Kassorna visade under åren 1960—1964 överskott på den

obligatoriska sjukförsäkringen varierande mellan 15,9 och 53,6 milj. kr. De

senast redovisade båda åren har kassorna totalt visat underskott, nämligen

år 1965 med 3,5 milj. kr och år 1966 med 0,1 milj. kr.

Motionärerna yrkar, att lagen om allmän försäkring skall ändras så, att

statsbidraget till sjukförsäkringen minskas från 40 till 36 % av försäkringskassornas

utgifter för ifrågavarande del av försäkringen.

Motionärerna anför som skäl för sitt yrkande följande. Med nuvarande

statsbidragsregler och principer för avgiftsbestämningen kommer den relativt

kraftiga och jämna fondökning som skett under en följd av år på

1960-talet att fortsätta. Detta är inte erforderligt, eftersom fonderna för den

obligatoriska sjukförsäkringen nu nått betryggande storlek. Genom ett bifall

till motionsyrkandet skulle tanken på tillväxten av fonderna minskas

med motsvarande besparing för statsverket som följd men utan att sjuk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

7

försäkringsavgifterna behövde höjas. Besparingen för nästa budgetår skulle

bli 45 milj. kr.

Även vid 1967 års riksdag väcktes en motion om sänkning av statsbidraget

till sjukförsäkringen. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända

utlåtande bl. a., att utskottet inte var berett att medverka till en sådan

begränsning av den fortsatta fondbildningen, som föreslagits; den i förhållande

till sjukförsäkringens omslutning måttliga ökning av fonderna, som

skett under ett antal år, hade nämligen enligt utskottets mening varit högst

motiverad och fonderna hade inte nått en sådan storlek att på grund härav

nya principer för avgiftsbestämningen borde komma i fråga. I sammanhanget

hänvisade utskottet till att ökade förpliktelser ålagts försäkringskassorna

genom den år 1966 beslutade sjukförsäkringsreformen.

Enligt utskottets mening finns inte skäl att frångå det ställningstagande,

som gjordes i frågan vid fjolårets riksdag, allra helst som den obligatoriska

sjukförsäkringen även för år 1966 visade underskott. Det må också påpekas

att ett bifall till motionärernas förslag kan aktualisera avgiftshöjningar för

de försäkrade. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner, 1:692 och 11:881, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), fru HamrinThorell

(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)*, och fru

Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Wetterström (h) *, herr Bengtsson i Varberg

(s), fröken Sandell (s), herr Fredriksson (s), fru Svensson (s), herrar

Jönsson i Ingemarsgården (fp), Johansson i Skärstad (ep) och Jonsson

(fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Reservation

av herr Blomquist (h) och fröken Wetterström (h), vilka ansett

a) att det avsnitt på s. 7 i utskottets utlåtande, som börjar med orden

»Även vid» och slutar med orden »de försäkrade» bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning. Då ett genomförande av motionärernas

förslag icke torde behöva medföra någon höjning av sjukförsäkringsavgifterna

tillstyrker utskottet bifall till motionerna.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:692

och 11:881, måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

angående ändring av lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 381).

Härigenom förordnas, att 19 kap. 7 § lagen om allmän försäkring erhåller

följande ändrade lydelse.

7 §.

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med 36 pi-ocent

av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning;

c) barntillägg;

d) moderskapspenning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.»

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB

680141

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.