Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

1968-10-29 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:53, Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av motion angående sjukvård av patient

som vistas utanför det egna landstingsområdet.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, II:

115, av herr Gustafsson i Borås, i vilken hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om hur personer

som mera permanent är frånvarande från sin egentliga bostadsort skall få

en tillfredsställande trygghet i sjukvårdsavseende».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från socialstyrelsen. På begäran av utskottet har

vidare yttranden avgivits av Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet.

Gällande bestämmelser

Skyldigheten att bereda sjukvård regleras i 3 § sjukvårdslagen. Det åligger

landstingskommun och landstingsfri stad att för dem, som är bosatta inom

sjukvårdsområdet (= landstingskommunen resp. staden), bereda såväl öppen

som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd i den mån

annan inte drar försorg därom. En person anses i regel bosatt på den ort

där han är kyrkobokförd. Enahanda skyldighet som nyss sagts åvilar dylik

kommun för dem, som vistats inom sjukvårdsområdet utan att vara bosatta

där, om behov av omedelbar vård föreligger. I sådant fall gäller dock skyldigheten

att bereda sluten vård endast så länge den vårdbehövande icke

utan men kan flyttas till sjukhus där den landstingskommun, i vilken han

är bosatt, förfogar över vårdplatser. Enligt 27 § sjukvårdslagen äger den

som driver sjukhus bestämma efter vilka grunder och till vilket belopp

vårdavgift skall erläggas för på sjukhus meddelad vård. Sätts vårdavgift

till lägre belopp för sjuka från det egna sjukvårdsområdet än för andra sjuka

får emellertid den som vid intagningen är bosatt inom sjukvårdsområdet

ej hänföras till sistnämnda grupp. Vårdavgifterna fastställes numera efter

rekommendation av huvudmännens centrala organisationer och är i allt

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

väsentligt desamma över hela landet. Medan vårdavgiften på allmän sal för

patient från det egna sjukvårdsområdet för närvarande är 5 kronor per vårddag,

är avgifterna för andra sjuka, s. k. utomlänspatienter, mångdubbelt

högre, nämligen 170 kronor för akutpatienter och 320 kronor för remissfall.

Då det inte ansetts skäligt att utomlänspatienterna genomgående skall erlägga

dessa höga avgifter, som i princip grundar sig på huvudmännens självkostnader

för vården, har huvudmännen senast år 1967 träffat särskilda överenskommelser

— utomlänsavtal -— om ersättning för vård av vissa utomlänspatienter.

Utomlänsavtalet har den innebörden att utomlänspatient i vissa

fall icke skall behöva erlägga mer än inomlänsavgift, varvid en högre avgift

debiteras den huvudman inom vars område patienten är bosatt. Avtalet gäller

dels patienter som drabbats av sjukdom eller skada under vistelse inom

främmande sjukvårdsområde och på grund därav blivit i behov av omedelbar

vård på sjukhus, dels patienter som för specialistvård remitterats till

främmande sjukhus av någon hos hemlandstinget anställd överläkare, bitr.

överläkare, övertandläkare eller länsortodonist.

Uppkommande tvister rörande rätt hemlandsting ävensom frågor avseende

tolkning och tillämpning av utomlänsavtalet skall av vederbörande huvudman

hänskjutas för avgörande till ett särskilt utskott för utomlänsvård,

bildat av Svenska landstingsförbundets styrelse och Svenska stadsförbundets

sjukvårdsdelegation.

I anslutning till utomlänsavtalet har utskottet för utomlänsvård utfärdat

vissa bestämmelser, som möjliggör för bl. a. studerande att under vissa förutsättningar

på vistelseort, där de icke är kyrkobokförda, erhålla sjukhusvård

enligt utomlänsavtalets bestämmelser även i fall där något omedelbart

vårdbehov ej föreligger. Bestämmelserna, vartill huvudmännen givit sin anslutning

och som tillämpats sedan den 1 januari 1966, har i huvudsak följande

innebörd. Det skall ankomma på sjukhuset att pröva huruvida patient,

som omfattas av bestämmelserna, kan givas vård med hänsyn till

platstillgång och angelägenhetsgraden av att från väntelistor intaga på sjukhuset

vårdberättigade patienter. Om vårdplats efter denna prövning kan

upplåtas skall sjukhuset före intagning inhämta godkännande från den

huvudman inom vars sjukvårdsområde den vårdbehövande är bosatt. Sådant

godkännande medför betalningsskyldighet enligt utomlänsavtalets ersättningsregler.

Bestämmelserna är avsedda att företrädesvis tillämpas för studerande.

Det framhålles dock att personer, som för exempelvis arbetsuppdrag

under längre tid vistas på främmande ort, skall kunna få vård efter

samma normer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

3

Sj ukförsäkringsutredningens förslag

1961 års sjukförsäkringsutredning framlade i slutet av år 1967 betänkande

med förslag rörande förmåner och avgifter i sluten sjukvård m. m. (SOU

1967: 63). Efter remissbehandling är förslaget nu föremål för övervägande

inom Kungl. Maj :ts kansli.

I de delar som kan vara av betydelse i förevarande sammanhang har förslaget

i huvudsak följande innehåll.

Patienter i sluten sjukvård anses liksom för närvarande böra erlägga avgift

i någon form. Denna avgift konstrueras emellertid efter andra principer

än de som ligger till grund för nuvarande vårdavgift.

För den egentliga sjukvården (den medicinska vården) i samband med

vård på allmän sal på sjukhus skall avgift inte utgå. Denna förmån får åtnjutas

under obegränsad tid på i princip samtliga av de offentliga sjukvårdshuvudmännen

drivna sjukhus samt på sådana enskilda sjukvårdsanstalter,

vars driftunderskott täcks genom bidrag från staten, landsting,

landstingsfri stad eller kommun. När det gäller av landstingskommun eller

landstingsfri stad drivna sjukvårdsinrättningar skall dock avgiftsfriheten

endast avse patienter för vilka vårdskyldighet föreligger enligt 3 § sjukvårdslagen.

I samband med införandet av kostnadsfri medicinsk vård föreslås

förmånen av ersättning för utgifter för sjukhusvård enligt lagen om

allmän försäkring bli slopad. För kostnaderna för den medicinska vården

skall de allmänna försäkringskassorna utge ersättning till sjukvårdshuvudmännen.

För det underhåll (kost och logi m. m.) patienterna får på sjukhuset skall

enligt förslaget erläggas viss avgift. Denna skall i princip motsvara kostnaden

för patientens underhåll. Avgiften skall inte tas ut förrän patienten varit

intagen på sjukhus viss tid (karenstid). Karenstiden har satts till 180

dagar.

Skyldigheten att betala underhållsavgift skall gälla i all sluten sjukvård

och för alla patientkategorier, dock med undantag för dem, som är intagna

för vård av epidemisk eller venerisk sjukdom. Underhållsavgiften föreslås

skola vara maximerad till visst belopp per vårddag. Maximibeloppet görs

enhetligt för samtliga sjukhus inom ett och samma sjukvårdsområde. Det

föreslås, att tills vidare den genomsnittliga kostnaden per vårddag för underhåll

av patienter vid ålderdomshemmen inom respektive sjukvårdsområde

utgör maximiavgift. Vid fastställande av underhållsavgift i varje särskilt

fall skall patientens ekonomiska förhållanden vid den tidpunkt då avgiftsskyldigheten

inträder beaktas.

Vad ovan sagts får avseende även på vissa andra vårdformer, såsom

dagsjukhusvård, nattsjukhusvård och femdagar svård. Dessutom skall i dessa

fall kostnaderna för patientens resor till och från sjukhus ersättas av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 196S

sjukvårdshuvudmännen. Vid hemsjukvård skall sjukvårdskostnader i huvudsak

ersättas av huvudmännen till den del den allmänna försäkringen

inte lämnar återbäring.

Bestämmelserna om reducerad sjukpenning vid sjukhusvård föreslås bli

upphävda när systemet med underhållsavgift genomförs.

Den allmänna försäkringens medverkan i finansieringen av sjukhusvårdskostnaderna

bibehålls tills vidare i avvaktan på en enligt utredningens uppfattning

ofrånkomlig blivande översyn av frågan om fördelning av kostnaderna

för sjukvården mellan stat, kommun och försäkring.

Utredningen föreslår, att bestämmelser rörande huvudmännens skyldighet

att lämna den medicinska vården kostnadsfritt meddelas i en särskild

lag. I fråga om bl. a. systemet för uttagande av underhållsavgift anges att

utredningens förslag endast får betraktas som rekommendationer till huvudmännen.

Motionen

Motionären anför att gällande bestämmelser innebär dels att en person,

som är i behov av sjukvård men vars vårdbehov ej är akut, inte kan få tillgodosett

sitt vårdbehov på främmande ort utan att själv betala den fulla

kostnaden för vården, dels ock att patient, som intagits på sjukhus på främmande

ort såsom akutfall, inte längre kan få »fri vård» på samma sjukhus

när han har möjlighet att på egen hand resa till sjukhus i hemlänet. Denna

ordning i fråga om vårdskyldighet och vårdavgifter medför enligt motionären

stora olägenheter för sådana personer som på grund av sitt arbete eller

studier mera permanent vistas utanför det län där de är bosatta. Motionären

anser sig vidare kunna förmoda att de nuvarande bestämmelserna ibland

medför att landets samlade sjukvårdsresurser inte utnyttjas optimalt. Härvidlag

framhåller motionären att en vårdbehövande normalt inte kan söka

sig till sjukhus i annat landstingsområde än det där han är bosatt, även

om överkapacitet skulle förekomma vid sådant sjukhus samtidigt som köbildning

uppstått vid sjukhus inom det egna landstinget. Motionären finner

att de i motionen berörda problemen bör tas upp till behandling i samband

med att sjukförsäkringens konstruktion överses.

Remissyttranden

Svenska landstingsförbundet anför, efter att ha redogjort för gällande bestämmelser

i sjukvårdslagen och huvudmännens överenskommelser rörande

utomlänspatienter, att nu tillämpade system ur skilda synpunkter inrymmer

tillfredsställande möjligheter att tillgodose vårdbehov på vistelse
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968 5

ort för dem som mera långvarigt är bortovarande från sin bostadsort. Förbundet

kan inte ansluta sig till motionärens uppfattning att ett frångående

av den nuvarande ordningen skulle medföra en gynnsam effekt när det gäller

att utnyttja sjukhusens kapacitet. Förbundet finner därför inte skäl att

företa särskild utredning i sådant syfte som anges i motionen.

Svenska stadsförbundet — som åberopar ett från förbundets sjukvårdsdelegation

inhämtat yttrande som sitt eget — anser likaledes att skäl inte

föreligger att vidta den av motionären föreslagna utredningen. Förbundet

framhåller att det av motionären berörda problemet rörande icke akut vård

för personer, som under lång tid vistas på främmande ort, är löst så långt

det torde vara möjligt med hänsyn till sjukvårdshuvudmännens vårdskyldigheter

gentemot egna patienter. Enligt förbundets uppfattning torde de

patientkategorier motionären åsyftar i det stora flertalet fall få vård enligt

de bestämmelser som utskottet för utomlänsvård efter huvudmännens godkännande

utfärdat i anslutning till utomlänsavtalet. I yttrandet anförs vidare

bl. a. följande.

Problemet om patients hemsändande från främmande sjukhus till hemortens

sjukhus, när det medicinska tillståndet möjliggör en förflyttning, har

uppmärksammats av sjukvårdshuvudmännens huvudorganisationer redan

i samband med alt 1959 års sjukhuslag antogs. I rekommendation till sjukvårdshuvudmännen

underströks nämligen departementschefens framhållande

av att det i de flesta fall icke torde bli aktuellt att förflytta vederbörande

patienter, utom i de fall vårdbehovet blir långvarigt. Vidare framhölls att

intet hindrar — och många gånger torde det med hänsyn till omständigheterna

få anses önskvärt och lämpligt — att huvudman bereder vård i

större omfattning. Avslutningsvis fastslogs, att om en patient endast behöver

en relativt kortvarig fortsatt vård, bör, även om hans tillstånd så medger,

förflyttning till hemortssjukhus ej ske. Denna rekommendation torde

också tillämpas som vägledande för sjukhusen vid vård av utomlänspatienter.

Det bör dock å andra sidan observeras, att en patient, som under dylika

förhållanden ligger på ett främmande sjukhus långt från anhöriga och vänner,

ofta så fort som möjligt — och tidigare än vederbörande läkare anser

tillrådligt — önskar bli överflyttad till hemortssjukhus. Även det ansvar

vederbörande sjukhus har mot köstående patienter från det egna sjukvårdsområdet

nödvändiggör i vissa fall förflyttningar. Det torde enligt delegationens

mening ej föreligga några vägande skäl att vidtaga ändringar i gällande

bestämmelser och utbildad praxis i fråga om dessa överflyttningar från

främmande sjukhus till hemortssjukhus.

Motionärens förslag att patient bör ha viss frihet att på eget initiativ

uppsöka annan huvudmans sjukhus och få de därmed uppkommande vårdkostnaderna

ersatta genom hemlandstingets försorg anser sig delegationen

icke kunna biträda. Det kan bland annat leda till att specialistläkares mottagning

onödigtvis tages i anspråk av patienter, vars diagnos ej är tillfredsställande

fastställd. All remittering för specialistvård såväl enligt regionsjukvårdsavtalen

som enligt utomlänsavtalet förutsätter att behov av dylik

vård i första hand skall fastställas av remissberättigade läkare på hemortens

sjukhus. Endast genom tillämpning av ett dylikt remitteringsförfarande till

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

regionspecialitetsavdelningar m. m. kan ett effektivt utnyttjande av dessa

dyrbara vårdformer komma till stånd.

Ett genomförande av motionärens förslag om lättnader i olika avseenden

för patient att på eget initiativ fritt välja sjukhus torde leda till att sjukhusen

får karaktär av »rikssjukhus». Sannolikt skulle detta medföra en

försämring av utnyttjandet av tillgängliga vårdresurser.

Socialstyrelsen ansluter sig till de av Svenska stadsförbundet och Svenska

landstingsförbundet anförda synpunkterna på de i motionen berörda frågorna

och anser i likhet med förbunden skäl icke föreligga för särskild utredning

i det i motionen angivna syftet. Styrelsen tillägger, att frågan om

utnyttjande av överkapacitet inom ett sjukvårdsområde för patienter från

annat sjukvårdsområde synes kunna lösas — på sätt hittills i viss utsträckning

skett — genom att överenskommelser härom träffas mellan vederbörande

sjukvårdshuvudmän.

Utskottet

Enligt sjukvårdslagen omfattar landstingskommuns och landstingsfri

stads skyldighet att bereda sjukvård dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet

(= landstingskommunen resp. staden) samt dessutom, om behov

av akut vård föreligger, dem som vistas inom sjukvårdsområdet utan att

vara bosatta där. I sistnämnda fall gäller dock skyldigheten att bereda sluten

vård endast så länge den vårdbehövande inte utan men kan flyttas till

hemortssjukhuset. Gällande system för uttagande av avgift för sjukhusvård

anknyter nära till regleringen av sjukvårdsskyldigheten. Yårdavgifterna,

som fastställs av sjukhushuvudmännen efter rekommendationer från deras

centrala organisationer och som i allt väsentligt överensstämmer i hela landet,

är sålunda beroende av huruvida patienten är bosatt inom det aktuella

sjukvårdsområdet eller ej. Avgiften för sjukhusvård på allmän sal utgör

för närvarande 5 kronor per vårddag för patient från det egna sjukvårdsområdet

men motsvarar i princip huvudmännens självkostnad för vården

för utomlänspatient. På grund av särskilda överenskommelser mellan huvudmännen

— det s. k. utomlänsavtalet — gäller emellertid att patient vid

akut behov av vård inom främmande sjukvårdsområde inte behöver erlägga

mer än inomlänsavgift. Alltsedan år 1966 har sjukvårdshuvudmännen åtagit

sig att under vissa förutsättningar med avseende på platstillgång in. in.

ge även andra utomlänspatienter än som avses i utomlänsavtalet sjukhusvård

enligt avtalets bestämmelser. Åtagandena omfattar företrädesvis studerande,

som vistas på annan ort än den där de är kyrkobokförda, men

tillämpas även beträffande personer som för exempelvis arbetsuppdrag under

längre tid vistas på främmande ort.

Motionären yrkar, att riksdagen skall begära utredning om hur personer

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

7

som mera permanent vistas på annan ort än sin egentliga bostadsort skall

få en tillfredsställande trygghet i sjukvårdsavseende. Särskilt framhåller

motionären att personer som på grund av sitt arbete eller studier vistas

utanför det län där de är bosatta inte kan få tillgodosett annat än akut

vårdbehov utan att betala den fulla kostnaden för vården samt att rätten

till vård mot inomlänsavgift för patient, som intagits för akut vård på

främmande sjukhus, upphör så snart patienten har möjlighet att på egen

hand resa till sjukhus i hemlänet. Enligt motionären kan det också förmodas

att nuvarande regler beträffande vård skyldighet och vårdavgifter medför

att landets samlade sjukvårdsresurser inte utnyttjas optimalt. Patienter

som står i ko för vårdplatser inom det egna sjukvårdsområdet kan nämligen

inte söka sig till annat sjukvårdsområde där överkapacitet finns.

Socialstyrelsen, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet

har i remissyttranden över motionen uttalat att skäl inte föreligger att

företa en sådan utredning som motionären föreslår. I yttrandena hänvisas

till att gällande bestämmelser i regel ger tillfredsställande möjligheter till

vård mot inomlänsavgift vid vistelse utom hemorten för de patientkategorier

motionären åsyftar. Dessutom innefattar det nuvarande systemet en

nödvändig och lämplig avvägning med hänsyn till vårdskyldigheten mot

sjukvårdsområdets egna patienter. Remissinstanserna delar heller inte motionärens

åsikt att gällande ordning motverkar ett bästa utnyttjande av

sjukvårdsresurserna. I stället framhålles att de förefintliga reglerna möjliggör

en samlad överblick över tillgängliga vårdresurser, vilket är en förutsättning

för att resurserna skall kunna användas effektivt. Frågan om

utnyttjande av överkapacitet inom ett sjukvårdsområde för patienter från

annat sjukvårdsområde anser socialstyrelsen kunna lösas — på sätt hittills

i viss utsträckning skett — genom överenskommelser mellan vederbörande

sj ukvårdshuvudmän.

Utskottet ansluter sig till remissinstansernas ställningstagande i de frågor

som berörts i motionen och kan följaktligen inte biträda motionsyrkandet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 115, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 oktober 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Eric Carlsson (ep)*,

Dahlberg (s), Edström (fp)*, Magnusson (s)*, Högström (s), Blomquist

(h) och Blom (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg

(s), Odhe (s), Rimmerfors (fp), fröken Sandell (s), herrar Gomér (ep),

Ringaby (h) och fru Svensson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 6 8 00£1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.