Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

1968-11-05 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:56, Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av motion om upphävande av lagen om tillsättning

av fluor till vattenledningsvatten.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskottet hänvisad motion, II: 342,

av herr Dickson m. fl., i vilken hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om förslag till upphävande av lagen om fluoridering av vattenledningsvatten».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Yttranden har därjämte på utskottets begäran

avgivits av Svenska tandläkare-sällskapet och Svenska läkaresällskapet.

Till utskottet har inkommit vissa handlingar från enskilda och organisationer.

Fluorens förekomst in. m.

Fluor är ett grundämne, som i naturen förekommer kombinerat med olika andra

ämnen som fluorföreningar. Mängden fluor i jordskorpan har av olika undersökare

angivts till 0,03—0,08 procent. Fluoren förekommer övervägande i form av fluorit

eller flusspat, apatit och kryolit men också i en rad andra mineral. Vulkaniska bergarter

och lava är i regel fluorrika. Av de lösa jordarterna har glimmerrik lera den

högsta fluorhalten, upp till 0,75 procent. Havsvattnets fluorhalt uppgår i oceanerna

till 1—1,4 ppm (parts per million, dvs. ett milligram per kilogram). Ytvatten i insjöar

och floder har låg fluorhalt, 0,1—0,2 ppm. I grävda brunnar med vatten

från sand- eller gruslager är vattnet likaså i regel fluorfattigt, medan vatten från

glimmerrika leror kan hålla 0,5—1 ppm fluor och mera. Källvatten och vatten från

djupborrade brunnar är ofta fluorrikt. I mineralvatten uppgår ej sällan fluorhalten

till 2—5 ppm.

I allmänhet har det vatten som i vårt land användes till dryck och för hushållsändamål

låg fluorhalt. Man har beräknat att omkring 94 procent av tätortsbefolkningen

i Sverige tillhandahålls vattenledningsvatten med lägre fluorhalt än 1 ppm

och att omkring 64 procent av samma befolkning får vattenledningsvatten, vars

fluorhalt understiger 0,2 ppm. Bland de orter, där vattenledningsvattnet har hög

fluorhalt, må nämnas Eskilstuna, Hälsingborg och Uppsala.

Fluorhalten i växter är i regel låg och påverkas föga av variationer i jordens

fluorhalt. Av de växtdelar som vanligen förtäres har té den högsta fluorhalten,

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

10—400 mg per kg torrt té. Potatis innehåller 0,85 mg fluor per kg samt äpplen,

kål och sallad 0,05—0,08 mg per kg. I fråga om animala produkter är det främst

skelettets delar och skalen från havsdjur som är fluorrika. Mjukdelar och kroppsvätskor

har låg fluorhalt. Enligt beräkningar utförda vid statens institut för folkhälsan

uppgår fluorhalten i den allmänna svenska kosten till i genomsnitt 0,9 mg

per 3 000 kalorier, som är en normal daglig kaloriförbrukning för en vuxen person

i vårt land.

Vid vissa industriella processer, främst i järnverk, aluminiumverk, tegelbruk,

glasbruk och fabriker för fosfatgödselmedel, bortgår fluorider med rökgaserna. Gaserna

kan direkt eller efter nedspolning med nederbörden påverka det organiska

livet i omgivningen.

Fluoriderna är giftiga. I en med stöd av giftförordningen upprättad vägledande

förteckning över gifter och vådliga ämnen upptas fluor såsom exempel på gift. Till

de vattenlösliga fluoriderna hör bl. a. natriumfluorid.

Sedan 1920-talet har en rad undersökningar genomförts, främst i Amerikas

Förenta Stater, rörande förhållandet mellan mängden fluor i dricksvatten och frekvensen

tandkaries hos personer som druckit vattnet. Litteraturen om fluorens

egenskaper inom odontologi och allmän fysiologi översteg redan för åtskilliga år sedan

7 000 arbeten. Undersökningarna skedde från början i orter, som hade av naturen

fluorrikt vatten. För att studera inverkan på tänderna och andra fysiologiska

verkningar av tillsats av fluorider till dricksvatten påbörjades 1945 fluorering av

dricksvattnet i bl. a. staden Grand Rapids, Michigan, USA, med den närbelägna

staden Muskegon som kontrollort, och i staden Newburgh, New York, med staden

Kingston som kontrollort. Sedermera har liknande försök igångsatts i andra städer

i USA samt även i andra länder. Undersökningarna har i de flesta fall numera slutförts

och resultaten har offentliggjorts.

De flesta vetenskapsmän, som studerat fluorens inverkan på tänderna, anser sig ha

konstaterat att en högre fluorhalt än normalt i dricksvatten medför en betydande

kariesreduktion. Samtidigt har man funnit att fluorhalten i vattnet kan framkalla dental

fluoros, dvs. en permanent missfärgning eller fläckning av tänderna i form av

vita eller bruna emaljfläckar. Emaljfluorosen indelas vanligen i fyra huvudklasser:

1) mycket lätt, dvs, små pappersvita fläckar över en mindre del av emaljytan, i regel

iakttagbara endast vid närmare undersökning; 2) lätt, dvs. större ogenomskinliga

ytor, som täcker intill hälften av emaljytan; 3) måttlig, dvs, förekomst även av

brunfärgade partier inom emaljen; samt 4) stark fluoros, dvs. förutom lättare former

också rå ytstruktur samt gropar eller fåror i emaljen.

Då det gäller fluorens fysiologiska verkningar har talrika undersökningar redovisats

rörande fluorens fördelning och omsättning i kroppen, fluorens utsöndring

samt fluorupplagringen i ben och tänder. De toxiska (gift-) effekterna av fluor hänför

sig främst till fluorens karaktär av enzymgift, dvs. dess hämmande effekt på de

kemiska substanser, som medverkar vid omsättningen av näringsämnen i kroppen,

främst äggvita, fett och kolhydrat. Kroniskt toxiska fluorverkningar kan i första

hand väntas i skelettet, där upplagring av fluor äger rum, och i njurarna, där fluor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968 3

koncentreras. Den kroniskt invalidiserande fluorosen karakteriseras huvudsakligen

av osteoskleros (benförtätning med förminskning av märgrum och benkanaler). I

fråga om njurskador är det njurinflammationer och stenbildning i njurarna som tilldragit

sig intresse. Man har vidare misstänkt att fluor skulle kunna konkurrera

med jod i sköldkörteln och därigenom påverka organets funktion. Undersökningar

bär vidare skett angående fluorhalten i moderkakan från gravida kvinnor för att

utröna om och i så fall hur mycket av fluoriderna som övergår till fostret.

Andra former än vattenfluorering för att utnyttja fluorens karieshämmande effekt

har prövats. Försök har sålunda skett med lokal fluoridbehandling genom pensling

av tänderna, munsköljning och tandborstning med fluoridlösningar. Särskilt

pensling med fluorpreparat har givit en avsevärd kariesreduktion, som dock visat

sig bestå endast under begränsad tid efter behandlingen. Behandlingen bör dessutom

ske under sakkunnig övervakning och är därför personalkrävande. Vidare har

undersökningar utförts angående fluortillförsel genom tabletter, benmjöl och fluorerade

livsmedel, såsom koksalt, mjölk eller mjöl. Sistnämnda undersökningar har

hittills inte givit sådana resultat att fluortillförsel på dessa vägar synes för närvarande

kunna komma i fråga som massprofylaktiskt medel.

Gällande bestämmelser

Lagen om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten

Lagen, som antogs år 1962 och trädde i kraft den 1 januari 1963, bemyndigar

Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att efter framställning

av kommun medge, att fluor må på de villkor, som föreskrivs i medgivandet,

i kariesförebyggande syfte tillsättas vatten som inom kommunen tillhandahålles

genom allmän anläggning för vattenförsörjning. Med stöd av lagen har Kungl.

Maj:t den 13 maj 1966 medgivit att fluor må i kariesförebyggande syfte tills vidare

intill utgången av år 1971 sättas till vatten, som inom Norrköpings stad tillhandahålles

genom det ena av stadens två vattenledningssystem. Såsom villkor för

medgivandet har Kungl. Maj:t meddelat vissa angivna föreskrifter, bl. a. rörande

fluorhalten, det tekniska genomförandet och kontrollen av verksamheten samt rörande

odontologiska och medicinska undersökningar. Vidare har Kungl. Maj:t den

22 mars 1968 medgivit att fluor må — på de villkor som socialstyrelsen i varje särskilt

fall föreskriver — i kariesförebyggande syfte tills vidare tillsättas vatten, som

inom Landskrona, Västerås och Falun tillhandahålls genom respektive stads vattenledningssystem.

Samtidigt med sistnämnda beslut har Kungl. Maj:t bemyndigat

socialstyrelsen att i övriga fall efter hörande av fluorkommittén lämna sådant medgivande

som avses i lagen.

Övrigt

Bestämmelser rörande beskaffenheten av vatten till dryck, matlagning m. m. finns

i hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) och livsmedelsstadgan den 21

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 56

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

december 1951 (nr 824). Däremot innehåller lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om

allmänna vatten- och avloppsanläggningar inte några bestämmelser om kvaliteten

på det vatten, som tillhandahålles genom sådan anläggning.

I hälsovårdsstadgan upptages i 3 kap. om bostad den grundläggande bestämmelsen,

att bostadslägenhet skall ha lätt tillgång till vatten i erforderlig mängd och av

tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning och andra hushållsändamål

(19 §). I 6 kap., som handlar om vattenförsörjning och vattenundersökning m. m.,

stadgas att brunn, vars vatten användes bl. a. till dryck, matlagning eller annan beredning

av livsmedel, skall vara belägen på betryggande avstånd från anläggning,

som kan menligt påverka vattnet, och inrättad så att dagvatten och orenlighet

förhindras intränga däri (29 §). Anläggning för uppfordring, rening, förvaring och

överföring av vatten för nyss angivet ändamål skall vara så anordnad och utförd

samt skall så underhållas och skötas, att vattnet inte röner menlig påverkan av

betydelse för dess användning (30 §).

Länsstyrelsen skall vaka över allmänna hälsovården i länet. Då länsstyrelsen

erhåller kännedom om missförhållande i hälsovårdshänseende, skall länsstyrelsen

tillse, att tjänliga åtgärder vidtages för att undanröja missförhållandet (3 §).

Enligt definitionen på livsmedel i livsmedelsstadgan är vanligt dricksvatten inte

att betrakta som livsmedel. Däremot hänföres såväl läskedrycker som icke sötade,

kolsyrade mineralvatten helt under livsmedelsstadgan. I tillämpliga delar gäller

stadgan tillsatser till livsmedel, varmed förstås vara eller ämne, som är avsett att

tillföras livsmedel för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet eller

annat liknande ändamål och alltjämt finnes kvar i det färdiga livsmedlet. Vatten

skall inte anses som tillsats även om det används på sätt nyss sagts (1 §).

Vissa bestämmelser i livsmedelsstadgan är emellertid tillämpliga på vatten. Sålunda

får vara eller ämne — däri inbegripna vatten och is — som används vid

framställning eller beredning av livsmedel för avsalu eller servering, inte vara av

sådan beskaffenhet eller tillföras under sådana förhållanden eller i sådan mängd,

att det färdiga livsmedlet kan antagas bli skadligt att förtära eller eljest otjänligt

till människoföda (3 §). Livsmedelslokal skall ha lätt tillgång till vatten av lämplig

beskaffenhet (10 §). Vatten, som används vid rengöring eller kylning av livsmedel,

avsett till försäljning eller servering, eller vid rengöring av kärl eller redskap, som

nyttjas vid beredning eller förvaring av sådant livsmedel, får inte vara av sådan beskaffenhet,

att det kan antagas göra livsmedlet skadligt att förtära eller på annat

sätt otjänligt till människoföda. Det nyss sagda gäller också is, som vid förvaring

eller kylning av sådant livsmedel kan komma i beröring med livsmedlet (14 §).

Historik

Under senare år har frågan om fluoriders kariesförebyggande verkan rönt stor

uppmärksamhet. Omfattande undersökningar härom har sedan mitten av 1940-talet

utförts särskilt i Amerikas Förenta Stater. Även i vårt land har fluorens verkningar

på tänderna undersökts i områden med naturligt förekommande högre fluorhalt i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

5

dricksvatten. Genom medicinalstyrelsens försorg har vidare 1953 och 1958 verkställts

sakkunnigutredningar i ämnet, grundade på utländska och svenska undersökningsresultat.

Med hänvisning till 1958 års utredning hemställde medicinalstyrelsen

samma år att kommuner, som önskade fluorera sitt vattenledningsvatten, skulle

kunna få tillstånd därtill på vissa villkor. Remissbehandlingen av framställningen visade

emellertid att lämpligheten av fluorering av vattenledningsvatten var alltför omstridd

för att någon lagstiftning i ämnet skulle kunna komma i fråga. Efter samråd

med medicinalstyrelsen fick därför ärendet vila tills vidare. Fortsatta undersökningar

skulle ske i medicinalstyrelsens regi i syfte att söka finna andra vägar att

tillföra i första hand barn och ungdom fluor.

På lokalt initiativ påbörjades år 1952 fluorering av dricksvatten i Norrköping.

Fluoreringen där avbröts emellertid i början av år 1962 sedan regeringsrätten i utslag

den 7 december 1961 funnit åtgärden innebära missförhållande i hälsovårdshänseende.

Till stöd för uppfattningen, att fluoreringen medförde missförhållande

i hälsovårdshänseende åberopades i utslaget tre omständigheter. Fluoreringen skedde

inte för att rena vattnet eller eljest göra det lämpligt såsom dricks- och hushållsvatten

utan i annat syfte. Det kunde inte uteslutas, att den ifrågavarande fluoreringen

kunde från hälsosynpunkt medföra risker eller olägenheter för dem, som

var hänvisade till att använda det sålunda behandlade vattnet. Vidare blev genom

det sätt, på vilket det med fluor tillsatta vattnet tillhandahölls, möjligheten att

undvika användningen av sådant vatten betagen dem, som så önskade.

Flälsovårdsnämnden i Norrköping hemställde år 1962 hos Kungl. Maj:t om tillstånd

att fortsätta vattenfluoreringen i staden åtminstone ytterligare fem år. Denna

ansökan blev föremål för remissbehandling. Härefter framlade Kungl. Maj:t vid

höstriksdagen samma år proposition nr 182 med förslag till lag om tillsättning av

fluor till vattenledningsvatten. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 40 över

propositionen jämte i ämnet väckta motioner anförde andra lagutskottet bl. a. följande.

Bland fackmännen på området råder numera praktiskt taget fullständig enighet

om att fluor har en avsevärd karieshämmande effekt. Som exempel kan nämnas att

man i Norrköping erhållit en kariesreduktion på 52,4 procent hos sjuåriga barn,

som sedan födseln tillhandahållits dricksvatten med en fluorhalt av omkring ett

mg per liter. Hos 14-åriga barn, som från sjuårsåldern erhållit sådant dricksvatten,

var kariesreduktionen 31,4 procent. De resultat som uppnåtts är sådana att de enligt

utskottets mening i och för sig väl motiverar att försök med dricksvattenfluorering

fortsättes.

I den offentliga debatten i frågan om vattenfluorering har emellertid två synpunkter

med skärpa framhållits mot fluoreringen. Dels har man understrukit det

moment av tvång för den enskilde som ligger i att han betages möjligheten att använda

vatten utan fluorinblandning och dels har man uttalat farhågor för de hälsorisker

som kan vara förenade med daglig konsumtion av fluor, inte minst med hänsyn

till att konsumtionen av dricksvatten och därmed också av fluor kan antagas

variera inom vida gränser. I motionerna 1:756 och 11:911, 1:757 och 11:913,

1: 758 och II: 914, 11: 912 samt II: 915 yrkas på grund av huvudsakligen de nämnda

synpunkterna avslag å propositionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

Enligt utskottets mening är det en nackdel med fluorering av vattenledningsvatten

att den beskär den enskildes valfrihet i fråga om fluorkonsumtion. Andra metoder

för fluortiilförsel såsom pensling av tänderna, munsköljningar eller tandborstning

med fluorpreparat är ej behäftade med denna olägenhet och är därför ur denna

synpunkt att föredraga framför fluorering av dricksvatten. Emellertid har, såvitt

framgår av de hittills redovisade försöksresultaten, vattenfluoreringen visat sig till

sin effekt vara långt överlägsen övriga metoder. Med hänsyn till den avsevärda

samhälleliga nyttan av åtgärden anser utskottet därför, trots den nackdel som ligger

i tvångsmomentet, att man icke av denna anledning bör avstå från vattenfluorering.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka betydelsen av fortsatt

forskning liksom vikten av att försöken med individuell fluorbehandling fortsättes.

Beträffande de hälsorisker som kan vara förenade med daglig fluorkonsumtion i

den omfattning som kan komma i fråga genom den föreslagna vattenfluoreringen

har under den tid fluorfrågan varit föremål för uppmärksamhet i vårt land av medicinsk

expertis uttalats vitt skilda uppfattningar. Uppmärksamheten synes därvid

ha varit inriktad dels på verkningar som uppkommer på ett relativt tidigt stadium

såsom den dentala fluorosen, dvs. missfärgning eller fläckning av tänderna, och dels

på senare framträdande verkningar, där befarade sjukliga förändringar i skelett och

njurar har stått i centrum för intresset. Numera har emellertid en praktiskt taget

enhällig svensk odontologisk och medicinsk expertis förklarat, att vunna erfarenheter

av fluorens verkningar inte ger belägg för att långvarig daglig konsumtion av

fluor i de små doser, som kommer i fråga vid vattenfluorering, skulle medföra

hälsorisker. Med hänsyn till den ståndpunkt expertisen sålunda numera intar anser

utskottet att de befarade hälsoriskerna måste antagas vara så ringa att de inte bör

hindra antagandet av lagförslaget, som icke har annat syfte än att möjliggöra fortsatt

försöksverksamhet med vattenfluorering.

Utskottet förutsätter därvid, att prövningen av ansökningar om tillstånd till fluorering

i största möjliga utsträckning förbehålles Kungl. Maj:t och i vart fall icke

delegeras till annan än central myndighet, samt att tillstånd icke beviljas annat

än efter medicinalstyrelsens hörande i varje särskilt fall. Utskottet fäster särskild

vikt vid att vid tillståndsprövningen, som bör ske efter restriktiva grunder, särskilt

beaktas, att vattenverket i fråga är av sådan beskaffenhet att betryggande garantier

finnes för att fluorkoncentrationen i vattnet kan hållas på en konstant nivå. Noggranna

föreskrifter om fortlöpande kontroll i detta avseende bör givas. Utskottet

vill slutligen understryka vikten av att fluorens verkningar inte bara på tänderna

utan även på hälsotillståndet i övrigt fortlöpande vetenskapligt kontrolleras vid

de fortsatta försök med vattenfluorering som kan komma att ske.

Vid 1966 års höstriksdag framställdes i andra kammaren en interpellation angående

erfarenheterna av dricksvattenfluoridering. I sitt svar, som avlämnades den

22 november 1966, framhöll chefen för socialdepartementet bl. a. att erfarenheten

visat att fluor har en klart karieshämmande verkan, att inom barntandvården goda

resultat nåtts med pensling och sköljning med fluor samt att den största effekten

erhålls om man kombinerar sistnämnda metoder med fluoridering av dricksvatten.

Enligt departementschefens mening kunde det med stor säkerhet sägas att det inte

längre råder någon tveksamhet mot fluoridering ur hälsorisksynpunkt. Vidare upplyste

departementschefen att medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen tillsatt en gemensam arbetsgrupp med uppgift främst att

utarbeta allmänna normer för de villkor som borde knytas till tillståndsgivningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968 7

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 18 maj 1967 inrättades den s. k. fluorkommittén

såsom rådgivande organ för frågor rörande tillsättning av fluor till vattenledningsvatten

i kariersförebyggande syfte. I denna kommitté ingår den förutvarande

arbetsgruppens medlemmar. Enligt sina direktiv har kommittén till uppgift

att utarbeta förslag till normer och anvisningar för tillsättande av fluor till vattenledningsvatten

i kariesförebyggande syfte samt att fortlöpande följa utvecklingen

på området och till Kungl. Maj:t avge de förslag som föranledes av vunna erfarenheter.

Kommittén framlade den 9 juni 1967 förslag till anvisningar för genomförandet

av vattenfluoridering. Sedan förslaget remissbehandlats avgav kommittén

i december 1967 yttrande över remissutlåtandena. Anvisningar i huvudsaklig överensstämmelse

med förslaget har under innevarande år utfärdats av socialstyrelsen.

Spörsmål rörande tillståndsgivningen enligt lagen var föremål för riksdagsbekandling

under våren 1967 (interpellation i första kammaren, besvarad den 25 maj

1967) och i samband med genomgång av statsverkspropositionen under våren 1968

0debatt i första kammaren den 20 mars 1968).

Motionen

Motionärerna hävdar att man i dag inte vet om vattenfluoridering är riskfri eller

ej. De åberopar att vetenskapliga rådet vid internationella sällskapet för näringsoch

vitalämnesforskning helt nyligen offentliggjort en resolution, vari myndigheter

som handlägger hithörande frågor rekommenderas att avstå från fluoridering

av dricksvatten. Motionärerna anser vidare att det är anmärkningsvärt att det ännu

fem år efter fluorlagens tillkomst inte i Sverige presterats något indicium för att

vattenfluoridering skulle kunna betyda annat än en försämring av människans,

florans och faunans livsbetingelser. De angivna förhållandena påkallar enligt

motionärernas mening att lagen om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten

upphävs.

Remissyttranden

I sitt yttrande åberopar socialstyrelsen ett från ledamoten i styrelsens vetenskapliga

råd, professorn Yngve Ericsson, inhämtat utlåtande i ärendet. Ericsson anför

bl. a. följande:

Redan när man 1952 började fluorideringsförsöket i Norrköping, som närmast

synes ha haft till syfte att demonstrera vattenfluorideringens karieshämmande

effekt under svenska förhållanden, var åtgärdens riskfrihet väl styrkt. I dagens

läge är detta än mer fallet, och dessutom har man under de sista åren påvisat gynnsamma

effekter av måttligt höga fluorkoncentrationer i dricksvattnet även när det

gäller skelettets utveckling och motståndskraft mot senil urkalkning. Av naturliga

skäl har endast en mindre del av den fysiologiska fluorforskningen utförts i

Sverige, men det bör noteras att man i vårt land funnit att omkring en halv miljon

invånare använder dricksvatten som av naturen håller en fluorhalt av 0,8 mg/l

eller mera och att naturligt förekommande och med konst tillsatt fluor har precis

samma kemiska egenskaper och fysiologiska effekt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

Motionärerna finner det anmärkningsvärt att det i vårt land ännu fem år efter

fluorlagens tillkomst inte presterats något indicium för att vattenfluorideringen icke

skulle försämra florans, faunans och människans livsbetingelser. Motionärerna

avser tydligen härmed fluorutsläppet med avloppsvatten efter vattenfluoridering.

I själva verket synes det icke någonstans i världen ha gjorts några undersökningar

över effekten av utsläpp av fluoriderat ledningsvatten i sjöar eller vattendrag, vilket

torde bero på att ingen effekt varit att vänta på grundval av föreliggande data.

Vattnet i oceanerna, som hyser det stora flertalet av denna planets levande organismer,

innehåller sålunda enligt analyser på olika håll 1,0—1,4 mg F/l, dvs. ungefär

samma halt som i fluoriderat vatten eller något däröver. Insjöar och floder

innehåller i regel ca 0,2 mg F/l. Det förtjänar att nämnas att Mälaren har normal

fluorhalt trots utsläpp av avloppsvatten från bl. a. Uppsala och Eskilstuna, som

av naturen har resp. ca 1,2 och 1,0 mg F/l i sitt ledningsvatten. En hög fluorhalt

synes dessutom kunna avsevärt reduceras genom adsorption och utfällning redan i

avloppsledningarna. I Billesholm med naturligen förekommande 5.5 mg F/l vatten

har man exempelvis i kloakvattnet funnit 1,1 mg F/l.

Viktigast är emellertid att det vid upprepade försök visats att man för att åstadkomma

en begynnande hämning av även mycket känsliga cellers tillväxt måste

höja fluorhalten i substratet långt över 1 mg/l, i flera undersökningar till ca

20 mg/l. Det är således helt osannolikt att man skulle kunna påvisa några biologiska

verkningar av fluoren från fluoriderat vatten ens i omedelbar närhet av utsläppen

från kloaker eller reningsverk. Det förtjänar här framhållas att fluor är ett

i naturen allmänt förekommande ämne, icke blott i havsvattnet, i insjöar och-floder

utan även i flera bergarter, i lösa jordlager, i käll- och grundvatten, i växter

och djur. Det är viktigt att hålla detta i minnet och att icke från de påtagliga och

allvarliga effekter som man finner av en rad andra substanser draga några slutsatser

beträffande fluoren. Ifråga om biologisk verkan måste varje ämne bedömas

för sig.

Av de många resolutioner om vattenfluorideringen, som efter mer eller mindre

noggranna utredningar framlagts av vetenskapliga sällskap och organisationer på

olika håll i världen och som i regel stöder vattenfluorideringen, citerar motionärerna

endast den som publicerats av Internationella sällskapet för närings- och vitalämnesforskning.

Ingen mera framstående fluorforskare ingår i detta sällskap,

och de två personer som man refererar till i sällskapets resolution mot vattenfluoridering,

professorerna Gordonoff och Steyn, har blivit starkt kritiserade för bristande

vetenskaplig precision och korrekthet.

Ericsson uttalar som sin slutsats att de i motionen åberopade förhållandena icke

kan anses utgöra någon grund för upphävande av lagen om tillsättning av fluor

till vattenledningsvatten.

Socialstyrelsen framhåller därjämte att vattenfluorideringen gått avsevärt framåt

på olika håll ute i världen sedan den aktuella lagen trädde i kraft. Skilda uppgifter

andrages till stöd härför. Vidare omnämnes vissa utländska myndigheters

ställningstagande i fråga om införande av vattenfluoridering. Styrelsen anför avslutningsvis

att vi i vårt land bör uttnyttja möjligheten till fluoridering av dricksvatten

för att därmed bekämpa en av våra mest utbredda folksjukdomar, tandkaries, och

detta genom en metod, som visat sig icke innebära några hälsorisker. Styrelsen avstyrker

bifall till motionen.

Svenska tandläkare-sällskapet avstyrker likaledes förslaget om upphävande av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

9

ifrågavarande lagstiftning. Sällskapet anför sammanfattningsvis att sällskapet vid

en noggrann genomgång av tillgänglig litteratur och genom inhämtade uppgifter

icke kunnat finna att några för vattenfluorideringen diskriminerande rön rapporterats

under den femårsperiod som förflutit sedan lagen trädde i kraft men att däremot

en rad förmånliga rapporter framlagts.

Även Svenska läkarsällskapet avstyrker motionen och anför att det icke torde

finnas något efter den 21 november 1962 nytillkommet vetenskapligt argument av

sådan art att det skulle kunna motivera ett upphävande. Sällskapet konstaterar

tillika att uppmuntrande resultat nyligen framkommit vid en undersökning av barn

som fått en tillsats av natriumfluorid i sina AD-vitaminer. Enligt sällskapets mening

bör dock alla utvägar som kan leda till en förbättring av kariessituationen prövas.

Det vore därför, anför sällskapet, direkt olyckligt om vi skulle avhända oss

den möjlighet som den aktuella lagen erbjuder.

Utskottet

Enligt 1962 års lag om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten kan Kungl.

Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer efter framställning av

kommun medge att fluor i kariesförebyggande syfte tillsättes vatten, som inom

kommunen tillhandahålles genom allmän anläggning för vattenförsörjning. Sådant

tillstånd som avses i lagen har år 1966 givits åt staden Norrköping samt innevarande

år åt städerna Västerås, Falun och Landskrona. Kungl. Maj:t har vidare överlämnat

åt socialstyrelsen att fortsättningsvis pröva ansökningar om tillstånd till

vattenfluoridering. Anvisningar för genomförandet av vattenfluoridering har utfärdats

av socialstyrelsen.

Motionärerna hävdar att det alltjämt är ovisst huruvida vattenfluoridering medför

hälsorisker eller ej. De vill därför att fluorlagen skall upphävas.

Vid tillkomsten av fluorlagen övervägdes ingående frågan om vattenfluorideringens

inverkan på hälsotillståndet. Det konstaterades att en rätt avvägd tillförsel av

fluor till dricksvattnet gav en avsevärt mindre frekvens av tandkaries i trakter där

fluorhalten i vattnet av naturen var låg samt vidare att dricksvattenfluoridering

enligt dittillsvarande erfarenheter som massprofylaktiskt medel var överlägsen

andra metoder att förebygga karies. Statsmakterna fann också mot bakgrund av

uttalanden av en praktiskt taget enhällig svensk odontologisk och medicinsk expertis,

att de från vissa håll befarade hälsoriskerna måste antagas vara så ringa, att

de inte borde hindra antagandet av lagen.

De instanser som avgivit remissyttranden över förevarande motion, nämligen

socialstyrelsen, Svenska tandläkare-sällskapet och Svenska läkaresällskapet, är

eniga om att det inte efter lagens tillkomst framlagts något vetenskapligt rön, som

skulle göra det motiverat att upphäva lagen. I remissvaren framhålles tvärtom

att en del gynnsamma effekter av vattenfluorideringen påvisats under de senaste

åren. Dessutom påpekas att vattenfluorideringen mer och mer kommit till använd
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

ning på olika håll ute i världen sedan fluorlagen antogs. Mot bakgrund av vad nu

sagts finns enligt utskottets mening inte grundad anledning att av hänsyn till hälsosynpunkter

avstå från möjligheten till vattenfluoridering.

Att den vattenfluoridering som kan komma i fråga med stöd av lagen skulle få

andra negativa biologiska verkningar, t. ex. i sjöar och vattendrag, torde heller

inte kunna antagas. Mot en sådan hypotes talar enligt socialstyrelsen undersökningar

rörande fluorens förekomst i naturen och rörande dess inverkan på känsliga

cellers tillväxt.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 342, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herrar Lars Larsson (s), Hiibinette

(h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep)*, Dahlberg (s), Edström

(fp) och Högström (s)*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg (s),

Odhe (s)*, Rimmerfors (fp), fröken Sandell (s), herrar Gomér (ep), Ringaby (h)

och fru Svensson (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Dahlberg (s) och Ringaby (h), vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med orden »De instanser»

och som slutar på s. 10 med orden »avstyrker utskottet motionen» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet anser emellertid att även om fluoren visat sig ha en god profylaktisk

inverkan mot karies, så måste man rent principiellt hysa betänkligheter mot att

generellt blanda in fluor i vattenledningsvatten och därmed medicinera även de

många människor som inte önskar eller behöver fluor. En sådan ordning strider

mot de grunder för medicinering som tillämpas av läkare i allmänhet. Utskottet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1968

11

anser också att en obligatorisk inblandning av fluor i dricksvattnet är en onödigt

drastisk åtgärd. Samma kariesförebyggande effekt kan nås med fluorbehandling av

annat slag, t. ex. pensling eller munsköljning. Med hänsyn härtill anser utskottet

att skäl finns för upphävande av fluorlagen.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motion, II: 342,

måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla om förslag till upphävande

av lagen om fluoridering av vattenledningsvatten.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.