Utlåtande i anledning av motion om viss ändring av skollagens bestämmelse angående undervisningens målsättning. Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, II: 863, av herr Arvidson.
1968-11-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1968:57, Utlåtande i anledning av motion om viss ändring av skollagens bestämmelse angående undervisningens målsättning. Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, II: 863, av herr Arvidson.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
1
Nr 57
Utlåtande i anledning av motion om viss ändring av skollagens bestämmelse
angående undervisningens målsättning.
Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, II: 863, av
herr Arvidson.
I motionen föreslås att 1 § skollagen skall ändras enligt följande:
(Nuvarande lydelse)
Den genom samhällets försorg bedrivna
undervisningen av barn och ungdom
har till syfte att meddela eleverna kunskaper
och öva deras färdigheter samt
i samarbete med hemmen främja elevernas
utveckling till harmoniska människor
och till dugliga och ansvarskännande
samhällsmedlemmar.
(Föreslagen lydelse)
Den genom samhällets försorg bedrivna
undervisningen av barn och ungdom
har till syfte att i samarbete med hemmen
främja elevernas personliga utveckling
samt därvid meddela eleverna
kunskaper och öva deras färdigheter.
I motionen har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
förslag till ny lydelse av 1 § skollagen i överensstämmelse med vad som anförts i
motionen.
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från skolöverstyrelsen.
Historik
Målsättningen för undervisningen enligt skollagen
Det förslag till skollag som framlades av 1957 års skolberedning (betänkandet
Grundskolan, SOU 1961: 30) innehöll en bestämmelse (§ 4) rörande det allmänna
skolväsendets uppgift. Bestämmelsen hade, frånsett viss del som ej är av direkt
intresse i förevarande sammanhang, samma lydelse som skollagens nuvarande
första paragraf.
I remissyttrandena över skolberedningens förslag föreslog skolöverstyrelsen så
1
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 57
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
dan jämkning av texten i den aktuella paragrafen, att den uppgift för skolan som
består i att i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska
människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar angavs i
första hand; härigenom skulle bättre överensstämmelse ernås med den allmänna
målsättningen för den nya obligatoriska skolan.
I propositionen 1962: 136 med förslag till skollag anförde emellertid departementschefen
att, ehuru den av skolöverstyrelsen föreslagna omredigeringen måhända
skulle ännu bättre än skolberedningens förslag ge uttryck för just grundskolans
mål, torde ändringen inte böra vidtagas av det skälet att det förevarande stadgandet
skall äga tillämpning i huvudsak även beträffande de icke-obligatoriska
skolorna under skolstyrelsens förvaltning.
Propositionsförslaget godtogs i riksdagen utan särskild erinran rörande innehållet
i eller lydelsen av paragrafen (SäU 1962: 2).
Målsättningen för grundskolans undervisning
Enligt skolberedningen (betänkandet s. 150) kan skolans mål i korthet anges
vara att söka hjälpa varje elev till en allsidig utveckling. Detta sker, anför beredningen,
genom att skolan meddelar grundläggande allmänbildning och planmässigt
söker bidra till elevens personliga mognande. Beredningen understryker att skolans
mål är att uppfatta såsom en helhet. Fortsättningsvis anför skolberedningen bl. a.
följande.
När man tidigare sökt bestämma skolans mål, har man stundom ställt upp begreppen
fostran och undervisning som väsentligt åtskilda. Fostran har angivits
innebära »karaktärens utformande, känslo- och viljelivets utveckling, de allmänna
personliga egenskaperna daning», medan undervisning betecknats som »bibringandet
av kunskaper och färdigheter». Senare målsättningsdiskussion har visat, att
denna tudelning är mindre lämplig bl. a. med hänsyn till dess praktiska konsekvenser.
All undervisning innebär ju i realiteten en påverkan på personligheten,
antingen vi medvetet åsyftar det eller inte. Undervisningen har sålunda en fostrande
effekt. Men individens fostran är det i grunden väsentligare, och begreppet undervisning
måste därför vid en målsättning, som huvudsakligen bygger på värderingar,
underordnas begreppet fostran.
I propositionen 1962:54 angående reformering av den obligatoriska skolan (s.
71) och i särskilda utskottets av riksdagen godkända utlåtande 1962:1 godtas i allt
väsentligt vad skolberedningen andragit rörande skolans målsättning.
Målsättningen för gymnasiets och fackskolans undervisning
11960 års gymnasieutrednings huvudbetänkande (SOU 1963: 42) understryks att
gymnasiet liksom varje annan skolform har en betydelsefull personlighetsutvecklande
uppgift som bl. a. inkluderar både individuell och social fostran. Det framhålles
att denna del av skolans uppgift numera accentueras mer än tidigare. Gymnasieutredningen
ansluter sig till den precisering härav, som ges i läroplanen för
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
3
grundskolan, och anser att denna i sina huvuddrag är giltig också för de gymnasiala
skolformerna även om tyngdpunktsförskjutningar med hänsyn till åldersstadiet är
motiverade.
Fackskoleutredningen konstaterar i sitt betänkande Fackskolan (SOU 1963: 50)
att ett genomgående drag i skoldebatten under senare år varit att allt större vikt
fästs vid den utbildning av allmän karaktär som skolan kan ge. Enligt utredningens
uppfattning råder det enighet om att även fackskolan skall ge en vidgad och
fördjupad allmän utbildning.
I proposition 1964:171 angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m.
anför departementschefen att gymnasiet — förutom sin specifika uppgift i utbildningssystemet
i fråga om nivå och inriktning — har en personlighetsutvecklande
uppgift, som är generell för alla skolformer för ungdom och vars betydelse understrukits
genom fixering i skollagen. Gymnasieutredningens starka betonande av
denna uppgift är således helt i linje med de grundläggande principerna för hela
vårt skolväsende, och departementschefen anser att denna grundsyn bör komma
till klart uttryck i läroplanens målsättningsavsnitt under beaktande av de för det
gymnasiala åldersstadiet speciella förhållandena. Beträffande fackskolan uttalar
departementschefen att fackskoleutredningens allmänna karaktäristik av fackskolans
mål enligt hans mening är riktig. Vidare anför departementschefen att åtskilligt
av vad han för egen del uttalat om gymnasiets mål, innehåll, differentiering
och närmare utformning i princip äger giltighet också för fackskolan.
Vid riksdagsbehandlingen underströk särskilda utskottet i sitt godkända utlåtande
1964:1 starkt departementschefens uttalande om gymnasiets personlighetsutvecklande
uppgift. I anslutning härtill anförde utskottet att detta uttalande innebar
att den målsättning, som i berörda hänseende år 1962 fastställdes för grundskolans
del, också skall gälla för gymnasiet. Utskottet anslöt sig jämväl till vad
departementschefen uttalat rörande fackskolans mål.
Förslag om sammanförande av skolorna på det gymnasiala stadiet
På grundval av ett betänkande av bl. a. yrkesutbildningsberedningen (SOU
1966: 3) har Kungl. Maj:t till innevarande års höstriksdag framlagt prop. nr 140
angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet. Propositionen innefattar principförslag
om att de nuvarande skolformerna fackskola, gymnasium och yrkesskola
den 1 juli 1971 skall sammanföras till en skolform (tills vidare benämnd mellanskolan).
Närmare ställningstagande sker i propositionen väsentligen till spörsmål
av principiell natur, medan förslag i andra hänseenden avses skola framläggas senare.
Införandet av mellanskolan förutsätter enligt propositionen ett stort antal författningsändringar
i bl. a. skollagen. Departementschefen säger sig senare skola
återkomma med förslag till sådana ändringar.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
Remissyttrande
Skolöverstyrelsen framhåller att skollagens första paragraf formulerats att avse
inte blott grundskolan (och specialskolan) utan även yrkesskolan, fackskolan och
gymnasiet. Efter att ha påpekat att det i motionen anförda avsnittet om mål och
riktlinjer i läroplanen för grundskolan är hämtat från 1962 års riksdagsbeslut om
grundskolan anför styrelsen i sitt yttrande, som är daterat den 25 mars 1968, följande.
De mål, som genom 1964 års riksdagsbeslut fastställts för fackskolan och gymnasiet
och som närmare utformats i »Mål och riktlinjer» i läroplanerna för dessa
skolformer (s. 11—15, respektive s. 13—16), ger onekligen visst stöd för motionsyrkandet.
Skolöverstyrelsen föreställer sig emellertid att frågan om en omformulering
av 1 § skollagen bör prövas först i samband med statsmakternas ställningstagande
till förslaget om sammanförande av de tre gymnasiala skolformerna i en
skolform och till målsättningen för en sålunda integrerad gymnasial skola.
Utskottet
I 1 § skollagen stadgas att den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen
av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva
deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till
harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.
Motionären hävdar att lydelsen av paragrafen inte överensstämmer med lagstiftarens
mening, sådan denna kommit till uttryck i förarbetena till grundskolereformen.
Detta bekräftas enligt motionären av att skolöverstyrelsen i läroplanen för
grundskolan angivit skolans målsättning annorlunda än vad skollagen gör. I nämnda
läroplan anförs nämligen att målet för den nioåriga grundskolan är att i samarbete
med hemmen främja elevernas allsidiga utveckling samt därvid meddela eleverna
kunskaper och öva deras färdigheter. Denna skiljaktighet är enligt motionären
ägnad att skapa förvirring och kan få till följd att skolorna återfaller i föreställningen
att skolan skall ge alla elever bestämda kunskaper och färdigheter. Motionären
yrkar att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära förslag till ny lydelse av
den aktuella bestämmelsen. Texten bör enligt motionären vara följande: »Den
genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till
syfte att i samarbete med hemmen främja elevernas personliga utveckling samt därvid
meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter.»
Tanken på att utforma det förevarande stadgandet på sätt motionären föreslår
övervägdes i samband med skollagens införande år 1962 men avvisades av departementschefen
under hänvisning till att stadgandet skulle äga tillämpning på inte
bara grundskolan utan även de vid denna tid befintliga icke-obligatoriska skolorna
under skolstyrelsernas förvaltning. Vad motionären anfört om bristande överensstämmelse
mellan lagtext och lagmotiv saknar av denna anledning fog. Frågan om
en omformulering av 1 § skollagen i den riktning motionären föreslår bör emeller
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
5
tid enligt utskottets mening kunna tas upp till behandling på grund av den utveckling
på det gymnasiala skolväsendets område som fortgått efter skollagens införande,
i enlighet med vad skolöverstyrelsen förordar i remissyttrande över motionen bör
en sådan översyn lämpligen ske i samband med den närmare utformningen av
målsättningen för den integrerade gymnasiala skola, beträffande vilken principförslag
nyligen framlagts av Kungl. Maj:t.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det inte för närvarande finns
skäl till något sådant initiativ från riksdagens sida som begärs i motionen. Utskottet
får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 863, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 november 1968
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist (s), herr Lars Larsson (s), fru HamrinThorell
(fp), herrar Dahlberg (s), Högström (s)*, Blomquist (h), fru Elvy Olsson
(ep)* och herr Blom (fp)*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors (fp),
fru Ekendahl (s), herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson (s), Gomér (ep),
Ringaby (h) och fru Svensson (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.