Sök i Ratio Lex

Skrivelse till regeringen hemställa om sådan ändring av hälsovårdsstadgans § 16 att som lämplig rumstemperatur anges 20°C för natt och 22°C för dag”. Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet hänvisa till motionen. Gällande bestämmelser m. m.

1968-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:6, Skrivelse till regeringen hemställa om sådan ändring av hälsovårdsstadgans § 16 att som lämplig rumstemperatur anges 20°C för natt och 22°C för dag”. Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet hänvisa till motionen. Gällande bestämmelser m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av motion angående uppvärmning av bostadslägenheter.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, nr 11:871,

av herr Jansson, i vilken hemställts, ”att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

regeringen hemställa om sådan ändring av hälsovårdsstadgans § 16 att som lämplig

rumstemperatur anges 20°C för natt och 22°C för dag”.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Den nu gällande hälsovårdsstadgan trädde i kraft den 1 januari 1960. 3 kap. i

stadgan innehåller bestämmelser om bostad och i 16 § föreskrives beträffande boningsrums

anordnande, inredning och underhåll bl. a. att det skall kunna hållas tillfredsställande

uppvärmt. Enligt 15 § i stadgan gäller som allmän föreskrift att byggnad,

som innehåller boningsrum, skall vara så anordnad och inredd samt skall så

underhallas och skötas att sanitär olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i

byggnaden.

Det ankommer på kommun att inom sitt område handha hälsovården. Det kommunala

organet, hälsovårdsnämnden, kan meddela föreläggande och förbud, som

finnes erforderliga för efterlevnaden av hälsovårdsstadgan, lokal hälsovårdsordning

eller särskild av nämnden meddelad föreskrift. Beslut av hälsovårdsnämnd kan överklagas

hos länsstyrelsen, över vars beslut man slutligen kan besvära sig hos Kungl.

Maj: t. Högsta tillsynen över hälsovården i nu förevarande hänseende utövas av

socialstyrelsen, som har att meddela råd och anvisningar rörande den allmänna

hälsovården.

Dåvarande medicinalstyrelsen utgav år 1966 tryckta råd och anvisningar med

titeln ”Sanitära krav på våra bostäder”. Beträffande boningsrums uppvärmning uttalas

bl. a. följande:

En inomhustemperatur på + 18 till +22°G under dagen anses i allmänhet bäst

befrämja välbefinnande och arbetsförmåga. Inom dessa temperaturgränser ligger

den s. k. behaglighetszonen. Inomhusklimatet sammanhänger icke endast med temperaturen

utan även med andra faktorer som luftens fuktighetshalt och dess rörelse.

Den relativa luftfuktigheten i ett boningsrum bör ligga mellan 35 och 65%. En

acceptabel minimigräns för uppvärmning av boningsrum är i regel en temperatur av

under dagen minst + 18°C och under natten minst + 16°C. Dagen bör härvid räknas

mellan kl. 7 och kl. 22. För åldringar, vissa långtidssjuka och personer med nedsatt

vitalitet erfordras mången gång en eller annan grad högre medeltemperatur.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968

Regeringsrätten har vid några tillfällen på senare tid tagit ställning till fragan

om minimitemperaturen i bostadslägenhet. I två fall (RÅ 1952:51 och 1957 not I

17) har fastighetsägare förelagts att sköta värmeanläggning så att lägenheterna skulle

kunna hållas uppvärmda till en temperatur som — frånsett tillfälliga svängningar pa

en eller annan grad — icke understeg + 17°G under tiden från kl. 7 t. o. m. kl. 21

samt + 15°C under den övriga delen av dygnet. I tre senare fall (RÅ 1957 not I 233

och 234 samt 1964 not S 383) ålades fastighetsägare att sörja för att rumstemperaturen

uppgick till lägst +18°C under dagen och lägst + 16°C under natten.

Historik

1919 års hälsovårdsstadga, som föregick den nu gällande, innehöll icke någon preciserad

föreskrift om viss minimitemperatur för bostadslägenhet. I 8 § stadgades att

boningsrum skulle hållas ”tillbörligt varmt”.

Under förarbetena till den nu gällande lagstiftningen övervägde 1948 års hälsovårdsstadgekommitté

huruvida i hälsovårdsstadgan borde intagas en direkt bestämmelse

om lämplig värmegrad i boningsrum. I sitt betänkande ”Förslag till hälsovårdsstadga

m.m.” (SOU 1953:31) uttalade kommittén:

Såsom framgår av det anförda innehåller 1919 års hälsovårdsstadga ingen bestämmelse

om vilken värmegrad, som boningsrum lämpligen bör ha. I medicinalstyrelsens

råd och anvisningar har emellertid uttalats, att som lämplig värmegrad torde få

anses en temperatur som om dagen håller sig omkring + 18°C, varjämte tillagts, att

för natten behöves icke så hög temperatur; men alltför stora svängningar borde icke

förekomma.

Med hänsyn till att viss tveksamhet på sina håll synes ha rått angående vad som

skall anses vara lämplig värmegrad i boningsrum och då denna fråga är av väsentlig

betydelse för ett mycket stort antal människor har kommittén övervägt, att i förslaget

till hälsovårdsstadga intaga en direkt bestämmelse om att lämplig värmegrad

i boningsrum är + 18°G. Emellertid förhåller det sig så, att värmen i ett boningsrum

icke uteslutande beror på uppvärmningen utan även på andra faktorer, såsom luftens

fuktighetsgrad etc. Även andra omständigheter tala mot lämpligheten av att

fixera ett visst gradtal, bl. a. svårigheten att hålla jämn temperatur och det olika

behovet av uppvärmningen under dagen och under natten. Kommittén har alltså

med anledning härav icke funnit lämpligt, att i själva hälsovårdsstadgan angiva

något bestämt gradtal för uppvärmningen, utan hänvisar i detta fall till medicinalstyrelsens

uttalande.

Under remissbehandlingen av kommitténs förslag yrkades från ett par håll att

bestämmelser om minimitemperatur skulle införas i hälsovårdsstadgan.

I proposition nr B 46 dr 1958 med förslag till den nu gällande lagstiftningen anförde

föredragande departemenschefen i den nu förevarande frågan:

I och för sig skulle beaktansvärda skäl enligt min mening kunna anföras för att

i hälsovårdsstadgan ange till vilken värmegrad ett boningsrum under olika tider på

dygnet bör hållas uppvärmt. Den hittills gällande ordningen — som inneburit att

uttalanden om lämplig värmegrad intagits i medicinalstyrelsens råd och anvisningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968

3

men ej i hälsovårdsstadgan — har emellertid såvitt jag har mig bekant inte medfört

några mer påtagliga svårigheter för de tillämpande myndigheterna, varför jäg ansluter

mig till hälsovårdsstadgekommitténs förslag att ej heller i den riyä hälsovårdsstadgan

upptaga någon bestämmelse om uppvärmning till viss värmegrad.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr B 19 år 1958 hade andra lagutskottet

intet att erinra mot vad departementschefen sålunda anfört.

Vid 1965 års riksdag väcktes av herr Jansson en motion, nr II :64, i vilken yrkades

sådan ändring av hälsovårdsstadgans § 16, att däri intogs en bestämmelse som

direkt angav minimitemperaturen för bostadslägenhet. Medicinalstyrelsen, Hyresgästernas

riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund, vilka yttrade sig över

motionen, avstyrkte densamma. Andra lagutskottet behandlade motionen i sitt utlåtande

1965:56. Efter att ha anmärkt att remissinstanserna avstyrkt motionen och

att medicinalstyrelsen inom kort skulle meddela nya råd och anvisningar för bostäder

och bostadsinspektion anförde utskottet:

Inte heller utskottet anser det påkallat att i hälsovårdsstadgan införa detaljerade

bestämmelser om värmegrad för bostadslägenhet. Eftersom flera faktorer, bl. a. luftens

fuktighet, inverkar vid bedömningen av lämpligt gradtal, synes frågan inte ägnad

att regleras lagstiftningsvägen. Dessutom har det nuvarande systemet att i medicinalstyrelsens

råd och anvisningar ge mera preciserade föreskrifter, såvitt utskottet

kan bedöma, fungerat tillfredsställande.

Utskottet hemställde att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Utskottet

I hälsovårdsstadgan föreskrivs att boningsrum skall vara anordnat så att det kan

hållas tillfredsställande uppvärmt. Vidare stadgas att byggnad, som innehåller boningsrum,

skall skötas så att sanitär olägenhet ej uppkommer för dem som uppehåller

sig i byggnaden. Dåvarande medicinalstyrelsen har senast år 1966 meddelat

närmare råd och anvisningar för hälsovårdsstadgans efterlevnad. Därvid har uttalats

att en inomhustemperatur på +18 till +22° C under dagen i allmänhet anses

bäst främja välbefinnande och arbetsförmåga samt att en acceptabel minimigräns för

uppvärmning av boningsrum i regel är en temperatur av under dagen minst + 18° C

och under natten minst + 16° C. I anvisningarna har dessutom framhållits att för

åldringar, vissa långtidssjuka och personer med nedsatt vitalitet mången gång erfordras

en eller annan grad högre medeltemperatur.

I motionen yrkas att i hälsovårdsstadgan skall intagas en bestämmelse som anger

att den lämpliga temperaturen i bostadslägenhet är + 20° C under natten och

+ 22° C under dagen.

Vid tillkomsten av hälsovårdsstadgan övervägdes om det borde anges i stadgan

till vilken värmegrad ett boningsrum under olika tider på dygnet bör hållas uppvärmt.

Då det emellertid inte ansågs att den gällande ordningen, som innebar att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968

uttalanden om lämplig värmegrad intogs i medicinalstyrelsens råd och anvisningar,

medfört några mer påtagliga svårigheter för de tillämpande myndigheterna, avstod

man från att införa någon detalj föreskrift i själva stadgan. Samma fråga var föremål

för riksdagsbehandling år 1965 i anledning av väckt motion. Yttrande över

motionen inhämtades från medicinalstyrelsen, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges

fastighetsägareförbund, vilka samtliga avstyrkte motionen. Inte heller andra

lagutskottet ansåg det påkallat att i hälsovårdsstadgan införa detaljerade bestämmelser

om värmegrad för bostadslägenhet. Utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända

utlåtande att eftersom flera faktorer, bl. a. luftens fuktighet, inverkade vid

bedömningen av lämpligt gradantal, frågan inte syntes ägnad att regleras lagstiftningsvägen.

Därjämte ansåg utskottet, att det nuvarande systemet att i medicinalstyrelsens

råd och anvisningar ge mera preciserade föreskrifter, såvitt kunde bedömas,

fungerat tillfredsställande.

Det kan vara förståeligt att önskemål av de slag som anges i motionen framkommer.

Utskottet anser sig emellertid böra vidhålla sin tidigare ståndpunkt i denna

fråga och kan således inte biträda motionsyrkandet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, 11:871, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), fru Hamrin-Thorell

(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)* och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Wetterström (h)*, fröken Sandell (s), herr

Fredriksson (s), fru Svensson (s), herrar Jönsson i Ingemarsgården (fp), Johansson

i Skärstad (ep), fru Skantz (s) och fru Fraenkel (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av fröken Wetterström (h).

Reservation

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.