Utlåtande i anledning av motioner om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 691 av herr Svanström och herr Petersson, Erik Filip, samt 11:610 av herrar Jonsson och Johansson i Skärstad.
1968-11-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1968:60, Utlåtande i anledning av motioner om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 691 av herr Svanström och herr Petersson, Erik Filip, samt 11:610 av herrar Jonsson och Johansson i Skärstad.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968
1
Nr 60
Utlåtande i anledning av motioner om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 691
av herr Svanström och herr Petersson, Erik Filip, samt 11:610 av herrar Jonsson
och Johansson i Skärstad.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»A. att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av gällande lag om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension att gälla fr. o. m. den
1 juli 1968,
1. att avdragsfaktorn vid beräkning av inkomstprövat hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg för folkpensionärer skall vara en tredjedel av det belopp
som sidoinkomst (extrainkomst vid sidan av folkpension) överstiger 2 500 för
ensam pensionär och 3 500 för gift par;
2. att avdragsfaktorn skall vara två tredjedelar av det belopp som sidoinkomst
överstiger 3 500 för ensam pensionär och 5 000 för gift par;
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.
»
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen
II: 610.
Gällande rätt
Kommunalt bostadstillägg
Kommunalt bostadstillägg utgår, där kommunen så beslutat, till den som är
mantalsskriven i kommunen och som åtnjuter folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg. Bostadstillägg utgår
dock inte vid förtida uttag av ålderspension. Tillägget utgår enligt de grunder som
kommunen bestämmer. Kommunens bestämmanderätt är dock enligt en särskild
lag begränsad i vissa avseenden, bl. a. i fråga om inkomstprövning och beräkning
av pensionsberättigads årsinkomst. Kommunerna har i huvudsak utformat grunderna
för det kommunala bostadstillägget antingen så att det utgår med ett fixt belopp
oberoende av pensionärens bostadskostnad, eller så att tillägget i sin helhet
är anknutet till bostadskostnaden, eller genom en kombination av dessa båda beräkningssystem.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 60
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968
Inkomstprövningen innebär för ogift pensionsberättigad, att pensionsförmånerna
minskas med en tredjedel av den del av årsinkomsten som ligger mellan 1 700 och
2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomsten däröver. För gift pensionsberättigad
gäller i stället gränsbeloppen 1 200 och 1 700 kr. Förmögenhet, som för ogift
överstiger 30 000 kr. och för gift 22 500 kr., medför vid beräkningen av årsinkomsten
höjning av denna med 10 procent av vad förmögenheten överstiger
nämnda belopp.
Bostadstillägg utgår i samtliga rikets kommuner och bestrids helt av respektive
kommun.
Hustrutillägg
Hustrutillägg är en förmån som kan ges hustrun till den som får folkpension i
form av ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag. I princip gäller som förutsättningar
att äktenskapet varat minst 5 år och att hustrun fyllt 60 år.
Hustrutillägget är inkomstprövat efter samma regler som gäller för det kommunala
bostadstillägget. Maximibeloppet utgör skillnaden mellan två makars pension
och en ensamståendes. Hustrutillägget finansieras helt av statliga medel.
Historik
De kommunala bostadstilläggen i nuvarande fall har funnits sedan år 1954.
Dessförinnan kunde folkpensioneringens grundförmåner höjas med ett statligt inkomstprövat
bostadstillägg och ett särskilt kommunalt bostadstillägg. Det senare
tillägget stod det kommunerna fritt att inrätta. Kommunerna ägde själva bestämma
efter vilka grunder tillägget skulle utgå.
De inkomstprövningsregler som infördes år 1954 innebar att pensionsförmåner
för en ensamstående pensionär skulle minskas med en tredjedel om inkomsten
översteg 1 000 kr. men ej 1 400 kr. och med ytterligare en tredjedel av den inkomst
som översteg sistnämnda belopp. För makar gällde i stället för 1 000 ler. och 1 400
kr. 750 kr. resp. 1 050 kr. De år 1954 införda inkomstprövningsreglerna gjordes
tillämpliga även på hustrutillägg. Vid bedömning av årsinkomstens storlek gällde
särskilda s. k. skärpningsregler för innehavare av förmögenhet. Dessa regler innebar
att vid uppskattning av förmögenhetens avkastning denna skulle höjas med 10
procent av det belopp varmed förmögenheten överstiger för gift 7 500 kr. och för
annan 10 000 kr.
Är 1957 justerades skärpningsreglerna. Procenttalet 10 höjdes till 20 och fribeloppen
för förmögenhet fördubblades. Vid 1960 års riksdag behandlades inkomstprövningsreglerna
i samband med reformering av änkepensioneringen. Riksdagen
uttalade sig då för att regeln borde överses (2LU 1960: 20).
Kungl. Maj :t uppdrog åt socialförsäkringskommittén att överse reglerna. Kommittén
behandlade frågan i sitt betänkande (SOU 1961: 29) och anförde därvid.
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968 3
Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen skulle enligt kommitténs
förslag alltjämt vara underkastade inkomstprövning. Vid bifall till kommitténs
förslag kom inkomstprövningen i övrigt att bibehållas allenast beträffande
änkepension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960. Den omständigheten
att inkomstprövningen i fortsättningen begränsades till de nyssnämnda förmånerna
kunde, yttrade kommittén, måhända ge fog för uppfattningen att frågan om
inkomstprövningen numera var av mindre vikt. Kommittén konstaterade emellertid
att, även om antalet inkomstprövade förmånsslag blev ringa, kunde dock ett
mycket stort antal personer beräknas komma att uppbära sådana förmåner. Enbart
antalet kommunala bostadstillägg beräknades sålunda till omkring 600 000
vid tiden för reformernas genomförande.
Beträffande inkomstprövningens utformning framhöll kommittén att, om avdragsreglerna
skulle uppmjukas, följden blev att flera personer erhöll inkomstprövade
förmåner och att dessa förmåner i många fall kom att utgå med större belopp.
Kommittén ifrågasatte, huruvida det var erforderligt att öka de inkomstprövade
förmånernas omfattning i ett läge, då folkpensionernas standard successivt förbättrades
och allmän tilläggspension kom att utges utöver folkpensionen. En uppmjukning
av inkomstprövningsreglerna skulle motarbeta önskemålet att i möjlig
mån inskränka inkomstprövningen inom pensionssystemet och gynnade vidare
endast pensionärer, som hade så stora inkomster att dessa enligt de nu gällande
reglerna verkade reducerande på de ifrågavarande pensionsförmånerna. Beträffande
synpunkten att pensionärernas arbetsvilja hämmades genom inkomstprövningen
framhöll kommittén, att stränga avdragsregler minskade bredden av det inkomstskikt,
inom vilket ökad inkomst till följd av avdragsreglerna ledde till minskad
pension. Vid en uppmjukning av avdragsreglerna blev denna verkan av en inkomstökning
märkbar för flera, och effekten av uppmjukningen kunde alltså i vissa fall
bli den motsatta mot att stimulera till arbetsinsatser.
Kommittén, utgick från att allmän tilläggspension liksom tjänstepension skulle
anses utgöra inkomst vid tillämpning av avdragsreglerna. I den mån tilläggspension
utgick kom den sålunda att helt eller delvis ta i anspråk det s. k. avdragsfria
beloppet. Skulle i dylika fall utformningen av avdragsreglerna medföra någon
stimulerande effekt på arbetsviljan, måste reglerna uppenbarligen mildras i mycket
hög grad, vilket skulle få till resultat att även personer, som hade så stor icke
inkomstprövad pension, att de rimligen inte behövde inkomstprövade förmåner,
skulle komma att få sådana förmaner. Kommittén framhöll vidare, att varje uppmjukning
ledde till en ökning av folkpensionskostnaderna för såväl staten som
kommunerna. Kommittén fann de angivna skälen mot en uppmjukning av avdragsreglerna
så vägande, att er, generell ändring inte borde komma i fråga annat
än i ett avseende.
Härvid åsyftade kommittén de s. k. skärpningsreglerna, vilka innebar att vid
uppskattningen av förmögenhets avkastning denna skulle ökas med 20 procent
av det belopp, varmed förmögenheten översteg för gift pensionsberättigad 15 000
kr. (för makar tillsammans 30 000 kr.) och för annan pensionsberättigad 20 000
kr. Kommittén anförde, att den höga skärpningsprocenten otvivelaktigt verkade
hårt, något som särskilt framträdde om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter
skulle höjas mera avsevärt. På grund härav föreslog kommittén, att skärpningsprocenten
sänktes från 20 till 10.
I prop. 1962:90 gjorde föredragande departementschefen kommitténs förslag
till sitt. Riksdagen godkände förslaget. Vid 1963 års riksdag föreslogs i prop.
1963:12 en viss höjning av inkomstgränserna vid inkomstprövningen. Inkomster
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968
under 1 700 kr. för ensamstående skulle inte medföra reduktion av folkpensionsförmånerna.
Översteg inkomsten detta belopp skulle förmånen minskas med en
tredjedel om beloppet understeg 2 400 kr. och med ytterligare en tredjedel i vad
inkomsten översteg sistnämnda belopp. För makar skulle gälla beloppen 1 200
kr. och 1 700 kr. I motioner föreslogs att reduktionsfaktorn en tredjedel skulle
gälla för all inkomst överstigande minimibeloppen 1 700 kr. resp. 1 200 kr. I
utlåtande 1963:3 uttalade andra lagutskottet att inkomstprövning med nödvändighet
måste medföra att i något inkomstskikt marginalbelastningen blir jämförelsevis
stor. Utskottet framhöll vidare att det kommunala bostadstillägget och hustrutillägget
tillkommit med tanke på de mest behövande grupperna, d. v. s. pensionärer
utan eller med ringa sidoinkomster. För sådana pensionärer innebar propositionens
förslag väsentliga förbättringar. Med hänsyn härtill och med tanke
på de ökade kostnader motionärernas förslag skulle innebära, inte minst för
kommunerna, tillstyrkte utskottet propositionen. Riksdagen biföll utskottets utlåtande.
Andra lagutskottet behandlade dessutom motioner med yrkande om
höjning av de avdragsfria förmögenhetsbeloppen. Utskottet avstyrkte även dessa
yrkanden och riksdagen biföll utskottets förslag.
Vid 1964 års riksdag kom på nytt frågan upp om höjning av de avdragsfria
förmögenhetsbeloppen. Riksdagen intog samma ståndpunkt som året dessförinnan.
Vid följande riksdag föreslog emellertid Kungl. Maj:t en höjning av fribeloppen
från 20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 15 000 kr. till 22 500
kr. för en gift pensionär (prop. 1965: 45). Vid behandling av propositionen hade
andra lagutskottet att pröva motionsyrkanden om högre avdragsfria belopp och
om slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar. Andra lagutskottet anförde i sitt av
riksdagen godkända utlåtande 1965:41, att de i motionen berörda frågorna har
sådant samband med standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968 att det
syntes lämpligt att samtliga frågor blev utredda samtidigt.
Pensionsförsäkringskommittén fick i juni 1965 i uppdrag att utreda frågan om
folkpensionshöjningar efter den 1 juli 1968. Enligt direktiven är det särskilt angeläget
att pensionärer som inte alls eller i endast ringa mån åtnjuter ATP eller
andra pensioner utöver folkpensionen får sina förhållanden förbättrade genom
ökade folkpensionsförmåner. Kommittén skall överväga om höjningarna bör bygga
på inkomstprövning och i samband därmed även ta upp olika spörsmål som står
i samband med metodiken för inkomstprövningen. Kommittén skall dessutom
pröva om syftet med pensionärsbostadsbidraget kan tillgodoses inom ramen för
ett folkpensionssystem med nya inkomstprövade förmåner.
Vid 1966 års riksdag väcktes på nytt motioner rörande inkomstprövningsreglerna.
I ett motionspar, som behandlades av andra lagutskottet (2LU 1966: 7),
begärdes att reglerna om rätten till kommunalt bostadstillägg skulle bli föremål
för förutsättningslös utredning. I ett annat motionspar, som behandlades av statsutskottet
(SU 1966: 96), yrkades utredning bl. a. av frågan om höjning av gränsen
för sidoinkomster, då reduktion av bostadstilläggen inträder. Samtliga motioner
avslogs av riksdagen under hänvisning till att frågan var föremål för utredning
inom pensionsförsäkringskommittén.
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968
5
I motioner vid fjolårets riksdag begärdes en höjning av inkomstgränserna och en
ändring av reduceringsfaktorerna, en tredjedel till en fjärdedel och två tredjedelar
till en halv. Även dessa motioner avslogs av riksdagen, nu under motivering
att man borde avvakta resultatet av pensionsförsäkringskommitténs arbete (2LU
1967: 56).
Pensionsförsäkringskommitténs förslag
Pensionsförsäkringskommittén lade i maj innevarande år fram ett betänkande
kallat »Pensionstillskott m. m.» (SOU 1968: 21). I betänkandet tar kommittén
ställning till pensionsutvecklingen för folkpensionärer under tio år framåt eller
för åren 1969—1978. Tillgängliga resurser bör enligt kommittén i första hand
koncentreras på de pensionärsgrupper, som i huvudsak inte har några inkomster
vid sidan av folkpensionen. En ökning av folkpensionerna för nämnda grupper
upp till en viss garantinivå föreslås ske genom ett pensionstillskott, som höjes
varje år. Pensionstillskotten skall enligt förslaget öka med 3 procent av basbeloppet
varje år under 1 O-årsperioden. Vid periodens slut har alla en garantinivå,
som motsvarar 30 procent av basbeloppet. Denna garantinivå läggs ovanpå nuvarande
folkpension, som från och med den 1 juli 1968 är 90 procent av basbeloppet
för ensamstående och 70 procent av basbeloppet för gift eller därmed
jämställd pensionär, vars make uppbär folkpension. Från pensionstillskottet skall
ÄTP-pension avräknas i den mån den tillsammans med tillskottet överstiger garantinivån.
Såsom ett komplement till förslaget om pensionstillskott föreslås dessutom vissa
ändringar i reglerna om inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.
Dessa ändringar innebär att ATP-pension, som faller inom ramen för pensionstillskottet,
skall undantagas vid inkomstberäkningen.
Kommittén lägger fram ytterligare förslag till ändringar i inkomstprövningsreglerna.
Detta förslag har till syfte att mildra marginaleffekterna och göra det mera
lönsamt för folkpensionärer att ha sidoinkomster. Det avdragsfria beloppet föreslås
höjt från 1 700 kronor till 2 000 kronor för ensamstående pensionär och från 2 400
kronor till 3 000 kronor för två gifta pensionärer tillsammans. Reduktionen för inkomster
utöver det avdragsfria beloppet föreslås skola ske med femtio procent.
Sidoinkomst skall således inte i något inkomstskikt få minska den inkomstprövade
förmånen med mer än halva sitt belopp. Med de föreslagna reglerna kommer förmånerna
vid ett kommunalt bostadstillägg om 5 000 kronor att följa med upp till
en total årsinkomst om 17 000 kronor för ensamstående pensionär och 20 500
kronor för två makar tillsammans. Kostnaden för den nu berörda ändringen har
beräknats till omkring 14 milj. kronor om året. Härav faller omkring 10 milj.
kronor på kommunerna.
I betänkandet framhålles att detta inte innefattar slutligt ställningstagande till
vissa frågor av familjepensionskaraktär, som har nära samband med det åt kom
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968
mittén genom tilläggsdirektiv den 20 oktober 1967 erhållna uppdraget att utreda
frågor rörande jämställande av män och kvinnor inom den allmänna pensioneringen.
Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas bestämmelserna om inkomstprövning för hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Reglerna innebär att förmånerna
på visst sätt minskas med pensionärens inkomster vid sidan av folkpensionen,
bl. a. med eventuellt utgående tilläggspension. Överstiger sidoinkomsten
1 700 kronor per år för ensamstående sker minskning med en tredjedel av inkomst
som ligger mellan 1 700 kronor och 2 400 kronor och med två tredjedelar av inkomst
därutöver. För gift pensionsberättigad är motsvarande gränsbelopp 1 200 och
1 700 kronor. Vid inkomstprövningen avses med årsinkomst den inkomst, för år
räknat, som någon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. I fråga
om inkomstberäkningen finns detaljerade regler bl. a. beträffande inverkan av
förmögenhet.
Motionärerna begär eu höjning av inkomstgränserna så att dessa kommer att bli
för ensamstående 2 500 kronor respektive 3 500 kronor samt för gift par tillhopa
3 500 kronor respektive 5 000 kronor.
I ett i år framlagt betänkande har pensionsförsäkringskommittén presenterat förslag
om en garanterad, ökning av folkpensionerna genom pensionstillskott under
en tioårsperiod. Detta förslag tar sikte på de pensionärer som har ringa eller ingen
tilläggspension vid sidan av folkpensionen. Betänkandet innehåller också förslag
om ändringar i reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
i syfte att mildra marginaleffekterna och göra det mera lönsamt för
folkpensionärer att ha sidoinkomster. Kommittén föreslår att det avdragsfria inkomstbeloppet
skall höjas från 1 700 till 2 000 kronor för ensamstående pensionär
och från 2 400 till 3 000 kronor för två gifta pensionärer tillsammans. Vidare
föreslås att reduktionen på grund av inkomster utöver det avdragsfria beloppet
alltid skall ske med femtio procent. Dessutom skall vid inkomstberäkningen
pensionstillskott samt tilläggspension, som faller inom ramen för pensionstillskottet,
undantas. Betänkandet bär remissbehandlats och övervägs nu inom Kungl. Maj:ts
kansli.
I avvaktan på slutligt ställningstagande till kommitténs förslag bör man enligt utskottets
mening inte vidta några åtgärder i anledning av motionsyrkandet. Utskottet
får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 691 och II: 610, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 november 1968
‘ På ändra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968
7
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist (s), herr Lars Larsson (s), fru HamrinThorell
(fp), herrar Dahlberg (s), Högström (s)*, Blomquist (h), fru Elvy Olsson
(ep)* och herr Blom (fp)*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors (fp),
fru Ekendahl (s), fröken Sandell (s), herrar Johansson i Södertälje (s), Fredriksson
(s), Gomér (ep) och Carlshamre (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.