Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av § 5 i riksdagens år 1967 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket.

1968-11-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:61, Utlåtande i anledning av § 5 i riksdagens år 1967 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1968

1

Nr 61

Utlåtande i anledning av § 5 i riksdagens år 1967 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning

av statsverket.

Sedan riksdagens år 1967 församlade revisorers berättelse såvitt angår § 5

hänvisats till lagutskott, har andra lagutskottet behandlat den under nämnda

paragraf redovisade anmärkningen.

Revisorerna har under § 5 behandlat vissa frågor rörande bedömningen

av rätt till förtidspension enligt lagen om allmän

försäkring. Se del I s. 67—75.

Utlåtanden har avgivits av försäkringsdomstolen och riksförsäkringsverket.

Se del II s. 46—49.

Rätt till förtidspension enligt lagen om allmän försäkring tillkommer, med

i lagen särskilt angivna undantag, person som fyllt 16 men icke 67 år och

vars arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet

eller annat lyte är nedsatt med minst hälften, allt under förutsättning att

denna nedsättning kan anses varaktig. Är nedsättningen av arbetsförmågan

icke varaktig men bestående för avsevärd tid, föreligger rätt till sjukbidrag.

Förtidspension och sjukbidrag kan utgå såsom folkpension och, om pensionsgrundande

inkomst förvärvats under viss tid, såsom allmän tilläggspension.

Med hänsyn till graden av invaliditet indelas de pensionsberättigade i tre

olika grupper. De vilkas arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad, att intet

eller endast en ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. Då invaliditetsgraden

är lägre, kan två tredjedelar eller en tredjedel av hel förtidspension

utgå.

Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den

försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte varom är fråga bereda

sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter

och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning

och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och

därmed jämförliga omständigheter.

Invaliditetsbedömningen grundar sig i första hand på den sökandes medicinska

tillstånd. För att förtidspension skall kunna utgå, skall en av medicinska

faktorer förorsakad nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften

föreligga. Den form av invaliditet som berättigar till förtidspension har

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1968

karakteriserats såsom en arbetsinvaliditet, vilken har sin grund i medicinska

faktorer.

Övriga faktorer som skall beaktas vid invaliditetsbedömningen är bl.a.

den arbetsinkomst som den pensionssökande kunnat förskaffa sig som frisk,

jämförd med den inkomst som hans kvarstående arbetsförmåga kan antagas

bereda honom. Vidare skall hänsyn tagas till huruvida omskolningsåtgärder

eller andra rehabiliterande åtgärder i någon form kan anses påkallade

och om skyldighet att byta bostadsort får anses föreligga m. m. Även förhållandena

på arbetsmarknaden måste tagas i beaktande.

Revisorerna framhåller, att det ligger i sakens natur att en invaliditetsbedömning

som på detta sätt grundar sig på ett flertal komplicerade och mer

eller mindre tillförlitliga faktorer icke kan utgöra någon exakt mätning av

invaliditeten i varje särskilt fall. Invaliditetsgraderingen måste därför till

icke oväsentlig del få karaktären av skälighetsbedömning. Vidare anför revisorerna

att de betydande belopp som folkpension jämte i förekommande

fall allmän tilläggspension numera utgör, icke minst om man tar i beaktande

det kapitaliserade värdet på längre sikt, samt de krav på en rättvis och

enhetlig lagtillämpning som den enskilde medborgaren har rätt att ställa har

medfört att ärenden rörande förtidspension är föremål för speciellt kvalificerad

handläggning. Till de allmänna försäkringskassorna har därför knutits

i särskild ordning inrättade organ, pensionsdelegationer, vilka har att avgöra

bl. a. ärenden rörande förtidspensioner.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 90 år 1962 med förslag till lag om allmän

försäkring m. m. framhöll föredragande departementschefen att pensionsdelegationerna,

särskilt i början av sin verksamhet, behövde stöd och vägledning

från det centrala socialförsäkringsorganets sida. Även angelägenheten

av en enhetlig praxis de olika pensionsdelegationerna emellan talade

härför. Departementschefen ville därför oreserverat instämma i det uttalande

som gjorts i remissyttrandet från riksförsäkringsverket och även i åtskilliga

andra yttranden, nämligen att det borde ankomma på verket att genom

råd och anvisningar ge delegationerna vägledning i syfte att åstadkomma

enhetlighet i bedömningen av pensionsansökningarna.

Revisorerna har från riksförsäkringsverket inhämtat vissa uppgifter, avseende

vart och ett av åren 1963—1966, vilka för varje försäkringskassa utvisar

dels fördelningen av tillerkända förtidspensioner och sjukbidrag på

olika kategorier med hänsyn till graden av invaliditet, dels antalet avslagna

ansökningar i procent av samtliga behandlade ärenden av ifrågavarande art.

Uppgifterna, som i tabellform redovisas i revisorernas berättelse, ger enligt

revisorerna vid handen bl. a. följande.

Är 1963 uppgick antalet hela förtidspensioner och hela sjukbidrag till 80,7

respektive 78,1 procent av det totala antalet beviljade förmåner av angivet

slag. Dessa procenttal avser emellertid ett genomsnitt för hela landet. Mellan

de olika försäkringskassorna kan betydande variationer konstateras. Om

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1968

jämförelsen begränsas till pensioner i form av hel förtidspension finner man

således att kassorna i Skaraborgs och Jönköpings län (63,1 respektive 66,6

procent) varit mest restriktiva i sin tolkning av den nya lagens bestämmelser,

medan kassorna i Norrköpings stad, i Gotlands län och i Örebro län

(respektive 92,3, 89,6 och 89,1 procent) visat den största välvilligheten i sin

invaliditetsbedömning. I fråga om sjukbidragen föreligger en liknande

spännvidd, med gränsvärdena 59,2 (Skaraborgs län) respektive 90,8 procent

(Stockholms stad).

De därnäst följande åren utvisar i stort sett samma bild. De oreducerade

förtidspensionernas andel av det totala antalet beviljade pensioner varierande

år 1964 mellan 92,8 och 73,1 procent, år 1965 mellan 91,1 och 72,5 procent

och år 1966 mellan 88,2 och 70,0 procent, medan motsvarande procenttal för

hela landet uppgick till respektive 82,6, 81,4 och 79,7. De individuella avvikelserna

från de årliga riksmedeltalen är, såvitt gäller sjukbidragen, ännu

större.

Även den statistik som avser antalet avslagna pensionsansökningar i procent

av antalet behandlade fall företer avsevärda skillnader de olika försäkringskassorna

emellan. År 1963 avslog Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa

32,5 procent av alla behandlade pensionsansökningar. Motsvarande

procenttal utgjorde för Västerbottens län 27,0 och för Jönköpings län

21,4 men uppgick för Kalmar län endast till 1,9 och för Östergötlands län

till 3,7. Under de tre åren därefter har avslagsprocenten varierat mellan 16,2

och 2,5, mellan 9,7 och 1,6 och mellan 8,1 och 0,3.

Revisorerna anför slutligen — efter att ha lämnat den ovan återgivna redovisningen

av de inhämtade uppgifterna — följande.

Av det sagda framgår att försäkringskassornas gradering av sådan invaliditet

som berättigar till förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om

allmän försäkring är mycket oenhetlig. Att kassornas beslut uppvisar så

stora inbördes avvikelser från genomsnittsvärdena för hela landet kan icke

nöjaktigt förklaras av lokala eller regionala skillnader i fråga om befolkningsstruktur

och arbetsmarknad. I väsentlig mån får förhållandet snarare

ses som ett uttryck för olikheter i själva grunduppfattningen hos pensionsdelegationernas

ledamöter och de föredragande tjänstemännen. Icke minst

från rättvisesynpunkt framstår det emellertid som otillfredsställande att utgången

av ett ärende av förevarande slag skall växla enbart av geografiska

skäl och således vara beroende av inom vilket försäkringskasseområde den

pensionssökande råkar ha sitt hemvist. Revisorerna finner det därför angeläget

att riksförsäkringsverket i högre grad än hittills synes ha varit fallet

lämnar pensionsdelegationerna råd och anvisningar i syfte att få till stånd

enhetlighet i bedömningen av pensionsansökningarna, på sätt förutsattes av

statsmakterna vid det allmänna försäkringssystemets tillkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1968

Utskottet

Riksförsäkringsverket framhåller i sitt yttrande, att verket ända från

det lagen om allmän försäkring trädde i kraft noggrant följt försäkringskassornas

tillämpning av bestämmelserna om förtidspension och att de av

revisorerna påtalade olikheterna kassorna emellan också observerats samt

föranlett undersökningar och andra åtgärder från verkets sida. Vidare anföres,

att olikhet kassorna emellan föreligger inte endast i de av revisorerna

angivna hänseendena. Även antalet beviljade förtidspensioner och sjukbidrag

i förhållande till folkmängden varierar icke obetydligt mellan kassorna.

Såvitt verket kunnat finna har dessa olikheter och de av revisorerna berörda

olikheterna främst sin grund i demografiska och arbetsmarknadsmässiga

förhållanden. De avsevärda skillnader som i sådana hänseenden föreligger

mellan olika geografiska områden torde påverka pensionsbedömningen i

högre grad än vad revisorerna synes ha antagit. Verket utvecklar och

exemplifierar sina synpunkter i detta hänseende. Sedan i yttrandet därefter

utförligt redovisats på vilka sätt man söker verka för en i möjlig mån enhetlig

praxis i fråga om invaliditetsbedömningen, anföres, att verket för sin

del är ense med revisorerna om att en ökad enhetlighet i bedömningen av

ärenden om förtidspension och sjukbidrag bör åstadkommas. Slutligen

framhålles, att verket kommer att fullfölja sin informations- och inspektionverksamhet

i detta syfte och — i den mån tillgängliga resurser möjliggör

detta — intensifiera densamma.

Med hänsyn till det sålunda redovisade innehållet i riksförsäkringsverkets

yttrande och till vad i övrigt förekommit i ärendet finner utskottet ej

någon riksdagens åtgärd påkallad i anledning av vad revisorerna uttalat,

vilket utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 5 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herr Lars Larsson (s), fru

Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s), Högström (s)*, Blomquist (h),

fru Elvy Olsson (ep)* och herr Blom (fp)*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimm erfors

(fp), fru Ekendahl (s), fröken Sandell (s), herrar Johansson i Södertälje

(s), Fredriksson (s), Gomér (ep) och Carlshamre (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.