Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

1968-11-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:65, Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

1

Nr 65

Utlåtande i anledning au motion om tillgodoräknande av sjukpenning

m. in. för pension.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, I: 682,

av herrar Fålldin och Aldmark, i vilken hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning och förslag rörande höjning

av dagpenning från arbetslöshetsförsäkring och sjukpenning från sjuk- och

yrkesskadeförsäkringarna och införande av beskattning av desamma, allt i

syfte att göra sjukpenning och dagpenning ATP-grundande och öka deras

värde för långtidsfallen».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

Beskattningsregler

Till skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen räknas inte ersättning,

som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om allmän försäkring

eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade.

Detsamma gäller ersättning, vilken vid arbetslöshet tillfallit någon på

grund av försäkring, som icke tagits i samband med tjänst (19 §). I enlighet

härmed är ersättningar, som utgår i form av dagpenning från de erkända

arbetslöshetskassorna, icke skattepliktiga. Från de sålunda gällande huvudreglerna

finns det undantaget, att till skattepliktig inkomst räknas ersättning

i form av pension eller annan livränta.

Här må även nämnas, att till intäkt av tjänst räknas bl. a. belopp, som på

grund av lagen om allmän försäkring utgår i form av folkpension och tillläggspension

(31 och 32 §§ kommunalskattelagen). Beträffande frågan om

skattefrihet för folkpension, varom yrkanden framställts motionsvägen, hänvisas

till bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1968.

Av förordningen om statlig inkomstskatt (2 §) följer, att de ovan återgivna

bestämmelserna även gäller vid beräkning av skattepliktig inkomst för bestämmande

av statlig inkomstskatt.

ATP-regler vid sjukdom och arbetslöshet

Rätten till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete, som försäkrad har

i åldern 16—65 år. För rätt till ATP i form av ålderspension förutsätts att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 65

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. För full

ålderspension krävs enligt huvudregeln att den försäkrade tillgodoräknats

pensionspoäng för minst 30 år (trettioårsregeln). Trettioårsregeln tillämpas

för dem som är födda år 1924 eller senare. För försäkrade, som är födda

under något av åren 1896—1914, krävs dock endast 20 år för full pension

(tjugoårsregeln). För dem som är födda under något av åren 1915—1923

finns avtrappningsregler. Krävs för full pension exempelvis 20 år och har

den försäkrade pensionspoäng för ett mindre antal år, utgör pensionen så

många tjugondelar av full pension som han har år med pensionspoäng.

Full ålderspension utgör i regel 60 °/o av produkten av basbeloppet och

medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har

den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas

pensionen på medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln).

Trettioårsregeln och femtonårsregeln är förmånliga för den försäkrade,

eftersom en persons tid som förvärvsarbetande vanligen är betydligt längre

än 30 år. Syftet med reglerna är hl. a. att bortfall av pensionspoäng eller

minskning av poäng under några år i allmänhet inte skall behöva påverka

pensionens storlek. Med dessa regler ansåg man sig vid ATP-systemets tillkomst

kunna undvara särskilda regler om beräkning av pensionspoäng under

år då den försäkrade drabbats av inkomstbortfall på grund av l. ex. sjukdom

eller arbetslöshet.

1 viss mån annorlunda förhåller det sig för de personer, som berörs av

övergångsreglerna i 15 kap. 1 § AFL, i första hand för dem på vilka tjugoårsregeln

skall tillämpas. Bortfall av pensionspoäng för ett år kan för dem

betyda en minskning av pensionen med en tjugondei, och ett år med låg

inkomst drar ned underlaget för pensionsberäkningen. För många i de äldre

åldersgrupperna har femtonårsregeln ingen betydelse eftersom man vid beräkningen

av genomsnittspoängen måste ta med poängen under samtliga

år, så snart antalet poängår inte överstiger 15. Härmed sammanhängande

problem har föranlett vissa bestämmelser — reglerna i 15 kap. 2 § AFL —

som för dem som är födda år 1927 eller tidigare neutraliserar verkan av inkomstbortfall

under högst tre år på grund av längre tids sjukdom — minst

90 dagar — varunder den försäkrade uppburit sjukpenning enligt AFL eller

enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring eller motsvarande

ersättning enligt lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt

smittbärare (från den 1 januari 1969 smittskyddslagen). Reglerna innebär

att ett bortfallet poängår skall räknas med, när det gäller att få ihop det antal

år som för den försäkrade ger maximal pension, men frånräknas när det

gäller att fastställa den medelpoäng som ligger till grund för pensionens storlek,

om medelpoängen därigenom blir högre. Fn utförlig redogörelse för den

aktuella bestämmelsen finns i prop. 1968: 60 s. 7.

Genom beslut av innevarande års vårriksdag (prop. 60, 2LU 41) bär genom

tillägg till 15 kap. 2 § AFL fördelaktigare beräkningsregler för ATP

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lar/utskottets utlåtande nr 65 dr 1968

3

tillskapats lör vissa försäkrade, som fått sina inkomster nedsatta till följd

av arbetslöshet. Reglerna avser samma åldersgrupper — personer födda före

1928 -— och har samma konstruktion som motsvarande bestämmelser för

sjukdom. Reglerna omfattar försäkrad som under ett kalenderår erhållit dagpenning

från erkänd arbetslöshetskassa under mer än 60 dagar eller under

motsvarande tid uppburit utbildningsbidrag eller omställningsbidrag. Sådan

försäkrad skall således i princip få tillgodoräkna sig året som pensionsunderlag

även om han inte haft pensionsgrundande inkomst överstigande ett basbelopp.

Vidare skall vid beräkning av det poängmedeltal, som skall ligga

till grund för pensionen, bortses från det aktuella året om medeltalet därigenom

höjes. De fördelaktigare reglerna får tillämpas för högst tre år. Reglerna

har trätt i kraft den 1 juli 1968 men skall — efter anmälan — tillämpas

även beträffande arbetslöshet som inträffat efter ingången av år 1965.

Historik

Här må först erinras om att frågan om beskattning av utfallande försäkringsersättningar

i vår skattelagstiftning har starkt samband med frågan om

avdragsrätt för premierna. Med hänsyn till motionernas uppläggning och

syfte behandlar den i detta avsnitt upptagna historiken — som icke åsyftar

fullständighet — endast förstnämnda fråga.

Skattelagstiftning

1944 års allmänna skattekommitté (SOU 1948: 22) föreslog, att livränta

och sjukpenning som utgick från sjuk- och olycksfallsförsäkringar, som icke

innefattade utfästelser om kapital utöver viss gräns, skulle hänföras till skattepliktig

intäkt av tjänst. Detsamma skulle gälla arbetslöshetsunderstöd, som

utgick på grund av arbetslöshetsförsäkring. Förslaget innefattade även ändring

i gällande avdragsregler för försäkringspremierna. En av kommitténs

ledamöter, herr Strand, var av skiljaktig mening i förevarande hänseende

(motiveringen återgiven i prop. 1950:93 s. 190). I Kungl. Maj:ts förslag i

anledning av kommitténs betänkande (angivna prop.) anförde departementschefen

att om kommitténs förslag i här aktuell del genomfördes, skulle det

komma att medföra fördelar i det avseendet, att enhetliga beskattningsregler

komme att gälla beträffande ersättning vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet,

antingen ersättningen utginge direkt från arbetsgivare eller på grund

av försäkring i samband med tjänst eller annan försäkring. Emellertid skulle

förslagets genomförande medföra betydande olägenheter, bl. a. genom att

beskattningsmyndigheterna skulle få ett betydande merarbete. Departementschefen

var icke beredd att förorda att förslaget genomfördes men uttalade

att frågan om beskattning av ersättning på grund av försäkringarna torde i

annat sammanhang böra upptagas till ytterligare överväganden (s. 195).

1947 års lag om allmän sjukförsäkring trädde i kraft den 1 januari 1955.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

Samtidigt avlöstes 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års lag om försäkring

för vissa yrkessjukdomar av den fortfarande — efter väsentliga ändringar,

bl. a. år 1967 — gällande lagen om yrkesskadeförsäkring. Genom den

nya lagstiftningen aktualiserades vissa beskattningsspörsmål och vissa ändringar

i skattelagstiftningen blev erforderliga. Spörsmålen togs upp i prop.

1954: 64. I denna proposition diskuterades ånyo utförligt frågan om beskattning

av ersättning från den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Likaledes

togs upp till behandling frågor om beskattning av bl. a. sjukpenning enligt

yrkesskadeförsäkringslagen. Rörande innehållet i propositionen torde få

hänvisas till denna. Departementschefen stannade för att föreslå att sjukpenning

från såväl sjukförsäkringen som yrkesskadeförsäkringen skulle vara

skattefri. Propositionen bifölls av riksdagen (BeU 1954: 31). Beträffande beskattningen

av livränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen — en fråga som

inte direkt beröres i den här aktuella motionen — hänvisas även till prop.

1955: 166 och BeU 1955: 42.

.S'' jukförsäkrings- och yrkesskada försök ringslagstiftning

Beträffande uttalanden i den här aktuella frågan under tillkomsten av de

lagar, som trädde i kraft 1955, må främst hänvisas till social vårdskommitténs

betänkande XIX: Yrkesskadeförsäkringslag in. m. (SOU 1951:25 s.

246—247), socialförsäkringsutredningens betänkande Sjukförsäkring och

Yrkesskadeförsäkring (SOU 1952:39 s. 162—164), prop. 1953:178 s. 143

(beträffande sjukförsäkringslagen). Se även prop. 1954:60 (beträffande yrkesskadeförsäkringslagen)

.

I sitt betänkande Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring in. in.

(SOU 1961: 29) behandlade 1958 års socialförsäkringskommitté vissa beskattningsfrågor

sammanhängande med sjukförsäkringen (s. 305). Kommittén

anförde i detta sammanhang bl. a. följande.

Den varierande skatterättsliga behandlingen av förmånerna från sjukförsäkringen

och pensioneringen försvårar en rationell samordning mellan

dessa förmåner. Här kan också erinras om att den sjuklön, som i många fall

utgår till anställda, i regel är skattepliktig inkomst i motsats till sjukpenningen.

De nuvarande beskattningsreglerna medför olika ekonomiska resultat

för de försäkrade beroende bl. a. på civilstånd, andra inkomster och

förmögenhet etc. Ur samordningssynpunkt skulle det därför vara önskvärt

med enhetliga beskattningsregler för såväl sjukpenning som sjuklön och

pension. Beskattningsfrågan blir jämväl av större betydelse ju större förmånerna

är.

Skulle sjukpenningen betraktas såsom skattepliktig inkomst, uppkommer

emellertid frågan, huruvida skattskyldighet bör föreligga för samtliga utbetalade

sjukpenningbelopp oavsett deras storlek eller huruvida förmåner understigande

visst belopp per år eller belöpande på viss kortare tid bör undantagas

från beskattning. En begränsning på ena eller andra sättet skulle

säkerligen bli nödvändig. Skulle sjukpenningen anses som skattepliktig inkomst,

måste sjukkassorna bli skyldiga att åtminstone i viss omfattning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

5

göra avdrag för källskatt och att lämna taxeringsmyndigheterna uppgift om

utbetalade belopp. Sådan skyldighet skulle medföra ett avsevärt merarbete

för sjukkassorna. Praktiska skäl talar sålunda mot att beskatta sjukpenningen.

Mot beskattning av sjukpenningen talar vidare att det skulle bli erforderligt

att väsentligt höja sjukpenningbeloppen i sjukpenningskalan. En sådan

höjning skulle såväl öka de försäkrades avgifter till sjukpenningsförsäkringen

som kräva en höjning av arbetsgivarnas bidrag till denna.

Kommittén anser på grund av det anförda övervägande skäl tala för ett

bibehållande av sjukpenningens nuvarande skatterättsliga behandling. Den

av kommittén förordade sjukpenningskalan har utformats med utgångspunkt

från att någon ändring av gällande bestämmelser rörande skattefrihet

för sjukpenningen inte skall ske.

Vid remissbehandlingen intog man från olika håll — TCO, försäkringsinspektionen,

länsstyrelsen i Hallands län och SACO — den principiella inställningen,

att sjukpenningen skulle vara skattepliktig. Försäkringsinspektionen

ansåg emellertid, att man borde vänta med en skattereform tills sjukkassorna

hunnit få databehandlingsmaskiner, och SACO ville låta anstå med

ändrade skatteregler tills en ny utredning kunnat företagas.

Departementschefen anförde i prop. 1962:90 (s. 275) med förslag till lag

om allmän försäkring, m. in., att vilken uppfattning i saken som än kunde

vara den principiellt riktiga eller den mest konsekventa, ansåg han, att det

av uppbördstekniska och andra praktiska skäl »i dagens läge» inte var möjligt

att göra sjukpenningen beskattningsbar.

I samband med 1966 års sjukförsäkringsreform (prop. 113, 2LU 47) —

som bl. a. innebar, att sjukpenningskalan utbyggdes och sjukpenningens genomsnittliga

kompensationsgrad ökade från ca 65 °/o till drygt 80 °/o —

aktualiserades ånyo frågan om beskattning av sjukpenningen. Propositionen

byggde på en promemoria, som upprättats inom socialdepartementet. I sina

remissyttranden (s. 102) tog statens avtalsverk samt LO och TCO upp frågan

om att göra sjukpenningen skattepliktig. TCO ansåg, att med tanke på

de tekniska hjälpmedel, som nu står till buds på det administrativa området,

de skäl av praktisk art som tidigare anförts mot beskattning av sjukpenningen

inte längre vara övertygande.

Departementschefen anförde bl. a., att om sjukpenningen beskattades, skulle

sjukpenningen bli mera jämförbar med sjuklön i fråga om anpassning till

individuella förhållanden. Departementschefen förklarade sig ha för avsikt

att pröva hithörande frågor i annat sammanhang.

Arbetslöshetsförsäkringen

Frågan om beskattning av förmåner från arbetslöshetsförsäkringen synes

inte ha varit föremål för lika stor uppmärksamhet som motsvarande fråga

beträffande sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Vid den nuvarande lagstiftningens

tillkomst 1956 synes således frågan inte ha behandlats. År 1959 före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 dr 1968

slogs i prop. 153, som bifölls av riksdagen, att kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel, skulle befrias från beskattning.

Under remissbehandlingen av den till grund för propositionen liggande

promemorian framfördes starka krav på att kontantunderstödet och även

andra sociala förmåner borde beskattas. Däremot ifrågasattes inte från något

håll skattefriheten för ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Det måste

dock därvid påpekas, att denna fråga inte direkt var föremål för remissbehandling.

I anledning av propositionen väcktes motioner, vari yrkades bl. a.,

att riksdagen skulle begära utredning av frågan om de sociala förmånernas

beskattning i hela dess vidd. Bevillningsutskottet uttalade i denna fråga i sitt

av riksdagen godkända utlåtande 1959: 57 följande.

Utskottet vill inte bestrida att en samlad översyn av gällande beskattningsregler

på detta område ur vissa synpunkter kan vara motiverad. Emellertid

utgår utskottet från att Kungl. Maj:t har uppmärksamheten riktad på frågan

och att åtgärder för att åstadkomma största möjliga likformighet i fråga om

de sociala understödens och bidragens beskattning efter hand vidtas. Utskottet

anser därför anledning inte föreligga för riksdagen att hos Kungl. Maj:t

begära särskild utredning i ämnet.

Tillkomsten av reglerna om ATP-beräkning vid sjukdom och arbetslöshet

Beträffande tillkomsten av rubricerade regler må hänvisas till prop.

1968:60.

Utskottet

I motionen yrkas, att sjukpenningen från den allmänna sjukförsäkringen

och från yrkesskadeförsäkringen samt dagpenningen från arbetslöshetsförsäkringen

höjes och görs skattepliktig. Motionärerna vill med sitt förslag

uppnå, att ersättningarna från de berörda socialförsäkringarna blir ATPgrundande

och att förmånernas värde ökar för långtidsfallen.

Den omständigheten, att sjukpenning och dagpenning är skattefria, medför

att variationer i fråga om kompensationsgraden föreligger för de försäkrade

beroende på inkomstläge och beskattningsförhållanden, t. ex. om

sambeskattning tillämpas eller inte. Under vissa förhållanden i synnerhet

vid kortare sjukskrivnings- eller arbetslöshetsperioder kan överkompensation

uppkomma. Såsom påpekats av motionärerna medför alltså skattesystemets

konstruktion att långtidsfallen — såväl då det gäller sjukdom som

arbetslöshet — får en lägre kompensationsgrad enligt den nu tillämpade

nettometoden än vad som skulle bli fallet vid tillämpning av en bruttometod,

som innebär att förmånerna — efter en uppräkning av ersättningsbeloppen

— beskattas. Det bör emellertid i detta sammanhang påpekas att förtids
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 är 1968

7

pension kan tillerkännas en försäkrad även utan ansökan. Detta medför

att upprepade sjukersättningsperioder av mycket lång varaktighet mera sällan

förekommer. Likaledes är ersättningstiden inom den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen

begränsad.

I fråga om motionärernas resonemang att en beskattning av de nämnda

ersättningarna skulle medföra att dessa skulle bli pensionsgrundande vill

utskottet påpeka, att denna effekt inte inträder automatiskt utan fordrar

en omprövning av begreppet pensionsgrundande inkomst, som nu bygger på

inkomst av förvärvsarbete. Beträffande motionärernas förslag i sak i denna

del får utskottet framhålla följande. För full ålderspension krävs enligt

huvudregeln, att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst

30 år. Pensionen beräknas på medeltalet av de 15 högsta poängtalen. Syftet

med reglerna är bl. a., att bortfall av pensionspoäng eller minskning av poäng

under några år i allmänhet inte skall behöva påverka pensionens storlek.

Med dessa regler ansåg man sig vid ATP-systemets tillkomst kunna undvara

särskilda regler om beräkning av pensionspoäng under år då den försäkrade

drabbats av inkomstbortfall på grund av t. ex. sjukdom eller arbetslöshet.

För äldre försäkrade gäller i stället för trettioårsregeln en tjugoårsregel för

rätt till full pension. Bortfall av pensionspoäng för ett år kan för dem betyda

en minskning av pensionen med en tjugondei och ett år med låg inkomst

drar ner underlaget för pensionsberäkningen i de fall antalet poängår inte

överstiger femton. Härmed sammanhängande problem har föranlett vissa

bestämmelser som — för en tid av högst tre år — neutraliserar verkan av

inkomstbortfall på grund av längre tids sjukdom, minst 90 dagar. Under

innevarande års vårriksdag har med giltighet från den 1 juli i år antagits

motsvarande regler i fråga om den som varit arbetslös i minst 60 dagar.

Reglerna innebär, att ett bortfallet poängår skall räknas med, när det gäller

att få ihop det antal år som för den försäkrade ger maximal pension men

frånräknas när det gäller att fastställa den medelpoäng som ligger till grund

för pensionens storlek, om medelpoängen därigenom blir högre. Med hänsyn

till innehållet i de redovisade reglerna torde ett genomförande av motionärernas

förslag mycket sällan medföra att den försäkrade kommer i bättre

läge vid ATP-beräkningen.

På grund av vad utskottet sålunda anfört synes för flertalet försäkrade

icke några väsentliga fördelar vara att vinna om sjukpenning och dagpenning

görs beskattningsbara. Därtill kommer, att det för närvarande föreligger

administrativa skäl som talar mot en så väsentlig omläggning av systemet

som motionärerna förordar. Det sagda hindrar dock inte att det kan finnas

anledning att, när de administrativa förutsättningarna bedöms föreligga,

frågan upptas till prövning. Såsom bl. a. framgår av uttalande av chefen

för socialdepartementet i samband med 1966 års sjukförsäkringsreform, har

Kungl. Maj:t sin uppmärksamhet riktad på frågan. Något riksdagens initiativ

i anledning av motionen är inte erforderligt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1968

Utskottet hemställer,

att förevarande motion, 1: 682, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars

Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg

(s), Edström (fp)* och Blomquist (h);

från andra kammaren: herr Rimmerfors (fp), fru Ekendahl (s)*, herrar

Gustavsson i Alvesta (ep), Bengtsson i Varberg (s), Fredriksson (s),

Ringaby (h), fru Svensson (s) och herr Jonsson (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.