Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag rörande en till 63 år sänkt pensionsålder för underjordsarbetande inom gruvindustrin med samma pensionsbelopp som eljest skulle ha utgått vid uppnådda 67 års ålder».

1968-11-26 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:66, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag rörande en till 63 år sänkt pensionsålder för underjordsarbetande inom gruvindustrin med samma pensionsbelopp som eljest skulle ha utgått vid uppnådda 67 års ålder».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

1

Nr 66

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av pensionsåldern

för vissa gruvarbetare.

Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner,

1) de likalydande motionerna 1:275 av herr Hjorth m. fl. och 11:343 av

herr Fredriksson in. fl., i vilka yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte »hemställa, att förslag till lag om sänkt pensionsålder för gruvarbetare

under jord förelägges riksdagen snarast möjligt samt att pensionsåldern

därvid fastslälles till 63 år vid 30 års arbete under jord»;

2) de likalydande motionerna I: 279 av herr Werner och 11: 346 av herr

Jansson m. fl., i vilka yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa om utredning och förslag rörande en till 63 år sänkt pensionsålder

för underjordsarbetande inom gruvindustrin med samma pensionsbelopp som

eljest skulle ha utgått vid uppnådda 67 års ålder».

Utskottet har inför behandlingen av förevarande motioner under början av

oktober månad 1968 besökt ett flertal gruvor i Norrbotten och Västerbotten.

Vid besöken har utskottet framför allt studerat arbetsförhållandena under

jord samt genom allmän information och vid samtal med företrädare för såväl

arbetsgivar- som arbetstagarsidan fått synpunkter på frågor som berörs

i motionerna.

Gällande bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen utgår i

princip fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år. Pensionsåldern

67 år inom folkpensioneringen har gällt sedan år 1914.

Efter framställning från den försäkrade kan ålderspension tas ut före

67 års ålder, dock tidigast fr. o. m. den månad den försäkrade uppnår 63 års

ålder. Om ålderspension tas ut i förtid, minskas pensionen med 0,6 °/o för

varje månad som, då pensionen börjar tas ut, återstår till den månad då den

försäkrade fyller 67 år. Pensionsuttag kan också uppskjutas. I sådana fall

ökas pensionen på motsvarande sätt med 0,6 °/o per månad, dock att hänsyn

inte tas till tid efter det all den försäkrade fyllt 70 år. En samordning är

föreskriven mellan uttag av folkpension och tilläggspension. Förtida uttag

måste enligt uttrycklig föreskrift avse båda pensionsandelarna. Sådan ut
1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

trycklig föreskrift saknas beträffande uppskjutet uttag, men reglerna har

sådan konstruktion att den försäkrade inte bär något att vinna på att ta ut

tilläggspension men vänta med uttag av folkpension eller tvärtom.

Frågans tidigare behandling

I prop. 1958: 55 med principförslag om förbättrad pensionering och i

prop. 1959: 100 med förslag om allmän tilläggspension diskuterades möjligheten

att vid sidan om förtida uttag bereda personer, som måste dra sig

tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67 års ålder även

i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Frågan hänsköts till

1958 års socialförsäkringskommitté. Vid 1959 års riksdag behandlades dessutom

motioner om sänkt pensionsålder för gruvarbetare och en allmän sänkning

av pensionsåldern till 60 år för kvinnor och 65 år för män. Riksdagen

avslog motionerna om en allmän sänkning av pensionsåldern men förordade

utredning beträffande möjligheterna att för yrkesgrupper med tungt och

hälsofarligt arbete erhålla oreducerad ålderspension före 67 års ålder (SäU

1959: 1).

1958 års socialförsäkringskommitté behandlade frågan om differentierad

pensionsålder i sitt år 1961 avgivna betänkande (SOU 1961: 29). Utredningen

anförde.

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rättvisa de

olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett och samma

yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och förändras på

grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Arbetstagarna skiftar

vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte sällan förekomma

att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom loppet av ett och

samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare vid högre

ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom eller utom yrket. Man kan

vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna reagerar individuellt

mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldern utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras en kompletterande försörjning i en eller annan form för uIfyllande

av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

som tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensioneringens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid fullgjort

arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan omfattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan framhål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

3

las, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering som folkpensioneringen

giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd. Om för

vissa grupper skall gälla förmånligare pensionsbestämmelser än för övriga

medborgare, erfordras en särskild finansiering av de bättre pensionerna. Eu

sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och svårligen inom

tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke eller sysselsättning.

Vid 1961 års riksdag aktualiserades på nytt de år 1959 framställda motionskraven

om generell sänkning av pensionsåldern och om sänkning av

pensionsåldern för personer med tungt och hälsofarligt arbete. Motionerna

avvisades med hänvisning till den väntade propositionen på grundval av

socialförsäkringskommitténs betänkande (2LU 1961:56).

I prop. 1962: 90 med förslag till lag om allmän försäkring anslöt sig föredragande

departementschefen till socialförsäkringskommitténs resonemang

beträffande differentierad pensionsålder för vissa yrkesgrupper och uttalade

att avtalsvägen i första hand borde prövas.

Vid behandlingen av propositionen och motioner i ämnet framhöll andra

lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1962: 27.

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga

behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att bl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda grupper

stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering infördes,

skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas av den lägre

pensionsåldern inom vissa branscher få bäras av produktionen i dess helhet,

för utskottet ter det sig mera naturligt, att merkostnaden får belasta ifrågavarande

delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering åter skulle otvivelaktigt

medföra betydande komplikationer för administrationen. Härtill kommer

det vanskliga problemet att rättvist utvälja de grupper som skulle vara

berättigade till lägre pensionsålder. Ännu svårare skulle det säkerligen ställa

sig att utforma godtagbara och administrativt användbara bestämmelser om

de närmare förutsättningarna för att de enskilda försäkrade skulle komma

i åtnjutande av den särskilda förmånen. Härvid är särskilt att märka de

svårigheter som ligger i det förhållandet att åtskilliga förvärvsarbetande byter

sysselsättning och anställning ett flertal gånger under sitt liv. De anförda

synpunkterna för enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen

att förevarande fråga bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram.

Uppgörelser avtalsvägen synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det

sagda följer att utskottet inte kan ansluta sig till det i motionen 11: 611 framställda

yrkandet om en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och

med dem jämförliga grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej

heller kan utskottet biträda ett i motionerna I: 657 och 11: 785 framställt

yrkande om en utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning

äi frågan tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

sioneringens ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning,

som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att

detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning

inte synes påkallad.

Vid 1963 års riksdag väcktes motioner som syftade till att gruvarbetare,

transportarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen sysslar

med tungt och farligt arbete, skulle erhålla pension vid 65 års ålder. Riksdagen

hänvisade till sin inställning år 1962 (2LU 1963: 28).

Frågan återkom vid 1967 års riksdag då yrkanden framställdes i motioner

om skyndsam utredning i samråd med arbetsmarknadens partsorganisationer

om sänkt pensionsålder, förslagsvis 65 år, för grupper inom fysiskt

och psykiskt påfrestande samt hälsovådliga yrken. Riksdagen åberopade på

nytt sin tidigare deklarerade uppfattning (2LU 1967: 39).

I svar den 25 januari 1968 i andra kammaren på fråga av herr Åkerlind

förklarade chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, att han delade

den uppfattning som kommit till uttryck i riksdagens ställningstagande.

Motioner med krav på eu allmän sänkning av pensionsåldern har återkommit

varje år efter 1962. Motionerna har vid samtliga tillfällen avslagits (2LU

1963:28, 1964:41, 1965:24, 1966:20, 1967:39 och 1968:29). Riksdagen har

bl. a. framhållit att önskemålet om en sänkt pensionsålder måste vägas mot

angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna. Riksdagen har

också hänvisat till de folkpensionshöjningar som genomförts fram till den

1 juli 1968 samt till den inom pensionsförsäkringskommittén numera avslutade

utredningen om standardförbättringar för folkpensionärer efter denna

tidpunkt.

Motionerna

I motionerna I: 275 och II: 343 erinras om att invändning som regel inte

rests i tidigare utredningssammanhang mot det berättigade i en lägre pensionsålder

för underjordsarbetare. Däremot har det ansetts att frågan i första

hand borde lösas avtalsvägen. Motionärerna argumenterar för en lösning

inom lagstiftningens ram och anför bl. a. följande.

Vi är av den bestämda uppfattningen, att det inom ATP-systemets ram,

som bygger på fördelningsprincipen, bör vara möjligt att utan en alltför betungande

administration tillförsäkra viss grupp av arbetstagare pension före

67 års ålder. I varje fall kan inte de administrativa besvären få tillmätas eu

så avgörande betydelse att de skulle utgöra hinder för ett tidigare pensionsuttag

med oreducerad pension för en yrkesgrupp som har ett så pressande

arbete att den utan tvekan är i behov därav.

Hur ett tidigare pensionsuttag skall finansieras samt hur frågan tekniskt

skall lösas bör naturligtvis bli föremål för översyn. Enligt vår mening borde

reglerna kunna bli relativt enkla.

Finansieringen kan ske antingen genom att gruvföretagen ålägges att in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

.>

betala eu särskild tilläggsavgift eller också genom att kostnaden får bäras

av hela industrin gemensamt. En lagfäst pensionsålder vid 63 år för gruvarbetare

under jord torde icke bli alltför ekonomiskt betungande för gruvägarna

om den förstnämnda finansieringsformen väljes. Väljer man den

»solidariska» finansieringsformen kommer pensionsfonderna icke att belastas

i särskilt betydande grad, eftersom antalet gruvarbetare under jord är förhållandevis

litet — knappt 5 000 — i förhållande till antalet försäkrade i

ATP-systemet.

Den tekniska sidan torde t. ex. kunna ges den lösningen att varje års arbete

under jord gives sådant poängvärde att full pension uppnås vid 63 års ålder

vid 30 års arbete under jord. Vid kortare anställningstid kan pensionsålder

i motsvarande grad höjas eller pensionen reduceras. Givetvis bör de i ATPsystemet

gällande övergångsbestämmelserna, att full pension skall utgå efter

20 år etc., följas i tillämpliga delar. Likaså bör de föreslagna reglerna om

lägre pensionsålder för gruvarbetare om möjligt gälla från den tidpunkt när

den allmänna pensionsförsäkringen trädde i kraft.

Därest det av principiella eller andra skäl icke anses lämpligt att utge

oreducerad folkpension från 63 års ålder bör utfyllnad ske från den allmänna

pensionsförsäkringen så att beloppet mellan 63 och 67 år blir likvärdigt

med det som skulle komma alt utgå vid 67 års ålder från AFP och ATP.

I motionerna 1: 279 och II: 316 framhålls att vissa resultat uppnåtts avtalsvägen.

Ifrågavarande avtal täcker dock inte alla gruvarbetare och är enligt

motionärerna till sitt innehåll inte tillfredsställande. Kritik kan riktas såväl

mot den föreskrivna pensionsåldern 65 år som mot pensionsbeloppens storlek.

Motionärerna fortsätter.

Ett förstaliandskrav måste vara att pensionsåldern fastställes till 63 år

vilket motsvarar den åldersgräns från vilken förtida uttag av folkpension

kan erhållas. Men riktpunkten bör vara att pensionsåldern för gruvarbetare

i likhet med vad fallet är i flera andra länder fastställes till 60 år. Förslagsvis

kan tänkas ett genomförande i etapper med 63 år som första steg och därefter

en årlig nedtrappning till 60 år inom en treårsperiod. Pensionsbeloppet

bör fastställas till samma belopp som utgår vid uppnådda 67 år.

Avtalsbestämmelser m. m.

Mellan Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp och Grängesbergskoncernens

gruvförbund, på ena sidan, och Svenska gruvindustriarbetareförbundet,

på andra sidan, har den 8 december 1961 ingåtts en överenskommelse

om åldersunderstöd till heltidsanställda gruvarbetare. Överenskommelsen

omfattar gruvarbetare vid Bolidens gruv AB, LKAB och Grängesbergsbolaget

och berör 7 000—7 500 arbetare eller 3/4 av totalantalet gruvarbetare.

Överenskommelsen innehåller dels regler för åren 1962—1967. dels

regler för liden från den 1 januari 1968. Sistnämnda regler har följande

lydelse.

Pensionsåldern fastställes till 63—67 år.

B. Tiden från den 1 januari 1968.

1) Från 67 års ålder utgår pension enligt lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

f)

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

2) Vid pensionsavgång före 67 års ålder på bolagets begäran utgår åldersunderstöd

från bolaget från pensionstillfället till 67 års ålder, motsvarande

vad arbetaren vid pensionstillfället skulle ha uppburit enligt ATP + AFP, om

han då varit 67 år, dock lägst 1 V2XATP:s basbelopp och högst 2XATP:s

basbelopp. Med AFP avses hälften av den äkta makar tillkommande icke inkomstprövade

ålderspensionen.

Till arbetare, som på bolagets begäran avgår före 65 års ålder med åldersunderstöd

enligt denna punkt och som till följd härav får sin ålderspension

från ATP reducerad, utger bolaget kompensation. Kompensationen beräknas

med utgångspunkt från vid avgångstillfället gällande basbelopp och skall

motsvara skillnaden mellan beräknad verklig ålderspension från ATP och

den ålderspension, som skulle ha utgått, därest arbetaren kvarstått i bolagets

tjänst med oförändrad lön till 65 års ålder.

3) Arbetare med minst 20 tjänsteår i oavbruten anställning, varav minst

10 år i visst arbete under jord hos bolaget före den 1 januari 1962 har rätt

att på egen begäran träda i pension från 65 års ålder med åldersunderstöd

från bolaget enligt punkt B 2. Därest sammanlagda arbetstiden under jord

ej uppgår till 20 år, reduceras åldersunderstödet på sätt i D sägs.

Med »visst arbete» förstås allt underjordsarbete med undantag av arbete

inom förråd, verkstäder, gruvstugor sand i färdigställda rum eller orter.

C. ----lägsta och högsta beloppen enligt punkt B 2 multipliceras för

LKAB med faktorn 1,2.

D. Fullt ålderunderstöd utgår, om arbetaren vid pensionstillfället innehar

minst 20 tjänsteår i oavbruten anställning hos bolaget. Nedsatt åldersunderstöd

utgår till arbetare, som vid pensionstillfället har minst 10 tjänsteår. Åldersunderstödet

reduceras till 2/3 av fullt belopp vid 10 tjänsteår för att vid

längre tjänstetid — avrundat till närmaste antalet hela år — stiga lineärt till

fullt belopp vid 20 tjänsteår.

E. Beloppen enligt---B 2 och 3 minskas med de belopp, som arbetaren

för egen del erhåller från AFP och ATP med anledning av sjukdom eller

invaliditet ävensom de livräntor, som arbetaren enligt lag eller kollektivavtal

erhåller på grund av sin anställning hos bolaget.

Arbetaren är i förekommande fall skyldig söka eller medverka till sökande

av sådana pensioner och livräntor.

Förhandlingar om revidering av avtalet har påbörjats men ännu inte lett

till något resultat.

För gruvarbetare, anställda vid gruvföretag anslutna till Mellansvenska

gruvförbundet och representerande i stort sett återstående fjärdedel av totalantalet

gruvarbetare, föreligger inte någon överenskommelse. Arbetsgivarsidan

har emellertid utfärdat en rekommendation om åldersunderstöd av

ungefär samma omfattning som i nyssnämnda avtal.

Utskottet

Förevarande motioner syftar till en sänkning av pensionsåldern från 67

till 63 år för gruvarbetare under jord. Yrkandena i motionerna går ut på

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa om förslag till lag

om sådan sänkning av pensionsåldern snarast möjligt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

7

Motionärerna motiverar sina förslag med en hänvisning till underjordsarbetets

pressande karaktär. Framför allt framhålls att gruvarbetet alltjämt

trots maskinell upprustning är manuellt krävande samt att bullret tilltagit

i takt med mekaniseringen. Det understryks också att dammbildningen är

stor och att gruvluften är osund trots vattenbegjutning och ventilationsåtgärder.

Utskottet har vid besök i ett flertal gruvor kunnat konstatera att den beskrivning

motionärerna lämnat om förhållandena under jord är riktig. Vid

besöken har utskottet även kunnat notera att åtskilliga gruvarbetare i samband

med vissa arbetsuppgifter utsätts för skakningar och vibrationer. Arbetstakten

är genomgående högt uppdriven. Arbetsplatserna ligger ofta i

halvmörker och besväras stundom av vatten- och oljedimma. Ventilationssvårigheter

föreligger på sina håll och accentueras ju djupare gruvorna är.

Samtliga dessa omständigheter medverkar till eu särpräglad arbetsmiljö.

Till detta kommer att olycksfallsrisken, särskilt på grund av fallande berg,

är hög. Risken för yrkessjukdomar, bl. a. silikos och kärlkramp, är också

påtaglig.

De nu redovisade förhållandena leder enligt utskottets bedömning till den

slutsatsen att arbetstagare sysselsatta under jord i gruva utsätts för särskilda

påfrestningar av fysisk och psykisk natur. Dessa påfrestningar torde få anses

så betydande att det finns sakliga skäl för att underjordsarbetare i vissa

avseenden tillerkänns bättre sociala förmåner. Tidigare har sådana förmåner

utgått i form av kortare arbetstid och längre semester men en utjämning

har ägt rum under senare år. Den nedslitning som gruvarbetet medför gör

att, såsom motionärerna föreslår, även en tidigare pensionering kan komma

i fråga.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att även andra grupper än

underjordsarbetare med fog kan göra gällande att deras arbetsförhållanden

är av den karaktären att behov av en lägre pensionsålder föreligger. Utskottet,

som har att begränsa sig till de arbetstagargrupper som omfattas av

motionsyrkandena, vill dock understryka att man står inför ett komplicerat

gränsdragningsproblem beträffande omfattningen av dessa behov. Tveksamhet

måste anmäla sig om man över huvud kan åstadkomma någon rättvis

skiljelinje.

Oaktat denna tveksamhet anser utskottet att man i fråga om arbete under

jord i gruva har möjlighet att åstadkomma en klar avgränsning gentemot

andra arbetstagare. Frågan om en tidigare pensionering av dessa arbetstagare

bör därför tagas upp till prövning. Utskottet är inte berett att närmare

ange hur frågan lämpligen bör lösas. Utskottet vill dock något beröra olika

alternativa möjligheter.

Motionärerna synes närmast vara inställda på att underjordsarbetarna

skall tillerkännas en lägre pensionsålder i den lagstiftning som reglerar den

allmänna pensioneringen. Mot en sådan, lösning har riksdagen vid tidigare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets uttalande nr 66 är 196S

tillfällen åberopat såväl principiella som praktiska skäl. I sistnämnda hänseende

har svårigheten betonats att utforma godtagbara och administrativt

användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna för den enskilde

försäkrades rätt till den särskilda pensionsförmånen. Speciellt har de problem

understrukits som följer av att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning

och anställning ett flertal gånger under sitt yrkesverksamma liv.

Vidare har framhållits att en avgiftsdifferentiering skulle medföra betydande

komplikationer för administrationen.

Dessa invändningar mot en differentierad pensionsålder i den allmänna

pensioneringen kan inte frånkännas betydelse. Med en differentiering följer

självklart behov av kompletterande regler. Övergångsbestämmelser och

tröskelbestämmelser blir nödvändiga. Den allmänna tekniska konstruktionen

av pensionssystemet kan behöva överses. Åtskilliga detaljföreskrifter måste

ändras eller kompletteras. Även om dessa komplikationer kan bli påtagliga

anser sig utskottet inte kunna hävda att en differentiering av pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringens ram bör avvisas med en hänvisning

till lagtekniska eller administrativa faktorer.

I sammanhanget må också påpekas att genom reglerna om förtida och

uppskjutet uttag av pension inom den allmänna pensioneringen möjlighet

finns till viss differentiering av pensionsåldern, låt vara att detta system f. n.

har mindre praktisk betydelse med hänsyn till att pensionen, vid förtida

uttag reduceras och intjänandetiden minskar. I och med att tilläggspensionen

blir mer och mer utbyggd kan emellertid förtida uttag bli en praktisk realitet

för allt fler.

En lösning av underjordsarbetarnas pensionsfråga skulle också kunna

åstadkommas genom ett pensionssystem vid sidan av den allmänna pensioneringen.

Ett sådant system kan vara antingen av obligatorisk eller frivillig

natur.

Ett obligatoriskt system har sedan lång tid tillbaka funnits inom sjöfartsnäringen.

Efter den reformering som skedde i samband med införandet av

den allmänna tilläggspensioneringen kan syftet med sjömanspensioneringen

sägas vara att komplettera den allmänna pensioneringen genom att ge sjömän

i manskapsgrad visst ekonomiskt stöd i åldern mellan 55 och 67 år.

För rätt till pension fordras att sjömannen har minst 72 månaders seglation

bakom sig. Rätten till pension inträder vid 55 års ålder om sjömannen har

120 månaders tjänst och vid 60 års ålder i annat fall. Pensionen finansieras

genom redaravgifter fastställda av Kungl. Maj:t och riksdagen. Avgifterna

skall enligt förslag vid årets riksdag uppbäras tillsammans med arbetsgivaravgifterna

till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Ett frivilligt pensionssystem vid sidan av folkpension och tilläggspension

finns redan nu i enlighet med överenskommelse om åldersunderstöd till

vissa gruvarbetare under jord träffad mellan arbetsmarknadens parter.

Dessa åldersunderstöd utgår under angivna förutsättningar i åldern 63—67

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

9

år. På grund av överenskommelsens utformning har den betydelse i huvudsak

endast för sådana arbetstagare som varit anställda i vederbörande gruvbolag

i minst tio år före den l juli 1962. Överenskommelsen får på grund

härav anses som en otillfredsställande lösning ur arbetstagarnas synpunkt.

En bättre lösning av pensionsfrågan har uppnåtts inom andra delar av det

privata näringslivet i form av s. k. lTP-pensioner. Genom dessa har åtskilliga

arbetstagare tillförsäkrats ett fullgott pensionsskydd för ett varierande antal

år före 67 års ålder. Pension före denna ålder utgår också i stor utsträckning

till anställda i offentlig tjänst. En lösning för underjordsarbetare i

gruva efter liknande principer skulle även kunna komma i fråga.

Sammanfattningsvis vill utskottet sålunda uttala att frågan om pension

till arbetstagare under jord i gruva före 67 års ålder bör göras till föremål

för utredning. Utskottet bedömer frågan som angelägen och anser att den

bör behandlas utan tidsutdräkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 275

och 11:343 samt 1:279 och 11:346 måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa om utredning av frågan om pension

till arbetstagare under jord i gruva före 67 års ålder.

Stockholm den 26 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar Lars

Larsson (s), Hiibinette (h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson

(ep), Dahlberg (s) och Blom (fp)*;

från a ndra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Lundberg (s),

Rimmerfors (fp), Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström (h), fröken

Sandell (s), herrar Johansson i Södertälje (s) och Fredriksson (s).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1968

Särskilt yttrande

av herrar Eric Carlsson (ep) och Gustavsson i Alvesta (ep), vilka anfört:

Från vårt håll har under en följd av år aktualiserats frågan om en allmän

sänkning av pensionsåldern. Under årets vårsession behandlade riksdagen

den frågan. Vi reserverade oss då till förmån för en utredning om sänkt

pensionsålder. Vår inställning är oförändrad. I fråga om en sänkning av

pensionsåldern för gruvarbetare delar vi helt utskottets uppfattning att en

utredning bör komma till stånd. Fn sådan utredning bör emellertid lämpligen

äga rum i samband med utredning av frågan om en allmän sänkning

av pensionsåldern för dem som pensioneras först vid 07 års ålder. De som

har de fysiskt mest påfrestande arbetena, till vilka gruvarbete under jord

kan räknas, pensioneras i allmänhet vid 07 års ålder. I regel har de gått ut

tidigt i förvärvslivet och drabbas i många fall av sådan förslitning och åldrande

i förtid som följer av tungt arbete.

De möjligheter som finns till förtida uttag av folkpension och allmän tillläggspension

undanröjer inte motiven för en sänkning av pensionsåldern.

Medan vissa grupper får pension vid 05 års ålder och andra ännu tidigare

måste en del avstå från en inte oväsentlig del av pensionen för att kunna

pensioneras före 07 års ålder.

Fn parlamentarisk kommitté bör — som vi tidigare begärt — få till uppgift

att utreda frågan om en sänkning av pensionsåldern. Därvid bör beaktas

att, utöver en sänkning av pensionsåldern till 05 år, också bör utarbetas förslag

om ytterligare sänkning av pensionsåldern för dem som bär speciellt

påfrestande arbetsförhållanden. För den grupp som aktualiseras i motionerna,

gruvarbetare under jord, är det speciellt nödvändigt att eu lösning

åstadkommes som ger dem en lägre pensionsålder än den allmänna.

Svenska Reproduktions AB 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:365 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare. a1 i texten