Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående föreningsrätten. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:676, av herrar Ahlmark och Wirtén, samt 11:884, av herr Ullsten.

1968-02-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:7, Utlåtande i anledning av motioner angående föreningsrätten. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:676, av herrar Ahlmark och Wirtén, samt 11:884, av herr Ullsten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av motioner angående föreningsrätten.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:676, av

herrar Ahlmark och Wirtén, samt 11:884, av herr Ullsten.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte begära förslag om ändring i 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt

syftande till att föreningsrättsskyddet även skall gälla för arbetssökande.

Gällande bestämmelser

Genom lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillförsäkras arbetsgivare och arbetstagare

rätt att tillhöra facklig organisation, utnyttja medlemskap i sådan organisation

samt verka för sadan förening eller för bildande därav. Föreningsrätten skall

lämnas okränkt.

Kränkning av föreningsrätten föreligger, om å arbetsgivar- eller arbetstagarsidan

åtgärd vidtages mot någon å andra sidan för att förmå honom att icke inträda i eller

att utträda ur förening eller att icke utnyttja medlemskap i förening eller att icke

verka för förening eller för bildandet av sådan, så ock om å ena sidan, till skada för

nagon a andra sidan, åtgärd vidtages på grund av hans medlemskap i förening eller

utnyttjande av detta eller hans verksamhet för förening eller för bildandet av sådan.

Kränkning av föreningsrätten skall anses föreligga, även om åtgärden vidtagits till

uppfyllande av bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal.

Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling

eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal, är rättshandlingen

eller bestämmelsen ogiltig. Kränkning av föreningsrätten kan medföra skadeståndsskyldighet.

Lagstiftningen om föreningsrättsskyddet reglerar endast rätten att tillhöra förening

(positiva föreningsrätten) ej rätten att stå utanför förening (negativa föreningsrätten).

Lagstiftningen är vidare i princip begränsad till att gälla de fall där det föreligger

ett anställningsförhållande. Lagstiftningen ger alltså ej skydd för person som

söker arbete.

Föreningsrätten brukar betecknas som absolut. Den kan sålunda inte med laga verkan

efterges eller sättas ur spel genom kollektivavtal eller andra avtal. I kollektivavtal

förekommer stundom s. k. organisationsklausuler, som vanligen innebär företrädesrätt

till arbete för medlemmar i den arbetstagarorganisation som slutit avtal.

Dylika organisationsklausuler är i och för sig giltiga. Med hänsyn till att organisationsklausul

ej får utnyttjas så att föreningsrätten kränkes får en sådan klausul emel
Bihang

till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

lertid begränsad verkan. En arbetsgivare gör sig sålunda skyldig till föreningsrättskränkning,

om han för att uppfylla en organisationsklausul avskedar en arbetare, som

tillhör en annan organisation än den vars medlemmar är företrädesberättigade.

Klausulen kan emellertid få den verkan att arbetsgivaren är skyldig att avskeda alla

oorganiserade. Klausulen kan också innebära att arbetsgivaren icke far nyanställa

arbetstagare, som ej tillhör den företrädesberättigade organisationen. Organisationsklausuler

förekommer ej inom SAF :s arbetsområde.

Mål som avser tillämpning av förenings- och förhandlingsrättslagen avgöres av

arbetsdomstolen.

Historik

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillkom år 1936. Lagstiftningen kompletterades

och fick i huvudsak sitt nuvarande innehåll genom ändringar som företogs år

1940. I det betänkande (SOU 1939:49) som låg till grund för ändringarna sistnämnda

år anfördes beträffande föreningsrättsskyddet för arbetssökande.

Vidare må uppmärksammas, att då arbetstagares föreningsrätt icke torde kunna

aktualiseras annorledes än i ett anställningsförhållande, en åtgärd för att kunna innebära

kränkning av arbetstagares föreningsrätt måste beröra en dennes anställning.

Åtgärder, vilka blott ingå som ett led i förhandlingar om anställning, lära alltså ej

kunna innebära föreningsrättskränkning. Detta betyder — för att taga ett exempel —

att en arbetsgivare, som vägrar anställa en arbetstagare enbart därför att han är

organiserad eller organiserad i visst förbund, icke härigenom gör sig skyldig till

kränkning av arbetstagarens föreningsrätt. En annan sak är att, därest avtal om anställning

kommer till stånd, vad som föregått avtalet kan vara av betydelse i förevarande

hänseende. Om en arbetsgivare exempelvis i samband med anställande av arbetstagare

förklarat sig endast vilja anställa oorganiserade sadana, bör denna förklaring

kunna betraktas som ett anställningsvillkor, vilket för den antagne arbetstagaren

innebär en förpliktelse att under anställningstiden ej ansluta sig till nagon

organisation. I dylikt fall måste en kränkning av föreningsrätten föreligga.

Frågan om anställning föreligger eller ej far avgöras efter omständigheterna i varje

särskilt fall. De regler som gälla för arbetsavtals ingående och upphörande bli alltså

tillämpliga. Givet är, att vid en permittering anställningsförhållandet ej upphör.

Ofta nog göres emellertid ej en bestämd skillnad mellan permittering och avsked.

Härvid bör verkliga förhållandet vara avgörande och ej det ordval, som kommer till

användning. Tillika bör uppmärksammas, att — även om vid en driftsnedläggelse

ett avskedande av arbetsstyrkan måste anses ha kommit till stand — en vägran att vid

driftens senare upptagande återtaga arbetare under särskilda omständigheter torde

kunna innebära en föreningsrättskränkning. Belysande för sådant fall synes vara arbetsdomstolens

dom nr 17/1935. En arbetsgivare, som vid ^minskad tillgång på arbete

i avtalsenlig ordning uppsagt arbetstagare, vägrade då arbetet senare vid förbättrad

arbetstillgång ånyo upptogs att ateranställa tva av de entledigade arbetarna.

I målet var upplyst, att det vid arbetsstället varit en normal företeelse, att arbetsstyrkan

vissa tider av året, då arbetsbrist förelegat, åtminstone till viss del avskedats

men att därefter de avskedade återtagits i tjänst, sa snart tillfälle erbjudit sig. Arbetsdomstolen

ansåg det därför otvivelaktigt, att de bada arbetarna skulle ha erhållit

återanställning, därest icke vissa förhållanden föranlett arbetsgivaren att vägra så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

3

dan; och då anledning till denna vägran befanns vara att de båda arbetarna utnyttjat

sin organisationstillhörighet, fann arbetsdomstolen kränkning av föreningsrätten

föreligga.

I utredningen behandlas i samband med frågan om självständig föreningsrätt för

förening också spörsmålet om föreningsrättsskydd i de fall arbetsgivare systematiskt

undviker att anställa arbetstagare tillhörande viss förening. Härom anfördes.

Ett skydd för förening mot dylikt intrång i sin verksamhet skulle emellertid — eftersom

skillnad uppenbarligen icke kan göras mellan det fall arbetsgivaren till stöd

för sitt berörda handlingssätt kan åberopa en organisationsklausul och då så ej är

händelsen — medföra, att organisationsklausuler bleve ogiltiga i vad de avse åläggande

för arbetsgivare att vid anställning av arbetstagare hålla sig till viss organisation,

och vad detta skulle betyda för förhållandena på arbetsmarknaden kan blott bedömas

i ett vidare sammanhang.

På grundval av betänkandet utarbetades proposition nr 106 år 1940. Föredragande

departementschefen yttrade i propositionen beträffande kränkning av arbetstagares

föreningsrätt.

Såsom förutsättning för dylik kränkning synes den sakkunnige vilja uppställa, att

kränkningen berör en arbetstagares anställning. Häremot torde icke vara något att

erinra, om meningen är, att saken skall röra en anställning. Men såvitt jag kan finna

bör icke för att föreningsrättskränkning skall föreligga uppställas det villkoret, att

ett definitivt avtal om anställning kommit till stånd. Väl bör föreningsrätten icke

kunna inkräkta å arbetsgivarens fria val vid anställande av arbetskraft; en arbetsgivare,

vilken vägrar att anställa sådana arbetstagare, som äro organiserade eller organiserade

i visst förbund, bör sålunda icke därigenom göra sig skyldig till kränkning

av föreningsrätten. Men om en arbetsgivare, då fråga är om anställandet av viss

arbetstagare, därvid vidtager en åtgärd direkt i syfte att förmå arbetstagaren att icke

inträda i eller att utträda ur en arbetstagarorganisation, bör kränkning av föreningsrätten

kunna anses vara för handen.

Beträffande frågan om självständig föreningsrätt — d. v. s. rätten för en organisation

att påtala åtgärder som riktats mot organisationen utan att samtidigt vara en

kränkning av en anställds föreningsrätt — anförde föredragande departementschefen.

Från några håll har däremot den meningen framkommit, att rättsskyddet för

förening borde utsträckas att avse en självständig föreningsrätt. Även om en sådan

rätt icke kan frånkännas viss praktisk betydelse, synes dock — såsom utredningen ger

vid handen — konsekvenserna härav för förhållandena på arbetsmarknaden vara av

den art, att försiktigheten bjuder att åtnöja sig med det mera begränsade rättsskydd,

som av den sakkunnige förordats. Den anordning, som från visst håll föreslagits, att

tillskapa en självständig föreningsrätt för förening men samtidigt förklara den utan

verkan i den mån en kränkning därav från en arbetsgivares sida har stöd i en organisationsklausul,

kan ej av mig rekommenderas, eftersom på sätt den sakkunnige

framhållit skillnad uppenbarligen icke kan göras mellan det fall då arbetsgivaren till

stöd för sitt handlingssätt kan åberopa en organisationsklausul och då så ej är händelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

I motioner vid 1951 års riksdag yrkades utredning syftande till en sådan översyn

av lagen om förenings- och förhandlingsrätt, att innebörden av begreppet kränkning

av föreningsrätten närmare skulle preciseras. Bland de fall i vilka föreningsrättsskyddet

var att anse som otillräckligt nämndes medveten underlåtenhet att anställa

medlemmar i en facklig organisation. Andra lagutskottet behandlade motionerna i

sitt utlåtande nr 31. Yttranden inhämtades från arbetsdomstolens ordförande, socialstyrelsen,

SAF, LO och TCO. Av dessa myndigheter och organisationer var det endast

TCO som tillstyrkte bifall till motionerna. Inte heller utskottet ansåg att motionerna

borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets utlåtande.

Vid 1966 års riksdag yrkades i motion 11:715 bl. a. att riksdagen skulle begära

förslag om sådan ändring i lagen om förenings- och förhandlingsrätt att föreningsrättsskyddet

kom att gälla även för arbetssökande. Över motionen i denna del avgavs

yttranden av bl. a. SAF, LO, TCO och SACO. SAF, LO och SACO ställde

sig avvisande till den ifrågasatta lagändringen. TCO ansåg att skäl kunde anföras för

en närmare undersökning av frågan men fann det tveksamt om en utredning borde

komma till stånd enbart för detta spörsmål. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

1966:74 anförde andra lagutskottet.

Frågan om en utvidgning av föreningsrätten i den riktning motionärerna begärt

behandlades dels år 1940 i samband med revision av lagstiftningen om föreningsoch

förhandlingsrätt, dels år 1951 i anledning av väckta motioner. Vid båda tillfällena

avvisades den ifrågasatta utvidgningen.

Enligt utskottets mening har lagstiftningen om föreningsrätt i stort sett fungerat på

ett tillfredsställande sätt. Något behov av den lagändring motionärerna åsyftar kan

inte sägas vara för handen. Skulle emellertid framdeles föreningsrättslagstiftningen

tas upp i ett större sammanhang, kan den av motionärerna aktualiserade frågan

komma att prövas. Med hänvisning till det sagda anser utskottet att motionerna i

nu förevarande del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt, som tillkom år 1936, har till uppgift

bl. a. att trygga arbetstagares och arbetsgivares rätt att organisera sig i föreningar

och utöva medlemskap däri. Lagstiftningen är i princip begränsad till de fall där det

föreligger ett anställningsförhållande. Den ger alltså ej skydd för personer som söker

arbete. Detta får betydelse bl. a. i fråga om s. k. organisationsklausuler i kollektivavtal.

Sådana klausuler innebär i princip att medlemmarna i viss arbetstagarorganisation

får ensamrätt till anställning hos arbetsgivare, med vilka avtalet är slutet,

och att arbetsgivare förbinder sig att avvisa arbetssökande på grund av att sökanden

inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.

I motionerna yrkas att riksdagen skall begära förslag till lagändring så att föreningsrättsskyddet

kommer att gälla även för arbetssökande. Motionärerna hävdar

med hänvisning till förekomsten av organisationsklausuler att föreningsrätten är

bristfällig så länge den medger att en arbetsgivare med hot om arbetslöshet som påtryckningsmedel

kan påverka en arbetstagares val av facklig organisation. Enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

5

motionärernas mening bör en föreningsrättskränkning anses föreligga om arbetsgivare

avvisar arbetssökande med hänvisning till dennes föreningstillhörighet.

Frågan om en utvidgning av föreningsrätten i den riktning motionärerna begär

behandlades senast år 1966 i anledning av väckt motion. Motionen remissbehandlades.

SAF, LO och SACO ställde sig avvisande till motionsförslaget, medan TCO

ansåg att skäl kunde anföras för en närmare undersökning av frågan. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande avstyrkte utskottet motionen under anförande att lagstiftningen

om föreningsrätt i stort sett fungerat på ett tillfredsställande sätt och att

något behov av den ifrågasatta lagändringen inte kunde sägas vara för handen.

Utskottet tilläde att den aktualiserade frågan kunde komma att prövas om föreningsrättslagstiftningen

framdeles togs upp i ett större sammanhang.

Utskottet anser inte att skäl föreligger att frångå den bedömning utskottet givit

uttryck åt i sitt år 1966 avgivna utlåtande. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:676 och 11:884, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), fru Hamrin-Thorell

(fp), herrar Dahlberg (s), Edström (fp)*, Blomquist (h)* och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Ringaby

(h), fru Svensson (s), herrar Jönsson i Ingemarsgården (fp), Johansson i Skärstad

(ep), fru Skantz (s) och fru Fraenkel (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.