Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om lagfäst rätt till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning. Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, II: 251, av fru Ryding m. fl., i vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lagfäst tjänstledighetsrätt för dem som deltar i vuxenutbildning vid statliga eller kommunala skolor».

1968-11-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:70, Utlåtande i anledning av motion om lagfäst rätt till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning. Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, II: 251, av fru Ryding m. fl., i vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lagfäst tjänstledighetsrätt för dem som deltar i vuxenutbildning vid statliga eller kommunala skolor».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av motion om lagfäst rätt till tjänstledighet

för deltagande i vuxenutbildning.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion,

II: 251, av fru Ryding m. fl., i vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lagfäst tjänstledighetsrätt

för dem som deltar i vuxenutbildning vid statliga eller kommunala

skolor».

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionen från statens avtalsverk. Vidare har på utskottets

begäran Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och

Svenska arbetsgivareföreningen yttrat sig.

Motionen

Efter att ha berört innehållet i 1967 års vuxenutbildningsreform anför

motionärerna, att åtskilliga reformer återstår att förverkliga på området.

Härefter fortsätter motionärerna.

Redan i nuvarande utvecklingsstadium framstår som angeläget att tillförsäkra

vuxenstuderande garantier för rätt att återta förutvarande anställning

efter att vidareutbildningen slutförts. Om inte sådana garantier skapas löpelden

studerande risken att inte ha någon arbetsplats att återvända till. Denna

omständighet kan medföra att vederbörande avstår från den förkovran genom

vidareutbildning som skulle vara till gagn för samhället lika väl som

för individen själv.

När det gäller studierna vid de statliga skolorna för vuxna, där s. k. varvad

undervisning förekommer, ter sig lagfäst tjänstledighet för studier särskilt

angelägen. Vi anser emellertid att sådan tjänstledighetsrätt är behövlig också

för eleverna vid de kommunala skolorna för vuxenutbildning, trots att utbildningen

där anordnas som deltidsundervisning. Eleven bör utan risk för att

gå förlustig sin arbetsanställning kunna få begagna den »skolfria» tiden för

kompletterande självstudier, d. v. s. i realiteten studera på heltid. lin lagfäst

tjänstledighetsrätt för en sådan form av »varvade» studier skulle säkerligen

få en gynnsam effekt med avseende på vidareutbildningens omfång. Bestämmelsen

om rätt till återgång i tjänst efter studietidens slut kunde förslagsvis

utformas på sätt som anslöt sig till den som nu gäller för militärtjänst.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 är 1908

Gällande bestämmelser

I vårt land saknas lagbestämmelser som reglerar frågan om rätt till ledighet

från anställning för deltagande i studier eller — som det även kan uttryckas

— om uppsägningsskydd vid bortovaro från arbete av nämnda anledning.

Av motionens ovan återgivna motivering framgår, att motionärerna i

första hand tänker sig, att den av dem väckta frågan skulle lösas genom en

lag som har sin motsvarighet i 1939 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande

med anledning av värnpliktstjänstgöring in. m. Denna lag bygger

på huvudprincipen, att ingen får skiljas från sin anställning på grund av

tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller som han eljest jämlikt stadgande i lag

är skyldig att utföra åt det allmänna. Det samma gäller för den som är tjänstgöringsskyldig

på grund av att han tillhör krigsmaktens reservpersonal eller

antagits såsom frivillig vid krigsmakten eller eljest enligt frivilligt åtagande

blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets krigsorganisation. Lagen

gäller även personal, som tjänstgör i svensk FN-trupp, under förutsättning

att den anställde ofördröjligen underrättat arbetsgivaren om sitt åtagande.

Möjlighet att göra undantag från lagen genom avtal finns endast för det fall,

att en arbetstagare skall fullgöra värnpliktstjänstgöring under mer än tre

månader. I praktiken torde så lång tjänstgöringstid förekomma endast under

den första värnpliktstjänstgöringen. I det fallet har en arbetsgivare rätt att

vid arbetsavtalets ingående förbehålla sig att säga upp arbetstagaren i och

med att värnpliktstjänstgöringen börjar. En uppsägning i strid mot lagen är

ogiltig. Arbetstagare är icke pliktig att i anledning av sådan tjänstgöring som

avses i lagen vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna

i vidare mån än vad som följer av uppehållet i arbetet. Skyldighet föreligger

för arbetsgivare att utgiva skadestånd med anledning av förfarande

i strid mot lagen.

I detta sammanhang finns även anledning erinra om 1945 års lag om förbud

mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap

in. in. I fråga om havandeskapsfallen gäller, att arbetstagare, som sedan

minst ett år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivare, icke får skiljas

från anställningen på den grund att hon blivit havande eller fött barn. Inte

heller får arbetsgivaren, där han har vetskap om havandeskapet eller barnsbörden,

skilja arbetstagaren från anställningen på den grund, att hon i samband

med havandeskapet eller barnsbörden avhåller sig från arbetet under

skälig tid, högst sex månader. Kvinnan är inte pliktig att vidkännas minskning

i de med anställningen förenade förmånerna i vidare mån än som följer

av bortovaron från arbetet. Även i denna lag finns regler om skadeståndsskyldighet

för arbetsgivaren vid brott mot lagen.

I enlighet med det inledningsvis sagda finns det i allmänhet inte något

hinder att — i kollektivavtal eller eljest — avtalsvägen reglera frågor om rätt

till ledighet för studier. Det kan dock påpekas, att i fråga om dem, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

3

omfattas av statstjänstemannalagen eller kommunaltjänstemannalagen, får

enligt nu gällande lagstiftning avtal inte träffas om rätt till annan ledighet än

semester. Däremot finns inte något liinder att avtalsvägen reglera frågan om

rätt till lön under tid då stats- eller kommunaltjänstemannen enligt beslut av

vederbörande myndighet eller annan arbetsgivare åtnjuter ledighet för

studier.

Remissyttranden

Landsorganisationen anför i sitt yttrande följande.

Inom de områden som LO främst kan överblicka, dvs den fackliga studieoch

kursverksamheten har visserligen vissa svårigheter noterats men ledighet

har i allmänhet beviljats. Givetvis kan i enstaka fall problem uppstå men

dessa har i de fall LO äger kännedom om kunnat klaras ut genom förhandlingar

parterna emellan lokalt eller förbundsvis.

LO vill framhålla att organisationen betraktar det som mycket väsentligt

att tjänstledighet erhålles för att möjliggöra vuxenstudier. Detta inte minst

med hänvisning till den ökning av vuxenutbildningen som är att vänta. Skulle

vid utbyggnaden av vuxenutbildningen det medföra större svårigheter att

erhålla tjänstledighet än vad hittills varit fallet bör lagstiftning övervägas.

Med hänvisning till ovanstående finner LO att behov av lagstiftning i denna

fråga för närvarande inte föreligger.

Tjänstemännens centralorganisation yttrar följande.

TCO har i sitt reformprogram för vuxenutbildningen framhållit att den

angelägnaste studiesociala reformen nu måste vara att ge de skolmässigt

missgynnade generationerna all hjälp i sina utbildningssträvanden. I princip

bör det vara så att man utan ekonomiska hinder vid vilken tidpunkt som

helst skall kunna fortsätta sina studier till den nivå som motsvarar ens anlag

och intressen. Ledighet från arbetet för studier skall kunna erhållas. Därvid

skall inte kunna uppställas villkor, som under viss tid efter studierna binder

vederbörande till en viss arbetsplats. De i motionen framförda synpunkterna

på de vuxenstuderandes rätt att erhålla tjänstledighet för vidareutbildning

överensstämmer med den grundsyn på vuxenutbildningen som TCO har.

Det i motionen framförda förslaget till lagstadgad rätt till tjänstledighet är

dock enligt TCO:s mening alltför ofullständigt utformat och de konsekvenser

som en lagstiftning skulle få i olika avseenden, t. ex. ekonomiskt, har inte

beaktats i motionen.

Den begränsning som i motionen gjorts så att den lagstadgade rätten enbart

skulle gälla statliga och kommunala skolor skulle utesluta t. ex. de folkhögskolor

som bedrivs i folkrörelsernas regi. Eu lagstiftning om rätt till tjänstledighet

för studier bör innefatta alla statsunderstödda skolor.

Bland de svårigheter som kan tänkas uppstå vid en lagstiftning vill TCO

framhålla följande. Inom en förvaltning eller dylikt skulle många, teoretiskt

sett alla, samtidigt kunna begära ledighet för längre eller kortare tid och ha

rätten att sedan återinträda i tjänst. Att med kort varsel få kompetenta vikarier

torde vara uteslutet utom i enstaka fall och inte heller skulle arbetet

kunna fördelas på dem som eventuellt vore kvar i tjänst. Det kan möjligen

lösas genom att man förbinder rätten till tjänstledighet med en viss varseltid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

indra lat/utskottets utlåtande nr 70 år 1968

för den anställde, så att man för att garanteras tjänstledighet måste ha underrättat

arbetsgivaren en viss tid i förväg.

TCO vill i detta sammanhang erinra om, att det för många utbildningsintresserade

arbetstagare av ekonomiska skäl inte är möjligt att begära tjänstledighet

för bedrivande av heltidsstudier. En konstruktion som innebär ökade

möjligheter till deltidstjänstgöring under studietiden kan under sådana omständigheter

vara att föredra. Den enskilde ges därmed tillfälle till ändamålsenliga

avvägningar mellan studier och förvärvsarbete med hänsyn till veder - börandes ekonomiska förhållanden och tänkbara alternativ avseende studiemål,

undervisningsformer in. in. Vid en lagstiftning bör detta förhållande

uppmärksammas.

TCO vill med hänvisning till vad som ovan sagts förorda att riksdagen med

anledning av motionsyrkandet i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att

frågan om lagstadgad rätt till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

blir föremål för närmare utredning. TCO förutsätter att de fackliga organisationerna

bereds tillfälle att deltaga i en sådan utredning.

Svenska arbetsgivareföreningen anför följande.

De svenska företagen är medvetna om betydelsen av både fortbildning

— som syftar till ökad skicklighet inom befattningen- och vidareutbildning —

som tar sikte på höjd kompetens och därmed möjligheter till högre befattning.

Företagen bedriver en omfattande utbildningsverksamhet, bekostar helt

eller delvis studier för sina anställda och medger i många fall permission eller

tjänstledighet. Avgörande för företagets insats i det enskilda fallet är hur

värdefull utbildning på sikt bedöms vara för verksamheten. Fortbildning

som är önskvärd inom viss befattning bekostar företaget i regel helt. Företagen

lägger också ned stora belopp på vidareutbildning som förbättrar individens

befordringsutsikter inom företaget. Inte minst torde företagen välvilligt

behandla frågor om tjänstledighet för vidareutbildning som kan vara av

värde för verksamhet inom företaget.

Annan vidareutbildning får däremot anses vara samhällets, inte företagets

sak att stödja. Om företaget varken lämnat ekonomiskt stöd eller beviljat

tjänstledighet kan man utgå från att vidareutbildningen inte ansetts ha betydelse

för företagets verksamhet. I regel torde också den enskildes syfte med

vidareutbildning i sådana fall vara att övergå till annan och i regel mer

kvalificerad verksamhet utanför företaget. Givetvis kan han ha önskemål om

att tillförsäkras en reträttplats inom företaget. Detta önskemål måste emellertid

vägas mot såväl övriga anställdas intresse av fast anställning som företagets

behov av långsiktig planering.

Motionärerna föreslår att »studerande ges ovillkorlig rätt att efter vidareutbildningens

slutförande återgå till den förutvarande arbetsanställningen».

Tjänstledighet för studier skulle göras »lagfäst».

I överensstämmelse med vad ovan anförts torde eu sådan tvingande bestämmelse

få reell betydelse endast för anställda som vidareutbildar sig i

annat syfte än att återgå till den tidigare anställningen. Det vore för övrigt

uteslutet att låta en lagfäst rätt avse annat än den tidigare befattningen. Trots

detta skulle det kunna bli fråga om ett relativt stort antal befattningar inom

företagen som på detta sätt under längre tid »reserverades». Vuxenutbildningen

vid fackskolor, gymnasier och även universitet och högskolor får som

bekant en allt större omfattning. Om förslaget genomfördes kunde detta leda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

5

till att en stor del av företagens personal endast kunde anställas som ersättare

i avvaktan på att de som sedan kortare eller längre tid befinner sig under

vidareutbildning eventuellt skulle återkomma. Företagens möjligheter att

erbjuda fast anställning skulle minskas, samtidigt som personalplaneringen

försvårades.

En ovillkorlig rätt att återgå till förutvarande arbetsanställning skulle vid

personalminskning — föranledd av t. ex. driftsinskränkning eller rationalisering

— drabba även annan arbetskraft. Företagen kan nödgas avskeda personer

med lång anställning för att härigenom med säkerhet kunna uppfylla

den lagfästa förpliktelsen mot dem som befinner sig under vidareutbildning

och som kanske betraktar återanställningen endast som en nödfallsåtgärd.

Problemet blir särskilt accentuerat i företag som lyckats genomföra en långsiktig

personalpolitik och i mycket god tid kan lämna varsel om friställningar.

I sådana fall är det inte säkert att de som måste sägas upp är villiga

att gå in som blott ersättare för dem som befinner sig i någon läroanstalt och

om vilka man inle vet om och när de återkommer.

Problem av detta slag har — ehuru i mindre utsträckning — förekommit

vid tillämpning av förbudet mot avsked i samband med militärtjänstgöring.

Skillnaderna i förhållande till det nu aktuella förslaget är emellertid stora.

Företagen kan redan före anställningen förutse tidpunkten för grundutbildningen

samt i full överensstämmelse med lagen träffa överenskommelse att

anställningen skall upphöra vid inryckningen. I övriga fall kan företaget

i regel med jämförelsevis stor visshet förutse att vederbörande återkommer,

vilket bl. a. sammanhänger med att militärtjänstgöringen — i motsats till den

vidareutbildning som motionärernas förslag avser — varken höjer den civila

kompetensen eller påbörjas i syfte att erhålla annan och högre befattning

utanför företaget. Fn annan skillnad är att militärtjänstgöringens längd på

förhand är fixerad, vilket medför att en ersättare kan ges klart besked om

anställningstidens längd.

Föreningen avstyrker sålunda bestämt motionärernas förslag, som i realiteten

skulle leda till minskad i stället för ökad anställningstrygghet och samtidigt

försvåra möjligheterna att uppnå en långsiktig personalplanering.

Statens avtalsverk lämnar i sitt yttrande en redogörelse för vissa bestämmelser

i stats tjänstemannalagen och allmänt avlöningsavtal för statliga och

vissa andra tjänstemän (AST). Avtalsverket anför vidare, att om lagfäst rätt

till tjänstledighet vid deltagande i vuxenutbildning skulle komma till stånd

torde det beträffande arbetstagare, som är underkastade AST, få ankomma

på de avtalsslutande parterna att reglera frågan om förmåner under sådan

tjänstledighet.

Utskottet

Mot bakgrunden av den år 1967 beslutade vuxenutbildningsreformen, som

är avsedd att vidga den enskildes möjligheter att deltaga i utbildning och

studier, yrkar motionärerna, att riksdagen skall begära ett förslag om lagfäst

rätt till tjänstledighet för dem som deltar i vuxenutbildning vid statliga

eller kommunala skolor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det är önskvärt att man

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

på olika sätt vidgar möjligheterna till utbildning för vuxna, som under sin

uppväxttid inte kunnat få den utbildning de har förutsättning att tillgodogöra

sig. En av de mest angelägna reformerna är att lösa de studiesociala

problemen. Denna fråga är föremål för utredning. Då det gäller det av motionärerna

upptagna problemet må erinras om att en riktpunkt för utbyggnaden

av vuxenutbildningen är att utbildningen skall erhållas på sådant sätt

att produktionsbortfallet begränsas. Studier på deltid kommer därför att

åtminstone tills vidare vara den dominerande studieformen. Det finns på

grund härav anledning anta, att önskemål från anställda om ledighet från

tjänsten för studier inte sällan kommer att vara så begränsade till tidslängd

och omfattning, att problemet i det enskilda fallet kan lösas efter överenskommelse

med arbetsgivaren. I sammanhanget kan också framhållas att

arbetsgivare ofta har intresse av att anställda fortbildar sig, vilket givetvis

underlättar sådana överenskommelser. I den mån behov av mera generella

regler för rätt till ledighet för studier visar sig föreligga bör — i överensstämmelse

med utskottets inställning till andra likartade ärbetsmarknadsproblem

— frågorna lösas i första hand genom avtal mellan berörda organisationer

på arbetsmarknaden. Det kan också påpekas, att såsom framhållits

under remissbehandlingen en lagfäst rätt till tjänstledighet för studier —

eller rätt till uppsägningsskydd vid bortovaro av nämnda anledning — även

skulle kunna medföra betydande nackdelar för arbetstagarna som grupp

betraktad. Till följd av de förpliktelser arbetsgivarna skulle åläggas mot

dem, vilka utnyttjade sin rätt till tjänstledighet, skulle nämligen arbetstryggheten

för övriga anställda kunna försämras. Problem av samma karaktär

uppstår självfallet även vid en reglering av frågan avtalsvägen men i dessa

fall finns uppenbarligen större möjligheter än vid en lagstiftning att ta hänsyn

till de skiftande förhållandena inom olika sektorer av arbetsmarknaden.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion, II: 251,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 dr 1968

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar Hubinette

(h), Dahlberg (s), Edström (fp), Wanhainen (s)*, Erik Filip Petersson

(fp) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström

(h), herr Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Johansson

i Södertälje (s), Fredriksson (s), Jönsson i Ingemarsgården (fp) och

Jonsson (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.