Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954

1968-12-05 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:73, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

1

Nr 73

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954

(nr 193), m.m., såvitt propositionen behandlats av

andra lagutskottet, jämte motioner i ämnet.

Genom en den 31 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 158, vilken

hänvisats till lagutskott, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193),

2) lag angående ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt

medborgarskap,

3) lag angående ändrad lydelse av 3 och 5 §§ lagen den 9 april 1965 (nr

94) om polisregister m. m.

Lagförslagen har behandlats, såvitt avser ändring i utlänningslagen av

andra lagutskottet och beträffande övriga ändringar av första lagutskottet

(1 LU 1968: 54).

De i propositionen föreslagna ändringarna ansluter till vad som föreslagits

i prop. 1968: 142 angående riktlinjer för utlänningspolitiken in. m.

Sistnämnda proposition har behandlats av statsutskottet (SU 1968: 196).

I samband med förslaget till ändring av utlänningslagen har andra lagutskottet

behandlat följande i anledning av prop. 158 väckta motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 1036 av herr Åkerlund och herr Ohlsson,

Ebbe, samt II: 1312 av herr Ringabg och fröken Ljungberg;

2) motionen II: 1302 av herr Lorentzon m. fl.

Det av andra lagutskottet behandlade lagförslaget är av följande lydelse

(s. 2—5). 1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)

Härigenom förordnas, dels att 11, 12, 16, 23, 29, 46, 62, 65 och 71 §§

utlänningslagen den 30 april 19541 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av nedan angiven

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §.

Visering, uppehållstillstånd —--av bosättningstillstånd.

Visering må-------— — utrikes ärendena.

Uppehållstillstånd må, i den omfattning

Konungen bestämmer, meddelas

av polismyndighet; finner polismyndigheten

att ansökan om uppehållstillstånd

icke bör bifallas, skall

ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten.

Utresebeslut

må meddelas endast av den centrala

utlänningsmyndigheten; innan sådant

beslut fattas, skall yttrande inhämtas

från utlänningsnämnden.

12

Uppehållstillstånd, som innebär

rätt att vistas allenast inom en kommun

eller ett landsfiskalsdistrikt, må 1

Uppehållstillstånd må, i den omfattning

Konungen bestämmer, meddelas

av polismyndighet; finner polismyndigheten

att ansökan om uppehållstillstånd

icke bör bifallas, skall

ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten.

Utresebeslut

må meddelas endast av den centrala

utlänningsmyndigheten.

§•

Utresebeslut eller beslut, varigenom

ansökan om uppehållstillstånd

lämnas utan bifall på grund av omständighet

som enligt 19 § första

stycket 2—5 eller 29 § första stycket

kan föranleda avvisning eller utvisning,

må icke meddelas utan att yttrande

inhämtats från utlänningsnämnden.

Uppehållstillstånd, som innebär

rätt att vistas allenast inom en kommun

eller ett polisdistrikt, må ej,

1 Senaste lydelse av 71 § se 1963:196.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

3

(Nuvarande lydelse)

ej, utan att utlänningsnämndens yttrande

inhämtats, meddelas för längre

tid än ett år eller förlängas utöver

nämnda tid. Finner nämnden att inskränkningen

i utlänningens rätt att

välja vistelseort icke är behövlig,

skall frågan härom underställas

Konungen.

12 a

(Föreslagen lydelse)

utan att utlänningsnämndens yttrande

inhämtats, meddelas för längre

tid än ett år eller förlängas utöver

nämnda tid. Finner nämnden att inskränkningen

i utlänningens rätt att

välja vistelseort icke är behövlig,

skall frågan härom underställas

Konungen.

,§•

1 beslut som avses i 12 § första

stycket skall grunden för beslutet

angivas och upplysning meddelas,

huruvida utlänningen får överklaga

beslutet. Äger han klaga, skall i beslutet

givas till känna, vad han därvid

har att iakttaga. Utskrift av beslutet

skall tillställas utlänningen så

snart det kan ske.

16

Arbetstillstånd skall meddelas för

viss tid och avse visst slag av arbete.

Det må förbindas med de föreskrifter

som finnas erforderliga. Arbetstillstånd

må återkallas, om särskilda

skäl äro därtill.

Arbetstillstånd meddelas — — —• i

Vid handläggning------

§•

Arbetstillstånd skall meddelas för

viss tid. Det må avse visst slag av arbete

och förbindas med de övriga föreskrifter

som finnas erforderliga.

Arbetstillstånd må återkallas, om

särskilda skäl äro därtill,

entrala utlänningsmyndigheten.

— — — inom verksamhetsområdet.

23 §.

Beslut om förpassning meddelas,

efter utlänningsnämndens hörande,

av den centrala utlänningsmyndigheten;

föreligger utresebeslut, erfordras

dock icke att utlänningsnämnden

yttrar sig i ärendet.

Beslut om förpassning meddelas,

efter utlänningsnämndens hörande,

av den centrala utlänningsmyndigheten.

Föreligger beslut som avses i

12 § första stycket, erfordras dock

icke att utlänningsnämnden yttrar

sig i för passnings ärendet.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 73

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Utlänning må---------

2) om han är hemfallen åt alkoholmissbruk

och finnes i följd därav

vara farlig för annans personliga säkerhet

eller föra ett grovt störande

levnadssätt;

3) om han av — — —----

Vid bedömande —------

— försörja sig;

2) om han är herhfallen åt alkoholmissbruk

eller narkotikamissbruk

och finnes i följd därav vara farlig

för annans personliga säkerhet eller

föra ett grovt störande levnadssätt;

--brottslig verksamhet.

— — äro därtill.

46

över den centrala utlänningsmyndighetens

beslut om avvisning, förpassning

eller utvisning, så ock dess

beslut i tillståndsärende, som tillika

innehåller utresebeslut, må klagan

föras av utlänningen, om utlänningsnämnden

eller någon dess ledamot

anfört avvikande mening eller ock

nämnden i ärende rörande avvisning

icke avgivit yttrande.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla

beslut om förpassning i fall då utresebeslut

föreligger.

Klagan enligt --------- —

62

Därest utlänning, som enligt en

med stöd av denna lag meddelad föreskrift

icke äger uppehålla sig utanför

viss ort, viss kommun eller visst

landsfiskalsdistrikt, anträffas på annan

plats, skall han genom polismyndighetens

försorg föras till plats, där

han äger vistas.

65

överträder utlänning föreskrift,

meddelad med stöd av denna lag, att

§■

Över den centrala utlänningsmyndighetens

beslut om avvisning, förpassning

eller utvisning, så ock dess

beslut i tillståndsärende, i vilket utlänningsnämndens

yttrande inhämtats

på grund av 12 § första stycket,

må klagan föras av utlänningen, om

utlänningsnämnden eller någon dess

ledamot anfört avvikande mening eller

ock nämnden i ärende rörande avvisning

icke avgivit yttrande.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla

beslut om förpassning i fall då utlänningsnämndens

yttrande i ärendet

ej fordras.

— av beslutet.

§•

Därest utlänning, som enligt en

med stöd av denna lag meddelad föreskrift

icke äger uppehålla sig utanför

viss ort, viss kommun eller visst

polisdistrikt, anträffas på annan

plats, skall han genom polismyndighetens

försorg föras till plats, där

han äger vistas.

§.

överträder utlänning föreskrift,

meddelad med stöd av denna lag, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

5

(Nuvarande lydelse)

han icke må uppehålla sig utanför

viss ort, viss kommun eller visst

landsfiskals distrikt, straffes med

fängelse i högst sex månader eller,

där omständigheterna äro mildrande,

med dagsböter.

71

Konungen meddelar bestämmelser

om hemsändande av utlänning, som

faller fattigvården till last eller omhändertages

jämlikt barnavårdslagen

eller sinnessjuklagen och som icke är

politisk flykting.

Efter avtal — -—- -— —--- —- —-

Om utlämning--—---- ■—-

(Föreslagen lydelse)

han icke må uppehålla sig utanför

viss ort, viss kommun eller visst

polisdistrikt, straffes med fängelse i

högst sex månader eller, där omständigheterna

äro mildrande, med dagsböter.

§•

Konungen meddelar bestämmelser

om hemsändande av utlänning, som

erhåller socialhjälp eller omhändertages

jämlikt barnavårdslagen, lagen

om beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall eller 35 § lagen

angående omsorger om vissa psykiskt

utvecklingsstörda och som icke

är politisk flykting.

— av avtalet.

— -—- särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser äger dock

alltjämt tillämpning på ärende om uppehållstillstånd som anhängiggjorts

före ikraftträdandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

Förslaget till

ändring i utlänningslagen, m. m.

Förslaget i prop. 158 till ändring i utlänningslagen innebär att utlännings

vandel får prövas i ärende om uppehållstillstånd endast i samma utsträckning

som i ärende om avvisning eller utvisning. För att ytterligare stärka

rättssäkerheten i ärenden om uppehållstillstånd föreslås att utlänning, som

vägras uppehållstillstånd på grund av sin vandel, skall kunna besvära sig

över beslutet hos Kungl. Maj :t i vissa fall. Utlänningsnämnden skall höras,

innan den centrala utlänningsmvndigheten av sådant skäl avslår ansökan

om uppehållstillstånd. Besvärsrätt skall liksom i ärende om avvisning eller

utvisning föreligga, om nämnden eller ledamot i nämnden har haft avvikande

mening.

Den nuvarande föreskriften i utlänningslagen att arbetstillstånd alltid

skall avse visst slag av arbete (yrkesbegränsas) föreslås bli ändrad så att

arbetstillstånd skall kunna meddelas utan sådan begränsning. Vidare föreslås

att narkotikamissbruk liksom f. n. alkoholmissbruk skall kunna föranleda

utvisning.

Prop. U2 innehåller förslag till riktlinjer för utlänningspolitiken och

till den framtida organisationen för den centrala handläggningen av utlänningsfrågor.

En huvudlinje i utlänningspolitiken skall som hittills vara att i internationellt

samarbete skapa förutsättningar för ett fritt folkutbyte. Sådana

förutsättningar föreligger inte f. n. Förslagen i propositionen grundas därför

på att invandringen till Sverige tills vidare måste kontrolleras för att

det skall vara möjligt att samordna den med våra resurser och vår politik

inom andra områden och upprätthålla principen att invandrare skall ha

möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen.

Frågor om invandrares anpassning i Sverige skall beredas ökat utrymme.

Enligt propositionen skall statsmakterna ta ökat ansvar för utlänningspolitiken

genom att ge närmare riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas

tillståndsprövning. Förslag till sådana riktlinjer läggs fram i propositionen.

Av innehållet i prop. 158 redovisas här vad föredraganden, statsrådet Johansson,

anfört vid remiss till lagrådet av förslag till lag om ändring i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

utlänningslagen. Beträffande övriga delar av propositionen, bl. a. utförlig

specialmotivering, hänvisas till propositionen.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget är likalydande med det

förslag, som remitterades till lagrådet. Det remitterade förslaget lämnades

utan erinran av lagrådet.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 1036 och II: 1312 behandlas eu bestämmelse i utlänningskungörelsen

— 37 § 1 mom. andra stycket h) — enligt vilken utländsk

montör eller teknisk instruktör, som styrker att han har att utföra brådskande

arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller

dylikt, för en tid av fjorton dagar är befriad från eljest gällande skyldighet

att ha arbetstillstånd. Motionärerna förordar, att den nuvarande tillståndsfria

tiden förlängs avsevärt eller att en automatisk tillståndsgivning, som

skulle innebära i huvudsak endast en registrering, införs under en i motsvarande

mån förlängd tid. I motionerna yrkas, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t skall ge till känna vad som anförts i dessa.

I motionen II: 1302 yrkas, att riksdagen — med bifall i övrigt till prop.

158 — måtte besluta att »i sin helhet utmönstra» 29 § första stycket 2) i

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen samt att utskottet skall

föreslå de redaktionella ändringar i lagtexten som blir nödvändiga vid

bifall till förslaget.

Föredraganden

Ändring i utlänningslagen

Inledande synpunkter

Från 1800-talets mitt och fram till början av 1900-talet upprätthölls allmänt

principen om ett fritt folkutbyte mellan länderna. Fr. o. m. första

världskriget har emellertid de flesta länder infört kontroll över utlänningars

inresa, vistelse och arbetsanställning i landet. Bortsett från tiden för de båda

världskrigen, då nationella säkerhetsskäl stod i förgrunden, har huvudsyftet

med utlänningskontrollen i allmänhet varit att skydda den egna arbetskraften

mot konkurrens av arbetssökande från andra länder.

Denna internationella utveckling har haft sin motsvarighet i Sverige. Den

tidsbegränsade utlänningslagstiftning som genomfördes år 1914 har sedermera

kompletterats och dess giltighetstid har förlängts i flera omgångar.

Vår första permanenta utlänningslagstiftning fick vi med 1954 års utlänningslag,

som gäller alltjämt.

UtlL bygger på den internationellt erkända principen att endast landets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

egna medborgare har ovillkorlig rätt att vistas i landet och få sin utkomst

där. Utlänningslagstiftningens uppgift är att skapa rättsliga garantier mot

godtycklig behandling av utlänningar och att i största möjliga utsträckning

ge också dem en tryggad ställning. En avvägning måste alltså ske mellan de

nationella skyddsintressen, som tillgodoses genom utlänningskontroll, och

krav på rättsskydd för utlänningar.

De nationella skyddsintressena tillgodoses i UtlL på två vägar, dels genom

individuell utlänningskontroll vars syfte är att hindra utlänning, som

med hänsyn till sin person inte är önskvärd, att resa in i och vistas i landet,

dels genom generell utlänningskontroll, varigenom tillströmningen av utlänningar

regleras från sådana allmänna synpunkter som tillgången på arbete,

bostäder, livsmedel m. m. Den individuella kontrollen har permanent karaktär,

medan den generella kontrollen kan anpassas till ändringar i läget på

arbets- och bostadsmarknaden m. m. Följande kontrollmedel får användas.

Individuell kontroll

, 1) Avvisning av icke önskvärd utlänning

vid inresan eller inom tre

månader därefter.

2) Utvisning av icke önskvärd utlänning

som vistas i landet.

3) Förvisning av utlänning som

här i landet har övertygats om brott

av grövre art.

Generell kontroll

1) Visering för rätt att resa in

och vistas här viss angiven tid.

2) Uppehållstillstånd för rätt att

vistas här utöver en tid av tre månader.

3) Arbetstillstånd för rätt att ha

arbetsanställning här.

4) Bosättningstillstånd som ger

rätt att resa in hit samt utan tidsbegränsning

vistas och arbeta här.

5) Förpassning ur landet av utlänning

som vistas här utan att ha

föreskrivet pass eller vistelsetillstånd.

Utlännings rättsskyddsintresse garanteras i fråga om den individuella

kontrollen i första hand genom att UtlL anger i vilka fall avvisning, utvisning

eller förvisning får ske. Över beslut om avvisning eller utvisning kan

besvär föras, i sista hand och med vissa begränsningar hos Kungl. Maj :t.

Fråga om förvisning handläggs av allmän domstol.

I fråga om tillstånd till inresa, vistelse och arbetsanställning här reglerar

UtlL däremot inte vare sig vilka av de i lagen angivna tillstånden som krävs

eller under vilka förutsättningar tillstånd får meddelas. Med hänsyn till

syftet med den generella kontrollen har det överlämnats åt Kungl. Maj :t att

bestämma i vilken omfattning tillstånd skall krävas. Bestämmelser härom

meddelas i UtlK. Under vilka förutsättningar tillstånd meddelas bestäms

huvudsakligen genom de tillståndsgivande myndigheternas praxis. Besvärsrätt

föreligger i regel inte i tillståndsärende. Utlännings rättsskydd är i dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

9

ärenden tillgodosett främst genom föreskrifter om att alla viktigare avgöranden

skall ske under medverkan av företrädare för olika allmänna intressen.

Sålunda fattas alla avslagsbeslut i tillståndsärenden inom en central utlänningsmyndighet,

vars ledning består av dels representanter för olika fackmyndigheter,

dels medborgarrepresentanter. Vid sin sida har den centrala

utlänningsmyndigheten en nämnd, utlänningsnämnden, som består av tre ledamöter

av vilka en skall inneha eller ha innehaft domarämbete. Den centrala

myndigheten kan inhämta yttrande från nämnden i alla ärenden enligt UtlL.

I vissa fall skall yttrande från nämnden inhämtas, innan den centrala utlänningsmyndigheten

fattar beslut. Det gäller i regel bl. a. beslut om förpassning.

Förpassningsbeslut kan dessutom överklagas under vissa förutsättningar.

Som jag har sagt inledningsvis ingick det i uppgifterna för den utlänningsutredning

som tillsattes år 1961 att lägga fram förslag till hur den centrala

handläggningen av utlänningsärenden skall organiseras. UtlL föreskriver att

det skall finnas en central utlänningsmyndighet med utlänningsnämnden vid

sin sida. Men lagen överlämnar åt Kungl. Maj :t att bestämma vilken myndighet

som skall vara central utlänningsmyndighet. Uppgiften har ålagts

statens utlänningskommission, som alltsedan den inrättades år 1944 har

haft provisorisk karaktär. Utredningen har nu i betänkandet »Invandringen.

Problematik och handläggning» funnit att behov alltjämt föreligger av generell

utlänningskontroll i huvudsakligen nuvarande former och omfattning

och att det behövs en central utlänningsmyndighet för handläggning av

främst tillståndsfrågor. Betänkandet innehåller vidare förslag att begränsa

möjligheterna att vägra uppehållstillstånd och att i anslutning därtill öppna

större möjligheter än nu att utvisa icke önskvärd utlänning. Dessutom behandlas

frågan, vilken myndighet som skall besluta i ärenden om arbetstillstånd,

och i anslutning därtill övervägs om besvärsrätt bör finnas i sådana

ärenden. Gemensamt för utredningens förslag i nu nämnda delar

är att de, om de godtas, föranleder ändringar i UtlL. Mina överväganden i

det följande begränsar sig till dessa förslag. Jag avser dessutom att behandla

ett vid remissbehandlingen av utredningens betänkande väckt förslag att

upphäva eller uppmjuka gällande regel att arbetstillstånd alltid skall avse

visst slag av arbete (yrkesbegränsning).

Övriga delar av utredningens betänkande avser jag att anmäla senare

i dag.

Tillståndssystemet in. m.

Utlänningsutredningen har i sitt arbete utgått från att det nuvarande

tillståndssystemet skall behållas som medel för generell utlänningskontroll.

Systemet innebär att UtlL reglerar vilka tillståndstyper som

får förekomma och hur tillståndsärenden skall handläggas men överlämnar

åt Kungl. Maj :t att med hänsyn till förhållandena bestämma, om eller i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

vilken utsträckning tillstånd skall krävas. Vid remissbehandlingen har utredningens

utgångspunkt lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser.

Som jag senare kommer att utveckla närmare vid min anmälan

av övriga delar av utredningens betänkande behövs generell utlänningskontroll

för överskådlig framtid. Vidare pågår arbete inom en nyligen

tillsatt, för de nordiska länderna gemensam kommitté för utredning av bl. a.

förutsättningarna för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning. Mot denna

bakgrund har jag ingen erinran mot utredningens utgångspunkt.

I några remissyttranden har föreslagits justeringar i fråga om antalet tillståndstyper.

Sålunda menar bl. a. statskontoret att man skulle kunna förenkla

systemet genom att föra samman uppehållstillstånd och arbetstillstånd

till ett enda tillstånd, uppehållstillstånd. Sakligt saknar en sådan förenkling

betydelse. Från administrativ synpunkt är förenklingen endast skenbar,

eftersom tillståndet, som statskontoret också framhåller, måste graderas i

två typer, en som ger rätt att både vistas och ha arbetsanställning i Sverige

och en som innefattar bara rätt att vistas här. Det väsentliga från administrativ

synpunkt är att frågor om uppehålls- och arbetstillstånd handläggs gemensamt

och att de båda tillstånden ges för samma tider. Det sker f. n.

För utlänningarna själva är det enligt min mening en fördel att tillstånden

formellt hålls skilda åt. Härigenom undviks misstag i fråga om vilken rätt

varje tillstånd ger utlänningen. Härtill vill jag foga att gällande bestämmelser

inte hindrar att de båda tillstånden utfärdas som en enda handling, vilket

väl låter sig göra om tillståndsfrågorna avgörs av samma myndighet. Jag

vill i detta sammanhang erinra om utredningens förslag att ärenden om

arbetstillstånd skall avgöras av AMS, medan avgörandet i ärenden om uppehållstillstånd

alltjämt skall ankomma på den centrala utlänningsmyndigheten,

ett förslag som jag behandlar i det följande. Oberoende av ställningstagandet

till detta förslag, vars genomförande inte kan förenas med vad

statskontoret har anfört, är jag av de anförda skälen inte beredd att förorda

ifrågavarande närmast formella justering av tillståndssystemet. Eftersom

en sådan justering dessutom skulle medföra ganska omfattande författningsändringar,

synes den under alla förhållanden inte böra övervägas,

innan den gemensamma nordiska kommitté som jag nyss nämnde har redovisat

resultatet av sitt arbete.

Vid sin prövning av hur den centrala handläggningen av utlänningsfrågor

bör organiseras har utredningen undersökt om det över huvud taget behövs

en central utlännings myndig het. Utredningen anser att så är

fallet, åtminstone så länge vi upprätthåller generell utlänningskontroll. Denna

ståndpunkt delas av en stor majoritet bland remissinstanserna.

Som framgår av min redogörelse i det föregående har den centrala utlänningsmyndigheten

f.n. en rad uppgifter enligt UtlL och UtlK. Främst hänför

sig uppgifterna till viserings- och andra tillståndsfrågor samt frågor om

utlännings avlägsnande ur landet. Vid prövning av dessa frågor måste som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

11

utredningen har utvecklat hänsyn tas till en rad skilda och ibland motstridiga

intressen av humanitär, politisk och allmän samhällelig art. Det förutsätter

att den prövande myndigheten har överblick över förhållandena på

olika områden. En uppdelning av den centrala utlänningsmyndighetens samtliga

uppgifter enligt UtlL och UtlK på skilda fackmyndigheter — en tanke

som har förts fram i ett par remissyttranden —- är ägnad att motverka den

nödvändiga intresseavvägningen och försvåra en sammanhållen och enhetlig

handläggning av utlänningsärenden. En sådan ordning framstår vidare

inte som organisatoriskt eller administrativt rationell. Det synes inte heller

ändamålsenligt att utlänningsnämnden knyts som rådgivande organ till

skilda myndigheter. Ett annat tungt vägande skäl att behålla en central utlänningsmyndighet

är att viktiga frågor om utlänningars anpassning i vårt

land, enligt vad jag senare i dag kommer att förorda, skall handläggas centralt

av samma myndighet som handlägger frågor om rätt att resa in och

vistas här. Huvudlinjen bör därför vara att kontroll- och anpassningsfrågornas

handläggning i möjligaste mån hålls samlad hos ett enda organ.

Jag ansluter mig alltså till utredningens och de flesta remissinstansernas

uppfattning att det även framdeles bör finnas en central utlänningsmyndighet.

Prövningen av ärenden om uppehållstillstånd

Jag har redan framhållit att den individuella och den generella utlänningskontrollen

tillgodoser skilda syften. Gränsen mellan dessa båda typer av

utlänningskontroll är emellertid inte skarp. Sålunda kan utlänning avvisas

enbart på den grund att han saknar föreskrivet tillstånd. Å andra sidan kan

den som vid inresan har visering eller uppehållstillstånd inte avvisas på

grund av att han med hänsyn till sina individuella förhållanden inte är önskvärd

här. Den vandelsprövning som eljest skulle ha skett vid inresan görs

i dessa fall i stället i ärendet om visering resp. uppehållstillstånd. Även när

ärende om uppehållstillstånd prövas först efter utlänningens inresa omfattar

prövningen vanligen utlänningens vandel. Bosättningstillstånd beviljas först

efter prövning av utlänningens vandel.

Det föreligger inget formellt hinder att utlänning, som har funnits inte

böra avvisas eller utvisas, därefter vägras uppehållstillstånd eller förlängning

av sådant tillstånd och förpassas ur landet. Vid tillkomsten av UtlL

diskuterades denna inkonsekvens i utlänningslagstiftningen. Föredragande

departementschefen uttalade (prop. 1954: 41 s. 61—62) att det vid den generella

utlänningskontrollen visserligen inte i första hand är fråga om en kvalitativ

bedömning av den enskilde utlänningen utan om en allmän begränsning

av tillträde till landet och om förutsättningarna för undantag i de

särskilda fallen från denna begränsning. Även en bedömning av utlänningens

personliga förhållanden kan emellertid komma i fråga, när en restriktiv

politik för tillträdet till riket upprätthålls, fortsatte han, men bedöm
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

ningen hänger då samman med de allmänna riktlinjerna för utlänningspolitiken

och faller bort i den mån en friare utlänningspolitik förs. Mot denna

bakgrund ansågs behovet att behålla utvisningsinstitutet kunna diskuteras,

men tanken att avskaffa institutet avvisades med hänsyn till att utvisning

behövs som ett permanent medel att avlägsna utlänning härifrån även

om kravet på tillstånd för rätt att vistas i landet skulle efterges. Slutsatsen

blev att den angivna principiella motsättningen i lagen inte kunde avlägsnas.

Riksdagen godtog dessa uttalanden (1LU 1954: 14, rskr 155).

Utlänningsutredningen har nu på nytt tagit upp frågan om vandelsprövningen

i ärenden om uppehållstillstånd. Under åberopande av rättssäkerhetsskäl

föreslår utredningen, att ett uttryckligt förbud att vägra utlänning

uppehållstillstånd på grund av hans vandel införs i UtlL. I anslutning

härtill skall enligt utredningens förslag möjligheterna att utvisa utlänning

vidgas. Så gott som alla remissinstanserna anser liksom utredningen att utlänning

bör beredas ökat rättsskydd i ärenden om uppehållstillstånd. Däremot

råder delade meningar om det ändamålsenliga i att tillgodose detta

önskemål på det sätt som utredningen har föreslagit.

Från rent principiella synpunkter kan det synas tilltalande att som utredningen

förordar dra skarpare gräns än f. n. mellan individuell och generell

utlänningskontroll. Vilka praktiska konsekvenser förslaget får beror,

som framhölls vid UtlL:s tillkomst, i första hand på vilken utlänningspolitik

vi för. I prop. 1966: 52 angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

anförde jag (s. 239) att meningen är att en ordnad invandring skall tillämpas

i fråga om arbetskraft från andra än de nordiska länderna. När den ordnade

invandringen får formen av kollektiv rekrytering liksom f. ö. vid flyktingöverföring

är det naturligt att även frågan om uppehållstillstånd prövas

i samband med rekryteringen eller uttagningen, dvs. före inresan i Sverige.

Det kan enligt min mening inte gärna komma i fråga att utlänning, som

har rekryterats utomlands och då beviljats arbets- och uppehållstillstånd,

skall kunna avvisas när han kollektivt överförs till Sverige eller, om nuvarande

förbud att avvisa den som har uppehållstillstånd kvarstår, utvisas

kort efter inresan på grund av förhållanden som förelåg redan före inresan.

En sådan ordning framstår som olämplig också vid enskild invandring. Vidare

delar jag den uppfattning som har uttalats vid remissbehandlingen

att det från utlänningens egen synpunkt ofta måste vara mera olägligt att

drabbas av utvisningsbeslut, som alltid skall förbindas med förbud att återvända

hit, än att få avslag på ansökan om uppehållstillstånd och ev. förpassas

ur landet. De praktiska konsekvenserna av utredningens förslag är

därför knappast godtagbara. Tveksamhet inför dessa konsekvenser har

kommit till uttryck även i yttranden från remissinstanser som har tillstyrkt

utredningsförslaget. Jag kan för min del inte förorda förslaget.

Däremot är jag ense med utredningen och remissinstanserna om att det

är önskvärt att utlänning bereds ökat rättsskydd i ärenden om uppehålls
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968 13

tillstånd. Det blir i dessa ärenden, till skillnad från viseringsärenden, ofta

—- särskilt i ärenden om förlängt tillstånd — fråga om att pröva utlännings

personliga förhållanden, sedan han redan har vistats i Sverige någon tid och

därigenom fått i varje fall någon anknytning till vårt land. Utredningen

har själv antytt en annan väg att öka rättsskyddet än den som utredningen

har valt, nämligen genom att införa besvärsrätt för utlänningen vid avslag

på ansökan om uppehållstillstånd. I likhet med flera remissinstanser förordar

jag en sådan lösning. Besvärsrätten bör begränsas till fall då avslagsbeslutet

grundas på utlänningens personliga egenskaper eller förhållanden,

hans vandel. Innan avslagsbeslut fattas på sådan grund bör utlänningsnämnden

höras. I enlighet med vad som gäller vid besvär över den centrala

utlänningsmyndighetens beslut i ärende om avvisning eller utvisning bör

besvär över avslag på ansökan om uppehållstillstånd få föras endast om

nämnden eller ledamot i nämnden har anfört avvikande mening. Besvär bör

föras hos Kungl. Maj :t på samma sätt som besvär i avvisnings- eller utvisningsärende.

Jag föreslår att besvärsrätten utformas i enlighet härmed.

Genom besvärsprövningen hos Kungl. Maj :t kommer den centrala utlänningsmyndigheten

att få viss ledning för sin egen prövning av utlännings

vandel i uppehållstillståndsärenden. Vissa generella normer för myndighetens

prövning synes emellertid möjliga att ge. Jag återkommer i specialmotiveringen

till denna och andra frågor som aktualiseras i detta sammanhang.

V tvisningsgrunderna

De grunder på vilka utlänning kan utvisas ur Sverige anges uttömmande

i UtlL. De hänför sig till utlänningens vilja eller förmåga att försörja sig

ärligt och hans vilja att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser samt i vissa

fall till alkoholmissbruk och, i fråga om utlänning som har dömts för brott,

till risk för fortsatt brottslighet.

Jag har förut nämnt att utlänningsutredningen som en konsekvens av

sitt förslag att förbjuda vandel sprövning i ärenden om uppehållstillstånd

förordar afl möjligheterna att utvisa utlänning vidgas. Enligt utredningen

bör det ske i två hänseenden, dels genom att nuvarande utvisningsgrunder

får större tillämpningsområde, dels genom att två nya utvisningsgrunder införs,

nämligen att utlänningen här i landet bedriver verksamhet som utgör

uppenbar fara för den allmänna ordningen eller säkerheten eller att han

med hänsyn till föregående verksamhet eller eljest skäligen kan antas komma

att här bedriva verksamhet som utgör fara för rikets säkerhet.

Med den ståndpunkt som jag nyss har tagit till utredningens förslag i fråga

om vandelsprövningen i ärenden om uppehållstillstånd föreligger enligt min

mening inte tillräcklig anledning att överväga sådana ändringar beträffande

utvisningsgrunderna som utredningen föreslår.

Däremot anser jag skäl tala för ett vid remissbehandlingen framfört

förslag att jämställa narkotikamissbruk med alkoholmissbruk som utvis
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

ningsgrund. F. n. kan utlänning utvisas, om han är hemfallen åt alkoholmissbruk

och till följd därav finnes vara farlig för annans personliga säkerhet

eller föra ett grovt störande levnadssätt. Med den utbredning narkotikamissbruk

har fått numera och de följder sådant missbruk i regel har för

missbrukarens omgivning föreslår jag att även den som är farlig för annans

personliga säkerhet eller för ett grovt störande levnadssätt till följd av narkotikamissbruk

skall kunna utvisas. Liksom vid alkoholmissbruk blir det

vid narkotikamissbruk fråga om att i utvisningsärendet göra en avvägning

mellan bl. a. vårt lands ansvar för att missbrukaren får vård och våra vårdresurser.

I allmänhet synes det vara rimligt att utvisning sker av utlänning

som kan antas ha varit missbrukare redan vid sin ankomst hit, om andra

omständigheter, främst sådana som anges i UtlL, inte talar mot utvisning.

Dit hör utlänningens levnads- och familjeförhållanden och längden av den

tid som han har vistats i landet.

Yrkesbegränsning av arbetstillstånd

Enligt UtlL skall arbetstillstånd avse visst slag av arbete. Denna obligatoriska

yrkesbegränsning av arbetstillstånd har inte tagits upp till övervägande

i utlänningsutredningens betänkande. I några remissyttranden, bl. a. yttrandet

från LO, har emellertid förordats att skyldigheten att yrkesbegränsa

arbetstillstånd mjukas upp eller helt upphävs. Sålunda menar LO att utlänning

som har vistats och arbetat här viss tid bör kunna få arbetstillstånd

utan yrkesbegränsning.

Möjligheten att yrkesbegränsa arbetstillstånd är väsentlig för att kontrollera

bl. a. att invandrande utländsk arbetskraft inte söker sig till yrkesområden

med brist på arbetstillfällen eller koncentreras till de mest osäkra yrkesområdena.

Jag kan därför inte ansluta mig till den vid remissbehandlingen

framförda uppfattningen att yrkesbegränsningen bör upphävas helt.

Däremot är jag ense med LO om att yrkesbegränsning av arbetstillstånd ofta

inte är påkallad och många gånger kan motverka den invandrade arbetskraftens

anpassning på vår arbetsmarknad, när fråga är om arbetskraft som

redan är etablerad på denna marknad. Jag föreslår att den nuvarande föreskriften

i 16 § första stycket UtlL, enligt vilken arbetstillstånd alltid skall

avse visst slag av arbete, ersätts med föreskrift om att sådant tillstånd får

avse visst slag av arbete.

Beslut i ärenden om arbetstillstånd

Arbetstillstånd meddelas och återkallas av den centrala utlänningsmyndigheten.

Av min redogörelse i det föregående för nuvarande förhållanden

framgår emellertid att AMS och arbetsmarknadsparterna har tillförsäkrats

väsentligt inflytande över arbetsmarknadsbedömningen i ärenden

om arbetstillstånd. Utlänningsutredningen föreslår nu, med instämmande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968 15

av flertalet remissinstanser, att beslutanderätten i ärenden om arbetstillstånd

förs över till AMS.

Utredningens förslag liksom remissinstansernas ställningstaganden bygger

på att handläggningen av övriga tillståndsärenden och andra frågor om utlännings

inresa och vistelse här skall ankomma på en central utlänningsmyndighet.

Jag vill i anslutning härtill upplysa att det, enligt de förslag

som jag avser att anmäla senare i dag, inte är lämpligt att anförtro uppgiften

att vara central utlänningsmyndighet åt AMS eller annan fackmyndighet

inom område som har betydelse för utlänningsfrågornas bedömning.

Statsmakterna har vid en rad tidigare tillfällen tagit ställning till frågan

att ålägga den centrala arbetsmarknadsmyndigheten beslutanderätten i ärenden

om arbetstillstånd. Senast skedde det vid tillkomsten av UtlL. Som skäl

för att beslutanderätten alltjämt borde tillkomma den centrala utlänningsmyndigheten

anfördes då bl. a. (se prop. 1954: 41 s. 68) att frågor om uppehålls-

och arbetstillstånd hänger nära samman och att frågan om arbetstillstånd

är endast ett av de spörsmål som måste bedömas i utlänningsärende.

En uppdelning av beslutanderätten på olika myndigheter ansågs därför

komma att leda till betydande olägenheter.

Som utredningen betonar i olika sammanhang kan frågan i vilken omfattning

utlänningar skall tillåtas invandra i vårt land inte bestämmas enbart

med utgångspunkt i arbetsmarknadsläget. Hänsyn måste tas också till

bl. a. tillgången på bostäder, utbildningsmöjligheter och sjukvårdsplatser.

Humanitära och politiska synpunkter gör sig vidare ibland gällande. Som

framhölls vid tillkomsten av gällande utlänningslag hänger arbets- och uppehållstillstånd

alltså intimt samman. Det ena tillståndet förutsätter ofta

det andra. Mot denna bakgrund har jag nyss intagit den principiella

ståndpunkten att tillståndsärendena bör hållas samman hos en enda myndighet.

Det är givet, att denna myndighet måste få underlag för sina bedömningar

genom kontakter med skilda fackmyndigheter. I fråga om arbetsmarknadsbedömningen

är fackmyndighetens inflytande garanterat genom

uttryckliga bestämmelser i UtlL och UtlK, och i praktiken följer den centrala

utlänningsmyndigheten AMS:s och arbetsmarknadsparternas bedömning

av arbetsmarknadsläget. Enligt vad AMS har framhållit i sitt remissyttrande

har den nuvarande ordningen fungerat väl. Dessa omständigheter

talar mot ändring av nuvarande ordning.

I vilken omfattning utlänningar skall tillåtas att ta anställning i vårt land

är alltså inte i alla lägen enbart en arbetsmarknadspolitisk fråga. Jag kan

därför inte dela utredningens och flera remissinstansers mening att avsaknad

av beslutanderätt i arbetstillståndsärenden utgör en opåkallad begränsning

i AMS:s handlingsfrihet vid bl. a. arbetskraftsrekrytering i utlandet och

flyktingöverföring hit från andra länder. Som statens utlänningskommission

har påvisat kan den av utredningen föreslagna ordningen dessutom

medföra administrativa olägenheter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

Av dessa skäl förordar jag att nuvarande ordning skall bestå. Jag vilt

emellertid erinra om att detta innebär att AMS och arbetsmarknadsparterna

alltjämt skall ha det, avgörande inflytandet över arbetsmarknadsbedömningen

i ärende om arbetstillstånd. Den centrala utlänningsmyndigheten bör

alltså inte kunna avgöra sådant ärende på grund av en annan arbetsmarknadsbedömning

än den som AMS har gett uttryck åt generellt eller i det särskilda

ärendet. Avslag på ansökan om arbetstillstånd som AMS har tillstyrkt

eller bifall till sådan ansökan som AMS har avstyrkt bör komma i fråga endast

när andra skäl än arbetsmarknadsskäl åberopas för beslutet.

Besvärsrätt i ärenden om arbetstillstånd

Av min tidigare redogörelse framgår att utlännings rättssäkerhet i till—

ståndsärenden tillgodoses huvudsakligen genom att den beslutande myndigheten

bevakar de allmänna invandringspolitiska intressen som behöver

beaktas i ärendena. Mitt förslag att viss besvärsrätt skall införas i ärenden

om uppehållstillstånd innebär ett undantag från denna huvudlinje. Som

jag har utvecklat förut motiveras undantaget av den prövning av utlännings

personliga förhållanden som kan vara motiverad i dessa ärenden.

Utlänningsutredningens förslag att besvärsrätt i viss utsträckning skall

införas också i ärenden om arbetstillstånd grundar sig på att utredningen

har förordat att beslutanderätten i ärendena skall föras över från den centrala

utlänningsmyndigheten till AMS. Till följd härav kommer fråga om

arbetstillstånd att prövas av endast en myndighet, framhåller utredningen,

och möjligheten att mot AMS:s avstyrkande bevilja arbetstillstånd av humanitära

skäl upphör.

Godtas mitt ställningstagande till frågan vilken myndighet som skall ha

beslutanderätten i ärenden om arbetstillstånd faller utredningens huvudsakliga

motiv för förslaget att införa besvärsrätt i dessa ärenden bort. Även

de remissinstanser som har anslutit sig till förslaget synes förutsätta att

besvärsrätt aktualiseras endast om AMS blir beslutande myndighet i dessa

ärenden. Jag saknar anledning att med dessa utgångspunkter pröva utredningens

förslag.

I frågan huruvida besvärsrätt i ärenden om arbetstillstånd är motiverad

från andra synpunkter vill jag först fästa uppmärksamheten på uttalandena

vid UtlL:s tillkomst, att det inte är möjligt att i lagen reglera den materiella

innebörden i den aktuella utlänningspolitiken. Med anledning därav framstår

besvärsförfarande i ärenden om arbetstillstånd eller, med förut angivet

undantag, uppehållstillstånd som mindre ändamålsenligt. Utlännings rättssäkerhet

i dessa ärenden bör som hittills tillgodoses genom föreskrifter om

vilken myndighet som skall pröva skilda slag av ärenden. Att förlägga beslutanderätten

i alla dylika ärenden i vilka avslagsbeslut övervägs till Kung],

Maj :t är från praktiska synpunkter självfallet otänkbart. Jag vill emellertid

erinra om att ökad användning av kollektiv rekrytering och överföring hit

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

av utländsk arbetskraft i realiteten kommer att innebära att AMS:s bedömning

av arbetsmarknadsläget kan komma under Kungl. Maj :ts prövning.

Uppdraget att besluta om sådan rekrytering och överföring tillkommer

f. n. AMS men inte på grund av UtlL:s bestämmelser utan på grund

av särskilt uppdrag av Kungl. Maj :t. Därav följer att AMS:s beslut i sådant

ärende kan överklagas till Kungl. Maj :t enligt de regler som enligt styrelsens

instruktion gäller för besvär över myndighetens beslut. Vidare vill jag nämna,

att mitt förslag om viss besvärsrätt i ärenden om uppehållstillstånd återverkar

också på beslut i ärenden om arbetstillstånd. Vägras utlänning arbetstillstånd

endast på grund av att han inte får uppehållstillstånd, innebär

nämligen bifall till besvär i uppehållstillståndsärendet att även ärendet om

arbetstillstånd måste omprövas. Med hänsyn till vad jag nu anfört kan jag

inte förorda att besvärsrätt i tillståndsärenden införs i vidare mån än vad

jag har föreslagit i fråga om ärenden om uppehållstillstånd.

Utskottet

I den del av propositionen, som behandlas av andra lagutskottet, föreslås

vissa ändringar i utlänningslagen. Förslaget innebär, att utlänningarnas

rättssäkerhet skall stärkas i ärenden om uppehållstillstånd, att arbetstillstånd

i motsats till vad som nu är fallet skall kunna meddelas utan yrkesbegränsning

samt att narkotikamissbruk under vissa förhållanden skall

kunna föranleda utvisning.

I utlänningslagen anges uttömmande de grunder på vilka utlänning, som

diskvalificerat sig för fortsatt vistelse här, kan avlägsnas. Avvisning, utvisning

och förvisning kan härvid komma i fråga. Utvisningsgrunderna hänför

sig till utlänningens vilja att försörja sig ärligt, hans vilja att uppfylla sina

ekonomiska förpliktelser och, i fråga om utlänning som har dömts för brott,

till risk för fortsatt brottslighet. Vidare kan utlänning utvisas om han är

hemfallen åt alkoholmissbruk och i följd därav är farlig för annans personliga

säkerhet eller för ett grovt störande levnadssätt.

I propositionen föreslås, att genom ändring i 29 § första stycket 2) utlänningslagen

narkotikamissbruk skall jämställas med alkoholmissbruk som

utvisningsgrund.

I motionen II: 1302 framställs ett yrkande, som innebär, att varken alkoholmissbruk

eller nakotikamissbruk skall vara utvisningsgrund. Som skäl

för sitt yrkande åberopar motionärerna den radikala förändring som skett

i fråga om sättet att se på alkoholmissbruk. De menar att vårdsynpunkterna

bör bli avgörande i fråga om båda de aktuella utvisningsgrunderna.

Utskottet vill först erinra om att narkotikamissbruk — liksom fallet för

närvarande är beträffande alkoholmissbruk — enligt propositionen skall

vara utvisningsgrund endast om det leder till fara för annans personliga sä
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 196S

kerhet eller medför grovt störande levnadssätt. Vid prövning av utvisningsärende

skall hänsyn tas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden

samt till den tid han vistats i riket. För att utlänning som erhållit bosättningstillstånd

skall få utvisas krävs att synnerliga skäl föreligger. Bosättningstillstånd

skall enligt den av statsutskottet behandlade prop. 142 framdeles

kunna meddelas redan efter två års vistelse här. Med hänsyn till de

omständigheter som sålunda skall beaktas kan det enligt utskottets mening

inte resas några vägande invändningar mot att missbruk av alkohol och

narkotika skall kunna vara utvisningsskäl. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet

och ansluter sig till propositionens förslag i motsvarande del.

Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot det framlagda förslaget

till ändring i utlänningslagen.

Utskottet övergår härefter till att behandla de likalydande motionerna

I: 1036 och II: 1312. För att en utlänning skall få arbeta i vårt land måste

han med vissa undantag, som anges i utlänningskungörelsen, ha arbetstillstånd.

Ett av undantagen avser montör eller teknisk instruktör, som styrker

att han har att utföra brådskande arbete i samband med uppsättning

eller reparation av maskiner eller dylikt. Vederbörande är då befriad från

skyldighet att ha arbetstillstånd under en tid av fjorton dagar.

I motionerna förordas, bl. a. under hänvisning till att betydligt liberalare

regler gäller i andra länder, att den tillståndsfria tiden avsevärt förlängs

eller att arbetstillstånd meddelas utan särskild prövning under en i motsvarande

mån förlängd tid. Motionärerna yrkar, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skall ge till känna vad som anförts i motionerna.

Liksom hittills bör det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma i vilken

omfattning arbetstillstånd skall krävas. Det kan förutsättas att Kungl. Mhj :t

tar upp den i motionerna aktualiserade frågan i samband med den prövning

av utlänningskungörelsens bestämmelser, som blir erforderlig sedan riksdagen

tagit ställning till prop. 142 angående riktlinjer för utlänningspolitiken.

Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionerna

erfordras således inte.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag på motionen II: 1302 måtte

bifalla förevarande proposition, nr 158, såvitt nu är i fråga;

B. att motionerna I: 1036 och II: 1312 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 december 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 19GS

19

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s)*, Hiibinette

(h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg

(s)*, Edström (fp) och Ivar Andersson (s);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors

(fp), fröken Wetterström (h), herr Bengtsson i Varberg (s), fröken

Sandell (s), herr Fredriksson (s)*, fru Svensson (s) och herr Johansson i

Skärstad (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under B.

(under förutsättning av bifall till reservation 1. i statsutskottets utlåtande

196)

av herr Hubinelte (h) och fröken Wetterström (h), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 18 med orden

»Liksom hittills» och slutar med orden »således inte» bort ersättas av text

med följande lydelse:

I reservation 1. i statsutskottets utlåtande 196 över prop. 142 har framhållits

att den nuvarande arbetstillståndsfria tiden för montagearbetare är

mycket kort vid internationell jämförelse. Det har pekats på att strikt tilllämpning

av 14-dagarsregeln därför ej sällan kan leda till besvärande konsekvenser.

Reservanterna har ansett att med hänsyn till det vidgade internationella

samarbetet och den liberaliseringstendens som karakteriserar den

europeiska arbetsmarknaden bör Kungl. Maj :t i positiv anda pröva frågan

om en förlängning av 14-dagarsperioden. Andra lagutskottet delar den uppfattning,

som sålunda kommit till uttryck i reservationen. Utskottets mening

bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

dels att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 1036 och

II: 1312 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad

utskottet anfört om den arbetstillståndsfria tiden för montagearbetare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1968

Särskilt yttrande

av fru Svensson (s), som anfört:

Utlänningslagen bygger på principen, att de personer som omfattas av

lagen har invandrat. Vi har dock i vårt land ett mycket stort antal personer,

som inte själva har invandrat men som är födda här i äktenskap mellan

svensk kvinna och utländsk man och till följd av den svenska medborgar - skapslagstiftningen är utlänningar. Upp till 16-årsåldern vistas dessa »utlänningar»

här på faderns uppehållstillstånd. Men efter 16 år skall alltså,

enligt utlänningskungörelsens bestämmelser, även dessa utlänningar — om

de inte skaffat sig bosättningstillstånd — ha såväl eget uppehållstillstånd

som, i förekommande fall, arbetstillstånd. Detta har, enligt vad som upplysts

från statens utlänningskommission hitintills inte varit något problem

eftersom ungdomarna i fråga i praktiken räknats som svenska medborgare.

Att problem inte uppstått torde emellertid väsentligen ha berott på att ungdomarna

oftast sökt arbete i hemorten och därvid bott kvar hos sina föräldrar.

I och med den större rörlighet vi numera har på arbetsmarknaden

kan man dock inte bortse från att problem ur tillståndssynpunkt kan uppstå

för denna grupp. Med hänsyn härtill är det enligt min mening angeläget

att även det här upptagna problemet uppmärksammas i samband med den

prövning av utlänningskungörelsens bestämmelser, som blir erforderlig

sedan riksdagen tagit ställning till prop. 142 angående riktlinjer för utlänningspolitiken.

ESSELTE AB. STHLM 68

814541

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m. jämte• motioner i ämnet a1 i texten