Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om översyn av lagen om allmän försäkring i syfte att möjliggöra ersättning från försäkringskassa åt donator av transplantat i samband med såväl utredning om tilltänkt donators lämplighet som operation och vård i samband därmed.

1968-03-05 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1968:9, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om översyn av lagen om allmän försäkring i syfte att möjliggöra ersättning från försäkringskassa åt donator av transplantat i samband med såväl utredning om tilltänkt donators lämplighet som operation och vård i samband därmed.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av motioner angående ersättning enligt lagen

om allmän försäkring i samband med transplantation.

Andra lagutskottet har behandlat nio till lagutskott hänvisade motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna 1:19 av herr Palm och fröken Mattson

samt II: 30 av herrar Ekström i Iggesund och Lindahl,

2) de likalydande motionerna 1:20 av herr Tistad samt 11:31 av herr

Werbro,

3) de likalydande motionerna I: 78 av herr Jansson, Paul, m. fl. samt

II: 113 av herr Blomkvist m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 190 av herr Sundin och fru Olsson, Elvyr

samt II: 245 av herrar Börjesson i Falköping och Larsson i Norderön,

5) motionen II: 116 av fru Renström-Ingenäs och fru Ekroth.

Samtliga motioner avser frågan om möjligheterna för donator av trans
plantat

att erhålla ersättning enligt lagen om allmän försäkring. I motionerna

I: 190 och II: 245 behandlas även frågan om ersättning enligt lagen för

den som erhållit ett transplantat.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 19 och II: 30 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om översyn av lagen om allmän försäkring i syfte att möjliggöra

ersättning från försäkringskassa åt donator av transplantat i samband

med såväl utredning om tilltänkt donators lämplighet som operation

och vård i samband därmed.

I motionerna I: 20 och II: 31 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av »sjukförsäkringslagen»

att den som efter att ha erbjudit sig som givare av organ genomgår undersökningar

före transplantation kommer i åtnjutande av sjukförsäkringsförmåner

som vid sjukdom.

I motionerna I: 78 och II: 113 yrkas, att riksdagen måtte besluta om sådan

ändring i lagen om allmän försäkring att ersättning för resekostnader

och förlorade arbetsinkomster må kunna utgå till donator av levande kroppsorgan

i samband med transplantationer, oaktat vederbörande donator icke

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

är sjukskriven, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig

lagtext.

I motionerna I: 190 och II: 245 yrkas, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t hemställa om utredning angående a) ersättning från den allmänna

sjukförsäkringen för givarens kostnader i samband med utredning om transplantation,

samt b) ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för kostnader

i samband med erforderlig eftervård i enlighet med vad som anförts

i motionerna I: 163 och II: 215.

I de i yrkandet under b) åberopade motionerna I: 163 och II: 215, som i

övrigt avser ökade resurser för behandling med konstgjord njure, anförs

att den som genom transplantation erhållit en njure eller annat organ i allmänhet

fortsättningsvis måste undergå viss behandling och att denna behandling

medför betydande kostnader för den enskilde särskilt beträffande

utgifter för resor, eftersom sådan behandling meddelas endast vid ett fåtal

sjukhus. Enligt motionärernas mening är det angeläget att den enskildes

kostnader för nämnda eftervård begränsas till samma nivå som gäller inom

den öppna sjukvården i övrigt.

I motionen II: 116 yrkas, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t

anhålla om ändring av »sjukförsäkringslagen» så att donatorer av transplantat

erhåller sjukersättning.

Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse för skälen inte lämnas i utlåtandet, hänvisa

till motionerna II: 30, II: 31, I: 78,1: 163 (beträffande motionerna I: 190

och II: 245) samt II: 116.

Gällande bestämmelser m. m.

N jurtransptantationer

Av en av Svenska landstingsförbundet verkställd utredning, för vilken

närmare redogöres i ett följande avsnitt, framgår följande.

Det problem, som aktualiseras i motionerna om ersättning åt donatorer

av transplantat, har för närvarande aktualitet huvudsakligen när det gäller

njurdonatorer, eftersom övriga transplanterade organ hittills tagits från avlidna

givare. Vid utvalda fall av kronisk njurinsufficiens kan transplantation

av njure företagas som ett alternativ till regelbunden dialysbehandling.

Under senare år har relativt goda resultat nåtts med transplantationsbehandling,

och man bör därför räkna med att transplantationerna kommer

att öka i omfattning. Av personer med kronisk njurinsufficiens beräknas

i en av medicinalstyrelsen gjord utredning 38 personer per miljon invånare

och år lämpa sig för transplantation.

Som transplantat används dels njurar från avlidna personer, dels njurar

från levande givare. Från immunologisk synpunkt anses det vara en fördel

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

3

alt som givare utnyttja nära släkting. För närvarande beräknas ca 2/3 av

njurar från sistnämnda typ givare fungera efter ett år. Om njurar däremot

tages från icke-släktingar — t. ex. avlidna personer — beräknas endast ca

1/3 vara i funktion efter motsvarande tid.

I Sverige har till och med utgången av 1966 utförts 63 njurtransplantationer,

varav 35 med levande givare och 28 med döda givare. Av de 63 transplantationerna

företogs 36 under 1966.

Sjukdomsbegreppet

Frånsett den hjälp, som utgår i samband med havandeskap, har sjukförsäkringsförmånerna

enligt lagen om allmän försäkring begränsats till att

avse ersättning vid sjukdom. Utgifter för undersökning och vård som meddelas

utan att sjukdom föreligger ersättes ej. Således utgår för närvarande

inte ersättning för förebyggande hälsovård. I lagen saknas definition av begreppet

sjukdom. Vid tolkningen av detta begrepp kan stöd hämtas från uttalanden

under förarbetena till 1947 års lag om allmän sjukförsäkring. Socialvårdskommittén

uttalade att man vid bedömande huruvida sjukdom föreligger

borde hålla sig till vad som enligt vanligt språkbruk och gängse läkarvetenskaplig

uppfattning är att anse såsom sjukdom. Kommittén ansåg att

med denna utgångspunkt som sjukdom kunde betecknas varje onormalt

kropps- eller själstillstånd, vilket icke sammanhängde med den normala livsprocessen.

Beträffande de synpunkter i övrigt, som kommittén anförde i

detta sammanhang, får utskottet hänvisa till SOU 1944: 15 s. 162.

I prop. 1946: 312 anslöt sig föredragande departementschefen till vad socialvårdskommittén

anfört i denna fråga.

S jukvårdser sättning

Enligt regler i 2 kap. lagen om allmän försäkring har en försäkrad rätt

till ersättning för följande utgifter i samband med sjukdom, nämligen utgifter

för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband

därmed företagna resor.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst

med tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.

Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som varit erforderlig på grund

av sjukdom eller förlossning, utgår enligt huvudregeln med det belopp, som

motsvarar avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus. Om vården inte kunnat

beredas på hemortssjukhus — t. ex. till följd av att vederbörlig specialitet

inte är företrädd vid hemortssjukhus eller på grund av platsbrist — utgår

ersättning motsvarande den lägsta avgift mot vilken den försäkrade

kunnat erhålla vård på det sjukhus där han faktiskt åtnjutit den.

Om en försäkrad är berättigad till ersättning för utgifter för läkarvård

eller för sjukhusvård får han också ersättning för resor till och från läkaren

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt 2 avd. Nr 9

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

eller sjukvårdsinrättningen. Närmare bestämmelser om reseersättning finns

i sjukreseförordningen och tillämpningskungörelsen till denna.

Sjukpenning

Sjukpenningförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han ar placerad i

sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa

och som har inkomst av förvärvsarbete om minst 1 800 kr. om året, skall

vara placerad i sjukpenningklass. Den högsta sjukpenningklassen är nr 21

och berättigar till en sammanlagd sjukpenning om 52 kr. om dagen. Lägsta

sjukpenning är sex kr. om dagen. I fråga om den s. k. hemmafruförsäkringen

gäller särskilda regler.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning i allmänhet

reduceras med fem kronor.

Sjukpenningens genomsnittliga kompensationsgrad har genom 1966 ars

sjukförsäkringsreform ökat från ca 65 % till drygt 80 % av inkomstbortfallet

i de vanligaste inkomstlägena.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften. Vid fullständig nedsättning utgår hel sjukpenning

och i annat fall halv sjukpenning. Om sjukdom inte är för handen, utgår

sjukpenning endast i samband med barnsbörd.

Undantag från ersättningsreglerna i LAF

Enligt 20 kap. 3 § a) lagen om allmän försäkring må ersättning enligt

lagen indragas eller skäligen nedsättas, om den som är berättigad till ersättningen

uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift

eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres.

Rättsfall ang. ersättning från sjukförsäkringen vid transplantation

Av ett av försäkringsdomstolen den 16 december 1966 avgjort mål fiamgår

följande (se Tidskrift för allmän försäkring rf 1967: 1).

En person E hade viss dag besökt en läkare och något mer än en vecka

senare intagits å serafimerlasarettet i Stockholm. Läkarbesöket och sjukhusvistelsen

hade påkallats för utredning, huruvida njurtransplantation

skulle kunna göras från E till viss annan person.

Riksförsäkringsverket förklarade att enär E:s ifrågavarande läkarbesök

och sjukhusvistelse icke föranletts av honom övergången sjukdom, verket

fann att ersättning icke kunde utgå enligt lagen om allmän försäkring för

därav föranledda vård- och resekostnader och att E ej heller var berättigad

till sjukpenning enligt samma lag i anledning av sjukhusvistelsen. Av E

anförda besvär lämnades därför av verket utan bifall.

Försäkringsdomstolen fann icke skäl föreligga till ändring i riksförsäkringsverkets

beslut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

5

Såvitt avser ersättning från försäkringskassa åt donator för tiden efter

det transplantationen utförts föreligger icke något avgörande av försäkringsdomstolen

eller riksförsäkringsverket. Såsom framgår av den följande

framställningen torde praxis vara, att försäkringskassorna behandlar denna

ersättningsfråga på samma sätt som då det gäller vanliga sjukdomsfall.

Utredningar

Arbetsgrupp inom dåvarande medicinalstgrelscn

Den 22 maj 1967 presenterade en inom medicinalstyrelsen tillsatt arbetsgrupp

en utredning om legala aspekter på transplantationer och synpunkter

på dödsbegreppet (numera tryckt i serien Medicinalstyrelsen informerar

1967: 4). Utredningen har remissbehandlats. Yttrandena är f. n. föremål för

bearbetning inom socialstyrelsen, som avser att avge rekommendationer i

ärendet på grundval av remissbehandlingen och den debatt, som föranletts

av utredningen.

I ett avsnitt i utredningen behandlas ekonomiska problem för givaren av

transplantat. Arbetsgruppen konstaterar, att givaren kan ställas inför ekonomiska

problem av skilda slag i samband med en transplantationsoperation.

I åtskilliga fall torde en inkomstminskning inte kunna undvikas.

I fråga om möjligheterna till ersättning enligt lagen om allmän försäkring

för sådana utgifter för läkar- eller sjukhusvård eller för resor till och från

läkare eller sjukhus, som påkallats för utredning om en person är lämplig

som givare vid transplantationsoperation, samt i fråga om rätten till sjukpenning

under sjukhusvistelsen hänvisas till ovannämnda utslag den 16

december 1966 av försäkringsdomstolen. Arbetsgruppen finner nuvarande

förhållanden i detta avseende klart otillfredsställande. Det kan bli fråga om

vårdperioder om 10—14 dagar med kännbara ekonomiska konsekvenser för

den enskilde. Åtgärder i syfte att få en lagändring till stånd som möjliggör

ersättningar i dessa fall bör därför snarast vidtagas anser arbetsgruppen.

I yttrande till arbetsgruppen har riksförsäkringsverket anfört, att frågan

huruvida och i vad mån ersättning av det slag, som nämnts i föregående

stycke, kan utgå sedan transplantationsoperation utförts, ännu inte varit

föremål för riksförsäkringsverkets prövning och därför inte kan generellt

besvaras. Uppenbart är emellertid, att om operationen skulle medföra oförutsedd

försämring av givarens hälsotillstånd, ersättning skall utges för därav

föranledda vård- och resekostnader varjämte enligt vanliga regler rätt föreligger

till sjukpenning och i förekommande fall till förtidspension (sjukbidrag).

Arbetsgruppen anför för egen del att, enligt vad som uppgivits under

hand, ersättningar av här aktuellt slag torde ha utbetalats av försäkringskassorna.

För att undanröja all tveksamhet om den rätta tolkningen

av hithörande lagbestämmelser bör enligt arbetsgruppens mening även här

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

eu lagändring komma till stånd, varigenom givarens rätt till ersättningar i

jämväl dessa fall uttryckligen blir fastslagen.

Av vad som framkommit vid remissbehandlingen av arbetsgruppens utredning

må här redovisas följande.

Riksförsäkringsverket ■— som enligt det ovan sagda även yttrat sig under

pågående arbete hos arbetsgruppen — anför bl. a. följande.

Oavsett vilken ståndpunkt praxis kommer att inta i fråga om ersättning i

samband med och efter operation för transplantation är det klart att kostnader

med anledning av givarens sjukhusvistelse m. in. före operationen inte

ersättes av den allmänna försäkringen. Enligt riksförsäkringsverkets mening

bör ersättning i någon form lämnas även i de situationer som ej täckes

av den allmänna försäkringen. Härvid synes kunna komma i fråga antingen

att betrakta kostnaderna — inberäknat kostnader i form av mistad arbetsförtjänst

o. dyl. — som sådana sjukvårdskostnader för vilka sjukvårdshuvudmännen

har att svara eller att genom lagändring införa rätt till ersättning

från den allmänna försäkringen. Då frågan synes ha visst samband

med de spörsmål som f. n. utredes av 1961 års sjukförsäkringsutredning,

anser sig riksförsäkringsverket inte f. n. böra ta ställning till vilken lösning

som bör väljas.

Svenska livförsäkringsbolags förening anför, såvitt här är i fråga, att

det måste framstå som angeläget och naturligt att det allmännas ersättningsskyldighet

snarast vidgas. Kostnaderna för ersättning, som utbetalas på

grund av vidtagna erforderliga utredningar, torde endast komma att uppgå

till jämförelsevis blygsamma belopp även om man bör räkna med att antalet

transplantationsoperationer kommer att öka. Ärendenas vikt för den sjuke

motiverar att ekonomiska betänkligheter från donatorns sida om möjligt

undanröjes. Dessutom torde möjlighet till missbruk ej föreligga. Föreningen

instämmer i arbetsgruppens förslag om utvidgning av tillämpningen av

lagen om allmän försäkring till att avse även ersättning såväl i samband

med utredning före transplantation som efter det transplantationen utförts.

Försäkringskasseförbundet anser det ur rent principiell synpunkt vara

angeläget att givare av olika kroppsorgan så långt det är möjligt hålles ekonomiskt

skadeslösa dels i samband med utredning om lämplighet som givare

och dels under och efter ingrepp vid transplantationen. Förbundet anser att

den ekonomiska ersättning som i samband därmed blir aktuell hör hemma

inom den allmänna försäkringens ram. Redan nu förekommer visserligen

viss ersättning från försäkringskassorna i de åsyftade fallen men rätten till

ersättning bör fastslås genom direkt stadgande. Förbundet föreslår att 1961

års sjukförsäkringsutredning får i uppdrag att penetrera frågan om principerna

för rätt till ersättning i här avsedda fall och föreslå erforderlig kompletterande

lagstiftning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

7

Svenska landstingsförbundets s. k. njurkommitté

Genom beslut i Svenska landstingsförbundets styrelse den 15 februari

1967 tillsattes en särskild kommitté för utredning av problem i samband

med kronisk njursvikt. Bland de frågeställningar, som i första hand borde

behandlas av kommittén, var spörsmålet om försäkringsskydd till givare av

organ och kostnad för undersökning av lillämnad givare. Njurkommittén

liar i en den 31 januari 1968 dagtecknad utredning redovisat sitt uppdrag

till styrelsen. Denna har därefter i skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 februari

1968 hemställt att Kungl. Maj :t snarast måtte föranstalta om sådan ändring

i lagen om allmän försäkring att njurdonator erhåller ekonomiskt skydd

såväl vid förundersökning som i anslutning till transplantation.

Av njurkommitténs utredning må här återgivas följande.

Då det gäller kostnader m. in. i samband med undersökning av tillämnad

givare upplyser kommittén, att Svenska landstingsförbundets styrelse i rekommendation

den 16 mars 1967 till Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott

— i avvaktan på nj urkommitténs utredning — föreslagit förvaltningsutskottet

att utge ersättning för rese- och vårdkostnader samt förlorad

arbetsförtjänst, som hänför sig till utredning av tillämnad givares

lämplighet. Njurkommittén intar samma ståndpunkt till ersättningsfrågan

som medicinalstyrelsens arbetsgrupp; lagen om allmän försäkring bör snarast

ändras så att vård- och resekostnader kan ersättas och sjukpenning utges.

En skälig del av givarens reella inkomstbortfall bör täckas.

Även i fråga om givares försäkringsförmåner i samband med företagen

transplantation ansluter sig njurkommittén till vad medicinalstyrelsens arbetsgrupp

förordat.

Efter att ha behandlat möjligheterna för donator att få ersättning från

privata försäkringar anför njurkommittén, att den delar arbetsgruppens

uppfattning att givarens försäkringsmässiga skydd i detta avseende kan anses

tillfredsställande ordnat. Njurkommittén tillägger, att den vill återigen

framhålla att eu skälig del av givarens inkomstbortfall, dvs. skillnaden mellan

uppburet sjukpenningbelopp och det reella inkomstbortfallet liksom

eventuella kostnader för försäkringsskydd, bör täckas av allmänna medel

med hänsyn till det frivillighetsmoment som föreligger i detta fall.

Njurkommittén anför slutligen att närmast till hands synes ligga, att

problemet beaktas vid översyn av sjukförsäkringslagstiftningen.

1961 års sjukförsäkringsutredning

Utredningen har avgivit tre delbetänkanden (SOU 1965:4, 1966:28 och

1967:63). De utredningsuppdrag som enligt direktiven för utredningen

återstår avser i huvudsak den förebyggande hälsovården, andra av läkare

ordinerade sjukvårdande åtgärder än läkarvård och sjukhusvård, medicinsk-tekniska

hjälpmedel, resekostnader vid läkarvård, sjukhusvård och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

annan sjukvård in. in., administrativa förenklingar vid utgivande av ersättning

för läkarvård, sjukförsäkringsförmåner vid viss anstaltsvård. Till utredningen

har vidare inkommit ett stort antal framställningar m. m., som

har anknytning till nyss nämnda uppdrag.

Utskottet

Transplantationskirurgin har framför allt under 1960-talet gjort stora

framsteg. Hornhinnetransplantationer utförs sedan länge med framgång.

Likaledes har utvecklingen nått långt då det gäller överförande av ben- och

hudtransplantat. I Sverige är det framför allt njurtransplantationer som

under senare år fått ökad aktualitet. Till och med utgången av år 1966 hade

i vårt land utförts 63 sådana transplantationer, varav 35 med levande givare.

Den person, från vilken en njure skall överföras, måste före operationen

undergå en noggrann undersökning, som kan kräva sjukhusvistelse upp

till 10—14 dagar. Ersättning från sjukförsäkringen utgår inte vid sådan förundersökning,

vare sig för organgivarens vård- eller reskostnader. Donatorn

har inte heller rätt till sjukpenning. Detta beror på att — om man bortser

från ersättning i samband med havandeskap — ersättning från den allmänna

sjukförsäkringen utgår endast vid sjukdom. Sedan transplantation verkställts

torde försäkringskassorna i allmänhet bedöma nj urdonatorns anspråk

på sjukvårds-, rese- och sjukpenningsersältning på samma sätt som

vid vanlig sjukdom.

I de nio motioner, som behandlas i detta utlåtande, framställs med smärre

inbördes avvikelser yrkanden som syftar till att få till stånd ändring i lagen

om allmän försäkring så att donator av transplantat kan få ersättning från

sjukförsäkringen för inkomstbortfall, resekostnader och direkta sjukvårdskostnader,

som uppstår i samband med utredning om vederbörandes lämplighet

som donator i det särskilda fallet. I flera av motionerna avser yrkandena

även att det i samband med den begärda lagändringen skall klarläggas

att donator har rätt till ersättning från försäkringen sedan operationen utförts.

I den mån frågan om ersättning till personer, som ställt sig till förfogande

som givare av njurtransplantat, lösts, torde detta ha skett genom att vederbörande

landsting åtagit sig kostnaden. Svenska landstingsförbundets

styrelse har för övrigt i rekommendation till ett landstings förvaltningsutskott

föreslagit förvaltningsutskottet att utge sådan ersättning i avvaktan

på en av styrelsen igångsatt utredning, som skulle behandla bl. a. denna

fråga. Sedan denna utredning nu slutförts har landstingsförbundets styrelse

den 22 februari i år i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt att lagen om

allmän försäkring snarast ändras så att njurdonatorer erhåller ekonomiskt

skydd såväl vid förundersökning som i anslutning till transplantation.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

9

Även enligt utskottets mening är det angeläget att samhället ger en rimlig

ekonomisk kompensation till personer, som ställer sig till förfogande i sådana

fall, som här avses, antingen det är fråga om njurtransplantation eller

annan organöverföring. Den uppoffring vederbörande gör genom att underkasta

sig eu relativt långvarig undersökning — med ofta åtföljande operation

— bör självfallet inte medföra att denne ställs i sämre ekonomisk situation

än om han drabbats av sjukdom. Ersättning bör naturligtvis utgå

även i de fall då transplantation sedermera icke kommer till stånd; avsikten

med undersökningen är ju att undersöka vederbörandes lämplighet som donator.

Även rätten till ersättning åt donator i samband med och under erforderlig

tid efter transplantationen bör uttryckligen fastslås.

Utskottet biträder således helt den uppfattning om donators ersättningsrätt

som ligger bakom motionerna. Frågan hur problemet skall lösas bör

närmare utredas. Det må här påpekas, att riksförsäkringsverket — i remissyttrande

över en av en arbetsgrupp inom medicinalstyrelsen utarbetad utredning

rörande transplantationer och dödsbegreppet — utan att ta ställning

i sak pekat på att ersättningsfrågan kan lösas antingen på det sätt som

motionärerna och landstingsförbundet förordat, nämligen genom den allmänna

försäkringen, eller genom att betrakta kostnaderna som sådana

sjukvårdskostnader för vilka sjukvårdshuvudmännen har att svara. En annan

möjlighet är att lösa frågan genom särskild lagstiftning. Den av utskottet

förordade utredningen synes lämpligen kunna anförtros 1961 års

sjukförsäkringsutredning. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

I motionerna I: 190 och II: 245 tas även upp frågan om ökade möjligheter

till ersättning från den allmänna försäkringen för den som undergår eftervård,

sedan han genom transplantation mottagit en njure.

Vid långtidsbehandling av kroniska nj urfall består vården av dietrestriktioner

samt i regel två dialysbehandlingar per vecka. Dialysbehandling erfordras

ofta även i samband med njurtransplantationer. Genom en ändring i

3 kap. 10 § lagen om allmän försäkring, som trätt i kraft den 1 januari 1968,

har frågan om rätten till sjukpenning för här åsyftade enstaka behandlingsdagar

fått en för de sjuka positiv lösning. Då det gäller kostnaden för resor

i samband med sjukhusvård — dialysbehandlingen meddelas i allmänhet

på sjukhus — må, med hänsyn till att motionärerna särskilt framhåller att

kostnaderna i detta avseende skulle vara höga, påpekas följande. Ersättning

för resa i samband med sjukhusvård utgår från försäkringen frånsett ett

karensbelopp om fyra kronor, som avser återresa. Med hänsyn till det anförda

och då eftervårdskostnaderna vid transplantation i övrigt inte torde

vara av annan storlek eller karaktär än vid många andra sjukdomar, kan

utskottet inte finna att någon riksdagens åtgärd är påkallad i anledning av

det här behandlade motionsyrkandet.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

A. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 19 och II: 30

2) motionerna I: 20 och II: 31

3) motionerna I: 78 och II: 113

4) motionerna I: 190 och II: 245

5) motionen II: 116

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till känna vad utskottet

anfört om ersättning vid undersökning för transplanlation

och ersättning i samband med sådant ingrepp; samt

B. att motionerna I: 190 och II: 245, i den mån de icke

besvarats genom vad utskottet under A. hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars

Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg

(s) ochKaijser (h);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors

(fp), fru Ekendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Fredriksson (s),

Ringaby (h), fru Svensson (s)* och fru Skantz (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:108 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring i sambänd med transplantation. a1 i texten