Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om offentlig auktorisation av låssmeder. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 269 i första kammaren av herrar Stefanson och Tistad och nr 337 i andra kammaren av herrar Andersson i Örebro och Nordgren.

1968-02-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om offentlig auktorisation av låssmeder. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 269 i första kammaren av herrar Stefanson och Tistad och nr 337 i andra kammaren av herrar Andersson i Örebro och Nordgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner om offentlig auktorisation av

låssmeder.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 269 i första kammaren av herrar Stefanson och Tistad och

nr 337 i andra kammaren av herrar Andersson i Örebro och Nordgren.

I motionerna, som är likalydande, hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om offentlig auktorisation av verksamheten

inom låssmedsbranschen.

Motionerna

I motionerna framhålles till en början att en vidsträckt näringsfrihet sedan lång tid

gäller för svenska medborgare, innebärande att flertalet yrken och sysselsättningar

inom bl. a. handel, hantverk och industri kan utövas utan hinder av legala restriktioner.

Undantag från denna väsentliga grundprincip har stadgats i vissa sammanhang,

där samhällets och medborgarnas intressen bedömts kräva särskilda garantier

i fråga om näringsidkares utbildning, kvalitet på tillhandahållna varor och tjänster,

offentlig kontroll och insyn i verksamheten m. m. Sådana garantier har åstadkommits

bl. a. genom speciallagstiftning med reglering av viss yrkesutövning och genom

krav på auktorisation för vissa grupper av näringsidkare.

För låssmedsyrket gäller, framhåller motionärerna vidare, för närvarande inga restriktioner

av detta slag. Den som så önskar kan när som helst etablera ett företag i

branschen. Enligt motionärernas uppfattning måste detta förhållande betecknas som

starkt otillfredsställande. I låssmedernas arbetsuppgifter ingår bl. a, installation av

lås och låsanordningar i lägenheter och fastigheter, reparation av lås och låsstycken,

nyckeltillverkning, rådgivning till allmänheten i lås- och skyddsfrågor etc. Bristen

på offentlig kontroll av företag och företagare inom låssmedsyrket kan enligt motionärerna

medföra en otillfredsställande begränsning av medborgarnas skydd för

personlig säkerhet och privat egendom. Under senare år har vid några tillfällen

förekommit att personer i låssmedsföretag missbrukat allmänhetens förtroende och

utnyttjat nyckelkopior och huvudnycklar för inbrott och annan brottslig verksamhet.

Motionärerna anser att en effektiv kontroll av i branschen sysselsatt personal, inrikriktad

främst på vederbörandes tidigare laglydnad och levnadsförhållanden, kan förebygga

sådana företeelser i väsentlig utsträckning. Också krav på hög yrkesteknisk

standard anses medföra en utveckling i denna riktning. Starka skäl synes därför

enligt motionärerna tala för att medborgarnas intressen i förevarande sammanhang

tillgodoses genom någon form av kontroll av företag och företagare inom låssmedsyrket.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

Motionärerna upplyser att Sveriges låssmedsmästares riksförbund bildades år 1955

med syfte att verka för upprätthållande av en yrkesskicklig kår av låssmeder, väl

ägnad att uppfylla allmänhetens berättigade krav på redbarhet och pålitlighet. Förbundet

är en sammanslutning av självständiga företagare inom branschen och har

för närvarande cirka femtio medlemmar i olika delar av landet. Utanför sammanslutningen

står cirka femtio företagare. Såsom medlem kan enligt förbundets stadgar

antagas varje självständig företagare som bedriver låssmedsverksamhet och besitter

för yrkesutövningen erforderlig skicklighet och erfarenhet samt gjort sig känd för

redbarhet. Medlemsansökande företagare har tidigare ålagts att styrka sin redbarhet

genom företeende av s. k. vandelsintyg.

Enligt motionärerna har användningen av vandelsintyg starkt beskurits i samband

med lagstiftning år 1965 om polisregister m. m. Motionärerna har ingen erinran mot

principen att återanpassningen i samhället av personer med tidigare brottslig verksamhet

icke bör motverkas genom omotiverade krav på strafflöshet för erhållande av

olika anställningar i offentlig eller privat verksamhet men anser att vissa sysselsättningar

har sådan karaktär att personer med brottslig ”belastning” först efter en viss

tids ådagalagd redbarhet bör anförtros dylika arbetsuppgifter. Till denna kategori

bör enligt motionärerna utan tvekan hänföras yrken där vederbörande yrkesutövare

direkt eller indirekt ansvarar för betydande förmögenhetsvärden.

Motionärerna nämner också att möjligheterna att omedelbart uppdaga och avslöja

ett eventuellt brottsligt förfarande är särskilt små i fråga om låssmedernas verksamhet.

Nyckelkopior och huvudnycklar kan med största lätthet undangömmas och

nytillverkas av den enskilde låssmeden för att senare utnyttjas i brottslig verksamhet,

kanske först sedan flera år förflutit. Sambandet mellan ett eventuellt brott och byte

eller reparation av lås några år tidigare låter sig då svårligen fastslås.

Efter en redogörelse för frågans behandling vid 1967 års riksdag anför motionärerna

sammanfattningsvis följande.

Enligt vår mening föreligger således starka skäl för någon form av offentlig kontroll

av yrkesutövare inom låssmedsbranschen. Sådan kontroll synes företrädesvis böra

anordnas såsom auktorisation av låssmeder vilka uppfyller vissa krav i fråga om tidigare

redbarhet och yrkestekniska kunskaper. Väsentligt i sammanhanget synes vara

dels att det auktoriserande organet åtnjuter ett betydande allmänt förtroende, dels att

den undersökning som föregår auktorisationen i varje särskilt fall har sådan omfattning

att en effektiv kontroll upprätthålles. I princip torde dock auktorisationen

kunna handhas av både myndigheter och privata institutioner.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen

11:337.

Gällande bestämmelser

Ang. näringsfrihet, auktorisation och mästarbrev

I förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet (näringsfrihetsförordningen)

regleras statsmakternas förhållande till näringsfriheten. I 1 § stadgas

att svensk man och kvinna, med de undantag och inskränkningar samt under de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

villkor i övrigt, som upptages i förordningen, är berättigad att i stad eller å landet idka

bl. a. handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering. Från denna regel

om principiell näringsfrihet har vissa undantag gjorts, då särskilda skäl ansetts motivera

detta. I många fall har den statliga regleringen betingats av säkerhetssynpunkter,

t. ex. att förhindra skador till följd av vissa farliga varor. Särskilda bestämmelser

finns t. ex. för tillverkning av eller handel med eldfarliga oljor, explosiva varor, skjutvapen,

krigsmateriel, gifter m. m. I andra fall har anledningen till en viss statlig reglering

varit sociala och polisiära skäl. Detta är fallet t. ex. när det gäller rätten att

utöva pantlånerörelse eller att idka handel med skrot, lump och begagnat gods.

I stället för tillståndsprövning för tillträde till yrket i fråga finns inom olika områden

bestämmelser som föreskriver offentlig auktorisation av vissa företag. Härvidlag

ma endast erinras om kungörelserna den 30 juni 1947 om auktorisation av fastighetsmäklare

och den 17 september 1951 om auktorisation av enskilda bevakningsföretag

m. m. I den sistnämnda kungörelsen uppställes som villkor för erhållandet av

auktorisation a) att företagets organisation och planläggningen av dess verksamhet

uppfylla de krav, som skäligen böra ställas därå för att en effektiv bevakning skall

kunna ombesörjas; b) att för verksamheten finnes utsedd en föreståndare, som godkännes

av länsstyrelsen; samt c) att personal, som anställts hos företaget efter denna

kungörelses ikraftträdande, blivit prövad med avseende å laglydnad och medborgerlig

pålitlighet samt därvid godkänts för anställning vid företag av här avsett slag.

Prövning som under c) sägs skall verkställas av landsfogden eller i stad, som är undantagen

från området för landsfogdens polisverksamhet, ävensom i Stockholm av

poliskammaren och ske i den ordning, som tillämpas vid rekrytering av polispersonal.

Enligt kungörelsen den 11 oktober 1940 (nr 873) angående mästarbrev för hantverksutövare

kan mästarbrev tilldelas förtjänta och skickliga hantverksutövare. Härvid

förutsättes en prövning av såväl vederbörandes yrkeskunnighet som hans vandel.

Ang. kriminalregistret

Det allmänna kriminalregistret, varom bestämmelser finns i lagen den 22 maj 1963

om allmänt kriminalregister, föres hos kriminalvårdsstyrelsen och innehåller uppgifter

om personer som ådömts vissa påföljder för brott. Utdrag av registret skall meddelas

på framställning av domstol, allmän åklagare, JK, JO, MO, rikspolisstyrelsen

eller myndighet som äger besluta om frihetsberövande enligt lagarna om utlämning

för brott eller utlänningslagen. Till enskild får utdrag av registret beträffande honom

själv lämnas a) om Konungen medgivit att utdrag ur registret får utlämnas för visst

ändamål och den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål, och b) — i

annat fall — om den enskilde styrkt, att hans rätt är beroende av upplysning ur registret,

och Konungen har givit tillstånd till att utdrag utlämnas. Sådant tillstånd för

registreringsmyndigheten som nämns under a) har givits genom en kungl. kungörelse

den 22 maj 1963. Enligt denna får nämligen utdrag ur registret lämnas till enskild i

vissa fall då det är erforderligt för att främmande stats myndigheter skall bevilja inrese-,

uppehålls-, arbets- eller bosättningstillstånd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

Ang. polisregister

Bestämmelser om polisregister finns i lagen den 9 april 1965 om polisregister m. m.

Med polisregister avses register som föres hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet

för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller

dömts, eller om någons vandel i övrigt.

Utdrag av polisregister skall enligt lagen meddelas på framställning av JK, JO,

MO, rikspolisstyrelsen, statens utlänningskommission, länsstyrelse, polischef eller allmän

åklagare och dessutom på framställning av annan myndighet om och i den mån

Konungen ger tillstånd därtill.

För att enskild skall erhålla utdrag ur polisregister förutsättes enligt polisregisterlagen

antingen att Konungen medgivit att utdrag meddelas för visst ändamål och

den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål eller — i annat fall — sedan

han styrkt att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och Konungen

tillåter att upplysningen meddelas.

En särskild regel gäller för intyg eller utlåtande om någons vandel, redbarhet eller

lämplighet för viss verksamhet eller annan liknande omständighet. Sådant intyg må

polischef enligt polisregisterlagen utfärda, förutom till vissa myndigheter, till enskild

om det anges i lag eller författning eller om Konungen ger sitt tillstånd.

Polisregisterlagen kompletteras av en kungl. kungörelse av den 9 april 1965, vari

bl. a. föreskrivés att kriminalvårdsstyrelsen och poststyrelsen eller postdirektör kan

erhålla utdrag av rikspolisstyrelsens polisregister beträffande den som söker anställning

inom kriminalvården resp. postverket. Detsamma gäller för statliga och kommunala

myndigheter eller enskilda sammanslutningar eller personer som beslutar om

anställning av personal inom vissa vårdområden. Möjligheten att erhålla utdrag rörande

person som söker anställning skall emellertid begagnas endast när tillfredsställande

utredning om sökandens lämplighet icke utan avsevärd olägenhet kan vinnas

på annat sätt. Förutom i nämnda fall kan enskilda enligt kungörelsen få utdrag

ur rikspolisstyrelsens polisregister om det behövs för erhållande av inrese-, uppehålls-,

arbets- eller bosättningstillstånd av främmande stats myndighet.

Frågans tidigare behandling

En hemställan av Sveriges låssmedsmästares riksförbund om utredning angående

former för auktorisation av låssmeder lämnades genom beslut år 1959 av Kungl.

Maj:t utan åtgärd.

Sveriges hantverks- och industriorganisation hemställde i december 1966 med

hänvisning till lagen om polisregister m. m. om Konungens tillstånd för yrkesutövare

inom låssmedsyrket att, vid ansökan om auktorisation för företag inom branschen,

erhålla utdrag från det centrala polisregistret att utnyttjas i samband med behandlingen

av ifrågavarande auktorisationsärende inom en särskild auktorisationsnämnd,

benämnd ”auktorisationsnämnden för låssmeder”. I andra hand hemställde organisationen

med hänvisning till lagen om allmänt kriminalregister om tillstånd för yrkesutövare

inom branschen att för ovan angivet ändamål erhålla utdrag från det all
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

männa kriminalregistret. För den händelse dessa framställningar icke kunde bifallas

hemställde organisationen om en skyndsam utredning angående möjligheterna att

anordna auktorisation av låssmeder genom länsstyrelsens och överståthållarämbetets

försorg, i enlighet med vad som enligt kungl. kungörelsen den 28 september 1951

gäller för enskilda bevakningsföretag. Vid framställningen hade bilagts stadgar för

auktorisationsnämnden för låssmeder, som utarbetats av organisationen i samarbete

med Sveriges låssmedsmästares riksförbund.

Kungl. Maj:t, som inhämtade utlåtanden i ärendet från kriminalvårdsstyrelsen och

rikspolisstyrelsen, fann i beslut den 1 juni 1967 ej skäl bifalla framställningen i vad

den avsåg rätt att erhålla utdrag ur polisregister eller kriminalregistret. I övrigt föranledde,

enligt upplysning från justitiedepartementet, framställningen ej någon

Kungl. Maj :ts åtgärd.

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner vari hemställdes att riksdagen hos Kungl.

Maj :t måtte anhålla om förslag i syfte att öka möjligheterna till prövning och auktorisation

av utövare av låssmedsyrket. Yttrande över motionerna, vilka behandlades

av första lagutskottet (utlåtande 1967:51), avgavs av kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen,

överståthållarämbetet, Sveriges hantverks- och industriorganisation

och Stockholms handelskammare. Samtliga remissorgan uttalade sig för anordnandet

av någon form av auktorisation för yrkesutövare inom låssmedsbranschen. Däremot

var meningarna delade om, såsom motionärerna förordat, något organ för yrkesutövare

inom låssmedsbranschen skulle kunna erhålla rätt till utdrag ur kriminalregistret

och polisregister. Beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena, vilka

alla avgavs i tiden före Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut, får utskottet hänvisa till

första lagutskottets angivna utlåtande. För egen del hemställde utskottet att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I motiveringen härför anfördes

följande.

Utskottet har för sin del icke blivit övertygat om att anledning finnes att ifrågasätta

låssmedernas pålitlighet. Av rikspolisstyrelsens yttrande över motionerna framgår

också att någon mera betydande brottslighet, som kunnat sättas i samband med

opålitliga låssmeder, hittills icke förekommit. Att under sådana förhållanden tillgripa

kontroll eller auktorisation av låssmedsyrket, d. v. s. åtgärder som kan få följder

som liknar tillståndsprövning och alltså inverka menligt på den fria konkurrensen

inom yrket, anser inte utskottet vara tillräckligt motiverat. Sådana synpunkter har

också i annat sammanhang av kommerskollegium, näringsfrihetsrådet och näringsfrihetsombudsmannen

anförts som skäl mot auktorisation av yrket. Utskottet anser

sig sålunda icke böra tillstyrka bifall till förevarande motioner. Frågan bör emellertid

följas med uppmärksamhet och därest brottsutvecklingen skulle påkalla det torde

någon form av ingripande från det allmänna få övervägas.

I en reservation av åtta ledamöter med hemställan om utredning rörande det allmännas

medverkan vid kontroll av låssmeder och deras anställda uttalades följande.

Av remissyttrandena över motionerna och den i övrigt förebragta utredningen i

ärendet framgår enligt utskottet att goda skäl kan anföras för motionärernas uppfattning

att allmänheten vid behov av låsarbeten bör ha tillgång till yrkesutövare, vars

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

pålitlighet ej behöver ifrågasättas, och att personkontroll rörande låssmedema och

deras anställda kan ge viss möjlighet att förebygga brottslighet. Innan slutlig ställning

tages till det av motionärerna väckta spörsmålet bör emellertid förhållandena

inom låssmedsyrket underkastas en förutsättningslös utredning för att utröna om det

är påkallat att det allmänna medverkar till att kontroll kan anordnas i någon form.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Enligt näringsfrihetsförordningen råder här i landet principiell näringsfrihet. Från

denna princip har statsmakterna gjort undantag endast då särskilda skäl ansetts motivera

detta. Den statliga regleringen har i många fall betingats av säkerhetssynpunkter,

t. ex. i fråga om handeln med vapen och sprängämnen. I andra fall har anledningen

varit sociala, sanitära eller polisiära skäl. Regleringen har i huvudsak skett

genom att krav på tillstånd av myndighet erfordrats för tillträde till vissa yrken.

Dessutom förekommer inom olika områden, t. ex. beträffande bevakningsföretag,

bestämmelser som föreskriver offentlig auktorisation.

I förevarande motioner hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall anhålla

om utredning av frågan om offentlig auktorisation av verksamheten inom låssmedsbranschen.

Till stöd för yrkandet anföres främst att garantier saknas för att låssmederna

icke missbrukar uppdragsgivares förtroende, t. ex. genom att utnyttja nyckelkopior

och huvudnycklar för brottslig verksamhet. Härjämte åberopas behovet av

att få låssmedernas yrkesskicklighet prövad.

I och för sig är det givetvis angeläget att låssmeder som anlitas av allmänheten

besitter nödig yrkesskicklighet och att deras pålitlighet icke behöver ifrågasättas.

Berättigade anspråk på yrkeskunnighet och hederlig vandel synes emellertid med i

stort sett samma fog kunna ställas också på en rad andra yrkesutövare, i vilkas

arbetsuppgifter ingår t. ex. att utföra reparationer och besiktningar i bostäder eller

på arbetsplatser, utan att för den skull någon form av auktorisation ifrågasatts. Vid

övervägande av förevarande spörsmål måste också beaktas att en offentlig auktorisation

med det anvisande av vissa företagare, som ligger i ett sådant system, kan

få verkningar liknande dem som följer av en tillståndsprövning och alltså menligt

inverka på den fria konkurrensen inom yrket.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den av motionärerna väckta frågan

behandlats så sent som vid 1967 års höstriksdag. Motioner som syftade till att

öka möjligheterna till prövning och auktorisation av utövare inom låssmedsyrket

avslogs därvid av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna

anförde första lagutskottet att utredningen i ärendet visade att någon mera betydande

brottslighet som kunde sättas i samband med opålitliga låssmeder icke förekommit,

varför utskottet icke blivit övertygat om att anledning förelåg att ifrågasätta

låssmedernas pålitlighet. Att under sådana förhållanden tillgripa kontroll eller

auktorisation av yrket ansåg utskottet inte vara tillräckligt motiverat. Några omständigheter

som nu bör föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968

har icke inträffat under den korta tid som förflutit sedan frågan senast prövades.

Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till motionerna. Som uttalades vid fjolårets

utskottsbehandling bör emellertid den av motionärerna aktualiserade frågan följas

med uppmärksamhet och, därest brottsutvecklingen skulle påkalla det, torde någon

form av ingripande från det allmänna få övervägas.

Utskottet hemställer

att motionerna 1:269 och 11:337 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson (s)",

Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp)*, Hansson (s), Nils Nilsson (ep)

och Österdahl (fp)*;

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Grebäck (ep),

Hedin (h), Tobé (fp)*, Ekström i Iggesund (s), From (fp) och fru Sundström (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.