Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag beträffande möjligheterna att i vägtrafikförordningen borttaga bestämmelsen om obligatoriskt läkarintyg för körkortsaspiranter. Till stöd för sin hemställan anför motionärerna bl. a. följande.

1968-03-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:13, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag beträffande möjligheterna att i vägtrafikförordningen borttaga bestämmelsen om obligatoriskt läkarintyg för körkortsaspiranter. Till stöd för sin hemställan anför motionärerna bl. a. följande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr13 år 1968

1

Nr 13

Utlåtande i anledning- av väckta motioner angående dels slopande av

obligatoriskt läkarintyg för körkort, dels förnyelse av läkarintyg

för körkortsinne hav are och d e l s periodisk hälsokontroll

av körkortsinnehavare:

Tredje lagutskottet har behandlat fem inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 22 i första kammaren av herr Eriksson, Karl-Erik, m. fl. och

nr 33 i andra kammaren av herr Andersson i Örebro m. fl., nr 82 i första kammaren

av herr Hansson och nr 124 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl. samt nr 518 i

andra kammaren av herr Andersson i Storfors.

I de likalydande motionerna 1:22 och 11:33 hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag

beträffande möjligheterna att i vägtrafikförordningen borttaga bestämmelsen om

obligatoriskt läkarintyg för körkortsaspiranter.

Till stöd för sin hemställan anför motionärerna bl. a. följande. Det vanliga läkarintyget

för körkortsaspiranter kräver en stor arbetsinsats per år av läkarna i Sverige.

Den kan förmodligen jämföras med den årliga arbetsinsatsen av samtliga provinsialläkare

i Örebro län. Man kan på allvar ifrågasätta huruvida en så stor läkarinsats

är motiverad och om den ger ett utbyte från trafiksäkerhetssynpunkt som man

ursprungligen tänkt sig. Det finns onekligen sjukdomstillstånd som gör en människa

mindre lämpad att föra bil. Epilepsi kan anges som ett typexempel, och denna sjukdom

betraktas i regel som ett bestämt hinder vid ansökan om körkort. En rutinmässig

och med naturnödvändighet relativt tidsbegränsad undersökning som företas i

intervallet mellan anfall avslöjar emellertid inte om en person lider av epilepsi.

Sjukdomen blir ofta känd genom den självdeklaration den sökande avger eller möjligtvis

genom att läkaren känner till hans sjukhistoria. I alla åldrar kan det inträffa

plötsliga insjuknanden av typen blödning eller blodpropp i hjärnan och liknande

tillstånd, som mycket hastigt kan nedsätta en persons reaktionsförmåga och göra

denne olämplig att föra motorfordon. Hur noggrann läkarundersökningen för körkortsinnehav

än görs kommer det alltid att finns vissa osäkerhetsmoment. Det finns

enligt motionärernas mening starka skäl att slopa läkarundersökningarna för körkort

och nöja sig med en hälsodeklaration från körkortsaspiranten samt den noggranna

prestationskontroll som körkortsprovet innebär. Troligtvis är det tillräckligt, menar

motionärerna, om en person vid körkortsprovet visar sig ha tillräckligt god hörsel för

att kunna uppfatta ljudsignaler samt tillräcklig manöverförmåga och gott omdöme.

— Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionen 11:33.

I motionerna 1:82 och 11:124, som även de är likalydande, hemställes

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag

beträffande förnyelse av läkarintyg för körkortsinnehavare.

Till stöd för sin hemställan anför motionärerna bl. a. följande. För att öka trafiksäkerheten

återstår ännu mycket att göra beträffande den mänskliga faktorn i trafiken.

Det läkarintyg som bifogas ansökan om körkort gäller för all framtid som

grund för körkortsinnehavet, om inte vissa sjukdomstillstånd — mentala eller liknande

sjukdomar — inträffar och medför att körkortet dras in. Andra förändringar som

hjärtfel eller nedsatt synförmåga påverkar normalt inte innehav av körkort, trots att

människor som drabbas av detta kan utgöra stora olycksrisker i trafiken. Enligt

motionärernas mening bör för fortsatt körkortsinnehav krävas ett nytt läkarintyg vart

femte år. Lämnas inte sådant intyg efter anmaning, bör körkortet automatiskt dras

in. — Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionen 11:124.

I motionen 11:518 hemställes

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära tillsättandet av

eu medicinsk expertutredning beträffande periodisk hälsokontroll av körkortsinnehavarna

m. m.

Till stöd för sin hemställan anför motionären bl. a. följande. Den vanligaste dödsorsaken

för personer upp till 45 års ålder i Europas industriländer är f. n. olycksfall.

Över hälften av olycksfallen utgörs som regel av vägtrafikolyckor. I vissa länders

statistik anges på en död i trafiken 4—5 svårt skadade och 15—20 lindrigt skadade.

För att motverka denna oroande tendens har såväl enskilda länder som fackorgan,

anslutna till FN, intensifierat ett förebyggande arbete. Som ett led i detta hölls i oktober

1967 i Rom ett symposium, arrangerat av World Health Organization (WHO),

under rubriken ”Mänskliga faktorer som orsak till vägtrafikolyckor”. En huvudpunkt

på programmet var synpunkter på lämpligaste urval och kontroll av förare i både

yrkes- och privattrafik. Man enades om att det skulle utarbetas eu rekommendation

till medlemsstaterna med framhävande av nödvändigheten av medicinsk primärundersökning

och fortlöpande kontroll av körkortsinnehavarnas hälsa. De olika ländernas

resurser fick bli avgörande för åtgärdernas grundlighet. Det ansågs dock

uppenbart att en primär läkarundersökning skulle göras. Beträffande yrkesförare

ansags en periodisk hälsokontroll vara ett oeftergivligt krav medan man beträffande

privatförare kunde ställa kraven lägre. Någon form av uppföljning av de senares

hälsotillstånd rekommenderades emellertid. I januari 1968 gjorde en expertkommitté,

samlad i Geneve, en överarbetning av det vid Rom-symposiet diskuterade dokumentet.

Man föreslog därvid detaljerade anvisningar för själva läkarundersökningen

och för bedömningen av fynden samt hälsokontroll av yrkesförare vart tredje

år i åldrarna 40—60 år och därefter varje år. För privatförarna ansågs hälsokontrollen

kunna ske med längre intervall. Huruvida kontrollundersökningarna skulle göras

i form av läkarundersökning eller endast genom hälsodeklaration föreslogs bli beroende

av de medicinska resurserna i respektive länder. I Sverige har frågan om

periodisk hälsokontroll av körkortsinnehavare diskuterats vid flera tillfällen. Den

har emellertid inte belysts allsidigt av en medicinsk expertgrupp. Med hänsyn till att

alla tänkbara orsaker till trafikolyckor måste klarläggas för att effektiva motåtgärder

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

skall kunna vidtagas, anser motionären att frågan utan dröjsmål måste bli föremål

för en ingående studie av en medicinsk expertutredning.

Gällande bestämmelser

Enligt 31 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (VTF) skall

den som önskar erhålla körkort undergå förarprov samt vid anmälan till sådant

prov förete bl. a. intyg, utfärdat av läkare enligt formulär som Konungen fastställer

samt innefattande redovisning av sökandens hälsotillstånd och utlåtande, i vad mån

sökanden lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning,

som väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag körkortet

skall avse. Intyget skall vara utfärdat inom tre månader före anmälningen till förarprovet.

Om länsstyrelse på grund av inkomna underrättelser om person, för vilken länsstyrelsen

har utfärdat körkort, finner skälig anledning att antaga att denne inte

uppfyller de förutsättningar, som gäller för att erhålla körkort, skall länsstyrelsen

enligt 33 § 1 mom. VTF skyndsamt ta upp frågan om hans lämplighet till omprövning.

Länsstyrelsen äger därvid förelägga honom att inkomma med bl. a. nytt läkarintyg.

I 35 § VTF åläggs polismyndighet och åklagare att skyndsamt besluta om omhändertagande

av körkortet hos förare, som till följd av sjukdom, skada eller liknande

förlorat förmågan att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt. Beslutet

gäller till dess länsstyrelsen har förordnat hur det skall förfaras med körkortet.

Intill dess är föraren inte berättigad att föra körkortspliktigt fordon.

Frågans tidigare behandling

Frågan om körkortets giltighetstid har vid flera tillfällen varit uppe till övervägande.

Den berördes redan av 1927 års motorfordonssakkunniga (SOU 1929:16)

som bl. a. av kostnadsskäl fann att föreskrift om viss kortare giltighetstid för körkort

inte borde meddelas.

Spörsmålet aktualiserades därefter i proposition 1934:208 med förslag till ändring

i vissa delar av motorfordonförordningen. I propositionen anmäldes en promemoria

i vilken framlagts förslag om införande av en obligatorisk, periodiskt återkommande

omprövning av rätten att inneha körkort. Promemorian hade vid remissbehandlingen

tillstyrkts i princip av flertalet remissmyndigheter, och departementschefen gav också

sin principiella anslutning till tanken på periodisk omprövning av körkorten. Till

närmare utveckling av sin syn på frågan framhöll departementschefen i huvudsak

följande.

Därest för erhållande av tillstånd att föra motorfordon krävdes, att den blivande

föraren uppfyllde vissa betingelser med avseende å bl. a. hälsa och körskicklighet,

syntes konsekvensen bjuda att det sedermera, efter körkortets utfärdande med vissa

mellanrum kontrollerades att vederbörande fortfarande fyllde dessa betingelser. Departementschefen

kunde icke dela den framförda uppfattningen att en i samband

med periodisk omprövning av rätten att inneha körkort företagen läkarundersök
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

ning icke skulle komma att lämna någon mera tillförlitlig garanti för körkortsinnehavarens

fortsatta lämplighet som förare. Under förutsättning att läkarundersökningen

utfördes med erforderlig noggrannhet syntes man icke ha anledning tvivla på

undersökningens ändamålsenlighet. Påståendet, att en med åren tilltagande nedsättning

av exempelvis syn- och hörselförmågan hos en förare intill en viss gräns kompenserades

av ökad försiktighet och omsorg vid körningen, hade nog ett visst berättigande.

Åtskilliga andra defekter av natur att menligt inverka på förmågan att föra

motorfordon läte sig dock icke på samma sätt kompenseras. Det vore i främsta rummet

sådana förare, som lede av dylika åkommor eller efter körkortets utfärdande

ådragna skador och lyten, vilka vid en periodisk omprövning skulle ägnas särskild

uppmärksamhet. Departementschefen ansåge sig böra förorda, att bestämmelser om

en periodvis återkommande omprövning av rätten till körkort upptoges i motorfordonsförordningen.

En sådan omprövning borde emellertid för närvarande icke lämpligen

ifrågakomma beträffande samtliga körkort. Med hänsyn till de organisatoriska

och ekonomiska konsekvenserna av ett stadgande om allmän omprövning exempelvis

vart femte år torde — åtminstone till en början innan närmare erfarenhet vunnits

angående verkningarna av ifrågavarande kotrollåtgärd — en tämligen hög begynnelseålder

böra övervägas. Delvis med föranledande av innehållet i avgivna yttranden

förordades en första omprövning, då körkortsinnehavaren uppnådde 60 år. I anslutning

till av medicinalstyrelsen väckt förslag förordades därjämte en bestämmelse

om att körkortet icke borde förnyas för längre tid än högst tre år åt gången. Vid ansökan

om förnyelse, vilken syntes böra ske hos länsstyrelse som utfärdat körkortet,

borde naturligen företes läkarintyg enligt vanligt formulär. Därjämte borde företes

nykterhetsintyg och fotografi. Däremot syntes det icke erforderligt att sökanden i

andra fall, än då länsstyrelsen funne det påkallat, företedde bevis om undergånget

förnyat förarprov inför besiktningsman.

Andra lagutskottet konstaterade i sitt utlåtande 1934:35 bl. a. att en rubbning av

hälsotillståndet hos en förare av motorfordon givetvis kunde innebära en viss fara

för trafiksäkerheten och att med hänsyn härtill en obligatorisk, periodiskt återkommande

prövning av rätten att inneha körkort från trafiksäkerhetssynpunkt skulle

innebära ökad trygghet. Innan emellertid genom en ingående undersökning klargjorts

den betydelse som rubbningarna i hälsotillståndet, kroppsfel eller lyten haft i

fråga om inträffade trafikolyckor, borde enligt utskottets förmenande lagstiftningsåtgärder

uti ifrågavarande hänseenden ej vidtas. Utskottets utlåtande, i vilket yrkades

avslag på propositionen i denna del, godkändes av riksdagen.

1934 års vägtrafiksakkunniga erinrade i sitt betänkande (SOU 1935:23) om nyssnämnda

överväganden i frågan och framhöll, att erfarenheterna inte givit vid handen

att behov förelåg av en periodiskt återkommande prövning av rätten att inneha

körkort. I varje fall syntes bestämmelser i sådan riktning inte böra införas, utan att

material förelåg till belysande av orsakerna till trafikolyckor. De sakkunniga erinrade

om att en statistisk undersökning därutinnan pågick. Med hänsyn till det anförda

hade de sakkunniga i sitt förslag inte tagit upp bestämmelser om periodisk förnyelse

av körkort.

Frågan togs härefter upp av 1945 års trafiksäkerhetskommitté som på grundval

av en utredning, gjord av en i kommittén ingående medicinsk expertgrupp, sade

sig ha nått den övertygelsen att konditionsundersökningar vid vissa åldrar principellt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

sett var ett värdefullt led i ett rationellt trafiksäkerhetsarbete. Någon statistisk utredning

utvisande i vilken mån sjukdomar och åldersförändringar varit orsaker till

trafikolyckor förefanns inte, men det syntes sannolikt att denna faktor hade en väsentlig

betydelse. Kommittén hade trots detta inte velat föreslå att ett system med

konditionsundersökningar omedelbart skulle införas utan ansåg att härmed borde

anstå i avvaktan på ytterligare forskning om sambandet mellan olyckor å ena sidan

och sjukdomar och defekter å andra sidan. Två ledamöter i kommittén reserverade

sig och föreslog att genom en tillfällig lagstiftning varje körkortsinnehavare, som fyllt

45 år och fortfarande körde motorfordon, inom viss ganska utsträckt tid ålades låta

underkasta sig en läkarundersökning. Genom en dylik engångsundersökning skulle

man erhålla säkrare ledning för bedömande av frågan huruvida kontinuerliga undersökningar

i de högre åldrarna var behövliga eller ej.

Även 1944 års trafikjörfattJiingssakkunniga (SOU 1948:34) hade vid överväganden

i ämnet kommit till den uppfattningen, att krav på konditionsundersökningar enligt

de riktlinjer som uppdragits av trafiksäkerhetskommitténs medicinska expertgrupp

otvivelaktigt skulle innebära vissa garantier från trafiksäkerhetssynpunkt. De

ville emellertid i avvaktan på ytterligare forskning i ämnet, bl. a. med hänsyn till de

betydande kostnader och olägenheter som skulle uppkomma för såväl körkortsinnehavarna

som för det allmänna, inte förorda regelbundet återkommande konditionsundersökningar.

Däremot föreslog de sakkunniga en allmän omprövning med vissa

tidsmellanrum för körkortsinnehavare som uppnått 70 års ålder.

Vid anmälan av frågan i propositionen 1951:30 konstaterade departementschefen

att någon utredning ej förelåg som direkt visade, i vilken mån inträffade trafikolyckor

var att tillskriva sjukdomar och defekter hos förarna av motorfordon. Inte

heller fann departementschefen den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av

körkortets giltighetstid utgöra en från trafiksäkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande

lösning av det föreliggande problemet. Bl. a. av nu anförda skäl ansåg departementschefen

sig ej böra föreslå bestämmelser om generell efterkontroll av körkortsinnehavarnas

medicinska kvalifikationer. Departementschefen ville emellertid framhålla

angelägenheten av att vid det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet särskild uppmärksamhet

i görlig mån ägnades förevarande spörsmål.

Några bestämmelser om efterkontroll av körkortshavarnas hälsotillstånd har i enlighet

härmed inte upptagits i 1951 års vägtrafikförordning.

1953 års trafiksäkerhetsutredning (SOU 1957:18) studerade även sambandet mellan

förarnas levnadsålder och deras säkerhet i trafiken. Vid sitt övervägande av frågan

kom utredningen till den bestämda uppfattningen, att den vinning från trafiksäkerhetssynpunkt,

som kunde påräknas genom en så vidlyftig åtgärd som en periodiskt

återkommande omprövning av samtliga körkortsinnehavares lämplighet, inte

stod i rimligt förhållande till de kostnader och besvär, som kom att bli följden av

en sådan anordning. Utredningen lade därför inte fram något förslag, syftande till

någon form av generell omprövning av utfärdade körkort.

Biljörarutredningen framhöll i sitt betänkande ”Körkortet och trafikutbildningen”

(SOU 1965:42) att den för sin del inte blivit övertygad om att tillräckliga skäl kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

åberopas till stöd för en så genomgripande åtgärd som en periodisk kontroll av alla

motorfordonsförare. De undersökningar, som utredningen redovisade, gav enligt utredningens

mening inte något underlag som pekade på ett behov av periodiska

kontroller av förarna. Däremot framstod fullt klart att stora olägenheter av skilda

slag skulle vara förenade med ett kontrollsystem av nu avsedd typ. Utredningen ansåg

sig således inte kunna förorda en allmän periodisk kontroll av alla innehavare av

förarbevis. Utredningen ansåg det emellertid vara av intresse att mera generella undersökningar

sker stickprovsvis framför allt av hälsotillståndet hos motorfordonsförare

i olika åldrar, eftersom det statistiska materialet visade att man efter hand kommer

att få en alltmer ökande kader av körkortsinnehavare i högre åldrar i landet. I syfte

att åstadkomma en trafiksäkerhetsbetingad kontroll av de äldre förarna och för att

dessutom skapa förutsättningar för att berika forskningen på hithörande områden

föreslog utredningen att vissa tillfälliga kontroller av motorfordonsförare kan få äga

rum exempelvis genom att man sticksprovsvis plockar ut olika grupper av fordonsförare

med t. ex. 10, 15, 20 och 30 år gamla körkort för läkarundersökning och

prov av körskicklighet.

I propositionen 1967:55 framhöll departementschefen att bilförarutredningens förslag

om stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet hos motorfordonsförare

hade avstyrkts av flertalet remissinstanser. Departementschefen fann inte förhållandena

vara sådana att en dylik prövning borde genomföras. Han förklarade sig

emellertid inte vara främmande för att, om förhållandena framdeles ger anledning

därtill, förorda beslut om sådan prövning. Departementschefen framhöll beträffande

läkarnas medverkan i trafiksäkerhetsarbetet genom att till körkortsmyndigheterna

anmäla upptäckta defekter hos patienter med körkort att medicinalstyrelsen den 26

april 1965 hade utfärdat ett nytt cirkulär angående sådana anmälningar. Det innebär

i likhet med det tidigare cirkuläret från år 1953 endast en rekommendation till

läkarna att anmäla vissa sjukdomstillstånd. Det nya cirkuläret kunde enligt departementschefens

mening antas hos många läkare ha aktualiserat det angelägna i att i

betydligt större omfattning än tidigare göra anmälan. Det hade emellertid gått alltför

kort tid för att man skulle kunna bedöma huruvida en sådan effekt inträtt. Departementschefen

framhöll slutligen att medicinalstyrelsen borde få i uppdrag att

ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och, om inte en förbättring sker, anmäla förhållandet

hos Kungl. Maj :t eller själv överväga en anmälningsskyldighet för läkarna.

Tredje lagutskottet framhöll i utlåtande 1967:31 i anledning av nyssnämnda proposition

att inte heller utskottet fann tillräckliga motiv föreligga från trafiksäkerhetssynpunkt

för en mer omfattande stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och

körskicklighet hos körkortsinnehavare med sikte på att kontrollera vissa förarkategorier.

Frågan hade emellertid sitt intresse på så sätt att en stickprovsvis företagen

undersökning av hälsotillstånd, körskicklighet, kunskaper om gällande trafikregler

och vägmärken m. m. hos ett representativt urval fordonsförare skulle kunna ge

värdefulla uppslag för det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. För genomförandet av en

sådan undersökning torde det inte vara tillräckligt att lita till frivillig medverkan

från fordonsförarnas sida. Bestämmelser som ger möjlighet att ålägga vissa förare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968 7

att underkasta sig prövning torde vara erforderliga. Utskottet ansåg därför att det i

samband med utarbetande av de i propositionen förutskickade författningsändringarna

borde övervägas, om inte möjlighet borde införas för Kungl. Maj :t att förordna

härom. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Tanken att helt slopa kravet på hälsokontroll genom läkarundersökning för prövningen

av om en sökande bör få tillstånd att föra körkortspliktigt fordon synes inte

tidigare ha övervägts av statsmakterna.

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen skall den som önskar erhålla körkort undergå förarprov

samt vid anmälan till sådant prov förete läkarintyg, innefattande bl. a. utlåtande

i vad mån sökanden lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning,

som väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag körkortet

skall avse. I normala fall ligger denna kontroll av hälsotillståndet till grund

för fortsatt innehav av körkort under återstoden av livet. På särskild anledning kan

körkortsmyndighet ta upp frågan om körkortsinnehavares lämplighet till omprövning

och i samband därmed infordra bl. a. nytt läkarintyg. Provisoriskt kan vidare

polismyndighet och åklagare besluta om omhändertagande av körkortet hos förare,

som till följd av sjukdom, skada eller liknande har förlorat förmågan att föra körkortspliktigt

fordon på ett trafiksäkert sätt.

Motionärernas yrkanden rör hälsokontroll som krav för erhållande av körkort eller

för fortsatt körkortsinnehav.

I motionerna 1:22 av herr Eriksson, Karl-Erik m. fl. och II :331 av herr Andersson

i Örebro hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla om utredning

och förslag beträffande möjligheterna att slopa bestämmelsen om skyldighet

för körkortsaspiranter att förete läkarintyg. Enligt motionärernas mening bör

läkarundersökningen kunna ersättas av en hälsodeklaration av körkortssökanden.

I motionerna 1:82 av herr Hansson och II: 124 av fru Thunvall in. fl. hemställes

att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om utredning och förslag beträffande

förnyelse av läkarintyg för körkortsinnehavare. Enligt motionärernas mening bör

för fortsatt körkortsinnehav krävas ett nytt läkarintyg vart femte år.

I motionen 11:518 av herr Andersson i Storfors hemställes att riksdagen hos

Kungl. Maj :t skall begära tillsättandet av en medicinsk expertutredning beträffande

frågan om periodisk hälsokontroll av körkortsinnehavarna.

Frågan om periodiskt återkommande prövning av körkortsinnehavarnas lämplighet

har övervägts vid flera tillfällen. Här må erinras om vissa uttalanden på senare

år. Bilförarutredningen framhöll i ett år 1965 avgivet betänkande att den inte blivit

övertygad om att tillräckliga skäl kunde åberopas till stöd för en sådan omprövning.

För att berika forskningen på området föreslog utredningen i stället tillfälliga kontroller

genom bland annat läkarundersökning av stickprovsvis uttagna grupper. I proposition

till föregående års riksdag anförde departementschefen att han, liksom flertalet

remissinstanser, inte fann förhållandena vara sådana att en dylik stickprovsvis

företagen prövning borde genomföras. Han förklarade sig emellertid inte vara främ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagtitskottets utlåtande nr 13 år 1968

mande för att, om förhållandena framdeles gav anledning därtill, förorda beslut om

sådan prövning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande i anledning av propositionen fann inte

heller utskottet tillräckliga motiv föreligga från trafiksäkerhetssynpunkt för en mer

omfattande stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet hos körkortsinnehavare

med sikte på att kontrollera vissa förarkategorier. Utskottet ansåg däremot

en stickprovsvis företagen undersökning hos ett representativt urval fordonsförare

kunna ge värdefulla uppslag för det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet och framhöll

att det i samband med utarbetandet av vissa i propositionen förutskickade författningsändringar

borde övervägas att införa möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna

om sådana undersökningar.

Utskottet anser inte att något i sak nytt har framkommit beträffande angelägenheten

från trafiksäkerhetssynpunkt av periodiskt återkommande hälsokontroll av

körkortsinnehavare. I överensstämmelse med utskottets uttalande förra året avstyrker

utskottet således förslaget härom i motionerna 1:82 och II: 124.

I linje med vad nu sagts om värdet av stickprovsvis företagna undersökningar vill

utskottet även ta avstånd från det i motionerna 1:22 och 11:33 väckta förslaget att

slopa bestämmelserna om skyldighet för körkortsaspiranter att förete läkarintyg. Förslaget,

som innebär att kravet på läkarundersökning för erhållande av körkort helt

bortfaller, skulle enligt utskottets mening utgöra ett betänkligt steg bakåt i trafiksäkerhetsarbetet.

Särskilt bör framhållas att förarnas syn- och hörselförmåga skulle

förbli i stort sett okontrollerad om uppslaget följdes. Förslaget står också helt i strid

med de internationella strävandena på hithörande område. Utskottet avstyrker således

bifall till dessa motioner.

Vad slutligen gäller motionen 11:518 anser utskottet i och för sig att en allsidig

belysning genom en medicinsk expertgrupp av frågan om värdet av periodisk hälsokontroll

av körkortsinnehavarna säkerligen skulle vara värdefull. Spörsmålet är

emellertid enligt vad utskottet erfarit föremål för uppmärksamhet inom trafiksäkerhetsrådet,

och hos trafiksäkerhetsverket insamlas statistiskt material som kan nyttjas

för en framtida bedömning av sambandet mellan trafikolyckor och sjukdomar eller

defekter hos körkortsinnehavarna. Då härtill kommer att Sverige deltager med representanter

i olika internationella sammanhang där dessa frågor behandlas vill utskottet

inte f. n. förorda en utredning i enlighet med motionärens förslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

att förevarande motioner,

a) 1:22 och 11:33,

b) 1:82 och II: 124 samt

c) 11:518,

icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1968

9

Vid detta ärendes behandling bär närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Knut Johansson (s)*, Ebbe

Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s), Hansson (s)* och fru

Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Levin (s)*, Johansson i Torp (s), Nyberg (fp),

Grebäck (ep)*, Hedin (h)*, Tobé (fp)*, Svenning (s) och fru Ekroth (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.