Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utbetalningen av belopp som enligt naturvårdslagen nedsatts hos länsstyrelse. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens törsta kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 697, av herr Fälldin.

1968-03-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:14, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utbetalningen av belopp som enligt naturvårdslagen nedsatts hos länsstyrelse. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens törsta kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 697, av herr Fälldin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1968

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utbetalningen av

belopp som enligt naturvårdslagen nedsatts hos länsstyrelse.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens törsta kammare väckt

och till lagutskott hänvisad motion, nr 697, av herr Fälldin.

I motionen hemställes att riksdagen måtte besluta att 34 § första

stycket naturvårdslagen den It december 1964 ändras genom att följande

satser tillägges: »; dock att utbetalning av nedsatt belopp må ske till

vederbörande fastighetsägare eller till den, vilken ersättningen eljest tillerkänts,

där det visas att fordringsägare lämnat medgivande därtill».

Till stöd för yrkandet anför motionären bland annat att fastighetsägare,

som tillerkänts ersättning på grund av åtgärd enligt naturvårdslagen, i flertalet

fall inhämtar medgivande från inteckningshavare att det hos länsstyrelsen

nedsatta beloppet får utbetalas till fastighetsägaren i stället för

att delas ut på intecknad fordran. Inteckningshavarna utgår därvid från

att inteckningarna förblir gällande till hela sina belopp. Denna uppfattning

delas av åtskilliga länsstyrelser som med hänsyn därtill underlåter att

anmäla utbetalningen till inskrivningsdomaren för anteckning i inteckningsprotokollet

att intecknade belopp minskat. Enligt rättspraxis (NJA

1930:536) blir emellertid inteckning utan verkan motsvarande utbetalt belopp

vare sig inteckningshavaren lyft beloppet eller avstått från sin rätt

därtill och även om föreskriven anteckning inte skett i inteckningsprotokollet.

För att undvika dessa konsekvenser av det förfarande som brukar

tillämpas föreslår motionären att 34 § första stycket naturvårdslagen kompletteras

med en regel, hämtad från 9 kap. 69 § tredje stycket vattenlagen.

Inteckningshavare skulle därigenom kunna avstå från sin rätt att lyfta

utgående ersättningsbelopp utan att panträtten inskränkes.

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i naturvårdslagen den 11 december 1964 kan meddelas

föreskrifter som i olika hänseenden kan inskränka tidigare möjligheter

för ägare av fast egendom att bruka egendomen. Genom lagen infördes

även förbud mot att utan tillstånd av länsstyrelsen nyttja täkt av

sten, grus, sand eller lera för avsalu. Sådant tillstånd kan vägras eller

förbindas med särskilda föreskrifter. För intrång i de tidigare möjligheterna

1 — 0110838 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 14-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1968

att bruka fastighet kan ägaren få ersättning av kronan. Om den ersättning,

som fastighetsägaren har tillerkänts på vissa närmare angivna

grunder, har bestämts att utgå som ett engångsbelopp och om fastigheten

genom det beslut, som har föranlett rätten till ersättning, har minskat i

värde så att den kan antagas inte utgöra full säkerhet för fordran, för

vilken fastigheten svarade när rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen

enligt 34 § nedsättas hos länsstyrelsen. Om fördelning och utbetalande

av beloppet samt om verkan därav skall gälla bestämmelserna i lagen

om expropriation för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåts.

I 57 § andra stycket lagen om expropriation föreskrivs att bestämmelserna

om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för fast egendom som

sålts på grund av utmätning skall äga motsvarande tillämpning angående

expropriationsersättning för upplåtelse av särskild rätt till fast

egendom, om fastigheten besväras av sökt eller beviljad inteckning för

fordran eller om den jämlikt It kap. 2 § jordabalken kan i ägarens hand

häfta för ogulden köpeskilling.

Om vid fördelningen av ersättning likvid utfaller på intecknings huvudstol,

åligger det enligt 58 § lagen om expropriation länsstyrelsen att, sedan

fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, genast anmäla detta hos

inskrivningsdomaren. Har panthavaren vid fördelningssammanträdet avstått

från sin rätt att lyfta det utfallande beloppet, anses betalning såvitt

avser medel som nedsatts enligt lagen om expropriation ändå ha utfallit

på inteckningens huvudstol enligt ett avgörande av högsta domstolen

(NJA 1930:536). Utfaller betalning på intecknings huvudstol, är

inteckningen enligt 24 § 2 mom. inteckningsförordningen utan verkan till

motsvarande belopp. Om inteckningen är meddelad i flera fastigheter, skall

enligt 36 § 2 mom. samma förordning inte heller de övriga fastigheterna

häfta för den del av inteckningen, för vilken betalning har utfallit vid fördelningen.

På samma sätt som nu angivits beträffande nedsatt ersättning enligt naturvårdslagen

förfares med nedsatt ersättning enligt bland annat 20 § lagen

om allmänna vägar, 7 § lagen om fornminnen och It § lagen om byggnadsminnen.

Även i dessa lagrum hänvisas nämligen till bestämmelserna i

lagen om expropriation för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt

upplåts.

I vattenlagen hänvisas däremot inte till bestämmelserna i lagen om expropriation

beträffande fördelning och utbetalande av nedsatta ersättningsmedel.

I stället anges i 9 kap. 69 § vattenlagen liksom i lagen om expropriation

att bestämmelserna om fördelning hos överexekutor av köpeskilling

för fast egendom som sålts på grund av utmätning skall äga motsvarande

tillämpning beträffande nedsatta ersättningsmedel, om fastigheten som löses

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1968

eller skadas besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller

om den jämlikt It kap. 2 § jordabalken kan i ägarens hand häfta för

ogulden köpeskilling. Beträffande andra nedsatta ersättningsbelopp än sådana

som avser lösen, helt eller delvis, av fast egendom gäller enligt 69 g

tredje stycket att beloppet vid fördelningen får utbetalas direkt till fastighetsägaren

eller till den som ersättningen i annat fall har tillerkänts, om

fordringsägarna har lämnat sitt medgivande.

I 24 § 3 mom. inteckningsförordningen anges att särskilda regler gäller

för hur inteckning, som utgår ur brandskadeersättning, blir utan verkan.

Enligt 2 § första stycket lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt

till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

prövas inte inteckningshavares rätt till betalning vid fördelning av ersättning,

om inteckningshavaren har gett till känna att han inte önskar betalning.

I 3 § samma lag stadgas att om betalning vid fördelning utfallit på

intecknings huvudstol, blir inteckningen utan verkan till den del den har

guldits.

Förslaget till ny jordabalk

Frågan om rätt för inteckningshavare att med bibehållen panträtt avstå

från betalning av belopp som vid fördelning skulle utfalla på inteckning

behandlas i förslaget till ny jordabalk. Förslaget är f. n. remitterat till

lagrådet för yttrande. Frågan behandlas i lagrådsremissen i 6 kap. 14 §.

Förslag till ny jordabalk framlades av lagberedningen i två etapper,

åren 1947 och 1960 (SOU 1947:38 och 1960:24—26). Vid remissbehandlingen

framkom viss kritik mot förslaget, särskilt i fråga om panträtten.

År 1961 tillkallades en särskild utredningsman med uppgift att i vissa

delar överarbeta lagberedningens förslag. Utredningsmannen avgav år

1963 betänkande med reviderat förslag till jordabalk m. in. (SOU 1963:

55). Även detta betänkande remissbehandlades.

Lagberedningen lämnar en utförlig redogörelse för behandlingen tidigare

i skilda sammanhang av frågan om rätt för inteckningshavare att

låta inteckning kvarstå med oförändrat belopp, om inteckningshavaren

vid fördelning avstår från belopp som skulle utfalla på inteckningen. I

detta hänseende kan hänvisas till betänkandet (SOU 1960:25 s. 217—

219).

Beredningen anför härefter bland annat följande.

Nu gällande bestämmelser om den inverkan som vid expropriation och

annat likställt förvärv fördelningen har å panträttens belopp leda till att i

första hand panträtter med bästa förmånsrätt reduceras, medan panträtter

med sämre förmånsrätt i regel lämnas oberörda. Detta förhållande synes

stå i mindre god överensstämmelse med den inom inteckningsrätten eljest

gällande grundsatsen om panträttsskyddets avvägning mellan flera pant
2—0H0838

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 14

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1868

rätter. Sannolikt har man utgått från att det för panthavaren utgjorde en

förmån att erhålla betalning. Uppenbart är ock detta ofta fallet. I tider

med stigande ränta ställer sig en sådan betalning gynnsam för panthavaren,

även om säkerheten alltjämt är fullt betryggande, medan det

motsatta inträffar, då räntan är fallande. Från de nu angivna utgångspunkterna

synes det bäst överensstämma med lagstiftningens allmänna

grunder att panthavarna efter deras inbördes företräde erhålla valrätt

huruvida de vilja låta beloppet innestå eller ej; de böra med andra ord i tur

och ordning erbjudas att lyfta ersättningen och endast den panträtt å

vilken betalning guldits bör bli utan verkan till motsvarande belopp. Det är

detta förfaringssätt som nu tillämpas vid fördelning av brandskadeersättning.

För genomförande av en sådan ordning är det uppenbarligen en förutsättning

att icke andra rättsägares intressen därigenom åsidosättas. Beträffande

panträtter föreligger uppenbarligen icke någon risk i detta hänseende.

Innehavaren av en sådan har, när han avstår från betalning vid fördelningen,

därigenom tillkännagivit att han anser fastigheten eller den återstående

delen av denna, även med det reducerade värdet, erbjuda full

täckning för det pantförskrivna beloppet; för rättsägare, som i förmånsrätt

följa närmast efter den som mottagit betalning, inträder liksom med det

nuvarande systemet en motsvarande förbättring i förmånsrätten. Det nu

sagda äger tillämpning även i fråga om fastighetsägaren; skulle samtliga

fordringsägare i fastigheten avstå från betalning, kommer beloppet att utbetalas

till fastighetsägaren. Mera oviss ter sig situationen i fråga om sådana

begränsade sakrätter vilkas innehavare icke vid fördelningen äga

uppbära betalning. Det har anmärkts att det för innehavaren av en dylik

rättighet, som åtnjuter sämre rätt än panträtten, kan leda till rättsförlust,

om panträtten likväl bibehålies vid sitt ursprungliga belopp; ett avstående

från betalning utan avskrivning å panträtten skulle medföra ökad risk att

rättigheten vid exekutiv försäljning ginge förlorad.

Vid bedömande av detta spörsmål må till en början fastställas att någon

sådan ökad risk uppenbarligen icke uppkommer för rättsägare, som

följer efter den fordringsägare, vilken uppburit betalning; genom beloppets

avskrivning å panträtten har det tidigare rättsläget för denne rättsägare

återställts. Anmärkningen är formellt befogad allenast i vad angår

rättsägare, vars företräde ligger efter fordringsägare som avstått från betalning

men före fordringsägare eller fastighetsägare som mottagit betalning.

Vad angår rättigheter med nu angivna läge torde som regel kunna

antagas att de vid exekutiv auktion falla inom lägsta budet och sålunda

av denna anledning komma att bibehållas. Även om så icke är förhållandet,

är det dock osannolikt att utsikten till rättighetens bevarande vid auktionen

skulle i någon nämnvärd mån påverkas av att någon avskrivning ej

skett å panträtten. Borgenären har själv bedömt situationen så att den

kvarstående säkerheten var fullt betryggande för panträttens hela kapitalbelopp.

Om vid den exekutiva auktionen rättigheten dock går förlorad,

lär detta få antagas ha sin grund i helt andra omständigheter.

Fn utväg vore visserligen att för nu ifrågavarande fall göra frågan huruvida

panträtten må gälla med oförändrat belopp beroende av om sådan

rättsägare som här avses lämnar sitt samtycke därtill. Den nu antydda

lösningen skulle emellertid komplicera rättsreglerna och deras tillämp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr lk år 1968 5

ning samt i mänga fall resa hinder mot uppnåendet av syftet med den ifrågavarande

lagändringen. Ej heller har vid tillkomsten av 1927 års lag sådan

garanti ansetts erforderlig eller ens varit under diskussion.

Av vad nu anförts finner beredningen övervägande skäl tala för en generell

lösning av denna fråga enligt de grunder som angivits i 1927 års lagstiftning.

En panthavare skulle alltså äga att vid fördelningen avstå från

sin rätt till utdelning utan att beloppet avskrevs å hans panträtt; den utdelning

från vilken han sålunda avstått ingår då i de medel som äro att tillgå

vid fördelningen till närmaste fordringsägare i fastigheten och, om

alla fordringsägarna avstå, till fastighetsägaren.

Beredningen uttalar vidare, att ett stadgande av nu angiven innebörd bör

upptas i jordabalken och inte i de särskilda författningar som behandlar

förfarandet vid fördelningen. Som huvudregel bör gälla att inteckningen är

utan verkan, om och i den mån vid fördelningen betalning utfaller på

huvudstolen av den intecknade fordringen. Till denna huvudregel torde

lämpligen kunna fogas stadgandet om verkan av att borgenären avstått från

betalning. En hänvisning torde alltjämt böra ske till 1927 års lag om

brandskadeersättning.

Jordabalksutredningen, som till skillnad från lagberedningen föreslår

att inteckning även i fortsättningen skall kunna meddelas i flera fastigheter

gemensamt, framhåller inledningsvis alt infogande av bestämmelser

om gemensam inteckning i lagberedningens förslag kräver en avvikande

regelkonstruktion, såvitt avser inverkan av medelsfördelning pa sådan

inteckning. Detta beror på att beredningen öppnat möjlighet för panthavare

att, innan fördelningen ägt rum, avstå från sin rätt till betalning utan att

beloppet avskrivs på inteckningen. 1 övergångssammanhanget diskuterade

beredningen hur del nya stadgandet skulle verka i en situation, då den

fastighet vari inteckningen fick kvarstå var gemensamt intecknad med

annan fastighet. Det fanns enligt beredningen två vägar att göra det nya

stadgandet tillämpligt även i fråga om gemensam inteckning. Den ena

innebar, att det belopp, som avståendet gällde, inte senare skulle vid eu

exekutiv auktion få såsom brist överföras till övriga fastigheter. Alternativet

skulle vara, att innehavaren av gemensam inteckning under förutsättning

av samtycke från rättsägare i övriga samintecknade fastigheter skulle

få behålla inteckningen orubbad, trots att han vid fördelningen kunnat lyfta

betalning. För den övergångstid, under vilken gemensam inteckning skulle

kvarstå, ansåg sig beredningen emellertid inte böra förorda någondera av

dessa båda utvägar. I stället föreslogs att den nya bestämmelsen om rätt

för panthavare att utan inverkan på inteckningen avstå från betalning inte

alls skulle gälla gemensam inteckning.

Utredningen, som haft att bedöma frågan utifrån det förhållandet, att gemensam

inteckning skall finnas kvar även i fortsättningen och ej endast

under en kort övergångstid, anser uteslutet att låta den av beredningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1968

föreslagna nya bestämmelsen utan vidare bli tillämplig också på gemensam

inteckning. De av lagberedningen diskuterade båda alternativen till särregler

skulle enligt utredningens mening i alltför hög grad komplicera rättstillämpningen.

Den lösning, som förutsätter medgivande från samtliga berörda

rättsägare, torde dessutom vara sådan, att syftet med lagändringen

i många fall inte skulle uppnås. Utredningen föreslår därför att rätten

för panthavare att utan inverkan på inteckningen avstå från betalning ej

skall gälla gemensam inteckning.

I remissyttrandena framhåller länsstyrelsen i Kronobergs län att det är

angeläget att bestämelserna i jordabalken utformas så att möjlighet öppnas

också för innehavare av gemensam inteckning att utan rättsförlust avstå

från expropriations- och liknande ersättningar till förmån för panthavare

med sämre rätt. Länsstyrelsen anser att utredningens argument att ett utsträckande

av reformen skulle i alltför hög grad komplicera rättst illlämpningen

inte är bärande. Det torde inte möta några större svårigheter

för fördelningsmyndigheten att även beträffande gemensamma inteckningar

avgöra vilka medgivanden som erfordras för att en inteckningshavare skall

med bibehållen panträtt kunna avstå från att lyfta ett nedsatt belopp.

Landsliypot eksombudsmans föreningen intar samma ståndpunkt och uttalar

att en lösning av frågan måste anses ytterst angelägen från fastighetskreditväsendets

synpunkt.

Departementschefen anför följande.

Jag delar i princip lagberedningens uppfattning att en inteckningshavare

bör kunna vid medelsfördelning, som avses i detta lagrum, avstå från rätt

till betalning utan inverkan på inteckningen. Denna från praktisk synpunkt

betydelsefulla reform får dock inte sitt fulla värde, om den inte görs tilllämplig

också på gemensam inteckning. Här möter emellertid särskilda

problem. Anledningen till att, i fall som åsyftas i denna paragraf, medel

fördelas mellan rättsägare i fastighet är att denna av en eller annan orsak

nedgått i värde på grund av att den i visst hänseende tas i anspråk eller

lider skada eller intrång eller att den i anledning av expropriation eller

annat tvångsförvärv helt befrias från gravationer. Häftar fastigheten gemensamt

med en eller flera andra fastigheter för inteckning skulle nämnda

förhållande i och för sig kunna leda till att övriga fastigheters ansvar för den

gemensamma inteckningen ökade. En sådan följd motverkas dock av att ersättningen

hålls rättsägarna till handa. Om innehavaren av pantbrev på

grundval av gemensam inteckning utan vidare skulle äga avstå från sin del

av ersättningen, skulle alltså rättsägarna i övriga fastigheter gå miste om

kompensationen för det ökade inteckningsansvaret. Det erfordras således ett

särskilt regelsystem för att i nödig utsträckning tillgodose alla intressenter.

Den av lagberedningen antydda lösningen på problemet som innebär

att brist inte skulle få överföras till övriga fastigheter från den fastighet

som medelsfördelningen gäller, är uppenbarligen inte godtagbar. Genom

en sådan ordning skulle nämligen pantbrev på grundval av gemensam in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr lfr år 1968 7

teckning uppkomma, vilka inte ens subsidiärt uppbär fullständigt gemensamt

inteckningsansvar. En sådan ordning har konsekvent undvikits i

andra sammanhang. Det återstår då endast att göra rätten för innehavaren

av pantbrev på grundval av gemensam inteckning att utan inverkan på

inteckningen avstå från ersättning beroende av att berörda rättsägare samtycker

till avståendet. Denna utväg leder visserligen, såsom jordabalksutredningen

anmärkt, till vissa komplikationer. Dessa är emellertid inte

andra än som möter exempelvis vid relaxation och det kan inte göras gällande

att fördelningsmyndigheten skulle sakna kompetens att handha ett

sådant system. Jag har därför stannat för att föreslå, att även innehavare

av pantbrev på grundval av gemensam inteckning skall utan inverkan på

denna kunna avstå från ersättning vid medelsfördelning, under förutsättning

att vederbörliga sakägarmedgivanden inges. Föreligger inte sådana

medgivanden i erforderlig utsträckning, bör inteckningshavaren oundgängligen

vara skyldig att ta betalning. Reglerna om sakägarmedgivanden

har utformats i konsekvens med vad som gäller vid relaxation.

Förslaget har följande huvudsakliga innehåll.

Då myndighet fördelat medel mellan rättsägare i intecknad fastighet,

svarar denna icke för inteckningen i den mån betalning utfallit på pantbrevets

belopp. Om betalning utfallit på grund av gemensam inteckning, är

den eller de återstående fastigheterna i samma mån fria från ansvar.

Om rättsägare före fördelningen avstått från sin rätt till betalning, inverkar

fördelningen icke på inteckningen. I fråga om gemensam inteckning

gäller detta dock endast om samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare

till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt

eller annan rättighet, som är inskriven, om rättigheten gäller i en eller

flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Utskottet

Enligt bestämmelser i naturvårdslagen kan till skydd för bland annat

friluftslivet och landskapsbilden meddelas föreskrifter eller beslut, som på

olika sätt begränsar en fastighetsägares rätt att fritt disponera över sin

egendom. 1 viss utsträckning kan han få ersättning av kronan för den

skada han lider. Så är fallet bland annat om tillstånd till grustäkt vägrats

och marken till följd härav kan användas endast på sätt som står i uppenbart

missförhållande till dess värde vid Liden för lagens ikraftträdande. 1

vissa fall skall ersättning enligt föreskrift i 34 § naturvårdslagen nedsättas

hos länstyrelsen, dock endast om fastigheten genom det beslut, som föranlett

rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den inte

kan antagas utgöra full säkerhet för fordran, för vilken fastigheten svarade

då rätten till ersättning uppkom. Beträffande fördelning och utbetalande

av beloppet och verkan därav skall expropriationslagens bestämmelser

för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes gälla i tillämpliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1968

delar. Enligt dessa bestämmelser skall nedsatt ersättning fördelas på samma

sätt som köpeskilling för fast egendom som sålts på grund av uimätning.

Utfaller vid fördelningen likvid på intecknings kapitalbelopp, skall

länsstyrelsen anmäla detta till inskrivningsdomaren för anteckning i fastighetsboken.

Inteckningen blir nämligen utan verkan till så stort belopp som

utfaller på kapitalbeloppet. Om panthavaren vid fördelningssammanträdet

avstått från sin rätt att lyfta det utfallande beloppet, har detta i rättspraxis

bedömts som om betalning utfallit.

Även beträffande ersättning enligt en del andra lagar av expropriationsrättslig

natur såsom lagen om allmänna vägar, lagen om fornminnen och

lagen om byggnadsminnen gäller expropriationslagens nu nämnda regler.

I fråga om vissa slag av ersättningar enligt vattenlagen gäller däremot

att beloppet får betalas ut direkt till fastighetsägaren eller till den som ersättningen

i annat fall har tillerkänts, om fordringsägaren lämnat sitt

medgivande. Utbetalningen inverkar inte på inteckningshavarens panträtt.

Motionären hemställer att riksdagen måtte besluta att 34 § naturvårdslagen,

efter mönster av nämnda regel i vattenlagen, ändras så att utbetalning

av nedsatt belopp får ske till vederbörande fastighetsägare eller till

den som ersättningen i annat fall har tillerkänts, om fordringsägarna har

lämnat sitt medgivande därtill. Till stöd för yrkandet anför motionären

bl. a. att fastighetsägare, som tillerkänts ersättning enligt naturvårdslagen,

i flertalet fall inhämtar medgivande från inteckningshavarna att ersättningarna

får utbetalas till fastighetsägarna. Inteckningshavarna utgår därvid

från att utbetalningen icke påverkar inteckningarna. Denna uppfattning

delas enligt motionären av åtskilliga länsstyrelser, som därför underlåter

att göra föreskriven anmälan till inskrivningsdomaren.

Utskottet vill först erinra om att ersättning enligt naturvårdslagen av här

ifrågavarande slag i många fall kan utbetalas till vederbörande rättsägare

utan föregående nedsättning. En förutsättning härför är dock att den skada

eller det intrång som ersättningen avser är väsentligen utan betydelse för

fordringsägares säkerhet. Sådan till annan rättsägare utbetald ersättning

har inte någon inverkan på det intecknade beloppet. Sker nedsättning blir

emellertid de i det föregående nämnda reglerna tillämpliga.

Utskottet anser att skäl talar för att en inteckningshavare vid fördelning

av nedsatt ersättning enligt naturvårdslagen bör kunna avstå från

rätt till betalning utan att detta inverkar på inteckningen. Då emellertid

som ovan nämnts det gällande stadgandet i naturvårdslagen har sin motsvarighet

på flera håll i annan expropriationsrättslig lagstiftning bör frågan

ses i ett vidare sammanhang. Det synes också kunna förväntas att den inom

en ej alltför avlägsen framtid kommer att få en lösning som tillgodoser motionärens

önskemål. Som närmare framgår av redogörelsen ovan har nämligen

i det till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk föreslagits

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr lb år 1968

9

bestämmelser med generell giltighet i huvudsaklig överensstämmelse med

motionärens förslag. Som huvudregel skall enligt förslaget såsom f. n.

gälla att då myndighet fördelat medel mellan rättsägare i intecknad fastighet

denna inte svarar för inteckningen i den mån betalning utfallit. Om

rättsägare före fördelningen avstått från sin rätt till betalning, skall emellertid

fördelningen inte inverka på inteckningen. Särskilda regler föreslås för

gemensamma inteckningar. Även innehavare av pantbrev på grundval av

sådan inteckning skall utan att detta inverkar på inteckningen kunna avstå

från ersättning vid medelsfördelning under förutsättning att medgivande

härtill lämnas av vissa rättsägare.

Då förslag som tillgodoser motionärens önskemål sålunda redan framlagts

är någon riksdagens åtgärd i ärendet inte påkallad.

Utskottet hemställer

alt motionen I: 697 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Knut Johansson

(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s),

Ernulf (fp)*, Hansson (s)* och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), Grebäck

(ep)*, Hedin (h)*, Tobé (fp)*, Svenning (s), fru Ekroth (s) och

herr Hammarberg (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.