Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels obligatorisk reflexanordning för gående, dels skyldighet för fotgängare att vara försedd med reflex eller lykta. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 429, av herr Svanström.

1968-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels obligatorisk reflexanordning för gående, dels skyldighet för fotgängare att vara försedd med reflex eller lykta. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 429, av herr Svanström.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels obligatorisk

reflexanordning för gående, dels skyldighet för fotgängare

att vara försedd med reflex eller lykta.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt och

till lagutskott hänvisad motion, nr 429, av herr Svanström.

I motionen hemställes

att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder syftande till

sadan ändring av vägtrafikförordningen, att bärande av reflexanordningar eller tänd

lykta göres obligatorisk för gångtrafikanter vid färd i mörker på väg, där tillfredsställande

belysning ej finnes”.

Utskottet har vidare behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt motion,

nr 525, av herr Rubin.

I motionen hemställes

att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring

av vägtrafikförordningen att bestämd skyldighet för gående att vid färd i mörker

på icke upplyst väg bära reflexanordning eller tänd lykta införes”.

Gällande bestämmelser

Enligt 60 § 2 mom. fjärde stycket vägtrafikförordningen den 28 september 1951

gäller att den som under mörker färdas gående på väg, där tillfredsställande belysning

inte är anordnad och särskild gångbana inte finns, bör vara försedd med tänd

lykta eller reflexanordningar eller ock bära klädesplagg, som vid belysning skarpt avtecknar

sig mot omgivningen. Bestämmelsen har som framgår av att ordet ”bör”

används karaktären av rekommendation.

Motionerna

I motionen 1:429 av herr Svanström anförs bl. a. att förslag i olika sammanhang

framförts om skärpning av bestämmelserna så att användande av lykta eller reflexanordning

blir obligatoriskt. Invändningar har emellertid framställts, varvid hänvisats

till svårigheter att övervaka efterlevnaden av bestämmelsen. Samma invändning

kan, säger motionären, måhända göras i många andra trafiksammanhang, men

man har trots detta i de allra flesta fall tvingande bestämmelser i lagen. Det förefaller

motionären egendomligt att det t. ex. skall vara svårare att övervaka användandet

av tänd lykta eller reflexanordningar bland gångtrafikanterna än att kontrollera

samma saker hos cyklisterna.

I motionen 11:525 av herr Rubin anförs bl. a. att mörkerolyckorna inte visar någon

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968

tendens att minska. Efter högertrafikens införande är många bilförare osäkra och

har genom rattens placering inte heller samma kontroll över vägkanten som förut.

Motionären anser det därför mer än någonsin nödvändigt att fotgängare på inte upplysta

vägar bär lykta eller reflexer.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av skyldighet för den som färdas gående på väg i mörker

att bära reflexanordningar eller liknande har övervägts vid flera tillfällen. En redogörelse

för tidigare riksdagsbehandling m. m. återfinns i utskottets utlåtande nr 28

år 1967.

Här må nämnas att den nuvarande rekommendationen att bära lykta eller reflexanordning

tillkommit på riksdagens initiativ (2LÖ 1960:63, rskr. 371). Stadgandet

trädde i kraft den 1 januari 1961.

Det bör vidare nämnas att Nordisk vägtrafikkommitté, som har till uppgift att utarbeta

förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning för Danmark, Finland, Norge och

Sverige, i ett den 26 maj 1966 avgivet betänkande (NU 1966:2—3), som behandlar

vägtrafikantemas uppträdande i trafiken, inte upptagit någon motsvarighet till den

nu gällande bestämmelsen angående gåendes utrustning i mörker med tänd lykta

eller reflexanordning. Kommittén har allmänt ansett sig inte kunna förorda att trafikreglerna

innehåller bestämmelser som har karaktären av rekommendation.

Kommittén anför beträffande den nu särskilt aktuella frågan bl. a. att det visserligen

är av största vikt att gående, som under mörker vistas på körbanan, i god tid

kan ses av fordonsförare. Det kan emellertid inte komma i fråga att göra en sådan

regel tvingande, och spörsmålet bör därför inte behandlas i de gemensamma trafikreglerna.

Problemet bör enligt kommitténs mening i första hand lösas propagandavägen.

Kommittén är f. n. sysselsatt med att bearbeta över betänkandet avgivna remisssvar.

Kommittén räknar med att slutföra sitt arbete under hösten 1968.

Frågan om användande av reflexband i trafiken togs upp också i en motion

(11:813) vid 1967 års riksdag. Motionen, som berörde även vissa andra trafiksäkerhetsfrågor,

remissbehandlades. I ovan nämnda utlåtande anförde utskottet bl. a.

följande.

Reflexmaterialets positiva effekt för sikt i mörkertrafik är sedan många år tillbaka

experimentellt klarlagd. Utskottet noterar med tillfredställelse den propagandaverksamhet

som förs i syfte att upplysa fotgängare om de risker som är förenade med att

utan lykta eller reflexmaterial gå längs en väg under mörker samt om de medel som

står dem till buds för att skydda sig mot dylika risker. Ytterligare försök på området

synes inte erforderliga. Upplysningskampanjen bör däremot även i fortsättningen bedrivas

med all kraft. Vad gäller vägtrafikförordningens rekommendation om gåendes

utrustning i mörker må nämnas att den tillkommit på riksdagens initiativ för

att stödja den nyssnämnda propagandaverksamheten. I olika sammanhang har därefter

gjorts framställningar om att bestämmelsen skall göras tvingande. Saken har

emellertid på senare tid kommit i ett nytt läge genom att Nordisk vägtrafikkommitté

i ett våren 1966 avgett betänkande med förslag till enhetliga trafikregler för de nor
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968

diska länderna ansett sig inte kunna förorda att trafikreglerna har karaktären av rekommendationer.

Kommittén har inte heller föreslagit att den nu ifrågavarande bestämmelsen

görs tvingande. Kommittéförslaget saknar sålunda helt motsvarighet till

vägtrafikförordningens rekommendation. Frågan torde få prövas i hela sin vidd i

samband med att ställning tas till kommitténs förslag.

Utskottet hemställde att motionen inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Detta blev även riksdagens beslut.

Utskottet hänvisar i övrigt till utlåtandet.

Den i motionen 1:429 omnämnda uppvaktningen av Sveriges bilkårister för kommunikationsminstern

har inte föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utskottet

Enligt bestämmelse i vägtrafikförordningen bör den som under mörker färdas

gående på väg, där det inte finns tillfredsställande belysning och inte heller särskild

gångbana, vara försedd med tänd lykta eller också bära klädesplagg som vid belysning

skarpt avtecknar sig mot omgivningen.

I motionerna 1:429 av herr Svanström och II:525 av herr Rubin yrkas att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa att den nämnda rekommendationen

ersätts av en tvingande bestämmelse.

I utlåtande i liknande ärende föregående år omnämnde utskottet att vägtrafikförordningens

rekommendation om gåendes utrustning i mörker tillkommit på riksdagens

initiativ och att det därefter i olika sammanhang gjorts framställningar om

att ersätta den med en tvingande bestämmelse. Utskottet konstaterade vidare att

frågan kommit i ett nytt läge sedan Nordisk vägtrafikkommitté i ett våren 1966 avgivet

betänkande med förslag till enhetliga trafikregler för de nordiska länderna —

under hänvisning bl. a. till att trafikregler inte bör ha karaktären av rekommendationer

— inte upptagit någon motsvarighet till den nu gällande bestämmelsen i

ämnet. Utskottet förklarade att fragan borde prövas i hela sin vidd i samband med

behandlingen av kommitténs förslag.

Vad utskottet anförde föregående år äger alltjämt giltighet. Utskottet hemställer

därför

att motionerna 1:429 och 11:525 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Knut Johansson (s)*, Ebbe

Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*, Hansson

(s)* och fru Landberg (s)*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), Grebäck (ep),

Hedin (h), Tobé (fp)*, Svenning (s), fru Ekroth (s) och herr Hammarberg (s).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.