Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående besvärstiden vid beslut om tomtindelning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 47 i första kammaren av herr Wikberg och nr 73 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora.

1968-03-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående besvärstiden vid beslut om tomtindelning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 47 i första kammaren av herr Wikberg och nr 73 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående besvärstiden

vid beslut om tomtindelning.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 47 i första kammaren av herr Wikberg och

nr 73 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i

Bäckmora.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte för sin del besluta om sådan ändring i 150 § i 1947

års byggnadslag, att den där nämnda besvärstiden blir tre veckor från den

dag då klagande får del av beslutet samt att vederbörande utskott utarbetar

förslag till erforderlig ändring i lagtexten».

Motionerna

I motionerna anföres att i 1947 års byggnadslag återfinns i 150 § bestämmelser

om besvärstid, som innebär bl. a. att besvär i anledning av beslut angående

tomtindelning skall anföras inom tre veckor från den dag då beslutet

meddelas. Denna ordning anser motionärerna inte vara tillfredsställande.

Enligt motionärerna kan man inte förutsätta att den som har anledning

att anföra besvär under alla omständigheter har möjlighet att ta

reda på när beslutet fattas. Ett skriftligt meddelande angående beslutet kommer

icke honom till handa förrän någon eller några dagar senare. Ytterligare

dröjsmål kan uppstå innan han får del av beslutet, t. ex. på grund av utrikes

resa eller sjukhusvistelse. Hans möjligheter att besvära sig kan härigenom

bli avsevärt reducerade eller helt gå förlorade.

Motionärerna påpekar att i 1954 års lag om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndighets beslut stadgas, att besvär över sådan myndighets beslut,

om ej annat följer av lag eller författning, vid äventyr av talans förlust

skall ha inkommit till vederbörande myndighet inom tre veckor från den

dag då klaganden fick del av beslutet. Det torde enligt motionärerna icke

finnas skäl för annan besvärsregel när det gäller byggnadslagen. Besvärstiden

bör sålunda vara tre veckor räknat från den dag då klaganden får del

av beslutet. En sådan ändring anser motionärerna synnerligen angelägen.

Gällande bestämmelser ang. besvärstidens beräkning m. m.

Allmänt

Den som vill vädja mot underrätts dom i tvistemål har enligt 50 kap. 1 §

rättegångsbalken (RB) att inom en vecka från den dag, då domen gavs, hos

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

underrätten anmäla vad och att därefter inom tre veckor från samma dag

fullfölja vadet genom att till underrätten inkomma med vadeinlaga. Vill

part vädja mot underrätts dom i brottmål, skall han enligt 51 kap. 1 § RB

inom tre veckor från den dag, då domen gavs, till underrätten inkomma med

vadeinlaga. Vill någon anföra besvär mot underrätts beslut, skall

han enligt 52 kap. 1 § RB inom två veckor från den dag, då beslutet

meddelades, till underrätten inkomma med besvärsinlaga. Har beslut

under rättegången meddelats annorledes än vid sammanträde för förhandling,

skall besvärstiden räknas från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

Härjämte har i 49 kap. 3 och 4 §§ RB givits föreskrifter om skyldighet

för den som vill anföra besvär mot vissa beslut att anmäla missnöje, om beslutet

meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom

en vecka från den dag, då han erhöll del därav.

Vill part söka revision av hovrätts dom, skall han enligt 55 kap. 1 § RB

inom fyra veckor från den dag, då domen gavs, till hovrätten inkomma med

revisionsinlaga. I fråga om besvär över hovrätts beslut gäller enligt 56 kap.

1 § RB, att den som vill anlita detta rättsmedel har att inom fyra veckor

från den dag, då beslutet meddelades, inkomma med besvärsinlaga till hovrätten.

Vad ovan sagts om klagan över underrätts beslut, som meddelats annorledes

än vid sammanträde för förhandling samt om missnöjesanmälan

äger motsvarande tillämpning i fråga om klagan över hovrätts beslut.

Allmänna regler om sätt och tid för klagan över förvaltningsmyndighets

beslut saknas. I lagen den 4 juni 195& om besvärstid vid klagan mot förvaltande

myndighets beslut finns emellertid generella regler om tid för anförande

av förvaltningsbesvär. Där stadgas att besvär över förvaltande myndighets

beslut, om ej annat följer av lag eller författning, vid äventyr av

talans förlust skall ha inkommit till vederbörande myndighet inom tre veckor

från det klaganden fick del av beslutet; dock att besvärstiden för menighet

skall vara fem veckor. I specialförfattningar återfinns bestämmelser

om såväl kortare som längre besvärstider än de som upptagits i besvärstidslagen

ävensom särbestämmelser om utgångspunkten för besvärstidens beräkning.

Beträffande kommunalbesvär gäller enligt kommunallagarna en enhetlig

besvärstid av tre veckor räknat från den dag då verkställd justering av

det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å kommunernas anslagstavla.

Enligt 150 § byggnadslagen

Länsstyrelsens beslut rörande fastställelse av generalplan, stadsplan,

byggnadsplan eller tomtindelning så ock länsstyrelses beslut avseende tilllämpning

av utomplansbestämmelser å visst område skall enligt 150 § första

stycket byggnadslagen den 30 juni 1947 meddelas efter anslag. Den som är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

3

missnöjd med beslutet har att, vid talans förlust, inom tre veckor från den

dag då beslutet meddelades anföra besvär hos Konungen, över andra av

länsstyrelse meddelade beslut än som avses i första stycket skall enligt

andra stycket klagan föras i den ordning som är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut, eller som regel inom

tre veckor från det klaganden erhöll del av beslutet.

För att främja en snabbare handläggning av planärenden har i tredje

stycket i 150 § byggnadslagen föreskrivits att, om länsstyrelse till alla delar

fastställt av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige

eller byggnadsnämnd antaget eller eljest i vederbörlig ordning handlagt

förslag rörande generalplan, stadsplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser

eller tomtindelning, får klagan endast föras av sakägare som i ärendet

framställt yrkande, vilket helt eller delvis lämnats utan bifall. Sistnämnda

bestämmelse skall ses mot bakgrunden av reglerna om utställning av

planförslag och tomtindelning för granskning. Förslag till plan, tomtindelning

eller utomplanbestämmelser skall enligt byggnadsstadgans bestämmelser

(17, 30 och 34 §§) utställas till granskning, varigenom sakägarna får

tillfälle att framställa invändningar och yrkanden. Dessa regler innebär

i fråga om stadsplan och tomtindelning bl. a. att berörda markägare, som är

kända och boende inom riket, skriftligen skall underrättas om utställningen

samt att utställningstiden skall utgöra minst tre veckor. Beträffande tomtindelning

gäller dock att underrättelse inte erfordras till markägare som

uppenbarligen ej berörs av förslaget. Med hänsyn till innehållet i nu angivna

bestämmelser har det inte ansetts obilligt att den som inte före länsstyrelsens

beslut om fastställelse framställt anmärkning mot förslaget, har

betagits rätten att därefter göra invändningar däremot.

Här må även erinras om det i 149 § byggnadslagen uppställda förbudet

mot klagan över stadsfullmäktiges, kommunalfullmäktiges, municipalfullmäktiges

eller byggnadsnämnds beslut om bl. a. antagande, ändring eller

upphävande av stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning eller om införande

av utomplansbestämmelser. Invändningar som framställts i ärendet

under dettas behandling hos ortsmyndigheterna skall enligt paragrafen

beaktas av länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t i samband med fastställelseprövningen.

Bestämmelsen om beslut efter anslag i första stycket i 150 § byggnadslagen

kompletteras av föreskrifter i 21, 30 och 34 §§ byggnadsstadgan om

skyldighet för länsstyrelsen att i samband med sådant beslut samma dag

översända personliga underrättelser med posten till de sakägare som icke

enligt 150 § tredje stycket byggnadslagen förlorat rätt att föra talan mot

beslutet. Skyldigheten i fastställelseärenden gäller dock endast i fråga om

beslut, som innebär att en tomtindelning eller ett planförslag till alla delar

fastställes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

Historik m. m.

Före tillkomsten av 1931 års stadsplanelag gällde i fråga om klagan över

beslut om tomtindelning att besvärstiden räknades från det klaganden erhållit

del av beslutet. Tomtindelningen vann alltså inte laga kraft, förrän

delgivning bevisligen skett med samtliga sakägare. I propositionen med förslag

till nämnda lag anförde vederbörande departementschef (prop. 1931:

79, s. 124) att en sådan ordning inte lämpligen kunde bibehållas med hänsyn

till de viktiga rättsverkningar för både staden och den enskilde som var

knutna till tomtindelningens fastställande. I enlighet med från olika håll

uttalade önskemål om att en fast utgångspunkt måtte bestämmas för besvärstidens

beräknande föreslogs därför att länsstyrelsens beslut rörande

tomtindelning skulle meddelas efter anslag och besvärstiden räknas från

den dag beslutet sålunda meddelats.

Genom en år 1943 vidtagen lagändring utsträcktes stadgandet om meddelande

av beslut efter anslag att avse jämväl länsstyrelses beslut rörande

ändring av stadsplan och stomplan samt rörande utomplansbestämmelser.

Syftet med denna lagändring var att påskynda och förenkla handläggningen

av planärenden. Stadgandet överfördes till byggnadslagen utan andra

ändringar än som föranleddes av införandet av generalplaneinstitutet i lagstiftningen

och av att stomplaner icke vidare fick upprättas, varjämte stadgandet

utsträcktes till att avse även beslut om fastställelse av byggnadsplan.

År 1959 ändrades besvärstiden från en månad till tre veckor, varjämte paragrafen

undergick en ändring av redaktionell natur, föranledd av att lagreglerna

om utomplansbestämmelser samtidigt fick ett annat innehåll än

tidigare.

Beträffande den i 21, 30 och 34 §§ byggnadsstadgan föreskrivna underrättelseskyldigheten

för länsstyrelsen i samband med vissa beslut om fastställelse

av bl. a. stadsplan och tomtindelning må anföras att bestämmelserna

härom tillkom år 1959. Tidigare förefanns i huvudsak endast viss

kungörelseskyldighet. 1951 års byggnadsutredning anförde härom:

Några särskilda åtgärder för att bringa fastställelsebesluten till allmänhetens

kännedom är enligt utredningens mening knappast behövliga i andra

fall än då besluten får överklagas. Där detta är fallet talar emellertid starka

skäl för att åtgärderna göres så effektiva som det över huvud är möjligt. Ur

rättssäkerhetssynpunkt kan varken det i 150 § första stycket BL stadgade

anslagsförfarandet eller de nuvarande föreskrifterna om kungörande på annat

sätt av fastställelsebeslut anses helt tillfredsställande. En avsevärt större

säkerhet mot rättsförlust skulle vinnas genom införande av skyldighet för

länsstyrelse, som meddelat beslut om fastställelse av plan, att avsända personlig

underrättelse därom till var och en som har rätt att klaga över beslutet.

Eftersom kretsen av de klagoberättigade till följd av stadgandet i

150 § tredje stycket BL är begränsad, torde tillämpningen av ett stadgande

sådant som det nyss skisserade icke behöva möta några större praktiska

svårigheter. Detta gäller dock endast beslut som innebär att ett av kommu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

5

nen antaget planförslag till alla delar fastställes. Om fastställelse helt vägras

eller någon del av planen undantages från fastställelse, blir förhållandena

annorlunda. I så fall får klagan mot beslutet i princip föras av vilken sakägare

som helst, och det är då icke gärna tänkbart att länsstyrelsen alltid

skulle översända personlig underrättelse till var och en av dessa. Detta är

knappast heller nödvändigt. Även i sistberörda fall kan kravet på rättssäkerhet

anses tillgodosett, om underrättelser tillställes de sakägare, som framställt

något särskilt yrkande i ärendet men icke fått detta bifallet. — I enlighet

med det nu anförda har utredningen icke föreslagit några motsvarigheter

till de nuvarande bestämmelserna om kungörande av fastställelsebeslut,

men i stället har föreslagits en bestämmelse om skyldighet för länsstyrelsen

att samma dag som fastställelsen sker översända underrättelse om

beslutet till envar som i ärendet framställt yrkande, vilket helt eller delvis

lämnats utan bifall.

I propositionen med förslag till lag om ändring i byggnadslagen samt

till byggnadsstadga (prop. 1959:168 s. 226) anslöt sig vederbörande departementschef

till samma mening. I anledning av att det i ett remissyttrande

betecknats såsom alltför strängt att uppställa krav på att underrättelserna

skulle sändas samma dag som den, då fastställelsebeslutet meddelades,

betonade departementschefen vikten av att sakägarna fick till gagnet

och icke blott till namnet åtnjuta den föreskrivna besvärstiden samt

framhöll, att ett liknande expeditionssätt sedan länge tillämpades vid domstolarna.

Besvärssakkunnigas betänkande

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 mars 1949 tillkallade chefen

för justitiedepartementet särskilda sakkunniga (besvärssakkunniga) för att

verkställa fortsatt utredning rörande det administrativa besvärsförfarandet

och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga avgav år 1964 slutbetänkande

med förslag till lag om förvaltningsförfarandet (SOU 1964:27).

Den föreslagna lagen är avsedd att tillämpas hos förvaltningsmyndigheter

— varunder inbegripes Kungl. Maj :t i statsrådet — och domstolar, då de

handlägger ärenden som angår enskilda. I lagförslaget upptas regler för såväl

förfarandet i första instans som för besvärsförfarandet. I fråga om utformningen

av allmänna regler om besvärstalans väckande är det enligt de

sakkunniga naturligt att utgå från besvärstidslagens bestämmelser, vilka

för övrigt tillkommit på grundval av tidigare förslag av de sakkunniga. Bestämmelserna

föreslås inarbetade i lagen om förvaltningsförfarandet utan

egentliga sakliga ändringar.

Beträffande besvärstidens beräkning anför de sakkunniga bl. a. följande.

Besvärstid bör naturligen liksom enligt gällande rätt räknas från den

dag, då klaganden fick del av det slutliga beslutet, vilket uttryckt med de

sakkunnigas terminologi är den dag, då beslutet tillkännagavs klaganden.

Bestämmelser om hur beslut skall tillkännagivas återfinnes i 11 kap. 8 §

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

förslaget. Enligt förslaget skall slutligt beslut tillkännagivas genom delgivning

av en expedition som fullständigt återger beslutet. Mottagandet av en

ofullständig expedition torde i enlighet härmed ej kunna tjäna som utgångspunkt

för tidsberäkning. En förutsättning för att besvärstiden skall börja

löpa måste över huvud taget vara att delgivning av beslutsexpeditionen skett

i godtagbar ordning. Andra former av tillkännagivande än delgivning av

expedition kan vara föreskrivna i specialförfattning. Särskilt märkes, att

beträffande kommunal myndighets beslut, mot vilket talan föres genom

kommunalbesvär, kommunallagarnas föreskrifter om besluts tillkännagivande

länder till efterrättelse framför lagens bestämmelser. Sådana beslut

blir att anse såsom tillkännagivna för klaganden den dag då verkställd

justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å kommunens

anslagstavla.

Resultatet av övervägandena blir sålunda, att en gemensam bestämmelse

om tre veckors besvärstid bör meddelas för förvaltningsbesvär och kommunalbesvär,

därvid tiden bör beräknas från den dag, då beslutet tillkännagavs

klaganden. I fråga om förvaltningsbesvär bör emellertid undantag från

den gemensamma besvärstidsregeln göras med avseende å klagan över beslut

under förfarandet; beträffande dessa bör en kortare talefrist å en vecka

gälla. Vidare bör för förvaltningsbesvär av menighet över slutligt beslut

den avvikelsen från den gemensamma besvärstidsregeln stadgas, att besvärstiden

skall vara två veckor längre än enligt huvudregeln. I enlighet

härmed föreslås, att i 1 § första stycket inledningsvis angives, att den, som

vill anföra förvaltningsbesvär eller kommunalbesvär över myndighets beslut,

skall inkomma med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag, då beslutet

tillkännagavs honom. Vidare föreslås i 1 § andra stycket en föreskrift av

innehåll att för förvaltningsbesvär över beslut under förfarandet, som icke

meddelats i samband med slutligt beslut, dock skall gälla en besvärstid av

en vecka från den dag, då beslut vari ändring sökes tillkännagavs klaganden.

Slutligen föreslås, att i 2 § stadgas, att menighet för anförande av förvaltningsbesvär

över slutligt beslut skall tillgodonjuta två veckor längre besvärstid

än den i 1 § första stycket föreskrivna.

Härutöver bör anmärkas att i förslagets 1 kap., som innehåller bestämmelser

om lagens tillämpningsområde, föreskrives att i den mån författning,

som utfärdats med riksdagen, efter dennas hörande eller i överensstämmelse

med riksdagens beslut, upptar bestämmelse som avviker från stadgande

i lagen, stadgandet icke skall gälla.

Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu i Kungl. Maj :ts kansli.

Enligt uppgift från justitiedepartementet kommer i mars innevarande år

att framläggas en promemoria på grundval av betänkandet, innehållande

bl. a. förslag rörande utgångspunkten för besvärstidens beräkning inom förvaltningsf

örf arandet.

översyn av byggnadslagen

Enligt uppgift från kommunikationsdepartementet utarbetas f. n. direktiv

för en utredning som är avsedd att tillkallas för att verkställa en allmän

översyn av byggnadslagens bestämmelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

7

Utskottet

Länsstyrelses beslut rörande fastställelse av generalplan, stadsplan, byggnadsplan

eller tomtindelning ävensom beslut beträffande utomplansbestämmelser

skall enligt 150 § byggnadslagen meddelas efter anslag, dvs.

genom att hållas tillgängligt vid en tidpunkt som, vanligen föregående dag,

angivits genom anslag i myndighetens lokaler. Den som är missnöjd med beslutet

har att inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades anföra

besvär hos Konungen. Talerätt tillkommer dock endast sakägare som i ärendet,

hos byggnadsnämnden i samband med förslagets utställande för granskning

eller hos länsstyrelsen, framställt yrkande som helt eller delvis lämnats

utan bifall. Bestämmelserna kompletteras genom föreskrifter i byggnadsstadgan,

vilka ålägger länsstyrelsen att sända personliga underrättelser

med posten till de sakägare som enligt vad nyss sagts har rätt att klaga

över beslutet.

I motionerna — som i sin motivering dock endast talar om beslut rörande

tomtindelning — hemställes om sådan ändring av 150 § att besvärstiden

skall räknas från den dag klaganden får del av beslutet i stället för dagen

för beslutets meddelande. Som skäl härför åberopas att gällande ordning

kan medföra rättsförluster genom att den som vill besvära sig icke får

del av beslutet förrän hela besvärstiden eller en stor del därav gått till ända.

Som framgår av redogörelsen ovan gällde den av motionärerna önskade

ordningen före tillkomsten av 1931 års stadsplanelag. Länsstyrelsens fastställelsebeslut

i ifrågavarande ärenden vann alltså inte laga kraft förrän

delgivning bevisligen skett med samtliga sakägare och därefter besvärstiden

löpt ut. Med hänsyn till de viktiga rättsverkningar för både staden och

den enskilde som var knutna till tomtindelningens fastställande ansågs vid

lagens tillkomst nödvändigt med en fast utgångspunkt för besvärstidens beräknande

för att undvika att fastställelsebesluten onödigt fördröjdes. I enlighet

härmed föreskrevs att länsstyrelsens beslut rörande fastställelse av

tomtindelning skulle meddelas efter anslag och besvärstiden räknas från

den dag beslutet meddelades. Genom senare vidtagna lagändringar har stadgandet

utsträckts till att avse jämväl länsstyrelsens beslut i övriga berörda

planärenden. Det har därvid åberopats att rättsverkningarna av fastställandet

av dylika planer och bestämmelser till sin betydelse är jämförbara med

dem som följer av fastställandet av tomtindelning. Därjämte har i syfte att

vinna större säkerhet mot rättsförluster år 1959 införts den nyss angivna

skyldigheten för länsstyrelse som meddelat beslutet att avsända personlig

underrättelse därom till var och en som har rätt att klaga över beslutet. I

olika omgångar har därjämte vidtagits ändringar framför allt beträffande

fullföljdsrätten i syfte att främja en snabbare handläggning av dessa ärenden.

Fastställelsebesluten enligt 150 § byggnadslagen är avgörande bl. a. för

möjligheten att erhålla byggnadslov och att använda fastigheten som kre
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1968

ditunderlag. Dröjsmål med fastställandet kan därför medföra icke oväsentliga

olägenheter både för det allmänna och den enskilde. Om motionärernas

förslag genomföres skulle i många fall beslutens lagakraftvinnande fördröjas

genom svårigheter att med delgivning nå alla klagoberättigade sakägare.

Olägenheterna härav måste givetvis vägas mot de fördelar i rättssäkerhetshänseende

som kan vinnas i form av ökad trygghet för att en sakägare

som vill överklaga beslutet inte går förlustig sin rätt. Enligt utskottets

mening har motionärerna inte anfört skäl som motiverar en annan avvägning

härvidlag än den som skett då den nu gällande ordningen införts.

Att märka är också att länsstyrelsens beslut i hithörande ärenden numera

regelmässigt föregås av ett utställningsförfarande i samband med byggnadsnämndens

behandling, varvid tillfälle beredes sakägarna att granska uppgjorda

förslag och framföra eventuella erinringar. Det synes kunna förutsättas

att sakägare som sålunda får kännedom om föreliggande förslag och

icke är tillfredsställd därmed håller sig underrättad om ärendets behandling

och utgång hos länsstyrelsen, ökad säkerhet för att den som äger intresse

att fullfölja talan mot ett beslut icke löper fara att förlora sin rätt

på grund av bristande kännedom om beslutet och den tidpunkt från vilken

besvärstiden räknas har vidare vunnits genom länsstyrelsens ovan berörda

underrättelseskyldighet.

Till nu anförda skäl för avstyrkande av motionerna kommer att Kungl.

Maj :t enligt uppgift avser att inom kort på grundval av besvärssakkunnigas

slutbetänkande framlägga en promemoria, innehållande bl. a. förslag rörande

utgångspunkten för besvärstidens beräkning inom förvaltningsförfarandet,

vilken torde vara av intresse även för bedömandet av utformningen

av den speciella besvärsregel som berörs i motionerna. Beaktas bör jämväl

att direktiv f. n. utarbetas för en utredning, som är avsedd att tillkallas

för att verkställa en allmän översyn av byggnadslagens bestämmelser.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits anser utskottet att motionerna icke

bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet får därför hemställa
att

motionerna 1:47 och 11:73 icke måtte bifallas.

Stockholm den 5 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Knut Johansson

(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s),

Ernulf (fp)*, Hansson (s)* och fru Landberg (s)*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), Grebäck

(ep), Hedin (h), Tobé (fp)*, Svenning (s), fru Ekroth (s) och herr

Hammarberg (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB

680175

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.