Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utjämning genom kyrkofonden av kostnad för lön till kyrkovaktmästare. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 426 i första kammaren av herr Ernst Olsson m. fl. och nr 520 i andra kammaren av herr Börjesson i Glömminge in. fl.

1968-02-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utjämning genom kyrkofonden av kostnad för lön till kyrkovaktmästare. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 426 i första kammaren av herr Ernst Olsson m. fl. och nr 520 i andra kammaren av herr Börjesson i Glömminge in. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1968

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utjämning genom

kyrkofonden av kostnad för lön till kyrkovaktmästare.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 426 i första kammaren av herr Ernst

Olsson m. fl. och nr 520 i andra kammaren av herr Börjesson i Glömminge

in. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om prövning och förslag rörande utjämning

genom kyrkofonden av pastoratets kyrkovaktmästarlönekostnader enligt

i stort sett samma principer som gäller i fråga om kyrkomusikerlönekostnaderna.

Motionerna

I motionerna framhålles att den reglering genom kyrkofonden som sker

i fråga om pastoratens kostnader för avlönandet av präster och kyrkomusiker

medför en betydelsefull kostnadsutjämning mellan pastoraten. Motionärerna

påpekar att någon motsvarande ordning inte tillämpas för avlönandet

av kyrkovaktmästarna, oaktat också kostnaderna härför kan innebära

betydande variationer i belastningen av de olika pastoraten.

Motionärerna anser att en höjning av församlingsavgiften, som f. n. utgår

med 10 öre, med ett eller annat öre troligen skulle kunna reglera utjämningen

av kyrkovaktmästarlönerna (anm. motionärerna avser här uppenbarligen

den s. k. allmänna kyrkoavgiften, vilken pastoraten årligen har att

inbetala till kyrkofonden med f. n. det angivna beloppet för skattekrona; se

härom nedan). Utjämningen kunde enligt motionärerna även begränsas till

en vaktmästare per församling, vilket skulle hjälpa de små och svaga kyrkliga

enheterna.

Gällande bestämmelser m. m.

Kyrkofonden

Kyrkofonden skall enligt 1 § lagen om kyrkofond den 30 augusti 1932 (nr

404) användas för kyrkliga ändamål på sätt i lagen bestämmes och förvaltas

av statskontoret. Fondens huvudsakliga uppgift är att fungera som

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1968

en utjämningsfond för pastoraten i vad angår dessas kostnader för avlönande

av präster och — från och med den 1 januari 1952 — även kyrkomusiker.

Fonden står emellertid också för en hel del andra kostnader såsom

för pastoratsadjunkter, pastoratens skogsbiträden, tjänste- och familj epensioner

för präster och avgifter till ATP, vilka om fonden icke funnes

skulle belasta pastoraten. Det system efter vilket utjämning sker är ganska

komplicerat och skall här beskrivas endast i grova drag. En utförlig redogörelse

härför samt för fondens uppkomst och utveckling, inkomster och

utgifter återfinnes i kyrka—statutredningens betänkande SOU 1967: 46

särskilt s. 142—155.

Då pastoratet skall betala sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader,

skall det i första hand använda avkastningen av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar,

d. v. s. löneboställen, prästlönefonder, eventuella andelar

i stiftets prästlönej ordsfond och prästlönefondshemman samt det s. k. klockarboställskapitalet.

Om dessa tillgångar lämnar så stor avkastning att

det blir överskott, skall pastoratet inleverera hälften av överskottet till

kyrkofonden. I den mån avkastningen inte förslår till bestridandet av lönekostnaderna,

får utdebitering för ändamålet ske inom pastoratet intill det

öretal för skattekrona, högst tjugo, som Kungl. Maj :t för varje år bestämmer.

Sålunda uttaxerat belopp brukar benämnas församlingsavgift. Om

ytterligare medel erfordras för att täcka lönekostnaderna, äger pastoratet

erhålla tillskott ur kyrkofonden. Dessa tillskott, som utgår till cirka 4/s av

pastoraten, uppgick budgetåret 1964/65 till omkring 31 miljoner kronor och

utgör kyrkofondens största utgiftspost. Fondens viktigaste inkomstkälla är

den s. k. allmänna kgrkoavgiften, som sedan år 1932 erlägges av varje pastorat

med ett av Kungl. Maj :t för varje år fastställt öretal för skattekrona.

Vid fastställande av öretal för församlingsavgifterna och för den allmänna

kyrkoavgiften skall enligt 8 § kyrkofondslagen tillses att kyrkofondens inkomster

under året såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter. Mellan

församlingsavgiften och den allmänna kyrkoavgiften råder vidare det sambandet

att öretalet för församlingsavgifterna skall bestämmas till dubbla

beloppet av öretalet för kyrkoavgiften, dock högst till tjugo. Sedan kyrkoavgiften

tillkom har den regelmässigt bestämts till tio öre eller mera, och församlingsavgifterna

således utgått efter tjugo öre för skattekrona. Varje år

verkställes en ekonomisk reglering mellan pastoraten och kyrkofonden. Denna

reglering sker genom två särskilda förfaranden, nämligen dels avräkning,

vid vilken bestämmes de belopp, som vederbörande pastorat skall erlägga

i allmän kyrkoavgift samt, i förekommande fall, erhålla i tillskott ur

kyrkofonden, dels fastställande av kyrkofonden tillkommande överskottsmedel.

För 1967 års avräkningar mellan pastoraten och kyrkofonden har

öretalet för den allmänna kyrkoavgiften fastställts till tio öre och för församlingsavgiften

till tjugo öre per skattekrona. Bestämmelserna om regleringen

av kyrkofondens och pastoratens ekonomiska mellanhavanden ater
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 196S 3

finnes i reglementet den 15 februari 1935 (nr 18) för ecklesiastik medelsförvaltning.

Lagen om församlingsstgrelse

Enligt 3 § lagen den 2 juni 1961 (nr 436) om församlingsstyrelse skall två

eller flera församlingar som bildar ett pastorat, om Konungen ej annorlunda

förordnar, utgöra kyrklig samfällighet för handhavande av de angelägenheter

som enligt lag och författning ankommer på pastoratet. Till sådana

angelägenheter hör enligt 2 § bl. a. frågor om avlöningsförmåner åt präst,

kyrkomusiker och annan personal. Församlingar må även eljest förenas till

kyrklig samfällighet för handhavande av en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter.

Samfälligheternas antal uppgick den 1 juli 1966 till

121, varav 21 nybildats sedan år 1964.

1965 års beslut om skatteutjämningsbidrag

Statsmakterna har år 1965 fattat beslut om ett nytt skatteutjämningssystem

att gälla från och med år 1966 (KF 3/6 1965, nr 268). Det nya systemet,

som icke berör den skatteutjämning som sker via kyrkofonden, innebär

i korthet, att skatteer sättningen i anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer

jämte skattelindringsbidraget till synnerligt skattetyngda kommuner

upphör och ersättes med skatteutjämningsbidrag. Till såväl de borgerliga

som de kyrkliga kommunerna (församlingar, pastorat och annan kyrklig

samfällighet som äger beskattningsrätt) skall bidrag utgå av statsmedel,

när skattekraften, d. v. s. antalet skattekronor per invånare, understiger en

viss nivå enligt taxeringen för bidragsåret (skatteutjämningsbidrag vid brist

på skattekraft). Bidraget utgår som tillskott på skatteunderlag upp till en

total skattekraft, som varierar med hänsyn till kommunens geografiska

läge. På samma sätt som skedde beträffande de upphörda tillskjutna skatteunderlagen

i anledning av ortsavdragsreformerna erhålles de belopp, som

skall utbetalas till den kyrkliga kommunen, genom att multiplicera tillskottet

på skatteunderlag med den utdebiteringssats, som kommunen fastställt

för bidragsåret. För pastorat eller annan kyrklig samfällighet, som omfattar

två eller flera församlingar, skall tillskottet av skatteunderlag utgöra summan

av sådana tillskott till församlingarna. Om ett pastorat har högre skattekraft

än den för området gällande skattekraftsgränsen men en av församlingarna

i pastoratet har lägre skattekraft och därför är berättigad till tillskott,

äger pastoratet utnyttja detta tillskott vid beräkningen av sina inkomster.

-— Till de kyrkliga enheterna utgår icke — till skillnad mot vad

som gäller för de borgerliga kommunerna — statligt bidrag vid hög utdebitering.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Vid 1963 års riksdag väcktes i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr

95 angående vissa anslag ur kyrkofonden in. in. motioner, vari hemställdes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1968

»om prövning och förslag rörande utjämning genom kyrkofonden av pastoratens

kyrkvaktmästarlöner enligt i stort sett samma principer som gäller i

fråga om kyrkomusikerlönekostnaderna».

Tredje lagutskottet uttalade i anledning av motionerna i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 25 år 1963 följande.

Utskottet finner det önskvärt att, såsom motionärerna åsyftat, de mindre

församlingarna om möjligt beredes lättnad beträffande utgifterna för kyrkvaktmästare.

Det synes emellertid tveksamt om den i motionerna anvisade

utvägen innebär den lämpligaste lösningen av spörsmålet. Sålunda har

Svenska pastoratens riksförbund i ett nyligen till Biskopsmötet lämnat yttrande

avstyrkt, att kyrkvaktmästarlönekostnaderna regleras över kyrkofonden.

Pastoratsförbundet har funnit att, om kyrkofondens utgiftsökning

skulle i sin helhet täckas genom kyrkoavgiften, denna måste höjas kraftigt.

Därtill kommer enligt pastoratsförbundet att reformen mången gång skulle

medföra en avsevärd minskning av det allmänna skattelindringsbidraget.

Utskottet får också erinra om att en viss utjämning kan vinnas, därest församlingarna

enligt församlingsstyrelselagens bestämmelser går samman och

bildar enheter med större ekonomisk bärkraft. Oaktat utskottet kan instämma

i motionernas syfte, anser emellertid utskottet med hänsyn till det anförda

att motionerna icke för närvarande bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Frågor om kyrkofondens användning behandlades år 1963 även av kyrkomötet.

Andra tillfälliga utskottet, som behandlade ett betänkande i ämnet av

1958 års kyrkomötes utredningsnämnd och en i anledning av betänkandet

väckt motion, anförde därvid i sitt av kyrkomötet godkända utlåtande nr 15,

att tredje lagutskottets ovan berörda utlåtande utvisade, att man insåg behovet

av en utjämning på området, men att frågan ställdes på framtiden.

Härefter uttalade tillfälliga utskottet bl. a. följande.

Det arbete, som i alltmer ökad omfattning och intensitet bedrives på riksoch

stiftsplanen, är oumbärligt för en nutida verksamhet i lokalförsamlingarna.

Detta motiverar, att erforderliga medel ställes till förfogande och att

detta sker via kyrkofonden, eftersom kyrkan saknar möjlighet till utdebitering

för hela riket, respektive stiften.

Det är icke utskottet möjligt att ange vilka belopp som erfordras för tillgodoseende

av här ovan uppräknade yrkanden. Det kan nämnas, att kyrkoavgift,

maximerad till 20 öre per skattekrona, nu uttages med 11 öre och att

1 öre per skattekrona tillför kyrkofonden ca 4,5 miljoner kr. per år. Det må

också framhållas, att det allmännas utgifter för skatteutjämning för lcyrkoförsamlingarna

via riksbudgeten minskas genom att denna utjämning sker

via kyrkofonden.

Utskottet vill, utan att binda sig för varje här ovan föreslagen åtgärd —

även andra möjligheter kan yppas — förorda en utredning. Skatteutjämning

via kyrkoavgiften anser utskottet emellertid vara principiellt riktig och ge

uttryck åt en inbördes solidaritet inom kyrkan.

I likhet med utredningsnämnden anser utskottet med hänsyn till vad sålunda

anförts, att en utredning om kyrkofondens framtida användning är

påkallad. Givetvis får det förutsättas, att samråd med andra pågående utredningar

i lämplig utsträckning äger rum.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1968

5

I anledning av det anförda hemställde utskottet att kyrkomötet ville i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om kyrkofondens framtida användning

med särskilt beaktande av möjligheterna att ernå en skatteutjämning

mellan församlingar med olika skatteunderlag.

Kyrkomötet avlät skrivelse med sagda hemställan till Kungl. Maj :t den

2 oktober 1963 (skrivelse nr 33).

Vid 196A års riksdag väcktes motioner med i huvudsak samma yrkande

som de ovan omnämnda vid föregående års riksdag. Tredje lagutskottet erinrade

i sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna (nr 31) om

1963 års kyrkomötes skrivelse i ämnet och fann under hänvisning härtill

någon riksdagens åtgärd ej vara påkallad.

Kyrkomötets skrivelse har därefter av Kungl. Maj :t överlämnats till 1958

års utredning kyrka—stat för övervägande. Utredningen har behandlat skrivelsen

i sitt år 1967 avlämnade betänkande X angående kyrklig egendom,

skattefrågor och prästerskapets privilegier (SOU 1967:46). Utredningen

uttalar (s. 209 ff) efter att ha påvisat att den ojämförligt största delen av

kyrkofondens inkomster utgöres av den allmänna kyrkoavgiften och endast

till en ringa del av avkastning av fondkapitalet, att hänsynen till kapitalets

tillkomst och rättsliga ställning i och för sig inte behöver utgöra något hinder

för att kyrkofondsmedel tas i anspråk även för skatteutjämning mellan

församlingarna för det fall och i den mån så skulle anses påkallat. Å andra

sidan framhåller utredningen att en avsevärd utjämning av skillnaderna i

skattetryck skett mellan församlingarna genom det nya skatteutjämningssystem

som införts med giltighet från och med år 1966 (se ovan sid. 3).

Angelägenheten av en allmän skatteutjämning genom kyrkofonden har därför

enligt utredningen numera minskat. Utredningen erinrar vidare om den

möjlighet församling enligt församlingsstyrelselagen har att ingå i ekonomisk

gemenskap — samfällighet — med annan eller andra församlingar.

Om denna möjlighet tillvaratages torde de ojämnheter i skattetrycket, som

alltjämt kvarstår, kunna i stor utsträckning elimineras. Med hänsyn till det

anförda kan det enligt utredningen ifrågasättas om en utredning i det av

kyrkomötet angivna huvudsyftet — skatteutjämning mellan församlingar

med olika skatteunderlag — numera är påkallad. I vart fall kan — slutar

utredningen — en sådan tidsödande utredning icke ske genom kyrka—statutredningens

försorg.

Betänkandet övervägs f. n. i Kungl. Maj :ts kansli.

Utskottet

Kyrkofondens huvudsakliga uppgift är att fungera som en utjämningsfond

för pastoraten i vad gäller deras kostnader för avlönandet av präster

och — från och med den 1 januari 1952 — även kyrkomusiker. Till dessa

kostnader skall pastoraten i första hand använda avkastningen av sina

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1968

präst- och kyrkomusikerlönetillgångar, dvs. löneboställen, prästlönefonder,

eventuella andelar i stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman

samt det s. k. klockarboställskapitalet. Om dessa tillgångar lämnar så stor

avkastning att det blir överskott, skall pastoratet inleverera hälften av överskottet

till kyrkofonden. I den mån avkastningen inte förslår till bestridande

av lönekostnaderna utdebiteras för ändamålet viss s. k. församlingsavgift,

och om ytterligare medel erfordras erhålles tillskott ur kyrkofonden.

I motionerna framhålles att någon motsvarande ordning inte gäller beträffande

pastoratens utgifter för avlönandet av kyrkovaktmästarna, oaktat

dessa kostnader kan innebära betydande variationer i belastningen av de

olika pastoraten. Motionärerna hemställer att riksdagen måtte begära att

Kungl. Maj:t prövar och framlägger förslag om utjämning via kyrkofonden

också beträffande pastoratens löneutgifter för kyrkovaktmästarna.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen fann utskottet då samma

hemställan prövades av 1963 års riksdag det i och för sig vara önskvärt

att de mindre församlingarna om möjligt bereddes lättnad i fråga om

utgifterna för kyrkovaktmästare. Utskottet ansåg det dock tveksamt om den

av motionärerna anvisade vägen innebar den lämpligaste lösningen av

spörsmålet och erinrade därvidlag bl. a. om att en viss utjämning kunde

vinnas om församlingarna enligt församlingsstyrelselagens bestämmelser

gick samman och bildade enheter med större ekonomisk bärkraft. Dessa

uttalanden, som godkändes av riksdagen, synes alltjämt gälla. Härutöver

må framhållas att angelägenheten av en reglering genom kyrkofonden

i viss mån minskat i styrka genom den utjämning av skillnaderna i skattetryck

mellan församlingarna som skett genom det nya skatteutjämningssystern

som trätt i kraft den 1 januari 1966. Enligt detta utgår till såväl de

borgerliga som kyrkliga kommunerna bidrag av statsmedel, när skattekraften,

dvs. antalet skattekronor per invånare, understiger en viss nivå enligt

taxeringen för bidragsåret. I förevarande sammanhang bör dock uppmärksammas

att — till skillnad mot vad som gäller för de borgerliga kommunerna

— statligt bidrag i anledning av hög utdebitering inte utgår till de kyrkliga

enheterna.

Till vad nu sagts kommer att frågan om skatteutjämning mellan församlingar

med olika skatteunderlag nyligen övervägts av kyrka-statutredningen

i anledning av en framställning från 1963 års kyrkomöte rörande

kyrkofondens framtida användning. Utredningens överväganden har framlagts

i ett år 1967 avgivet betänkande som alltjämt är beroende av Kungl.

Maj :ts prövning.

Vid nu anförda förhållanden finner utskottet — oaktat alt uttalandet

om önskvärdheten av en lättnad för de mindre församlingarna i fråga om

utgifterna för kyrkovaktmästare alltjämt äger giltighet — att någon riksdagens

åtgärd i anledning av motionerna inte för närvarande är påkallad,

varför utskottet får hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1968

att motionerna 1:426 och 11:520 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson

(s), Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson

(fp), Hansson (s) och Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg

(fp), fru Torbrink (s), herrar Hedin* (h), Persson i Tandö (s),

Tobé (fp) och Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.