Utlåtande i anledning av uäckt motion om förbud mot användning av spö m. m. vid hästtävling. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 121 av herr Gustafsson i Borås m. fl.
1968-03-12 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1968:22, Utlåtande i anledning av uäckt motion om förbud mot användning av spö m. m. vid hästtävling. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 121 av herr Gustafsson i Borås m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av uäckt motion om förbud mot användning
av spö m. m. vid hästtävling.
Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och
till lagutskott hänvisad motion, nr 121 av herr Gustafsson i Borås m. fl.
I motionen föreslås
»att i lagen om djurskydd av den 19 maj 1944 införes förbud mot att under
träning eller tävling inom hästsporten använda spö eller annat drivningsmedel
eller att på annat sätt med våld driva fram en häst samt att utskottet
måtte utforma den erforderliga lagtexten».
Motionen m.m.
1 motionen framhålles att det är svårt att veta, om någon förbättring
inträtt rörande hästarnas behandling vid träning och tävling efter 1965 års
ändringar i djurskyddslagstiftningen. TV-utsändningar från tävlingar har
emellertid enligt motionärerna givit upprepade prov på uppenbara missförhållanden.
Det är sålunda inte ovanligt, att hästarna under skurar av spörapp
pressas fram. Motionärerna anser att man måste befara, att sådant
förekommer också under träning då ingen övervakning torde förekomma.
Misshandel såväl vid träning som tävling måste enligt motionärerna ligga
snubblande nära med tanke på att hästsporten i dag omsätter omkring 300
miljoner kronor årligen och väldiga summor står på spel vid ett enda lopp.
I motioner till 1965 års höstriksdag framställdes yrkande om bättre övervakning
vid hästtävlingar. Vad som oupphörligt händer motiverar enligt
motionärerna att nu gå längre och ifrågasätta förbud mot spö eller andra
drivningsmedel såväl vid träning som tävling. Det kan inte anses tillräckligt
att överlämna beivrandet av fallen till hästsportorganisationerna. Samhället
har, anser motionärerna, ett uppenbart ansvar.
Den numera obligatoriska veterinärkontrollen har enligt motionärerna
säkerligen haft god effekt när det gäller att bedöma en hästs kondition inför
start på tävling men synes inte ha kunnat hindra misshandel under tävling
och ännu mindre under träning. Om ett absolut förbud mot drivningsmedel
införes vid träning och tävling, skulle hästens medfödda tävlingslust, som
det ofta talas om, få komma till sin rätt. Ett dylikt förbud skulle, slutar motionärerna,
också stå i god överensstämmelse med andemeningen i gällande
djurskyddslagstiftning, där det inte finns något undantag för hästsporten.
0111278 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 22.
opaginerad Kontrollera mot PDF
''2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968
Till utskottet har i anledning av motionen inkommit en den 28 februari
1968 dagtecknad skrift irån Svenska travsportens centralförbund.
Gällande bestämmelser
Beträffande huvuddragen av gällande bestämmelser om djurskydd hänvisar
utskottet till redogörelsen härför i utskottets utlåtande 1968: 20.
Där redovisade allmänna bestämmelser i djurskyddslagen gäller också
offentliga häst- och ryttartävlingar. Liksom eljest gäller således att tillsynen
över djurens vård och behandling utövas av hälsovårdsnämnden i
orten. Nämnden skall enligt lagen utse en eller flera tillsynsmän. Vid tillsynen
skall länsveterinären och distrikts- eller stadsveterinären medverka.
Länsstyrelsen har att verka över att tillsynen behörigen fullgöres, och högsta
tillsynen tillkommer veterinär styrel sen.
Häst- och ryttartävlingar är dessutom underkastade bestämmelserna i
kungl. kungörelsen den 6 november 1959 (nr 486) om offentlig förevisning
av djur (förevisningskungörelsen). Kungörelsen ändrades med verkan från
den 1 januari 1967 i syfte att öka skyddet mot djurplågeri vid offentliga
tävlingar med djur. Enligt 1 § skall förevisning av djur på tävlingsbana stå
under särskilt överinseende av veterinärstvrelsen i samverkan med de övriga
tillsynsmyndigheter som avses i djurskyddslagen. Vad som gäller om förevisning
gäller också sådan övning med djur som utgör förberedelse till
förevisning. Veterinärstyrelsen skall enligt 2 § i erforderlig utsträckning
genom inspektioner låta undersöka hur djuren handhas. Beträffande besiktning
av djuren gäller enligt 3 § första stycket att behörighet härtill tillkommer
— utöver vad som följer av 15 § djurskyddslagen — också tillstädesvarande
polisman. För att i särskilt fall kunna bedöma hur djur behandlas vid
förevisning eller övning äger enligt 3 § andra stycket läns-, distrikts- eller
stadsveterinär eller den som för ändamålet utsetts av veterinärsstyrelsen
påkalla demonstration av tillvägagångssättet och närvara vid sådan demonstration.
Om veterinärstyrelsen finner att djur handhas i strid med gällande
djurskyddsbestämmelser, äger den enligt 4 § förbjuda att djuret förevisas
offentligt eller används vid övning. Innan offentlig tävling med djur äger
rum på tävlingsbana, skall banan enligt 4 a § — tillagd med verkan från år
1967 — besiktigas av veterinär som förordnats av veterinärstyrelsen. Sådan
veterinär skall närvara vid tävlingen. Om djur utsättes eller befaras kunna
bli utsatt för djurplågeri, äger veterinären med omedelbar verkan helt eller
delvis förbjuda att tävlingen hålles eller fortsättes eller att visst eller vissa
djur deltager däri. Det ankommer enligt 11 § på polismyndighet att inställa
förevisning eller övning som blivit förbjuden av styrelsen.
I överensstämmelse med den nya bestämmelsen i 4 a § har veterinärstyrelsen
förordnat banveterinärer och ställföreträdare för dessa vid landets
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 11)68
tävlingsbanor för trav- och galoppsport. Banveterinärer för andra hästsporttävlingar
förordnas i varje särskilt fall innan tävling äger rum.
Här må också nämnas att hästsportens olika organisationer utfärdat reglementen
för olika tävlingsformer, vilka även innehåller bestämmelser om
användande av spö. I reglemente för offentliga travtävlingar, fastställt av
Svenska travsportens centralförbund, stadgas sålunda bl. a. följande.
Störande rop och oljud samt bruk av piska äro förbjudna. Körspö får
användas men endast till lätt drivning. Körspö får ej föras i sidled utåt och
får ej användas för slag mot sulky eller mot hästens utrustning i övrigt.
Körspö får ej ha större längd än 125 centimeter och skall vara av typ,
som måldomarnämnden godkänt. Missbruk av detsamma liksom all annan
olämplig drivning är förbjuden och skall bestraffas. Olämplig behandling
av häst eller annat olämpligt uppträdande på banan, i stallar, under transporter
eller under träning bestraffas enligt reglementets straffbestämmelser,
vare sig förseelsen begåtts under pågående tävlingar eller vid annan tidpunkt,
oavsett platsen. Följande straff kan utdömas: a) varning, b) böter
t. o. m. 2 000 kr., c) körförbud i offentliga tävlingar, d) förbud att beträda
till Centralförbundet anslutna föreningars banor, e) uteslutning från offentliga
tävlingar av hästägare tillhöriga hästar, vilket straff kan skärpas att
gälla även om hästarna övergår i annan persons ägo. Körförbud, förbud att
beträda bana och uteslutning av häst kan ådömas för viss tid eller för alltid.
Straff för överträdelse av reglementet eller andra av Centralförbundet eller
vederbörande sällskap utfärdade bestämmelser ådöms av måldomarnämnden,
sällskaps styrelse samt Centralförbundets arbetsutskott eller styrelse.
Enligt uppgift från nämnda centralförbund tillämpas härjämte numera
vid alla svenska travbanor en regel som innebär att drivning med körspö får
ske endast under förutsättning att samtidigt båda händerna används för
tömföring.
Tidigare riksdagsbehandling
Djurskyddsförhållandena inom hästsporten togs upp i interpellationer
vid 1961 och 1962 års riksdagar.
I svar i andra kammaren den 30 maj 1961 anförde dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, angående förekomsten av djurplågeri
vid hästsport hl. a. följande.
Frekvensen av dödsfall vid hästtävlingar i Sverige betecknas---av
veterinärstyrelsen som mycket låg i fråga om travtävling och som låg i
fråga om galopp. Frekvensen av hjärtdöd betecknas som än lägre.
Det finns inte belägg för att vid ifrågavarande tävlingar inträffade dödsfall
berott på att hästarna utsatts för onormal ansträngning och ännu mindre
för att djurplågeri varit orsaken. Flertalet dödsfall torde orsakas av olyckshändelser,
som föranleder avlivning. Där hjärtdöd inträffat synes hästarna,
såvitt hittills kunnat visas, på grund av genomgångna eller latenta infektio
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968
ner ha erhållit sådana skador på hjärtat, att deras förmåga att uthärda ansträngning
varit mindre än andra hästars och alltså mindre än normalt. Det
har hittills inte framkommit några omständigheter, som tyder på att dessa
förhållanden varit kända när hästarna startats. Det rör sig också om sjukdomstillstånd,
som är mycket svåra att upptäcka och diagnostisera även för
veterinär.
Varje tävlingsledning inom såväl trav som galopp är ålagd utse vissa funktionärer,
som är skyldiga att ingripa bl. a. mot överträdelser av djurskyddsbestämmelserna.
Banveterinären följer sålunda loppen och besiktigar hästarna
före och efter löpningarna. Reglementena tillåter ej annat än »lätt
drivning» av hästarna och förseelser häremot bestraffas. Särskilda bankontrollanter
ser också till att missbruk av spö ej förekommer. Sjuka hästar
får ej starta, och banveterinären äger därvid föreslå startförbud. Om veterinärens
förslag ej följes av ledningen riskerar denna anmälan för djurplågeri.
Slutligen vill jag gärna understryka, att det här i regel rör sig om mycket
dyrbara hästar, som efter en framgångsrik tävlingssejour har ett stort
avelsvärde. Det torde vara få djur som får en så omsorgsfull skötsel, utfodring
och träning som dessa, och deras värde i förhållande till prissummorna
i löpningarna är så stort, att ingen gärna riskerar överansträngning
och dödsstörtningar.
Såsom framgår av det nu anförda har jag från närmast ansvarigt myndighetshåll
inte fått något belägg för att sådana missförhållanden, som de
åsyftade, verkligen råder eller misstänkes råda på våra tävlingsbanor.
Under år 1965 antog riksdagen förslag till ändringar med syfte att i olika
avseenden förbättra vården och behandlingen av djur. Ändringarna, som
grundats på förslag av särskilt tillkallad sakkunnig (djurskyddsutredningen),
innebar bl. a. att gärningsbeskrivningen vid djurplågeri skärptes
och trädde, i de delar som här är av intresse, i kraft den 1 juli 1966. I propositionen
(1965: 138) berördes även vissa spörsmål som kunde lösas utan
riksdagens medverkan, såsom frågor om tillsynen av djurskyddslagens efterlevnad
och om vissa hästtävlingar. Beträffande vad som därvid uttalades
och i övrigt förekom i lagstiftningsärendet i tillsynsfrågan hänvisar utskottet
till redogörelsen i utskottets utlåtande 1968: 21.
Vad gäller djurskyddet vid vissa hästtävlingar uttalade föredragande
departementschefen, statsrådet Kling, bl. a. följande.
De olyckor som på senare år har inträffat inom den gren av hästsporten
som kallas terrängritt har i hög grad upprört den allmänna opinionen. Från
djurskyddshåll har yrkats totalförbud mot detta slag av ryttartävlingar. För
egen del anser jag i likhet med utredningsmannen att denna tävlingsgren
inte bör förbjudas. Däremot bör alla tänkbara åtgärder vidtas för att i görligaste
mån förebygga olyckor vid denna tävlingsform liksom vid andra
hästtävlingar och tävlingar med djur över huvud taget.
Från djurskyddssynpunkt fungerar nu gällande bestämmelser i djurskyddslagen
och förevisningskungörelsen inte helt tillfredsställande i tävlingssammanhang.
Fn av anledningarna härtill synes vara att det saknas
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968
fullgoda garantier för att en sakkunnig och effektiv övervakning sker av hur
djuren behandlas under själva tävlingen. Vissa sammanslutningar för hästsportens
utövande har redan nu i sina reglementen föreskrift om att veterinär
skall vara närvarande vid tävling. En sådan ordning bör genomföras för
alla slag av offentliga tävlingar med djur. Ytterligare en brist i nu gällande
bestämmelser synes vara att de inte tillräckligt beaktar att vid tävlingar
endast ett omedelbart ingripande kan tillgodose djurskyddsintresset. Utredningsmannens
förslag att veterinär skall tillerkännas befogenhet att med
omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda tävlingen, om djur utsätts eller
kan befaras bli utsatt för djurplågeri, är ägnat att undanröja denna brist i
den nuvarande lagstiftningen och bör därför genomföras. Bestämmelsen
torde böra utformas så att befogenheten kommer att omfatta även att meddela
förbud för visst eller vissa djur att starta eller att i fortsättningen deltaga
i tävlingen. Däremot synes anledning inte föreligga att — som en remissinstans
har yrkat — i detta sammanhang särskilt beakta träning av
djur som skall deltaga i tävling. Med hänsyn till bestämmelsen i 3 § andia
stycket förevisningskungörelsen, vilken blir tillämplig på veterinär som
skall vara närvarande vid tävling, torde inte heller erfordras ytterligare
föreskrifter om besiktning av tävlingsbana eller föreskrift om att sådan bana
skall godkännas innan den får tas i bruk.
Olika meningar har framförts under remissbehandlingen om hur veterinär
med de befogenheter som nyss har angetts skall utses. För tillgodoseende
av djurskyddsintresset synes det angeläget att kontrollen över tävling
utövas genom en av tävlingsledningen helt oberoende veterinär. Förordnande
att tjänstgöra som tävlingsveterinär bör därför utfärdas av veterinärstyrelsen.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen i denna del
anförde tredje lagutskottet bl. a. följande.
En av anledningarna till att gällande bestämmelser i djurskyddslagen icke
fungerar helt tillfredsställande i tävlingssammanhang torde vara det förhållandet
att det saknas fullgoda garantier för att en sakkunnig och effektiv
övervakning sker av hur djuren behandlas under själva tävlingen. Departementschefens
förslag om föreskrift att en av tävlingsledningen helt oberoende
veterinär skall vara närvarande vid tävling med betogenhet att med
omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda tävlingen, om djur utsätts eller
kan befaras bli utsatt för djurplågeri, synes kunna undanröja förevarande
brist. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser som är förbundna med
att tävling inställs eller avbryts finner emellertid utskottet föreskrift lämpligen
böra utfärdas om att tävlingsbanorna, särskilt vid terrängritt, skall
besiktigas före tävlingen av vederbörande veterinär. Även om veterinär
sålunda tillerkännes rätt att avbryta tävling synes från djurskyddssynpunkt
ytterligare stå att vinna genom förbättrad övervakning från polismyndigheternas
sida i fråga om djurplågeri vid hästtävlingar. — — — Utskottet
vill därför framhålla angelägenheten av att vidare övervakning kom till
stånd. Vad utskottet i förevarande hänseenden anfört bör ges Kungl. Maj :t
till känna.
Frågan om tillsynen i allmänhet av djurskyddslagens efterlevnad behand
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968
lades också av 1967 års riksdag. Också härvidlag hänvisar utskottet till
redogörelsen i utskottets utlåtande 1968: 21.
Vid samma riksdag hesvarade chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Kling, den 30 mars 1967 en enkel fråga i andra kammaren angående skyddet
mot djurplågeri vid hästsporttävlingar. Efter en redogörelse för de ändringar
i förevisningskungörelsen, som trätt i kraft den 1 januari 1967, framhöll
statsrådet att veterinärstyrelsen i överensstämmelse med de nya bestämmelserna
hade förordnat banveterinärer och ställföreträdare för dessa vid
landets tävlingsbanor för trav- och galoppsport samt att banveterinärer för
andra hästsporttävlingar förordnas i varje särskilt fall innan tävling äger
rum. Med anledning av ett uttalande av 1965 års höstriksdag om angelägenheten
av skärpt övervakning från polisens sida i fråga om djurplågeri
vid hästtävlingar upplyste statsrådet att arbete pågår inom rikspolisstyrelsen
med att i samråd med veterinärstyrelsen utfärda anvisningar för att förbättra
polistillsynen vid tävlingarna. Med hänsyn till den korta tid som de
nuvarande bestämmelserna har varit i kraft ansåg statsrådet det ännu vara
för tidigt att uttala sig om effekten av de vidtagna åtgärderna.
Vid innevarande riksdag har justitieministern den 1 februari i första
kammaren besvarat en enkel fråga, huruvida han är beredd att medverka
till åtgärder för att förhindra djurplågeri genom användande av spö vid
trav- och galopptävlingar. I svaret uttalades bl. a. följande.
Enligt vad jag har inhämtat från veterinärstyrelsen har något ingripande
på grund av olämplig spödrivning av häst under tävling inte skett från
banveterinärs sida under det år som det nya övervakningssystemet har varit
i tillämpning. Det behöver givetvis inte betyda att förhållandena är helt tillfredsställande.
Veterinärstyrelsen har för avsikt att senare i vår samla banveterinärerna
för överläggningar om de erfarenheter som hittills bär vunnits. Jag kommer
att med intresse ta del av vad som då framkommer och därefter bestämma
mitt agerande.
Utskottet
I motionen föreslås att i djurskyddslagen införes förbud vid träning och
tävling inom hästsporten mot dels användandet av spö eller annat drivningsmedel,
dels drivning av häst med våld på annat sätt.
De allmänna bestämmelserna i djurskyddslagen liksom brottsbalkens
djurplågeriparagraf gäller också hästsporten. Offentliga häst- och ryttartävlingar
är dessutom underkastade bestämmelserna i 1959 års kungörelse
om offentlig förevisning av djur. Den 1 januari 1967 trädde vissa ändringar
i denna kungörelse i kraft, vilka syftade till att öka skyddet mot
djurplågeri vid offentliga tävlingar med djur. Enligt kungörelsen skall
djur som uppträder på tävlingsbana stå under särskilt överinseende av
veterinärstyrelsen i samverkan med de övriga tillsynsmyndigheter som
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968
avses i djurskyddslagen. Vad som gäller förevisning gäller också sådan
övning med djur som utgör förberedelse till förevisning. För att garantera
eu sakkunnig och effektiv övervakning av djurens behandling vid tävling
skall veterinär alltid närvara vid tävlingen. Denne skall förordnas av veterinärstyrelsen.
Om djur utsätts eller befaras kunna bli utsatt för djurplågeri,
kan veterinären med omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda att
tävlingen hålls eller att visst eller vissa djur deltar i tävlingen. I överensstämmelse
med de nya bestämmelserna har veterinärstyrelsen förordnat
banveterinärer och ställföreträdare för dem vid landets tävlingsbanor för
trav- och galoppspoid. Banveterinärer för andra hästsporttävlingar förordnas
i vai''je särskilt fall innan tävling äger rum. I sammanhanget bör
också erinras om att de reglementen som de olika hästsportförbunden utfärdat
innehåller bestämmelser om spös utseende och användning samt att
överträdelser kan beivras enligt särskilda straffbestämmelser.
Som utskottet uttalade i samband med tillkomsten av nyssnämnda ändringar
i förevisningskungörelsen synes föreskriften om att en av tävlingsledningen
helt oberoende veterinär med vittgående befogenheter ovillkorligen
skall närvara vid varje tävling kunna garantera en sakkunnig och
effektiv övervakning av djurens behandling under själva tävlingen. Med
hänsyn till den korta tid som förflutit sedan de nya bestämmelserna infördes
är det enligt utskottets mening för tidigt att avgöra om ytterligare
åtgärder erfordras för att förhindra djurplågeri inom hästsporten. Om så
skulle visa sig vara fallet hör emellertid de av motionärerna anvisade åtgärderna
otvivelaktigt till dem som måste övervägas. Spörsmålet bör således
enligt utskottets mening följas med största uppmärksamhet och utskottet
noterar med tillfredsställelse att veterinärstyrelsen har för avsikt
att senare i vår samla banveterinärerna för överläggningar rörande de erfarenheter
som vunnits under den tid den nya ordningen gällt. Vad därvid
framkommer bör, liksom de försökslopp utan spö eller andra drivningsmedel
som styrelsen enligt uppgift överväger att ta initiativ till, kunna ge
god vägledning för bedömningen av hithörande frågor. I nuvarande läge
är emellertid någon åtgärd från riksdagens sida icke påkallad.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa
att förevarande motion, II: 121, icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson
(s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s),
Åkesson (fp), Herbert Larsson (s) och Ernulf (fp)*;
från andra kammaren: herrar Levin (s)*, Johansson i Torp (s), Nyberg
(fp), fru Torbrink (s), herrar Hedin (h)*, Svenning (s), From (fp) och
Josefson i Arrie (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Nils-Eric Gustafsson (ep), som ansett
a) att det avsnitt under rubriken Utskottet, som börjar med orden »Som
utskottet» och slutar med orden »icke påkallad», bort ha följande lydelse:
Den år 1966 beslutade föreskriften om att en av tävlingsledningen helt
oberoende veterinär med vittgående befogenheter ovillkorligen skall närvara
vid varje tävling synes kunna bidraga till att viss övervakning sker av
djurens behandling under själva tävlingen men torde inte kunna garantera
att djurplågeri förhindras inom hästsporten. Ytterligare åtgärder är därför
erforderliga och därvid hör de av motionärerna framlagda förslagen otvivelaktigt
till dem som främst måste övervägas.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.
b) att utskottet bort hemställa
att riksdagen i anledning av motionen II: 121 i skrivelse
till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet ovan anfört.
K L Beckmans Tryckerier AB- Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.