Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av uäckt motion om förbud mot användning av spö m. m. vid hästtävling. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 121 av herr Gustafsson i Borås m. fl.

1968-03-12 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:22, Utlåtande i anledning av uäckt motion om förbud mot användning av spö m. m. vid hästtävling. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 121 av herr Gustafsson i Borås m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av uäckt motion om förbud mot användning

av spö m. m. vid hästtävling.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och

till lagutskott hänvisad motion, nr 121 av herr Gustafsson i Borås m. fl.

I motionen föreslås

»att i lagen om djurskydd av den 19 maj 1944 införes förbud mot att under

träning eller tävling inom hästsporten använda spö eller annat drivningsmedel

eller att på annat sätt med våld driva fram en häst samt att utskottet

måtte utforma den erforderliga lagtexten».

Motionen m.m.

1 motionen framhålles att det är svårt att veta, om någon förbättring

inträtt rörande hästarnas behandling vid träning och tävling efter 1965 års

ändringar i djurskyddslagstiftningen. TV-utsändningar från tävlingar har

emellertid enligt motionärerna givit upprepade prov på uppenbara missförhållanden.

Det är sålunda inte ovanligt, att hästarna under skurar av spörapp

pressas fram. Motionärerna anser att man måste befara, att sådant

förekommer också under träning då ingen övervakning torde förekomma.

Misshandel såväl vid träning som tävling måste enligt motionärerna ligga

snubblande nära med tanke på att hästsporten i dag omsätter omkring 300

miljoner kronor årligen och väldiga summor står på spel vid ett enda lopp.

I motioner till 1965 års höstriksdag framställdes yrkande om bättre övervakning

vid hästtävlingar. Vad som oupphörligt händer motiverar enligt

motionärerna att nu gå längre och ifrågasätta förbud mot spö eller andra

drivningsmedel såväl vid träning som tävling. Det kan inte anses tillräckligt

att överlämna beivrandet av fallen till hästsportorganisationerna. Samhället

har, anser motionärerna, ett uppenbart ansvar.

Den numera obligatoriska veterinärkontrollen har enligt motionärerna

säkerligen haft god effekt när det gäller att bedöma en hästs kondition inför

start på tävling men synes inte ha kunnat hindra misshandel under tävling

och ännu mindre under träning. Om ett absolut förbud mot drivningsmedel

införes vid träning och tävling, skulle hästens medfödda tävlingslust, som

det ofta talas om, få komma till sin rätt. Ett dylikt förbud skulle, slutar motionärerna,

också stå i god överensstämmelse med andemeningen i gällande

djurskyddslagstiftning, där det inte finns något undantag för hästsporten.

0111278 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 22.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968

Till utskottet har i anledning av motionen inkommit en den 28 februari

1968 dagtecknad skrift irån Svenska travsportens centralförbund.

Gällande bestämmelser

Beträffande huvuddragen av gällande bestämmelser om djurskydd hänvisar

utskottet till redogörelsen härför i utskottets utlåtande 1968: 20.

Där redovisade allmänna bestämmelser i djurskyddslagen gäller också

offentliga häst- och ryttartävlingar. Liksom eljest gäller således att tillsynen

över djurens vård och behandling utövas av hälsovårdsnämnden i

orten. Nämnden skall enligt lagen utse en eller flera tillsynsmän. Vid tillsynen

skall länsveterinären och distrikts- eller stadsveterinären medverka.

Länsstyrelsen har att verka över att tillsynen behörigen fullgöres, och högsta

tillsynen tillkommer veterinär styrel sen.

Häst- och ryttartävlingar är dessutom underkastade bestämmelserna i

kungl. kungörelsen den 6 november 1959 (nr 486) om offentlig förevisning

av djur (förevisningskungörelsen). Kungörelsen ändrades med verkan från

den 1 januari 1967 i syfte att öka skyddet mot djurplågeri vid offentliga

tävlingar med djur. Enligt 1 § skall förevisning av djur på tävlingsbana stå

under särskilt överinseende av veterinärstvrelsen i samverkan med de övriga

tillsynsmyndigheter som avses i djurskyddslagen. Vad som gäller om förevisning

gäller också sådan övning med djur som utgör förberedelse till

förevisning. Veterinärstyrelsen skall enligt 2 § i erforderlig utsträckning

genom inspektioner låta undersöka hur djuren handhas. Beträffande besiktning

av djuren gäller enligt 3 § första stycket att behörighet härtill tillkommer

— utöver vad som följer av 15 § djurskyddslagen — också tillstädesvarande

polisman. För att i särskilt fall kunna bedöma hur djur behandlas vid

förevisning eller övning äger enligt 3 § andra stycket läns-, distrikts- eller

stadsveterinär eller den som för ändamålet utsetts av veterinärsstyrelsen

påkalla demonstration av tillvägagångssättet och närvara vid sådan demonstration.

Om veterinärstyrelsen finner att djur handhas i strid med gällande

djurskyddsbestämmelser, äger den enligt 4 § förbjuda att djuret förevisas

offentligt eller används vid övning. Innan offentlig tävling med djur äger

rum på tävlingsbana, skall banan enligt 4 a § — tillagd med verkan från år

1967 — besiktigas av veterinär som förordnats av veterinärstyrelsen. Sådan

veterinär skall närvara vid tävlingen. Om djur utsättes eller befaras kunna

bli utsatt för djurplågeri, äger veterinären med omedelbar verkan helt eller

delvis förbjuda att tävlingen hålles eller fortsättes eller att visst eller vissa

djur deltager däri. Det ankommer enligt 11 § på polismyndighet att inställa

förevisning eller övning som blivit förbjuden av styrelsen.

I överensstämmelse med den nya bestämmelsen i 4 a § har veterinärstyrelsen

förordnat banveterinärer och ställföreträdare för dessa vid landets

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 11)68

tävlingsbanor för trav- och galoppsport. Banveterinärer för andra hästsporttävlingar

förordnas i varje särskilt fall innan tävling äger rum.

Här må också nämnas att hästsportens olika organisationer utfärdat reglementen

för olika tävlingsformer, vilka även innehåller bestämmelser om

användande av spö. I reglemente för offentliga travtävlingar, fastställt av

Svenska travsportens centralförbund, stadgas sålunda bl. a. följande.

Störande rop och oljud samt bruk av piska äro förbjudna. Körspö får

användas men endast till lätt drivning. Körspö får ej föras i sidled utåt och

får ej användas för slag mot sulky eller mot hästens utrustning i övrigt.

Körspö får ej ha större längd än 125 centimeter och skall vara av typ,

som måldomarnämnden godkänt. Missbruk av detsamma liksom all annan

olämplig drivning är förbjuden och skall bestraffas. Olämplig behandling

av häst eller annat olämpligt uppträdande på banan, i stallar, under transporter

eller under träning bestraffas enligt reglementets straffbestämmelser,

vare sig förseelsen begåtts under pågående tävlingar eller vid annan tidpunkt,

oavsett platsen. Följande straff kan utdömas: a) varning, b) böter

t. o. m. 2 000 kr., c) körförbud i offentliga tävlingar, d) förbud att beträda

till Centralförbundet anslutna föreningars banor, e) uteslutning från offentliga

tävlingar av hästägare tillhöriga hästar, vilket straff kan skärpas att

gälla även om hästarna övergår i annan persons ägo. Körförbud, förbud att

beträda bana och uteslutning av häst kan ådömas för viss tid eller för alltid.

Straff för överträdelse av reglementet eller andra av Centralförbundet eller

vederbörande sällskap utfärdade bestämmelser ådöms av måldomarnämnden,

sällskaps styrelse samt Centralförbundets arbetsutskott eller styrelse.

Enligt uppgift från nämnda centralförbund tillämpas härjämte numera

vid alla svenska travbanor en regel som innebär att drivning med körspö får

ske endast under förutsättning att samtidigt båda händerna används för

tömföring.

Tidigare riksdagsbehandling

Djurskyddsförhållandena inom hästsporten togs upp i interpellationer

vid 1961 och 1962 års riksdagar.

I svar i andra kammaren den 30 maj 1961 anförde dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, angående förekomsten av djurplågeri

vid hästsport hl. a. följande.

Frekvensen av dödsfall vid hästtävlingar i Sverige betecknas---av

veterinärstyrelsen som mycket låg i fråga om travtävling och som låg i

fråga om galopp. Frekvensen av hjärtdöd betecknas som än lägre.

Det finns inte belägg för att vid ifrågavarande tävlingar inträffade dödsfall

berott på att hästarna utsatts för onormal ansträngning och ännu mindre

för att djurplågeri varit orsaken. Flertalet dödsfall torde orsakas av olyckshändelser,

som föranleder avlivning. Där hjärtdöd inträffat synes hästarna,

såvitt hittills kunnat visas, på grund av genomgångna eller latenta infektio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968

ner ha erhållit sådana skador på hjärtat, att deras förmåga att uthärda ansträngning

varit mindre än andra hästars och alltså mindre än normalt. Det

har hittills inte framkommit några omständigheter, som tyder på att dessa

förhållanden varit kända när hästarna startats. Det rör sig också om sjukdomstillstånd,

som är mycket svåra att upptäcka och diagnostisera även för

veterinär.

Varje tävlingsledning inom såväl trav som galopp är ålagd utse vissa funktionärer,

som är skyldiga att ingripa bl. a. mot överträdelser av djurskyddsbestämmelserna.

Banveterinären följer sålunda loppen och besiktigar hästarna

före och efter löpningarna. Reglementena tillåter ej annat än »lätt

drivning» av hästarna och förseelser häremot bestraffas. Särskilda bankontrollanter

ser också till att missbruk av spö ej förekommer. Sjuka hästar

får ej starta, och banveterinären äger därvid föreslå startförbud. Om veterinärens

förslag ej följes av ledningen riskerar denna anmälan för djurplågeri.

Slutligen vill jag gärna understryka, att det här i regel rör sig om mycket

dyrbara hästar, som efter en framgångsrik tävlingssejour har ett stort

avelsvärde. Det torde vara få djur som får en så omsorgsfull skötsel, utfodring

och träning som dessa, och deras värde i förhållande till prissummorna

i löpningarna är så stort, att ingen gärna riskerar överansträngning

och dödsstörtningar.

Såsom framgår av det nu anförda har jag från närmast ansvarigt myndighetshåll

inte fått något belägg för att sådana missförhållanden, som de

åsyftade, verkligen råder eller misstänkes råda på våra tävlingsbanor.

Under år 1965 antog riksdagen förslag till ändringar med syfte att i olika

avseenden förbättra vården och behandlingen av djur. Ändringarna, som

grundats på förslag av särskilt tillkallad sakkunnig (djurskyddsutredningen),

innebar bl. a. att gärningsbeskrivningen vid djurplågeri skärptes

och trädde, i de delar som här är av intresse, i kraft den 1 juli 1966. I propositionen

(1965: 138) berördes även vissa spörsmål som kunde lösas utan

riksdagens medverkan, såsom frågor om tillsynen av djurskyddslagens efterlevnad

och om vissa hästtävlingar. Beträffande vad som därvid uttalades

och i övrigt förekom i lagstiftningsärendet i tillsynsfrågan hänvisar utskottet

till redogörelsen i utskottets utlåtande 1968: 21.

Vad gäller djurskyddet vid vissa hästtävlingar uttalade föredragande

departementschefen, statsrådet Kling, bl. a. följande.

De olyckor som på senare år har inträffat inom den gren av hästsporten

som kallas terrängritt har i hög grad upprört den allmänna opinionen. Från

djurskyddshåll har yrkats totalförbud mot detta slag av ryttartävlingar. För

egen del anser jag i likhet med utredningsmannen att denna tävlingsgren

inte bör förbjudas. Däremot bör alla tänkbara åtgärder vidtas för att i görligaste

mån förebygga olyckor vid denna tävlingsform liksom vid andra

hästtävlingar och tävlingar med djur över huvud taget.

Från djurskyddssynpunkt fungerar nu gällande bestämmelser i djurskyddslagen

och förevisningskungörelsen inte helt tillfredsställande i tävlingssammanhang.

Fn av anledningarna härtill synes vara att det saknas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968

fullgoda garantier för att en sakkunnig och effektiv övervakning sker av hur

djuren behandlas under själva tävlingen. Vissa sammanslutningar för hästsportens

utövande har redan nu i sina reglementen föreskrift om att veterinär

skall vara närvarande vid tävling. En sådan ordning bör genomföras för

alla slag av offentliga tävlingar med djur. Ytterligare en brist i nu gällande

bestämmelser synes vara att de inte tillräckligt beaktar att vid tävlingar

endast ett omedelbart ingripande kan tillgodose djurskyddsintresset. Utredningsmannens

förslag att veterinär skall tillerkännas befogenhet att med

omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda tävlingen, om djur utsätts eller

kan befaras bli utsatt för djurplågeri, är ägnat att undanröja denna brist i

den nuvarande lagstiftningen och bör därför genomföras. Bestämmelsen

torde böra utformas så att befogenheten kommer att omfatta även att meddela

förbud för visst eller vissa djur att starta eller att i fortsättningen deltaga

i tävlingen. Däremot synes anledning inte föreligga att — som en remissinstans

har yrkat — i detta sammanhang särskilt beakta träning av

djur som skall deltaga i tävling. Med hänsyn till bestämmelsen i 3 § andia

stycket förevisningskungörelsen, vilken blir tillämplig på veterinär som

skall vara närvarande vid tävling, torde inte heller erfordras ytterligare

föreskrifter om besiktning av tävlingsbana eller föreskrift om att sådan bana

skall godkännas innan den får tas i bruk.

Olika meningar har framförts under remissbehandlingen om hur veterinär

med de befogenheter som nyss har angetts skall utses. För tillgodoseende

av djurskyddsintresset synes det angeläget att kontrollen över tävling

utövas genom en av tävlingsledningen helt oberoende veterinär. Förordnande

att tjänstgöra som tävlingsveterinär bör därför utfärdas av veterinärstyrelsen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen i denna del

anförde tredje lagutskottet bl. a. följande.

En av anledningarna till att gällande bestämmelser i djurskyddslagen icke

fungerar helt tillfredsställande i tävlingssammanhang torde vara det förhållandet

att det saknas fullgoda garantier för att en sakkunnig och effektiv

övervakning sker av hur djuren behandlas under själva tävlingen. Departementschefens

förslag om föreskrift att en av tävlingsledningen helt oberoende

veterinär skall vara närvarande vid tävling med betogenhet att med

omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda tävlingen, om djur utsätts eller

kan befaras bli utsatt för djurplågeri, synes kunna undanröja förevarande

brist. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser som är förbundna med

att tävling inställs eller avbryts finner emellertid utskottet föreskrift lämpligen

böra utfärdas om att tävlingsbanorna, särskilt vid terrängritt, skall

besiktigas före tävlingen av vederbörande veterinär. Även om veterinär

sålunda tillerkännes rätt att avbryta tävling synes från djurskyddssynpunkt

ytterligare stå att vinna genom förbättrad övervakning från polismyndigheternas

sida i fråga om djurplågeri vid hästtävlingar. — — — Utskottet

vill därför framhålla angelägenheten av att vidare övervakning kom till

stånd. Vad utskottet i förevarande hänseenden anfört bör ges Kungl. Maj :t

till känna.

Frågan om tillsynen i allmänhet av djurskyddslagens efterlevnad behand
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968

lades också av 1967 års riksdag. Också härvidlag hänvisar utskottet till

redogörelsen i utskottets utlåtande 1968: 21.

Vid samma riksdag hesvarade chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Kling, den 30 mars 1967 en enkel fråga i andra kammaren angående skyddet

mot djurplågeri vid hästsporttävlingar. Efter en redogörelse för de ändringar

i förevisningskungörelsen, som trätt i kraft den 1 januari 1967, framhöll

statsrådet att veterinärstyrelsen i överensstämmelse med de nya bestämmelserna

hade förordnat banveterinärer och ställföreträdare för dessa vid

landets tävlingsbanor för trav- och galoppsport samt att banveterinärer för

andra hästsporttävlingar förordnas i varje särskilt fall innan tävling äger

rum. Med anledning av ett uttalande av 1965 års höstriksdag om angelägenheten

av skärpt övervakning från polisens sida i fråga om djurplågeri

vid hästtävlingar upplyste statsrådet att arbete pågår inom rikspolisstyrelsen

med att i samråd med veterinärstyrelsen utfärda anvisningar för att förbättra

polistillsynen vid tävlingarna. Med hänsyn till den korta tid som de

nuvarande bestämmelserna har varit i kraft ansåg statsrådet det ännu vara

för tidigt att uttala sig om effekten av de vidtagna åtgärderna.

Vid innevarande riksdag har justitieministern den 1 februari i första

kammaren besvarat en enkel fråga, huruvida han är beredd att medverka

till åtgärder för att förhindra djurplågeri genom användande av spö vid

trav- och galopptävlingar. I svaret uttalades bl. a. följande.

Enligt vad jag har inhämtat från veterinärstyrelsen har något ingripande

på grund av olämplig spödrivning av häst under tävling inte skett från

banveterinärs sida under det år som det nya övervakningssystemet har varit

i tillämpning. Det behöver givetvis inte betyda att förhållandena är helt tillfredsställande.

Veterinärstyrelsen har för avsikt att senare i vår samla banveterinärerna

för överläggningar om de erfarenheter som hittills bär vunnits. Jag kommer

att med intresse ta del av vad som då framkommer och därefter bestämma

mitt agerande.

Utskottet

I motionen föreslås att i djurskyddslagen införes förbud vid träning och

tävling inom hästsporten mot dels användandet av spö eller annat drivningsmedel,

dels drivning av häst med våld på annat sätt.

De allmänna bestämmelserna i djurskyddslagen liksom brottsbalkens

djurplågeriparagraf gäller också hästsporten. Offentliga häst- och ryttartävlingar

är dessutom underkastade bestämmelserna i 1959 års kungörelse

om offentlig förevisning av djur. Den 1 januari 1967 trädde vissa ändringar

i denna kungörelse i kraft, vilka syftade till att öka skyddet mot

djurplågeri vid offentliga tävlingar med djur. Enligt kungörelsen skall

djur som uppträder på tävlingsbana stå under särskilt överinseende av

veterinärstyrelsen i samverkan med de övriga tillsynsmyndigheter som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968

avses i djurskyddslagen. Vad som gäller förevisning gäller också sådan

övning med djur som utgör förberedelse till förevisning. För att garantera

eu sakkunnig och effektiv övervakning av djurens behandling vid tävling

skall veterinär alltid närvara vid tävlingen. Denne skall förordnas av veterinärstyrelsen.

Om djur utsätts eller befaras kunna bli utsatt för djurplågeri,

kan veterinären med omedelbar verkan helt eller delvis förbjuda att

tävlingen hålls eller att visst eller vissa djur deltar i tävlingen. I överensstämmelse

med de nya bestämmelserna har veterinärstyrelsen förordnat

banveterinärer och ställföreträdare för dem vid landets tävlingsbanor för

trav- och galoppspoid. Banveterinärer för andra hästsporttävlingar förordnas

i vai''je särskilt fall innan tävling äger rum. I sammanhanget bör

också erinras om att de reglementen som de olika hästsportförbunden utfärdat

innehåller bestämmelser om spös utseende och användning samt att

överträdelser kan beivras enligt särskilda straffbestämmelser.

Som utskottet uttalade i samband med tillkomsten av nyssnämnda ändringar

i förevisningskungörelsen synes föreskriften om att en av tävlingsledningen

helt oberoende veterinär med vittgående befogenheter ovillkorligen

skall närvara vid varje tävling kunna garantera en sakkunnig och

effektiv övervakning av djurens behandling under själva tävlingen. Med

hänsyn till den korta tid som förflutit sedan de nya bestämmelserna infördes

är det enligt utskottets mening för tidigt att avgöra om ytterligare

åtgärder erfordras för att förhindra djurplågeri inom hästsporten. Om så

skulle visa sig vara fallet hör emellertid de av motionärerna anvisade åtgärderna

otvivelaktigt till dem som måste övervägas. Spörsmålet bör således

enligt utskottets mening följas med största uppmärksamhet och utskottet

noterar med tillfredsställelse att veterinärstyrelsen har för avsikt

att senare i vår samla banveterinärerna för överläggningar rörande de erfarenheter

som vunnits under den tid den nya ordningen gällt. Vad därvid

framkommer bör, liksom de försökslopp utan spö eller andra drivningsmedel

som styrelsen enligt uppgift överväger att ta initiativ till, kunna ge

god vägledning för bedömningen av hithörande frågor. I nuvarande läge

är emellertid någon åtgärd från riksdagens sida icke påkallad.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

att förevarande motion, II: 121, icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson

(s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s),

Åkesson (fp), Herbert Larsson (s) och Ernulf (fp)*;

från andra kammaren: herrar Levin (s)*, Johansson i Torp (s), Nyberg

(fp), fru Torbrink (s), herrar Hedin (h)*, Svenning (s), From (fp) och

Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nils-Eric Gustafsson (ep), som ansett

a) att det avsnitt under rubriken Utskottet, som börjar med orden »Som

utskottet» och slutar med orden »icke påkallad», bort ha följande lydelse:

Den år 1966 beslutade föreskriften om att en av tävlingsledningen helt

oberoende veterinär med vittgående befogenheter ovillkorligen skall närvara

vid varje tävling synes kunna bidraga till att viss övervakning sker av

djurens behandling under själva tävlingen men torde inte kunna garantera

att djurplågeri förhindras inom hästsporten. Ytterligare åtgärder är därför

erforderliga och därvid hör de av motionärerna framlagda förslagen otvivelaktigt

till dem som främst måste övervägas.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen II: 121 i skrivelse

till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet ovan anfört.

K L Beckmans Tryckerier AB- Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.