Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om kontroll från trafiksäkerhetssynpunkt av utländska motorfordon genom tullverkets försorg. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 431 i första kammaren av herr Tistad m. fl. och nr 530 i andra kammaren av herr Werbro m. fl.

1968-03-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om kontroll från trafiksäkerhetssynpunkt av utländska motorfordon genom tullverkets försorg. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 431 i första kammaren av herr Tistad m. fl. och nr 530 i andra kammaren av herr Werbro m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1968

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckta motioner om kontroll från trafiksäkerhetssynpunkt

av utländska motorfordon genom

tullverkets försorg.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 431 i första kammaren av herr Tistad m. fl.

och nr 530 i andra kammaren av herr Werbro m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhåller om utredning rörande övervakning genom tullverkets

försorg av från utlandet inkommande motorfordon beträffande efterlevnaden

av gällande bestämmelser om maximilast, axeltryck och lastning m. in.».

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om högsta tillåtna axeltryck m. in. ges i 54 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (VTF). Bestämmelserna betingas

främst av hänsynen till vägars och broars bestånd. Enligt bestämmelserna

får motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon inte föras på allmän väg,

gata eller annan allmän plats:

a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, axeltryck, överstiger

6,00 ton;

b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes

avstånd än 2,0 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonståget, även

kallat boggitryck, överstiger 8,00 ton;

c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger,

vid mindre avstånd än 2,0 meter mellan fordonets eller fordonstågets

första och sista hjulaxel, 8,00 ton,

vid avstånd mellan sagda axlar uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter,

8,50 ton,

vid avstånd mellan samma axlar uppgående till 2,2 meter eller däröver,

8,75 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet

överstiger 2,2 meter.

Är motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon försett med band eller

medar får fordonet inte föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats,

då fordonets bruttovikt överstiger 12 ton.

I 54 § 2 mom. VTF meddelas bestämmelser om högsta tillåtna bredd på

fordon och last.

Bibana till riksdagens protokoll 1968. 9 samt, 3 and. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1968

Om befogenhet för myndighet att göra undantag från de nämnda bestämmelserna

stadgas i 61 och 63 §§ i VTF.

57 § 1 mom. VTF föreskriver att då för motordrivet fordon eller därtill

kopplat fordon fastställts maximilast får med fordonet inte befordras last

vars vikt överstiger den fastställda. Bestämmelsen har föranletts dels av

att fordonets trafiksäkerhet kan antas bli nedsatt vid överbelastning, dels

av vägekonomiska skäl.

Befordras med fordon last i strid med 54 § 1 mom. och 57 § 1 mom. straffas

ägaren med dagsböter om han inte visar att han iakttagit vad på honom

ankommit för att förekomma förseelsen. Även föraren kan straffas om

han kände till eller bort känna till hindret för fordonets brukande.

För att ytterligare trygga efterlevnaden av bestämmelserna har i 57 §

1 mom. VTF införts ett stadgande om rätt för polisman att hindra fortsatt

färd. Bestämmelsen har följande lydelse:

Finner polisman, att å fordon tagits så stor last eller sådant antal passagerare,

att den för fordonet fastställda maximilasten eller det vid fordonets

färd å vägen tillåtna högsta axeltrycket överskridits, äger han, därest fortsatt

färd med fordonet icke kan äga rum utan fara eller olägenhet, förbjuda

fortsatt färd, så ock, där förbudet icke efterkommes, hindra färden. Har

maximilasten överskridits med mer än 20 procent eller axeltrycket med mer

än 10 procent, åligger det polismannen att vidtaga åtgärd, som nu sagts, där

ej särskilda skäl till annat föranleda. Polismannen skall snarast möjligt underrätta

vederbörande förman om åtgärden.

Bestämmelser om hur last skall anordnas och om befogenhet för polisman

att under vissa omständigheter förbjuda eller hindra färd återfinns i 52 §

1 och 2 mom. VTF. Bestämmelserna har följande lydelse:

1 mom. På fordon får icke gods lastas eller personer placeras så, att föraren

kommer att sakna nödig sikt eller erforderliga möjligheter till manövrering

eller så, att fara eljest uppstår för person eller egendom, eller så, att

trafiken onödigtvis hindras eller störes.

Där det med hänsyn till lastens tyngd och beskaffenhet i övrigt kan anses

erforderligt, skall lasten förankras eller annan lämplig åtgärd vidtagas för

att hindra, att lasten förskjutes framåt vid häftig inbromsning av fordonet.

Närmare bestämmelser härom meddelas vid behov av Konungen eller den

myndighet Konungen därtill förordnar.

3 mom. Finner polisman fordon vara så lastat, att fortsatt färd med fordonet

icke kan äga rum utan uppenbar fara eller olägenhet, äger han förbjuda

sådan färd, så ock, där förbudet icke efterkommes, hindra färden.

Polismannen skall snarast möjligt underrätta vederbörande förman om

åtgärden.

Bestämmelser finns också om skyldighet att utmärka utskjutande last

(52 § 2 mom.) och om förbud att lasta bil så att körriktningsvisare skymmes

eller föraren hindras att genom backspegeln iaktta den bakomvarande

trafiken (57 § 2 mom.).

1965 års polisinstruktion (SFS 1965:686) innehåller föreskrifter om po
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1968

3

lisens uppgifter och maktbefogenheter. Jämlikt instruktionens 2 § har polisen

att upprätthålla allmän ordning och särskilt bl. a. att förebygga brott

samt hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störes. Polisen

skall dessutom fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt

särskilda bestämmelser.

Enligt 18 § instruktionen har polisman vid verkställande av tjänsteåtgärd

att i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar.

Då tjänsteuppgiften inte kan lösas på annat sätt får våld tillgripas.

Det må anmärkas att med de omnämnda bestämmelserna i VTF om rätt

att förbjuda eller hindra färd inte har åsyftats att inskränka de befogenheter

som enligt polisinstruktionen tillkommer polisman. De har i stället föranletts

av en önskan att för allmänheten direkt och på otvetydigt sätt klargöra

vilka befogenheter polisman äger i dessa sammanhang.

Enligt instruktionen för tullverket (SFS 1965:706) har verket till uppgift

att debitera, uppbära och redovisa tull samt vissa andra skatter och avgifter.

Verket utövar uppsikt över trafiken till och från utlandet samt fullgör

kontrolluppgifter som sammanhänger därmed och vissa andra övervakningsuppgifter.

Sådana arbetsuppgifter som avses i motionerna ankommer

emellertid inte f. n. på tullverket.

Motionerna

Motionärerna anför bl. a. att det på grundval av stickprov som verkställts

på gränsorterna i samband med tullkontroll finns anledning misstänka att

utländska lastbilar som inkommer till landet mycket ofta har för tung last

och för höga axeltryck samt också i många fall är felaktigt eller olämpligt

lastade. De utgör därigenom under sin färd till bestämmelseorten inom landet

en fara för andra trafikanter och kan även skada vägar och broar.

Motionärerna förklarar vidare att polisen torde sakna resurser för att

underkasta utländska lastbilar någon speciell övervakning på gränsorterna.

Sådan övervakning skulle emellertid kunna företas i samband med den

tullkontroll som fordonen har att undergå. Tullkontrollen omfattar bl. a.

stickprovsmässig vägning av bilar med last och den kan, menar motionärerna,

med fördel samordnas med en trafikmässig kontroll av fordonen

genom tullverkets försorg.

För ändamålet erfordras att — där så ej redan skett — lämplig vågutrustning

anskaffas till tullanstalterna vid gränsen och färjestationerna. Behov

av sådan utrustning föreligger emellertid i lika mån för tullkontrollen. Vidare

måste tullpersonalen utbildas för uppgiften. Tulltjänsteman bör ha

motsvarande befogenhet som polisman att utfärda körförbud såvitt gäller

från utlandet inkommande bilar. Däremot synes det inte vara erforderligt

att ge personalen befogenhet att förhindra fortsatt körning med fordon som

belagts med körförbud. Om tulltjänsteman utfärdat körförbud bör när
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1968

maste tillgängliga polisman underrättas om åtgärden så snart ske kan. På

samma sätt bör underrättelse lämnas i fall då förare av fordon som belagts

med körförbud inte efterkommer förbudet.

En fullständig trafikkontroll omfattar, anför motionärerna, förutom fordonens

viktförhållanden och lastens anordning, kontroll av att själva fordonet

tekniskt sett är trafiksäkert samt att föraren är behörig att föra fordonet

och att han inte är olämplig på grund av sjukdom, trötthet, onykterhet

eller dylikt. Motionärerna ifrågasätter inte att dessa kontrollmoment

skall utföras av tulltjänstemän. Det torde få förutsättas, att tulltjänstemän

som observerar brister i nu berörda avseenden så snart ske kan underrättar

polisen om sina iakttagelser.

Det är enligt motionärernas mening självklart att övervakningen av föreskrifterna

i vägtrafikförordningen i första hand är en polisens angelägenhet.

Man anser dock att den insats för trafikkontroll av från utlandet inkommande

lastbilar som tullverket utan nämnvärd merkostnad skulle kunna

utföra i samband med tullkontrollen, även om den inskränks till vissa

kontrollmoment, skulle vara av så stort värde ur allmän synpunkt, att man

inte bör avstå därifrån. Det är för övrigt, sägs det, en icke ovanlig anordning

att kontrollåtgärder, som i inrikes verksamhet ankommer på poliseller

annan myndighet, när fråga är om utrikes trafik med transportmedel

och varor utföres av tullverket. Genom skyldigheten att så snart ske

kan underrätta närmaste polisman om utfärdat körförbud och vägran att

efterkomma körförbud garanteras ett effektivt samband mellan de lokala

polis- och tullorganen vid utövande av den ifrågavarande kontrollen.

1967 års riksdag

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner (1:77 och 11:102) med i allt väsentligt

samma innehåll som de nu förevarande. I ärendet avgavs efter

remiss utlåtanden av rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen. Motionerna

avstyrktes bestämt av rikspolisstyrelsen medan generaltullstyrelsen förklarade

sig inte ha något att erinra mot att den föreslagna utredningen kom

till stånd.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (1967:51) anförde tredje lagutskottet

bl. a. följande.

Utskottet delar uppfattningen att det ofta brister i efterlevnaden av de

aktuella bestämmelserna om fordons last m. in. Överträdelse av bestämmelserna

medför ökat slitage på vägar och broar och innebär risker från

trafiksäkerhetssynpunkt. En effektiv kontroll av att bestämmelserna efterlevs

är därför i hög grad önskvärd. Vad gäller utländska fordon synes det

vara både praktiskt och ändamålsenligt att företa kontrollen redan vid

gränspasseringen. Även rikspolisstyrelsen, som dock bestämt avstyrker motionerna,

anser att eu sådan lösning vore fördelaktig. Härom kan således

knappast delade meningar råda. Vad däremot gäller frågan i vilken ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1968

5

sträckning tullverkets personal bör utföra kontrollen har skilda synpunkter

kommit till uttryck. Utskottet anser för sin del att betänkligheter möter

mot att dela ansvaret för den aktuella fordonskontrollen mellan polisen

och tullverket, då en sådan uppdelning synes vara ägnad att skapa oklara

ansvarsförhållanden. Frågan får också ses mot bakgrunden av att polisen

ombesörjer fordonskontrollen i övrigt utefter våra vägar. Ansvaret bör därför

enligt utskottets mening såsom hittills åvila polisen och kontrollen ske

i dess regi. Intet hindrar emellertid att tullverkets personal på olika sätt

biträder polisen. Tvärtom är det önskvärt att man väl tillvaratar de mojligheter

som kan finnas att genom samarbete mellan polisen och tullverkets

personal förbättra och rationalisera kontrollen. Detta borde kunna ske t. ex.

genom att tullpersonalen antecknar och delger polisen erforderliga data

rörande fordon och totalvikter, tillkallar polis vid flagranta överträdelser

av bestämmelserna eller vid vissa tillfällen etablerar samarbete i fråga om

vägning in. m. med polisens besiktningspatruller. Genom ett sådant samarbete

torde motionernas syfte till stor del kunna tillgodoses. Utskottet finner

sig kunna förutsätta att berörda myndigheter utan särskild utredning

eller framställning från riksdagens sida tar de initiativ som kan erfordras

för att lösa dessa praktiska samarhetsfrågor.

Utskottet hemställde att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Tre ledamöter var av skiljaktig mening och ansåg att utskottet boit hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj :t

skulle anhålla om utredning av frågan.

Som redan framgått biföll kamrarna utskottets hemställan. I första kammaren

verkställdes omröstning genom uppresning. I andra kammaren skedde

votering medelst omröstningsapparat, varvid avgavs 159 röster för utskottets

hemställan och 48 röster för reservationen. Fem av kammarens ledamöter

avstod från att rösta.

Utskottet

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen får motordrivet fordon

eller därtill kopplat fordon inte föras på allmän väg, gata eller annan

allmän plats då axeltrycket, boggitrycket eller bruttovikten överstiger

vissa angivna värden. Bestämmelserna syftar främst till att skydda vägai

och broar mot tyngre trafik än den de är avsedda för. Förordningen stadgar

även förbud mot att med motordrivet fordon befordra last, vars vikt

överstiger den för fordonet fastställda maximilasten. Bestämmelsen har

föranletts bl. a. av att ett fordons trafiksäkerhet kan antas bli nedsatt

vid överbelastning. Föreskrifter ges också om hur last skall anordnas

m. in.

Kontrollen av efterlevnaden av bestämmelserna ankommer på polisen.

Vid överträdelser kan polisman under vissa förutsättningar förbjuda eller

hindra fortsatt färd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1968

I motionerna 1:431 av herr Tistad m.fl. och 11:530 av herr Werbro

m.fl. anförs bl. a. att det finns anledning misstänka att utländska lastbilar,

som inkommer till landet, ofta är lastade i strid mot de nämnda

bestämmelserna. Motionärerna menar vidare att polisen saknar möjligheter

att underkasta dessa fordon någon speciell övervakning vid gränsorterna.

De ifrågasätter om inte den erforderliga övervakningen kan ske

genom tullverkets försorg i samband med tullkontrollen och hemställer

om utredning av denna fråga.

\ id 1967 års riksdag väcktes motioner med i allt väsentligt samma

innehåll som de nu förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

hemställde utskottet att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utskottet ansåg att betänkligheter mötte mot att dela

ansvaret för fordonskontrollen mellan polisen och tullverket, då en sådan

uppdelning syntes vara ägnad att skapa oklara ansvarsförhållanden. Ansvaret

borde därför åvila polisen och fordonskontrollen ske i dess regi.

Utskottet uttalade emellertid att intet hindrade att tullverkets personal

på olika sätt biträdde polisen; tvärtom ansåg utskottet det önskvärt att

man väl tillvaratog de möjligheter som kunde finnas att genom samarbete

förbättra och rationalisera kontrollen. Dessa praktiska samarbetsfrågor

ansågs kunna lösas utan särskild utredning eller framställning från riksdagens

sida.

Enligt utskottets mening har sedan frågan senast prövades inte inträffat

någon omständighet som kan föranleda ett ändrat ståndpunktstagande.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna 1:431 och 11:530 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristansson

(s), Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp), Herbert

Larsson (s)*, fru Landberg (s)* och herr Nils Nilsson (ep)*;

från andra kammaren: herr Nyberg (fp), fru Torbrink (s), fröken

Anderson i Lerum (s), fru Ekroth (s), herrar From (fp), Hammarberg

(s), Krönmark (h) och Josef son i Arrie (ep).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1968 7

Reservation

av herrar Nyberg (fp) och From (fp), vilka ansett

a) att det avsnitt under rubriken Utskottet, som börjar med orden

»Enligt utskottets» och slutar med »därför hemställa» bort ha följande

lydelse:

Utskottet var emellertid icke enhälligt. Tre ledamöter reserverade sig

och yrkade att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om

utredning av den fråga som avsågs med motionerna. Reservanterna framhöll

bl.a. att övervakningen av fordons vikt och last var en så viktig

angelägenhet att alla möjligheter att förbättra och rationalisera den borde

tillvaratagas. Vidare anfördes att motionsförslaget var väl värt att pröva

som en utväg att komma till rätta med i varje fall en del av problemen

på området.

Vad utskottet anförde föregående år synes inte ha föranlett några särskilda

initiativ. På grund härav och då vad reservanterna uttalade är i

hög grad beaktansvärt bör en utredning i ämnet komma till stånd. Utskottet

tillstyrker således bifall till motionerna.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1:431 och 11:530

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning av den

fråga som avses med motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.