Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

1968-02-14 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:3, Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående placeringen

av prästlönefondsmedel.

Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels likalydande motionerna nr 23

i första kammaren av herr Hedström och nr 39 i andra kammaren av herr

Lundmark, dels likalydande motionerna nr 698 i första kammaren av herrar

Axel Kristiansson och Ernst Olsson samt nr 888 i andra kammaren av herrar

Elmstedt och Larsson i Borrby.

I samtliga motioner hemställes att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kung]. Maj :t anhålla om utredning och förslag till ändring av lagen den

15 maj 1942 angående användande i vissa fall av prästlönefond m. in.

Motionerna

I motionerna framhålles att lagen den 15 maj 1942 angående användande

i vissa fall av prästlönefond m. m. och kungörelsen den 11 december samma

år med tillämpningsföreskrifter till lagen ålägger pastorat och stiftsnämnder

att under vissa förutsättningar utnyttja prästlönefonder till »att förvärva

en eller flera, helst större och företrädesvis av skogsmark bestående,

inom stiftet belägna egendomar». Enligt motionärerna har förhållandena

radikalt förändrats sedan lagens tillkomst, varför en revision av bestämmelserna

ter sig synnerligen angelägen. Sålunda anföres att jordbrukets strukturrationalisering

med krav på bättre arrondering av jord- och skogsbruksfastigheter

fått ökad aktualitet. Ifrågavarande placeringsreglers ensidiga

inriktning på förvärv av skogsfastigheter driver, framhåller motionärerna,

upp jordpriserna och motverkar i vissa fall en planmässig yttre rationalisering.

Enligt motionärernas mening synes det vara ett allmänt intresse att

kyrkan i större utsträckning utnyttjar andra placeringsobjekt för sina fonder,

exempelvis bostadsfastigheter.

I motionerna I: 698 och II: 888 framhålles härutöver att statliga kreditgarantier

ställs till förfogande när det gäller förvärv av jordbruksfastigheter

men icke vid förvärv av skogsfastigheter, vilket i hög grad minskar den

enskildes konkurrensförmåga gentemot juridiska personer, bland vilka

stiftsnämnderna på vissa håll spelar en betydande roll. Vidare påpekas att

en placering av berörda fondmedel i realvärden skulle innebära en avsevärt

bättre förräntning av kapitalet än vad som uppnås genom inköp av skogsfastigheter

till högt pris.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

Gällande bestämmelser m. m.

Prästlönefonderna utgör jämte bl. a. löneboställen en pastoratens prästlönetillgång,

varmed skall bestridas prästerskapets löner i enlighet med vad

som anges i 3 och 5 §§ lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats

deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning m. m. (prästlönekostnadslagen).

Fonderna har i regel bildats av medel som utgjort vederlag

för försåld eller upplåten boställsjord eller tillkommit genom donationer.

Deras samlade kapitalbelopp uppgick enligt en beräkning vid slutet

av år 1964 till omkring 115 milj. kronor.

Enligt 7 § 3 mom. prästlönekostnadslagen skall prästlönefond förvaltas

av pastoratet samt göras räntebärande på samma sätt som omyndigs medel.

De föreskrifter, som härutinnan gäller, är meddelade i 15 kap. 4 § föräldrabalken

samt förordningen den 21 november 1924 (nr 474) med särskilda

bestämmelser om anbringande av omyndigs medel. Placering av prästlönefondsmedel

får i enlighet härmed ske genom inköp av vissa slag av obligationer,

genom utlåning mot säkerhet av inteckning i fastighet av viss beskaffenhet

inom sextio procent av fastighetens senast fastställda taxeringsvärde

eller genom insättning i bank. Med domkapitlets medgivande kan

fondens tillgångar placeras på annat sätt.

Enligt bestämmelser i lagen den 15 maj 1942 (nr 232) angående användande

i vissa fall av prästlönefond m. m. kan fondmedel också få användas

till bestridande av kostnad för nyodling, torrläggning eller annan värdebeständig

grundförbättring av löneboställe eller till inköp av fastighet, vilken

då skall förvaltas av pastoratet såsom löneboställe enligt föreskrifterna i

boställsordningen den 30 augusti 1932.

I kungörelsen den 11 december 1942 (nr 967) lämnas föreskrifter om tilllämpningen

av prästlönefondslagen. Det ankommer enligt dessa föreskrifter

på stiftsnämnden att ha sin uppmärksamhet riktad på möjligheten och

lämpligheten av att använda pastorats prästlönefond till grundförbättring

av boställe eller till inköp av fastighet samt att i förekommande fall vidtaga

erforderliga åtgärder för sådan placering. Fråga om inköp av fastighet med

högre värde än 100 000 kronor (före 1964 20 000 kr.) skall underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Gäller frågan köp av fastighet med lägre värde eller

avser den användande av fond till grundförbättring av boställe, äger stiftsnämnden

själv besluta därom. Enligt prästlönefondslagen kan vidare medel

tillhörande prästlönefonder från flera pastorat omhändertagas till förvaltning

av stiftsnämnden och sammanföras till en särskild fond, benämnd

stiftets prästlönejordsfond, att användas till inköp av fastighet. Fastighet,

som förvärvas med medel från sådan fond, benämnes stifts prästlönefondshemrnan

och förvaltas av stiftsnämnden.

Enligt tillämpningsföreskrifterna till prästlönefondslagen åligger det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

3

stiftsnämnderna att undersöka möjligheten att till prästlönefondshemman

förvärva en eller flera, helst större och företrädesvis av skogsmark bestående,

inom stiftet belägna egendomar. Fråga om sådant förvärv skall underställas

Kungl. Maj :ts prövning.

Enligt eu uppgift i SOU 1967: 46 (s. 125) förekom prästlönefondshemman

år 1963 endast i fyra stift och omfattade en sammanlagd areal av i runt tal

2 900 hektar, därav 120 hektar inägojord och 2 385 hektar produktiv skogsmark.

Antalet skiften utgjorde totalt 36. Hemmanens taxeringsvärde har

uppgivits till 1,6 miljon kronor.

De ecklesiastika markförvärven var intill tillkomsten av 1955 års jordförvärvslag

undantagna från prövning enligt jordförvärvslagstiftningen. Enligt

1955 års lag skulle emellertid också sådana förvärv prövas jämlikt bestämmelserna

i lagen. I den nya jordförvärvslagen den 14 maj 1965 har härutinnan

skett den ändringen att förvärvstillstånd inte behöver sökas för

egendom som enligt medgivande av Kungl. Maj :t förvärvas för kyrkligt

ändamål. Vidare har stadgandet att förvärvstillstånd i princip skall vägras

då anledning finnes till antagande att förvärvaren vill åtkomma egendomen

huvudsakligen för kapitalplacering tagits bort.

En närmare redogörelse för gällande bestämmelser rörande prästlönefonderna

återfinnes i kyrka—statutredningens betänkande SOU 1967:46 särskilt

s. 122—125.

Tidigare riksdagsbehandling in. m.

Under 62 § i 1910 års ecklesiastika boställsordning — numera ersatt av

1932 års motsvarande boställsordning — inrymdes stadganden om försäljning

i viss, mera begränsad omfattning av jord, varå boställsordningen vore

tillämplig. I samband med antagandet av 1910 års boställsordning uttalade

riksdagen, att stor varsamhet borde iakttagas, då det gällde att i pengar

med deras mera osäkra värde förvandla fast egendom, vars värde vore av

inera bestående natur. Alltsedan frågan om utvidgande av möjligheterna till

försäljning av kyrklig jord uppkommit, har med beaktande av nämnda

uttalande i skilda sammanhang dryftats spörsmålet om främjande av en

ordning, varigenom köpeskillingsmedel, som inflyter vid sådana försäljningar,

kan återplaceras i fast egendom eller annan värdebeständig valuta.

I det första lagutskottets utlåtande, nr 36, vid 1942 års riksdag, som var

föranlett av propositionen med förslag till den lagstiftning angående användande

i vissa fall av prästlönefond m. m. för vilken ovan redogjorts,

fanns intagen en översikt av frågans behandling i olika sammanhang under

tiden fram till framläggandet av nämnda proposition. Utskottet hänvisar till

denna översikt (första lagutskottets utlåtande 1942: 36 s. 5—10).

Det genom 1942 års proposition framlagda förslaget hade föranletts av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

framställningar från riksdagen och kyrkomötet. I samband med remiss till

lagrådet av detta förslag anförde föredragande departementschefen angående

de föreslagna prästlönejordsfonderna (prop. 1942: 142, bil. 1, s. 40).

Av dessa stiftsvis sammanförda fonder böra i främsta rummet inköpas

större fastighetskomplex, huvudsakligen bestående av skogsegendomar. Vid

inköp av dylik egendom bör tagas under övervägande, om icke eventuellt

förefintligt jordbruk med tillräcklig stödskog kan frånsäljas egendomen.

Rena jordbruksfastigheter böra i regel undvikas, enär förvaltningen av dylika

ofta ställer sig kostsammare och dessutom är mera arbetskrävande och

omständligare än förvaltningen av skogsegendomar. Något direkt hinder

mot förvärv av jordbruksfastighet bör dock icke anses föreligga, helst som i

vissa stift tillgången på skogsfastigheter är relativt begränsad. Inköp av

bostadsfastigheter, industrifastigheter eller andra liknande fastigheter

torde icke vara att tillråda. Såvitt gäller förvaltningen av dylika fastigheter

torde stiftsnämnderna nämligen i regel icke besitta erforderlig sakkunskap

och erfarenhet, något som däremot är fallet beträffande förvaltning av jordbruks-

och, i synnerhet, skogsegendomar.

Efter framställning av första lagutskottet biföll riksdagen propositionen

utan någon erinran mot de sålunda uttalade riktlinjerna.

De ecklesiastika markförvärven var som ovan nämnts före tillkomsten av

1955 års jordförvärvslag undantagna från prövning enligt jordförvärvslagstiftningen.

Enligt 1955 års lag skulle emellertid också sådana förvärv prövas

jämlikt bestämmelserna i lagen. I samband med lagrådsremissen av förslaget

till lagen, framhöll dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i

fråga om de ecklesiastika förvärven för kapitalplacering, att de år 1942 givna

rekommendationerna för placering av prästlönejordsfond knappast längre

kunde anses fullt aktuella. För den allmänna jordbrukspolitiken hade sedan

dess uppdragits riktlinjer som icke minst berörde dispositionen av våra

skogstillgångar. För undvikande av konflikter med dessa riktlinjer var det

enligt departementschefens uppfattning nödvändigt, att berörda fonder i

ökad omfattning placerades även i annan värdebeständig egendom än jord

och skog.

Frågan om placeringen av prästlönefonder behandlades därefter av 1956

års riksdag. I motioner hemställdes att riksdagen måtte, under förklaring

att de av 1942 års riksdag avgivna rekommendationerna rörande placering

av prästlönejordsfondsmedel icke längre kunde anses tillämpliga, uttala att

placering av dylika fondmedel torde kunna ske icke endast i skogsfastigheter,

utan även i annan fastighet eller i statsobligationer. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande över motionerna, vilka remissbehandlades, anförde

tredje lagutskottet (utlåtande nr 1956: 11) bl. a. följande.

Att de av riksdagen år 1942 antagna rekommendationerna för placeringav

prästlönefondernas medel icke längre står i god överensstämmelse med

gällande lagstiftning angående jordförvärv och icke heller med den allmänna

målsättningen för jordpolitik torde vara obestridligt.---

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

o

Emellertid är det uppenbart, att, även om den möjlighet beaktas, som enligt

4 § jordförvärvslagen föreligger till förvärv i kapitalplaceringssyfte av

jordbruks- eller skogsfastighet på grund av särskilt skäl, utrymmet för placering

av prästlönefondsmedel på sådant sätt är ytterst begränsat.---

Vid nu angivna förhållanden återstår således för de lönefondsförvaltande

organen att söka placera fondmedlen i andra objekt än jordbruks- och skogsfastighet.

Såsom såväl kammarkollegium som Svenska pastoratens riksförbund

påpekat föreligger enligt gällande lagstiftning formellt intet hinder mot

medlens placering i exempelvis statsobligationer eller hyreshus.---

Liksom kammarkollegium anser utskottet, att i det förändrade läge, vari

frågan om prästlönefondernas värdebeständiga placering numera kommit,

i princip måste godtagas att för dessa fonder inköpes andra fastigheter än

jordbruks- eller skogsfastigheter. Med hänsyn till dessa objekts mindre

värdebeständiga karaktär måste dock stor omsorg iakttagas vid valet av

placeringsobjekt, och i allmänhet lär icke andra fastigheter än vanliga hyreshus

komma i fråga.

Kammarkollegium har för sin del ansett sig böra förorda, att pastorat,

som så önskar, medgives rätt att placera fondmedlen även i vissa aktier

till högst en fjärdedel av fondens belopp. Såsom kollegiet självt påpekar, torde

domkapitlen för närvarande anse sig förhindrade att medgiva placering

i större omfattning av prästlönefonder i aktier. Utskottet anser i likhet med

motionärerna sådan placering icke vara att tillråda för närvarande.

Sammanfattningsvis uttalade utskottet, som inte övervägde avvägningen

mellan olika placeringsformer, att möjligheter redan förelåg för de kyrkliga

fondförvaltande organen att sprida placeringen av fondernas medel på de

olika slag av objekt som motionärerna åsyftade samt avstyrkte bifall till motionerna.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes om utredning angående värdesäker

placering av kyrkliga fonder. Såvitt gäller prästlönefonderna avstyrktes

motionerna av tredje lagutskottet (utlåtande 1961: 23) bl. a. under hänvisning

till att den år 1960 tillsatta ecklesiastika boställsutredningen hade

att behandla frågan om placeringen av prästlönefondsmedel. Riksdagen följde

utskottet.

Här må slutligen nämnas att frågan om prästlönefondernas placering tidigare

även övervägts av statens sakrevision samt 1957 och 1958 års kyrkomöten.

1960 års ecklesiastika boställsutredning

År 1960 tillkallades sakkunniga för att verkställa utredning rörande förvaltningen

av ecklesiastika löneboställen m. in. I direktiven för de sakkunniga,

1960 års ecklesiastika boställsutredning, anförde vederbörande statsråd,

ecklesiastikministern Edenman, bl. a. följande.

Vad gäller spörsmålet om placering av prästlönefondsmedel finner jag

vägande skäl tala för den åsikt som kommit till uttryck i tredje lagutskottets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1968

utlåtande 1956: 11. Såsom kammarkollegiet framhållit torde placering i

andra objekt än jord- eller skogsbruk förutsätta särskilda förvaltningsbestämmelser.

Sådana bör därför övervägas och utarbetas i förevarande sammanhang.

Det torde också bli erforderligt att, med utgångspunkt i framlagda

utredningsförslag om placering av fondmedel som är i det allmännas vård,

söka kartlägga lämpliga sätt att placera de särskilda fonder, varom här är

fråga.

Enligt vad utskottet erfarit bar boställsutredningen ingående prövat frågan

om placeringen av prästlönefondsmedel. Dess överväganden och förslag

kommer enligt uppgift att redovisas inom kort.

Utskottet

I motionerna hemställes om utredning och förslag till ändring av 1942

års lag om användande i vissa fall av prästlönefond m. m. Till stöd härför

åberopas främst att placeringsreglernas ensidiga inriktning på förvärv av

skogsegendomar driver upp priserna på sådana fastigheter och motverkar

rationaliseringen inom jord- och skogsbruket.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har placeringen av

prästlönefonderna tidigare övervägts i skilda sammanhang. Därvid har såväl

av riksdagen som från Kungl. Maj :ts sida framhållits att de år 1942 antagna

rekommendationerna för placering av prästlönefondernas medel inte

längre står i god överensstämmelse med den allmänna målsättningen för

jordpolitiken. I enlighet härmed har åt de sakkunniga, som år 1960 tillkallats

för att verkställa utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika

Jöneboställen m. m., uppdragits bl. a. att utreda lämpliga sätt att placera

ifrågavarande fonder. Enligt direktiven bör de sakkunniga, 1960 års ecklesiastika

boställsutredning, också överväga och utarbeta de särskilda förvaltningsbestämmelser

som erfordras för placering i andra objekt än jordeller

skogsbruk. Utskottet har erfarit att utredningen inom kort kommer att

avge ett betänkande i berörda hänseenden.

Med hänsyn till att motionärernas önskemål om utredning således redan

tillgodosetts får utskottet hemställa,

att motionerna 1:23 och 11:39 samt 1:698 och II: 88S

icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 är 1968

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson

(s), Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson

(fp), Hansson (s) och Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg

(fp), fru Torbrink (s), herrar Hedin (h)*, Persson i Tandö (s), Tobé

(fp) och Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.