Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en sådan ändring i vägtrafikförordningen att traktorer och motorredskap, som under mörker utför arbete på allmän väg, gata eller annan allmän plats, skall vara utrustade med lykta med blinkande

1968-03-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:30, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en sådan ändring i vägtrafikförordningen att traktorer och motorredskap, som under mörker utför arbete på allmän väg, gata eller annan allmän plats, skall vara utrustade med lykta med blinkande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1968

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av motioner angående dels belgsningsanordningar

för traktorer och motorredskap, dels

placeringen av huvudstrålkastare på plogfordon.

Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta och

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 423 i första kammaren

av herr Lundin m.fl. och nr 533 i andra kammaren av herr Wikner m.fl.

samt nr 424 i första kammaren av herr Lundin m. fl. och nr 532 i andra

kammaren av herr Wikner m.fl.

I motionerna 1:423 och 11:533, som är likalydande, hemställes »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en sådan ändring

i vägtrafikförordningen att traktorer och motorredskap, som under mörker

utför arbete på allmän väg, gata eller annan allmän plats, skall vara

utrustade med lykta med blinkande (roterande) gult sken».

I motionerna 1:424 och 11:532, som också är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en sådan

ändring i vägtrafikförordningen att huvudstrålkastare på plogfordon får

placeras på större avstånd från fordonets yttre kanter än normalt under

förutsättning att fordonet dels är försett med markeringslyktor visande

gult sken, placerade enligt de avståndsbestämmelser som gäller för strålkastare,

dels har en lykta med blinkande (roterande) gult sken».

Över motionerna 1:424 och 11:532 har utskottet på sätt § 46 i riksdagsordningen

föreskriver inhämtat utlåtande från statens trafiksäkerhetsverk.

Gällande bestämmelser

De motordrivna fordonen indelas enligt vägtrafikförordningen den 28

september 1951 i tre huvudgrupper, nämligen motorfordon, traktor och

motorredskap. Med motorfordon förstås motordrivet fordon, som är inrättat

huvudsakligen för att självständigt nyttjas till person- eller godsbefordran,

så ock för annat ändamål inrättat motordrivet fordon, som

är konstruerat för eller utan svårighet kan ändras till en hastighet överstigande

30 km/tim. Med traktor förstås motordrivet fordon, som är inrättat

huvudsakligen såsom dragfordon för annat fordon eller arbetsredskap

och som är konstruerat för en hastighet av högst 30 km/tim. samt

endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. Med motorredskap

menas ett motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom ar
Bihang

till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1968

betsredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 km/tim.

samt endast med svårighet kan ändras till högre hastighet.

I fråga om fordons utrustning beträffande lyktor, som visar sken framåt,

stadgas i 3 § 1 mom. e) vägtrafikförordningen att bil framtill skall vara

försedd med minst två på samma höjd, en på vardera sidan av bilen, anbragta

lyktor, som kan visa vitt eller gult sken av sådan sammanlagd

ljusstyrka, att bilen under mörker kan föras på betryggande sätt (huvudstrålkastare).

För traktor och motorredskap stadgas att de vid färd under

mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats skall vara försedda

med två lyktor framtill, en på vardera sidan av fordonet, vilka

framåt kastar sken av nyss nämnda beskaffenhet (5 § 2 mom.). Då traktor

eller motorredskap i andra fall föres under mörker är det tillräckligt

med en lykta på högra sidan, som visar vitt eller gult sken framåt

(5 § 3 mom.). I samtliga fall gäller att, därest lyktan har bländande sken,

den snabbt skall kunna avbländas på tillfredsställande sätt.

Utrustningsbestämmelserna innehåller också föreskrifter om baklyktor

och reflexanordningar. Bil och släpvagn, som dragés av bil, skall baktill

vara försedda med dels två på samma höjd, en på vardera sidan av fordonet,

anbragta lyktor, som kan visa rött sken bakåt (baklyktor), dels två på

samma sätt anbragta reflexanordningar som vid belysning återkastar rött

sken bakåt. Lyktor och reflexanordningar får kombineras. Beträffande

traktor och släpfordon, som dragés av traktor, släpsläde, som dragés av

bil, samt efterfordon finns också bestämmelser om baklyktor och reflexanordningar,

som dock gäller endast vid färd under mörker. Bestämmelserna

rörande släpfordon, som dragés av traktor, och efterfordon är vidare

begränsade att gälla bara vid färd på allmän väg, gata eller annan

allmän plats.

Släpfordon eller efterfordon, vars högra del skjuter längre in på vägen

än det dragande fordonet skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter,

vid färd under mörker framtill på högra sidan vara försett med lykta,

som visar vitt eller gult sken framåt.

Bestämmelserna om lyktor och reflexanordningar för traktor gäller i

tillämpliga delar även för motorredskap.

I 51 § vägtrafikförordningen finns föreskrifter om belysning. Härom

stadgas bl. a. följande.

Då fordon under mörker föres på väg, skall föreskriven lykta vara tänd.

På bil och motorcykel skall sådan lykta hållas tänd även vid färd på väg

i tät dimma. — I stället för stadgad lykta för sken framåt får motsvarande

parkeringslykta användas på väg där tillfredsställande belysning är

anordnad. — Fordon, som under mörker är uppställt på väg annorstädes

än å parkeringsplats, skall, såvida tillfredsställande vägbelysning icke är

anordnad, vara försett med belysnings- och reflexanordning i enlighet

med vad som är föreskrivet, då fordonet föres under mörker på väg; dock

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1968

3

att i stället för stadgad lykta för sken framåt motsvarande parkeringslykta

får användas. —• På fordon får icke begagnas bländande ljus pa väg,

där tillfredsställande belysning är anordnad, eller vid möte med annat

fordon eller när fordonet är uppställt på väg. Vid möte skall avbländning

ske i god tid. — På fordon får under färd icke framåt visas annat

än vitt eller gult sken, såvida ej annat blivit i särskild ordning föreskrivet

eller medgivet. På fordon får ej nyttjas belysningsanordning med blinkande

sken, med mindre tillstånd därtill meddelats av Konungen eller

myndighet som Konungen därtill förordnat. Vad här sagts avser icke körriktningsvisare.

Enligt vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 ankommer det på

statens trafiksäkerhetsverk att meddela erforderliga närmare bestämmelser

om bl.a. motorfordons belysningsanordningar. I sålunda utfärdade,

från den 3 september 1967 gällande bestämmelser föreskrivs rörande

placeringen i höjd- och sidled av huvudstrålkastare:

beträffande bil

Huvudstrålkastarna skall, oavsett om de kan avge helljus (icke avbländat

sken) eller halvljus (avbländat sken) eller både hel- och halvljus,

parvis vara placerade på samma höjd och på samma avstånd från fordonets

centrumlinje.

För strålkastare, som kan avge halvljus, skall dessutom följande gälla.

Höjden över marken till nedersta delen av den lysande ytan skall vid

obelastat fordon uppgå till minst 50 cm.

Höjden till översta delen av den lysande ytan får inte överstiga 120

cm. I fråga om fordon där denna föreskrift skulle medföra avsevärt hinder

för fordonets användning, exempelvis buss med cykelhållare eller

lastbil, som användes för snöplogning med förplog av sådan storlek, att

huvudstrålkastarna skulle skymmas, får måttet 120 cm ökas i erforderlig

grad. Avståndet från den yttersta kontur som anger fordonets bredd enligt

besiktningsinstrumentet till närmaste delen av strålkastarens lysande

yta får icke överstiga 40 cm, såvida fordonet ej är försett med särskilda

markeringslyktor enligt punkt 3.0. Avståndet mellan de inre kanterna

av strålkastarnas lysande ytor skall uppgå till minst 60 cm.

beträffande traktor och motorredskap

Huvudstrålkastarna skall, oavsett om de kan avge helljus eller halvljus

eller både hel- och halvljus, parvis vara placerade på samma höjd och på

samma avstånd från fordonets centrumlinje. De skall vara så placerade,

att de ej åstadkommer skuggor i förarens synfält framåt över vägen eller

skymmer förarens sikt. Denna föreskrift skall anses vara uppfylld, om

främre kanten på strålkastaren befinner sig högst 50 cm bakom fordonets

främre del. I intet fall får strålkastarna vara placerade bakom ett vertikalplan,

som går genom rattcentrum och är vinkelrätt mot fordonets

längdaxel.

För strålkastare, som kan avge halvljus, skall dessutom följande gälla.

Strålkastarna skall vara synliga inom en horisontalvinkel av 45° utåt och

10° inåt från en linje genom respektive strålkastares centrum parallell med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1968

fordonets längdaxel. De skall dessutom vara synliga inom en vertikalvinkel

av 15 uppåt och 15° nedåt i förhållande till horisontalplanet genom strålkastarens

centrum.

Höjden över marken till nedersta delen av den lysande ytan skall vid obelastat

fordon uppgå till minst 50 cm.

Höjden till den översta delen av den lysande ytan får ej överstiga 120 cm.

I fråga om fordon där denna föreskrift skulle medföra avsevärt hinder för

fordonets användning får måttet 120 cm ökas i erforderlig grad. Avståndet

från den yttre kanten som anger fordonets bredd till närmaste delen av

strålkastarens lysande yta får ej överstiga 40 cm, såvida fordonet ej är försett

med särskilda markeringslyktor enligt punkt 3.0 nedan.

Markeringslykta, som avses i punkt 3.0 i nyssnämnda bestämmelser,

skall avge vitt eller gult sken framåt och vara placerad högst 40 cm från

fordonets yttre begränsningslinje.

Med stöd av vägtrafikkungörelsen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(trafiksäkerhetsverket) också meddelat föreskrifter om användande av

belysningsanordning med blinkande sken på fordon. Enligt dessa gäller

bl.a. att på fordon i väghållningsarbete får användas lykta med blinkande

(roterande) gult sken då fordonet genom bredden på tillkopplat eller påhängt

redskap, genom sin plats pa vägbanan eller vid rörligt arbete i övrigt

utgör hinder eller fara för annan trafik.

Motionerna

I motionerna 1:423 och 11:533 framhålles att traktorer och motorredskap

blir allt vanligare på våra allmänna vägar och gator och att, inte

minst under den mörka årstiden, traktor ofta användes i arbete med snörojning

o.d. Det förekommer enligt motionärerna att dessa fordon och

redskap måste manövreras på ett sådant sätt att de kan vara mycket

oberäkneliga för andra trafikanter. En tillfredsställande belysning, som

väcker övriga trafikanters uppmärksamhet, saknas också ofta. Även om

förvarningsmärken finns uppsatta, som upplyser trafikanten om att arbete

pågår, anser motionärerna att ett strängare krav bör ställas på fordonets

egna belysningsanordningar.

Den i vissa fall förekommande anordningen med en lykta med blinkande

(roterande) gult sken ökar enligt motionärerna avsevärt trafiksäkerheten.

De anser därför att den skall vara obligatorisk.

I motionerna 1:424 och 11:532 framhålles att det är tillåtet att på en

plogbil placera strålkastarna högre än normalt. Att denna möjlighet lämnats

öppen förklaras enligt motionärerna av att en placering enligt gällande

huvudregel skulle med hänsyn till fordonets speciella karaktär skapa

avsevärda olägenheter. Motionärerna påpekar vidare att avståndet från

fordonets yttersta kontur till närmaste delen av strålkastarens lysande

yta inte får överstiga 40 cm, såvida inte fordonet är försett med särskilda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1968

5

markeringslyktor. Sådana markeringslyktor är obligatoriska endast i de

fall då huvudstrålkastare är placerad på större avstånd än det nyss nämnda.

I sammanhanget nämns också att markeringslyktor (parkeringslyktor)

enligt § 51 i VTF får användas i stället för stadgad lykta för sken framåt

om färden sker på väg där tillfredsställande belysning är ordnad och

att plogningsarbete till större delen måste utföras på vägar där sådan

belysning inte är ordnad.

De återgivna reglerna beträffande belysningsanordningarnas placering

på fordonet samt kraven på tillfredsställande vägbelysning medför enligt

motionärerna att strålkastarna på vissa typer av plogbilar inte kan placeras

på annat sätt än att en s.k. död vinkel uppstår i förarens synfält. Detta

finner motionärerna vara högst otillfredsställande från säkerhetssynpunkt.

Finge strålkastarna placeras på större avstånd än föreskrivna 40

cm från fordonets yttersta kontur skulle den döda vinkeln enligt deras

mening elimineras.

Fn tillfredsställande anordning, som borde ge rätt till färd på väg där

ingen belysning är ordnad, vore enligt motionärerna att fordonet förutom

med markeringslyktor även försågs med en lykta med blinkande (roterande)

gult sken. Denna typ av lykta förekommer, slutar motionärerna, vanligtvis

på vägverkets fordon.

Remissyttrande

I sitt yttrande över motionerna 1:424 och 11:532 anför statens trafiksäkerhetsverk,

efter en redogörelse för gällande bestämmelser om placeringen

av strålkastare och parkeringslyktor på bil i enlighet med vad

ovan upptagits, att »bestämmelserna ger sålunda utrymme för placering

av strålkastare och markeringslyktor på sätt som motionärerna har föreslagit».

Härefter anföres följande:

I anslutning till 51 § 1 mom. femte stycket vägtrafikförordningen har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med stöd av 1 § vägtrafikkungörelsen

meddelat generella tillstånd att på vissa fordonskategorier använda belysningsanordning

som avger blinkande sken. — —• Enligt dessa är

medgivet att på fordon i väghållningsarbete får användas lykta med

blinkande (roterande) gult sken då fordonet genom bredden på tillkopplat

eller påhängt redskap, genom sin plats på vägbanan eller vid rörligt

arbete i övrigt utgör hinder eller fara för annan trafik. Bestämmelserna

medger sålunda att på plogbil används sådan lykta som motionärerna

avser. Enligt verkets bedömande torde så gott som alla väghållningsfordon

också vara utrustade med sådana lyktor då fordonen används i väghållningsarbeten.

Verket ifrågasätter därför om behov föreligger att meddela tvingande

föreskrift om" att plogbil skall vara försedd med sådan lykta. Verket

har emellertid intet att erinra mot föreskrift härom. I så fall bör den omfatta

ej endast plogbilar utan alla fordon i väghållningsarbete som enligt

ovan erhållit generellt tillstånd att använda sådan lykta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1968

Nordisk vägtrafikkommitté

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 december 1960 har tillkallats

svenska ledamöter att ingå i en nordisk kommitté, Nordisk vägtrafikkommitté,

med uppgift att utarbeta förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning

för Danmark, Finland, Norge och Sverige. Vid uppdragets fullgörande

skall inte endast eftersträvas gemensamma trafikregler i inskränkt

bemärkelse utan även enahanda bestämmelser om motorfordons

utrustning samt vägmärken, trafiksignaler och liknande.

Kommittén har under år 1966 avgivit betänkande med förslag till enhetliga

trafikregler (NU 1966: 2 och 3). Förslaget omfattar förutom definitioner

och egentliga trafikregler, dvs. sådana som närmast gäller uppträdandet

i trafiken, även grundläggande bestämmelser om markering på

väg, vägtrafiksignaler och tecken av polisman. Förslaget avser däremot

inte den i utredningsuppdraget ingående frågan om fordons utrustning.

För arbetet med utrustningsbestämmelserna har kommittén enligt vad i

betänkandet anges med respektive departements samtycke under år 1963

tillsatt en teknisk undergrupp, som till kommittén överlämnat vissa förslag

till enhetliga regler på detta område. En fullständig samordning sägs

komma att ta mycket lång tid. Bestämmelserna är i hög grad beroende

av administrativ-tekniska riktlinjer och detaljföreskrifter i varje land.

Bl. a. med hänsyn härtill har kommittén i skrivelser den 19 november

1965 till respektive departement ansett det mest ändamålsenliga vara att

det fortsatta samordningsarbetet på detta område utförs av den tekniska

gruppen direkt under respektive departement. Kommittén framhåller att

det oavsett i vilken form detta arbete kommer att bedrivas är angeläget

att vissa utrustningsbestämmelser, som har nära anknytning till de egentliga

trafikreglerna, snarast möjligt samordnas. Särskilt gäller detta enligt

kommittén bestämmelserna om fordons belysning.

Utskottet

I motionerna 1:423 och 11:533 hemställes om sådan ändring i vägtrafikförordningen

att lykta med blinkande (roterande) gult sken skall vara

obligatorisk på traktorer och motorredskap som under mörker utför arbete

på allmän väg, gata eller annan allmän plats.

I motionsparet 1:424 och 11:532 hemställes om den ändringen i gällande

bestämmelser »att huvudstrålkastare på plogfordon får placeras

på större avstånd från fordonets yttre kanter än normalt under förutsättning

att fordonet dels är försett med markeringslyktor visande gult sken,

placerade enligt de avståndsbestämmelser som gäller för strålkastare, dels

har en lykta med blinkande (roterande) gult sken».

Som framgår av redogörelsen ovan och också framhålles av motionärerna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 1968

7

föreskriver gällande bestämmelser att avståndet från den yttersta kontur

som anger fordonets bredd enligt besiktningsinstrumentet till närmaste delen

av strålkastarens lysande yta får överstiga 40 cm endast om fordonet

är försett med särskilda markeringslyktor, som visar vitt eller gult sken

framåt och är placerade på högst nämnda avstånd från samma kontur. Med

hänsyn härtill och till motionernas innehåll i övrigt bör sistnämnda motionsyrkande

enligt utskottets mening uppfattas så att motionärerna önskar

att — utöver de i motionerna 1:423 och 11:533 angivna fordonen — också

plogbilar obligatoriskt skall vara utrustade med en lykta med blinkande

(roterande) ljus.

Utskottet gör beträffande de sålunda föreliggande yrkandena följande

överväganden.

Enligt gällande bestämmelser är det medgivet att på fordon i väghållningsarbete

använda lykta med blinkande (roterande) gult sken, då fordonet genom

bredden på tillkopplat eller påhängt redskap, genom sin plats på vägbanan

eller vid rörligt arbete i övrigt utgör hinder eller fara för annan trafik.

Enligt vad trafiksäkerhetsverket uppgivit i remissyttrande till utskottet

torde också så gott som alla väghållningsfordon som i det allmännas

tjänst används i väghållningsarbete på allmän väg, gata eller annan plats

vara försedda med sådan lykta. Anledning för riksdagen att ta initiativ

till tvingande föreskrift härom såvitt gäller dessa fordon synes ej föreligga,

särskilt som frågan omfattas av Nordisk vägtrafikkommittes uppdrag att

utarbeta förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning för Danmark, Finland,

Norge och Sverige. Ej heller föreligger tillräckliga skäl att kräva sådan utrustning

för fordon som, kanske vid något enstaka tillfälle, används för

snöplogning eller annat väghållningsarbete på enskilda vägar. Utskottet avstyrker

således bifall till motionsförslagen.

Utskottet hemställer

att motionerna 1:423 och 11:533 samt 1:424 och 11:532

icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep),

Erik Jansson (s), Åkesson (fp) och Hansson (s);

från andra kammaren: herrar Nyberg (fp), Grebäck (ep), Sundelin (s),

fröken Anderson i Lerum (s), fru Ekroth (s), herrar From (fp), Hammarberg

(s) och Adolfsson (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.