Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående straffet för nedskräpning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 46 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. och nr 72 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

1968-03-26 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:31, Utlåtande i anledning av motioner angående straffet för nedskräpning. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 46 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. och nr 72 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av motioner angående straffet för nedskräpning.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 46 i första kammaren av herr Holmberg m. fl. och nr 72 i

andra kammaren av herr Bohman m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

”att Kungl. Maj:t i avvaktan på de förslag som 1964 års Naturresursutredning

kan komma att framlägga, vidtager sådan ändring i 1964 års naturvårdslag att även

lindrigare nedskräpning kan bli föremål för straffpåföljd, varvid möjligheterna att

tillämpa omedelbart bötesföreläggande bör övervägas”..

Gällande bestämmelser

I naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 882) finns särskilda bestämmelser

till skydd mot nedskräpning.

Enligt 23 § skall envar tillse att han ej skräpar ned i naturen med plåt, glas, plast,

papper, avfall eller annat, så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada för

annan. Om någon bryter mot denna bestämmelse och gärningen varit ägnad att för

annan medföra obehag av någon betydenhet eller skada till person eller egendom

är straffet enligt 37 § dagsböter.

Då nedskräpning eller annat osnyggande skett har länsstyrelserna enligt 24 § befogenhet

att förelägga den ansvarige att ställa i ordning platsen och vidta förebyggande

åtgärder för framtiden. Föreläggande får ges så snart av nedskräpningen kan

uppkomma obehag av någon betydenhet eller skada till person eller egendom.

Vad gäller bestämmelsen rörande straff för nedskräpning i 37 § naturvårdslagen

må nämnas följande. Bestämmelsen motsvarades tidigare av 32 § andra stycket

naturskyddslagen av år 1952. Häri uppställdes som krav för straffbarhet att förseelsen

varit ägnad att för annan medföra obehag av någon betydenhet eller uppenbar fara

för skada till person eller egendom. Straffet var böter, högst trehundra kronor.

1960 års fritidsutredning föreslog (SOU 1962:36 s. 351) att kravet att faran för

skada av nedskräpning varit uppenbar skulle utgå och att böternas maximibelopp

skulle höjas till 500 kronor.

Under remissbehandlingen av fritidsutredningens betänkande framfördes av några

remissinstanser förslag om skärpta straffbestämmelser. Sålunda ifrågasattes om inte

begränsningen att förseelsen varit ägnad att för annan medföra obehag av någon

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 31

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

betydenhet eller fara för skada till person eller egendom på grund av bevisningssvårigheter

skulle komma att göra stadgandet mindre effektivt. Vidare förordades

att straffet skulle skärpas till dagsböter.

I det till lagrådet remitterade förslaget skedde endast den ändringen i förhållande

till naturskyddslagen att straffet för nedskräpning skärptes till dagsböter. Departementschefen

anförde vid lagrådsremissen bl. a. (prop. 1964:148 s. 129) att det för

bestraffning av nedskräpning alltjämt borde krävas att förseelsen varit ägnad att för

annan medföra obehag av någon betydenhet eller uppenbar fara för skada till person

eller egendom. Härvid var dock enligt departementschefen att märka att det straffbara

området automatiskt vidgades alleftersom allmänheten ökade sina anspråk på

snygghet i markerna.

Lagrådet föreslog vid sin granskning att orden ”uppenbar fara för” skulle utgå.

Propositionsförslaget utformades i enlighet härmed.

Lagen den 3 juni 1966 om föreläggande av ordningsbot är avsedd att möjliggöra

en enkel och snabb handläggning av vissa ordningsförseelser, främst trafikförseelser.

Kungl. Maj :t äger enligt lagen förordna att den skall äga tillämpning beträffande

brott, för vilket ej stadgas svårare straff än böter omedelbart i penningar och ej heller

normerade böter. Förordnande kan begränsas att avse visst eller vissa polisdistrikt.

Lagen innebär att polisman har rätt att under vissa förutsättningar ta upp fråga

om ansvar för sådana förseelser som avses i förordnandet genom att utfärda ett föreläggande

för den misstänkte. I detta föreläggs den misstänkte ett bötesstraff, kallat

ordningsbot, till godkännande. Ordningsboten för skilda förseelser bestäms enligt

taxor, som fastställs av riksaklagaren. Om den som har begått förseelsen godkänner

föreläggandet, är saken slutligt avgjord.

Lagen tillämpas f. n. i Stockholms polisdistrikt samt polisdistrikten i Stockholms

län, Göteborgs och Bohus län och Västmanlands län vid förseelser huvudsakligen

mot vägtrafikförordningen.

En särskild handläggningsform för beivrande av vissa parkeringsförseelser har

skapats genom lagen den 9 december 1960 om parkeringsbot. Lagen är tillämplig,

när Kungl. Maj:t har förordnat härom för visst polisdistrikt eller del därav. Polisman

eller särskild trafikövervakare får enligt lagen till föraren av ett fordon lämna

eller på fordonet fästa en skriftlig anmaning att inom viss tid betala en parkeringsbot.

Botens belopp för förseelser av detta slag är fastställt av riksåklagaren. Sådan

anmaning kan meddelas beträffande överträdelse av föreskrift rörande parkering

eller annan uppställning eller stannande av motorfordon om överträdelsen inte är

belagd med svårare straff än böter omedelbart i penningar.

Förordnande som avses i lagen har meddelats beträffande ett flertal polisdistrikt.

Motionerna

Motiveringen för motionsyrkandet återfinns i motionerna 1:49 av herr Holmberg

m. fl. samt 11:77 av herr Bohman m. fl.

Motionärerna anför bl. a. att efterlevnaden av naturvårdslagens bestämmelser om

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

nedskräpning inte är tillfredsställande. Anledningen till detta anses vara den vaga

utformning som nedskräpningsparagraferna fått, vilket medför att allmänheten icke

uppfattar en måttlig nedskräpning såsom brott mot gällande förordning. I vissa

andra länder finns enligt vad motionärerna anför en lagstiftning där även en ringa

nedskräpning av naturen medför relativt sträng straffpåföljd. Erfarenheterna från

dessa länder visar att en sträng lagstiftning på detta område, med möjlighet till

omedelbart bötesföreläggande, har en mycket gynnsam inverkan. Det är därför enligt

motionärernas mening motiverat att naturvårdslagens bestämmelser angående nedskräpning

ändras på ett sådant sätt att även lindrigare nedskräpning kan bli föremål

för åtal. Det borde vidare vid denna form av förseelse vara möjligt att tillämpa

samma system med direkt bötesföreläggande som nu sker vid smärre brott mot trafikförfattningarna.

Pågående utredning

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 mars 1967 har en kommitté tillsatts för

att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning m. m. (1968 års riksdagsberättelse

s. 130 ff.) Kommittén har antagit benämningen kommittén för ett renare samhälle.

I direktiven anför departementschefen efter att inledningsvis ha uppehållit sig

bl. a. vid frågan om renhållningen vid bebyggelsen följande.

Om---problem inte saknas när det gäller den tilltagande avfallsmängden vid

bebyggelse, är förhållandena långt allvarligare i fråga om det avfall, som inte härrör

från bostäder, arbetsplatser eller annan bebyggelse. T omma förpackningar av olika

slag lämnas på gator och allmänna platser i tätorter, utefter vägar, på badplatser

och i naturen. Inte minst har bilismen och den ökade fritiden pa detta sätt utsatt

miljön både i samhällen och i naturen för ett starkt ökat nedskräpningshot. Av särskild

betydelse är att den moderna förpackningstekniken arbetar med engångsförpackningar

av material som inte alls eller endast långsamt bryts ner av naturens

egna krafter. Som exempel kan nämnas engangsglas för drycker och olika former av

plastförpackningar. Ett speciellt problem utgör de uttjänta bilar som överges i samhällen,

vid vägar och ute i naturen.

Departementschefen berör i fortsättningen frågan om renhållningen på allmänna

platser inom tätorterna och anför därefter bl. a. följande.

Förutsättningarna för att få bukt med nedskräpningen är långt mindre utanför

tätorterna än inom dessa. Något kommunalt ansvar för renhållningen finns inte. Särskilt

utsatta för nedskräpning är områden invid allmänna vägar samt tätorternas

omgivningar och andra områden som brukar användas för fritidsändamål.

Det är tydligt att de lagliga möjligheterna att komma till rätta med nedskräpning

i naturen är mycket begränsade. Endast sällan torde den som gjort sig skyldig till

nedskräpning kunna påträffas så att naturvårdslagens straffbestämmelse kan tillämpas.

Motsvarande gäller bestämmelsen om länsstyrelsens möjlighet att meddela föreläggande.

Härtill kommer att nedskräpningen i allmänet är resultatet av många

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

människors tanklöshet eller bristande ansvarskänsla och inte kan föras tillbaka

nagon bestämd persons handlande.

på

Det kan givetvis sagas att det bör vara en allmän medborgerlig skyldighet att inte

skrapa ner pa allmänna platser eller i naturen. En bestämmelse av denna innebörd

inns också som nämnts i naturvårdslagen och ett straffbud är knutet till den. Möjligheterna

att genom okad upplysning och propaganda väcka allmänhetens ansvarskansla

bor utnyttjas. Skolans roll i arbetet på att skapa förståelse för betydelsen av

att vara aktsam om naturen bör uppmärksammas. Behovet av ändrade bestämmelser,

bk a för att astadkomma en mera omedelbar samhällsreaktion mot den som är

ansvarig for nedskräpning, bör därjämte övervägas.

Givet är dock att åtgärder av nu antytt slag endast kan få begränsad verkan. För

ett effektivt skydd av miljön mot nedskräpning måste andra vägar väljas.

Departementschefen påpekar bl. a. alt utredningen bör behandla frågorna om rcnhållningsansvar

för offentliga organ även utanför tätorterna och om tekniska och

ekonomiska forhållanden som hör samman med uppsamling och förstöring av avfall.

Sammanfattningsvis uttalas i direktiven att det är utredningens uppgift att pröva

alla vagar — upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning in. m. - som

kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt.

Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknas kommitténs arbete pågå under

hela år 1968.

Den i motionerna nämnda 1964 års naturresursutredning, som haft att verkställa

utredning angående planeringen av forskning rörande våra naturresursers bevarande

och utnyttjande jämte vissa därmed sammanhängande frågor, har slutfört sitt utredningsarbete

(jfr 1968 års riksdagsberättelse s. 303 f. och prop. 1968:37).

Utskottet

Enhgt bestämmelse i naturvårdslagen skall envar tillse att han inte skräpar ned i

naturen med plat, glas, plast, papper, avfall eller annat så att därav kan uppkomma

otrevnad eller skada for annan. Den som åsidosätter stadgandet kan straffas med

dagsböter, dock endast om förseelsen varit ägnad att för annan medföra obehag av

någon betydenhet eller skada till person eller egendom.

I motionerna anförs att efterlevnaden av bestämmelserna inte är tillfredsställande,

vilket enhgt motionärernas mening sammanhänger med den utformning som reglerna

har fått. Motionärerna hemställer att lagen ändras så att även lindrigare nedskräpning

kan straffas och föreslår att möjligheterna att förelägga ordningsbot vid

överträdelser av nedskräpningsparagrafen övervägs.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att efterlevnaden av naturvårdslagens

bestämmelser om nedskräpning inte är tillfredsställande. I alltför stor utsträckning

förekommer att avfall av olika slag lämnas på sådant sätt att naturen skräpas ned.

Säl skilt omfattande synes den nedskräpning vara som sker längs vägarna genom att

den bilburna allmänheten i stor utsträckning använder terrängen intill vägarna som

avstjälpningsplats för flaskor, konservburkar och andra rester från måltidsraster.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

Till förhållandena bidrar i hög grad den ökande användningen av engångsförpackningar

av olika slag. Läget förvärras av att den moderna förpackningsindustrin i så

stor utsträckning använder sig av sådana material som plåt, glas och plast, vilka endast

långsamt eller inte alls bryts ned. Nedskräpningen medför förfulning och otrevnad

och skapar även risker för skador till person eller egendom som t. ex. då krossat

glas förekommer på en badstrand eller där kreatur betar. Enligt utskottets mening

är problemen av en sådan omfattning att effektiva och snara åtgärder för att komma

till rätta med dem är nödvändiga. Till de åtgärder som härvid kan komma i fråga

hör givetvis en skärpning av lagstiftningen. Utskottet anser liksom motionärerna att

det bör övervägas att utvidga det straffbara området till att omfatta lindrigare former

av nedskräpning än som nu kan beivras. Om sadana förseelser utformas som en

särskild brottstyp med lägre strafflatitud skulle möjlighet kunna öppnas att i dylika

fall förelägga ordningsbot och på så sätt få till stånd en snabbare samhällsreaktion.

Utskottet anser det troligt att en skärpning av lagstiftningen kan bidra till att

förbättra förhållandena på området. Någon fullständig lösning av problemen kan

emellertid en sådan åtgärd inte innebära. Härtill bidrar flera omständigheter. Sålunda

torde den som gjort sig skyldig till nedskräpning endast sällan kunna patraffas

och överbevisas så att straffbestämmelsen kan tillämpas. Nedskräpningen ar vidare i

många fall resultatet av många människors tanklöshet eller bristande ansvarskansla

och kan inte föras tillbaka på nagon bestämd persons handlande.

För att komma till rätta med nedskräpningen i naturen torde en kombination av

flera åtgärder vara erforderlig. Genom ökad upplysning och propaganda särskilt

bland ungdomen kan i varje fall på lång sikt en förbättring av förhållandena väntas

inträda. Viktigt är också att allmänhetens möjligheter att bli kvitt avfallet tillgodoses

bättre än som nu är fallet. Genom olika åtgärder kan vidare användandet av förpackningar

som medför de största farorna för nedskräpning begransas. Även andra

åtgärder kan komma i fråga. ^

Som framgår av den föregående redogörelsen är hithörande frågor f. n. föremal for

övervägande inom kommittén för ett renare samhälle. Kommittén har att prova alla

vägar — upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning m. m. — som kan

leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt. Hela detta problemkomplex, inbegripet

de förslag som motionärerna framlagt, kommer således att bli belyst genom

kommitténs försorg. Därvid har kommittén möjlighet att, om så skulle befinnas motiverat,

bryta ut frågan om en skärpning av naturvårdslagens bestämmelser om

straff för nedskräpning ur det större sammanhanget. Enligt utskottets mening ar det

emellertid av största vikt, att utredningsarbetet i sin helhet bedrivs så skyndsamt

som möjligt. o .

Med hänsyn till vad sålunda upptagits kan någon riksdagens atgard i ärendet inte

anses påkallad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

Utskottet får därför hemställa

att motionerna 1:46 och 11:72 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson (s)

Knut Johansson (s)* Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s)’

Åkesson (fp) och Hansson (s);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Nyberg (fp), Grebäck (ep), Sundelin

(s), fröken Anderson i Lerum (s), fru Ekroth (s), herrar From (fp) och

Adolfsson (h).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.