Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 489 i första kammaren av herr Werner och nr 615 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle in. fl.

1968-03-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:32, Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 489 i första kammaren av herr Werner och nr 615 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle in. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk kommunal

bostadsförmedling.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 489 i första kammaren av herr Werner och

nr 615 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle in. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta en sådan ändring av lagen av den 10 juli

1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande

att i 4 § första stycket tillägges: ''Bostadsförmedlingen skall förmedla alla

inom området nyproducerade och ledigblivna lägenheter’».

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 4 § lagen den 10 juli 19i7 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande äger Kungl. Maj:t förordna att kommun

skall anordna avgiftsfri bostadsförmedling. Bestämmelsen, som tidigare motsvarades

av 10 § hyresregleringslagen, har tillämpats endast i fråga om ett

fåtal kommuner. Kungl. Maj :ts förordnanden har i dessa fall meddelats på

framställning av kommunen. Utan förordnande av Kungl. Maj :t har kommunal

bostadsförmedling inrättats i drygt 80 kommuner.

Enligt ett år 1967 i 4 § i bostadsförsörjningslagen infört stadgande äger

Kungl. Maj :t vidare, om det behövs för bostadsförsörjningens främjande,

förordna att kommuner i område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende

skall anordna gemensam bostadsförmedling

och tillämpa enhetliga grunder vid anvisning av bostäder. Meddelas sådant

förordnande blir kommunerna skyldiga att samverka i kommunalförbund

för bostadsförmedlingsverksamheten. Enligt vad utskottet erfarit

har något förordnande av nu avsett slag inte meddelats.

Bostadsförmedlingarnas tillgång till lägenheter tryggas genom bestämmelser

i bostadslånekungörelsen den 1 september 1967 (nr 552), vilka gör

det möjligt att i viss utsträckning som villkor för beviljande av statliga bostadslån

föreskriva kommunal förmedlingsrätt. Enligt 51 § i kungörelsen

kan sålunda länsbostadsnämnden, på begäran av kommun som bedriver

förmedling av bostäder i flerfamiljshus eller i småhus som inte skall bebos

av låntagaren, besluta att bostadslån för sådant hus kommer att beviljas

och får övertagas endast om sökanden tillförsäkrar kommunen rätt att för
-

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

medla upplåtelse av bostäderna. Villkoret gäller endast förstagångsupplåtelser.

På begäran av kommun kan länsbostadsnämnden också besluta, att lån

för småhus som skall bebos av låntagaren kommer att beviljas endast om

han i skälig omfattning medverkar till att kommunen får rätt att förmedla

upplåtelse av bostad som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som

han lämnar i samband med inflyttningen i huset.

I kommuner där lånevillkoren tillämpas omfattar de i princip alla bostäder

av ifrågavarande slag som byggs i kommunen. Undantag kan dock göras

när särskilda skäl finns, t. ex. när lånet avser bostäder i kategorihus eller

när låntagaren är bostadsrättsförening (52 § bostadslånekungörelsen).

Lånevillkoren förenas med vissa anvisningsnormer som kommunerna skall

iaktta vid tillämpningen.

De nämnda bestämmelserna angående villkor om bostadsförmedling i

samband med beviljande av bostadslån har tillkommit efter beslut av statsmakterna

under föregående år (prop. 1967:100, SU 100, rskr. 265). Kommunerna

var tidigare hänvisade till möjligheten att genom särskilda avtal

i samband med markförsäljning och markupplåtelse ställa villkor om kommunal

förmedlingsrätt till bostäder i hus som byggdes på den berörda marken.

Denna möjlighet föreligger självfallet alltjämt.

Motionerna

I motionerna anförs bl. a. att behovet av en bostadsförmedlingsverksamhet

skött av samhällets egna organ framstår som alltmer trängande, såväl i

storstadsregionerna som i de mellanstora städerna och tätorterna. Denna

bostadsförmedling bör omfatta alla lägenheter i flerfamiljsfastigheter och

i enfamiljshus byggda för uthyrning, oberoende av finansieringsförhållandena

och såväl i nybyggnation som i äldre fastighetsbestånd, inbegripet s. k.

successionslägenheter och övriga ledigblivna lägenheter. Förmedlingen skall

så rättvist som möjligt fördela lägenheterna utan avgift från de bostadssökandes

sida och bör, genom att ha tillgång till alla lägenheter, bedöma turordning

i kombination med bedömning av sociala förhållanden.

Motionärerna förklarar att de skäl som 1962 års bostadsförmedlingsutredning

anförde gentemot obligatorisk bostadsförmedling — att en lagstiftning

i frågan skulle bli mycket omfattande och därtill förutsätta en betydande

kontrollapparat för att bli effektiv — inte kan anses relevanta. Att

denna form av bostadsförmedling blir arbetskrävande kan inte anses som

en negativ faktor, allra minst om man ser till den mängd av negativa faktorer

som vidlåder den nuvarande uppsplittringen i dels kommunala bostadsförmedlingar,

dels privata bostadsförmedlingar. Utöver det förkastliga i

denna splittring på lägenhetsförmedlingens område kan man enligt motio
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968 3

närernas mening inte bortse ifrån, att den privata förmedlingsverksamheten

till betydande delar inrymmer en klart asocial tendens med hyresocker,

s. k. svart börs och fullständig frånvaro av social bedömning. Därtill kan

inte den privata förmedlingsverksamheten eftersträva någon som helst turordning,

då det främst är ett penningförhållande som bestämmer vem som

skall tilldelas ledig bostad.

Frågans tidigare behandling

Riksdagen har vid flera tillfällen, senast föregående år, tagit ställning till

frågan om obligatorisk bostadsförmedling i den meningen att hyresvärdar

genom lagstiftning skulle vara skyldiga att till ett offentligt förmedlingsorgan

anmäla alla lediga bostäder och att låta dessa organ anvisa innehavare

av bostäder. De med en sådan verksamhetsform förenade nackdelarna

har ansetts överväga de fördelar som kunnat stå att vinna däi med, och föislagen

har inte föranlett någon riksdagens åtgärd. För tiden före år 1967

må här hänvisas till utskottets utlåtanden 1950:9, 1951:13, 1953.18, 1956.

28, 1962:24 och 1964:14.

Vad beträffar frågans behandling vid 1967 års riksdag och vad därmed

äger samband må nämnas följande.

Frågan om de kommunala bostadsförmedlingarnas tillgång till bostäder

har i utredningssammanhang senast behandlats av 1962 års bostadsförmedling

sutredning (SOU 1967:1). Vid sina överväganden av frågan om obligatorisk

förmedling av upplåtelser i det befintliga bostadsbeståndet fann utredningen

bl. a. att en sådan förmedling skulle fordra en omfattande lagstiftning

med detaljbestämmelser och anvisningsnormer, tidsfrister m. in.

Tillämpningen av en sådan lagstiftning skulle med säkerhet bli administrativt

tungrodd och för att bli effektiv förutsätta en betydande kontrollapparat.

övervägande skäl talade enligt utredningens mening för att statsmakterna

beträffande lägenheterna i det befintliga bostadsbeståndet borde avstå

från att ingripa till förmån för de kommunala bostadsförmedlingarna.

Beträffande bostadsförmedlingarnas tillgång till nyproducerade lägenheter

föreslog utredningen att statligt bostadslån till flerfamiljshus och småhus,

som inte skulle bebos av lånesökanden, inte fick beviljas om kommunen

beslutat att kommunal förmedling av de blivande bostäderna skulle

äga rum men avtal härom inte kommit till stånd. Med hänsyn till den helt

privatfinansierade bostadsproduktionens förhållandevis ringa andel av den

totala produktionen ansåg utredningen att de hus som uppförs utan statligt

stöd kunde lämnas åsido i sammanhanget.

De allra flesta remissinstanserna tillstyrkte utredningens förslag eller

lämnade det utan erinran.

Kungl. Maj :ts ställningstagande till frågan om bostadsförmedlingarnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

tillgång till bostäder redovisades i den förut omnämnda propositionen 1967:

100 angående riktlinjer för bostadspolitiken. Föredragande departementschefen

anförde bl. a. att om husägarna genom lag ålades att ställa bostäderna

till kommunernas förfogande för förmedling var det uppenbart

att lagstiftningen också måste utformas så att förmedlingen i varje särskilt

fall skedde efter godtagbara principer. En tungrodd och dyrbar organisation

för tillämpning och kontroll skulle därför bli nödvändig. Samtidigt

kunde förmedlingsverksamheten inte anordnas så att kommunmedlemmarna

fick möjligheter att utan begränsningar överklaga bostadsförmedlingens

beslut. Det var av praktiska skäl uteslutet att varje sökande

hos förmedlingen skulle kunna tillerkännas rätt att överklaga en bostadsanvisning.

Någon överprövning av alla sökandens inplacering i bostadsförmedlingens

turordning kunde inte heller gärna tänkas.

Departementschefen ansåg därför att man i stället för obligatorisk bostadsförmedling

borde pröva de utvägar utredningen anvisat för att förse

bostadsförmedlingarna med lägenheter. Han fann för sin del att samspelet

mellan staten och kommunerna på bostadsförsörjningens område var tillräcklig

motivering för att staten på kommunens begäran skulle ställa

lånevillkor av det slag utredningen förordat om det var lämpligt från

bostadsförsörjningssynpunkt.

Departementschefen föreslog följande huvudsakliga bestämmelser.

Jag föreslår °---att bestämmelserna om de statliga bostadslånen

kompletteras på så sätt att de långivande organen på framställning av kommunen

skall ställa sådant villkor för beslut om lån, vilket tillförsäkrar kommunen

förmedlingsrätt till bostäder som med stöd av statliga lån tillkommer

i flerfamiljshus och småhus som inte skall bebos av låntagaren. Med

hänsyn till bytesrätten bör villkoret gälla endast förstagångsupplåtelser. Vid

lån till småhus som skall bebos av låntagaren bör kunna fästas villkoret

att han medverkar till att bostadsförmedlingen får förmedlingsrätt till den

bostad han lämnar. I kommuner där lånevillkoren tillämpas bör dessa i princip

omfatta alla sådana bostäder som byggs i kommunen. Undantag bör

dock kunna göras när särskilda skäl finns, t. ex. när lånet avser bostäder

i kategorihus eller när låntagaren är bostadsrättsförening.

Tillämpning av lånevillkoret innebär ett visst ingrepp i byggherrarnas

och bostadsupplåtarnas verksamhet. Staten måste därför enligt min mening

ha möjlighet att se till att den kommunala förmedlingsverksamhet som

lånevillkoret avser bedrivs på ett sätt som är förenligt med allmänna bostadsförsörjningssynpunkter.

Jag anser det därför nödvändigt att förena

villkoret med vissa minimikrav som kommunerna skall iaktta vid tillämpningen.

Det innebär att i vissa hänseenden anvisningsnormer måste anknytas

till villkoret.

Statsutskottet (1967:100 s. 47) fann det föreslagna villkoret lämpligt för

att öka bostadsförmedlingarnas tillgång på lägenheter och därmed skapa

underlag för en rättvis fördelning. Frågan om att tillämpa lånevillkoret på

även andra än förstagångsupplåtelser borde av Kungl. Maj :t prövas i sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 År 1968 5

band med genomförandet av en ny hyreslagstiftning. Utskottet ansåg vidare

att möjligheterna att från den kommunala förmedlingen undanta bostäder

som förmedlas till dem som bedrivit organiserat bostadssparande

borde prövas av Kungl. Maj it.

Riksdagen gav med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och i anledning av

vissa motioner i skrivelse till Kungl. Maj :t till känna vad statsutskottet anfört

beträffande villkor om bostadsförmedling i samband med beviljande av

bostadslån (rskr. 265).

De i det föregående nämnda bestämmelserna i bostadsförsörjningslagen,

som ger Kungl. Maj :t rätt att förordna att kommuner i område som utgör

en enhet i bostadsförsörjningshänseende skall anordna gemensam bostadsförmedling,

tillkom genom statsmakternas beslut år 1967 (prop. 1967:101,

3LU 43, rskr. 264). Samtidigt genomfördes också vissa andra ändringar i

bostadsförsörjningslagen.

I motion (11:1015), som väcktes i anledning av propositionen 1967:101,

hemställdes att i bostadsförsörjningslagen skulle införas en bestämmelse

som gav bostadsförmedlingen rätt att förmedla alla inom området nyproducerade

och ledigblivna lägenheter.

I sitt utlåtande erinrade tredje lagutskottet om att tanken på en obligatorisk

bostadsförmedling tidigare avvisats av riksdagen. Enligt utskottets mening

skulle en förmedling av dylikt slag kräva en omfattande lagstiftning,

vars tillämpning skulle bli tungrodd och förutsätta en betydande kontrollapparat

för att bli effektiv.

Utskottet hemställde på bl. a. dessa skäl att motionen 11:1015 skulle avslås.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet

Enligt statsmakternas beslut har under år 1967 införts bestämmelser i

anslutning till de statliga bostadslånen, som avser att trygga att de kommunala

bostadsförmedlingarna får anvisningsrätt till lägenheter. Syftet

uppnås genom att de långivande organen på framställning av kommunen

kan uppställa kommunal förmedling som villkor för beviljande av lån for

uppförande av flerfamiljshus och småhus, som inte skall bebos av låntagaren.

Villkoret kan endast gälla förstagångsupplåtelser. Vid lån till småhus,

som skall bebos av låntagaren, kan fästas villkoret att han medverkar till

att kommunen får förmedlingsrätt till den bostad han lämnar.

De nämnda bestämmelserna blir av betydelse i huvudsak endast såvitt

avser nyproduktionen. Undantag kan vidare göras bl. a. när lånet avser bostäder

i kategorihus eller när låntagaren är bostadsrättsförening. Lägenhe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1968

ter i den helt privatfinansierade bostadsproduktionen faller utanför regleringen.

Dock torde det förekomma att den kommunala bostadsförmedlingen

i samband med markförsäljning eller på annat sätt skaffar sig rätt att

förmedla dylika lägenheter.

I motionerna föreslås sådan ändring i 1947 års lag om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande att kommunal bostadsförmedling

skall äga förmedla alla inom förmedlingens område nyproducerade och ledigblivna

lägenheter.

Som framgår av den föregående redogörelsen har tanken på en obligatorisk

bostadsförmedling vid flera tillfällen avvisats av riksdagen under hänvisning

bl. a. till att en förmedling av dylikt slag skulle kräva en omfattande

lagstiftning, vars tillämpning skulle bli tungrodd och förutsätta en betydande

kontrollapparat för att bli effektiv. Enligt utskottets mening saknas

anledning att nu ta annan ställning till frågan, så mycket mindre som de

nyssnämnda, under föregående år införda bestämmelserna innebär en betydande

förbättring av kommunernas möjligheter att försäkra sig om anvisningsrätt

till lägenheter.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna 1:489 och 11:615 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från forsta kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson

(s) Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep),

Erik Jansson (s), Åkesson (fp) och Hansson (s);

från and r a kammaren: herrar Nyberg (fp), Grebäck (ep), Sundelin (s)

fröken Anderson i Lerum (s), fru Ekroth (s), herrar From (fp), Hammarberg

(s) och Adolfsson (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.