Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss översyn av reglerna för hyresgästs rätt till skadestånd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 26 i första kammaren av herr Olsson, Johan, och herr Larsson, Thorsten, och nr 34 i andra kammaren av heir Börjesson i Falköping m. fl.

1968-04-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:37, Utlåtande i anledning av motioner om viss översyn av reglerna för hyresgästs rätt till skadestånd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 26 i första kammaren av herr Olsson, Johan, och herr Larsson, Thorsten, och nr 34 i andra kammaren av heir Börjesson i Falköping m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1968

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av motioner om viss översyn av reglerna

för hyresgästs rätt till skadestånd.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 26 i första kammaren av herr Olsson,

Johan, och herr Larsson, Thorsten, och nr 34 i andra kammaren av heir

Börjesson i Falköping m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om översyn

av reglerna för hyresgästs rätt till skadestånd i enlighet med vad i motionen

anförts».

Motionerna

I motionerna framhålles att en lägenhetsinnehavare är skyldig att bereda

utomstående personer tillträde till sin lägenhet av en mängd olika anledningar.

Skyldigheten kan utkrävas av offentlig myndighet för t. ex. brandsyn

eller polisiär angelägenhet eller av fastighetsägare på grund av dennes

i hyreslagen inskrivna skyldighet att hålla lägenheten i tillfredsställande

skick. Fastighetsägaren måste för att kunna fullgöra denna skyldighet i

regel anlita sakkunniga eller hantverkare (målare, tapetserare, rörmokare,

elektriker) och hyresgästen är skyldig att tåla det intrång som dessa förrättningsmäns

besök och arbete innebär. Det är enligt motionärerna ingen

otänkbar situation att en sådan förrättningsman under besöket får kännedom

om t. ex. tillträdesmöjligheter till lägenheten och värdeföremål som

förvaras i den och utnyttjar denna kännedom till brottslig gärning. Därvid

uppkommer frågan huruvida fastighetsägaren kan åläggas att ersätta

skadan. Härom anför motionärerna följande.

För svensk rätts del kan för skadestånd utanför kontraktsförhållanden

sägas gälla huvudregeln att blott den är skadeståndsskyldig som uppsåtligen

eller av vållande (oaktsamhet, vårdslöshet, oförsiktighet, försummelse

etc.) har orsakat skadan. Man brukar säga att vållande föreligger när

den ansvarige avvikit från den aktsamhet som en förståndig genomsnittsmänniska

(bonus pater familias) skulle ha iakttagit i samma situation.

Någon allmän regel om skadeståndsansvar för underordnads vållande finns

dock inte.

En genomsnittsfastighetsägare torde anlita entreprenörer eller hantverkare

som anses skickliga och pålitliga. Om fastighetsägaren anlitat en föirättningsman

med dessa kvalifikationer och denne därefter begår brott som

0112148

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 37

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1968

ovan antytts är det inte troligt att fastighetsägaren skulle dömas att utge

skadestånd.^ Har fastighetsägaren anlitat en okänd förrättningsman och

L1PPdragit åt portvakten att vara med under besöket i lägenheten, men

förrättningsmannen därefter begår sådant brott är det inte heller sannolikt

att fastighetsägaren skulle dömas. Har den okände förrättningsmannen fått

arbeta ensam i lägenheten är sannolikheten för att domstolen skulle finna

att fastighetsägaren brustit i normal aktsamhet större. Det är därför tänkbart

att skadestandsskyldighet skulle kunna ådömas fastighetsägaren i ett

sådant fall.

Några klara regler finns sålunda inte på detta område. Även om en hyresgäst

kan ordna ett gott skydd mot brott genom att teckna en hemförsäkring

(villaförsäkring, lantbruksförsäkring) måste det anses otillfredsställande

att inte hyresgäst har lagfäst rätt till skadestånd i de fall som avses i

motionen.

Gällande bestämmelser

I 26 § hyreslagen, vilken lag ingår som 3 kap. i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom, ges regler om hyresvärds rätt att

erhålla tillträde till uthyrd lägenhet. Sådan rätt tillkommer hyresvärden

för utövandet av nödig tillsyn. Dessutom har hyresvärden ä

princip rätt att utföra alla slags arbeten i lägenheten. Olika villkor gäller

dock för olika slags arbeten. Lagen skiljer härvid på förbättringsarbeten

som ej utan skada kan uppskjutas, s. k. brådskande reparationsarbeten,

och mindre brådskande förbättringsarbeten. Om lägenheten är ledig till

uthyrning, är hyresgästen också skyldig att låta den förevisas på därför

lämpliga tider. Hyresvärden är skyldig tillse att i nu angivna fall ej större

olägenhet än nödigt tillskyndas hyresgästen. Hyresgästen är enligt 16 §,

jämförd med 11 §, berättigad till ersättning för den skada å lägenheten

som genom arbete som ovan sagts eller eljest under hyrestiden

åsamkas honom med anledning av brist hos lägenheten, förutsatt att han ej

sjalv ar ansvarig för skadan. Om hyresvärden kan visa att han inte gjort sig

skyldig till försummelse, är han dock fri från skadeståndsskyldighet. Denna

skadeståndsregel är enligt 19 § tvingande och kan inte åsidosättas genom

förbehåll i hyresavtalet eller sidolöpare till detta. En för hyresvärden strängare

skadeståndsregel gäller om hyresgästen åsamkas skada genom mindre

brådskande förbättringsarbeten. I sådana fall blir hyresvärden skyldig ersätta

hyresgästen för skada som åsamkas denne genom arbetet, även om han

visar att han ej gjort sig skyldig till försummelse. Denna tilläggsbestämmelse

om utvidgad skadeståndsskyldighet, s. k. strikt ansvar, är dock inte av

tvingande natur.

Räckvidden av nu anförda skadeståndsregler synes vara omstridd.

Några bestämmelser om hyresvärds skadeståndsansvar för

underordnads eller medhjälpares försummelse ges inte

i hyreslagen. Frågan får därför bedömas enligt allmänna skadeståndsrätts
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1968

liga grundsatser, vilka här endast kan antydas. Av grundläggande betydelse

är härvidlag skillnaden mellan, å ena sidan, skadeståndsskyldighet i obligatoriska

förhållanden eller, som man också säger, kontraktsrättsliga

förhållanden och, å andra sidan, uto m obligatoriska förhållanden.

I det förra fallet grundas skadeståndsansvaret på att vederbörande

inte uppfyllt de obligatoriska förpliktelser som åvilat honom på

grund av ett avtal (kontrakt), medan i det senare skadeståndsansvar inträder

gentemot personer, till vilka skadevållaren inte står i något som helst

rättsförhållande, grundat på avtal eller rättshandling, eller i vart fall inte i

ett rättsförhållande som har samband med den skadegörande händelsen.

I utomobligatoriska förhållanden är huvudregeln att en överordnad, en

arbetsgivare, inte bär strikt ansvar för underordnades handlingar. Principalansvar

inträder inte heller för helt självständiga medhjälpare (entreprenörer

och liknande). Enligt fast praxis svarar emellertid en arbetsgivare

för skada som orsakas tredje man genom vållande av någon som tillhör

arbetsgivarens drifts- eller arbetsledning. I några fall har också ansvar

ålagts en företagare för skada, som vållats av vanlig arbetare, vilken anförtrotts

en från risksynpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. För kontraktsrättens

del gäller som regel att en avtalskontrahent svarar för den skada

som genom bristande uppfyllelse av kontraktsförpliktelse åsamkas medkontrahenten,

även om skadan vållats av en anställd eller annan medhjälpare

och oavsett dennes ställning. Principiellt gäller alltså för inomobligatoriska

förhållanden ett oinskränkt principalansvar, även om ansvaret

i hög grad varierar efter kontraktstypens beskaffenhet.

Ansvaret i kontraktsförhållanden omfattar inte bara uppfyllandet av

avtalets huvudförpliktelser utan vid flertalet avtalstyper också vissa biförpliktelser,

alltså sådana förpliktelser som inte är centrala föi

rättsförhållandet men dock står i visst sammanhang med det genom avtalet

skapade särskilda mellanhavandet mellan parterna. Eu butiksinnehavare

t. ex. anses p. g. a. det avtalsförhållande, vari han står till små

kunder, vara skyldig att också tillse att affärslokalen är sådan att den

inte medför risk för kunderna. Hur långt man skall gå i att antaga dylika

biförpliktelser är emellertid ofta tveksamt. Gränsen är tämligen oklar. Från

rättspraxis må redovisas följande fall (NJA 1941 s. 560). En hyresvärd hade

anlitat Garantiaktiebolaget Anticimex för utrotande av vaggohyra med

s. k. T-gas i en hyresgästs lägenhet. Vid desinfektionen uppstod explosion

och eldsvåda, varigenom åtskilliga skador tillfogades hyresgästens lösegendom.

Med hänsyn till att hyresvärden gentemot hyresgasten var pliktig

att vidtaga erforderliga åtgärder för utrotande av väggohyra, ansågs hyresvärden,

»som till fullgörande av sin berörda förpliktelse anlitat bolaget för

desinfektion av fastigheten», skyldig att svara för skador genom desinfektörens

försummelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1068

Det må understrykas att vad ovan sagts om arbetsgivares skadeståndsansvar

inte har avseende på dennes ansvar för egen försummelse eller

vårdslöshet. En arbetsgivare kan givetvis bli skadeståndsskyldig för bristande

tillsyn in. m. över sina anställda eller över en anlitad självständig

företagare.

Principalansvar synes förutsätta att den skadegörande handlingen har

visst samband med den skadevållandes verksamhet för principalens räkning,

den skadegörande handlingen skall ha företagits »i tjänsten». Det

har ansetts att principalansvar även kan inträda för stöld eller annan

brottslig handling som arbetstagaren eller medhjälparen begår i eller i anslutning

till arbetet. Den begränsningen antages dock få uppställas att

ansvar icke inträder om handlingen går utanför för vad arbetsgivaren

normalt kunnat eller bort räkna med. Ett exempel från rättspraxis inom

kontraktsrättens område kan nämnas som belysning på vad nu sagts. I ett

rättsfall (NJA 1960 s. 644) hade ett åkeri åtagit sig transport av papper

för ett tidningsföretags räkning. I anslutning till transporterna stal åkeriets

anställda från det transporterade godset. För den skada som härigenom

tillfogades tidningsföretaget ansågs — med hänsyn till sambandet mellan

tillgreppen och åkeriets åtagande — åkeriet vara ansvarigt.

Skadestånd skommittén m. m.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 november 1959 tillkallades

sakkunniga för att i nordiskt samarbete utreda vissa skadeståndsrättsliga

frågor, nämligen dels frågan om barns och föräldrars skadeståndsansvar,

dels frågor rörande principalansvaret och anställds skadeståndsskyldighet.

Utredningen antog namnet skadeståndskommittén.

Kommittén har avlämnat dels betänkande med förslag till lag med allmänna

bestämmelser om skadestånd (SOU 1963:33), som bl. a. upptog

nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar, dels slutbetänkande

rörande arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar

m. m. (SOU 1964:31).

Det sistnämnda betänkandet upptar förslag att principalansvaret i enlighet

med vad som gäller i Danmark, Island och Norge vidgas att omfatta

samtliga arbetstagares vållande jämväl i utomobligatoriska förhållanden.

Genom förslaget kommer skyldigheten att svara för skada, som under utövningen

av näringsverksamhet vållas tredje man, att i ökad utsträckning

läggas på den som driver verksamheten. En dylik ordning överensstämmei

nära med vad som för närvarande tillämpas enligt gängse ansvarsförsäkringsvillkor.

Förslaget gäller jämväl privata förhållanden. Även där

innefattar brukliga ansvarsförsäkringar skador som vållas av anställda.

Förslaget gäller person- och sakskada, däremot icke direkt tillfogad all
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1968

män förmögenhetsskada och icke-ekonomisk skada. Skadeståndsansvaret är

vidare begränsat till skada som vållas i tjänsten. Det skall ej heller omfatta

skada genom sådana extraordinära handlingar som det, med hänsyn till

verksamhetens eller arbetsuppgiftens art, saknas skälig anledning att taga

i beräkning.

Kommittén föreslår också, att i viss utsträckning skadeståndsansvar skali

inträda jämväl för vållande av mer eller mindre självständig uppdragstagare.

När någon i särskild egenskap genom lag eller författning ålagts

speciell förpliktelse att vidtaga åtgärd till förebyggande av person- eller

sakskada, skall han sålunda svara för den som han anlitar för uppgiften,

även om denne intager en självständig ställning. Förpliktelser av denna

art förekommer t. ex. inom verksamhetsområden som rör handhavande

av farliga ämnen, såsom gifter, brandfarliga varor, radioaktiva ämnen och

explosiva

Den som är bärare av förpliktelsen kan enligt förslaget ej undandraga

sig det ekonomiska ansvaret för att den iakttages genom att uppdraga dess

fullgörande åt någon utomstående. Kommittén framhåller att dess förslag

är avfattat med utgångspunkt från utomobligatoriska förhållanden. På

grund av den föreslagna lagstiftningens natur kommer gränsdragningen

mellan kontraktsmässigt och utomobligatoriskt principalansvar att få mindre

betydelse än nu. Uvidgningen av det utomobligatoriska principalansvaret

till att omfatta samtliga arbetstagare, oavsett deras ställning, innebär en

utjämning av olikheterna mellan inom- och utomobligatoriskt skadeståndsansvar.

Även i fråga om ansvaret för självständiga medhjälpare medför förslaget

enligt kommittén, att det utomobligatoriska ansvaret närmas till det

kontraktsmässiga.

Utöver ovan nämnda förslag av skadeståndskommittén må nämnas att

kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar år 1958 lade fram

ett betänkande med förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet

(SOU 1958: 43).

Lagförslag motsvarande de ovan nämnda har lagts fram och delvis lett

till lagstiftning i Danmark, Norge och Finland.

Inom justitiedepartementet förbereds f. n. ett förslag till lag med allmänna

bestämmelser om skadestånd. Avsikten är att i en sådan lag ta upp

dels de allmänna skadeståndsregler som nu finns i 6 kap. strafflagen, dock

med vissa ändringar i reglerna om barns och föräldrars skadeståndsansvar,

dels bestämmelser om stats och kommuns skadeståndsansvar samt

om det allmänna principalansvaret och om anställds skadeståndsskyldighet.

Arbetet bedrivs med sikte på att proposition i ämnet skall kunna föreläggas

1968 års riksdag.

Utskottet

I motionerna framhålles som otillfredsställande att hyresgäst saknar lag
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1968

fäst rätt till ersättning av hyresvärden för skada som vållas honom, om

hantverkare eller annan, som för hyresvärdens räkning besökt lägenheten,

utnyttjar den lokalkännedom han därvid erhållit till att vid senare tillfälle

där föröva stöld eller annat liknande brott. Motionärerna hemställer om

översyn av reglerna för hyresgästs rätt till skadestånd i sådant fall.

Det av motionärerna skisserade fallet synes inte vara något för hyresförhållanden

typiskt eller just i hyressammanhang särskilt vanligt förekommande.

I stort sett samma risker för dylik skada torde t.ex. föreligga för

den som anlitar ett bevaknings- eller städningsföretag, vars anställda erhåller

tillträde till uppdragsgivarens kontors- eller fabrikslokaler. Lika berättigade

anspråk på ersättning synes i sådant fall kunna riktas mot företaget

för skada som vållas av dess anställda eller förutvarande anställda genom

tillgreppsbrott i lokalerna i annat sammanhang än under eller i anslutning

till arbetet. I fråga om bostadslägenheter kan situationen också

vara den att hyresgästen för reparationer eller liknande arbeten sjalv anlitar

företag, vars anställda därefter begår brottslighet av det slag motionärerna

åsyftar. I sådant fall uppkommer frågan om hyresgästen eller

det anlitade företaget ligger närmast till att bära den uppkomna skadan.

Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning överväga

några speciella skadeståndsregler för det av motionärerna angivna fallet.

Möjligheterna att genom lagstiftning uttömmande reglera skadeståndsansvaret

i de olika situationer som kan tänkas uppkomma synes också vara

mycket begränsade. Motionärerna bär själva anfört olika exempel som väl

illustrerar svårigheterna härvidlag. Bland annat måste salunda hänsyn

tas till det mer eller mindre nära sambandet mellan de arbetsuppgifter,

för vilka skadevållaren anlitats, och den skadegörande handlingen. Av betydelse

är även om hyresvärden själv gjort sig skyldig till vårdslöshet eller

försummelse i något hänseende t.ex. vid valet av medhjälpare eller beträlfande

tillsynen. Ersättningsfrågor av förevarande slag torde därför få

bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Viss betydelse synes

härvidlag den lagstiftning på skadeståndsrättens område, bland annat rörande

det allmänna principalansvaret i utomobligatoriska förhållanden,

som för närvarande är under utarbetande i justitiedepartementet, komma

att få.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

att motionerna 1: 26 och II: 34 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 april 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 37 år 1968

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson

(s)*, Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson

(ep)*, Erik Jansson (s), Åkesson (fp) och Hansson (s);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Nyberg (fp), fru Torbrink

(s), herr Bengtson i Solna (h), fröken Anderson i Lerum (s)*, fru Ekroth

(s)*, herrar From (fp) och Josefson i Arrie (ep)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.