Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om förslag till ändring av bestämmelserna för fritidsfiske, så att utländsk medborgare ges lika rätt som svensk medborgare till fritidsfiske i allmänt vatten”.

1968-04-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:40, Skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om förslag till ändring av bestämmelserna för fritidsfiske, så att utländsk medborgare ges lika rätt som svensk medborgare till fritidsfiske i allmänt vatten”.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av motioner om dels utländsk medborgares rätt

till fritidsfiske, dels tillstånd till fiske för utländsk gäst vid

turistanläggning.

Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen dels nr 75 i andra kammaren av herr Gustafsson

i Borås, dels nr 144 i första kammaren av fröken Stenberg och herr Hubinette

och nr 192 i andra kammaren av herrar Thylén och Hedin.

I motionen 11:75 hemställes ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa

om förslag till ändring av bestämmelserna för fritidsfiske, så att utländsk medborgare

ges lika rätt som svensk medborgare till fritidsfiske i allmänt vatten”.

I motionerna 1:144 och 11:192, som är likalydande, hemställes ”att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om översyn av lagen av den 1 december

1950 om rätt till fiske samt att härvid särskilt beaktas möjligheten för turistanläggningar

att erhålla generellt tillstånd till fiske för sina utländska gäster”.

Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

utlåtande från fiskeristyrelsen. Därjämte har på begäran av utskottet yttrande

över motionerna avgivits av Sveriges fiskares riksförbund, Fritidsfiskets samarbetsnämnd,

Svenska turisttrafikförbundet och Svenska turisthotellens riksförbund.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen den 1 december 1950 om gräns mot allmänt vattenområde är

vattenområdet i havet längs Sveriges kuster allmänt (allmänt vatten), där det ej

ingår i fastigheterna (enskilt vatten). Enligt huvudregeln i 2 § hänföres till fastigheterna

allt vatten inom 300 meter från fastlandet.

Förutom i havet finns allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och

Storsjön i Jämtland.

I allmänt vatten får enligt 2 § lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske (fiskerättslagen)

varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap. Fiske med fast redskap

kräver däremot, med visst undantag, tillstånd av myndighet.

Fisket i enskilt vatten är enligt huvudregeln i 5 § samma lag förbehållet jordägaren

eller den som på annan särskild grund (t. ex. avtal eller skattläggning) äger

fiskerätt. Denna bestämmelse är emellertid underkastad vidsträckta undantag, vilka

ger svensk medborgare rätt att bedriva fiske med rörligt redskap i enskilt vatten längs

stora delar av havskusten och i viss utsträckning även i de fyra ovannämnda sjöar,

där allmänt vatten finns, samt i Mälaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

I fråga om utlännings fiskerätt bör först framhållas att i den mån utlänningen

stöder sig på enskild fiskerätt, t. ex. upplåtelse från jordägaren, saknar medborgarskapet

betydelse; utlänningen är likställd med svensk medborgare.

Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt i Sverige, är enligt 4

och 21 §§ fiskerättslagen likställd med svensk medborgare i fråga om fiske i allmänt

vatten och frifiske i enskilt vatten.

Ytterligare bestämmelser om utlännings fiskerätt ges i kungl. kungörelsen den 25

mars 1960 angående rätt för utlänning att fiska på allmänt vatten m. m. (nr 47),

vilken utfärdats med stöd av sistnämnda paragrafer i fiskerättslagen. Enligt 1 § i

denna kungörelse äger medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge att utan

tillstånd bedriva fritidsfiske med spö, pilk och liknande handredskap i allmänt vatten

vid havskust och i sådant enskilt vatten, där varje svensk medborgare får utöva

fritt fiske. Undantag gäller dock för viss kommun i Norrbottens län. Då rätt till fiske

inte föreligger för utlänning enligt 1 § eller på grund av stadgande i 4 eller i 21 §

fiskerättslagen får fiskeristyrelsen enligt 2 § i kungörelsen meddela tillstånd till fritidsfiske

i allmänt vatten eller i enskilt vatten, där fisket är fritt för svenska medborgare.

Sådant tillstånd får meddelas för viss person eller för grupp av utlänningar.

Tillstånd för viss person att inom visst län utöva fritidsfiske i sådant vatten

får också meddelas av länsstyrelsen. Om tillståndet endast avser fritidsfiske med

handredskap under en tid av högst 14 dagar, får tillståndet meddelas av polismyndigheten

i orten.

För o skiftade och samfällda fisken ges regler i 24 § fiskerättslagen. Huvudregeln

är att sådana fisken får nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kan sämjas. Om

enighet inte kan uppnås, kan en eller flera av dem hos länsstyrelsen begära föreskrifter

om hur fisket skall nyttjas. Den som vill upplåta sin fiskerätt i oskiftat eller

samfällt fiske till annan person måste i de fall som här är av intresse ha samtycke

från flertalet av de övriga delägarna.

Här må slutligen anmärkas att ovan redovisade bestämmelser om utlännings fiskerätt

tillkommit i nordiskt samarbete (prop. 1960:39, 3LU 1960:6) samt att föreskrifter

av liknande innebörd genomförts i Danmark, Finland och Norge.

Motionerna

I motionen 11:75 av herr Gustafsson i Borås framhålles att tillståndstvånget för

fritidsfiske helt i onödan diskriminerar utländska medborgare och i synnerhet turister

på tillfälligt besök i vårt land. Motionären anser, med hänsyn till den utomordentligt

stora omfattning svenskarnas fritidsfiskande har tagit, att ett begränsat antal

utlänningars fiske inte på nämnvärt sätt kan påverka vare sig fiskbeståndet, den

totala fångstmängden eller andra förhållanden av betydelse, även om dessa utlänningar

skulle få samma rätt till fritidsfiske på allmänt vatten som svenska medborgare.

Några motiv för att bibehålla särbestämmelserna om utlänningars rätt till fritidsfiske

står således enligt motionärens uppfattning inte att finna. Tvärtom talar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

3

anser han, uppenbara rättviseskäl för att bestämmelserna avskaffas, inte minst med

hänsyn till det under senare år kraftigt ökade antalet immigranter och turister från

utomnordiska länder.

I motionerna 1:144 av fröken Stenberg och herr Hiibinette och 11:192 av herrar

Thylén och Hedin framhålles att gällande bestämmelser medför att hotell och liknande

turistanläggningar, även om de är ägare till fiskevatten, inte kan locka utländska

turister med möjligheten att fiska. Inte minst för turistnäringen vore det

därför enligt motionärerna önskvärt att man ändrar gällande bestämmelser så att

turistanläggning, som förfogar över fiskevatten, skall kunna få generellt tillstånd till

fiske för sina utländska gäster.

Remissyttranden

Motionen 11:75

Fiskeristyrelsen anser det mycket tveksamt om motionen bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. Sveriges fiskares riksförbund avstyrker motionen. Fritidsfiskets samarbetsnämnd,

som är gemensamt organ för Fiskefrämjandet, Svenska sportfiskareförbundet

och Sveriges allmänna fiskevårdsförbund, anser att en omprövning av

bestämmelserna kan ifrågasättas. Svenska turisttrafikförbundet tillstyrker motionen.

Fiskeristyr elsen uttalar till en början att motionären synes avse att bestämmelserna

i 1 § kungörelsen 1960:47 skulle bli tillämpliga även på de i 2 § kungörelsen avsedda

utlänningarna och att som följd därav 2 § upphäves. Härefter erinrar styrelsen om

att 1960 års lagstiftning och anslutande kungörelsereglering tillkommit efter initiativ

i Nordiska rådet och bygger på internordisk reciprocitet. Om man vill likställa alla

utlänningar med nordiska medborgare, förefaller det styrelsen befogat — även med

hänsyn till att samarbete i fritidsfiskefrågor upptagits de nordiska länderna emellan

— att frågan tas upp på det nordiska planet så att motsvarande reglering kommer

till stånd även i Danmark, Finland, Island och Norge. Styrelsen framhåller vidare

att av 2 § första stycket i nämnda kungörelse framgår att även grupptillstånd kan

meddelas av fiskeristyrelsen men att något sådant ärende inte har förekommit inom

styrelsen sedan kungörelsen trädde i kraft. Härav drar styrelsen slutsatsen att nuvarande,

tämligen generösa och lättillämpade bestämmelser är ganska litet kända för

allmänheten. Utan tillgång till statistik över polismyndigheternas tillståndsgivning

uttalar styrelsen att även detta lokala licenssystem måste anses vara lättillämpat och

föga betungande för fritidsfiskande utlänningar. På dessa skäl anser styrelsen det

mycket tveksamt om motionen bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Även Sveriges fiskares riksförbund erinrar om att bestämmelserna tillkommit i

nordiskt samarbete och anser det helt uteslutet att vårt land ensidigt skulle kunna

vidtaga ändringar i dessa.

Fritidsfiskets samarbetsnämnd upplyser att såvitt nämnden kunnat finna någon

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

framställning om tillstånd till fritidsfiske aldrig avvisats. Om detta är korrekt kan

det enligt nämnden givetvis ifrågasättas om tillståndstvånget fyller någon funktion

och huruvida dess obestridliga negativa effekt ur turistsynpunkt inte bör föranleda

en omprövning av bestämmelserna. Väsentligare ur samarbetsnämndens synpunkt

uppges dock vara den totala frånvaron av information till utländska fisketurister, dels

om de nuvarande bestämmelserna om tillståndskravet, dels om de ytterst viktiga bestämmelserna

vad gäller de geografiska gränserna för det fria fiskets utövande samt

om fiskestadgorna av lokal och allmän karaktär. En flerspråkig populär broschyr

borde enligt nämndens mening framställas och hållas tillgänglig bl.a. via fritidsfiskets

och turismens organisationer. Med hänsyn till det växande nordiska samarbetet

på fritidsfiskets område och till önskemålet om i möjligaste mån likformiga

fiskebestämmelser i de nordiska länderna torde enligt nämndens uppfattning denna

fråga böra diskuteras gemensamt mellan de nordiska länderna.

Svenska turisttrafikförbundet anför att i den allmänna upplysningsverksamhet,

som förbundet med statsmedel bedriver i utlandet för att söka skapa ökat intresse

för turistresor till Sverige, informationen om fritidsfisket spelar en betydande roll.

Anledningen är att möjligheten till fritidsfiske på utländska besökare utövar stor

attraktionskraft och för en del av dem utgör ett av huvudmotiven för ett turistbesök

i Sverige. Förbundet uppger att i praktiken tillstånd som regel torde beviljas

utlänning som ansöker att få fiska på allmänt vatten. Förbundet finner därför att

tillståndstvånget i praktiken blivit en tom formalitet, men en formalitet som förbundet

erfarenhetsmässigt vet väcker betydande irritation hos utländska turister.

Med den omfattning det svenska fritidsfisket nu tagit och med tanke på de relativt

begränsade fångster det blir fråga om, finner förbundet att en utvidgning av bestämmelserna

för fritidsfiske enligt motionärens förslag inte skulle kunna inverka

menligt på yrkesfiskarnas intressen. På dessa skäl tillstyrker förbundet bifall till motionen.

Motionerna 1:144 och 11:192

Fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund avstyrker motionerna, medan

Svenska turisttrafikförbundet och Svenska turisthotellens riksförbund tillstyrker desamma.

Fritidsfiskets samarbetsnämnd synes vilja ifrågasätta en omprövning av bestämmelserna.

Fiskeristyr elsen framhåller att en stor del av det enskilda fisket — och sannolikt

huvuddelen därav — fortfarande är oskiftat. Upplåtelse av andel i oskiftat fiske

kräver samtycke av en enkel majoritet efter huvudtal bland övriga fiskeandelsägare.

Är denna fordran uppfylld, föreligger enligt styrelsen lagenliga upplåtelser av fiskerätt,

t. ex. genom fiskekortsförsäljning. Utlänning, som köpt fiskekort, är innehavare

av enskild fiskerätt och därmed likställd med svensk medborgare och undantagen

från kraven på myndighetstillstånd för fritidsfiske enligt 1960 års lagstiftning och

kungörelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

I det stora flertalet fall torde enligt styrelsen turistanläggningar vara delägare i

oskiftade fiskevatten i den mån de önskar utnyttja fritidsfiskemöjligheter för utlänningar

som ”försäljningsargument”. Ingenting hindrar då att turisthotellet eller pensionatet

ordnar fiskemöjligheterna för sina utländska gäster genom fiskekort som tillhandahålls

för ett formellt belopp eller inkluderas i logipriset.

Pa dessa skäl finner styrelsen att gällande rätt inte kan anses lägga några hinder i

vägen för utländska turisters fiske i enskilda fiskevatten.

Också Sveriges fiskares riksförbund är av den uppfattningen att många av de större

turistanläggningarna torde vara delägare i eller på annat sätt förfoga över enskilda

fiskevatten och att ingenting torde kunna hindra dem från att upplåta sin fiskerätt

till sina utländska gäster eller att tillhandahålla dem fiskekort, varigenom de kommer

att bli likställda med svenska medborgare. Eftersom nuvarande bestämmelser

salunda icke kan anses hindra utländska turisters fiske i enskilt vatten, finner styrelsen

att motionerna måste avstyrkas.

Svenska turisthotellens riksförbund framhåller att fritidsfisket är en stor attraktion

vid värvning av utländska gäster till turistanläggningarna. Enligt förbundet är

det emellertid högst troligt att förbudet för utländsk medborgare att utan särskilt

tillstånd bedriva fiske inte är känt ute i bygderna. Den omständigheten att lagen

troligen överträdes anser förbundet givetvis inte kunna motivera en ändring i och

för sig men finner å andra sidan inte några bärande skäl för att bibehålla en bestämmelse,

som diskriminerar våra utländska gäster. Då det knappast kan innebära någon

nämnvärd förlust för yrkesfisket om förbudet upphäves och det ligger i turisthotellnäringens

intresse att ge utländska besökare all tänkbar service och fritidssysselsättning,

tillstyrker förbundet varmt att motionerna bifalles.

Utskottet

Enligt bestämmelser i fiskerättslagen är utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande

bosatt i Sverige, likställd med svensk medborgare i fråga om fiske i allmänt

vatten och i sådant enskilt vatten, där fisket är fritt för svenska medborgare.

För medborgare i annat nordiskt land gäller särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser,

som ger dem rätt att utan tillstånd bedriva fritidsfiske vid havskust

med spö, pilk och liknande handredskap i allmänt vatten och sådant enskilt vatten

som nyss sagts. Vidare kan utlänningar, som inte enligt dessa bestämmelser äger fiskerätt,

få tillstånd till fritidsfiske i motsvarande vatten av fiskeristyrelsen eller, såvitt

gäller visst län, av länsstyrelsen. Tillstånd för högst 14 dagar kan också beviljas av

polismyndigheten i orten. Fiskeristyrelsens tillstånd kan avse såväl viss person som

grupp av utlänningar. — Om utlänningen stöder sig på enskild fiskerätt, t. ex. efter

upplåtelse från jordägaren, saknar medborgarskapet betydelse.

I motionen 11:75 av herr Gustafsson i Borås hemställes om sådan ändring av bestämmelserna

att utländsk medborgare ges samma rätt till fritidsfiske i allmänt vatten

som svensk medborgare.

I motionerna 1:144 av fröken Stenberg och herr Hiibinette och 11:192 av herrar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 ar 1968

Thylén och Hedin framhålles som önskvärt att turistanläggning som förfogar över

fiskevatten skall kunna få generellt tillstånd för utländska gäster. Motionärerna hemställer

om översyn av fiskerättslagen i detta syfte.

Som framhålles i motionerna och i vissa remissyttranden däröver synes bestämmelserna

om utlänningars fiskerätt och då särskilt föreskrifterna om tillståndstvång

stundom vålla viss irritation. Enligt utskottets mening torde emellertid missnöjet i

stor utsträckning ha sin grund i bristande kännedom om bestämmelsernas innehåll,

något som även illustreras av vad som förevarit i detta ärende. Belysande är att möjligheten

att erhålla grupptillstånd inte har utnyttjats någon gång under de snart

åtta år bestämmelserna varit i kraft.

Vid bedömande av förslaget i motionen 11:75 bör vidare beaktas att licenssystemet,

framför allt på det lokala planet, torde fa betecknas som lättillämpat och att,

som framgår av remissyttrandena, tillståndsgivningen är synnerligen generös. Det har

sålunda uppgivits att framställning om tillstand aldrig avslagits. Vissa principiella

betänkligheter, bl. a. av säkerhetsskäl och hänsyn till yrkesfisket, synes kunna resas

mot tanken att i den utsträckning som föreslås i motionen likställa alla utlänningar

med svenska medborgare. Härtill kommer att bestämmelserna om utlänningars fiskerätt

tillkommit i nordiskt samarbete och att föreskrifter av liknande innebörd också

har utfärdats i andra nordiska länder. Som framhållits i fiskeristyrelsens och Sveriges

fiskares riksförbunds remissyttranden synes det inte böra ifrågakomma att bestämmelserna

ändras annat än på gemensam nordisk basis. Pa dessa skäl avstyrker utskottet

bifall till motionen 11:75.

Vad gäller motionerna 1:144 och 11:192 bör uppmärksammas att medborgarskapet

saknar betydelse i de fall da fråga är om fiske i enskilt vatten, där fiskerätten

är förbehållen jordägaren eller, på särskild grund, annan än denne. Utlänning, som

t. ex. genom köp av fiskekort förvärvat fiskerätt i sådant vatten, är således inte underkastad

kraven på myndighets tillstånd för sitt fiske där. Som framgar av fiskeristyrelsens

och Sveriges fiskares riksförbunds remissyttranden torde flertalet hotelleller

turistanläggningar vara delägare i eller på annat sätt förfoga över fiskerätten i

de vatten som anläggningens gäster önskar utnyttja. Vid dessa förhållanden föreligger

alltså som regel inte hinder för fiske i dessa vatten, vare sig för svenska medborgare

eller för anläggningens utländska gäster. Med hänsyn härtill bör ej heller

dessa motioner vinna riksdagens bifall.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa

att motionerna

a) 11:75 samt

b) 1:144 och 11:192

icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson (s), Ebbe

Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp), Hansson (s) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), Grebäck

(ep)*, Hedin (h), Persson i Tandö (s)*, Svenning (s), From (fp) och Hammarberg

(s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.