Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att borttaga gammal taggtråd. lredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 195 i törsta kammaren av herr Sveningsson m. fl. och nr 252 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.
1968-05-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1968:43, Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att borttaga gammal taggtråd. lredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 195 i törsta kammaren av herr Sveningsson m. fl. och nr 252 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968
1
Nr 43
Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att borttaga
gammal taggtråd.
lredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 195 i törsta kammaren av herr Sveningsson
m. fl. och nr 252 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till
ändring av gällande lag så att skyldighet att borttaga gammal taggtråd som
icke längre fyller någon funktion föreligger för den som är ansvarig för
taggtråden».
Över motionerna har utskottet på sält i § 46 riksdagsordningen föreskri\ci
inhämtat utlåtande från statens naturvårdsverk och överbefälhavaren.
Därjämte har på begäran av utskottet yttrande över motionerna avgivits av
Riksförbundet Landsbygdens folk.
Motionerna
I motionerna framhålles att gammal taggtråd, som ligger i skogs- och
ängsmark, utgör ett allvarligt inslag i den allmänna nedskräpningen av naturen.
Motionärerna erinrar om att det förr var brukligt att utnyttja skogsområden
till betesmarker, varför dessa inhägnades med taggtrådsstängsel.
Eftersom bete i skogsmark medför väsentliga skador på växande ungskog
och har ett relativt dåligt fodervärde, har numera denna betesform så gott
som upphört. I dessa områden ligger emellertid fortfarande kvar gammal
rostig taggtråd som vanligtvis är till hälften dold av löv och undervegetation.
Resultatet är enligt motionärerna bedrövligt: bitvis står någon eller
några stolpar kvar, andra halvligger medan en del helt fått ge upp och ligger
på marken mer eller mindre uppruttna. Emellan dessa varierande
»stöd» slingrar sig den rostiga tråden med sina farliga taggar i olika formationer,
ofta utformade till formliga snaror vintertid, ofta maskerade med
snö, vilket ökar risken för olyckshändelser. De skador som förorsakas av
rostig taggtråd är enligt motionärerna ofta mycket allvarliga på grund av
stor infektionsrisk. Svampplockare, lekande barn och jägare löper stora
risker att få kläder och kroppsdelar skadade, men än vanligare är att vilda
djur skadas, ofta så att de får livslånga lidanden.
0112868
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 43
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968
Motionärerna anser att det finns anledning att vidtaga snara åtgärder
mot denna typ av nedskräpning. Jordägare, arrendatorer och andra näringsutövare
som använder sig av taggtrådsstängsel bör åläggas att ta bort taggtråden,
då inhägnaden ej längre tjänar något syfte. Dessutom bör de personer
som är närmast ansvariga för de områden där gammal taggtråd ligger
utspridd på marken åläggas att uppsamla och bortförskaffa dem. Inte
minst gäller detta enligt motionärerna de gamla taggtrådshinder som fortfarande
påminner om den militära aktiviteten under andra världskriget.
Gällande rätt och frågans tidigare behandling
I 23 § naturvårdslagen stadgas att »envar skall tillse att han ej skräpar
ned i naturen med plåt, glas, plast, papper, avlall eller annat, så att därav
kan uppkomma otrevnad eller skada för annan». Enligt 24 § samma lag äger
länsstyrelsen vid vite förelägga den som på viss plats i naturen vållat eller
eljest är ansvarig för nedskräpning, som kan medföra obehag av någon
betydenhet för annan eller skada till person eller egendom, att ställa i ordning
platsen och vidta erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till naturvårds
lag (prop. 1964:148) väcktes en motion (1:829), vari yrkades sådan utformning
av 23 och 24 §§ att markägare blir skyldig att rensa sina marker
från gammal taggtråd. Tredje lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända
utlåtande (1964:41) att utskottet var medvetet om att taggtråden
fortfarande spelade en stor roll som stängselmaterial inom jordbruksnäringen.
Gammal nedfallen eller eljest övergiven taggtråd ansågs i vissa fall
utgöra sådan nedskräpning som avses i nämnda lagrum. Beträffande sådana
för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla områden som avsatts
som naturreservat hänvisade utskottet till att erforderliga åtgärder torde
kunna vidtas med stöd av 9 § samma lag. Vid sådant förhållande fann utskottet
motionärens önskemål i tillräcklig mån tillgodosedda genom lagförlaget.
Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen.
Vid 1966 års riksdag väcktes motioner vari hemställdes om utredning angående
åtgärder mot nedskräpning i naturen samt mot luftföroreningar och
vattenföroreningar. Rörande nedskräpning i naturen påpekade motionärerna
bland annat problemen på grund av underlåtenheten att bortta taggtrådsstängsel
från tidigare betesområden m. m. I sitt utlåtande över motionerna
(nr 26) uttalade tredje lagutskottet sammanfattningsvis att berörda frågor
var av stor vikt och betonade kraftigt önskvärdheten av att problemen
snarast bringades till en tillfredsställande lösning. Pågående utredningar
och ställningstaganden från Kungl. Maj :ts sida borde dock inte föregripas.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 19(38
Vad angår frågan om övergivna taggtråd i naturen fann sig utskottet kunna
förutsätta att den ägnades vederbörlig uppmärksamhet från naturvårdsnämndens
sida.
Kommittén för ett renare samhälle
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1967 har sakkunniga tillkallats
för att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning in. m. De sakkunniga
har antagit benämningen kommittén för ett renare samhälle.
I direktiven (1968 års riksdagsberättelse s. 130 f) uppehåller sig departementschefen
huvudsakligen vid den nedskräpning som sammanhänger
med den tilltagande mängden avfall från hushåll och arbetsplatser och de
tomma förpackningar bland annat av engångstyp, som lämnas på gator
och allmänna platser i tätorter, utefter vägar, på badplatser och i naturen.
Det frågekomplex som knyter sig till nedskräpningen i vid bemärkelse bör
emellertid enligt departementschefen bli föremål för en allsidig utredning.
Sammanfattningsvis uttalas att det bör vara utredningens uppgift att pröva
alla vägar upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning
in. in. — som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt.
Remissyttranden
Statens naturvårdsverk avstyrker bifall till motionerna, medan Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLE) ej har något att erinra mot att de bifalles.
Överbefälhavaren tar inte ställning till frågan om avslag eller bifall.
Statens naturvårdsverk framhåller att det är elt välkänt faktum att såväl
friluftsfolk som vilt förorsakas skador av taggtråd. Från jakt- och viltvårdssynpunkter
samt från allmänna naturvårdssynpunkter är det därför
enligt verket ett angeläget önskemål att nedfallen taggtråd och oanvända
hägnader av sådan tråd kommer bort men även att användningen av taggtråd
inskränks till det absolut nödvändiga.
Verket erinrar om att förevarande spörsmål behandlades av riksdagen
i samband med naturvårdslagens tillkomst 1964 och framhåller under hänvisning
till tredje lagutskottets ovan redovisade uttalande i ärendet att de!
i gällande lagstiftning finns vissa möjligheter att komma till rätta med
ifrågavarande problem. Verket finner angeläget att naturvårdslagens regler
i ämnet kommer till användning i större utsträckning än som nu är fallet.
I övrigt erinras om att militära myndigheter årligen i viss omfattning avlägsnar
taggtråd vid äldre befästningar och dylikt samt upplyses att arbetsmarknadsstyrelsen
på förslag av naturvårdsverket har förklarat sig i princip
villig atl låta utföra arbeten av detta slag som beredskapsarbeten.
I avvaktan på de resultat som kan åstadkommas inom ramen för nn
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 4o år 1968
varande ordning anser naturvårdsverket det knappast befogat atl nu uttärda
speciella lagbestämmelser i det av motionärerna angivna syftet.
Överbefälhavaren uppger att borttagande av taggtråd — främst sådan
som utlades under andra världskriget — sker successivt men är mycket
kostnadskrävande. Inom krigsmaktens anslagsramar finns ett anslag varifrån
medel disponeras för detta ändamål nämligen »Borttagande av pansarhinder
och värn». Anslaget belöper sig till ca 300 000:—/år. Merparten av
dessa pengar har dock hittills främst utnyttjats för borttagande av pansarhinder.
Dessa hinder är enligt överbefälhavaren på grund av sin konstruktion
och placering —- numera ofta i anslutning till bostadsbebyggelse —
mycket svåra och kostnadskrävande att ta bort. Överbefälhavaren upplyser
vidare att fortifikationsförvaltningen också bemyndigat direkt underställda
förvaltningsmyndigheter att från anslaget för underhåll av befästningar
under vissa premisser utnyttja medel för borttagande av exempelvis taggtråd.
Med hänsyn till att dessa medel är avsedda för att hålla befintliga befästningar
i användbart skick kan respektive myndigheter endast utnyttja
relativt blygsamma summor för borttagande av taggtråd. En tredje möjlighet
att erhålla medel för här avsett ändamål är utnyttjande av AMSmedel.
Sålunda har exempelvis inom Nedre Norrlands militärområde under
vintern 1966/67 och 1967/68 erhållits ca 450 000 kr. för borttagande av
taggtråd.
Sammanfattningsvis konstaterar överbefälhavaren att borttagande av
gammal taggtråd som tillhör krigsmakten successivt pågår. Anledningen
till att taggtråd, som ej längre fyller något ändamål, fortfarande finns kvar
inom vissa delar av landet är brist på medel för dess borttagande. Överbefälhavaren
framhåller å andra sidan att det inom vissa områden av beredskapsskäl
är nödvändigt att taggtrådshinder finns utbyggda redan i
fred. Så är exempelvis fallet inom vissa skärgårdsområden samt inom gränsområden
i Övre Norrland. Det fåtal hinder som utbyggs i dag är dock utformade
på sådant sätt att de i största möjliga utsträckning skall förhindra
skador på vilda djur som försöker forcera dem.
Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) framhåller att enighet råder
om att gammal taggtråd från uttjänta stängsel och andra anordningar utgör
ett allvarligt problem. Såväl människor som djur riskerar att åsamkas
svåra skador om de kommer i beröring med sådan taggtråd. Den fortgående
nedläggningen av åkrar och betesmarker ökar också förekomsten av mer
eller mindre nedfallna och övervuxna stängsel. Ej sällan bildas snårskog
kring stängslen, vilket ökar riskerna. Ibland har tråden blivit fäst vid växande
träd och är då särskilt svår att urskilja.
Gammal taggtråd får enligt RLF ses som en del i det allmänna problem,
som nedskräpningen av naturen utgör. 1 första hand bör man enligt RLF:s
Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968
5
mening söka att genom upplysning och propaganda förmå markägare och
andra berörda att undanskaffa taggtrådsstängsel och hinder av andra slag,
vilka inte längre hålls i stånd eller fyller avsedd funktion. En kampanj av
detta slag borde kunna ge god effekt. RLF säger sig vara berett att på lämpligt
sätt lämna sin medverkan.
Det synes RLF också angeläget att militärmyndigheter, kommuner och
statliga markägare föregår med gott exempel och åtminstone rensar bort
gammal taggtråd från marker, som speciellt inköpts för att tjäna som strövoch
rekreationsområden. Sannolikt torde dock därutöver krävas vissa maktmedel.
RLF har därför ej något att erinra emot ett bestämmelser införs,
som gör det möjligt att ålägga vederbörande markägare att undanskaffa
taggtråd från inhägnader och andra hinder som ej är i bruk. Eventuell
lagstiftning på området torde få samordnas med och anpassas till vad som
i övrigt gäller i fråga om nedskräpning i naturen.
Utskottet
I motionerna hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall anhålla om
förslag till sådan lagändring att skyldighet att borttaga onyttig taggtråd
föreskrivs för markägare eller annan som är ansvarig för nedskräpning
genom sådan tråd.
Som framgår av redogörelsen ovan gäller enligt naturvårdslagen att envar
skall tillse att han ej skräpar ned i naturen med plåt, glas, plast, papper,
aAdall eller annat så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada för
annan. Länsstyrelsen äger vid vite förelägga den som på viss plats i naturen
vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpning som kan medföra obehag
av någon betydenhet för annan eller skada till person eller egendom
att ställa i ordning platsen och vidta erforderliga förebyggande åtgärder
för framtiden. Vid förarbetena till lagen uttalade utskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande att gammal nedfallen eller eljest övergiven taggtråd
i vissa fall kunde utgöra sådan nedskräpning som avses i nämnda bestämmelser.
Beträffande sådana för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla
områden som avsatts som naturreservat hänvisade utskottet till att
erforderliga åtgärder kunde vidtas enligt annat lagrum, som ger länsstyrelsen
befogenhet att förplikta ägaren av sådan mark att tåla intrång genom
bl. a. röjning och liknande åtgärder.
I gällande lagstiftning finns således vissa möjligheter att komma till
rätta med ifrågavarande problem. Som naturvårdsverket i yttrande över
motionerna framhållit är det emellertid angeläget att angivna lagbestämmelser
kommer till användning i större utsträckning än hittills varit fallet.
Givet är dock att åtgärder av detta slag endast kan få begränsad räckvidd.
Även andra vägar bör därför väljas för att komma till rätta med denna
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1968
form av nedskräpning som kan vålla stort obehag eller lidande både för
djur och människor. Vissa möjligheter synes öppnas genom att, enligt vad
naturvårdsverket uppgivit, arbetsmarknadsstyrelsen förklarat sig i princip
villig att låta utföra arbeten för borttagande av gammal taggtråd som beredskapsarbeten.
Även den militära aktivitet som enligt vad närmare framgår
av överbefälhavarens remissyttrande utvecklas på området inger vissa
förhoppningar om att åtskilligt kan åstadkommas inom ramen för nuvarande
ordning.
Under hänvisning till det anförda får utskottet, som anser sig kunna förutsätta
att naturvårdsverket med uppmärksamhet följer frågan, hemställa
att motionerna I: 195 och II: 252 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 2 maj 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från f ö r s t a kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson
(s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s)*, Åkesson
(fp), fru Landberg (s) och herr Nils Nilsson (ep);
från andra kammaren: fru Torbrink (s), herrar Tobé (fp), Svenning
(s)*, fröken Anderson i Lerum (s), herrar From (fp), Hammarberg (s),
Krönmark (h) och Josefson i Arrie (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
K L Beckmans Tryckerier AB • Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.