Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926

1968-05-02 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

1

Nr 46

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926

(nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss jord,

m. m.

Genom en den 23 februari 1968 dagtecknad proposition, nr 47, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse

under åborätt av viss jord,

2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453)

om vad som är fast egendom,

4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 (nr

36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen,

6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken,

7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagen om upplåtelse under åborätt av viss

jord skall upphöra att gälla och att som följd härav vissa ändringar genomförs

i annan lagstiftning. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

Lagförslag

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1) Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse

under åborätt av viss jord

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åborätt

av viss jord skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1968. Med undantag

av 7 § äger lagen fortfarande tillämpning på åborätt som då består.

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 13 § giftermålsbalken1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

13 §.

Vid lotternas--------makens lott.

Skall ena-----—--äger anvisa.

Rätt, varom--------anförvants dödsbo.

Om det företräde, som vid bodelning

tillkommer make till besittningsrätt

för obegränsad tid till viss

jord (åborätt), så ock om utlösen i

ty fall är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. 1

1 Senaste lydelse av 13 kap. 13 § se 1958: 639.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

O

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453)

om vad som är fast egendom

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast

egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7

Byggnad, stängsel och annan anläggning

på område, som besväras

av inskriven tomträtt eller vattenfallsrätt

eller som innehaves enligt

lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om

upplåtelse under åborätt av viss jord,

samt anläggning för gruvdrift höra

ej till fastigheten, även om de tillhöra

fastighetens ägare.

§•

Byggnad, stängsel och annan anläggning

på område, som besväras

av inskriven tomträtt eller vattenfallsrätt,

samt anläggning för gruvdrift

höra ej till fastigheten, även

om de tillhöra fastighetens ägare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

I fråga om åborätt som består vid ikraftträdandet gäller fortfarande äldre

bestämmelser.

4) Förslag

till

Lag

angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom1 skall upphöra att gälla vid utgången av juni

1 Senaste lydelse av 2 kap. 44 § se 1943: 883.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 46

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 dr 1968

5) Förslag

till

Lag

om ändring i 9 kap. vattenlagen

Härigenom förordnas, att 9 kap. 48, 52 och 63 §§ vattenlagen1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 §.

Ersättning i--------

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 §

första stycket och 7 kap. 40 § andra

stycket, så ock intrång genom ledning

för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord

ävensom till rättigheten hörande

byggnader, såvitt de äro för fastighetens

jordbruk erforderliga, samt

skada å sådana byggnader.

Om undantag--------

stycket förmäles;

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 §

första stycket och 7 kap. 40 § andra

stycket, så ock intrång genom ledning

för elektrisk kraftöverföring.

--i 50 §.

52

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjanderätt,

återköpsrätt eller rätt till servitut

eller till avkomst eller annan

förmån eller till elektrisk kraft, skall

ersättningen till egendomens ägare

och den gottgörelse, som må tillkomma

rättighetens innehavare, var för

sig bestämmas. Medför rättighet, som

nyss nämnts, förminskning av den

fasta egendomens värde, skall till

grund för den ägaren tillkommande

ersättningen läggas det värde egendomen

med därå vilande besvär äger;

dock att, så framt den besvärande

rättigheten ej är återköpsrätt eller

besittningsrätt för obegränsad tid

(åborätt) enligt lagen om upplåtelse

under åborätt av viss jord, den förhöjning

över värdet, som jämlikt

48 § må ifrågakomma, skall bestäm
1

Senaste lydelse av 48 § se 1952: 235 samt a

§•

Är fast egendom, som skall lösas

med penningar, besvärad av nyttjanderätt,

återköpsrätt eller rätt till

servitut eller till avkomst eller annan

förmån eller till elektrisk kraft,

skall ersättningen till egendomens

ägare och den gottgörelse, som må

tillkomma rättighetens innehavare,

var för sig bestämmas. Medför rättighet,

som nyss nämnts, förminskning

av den fasta egendomens värde,

skall till grund för den ägaren

tillkommande ersättningen läggas

det värde egendomen med därå vilande

besvär äger; dock att, så framt

den besvärande rättigheten ej är återköpsrätt,

den förhöjning över värdet,

som jämlikt 48 § må ifrågakomma,

skall bestämmas med hänsyn till det

värde egendomen utan sådant besvär

skulle äga. Erfordras för tillämpning

■ 52 och 63 §§ se 1926:194.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr h6 år 1968

5

(Nuvarande lydelse)

mas med hänsyn till det värde egendomen

utan sådant besvär skulle

äga. Erfordras för tillämpning av

reglerna i 69 § andra stycket, att

utöver vad nu sagts särskild värdering

sker av den fasta egendomen

med eller utan viss rättighet besvärande

densamma, varde sådan i

samband med ersättningens fastställande

verkställd.

Vid uppskattning — ---— — _

(Föreslagen lydelse)

av reglerna i 69 § andra stycket, att

utöver vad nu sagts särskild värdering

sker av den fasta egendomen

med eller utan viss rättighet besvärande

densamma, varde sådan i

samband med ersättningens fastställande

verkställd.

rättighetens innehavare.

63

Där i fall, som i 58—60 §§ förmälas,

finnes i målet uppgiven arrendator,

innehavare av fastighet,

som upplåtits under besittningsrätt

för obegränsad tid (åborätt) enligt

lagen om upplåtelse under åborätt

av viss jord, eller hyresgäst, vars

rätt är av företaget beroende, vare

han ej pliktig att avflytta eller avstå

från vad han innehar förrän efter

åtnjuten uppsägningstid i enlighet

med ovan givna föreskrifter; och må

dessförinnan arbete, varigenom hans

rätt kränkes, ej av tillträdaren vidtagas.

§•

Där i fall, som i 58—60 §§ förmälas,

finnes i målet uppgiven arrendator

eller hyresgäst, vars rätt är av

företaget beroende, vare han ej pliktig

att avflytta eller avstå från vad

han innehar förrän efter åtnjuten

uppsägningstid i enlighet med ovan

givna föreskrifter; och må dessförinnan

arbete, varigenom hans rätt

kränkes, ej av tillträdaren vidtagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

I fråga om åborätt som består vid ikraftträdandet gäller fortfarande äldre

bestämmelser. 6

6) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §■

Den, som äger rätt till tionde, Den, som äger rätt till tionde,

ränta eller annan sådan avgäld av ränta eller annan sådan avgäld av

1 Senaste lydelse av 17 kap. 6 § se 1953: 418.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

(Nuvarande lydelse)

fast egendom, njute ock företräde

till betalning ur egendomen, i vems

band den vara må, där ej avgälden

stått inne längre än ett år efter förfallodagen.

Företräde till betalning

som nyss sagts äge jämväl kronan

för skogsvårdsavgift ävensom kommun

eller annan menighet för fastighetsskatt,

vilken skall utgå för

fast egendom och utgöras av den,

som innehaft egendomen med äganderätt

eller ock med fideikommissrätt

eller eljest på grund av testamente.

Samma förmånsrätt tillkomme

ock jordägare, som åt annan upplåtit

sin fasta egendom, i de denne

tillhöriga lösören och byggnader,

som å egendomen finnas, samt, där

tomträtt eller vattenfallsrätt eller besittningsrätt

för obegränsad tid (åborätt)

enligt lagen om upplåtelse under

åborätt av viss jord upplåtits,

i den upplåtna rättigheten med vad

därtill hör, för arrende eller avgäld,

som till jordägaren skall utgå, samt

för jordägaren åliggande utskyld

eller annan avgift, som bort av egendomens

innehavare gäldas, dock ej

för fordran, som förfallit till betalning

tidigare än ett år före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande, så ock

för husröta eller vanhävd, där sådan

ersättning skall utgå. Har jordägare

lämnat arrendator kreatur, redskap

eller annat till egendomens bruk,

njute jordägaren lika rätt för lega,

som ej stått inne längre än nyss

sagts, ävensom för ersättning, där

sådan bör utgå, för vad sålunda blivit

arrendatorn lämnat.

Därefter njute -—---—--

Enahanda förmånsrätt, som i första

stycket sägs, i upplåten rättighet

med vad därtill hör tillkomme

upplåtare av besittningsrätt, som

ovan nämnts, för ogulden köpeskilling

för byggnad å egendomen, så ock

kronan för lån, som av statsmedel

lämnats rättighetens innehavare för

inlösen eller uppförande av byggnad

(Föreslagen lydelse)

fast egendom, njute ock företräde

till betalning ur egendomen, i vems

hand den vara må, där ej avgälden

stått inne längre än ett år efter

förfallodagen. Företräde till betalning

som nyss sagts äge jämväl kronan

för skogsvårdsavgift ävensom

kommun eller annan menighet för

fastighetsskatt, vilken skall utgå för

fast egendom och utgöras av den,

som innehaft egendomen med äganderätt

eller ock med fideikommissrätt

eller eljest på grund av testamente.

Samma förmånsrätt tillkomme

ock jordägare, som åt annan upplåtit

sin fasta egendom, i de denne

tillhöriga lösören och byggnader,

som å egendomen finnas, samt,

där tomträtt eller vattenfallsrätt

upplåtits, i den upplåtna rättigheten

med vad därtill hör, för arrende

eller avgäld, som till jordägaren

skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan avgift,

som bort av egendomens innehavare

gäldas, dock ej för fordran, som förfallit

till betalning tidigare än ett år

före utmätning eller, vid konkurs,

före konkursansökningens ingivande,

så ock för husröta eller vanhävd,

där sådan ersättning skall utgå. Har

jordägare lämnat arrendator kreatur,

redskap eller annat till egendomens

bruk, njute jordägaren lika

rätt för lega, som ej stått inne längre

än nyss sagts, ävensom för ersättning,

där sådan bör utgå, för vad

sålunda blivit arrendatorn lämnat.

utmätningen företräde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

å egendomen, samt, där lån för dylikt

ändamål lämnats ur egnahemslånefonden,

den, som å det allmännas

vägnar förmedlat lånet.

Har delägare i bo, till vilket hör

besittningsrätt, som ovan sägs, lämnat

annan delägare anstånd med betalning

av utlösen efter vad därom

är stadgat, njute för vad av den fordran

med ränta vid utmätning eller

konkursansöknings ingivande icke

stått inne mer än ett år efter förfallodagen

förmånsrätt i besittningsrätten

med vad därtill hör näst efter

fordran, som i tredje stycket avses.

Ilava flera fordran, som nu sagts,

äge den, vars fordran uppkommit

tidigare, företräde; hava flera delägare

i samma bo lämnat sådant anstånd,

njute lika förmånsrätt. Där

dylik fordran icke inom nittio dagar

frän det gäldenären sökte att varda

antagen till åbo anmälts hos länsstyrelsen

för antecknande i den i 46 §

i lagen om upplåtelse under åborätt

av viss jord omförmälda bok, äge

förmånsrätt därför dock ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

7) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 192 § utsökningslagen1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

192 §.

Vägrar arrendator----------är förverkad.

Vad sålunda stadgats om arren- Vad sålunda stadgats om arrendadator

eller hyresgäst skall ock i tor eller hyresgäst skall ock i tilltillämpliga

delar gälla om den, som lämpliga delar gälla om bostadsrättsinnehar

fastighet med besittnings- havare.

1 Senaste lydelse av 192 § se 1930:118.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rätt för obegränsad tid (åborätt)

enligt lagen om upplåtelse under

åborätt av viss jord, eller om bostadsrättshavare.

Om rätt---— —--— — — 191 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Inledning

I sitt år 1960 avgivna förslag till jordabalk m. m. (SOU 1960: 24) tog lagberedningen

som 11 kap. upp ett kapitel med gemensamma bestämmelser om

nyttjanderätt m. fl. rättigheter i fast egendom. Enligt förslaget skall bestämmelserna

i balken om nyttjanderätt inte avse vissa särskilt angivna

rättigheter, bland dem åborätt enligt lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om

upplåtelse under åborätt av viss jord (åborättslagen).

Kammarkollegiet fäste i sitt remissyttrande över beredningens förslag

uppmärksamheten på att åborättslagen fått en ytterst ringa tillämpning och

att de jordpolitiska syften som lagen avsetts skola tjäna numera torde vara

inaktuella. Lagen borde därför enligt kollegiets mening upphävas.

Frågan om upphävande av åborättslagen berördes vid remissen till lagrådet

den 11 februari 1966 av det inom justitiedepartementet upprättade

förslaget till ny jordabalk. Chefen för detta departement yttrade då, att han

inte ansett sig böra ta ställning till frågan i det förevarande sammanhanget

men att den kunde bli aktuell i samband med utarbetandet av följ dförfattningar

till den nya jordabalken.

Spörsmålet om upphävande av åborättslagen har nu utretts inom departementet.

Resultatet av utredningen bar redovisats i en i augusti 1967 upprättad

promemoria (Stencil Ju 1967: 10).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,

lagberedningen, kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och

lantmäteristyrelsen ävensom av länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens län. Vid de av lantbruksstyrelsen

samt länsstyrelsen i Södermanlands län avgivna yttrandena

har fogats yttranden från lantbruksnämnden i sistnämnda län.

Åborättslagen

Med åborättslagen skapades en form för upplåtelse av statens jord till

bildande av mindre jordbruksfastigheter under tryggad besittningsrätt. Vid

tiden för lagens tillkomst var sedan länge frågan om statens verksamhet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

9

för att främja egnahems- och småbruksrörelsen föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. Därvid rådde i stort sett enighet om att statens jord i viss

utsträckning borde hållas till handa för att skapa mindre jordbrukslägenheter.

Delade meningar kom dock till uttryck rörande formen härför. Från

ett håll ansågs att jorden borde överlåtas med äganderätt, medan från motsatt

håll gjordes gällande att det åsyftade ändamålet bättre tillgodosågs

genom att jorden uppläts under besittningsrätt. Den senare uppfattningen

kom att läggas till grund för åborättslagen. Denna lags ledande princip kan

sägas vara att bibehålla statens äganderätt till den upplåtna jorden men

tillförsäkra brukaren en besittningsrätt som i viktiga hänseenden likställer

honom med en ägare.

Åborättslagen har betydande omfång och är synnerligen detaljerad. Endast

huvudpunkterna av lagens innehåll återges i det följande.

Lagen avser endast jord som ägs av staten. Åborätten är till tiden obegränsad

och kan gå i arv eller föryttras. Sedan det beslutats att jord skall

upplåtas under åborätt, ankommer det på länsstyrelsen att träffa upplåtelseavtal

och att därefter ha tillsyn över jorden, överlåtelse av åborätt är underkastad

kontroll från det allmännas sida. I syfte att söka bevara åborätten

odelad inom åbons familj ges i lagen särskilda föreskrifter om företräde

till åborätten vid bodelning och arvskifte.

Principiellt skall åbon vara bosatt på fastigheten och bruka denna som

en enhet för sig. Fastigheten skall på åbons bekostnad förses med nödvändiga

byggnader för jordbruket. Om åbon åsidosätter sina skyldigheter, kan

åborätten förklaras förverkad. Avgäld för åborätten bestäms regelmässigt

för tjugo år i sänder. Detta sker efter uppskattning av den avkastning, som

under medelgoda år erhålls av fastigheten, om denna brukas på det sätt

som bäst överensstämmer med dess storlek, läge och beskaffenhet. Ändring

av fastställd avgäld bestäms av en för länet eller för en del av detta tillsatt

avgäldsnämnd.

Med åborätten följer rätt för åbon att efter utgången av den första avgäldsperioden

friköpa den mark som han innehar. Inlösningsrätt kan dock

vara utesluten genom förbehåll vid upplåtelsen. Lösesumman bestäms av

avgäldsnämnden och skall fastställas till värdet av egendomen efter avräkning

av den förbättring som vunnits genom det arbete och de kostnader

åbon lagt ned på denna. Mot åbons lösningsrätt svarar en rätt för staten att

i vissa fall återta fastigheten, när åborätten övergått till ny innehavare. Hos

länsstyrelsen skall föras en bok över alla fastigheter inom länet som upplåtits

under åborätt. Bestämmelser om hur sådan bok skall föras och om

avgäldsnämnds verksamhet meddelas av Ivungl. Maj :t. Tillämpningsföreskrifter

till åborättslagen återfinns i kungörelse den 17 december 1926 (nr

513).

I åborätten åtnjuts förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken för avgäld

och vissa andra utskylder samt för vanhävdsersättning. Samma för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

månsrätt tillkommer dels staten för ogulden köpeskilling för byggnader på

fastigheten och för lån som lämnats åbon för inlösen eller uppförande av

byggnad, dels bodelägare, som lämnat annan delägare anstånd med betalning

av utlösen av åborätt.

Åborättslagen i praxis

Sedan åborättslagen trädde i kraft den 1 januari 1927, hann nästan tio år

förflyta, innan någon upplåtelse enligt lagen kom till stånd. År 1934 antog

Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande (prop. 268, rskr 349) ett erbjudande

av Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

att till staten med äganderätt överlåta ett av fröken Elisabeth

Tamm (född år 1880, död år 1958) till förbunden skänkt område om cirka

45,9 ha åker och 4,9 ha hagmark av egendomen Fogelstad med underlydande

fastigheter i Julita socken i Södermanlands län. Vid gåvan hade knutits

det villkoret att området skulle styckas i lotter, lämpligt stora för jordbruksändamål.

Lotterna skulle upplåtas under åborätt åt lämpliga arbetslösa

eller i övrigt medellösa personer, som var kunniga i jordbruksarbete.

Sedan Kungl. Maj :t förordnat att området skulle ställas under domänstyrelsens

förvaltning och delas upp på visst sätt, uppläts området genom

länsstyrelsens i Södermanlands län försorg i fem åbolägenheter med tillträde

den 14 mars 1936.

De angivna åbolägenheterna motsvaras numera — sedan vissa åtgärder

vidtagits för sammanläggning och avstyckning — av registerfastigheterna

Lida 51, Lida 52 och Lida 53. Lägenheterna har en areal av resp. 18,2, 17,1

och 16,2 ha. Den sammanlagda årliga avgälden för upplåtelserna utgör f. n.

1 535 kronor 82 öre. Nuvarande innehavaren av Lida 51, som är född år 1901,

har brukat lägenheten sedan 1936 års upplåtelse, medan innehavarna av

Lida 52 och 53, av vilka den ene är född år 1917 och den andre år 1910,

brukat de åt dem upplåtna lägenheterna från år 1947, då åbolägenheterna

omdisponerades.

Någon ytterligare åborätt har inte upplåtits under lagens giltighetstid.

Departementspromemorian

Utskottet hänvisar till propositionen s. 12—13.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 13—14.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

11

Departementschefen

Det genom 1926 års åborättslag företagna försöket alt i fråga om staten

tillhörig jord finna en upplåtelseform som bereder brukaren erforderlig

trygghet och samtidigt gör det möjligt för det allmänna att verksamt ta till

vara det syfte som avses med upplåtelsen, byggde i allt väsentligt på ett av

den s. k. kronolägenhetskommissionen år 1920 avgivet betänkande med förslag

till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan

publik jord. Rörande behovet och lämpligheten av att i lagstiftningen ta

upp ett institut av så säreget slag som åborätten rådde redan från början

starka meningsmotsättningar. Detta kom också till uttryck såväl vid lagrådets

granskning av förslaget till lag i ämnet som vid riksdagens behandling

av ärendet. Även efter antagandet av åborättslagen har åsiktsbrytningen rörande

lagens existensberättigande gjort sig märkbar. Sålunda dröjde det

inte längre än till år 1931, förrän i riksdagen väcktes en motion (II: 195)

om utredning angående upphävande av åborättslagen och de med anledning

av denna utfärdade författningarna. Motionen tillstyrktes av utskottet

(1LU 1931: 9) men avslogs av båda kamrarna.

Någon upplåtelse med stöd av åborättslagen hade vid denna tid ännu inte

skett, och under den långa tid som därefter förflutit har lagen inte vunnit

tillämpning i vidare mån än att vid ett enda tillfälle ett mindre antal upplåtelser

kommit till stånd på en och samma ort. På antydda upplåtelser,

vilka alla föranleddes av en donation, grundar sig de åborätter som f. n.

består. Åborätterna är nu bara tre.

Den förhoppning om att åborättsinstitutet skulle komma att tas i flitigt

bruk, som före och vid tillkomsten av åborättslagen hystes av lagens förespråkare,

har således långt ifrån blivit infriad. Några ytterligare upplåtelser

enligt lagen är säkerligen inte att emotse. I våra dagar föreligger inte något

intresse av att småbruk bildas av det slag som skulle främjas med lagen.

Goda skäl talar följaktligen för den i departementspromemorian uttryckta

uppfattningen, att åborättslagen bör utmönstras ur lagstiftningen. Denna

uppfattning delas också av alla dem som efter remiss yttrat sig över promemorian.

För egen del kan jag oförbehållsamt ansluta mig till förslaget om åborättslagstiftningens

upphävande. Lämplig tidpunkt för upphävandet torde

vara den 1 juli 1968.

Frågan om behandlingen av de fåtaliga åborättsupplåtelser som kan beräknas

bestå vid angivna tidpunkt har övervägts såväl i promemorian som

i flera remissyttranden. Det säger sig självt, att man helst skulle se att

dessa upplåtelser kunde avvecklas i samband med åborättslagens upphävande.

En avveckling av upplåtelserna förefaller emellertid vara förbunden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 46 år 1968

med åtskilliga svårigheter, som delvis sammanhänger med att intressen som

strider mot varandra kan komma att göra sig gällande i fråga om det framtida

disponerandet av den upplåtna jorden. Förfarandet kan fördenskull

förutsättas komma att ta en ej obetydlig tid i anspråk. Med hänsyn till nu

anmärkta förhållanden bör frågan lösas på det sätt som föreslagits i promemorian

eller sålunda att lagen t. v. får gälla beträffande de kvarvarande

upplåtelserna. Chefen för jordbruksdepartementet avser att utreda förutsättningarna

för en avveckling av upplåtelserna. Däremot finns enligt min mening

inte tillräckliga skäl att behålla bestämmelserna om förmånsrätt med

anknytning till åborättsinstitutet. Någon övergångsbestämmelse till 17 kap.

6 § handelsbalken föreslås därför inte. Som en följd härav torde bestämmelserna

i 7 § åborättslagen om anstånd för delägare i dödsbo med betalning

av utlösen för åborätt — vilka bestämmelser grundas på att förmånsrätt

föreligger — böra upphävas även såvitt gäller de bestående åborätterna.

Departementspromemorian innehåller förslag till ändrad lydelse av 2 §

lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Ändringen

bör genomföras men torde få anmälas i annat sammanhang.

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de framlagda lagförslagen

och får därför hemställa,

att riksdagen bifaller propositionen nr 47.

Stockholm den 2 maj 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s)*, fru

Landberg (s), herrar Nils Nilsson (ep) och Österdahl (fp);

från andra kammaren: fru Torbrink (s), herrar Tobé (fp), Svenning

(s)*, fröken Anderson i Lerum (s), herrar From (fp), Hammarberg (s),

Krönmark (h) och Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 68003 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den tf juni 1926 s. 1 i texten