Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut, m. m.

1968-05-09 · 41 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:48, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt,

avkomsträtt och servitut, m. m.

Genom en den 15 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 89, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt

och servitut,

2) lag angående ändring i 1 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom,

3) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s.

25) om servitut,

4) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1929 (nr 164) om kronans

förmånsrätt för avdikningslån,

5) lag angående ändring i lagen den 8 november 1912 (nr 277) om avlösning

av vissa frälseräntor,

6) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 6 maj 1938 (nr 159) om

avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen,

7) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 18 juni 1926 (nr 336)

om sammanläggning av fastigheter å landet,

8) lag angående ändrad lydelse av 4 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917

(nr 269) om fastighetsbildning i stad,

9) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda

bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

10) lag angående ändrad lydelse av 9 och 11 §§ förordningen den 16 juni

1875 (nr 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egndom,

11) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt,

12) förordning om ändrad lydelse av 12 § stämpelskatteförordningen

den 21 maj 1964 (nr 308).

Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet i vad avser ändring

av stämpelskatteförordningen (punkt 12), medan den i övrigt hänvisats till

lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att förenkla arbetet på inskrivningsavdelningarna vid de allmänna

underrätterna och underlätta en eventuell övergång till automatisk databehandling

inom inskrivningsväsendet föreslås i propositionen vissa reformer

inom lagfarts- och inteckningslagstiftningen och i fråga om fastighetsbokföringen.

Det från principiell synpunkt viktigaste förslaget innebär att inteckningar

för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut, som har beviljats eller vilandeförklarats

före den 1 januari 1918, skall förfalla om de inte förnyas

senast på sista inskrivningsdagen år 1970.

Vidare föreslås att i nyttj anderättslagen och servitutslagen skall införas

bestämmelser om verkan på nyttjanderätt och servitut av att fastighet delas.

Om rättighetens utövning är lokaliserad till visst område, får enligt

förslaget en delning av fastigheten den verkan att rättigheten upphör att

besvära fastighet, som inte omfattar någon del av området.

Flera av de övriga förslagen gäller olika anteckningar i fastighetsböckerna,

t. ex. om avdikningslån och frälseräntor. Bl. a. föreslås att inskrivningsdomaren

skall få befogenhet att avföra betydelselösa anteckningar ur fastighetsboken.

Enligt förslaget till ändring i lagfartsförordningen slopas kravet på att

tomtkarta skall företes när lagfart första gången söks på rättsligen bestående

tomt. Motsvarande ändring föreslås i fråga om inskrivning av tomträtt i

sådan tomt.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1968.

Lagförslag

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

3

1) Förslag

till

Lag

om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt

och servitut

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Inteckning som beviljats före den 1 januari 1918 för nyttjanderätt, avkomsträtt

eller servitut förfaller sista inskrivningsdagen år 1970, om ej inteckningen

förnyas efter ansökan i den ordning som anges i 2 §.

Besvärar intecKningen flera fastigheter och förnyas den i fråga om endast

någon eller några av dem, förfaller inteckningen beträffande den eller de

övriga fastigheterna.

2 §•

Ansökan om förnyelse göres av rättighetshavaren eller annan, vars rätt

beröres, hos inskrivningsdomaren senast på sista inskrivningsdagen år 1970.

Därvid skall lämnas uppgift om inteckningen och den eller de fastigheter i

vilka inteckningen skall förnyas.

3 §■

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger motsvarande tillämpning på ansökan

om inteckning som förklarats vilande före den 1 januari 1918 och ej beviljats

efter nämnda dag.

4 §•

Denna lag gäller ej beviljad eller sökt inteckning för sådant servitut som

avses i 7 a § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

2) Förslag

till

Lag

angående ändring i 1 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om

nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att i 1 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom skall införas en ny paragraf, 6 a §, av nedan angiven lydelse.

1 KAP.

6 a §.

Delas fastighet som besväras av nyttjanderätt, gäller rättigheten i var och

en av de nya fastigheterna. År rättighetens utövning genom nyttjanderättsavtalet

begränsad till visst område, upphör rättigheten dock att besvära

fastighet som icke omfattar någon del av området.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. Lagen äger tillämpning även om

nyttj anderätten upplåtits före ikraftträdandet eller fastigheten delats dessförinnan.

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25)

om servitut

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 14 juni 107 om servitut1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

Vad i 1 kap. 3—6 §§ lagen om

nyttjanderätt till fast egendom är

stadgat i fråga om nyttjanderätt

skall beträffande servitut äga motsvarande

tillämpning; dock att vad

där stadgas angående verkan av

överlåtelse av fastigheten eller av

1 Senaste lydelse av 3 § se 1937:166.

Vad i 1 kap. 3—6 a §§ lagen om

nyttjanderätt till fast egendom är

stadgat i fråga om nyttjanderätt

skall beträffande servitut äga motsvarande

tillämpning; dock att vad

där stadgas angående verkan av

överlåtelse av fastigheten eller av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

5

(Nuvarande lydelse)

dess försäljning i den ordning utsökningslagen

bestämmer eller av återköp

enligt lagen om återköpsrätt till

fast egendom icke skall äga tillämpning

å servitut, som uppkommit vid

laga skifte eller ägostyckning eller

vid avstyckning av område som ej

ingår i tomtindelning, ej heller å servitut,

som tillkommit före d. 1 jan.

1876, eller å servitut, som avses i

7 a §.

(Föreslagen lydelse)

dess försäljning i den ordning utsökningslagen

bestämmer eller av återköp

enligt lagen om återköpsrätt till

fast egendom icke skall äga tillämpning

å servitut, som uppkommit vid

laga skifte eller ägostvckning eller

vid avstyckning av område som ej

ingår i tomtindelning, ej heller å servitut,

som tillkommit före d. 1 jan.

1876, eller å servitut, som avses i

7 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. Lagen äger tillämpning även om

servitutet upplåtits före ikraftträdandet eller fastigheten delats dessförinnan.

4) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1929 (nr 164) om kronans

förmånsrätt för avdikningslån

Härigenom förordnas, dels att 1 och 3—5 §§ samt 6 § 3 mom. lagen den

14 juni 1929 om kronans förmånsrätt för avdikningslån skall upphöra att

gälla, dels att 2 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Sedan beslut meddelats om ordningen

för lånets återbetalning samt,

där flera fastigheter skola ansvara

för återbetalningen, om lånets fördelning

å dessa fastigheter, äger kronan

för de årliga avbetalnings- och

räntebelopp, som sålunda bestämts,

lika rätt i fastighet, vilken lånet blivit

påfört, som för avgäld av fast

egendom, varom i 17 kap. 6 § handelsbalken

sägs.

Sedan beslut meddelats om ordningen

för återbetalning av lån från

statens avdikningslånefond (avdikningslån)

samt, där flera fastigheter

skola ansvara för återbetalningen,

om lånets fördelning på dessa fastigheter,

äger kronan för de årliga

avbetalnings- och räntebelopp, som

sålunda bestämts, lika rätt i fastighet,

vilken lånet blivit påfört, som

för avgäld av fast egendom, varom

i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då anteckning som gjorts i ve
derbörlig

fastighetsbok enligt äldre lag förfaller.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år t968

5) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 november 1912 (nr 277) om avlösning av

vissa frälseräntor

Härigenom förordnas, dels att 10 och 18 §§ lagen den 8 november 1912

om avlösning av vissa frälseräntor, skall upphöra att gälla, dels att 4 och

samma lag1 skall erhålla andrad

(Nuvarande lydelse)

4

Då ansökning om avlösning av

frälseränta inkommit, göre Konungens

befallning shav ande anmälan därom

hos domaren eller rätten i orten;

och varde å nästa rättegångsdag för

lagfarts- och inteckningsärenden anteckning

om ansökningen införd i

lagfarts och inteckningsprotolcollen.

Konungens befallningshavande

skall ock från kammarkollegiet inhämta

de upplysningar, som äro för

kollegiet tillgängliga och äga betydelse

för prövning av ansökningen,

samt, där avlösningen påkallats av

kammaradvokatfiskalsämbetet, införskaffa

uppgift å räntans och fastighetens

ägare ävensom gravationsbevis

angående räntan.

lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

Då ansökning om avlösning av

frälseränta inkommit, skall Konungens

befallningshavande från kammarkollegiet

inhämta de upplysningar,

som äro för kollegiet tillgängliga

och äga betydelse för prövning av ansökningen,

samt, där avlösningen

påkallats av kammaradvokatfiskalsämbetet,

införskaffa uppgift på räntans

och fastighetens ägare ävensom

gravationsbevis angående räntan.

14 §.

Sedan utslag, som i 11 § omförmäles,

vunnit laga kraft, låte Koningens

befallningshavande införa

meddelande om utslaget i länskungörelserna;

insände ock till domaren

eller rätten i orten anmälan ej

mindre om frälseräntans upphörande

än även om förskottet samt de årliga

avbetalnings- och räntebeloppen;

och varde å nästa rättegångsdag

för lagfarts- och inteckningsärenden

anteckning om räntans upphörande

gjord i lagfarts- och inteckningsprotokollen

samt anteckning

Sedan utslag, som i 11 § omförinäles,

vunnit laga kraft, låte Konungens

befallningshavande införa meddelande

om utslaget i länskungörelserna.

1 Senaste lydelse av 14 och 18 §§ se 1929:165 samt av 4 och 10 §§ se 1937: 345.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om förskottet och vad därtill hör

införd i intecknings protokollet.

När förskjutet belopp blivit till

fullo betalt, skall ock anmälan härom

göras och i intcclcningsprotokollet

införas enligt vad nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då anteckning som gjorts i vederbörlig

fastighetsbok enligt äldre lag förfaller.

6) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 6 maj 1938 (nr 159) om

avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade

halländska kyrkohemmanen

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 6 maj 1938 om avlösning av avgälder

från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Sedan Konungens befallningshavandes

beslut vunnit laga kraft, låte

Konungens befallningshavande införa

meddelande om beslutet i länskungörelserna;

insände ock till inskrivningsdomaren

anmälan om förskottet

samt de årliga avbetalningsbeloppen,

och varde å nästa inskrivningsdag

anteckning därom införd

i inteckningsprotokollet och fastiglietsboken.

När förskjutet belopp blivit till

fullo inbetalt, skall ock anmälan

härom göras och antecknas enligt

vad nyss sagts.

Sedan Konungens befallningshavandes

beslut vunnit laga kraft, låte

Konungens befallningshavande införa

meddelande om beslutet i länskungörelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då anteckning som gjorts i ve
derbörlig

fastighetsbok enligt äldre lag förfaller.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr å8 år 1968

7) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om

sammanläggning av fastigheter å landet

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §.

Häftar fastighet, varom fråga är,

för frälseränta eller för avgäld från

till skatte försålt halländskt kyrkohemman

eller för lån, som av allmänna

medel lämnats för beredande

av odlingsföretag, eller för förskott

av dylika medel för avlösning av

frälseränta eller för avlösning av avgäld,

som nyss nämnts, eller för ersättning,

varom förmäles i lagen om

säkerhet för utbekommande av vissa

ersättningar i anledning av laga skifte

eller annan jorddelningsförrättning,

och vilar ej ansvar för samma

ränta, avgäld, lån, förskott eller ersättning

jämväl å den eller de övriga

fastigheterna, då må sammanläggning

icke äga rum, såframt icke den,

som på grund av inteckning eller

jämlikt It kap. 2 § jordabalken i annan

av fastigheterna äger säkerhet

för fordran eller annan rättighet,

medgivit sammanläggningen eller

denna är väsentligen utan betydelse

för honom.

Samma lag---av sammanläggningen.

Fastighet, som---arrendators förköpsrätt.

Häftar fastighet, varom fråga är,

för avgäld från till skatte försålt

halländskt kyrkohemman eller för

ersättning, varom förmäles i lagen

om säkerhet för utbekommande av

vissa ersättningar i anledning av laga

skifte eller annan jorddelningsförrättning,

och vilar ej ansvar för

samma avgäld eller ersättning jämväl

på den eller de övriga fastigheterna,

då må sammanläggning icke

äga rum, såframt icke den, som på

grund av inteckning eller jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken i annan av fastigheterna

äger säkerhet för fordran

eller annan rättighet, medgivit

sammanläggningen eller denna är

väsentligen utan betydelse för honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. Lagen äger tillämpning även på

sammanläggningsärende som inkommit till ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

före lagens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse av 8 § se 1947: 701.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

9

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 4 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

3

Häftar fastighet, varom fråga är,

för frälseränta eller för avgäld från

till skatte försålt halländskt kyrkohemman

eller för lån, som av allmänna

medel lämnas för beredande

av odling sföretag, eller för förskott

av dylika medel för avlösning av frälseränta

eller för avlösning av avgäld,

som nyss nämnts, och vilar ej ansvar

för samma ränta, avgäld, lån eller

förskott jämväl å de övriga fastigheterna,

må sammanläggning ej äga

rum, såframt ej den, som på grund

av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i någon av sistnämnda

fastigheter äger säkerhet för fordran

eller annan rättighet, medgivit

sammanläggningen eller denna är

väsentligen utan betydelse för honom.

§.

Häftar fastighet, varom fråga är,

för avgäld från till skatte försålt

halländskt kyrkohemman och vilar

ej ansvar för samma avgäld jämväl

på de övriga fastigheterna, må sammanläggning

ej äga rum, såframt ej

den som på grund av inteckning eller

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

i någon av sistnämnda fastigheter

äger säkerhet för fordran eller annan

rättighet, medgivit sammanläggningen

eller denna är väsentligen utan

betydelse för honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. Lagen äger tillämpning även på

sammanläggningsärende som inkommit till ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

före lagens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse av 4 kap. 3 § se 1947: 703

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

9) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda

bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

Härigenom förordnas, dels att 9 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser

om handläggning av inskrivningsärenden1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,

19 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §•

Om inskrivningsdomarens beslut

eller annan i inskrivningsärende vidtagen

åtgärd utom såvitt angår anmälan

om upphört innehav av inteckningshandling

meddelas besked

genom bevis, som tecknas å den till

grund för ansökningen åberopade

handlingen. Beviset skall innehålla

uppgift å det rum i fastighets-, tomträtts-

eller vattenfallsrättsboken, vari

inskrivningen verkställts.

Om inskrivningsdomarens beslut

eller annan i inskrivningsärende vidtagen

åtgärd utom såvitt angår anmälan

om upphört innehav av inteckningshandling

meddelas besked

genom bevis, som tecknas å den till

grund för ansökningen åberopade

handlingen. Bevis om att inteckning

förnyats får utfärdas särskilt. Bevis

skall innehålla uppgift å det rum i

fastighets-, tomträtts- eller vattenvari

inskrivningen

fallsrättsboken,

verkställts.

Innefattar beslutet----- för beslutet.

Då lagfart —------är stadgat.

19 §.

Anteckning, som i anledning av

anmälan gjorts i fastighets-, tomträtts-

eller vattenfallsrättsboken,

skall avföras om den i inskrivningsärende

eller annars finnes uppenbarligen

ej längre vara av betydelse.

Avförandet skall handläggas som

inskrivningsärende.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 9 § se 1939: 126.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

11

10) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 och 11 §§ förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1)

angående lagfart å fång till fast egendom

Härigenom förordnas, att 9 och 11 §§ förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendomi skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges. r

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9

Den, som söker lagfart å gård eller

tomt i stad, vare pliktig att visa, i

vilket kvarter och vid vilka gator

tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll

och längden av dess särskilda

sidor.

Lagfart å fång till visst till gränserna

bestämt område av tomt må ej

beviljas med mindre området skall

enligt fastställd stadsplan eller tomtindelning

frångå tomten.

Vad nu----------

§•

Lagfart å fång till visst till gränserna

bestämt område av tomt i stad

må ej beviljas med mindre området

skall enligt fastställd stadsplan eller

tomtindelning frångå tomten.

— i stad.

11

Då lagfart är beviljad, utfärde rätten

därom bevis. I detta bevis skall

fånget samt vid köp jämväl köpeskillingen

anmärkas. Förekommer villkor,

som inskränker ägarens rätt att

egendomen överlåta eller med inteckning

belasta, eller är ägarens behörighet

sålunda inskränkt genom

annans på testamente grundade rätt

att nyttja egendomen, varde det ock

anmärkt. I fall, som omförmäles i

9 §, skall tomtens läge och storlek i

beviset antecknas.

§•

Då lagfart är beviljad, utfärde rätten

därom bevis. I detta bevis skall

fånget samt vid köp jämväl köpeskillingen

anmärkas. Förekommer villkor,

som inskränker ägarens rätt att

egendomen överlåta eller med inteckning

belasta, eller är ägarens behörighet

sålunda inskränkt genom annans

på testamente grundade rätt att

nyttja egendomen, vare det ock anmärkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Senaste lydelse av 9 § se 1921: 200 och av 11 § se 1930:111.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

11) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt

Härigenom förordnas, dels att 4 § lagen den 14 juni 1907 om inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt1 skall upphöra

att gälla, dels att 12 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12

Då inskrivning är beviljad, utfärde

inskrivningsdomaren därom bevis. I

detta bevis skall anmärkas dagen då

tomträtten uppläts samt, där inskrivningen

avser fång till tomträtt, dagen

då inskrivning av tomträtten

meddelades. 1 fall som avses i 4 §

skall tomtens läge och storlek antecknas

i beviset. Förekommer i fråga

om fång till tomträtt villkor, som

inskränker tomträttshavarens rätt

att överlåta eller inteckna tomträtten,

eller är tomträttshavarens behörighet

i sådant avseende inskränkt

genom annans på testamente grundade

rätt att nyttja fastigheten, varde

det ock anmärkt.

§•

Då inskrivning är beviljad, utfärde

inskrivningsdomaren därom bevis. I

detta bevis skall anmärkas dagen då

tomträtten uppläts samt, där inskrivningen

avser fång till tomträtt, dagen

då inskrivning av tomträtten

meddelades. Förekommer i fråga om

fång till tomträtt villkor, som inskränker

tomträttshavarens rätt att

överlåta eller inteckna tomträtten,

eller är tomträttshavarens behörighet

i sådant avseende inskränkt genom

annans på testamente grundade

rätt att nyttja fastigheten, varde det

ock anmärkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Motioner

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner

A. de likalydande motionerna I: 950 av herrar Ernulf och Skärman samt

II: 1208 av herrar Nyberg och Tobé vari hemställes

»att riksdagen måtte besluta att göra de förtydliganden i lagtexten som

föranleds av vad som ovan anförts, att utskottet måtte utarbeta erforderlig

lagtext, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att allmänheten

1 Senaste lydelse av 4 och 12 §§ se 1953: 421.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

med hänsyn till risken för rättsförsluster ges en omfattande information».

B. de likalydande motionerna I: 951 av herrar Sveningsson och Kaijser

samt II: 1207 av fru Kristensson m. fl., vari hemställes

»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition

nr 89 måtte

1. antaga det vid propositionen fogade förslag till lag om

förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt

och servitut med de ändringar att 1 och 2 §§ i lagförslaget

erhåller följande lydelse:

1 §•

Inteckning som---i 2 §.

Besvärar inteckningen flera fastigheter, må den förnyas

i fråga om endast någon eller några av dem. Inteckningen

förfaller beträffande fastighet i vilken den ej förnyas.

2 §•

Ansökan om förnyelse göres av rättighetshavaren eller

annan, vars rätt beröres, hos inskrivningsdomaren senast på

sista inskrivningsdagen år 1970. Därvid skall inteckningshandlingen

företes eller uppgift lämnas om inteckningen.

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder för att sprida kännedom om den

nya lagstiftningen.»

De huvudsakliga skälen för motionsyrkandena redovisas nedan (s 35_

36).

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 december 1965 tillkallade

chefen för justitiedepartementet sakkunniga för att utreda frågan om

automatisk databehandling på inskrivningsväsendets område. De sakkunniga

antog namnet inskrivningskommittén.

Kommittén har avlämnat en den 17 maj 1967 dagtecknad promemoria

»Förenklad fastighetsbokföring» (Stencil Ju 1967:5). Promemorian innehåller

förslag till vissa reformer och rationaliseringsåtgärder på inskrivningsväsendets

område inom ramen för det nuvarande registreringssystemet.

Förslagen utgör ett förberedande led i lösandet av kommitténs huvudmen

syftar också till att sa långt möjligt undanröja orsakerna till

den eftersläpning i fråga om inskrivningsärendenas expediering som alltjämt

förekommer på många håll.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, televerket, kammarkollegiet, centrala

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

folkbokförings- och uppbördsnämnden, statens vattenfallsverk, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Hallands

län, fastighetsregisterutredningen, eldistributionsutredningen, Föreningen

Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare, Svenska stadsförbundet,

Svenska kommunförbundet, Riksförbundet Landsbygdens Folk

(RLF), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareförbund, Sveriges

jordbrukskasseförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,

Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteks- och

bostadskreditorganisationer, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantmätareförening,

Svenska kommunal-tekniska föreningen och Domstolarnas kanslipersonalförening.

Dessutom har Svenska kraftverksföreningen och Svenska

elverksföreningen inkommit med yttrande.

Yttranden har vidare avlämnats av Svea hovrätt från inskrivningsdomarna

i Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna och Södertörns domsagor,

samt inskrivningsdomaren i Uppsala, av hovrätten över Skåne och Blekinge

från inskrivningsdomarna i Listers och Sölvesborgs, Kristianstads, Oxie och

Skytts och Luggude domsagor samt inskrivningsdomarna i Karlskrona och

Malmö och av kommerskollegium från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Sundsvall.

Det ungefärliga antalet inskrivningsärenden som handlades vid landets

inskrivningsavdelningar utgjorde 748 300 år 1964, 838 200 år 1965 och

839 000 år 1966. Antalet gravations- och äganderättsbevis var motsvarande

år 333 200, 365 700 och 366 000. Första halvåret 1967 var antalet inskrivningsärenden

451 600 och antalet gravations- och äganderättsbevis 194 900.

Frågan om rationaliseringsåtgärder på inskrivningsväsendets område har

under senare år diskuterats i skilda sammanhang. Sålunda påtalade JO i

skrivelse till Kungl. Maj :t den 19 december 1962 (JO:s ämbetsberättelse år

1963 s. 139) att inskrivningsärenden och gravationsbevis inte expedierades

inom lagstadgad tid vid ungefär hälften av landets domsagor. Med hänsyn

till att de rådande missförhållandena förelegat sedan länge och då redan

vidtagna åtgärder inte lett till en bättre ordning ansåg JO starka skäl tala

för att man från grunden omprövade frågan hur inskrivningsväsendet skulle

vara organiserat. I avvaktan härpå borde personalförstärkningar genomföras

vid de domsagor som inte förmådde hålla expeditionstiderna.

I motioner till 1963 års riksdag väcktes förslag om utredning i syfte att

rationalisera inskrivningsväsendet. Statsutskottet avstyrkte motionerna (SU

1963:2) och framhöll att en undersökning rörande arbetsrutiner vid inskrivningsavdelningarna

pågick genom statskontorets försorg. Denna undersökning

borde avvaktas innan fråga om ytterligare utredning prövades.

Riksdagen godkände utlåtandet.

I statsverkspropositionen till 1964 års riksdag (prop. 1964: 1 bil. 4 s. 31)

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 15

anmäldes att inskrivningsavdelningarna tillförts kraftiga personalförstärkningar

och modern kontorsteknisk utrustning för att bemästra svårigheterna.

Statskontoret redovisade resultatet av sin undersökning i en rapport den 5

mars 1964. I denna föreslogs olika åtgärder i syfte att inom ramen för gällande

författningsbestämmelser förenkla det mera rutinbetonade arbetet med

ärendenas handläggning.

I motioner till 1964 års riksdag väcktes förslag om utredning i syfte att

rationalisera inskrivningsväsendet genom utrensning av inaktuella och onyttiga

inskrivningar och anteckningar ur fastighetsböckerna. I utlåtande över

motionerna framhöll tredje lagutskottet (L3U 1964:25) bl. a. att det var

angeläget att man under det fortsatta lagstiftningsarbetet på fastighetsrättens

område uppmärksammade de i motionerna behandlade frågorna. Det

syntes sannolikt att under denna tid en del åtgärder kunde vidtas som

kunde bli av värde även sedan den nya lagstiftningen genomförts och att

övergången till denna skulle kunna underlättas härigenom. I den mån så

kunde ske borde enligt utskottets mening lämpliga åtgärder vidtas för att

förenkla fastighetsböckerna i de angivna hänseendena. Riksdagen gav som

sin mening till känna vad utskottet anfört (rskr 144).

I direktiven för inskrivningskommittén anförs att det med den rådande

organisationen av inskrivningsväsendet visat sig svårt att bemästra situationen

och att besvärande balanser inte har kunnat undvikas. Reformer av

skilda slag har därför sedan länge diskuterats. Vissa undersökningar har

också gjorts men varken i fråga om organisationen eller den författningsmässiga

regleringen har några mera betydelsefulla reformer kunnat genomföras.

Man har i stället sökt motverka arbetsbalanserna genom personalförstärkningar.

På senare tid har uppmärksamheten riktats på den automatiska

databehandlingen (ADB). Det kan därför — anförs det i direktiven —

anses lämpligt att sätta i gång en utredning med huvudsaklig uppgift att

undersöka de tekniska och ekonomiska möjligheterna att ordna fastighetsbokföringen

enligt ett ADB-system. Utredningsarbetet bör ej hindra angelägna

reformer på inskrivningsväsendets område inom ramen för nuvarande

registreringssystem.

I statsverkspropositionen till 1966 års riksdag (prop. 1966: 1 bil. 4 s. 84)

konstateras att arbetsbördan vid underrätterna präglas av den mycket kraftiga

ökningen av antalet inskrivningsärenden och gravationsbevis samt att

fortfarande de föreskrivna expeditionstiderna inte kan hållas. För att förbättra

situationen har personalförstärkningar och tekniska hjälpmedel tillförts

underrätternas inskrivningsavdelningar de senaste åren. Företrädare

för justitiedepartementet och hovrätterna följer kontinuerligt situationen

inom inskrivningsväsendet och har i många fall vid besök hos skilda domstolar

väckt förslag om organisatoriska åtgärder i rationaliseringssyfte.

Även i statsverkspropositionen till 1968 års riksdag (prop. 1968: 1 bil. 4

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr b8 år 1968

s. 2) konstateras att ökningen av antalet ärenden tidvis orsakat avsevärd

förlängning av föreskrivna expeditionstider till förfång för allmänheten.

Det till lagrådet den 11 februari 1966 remitterade förslaget till ny jordabalk

innehåller i andra avdelningen, som omfattar 19—23 kap., nya regler

för inskrivningsförfarandet. I fråga om organisationen av inskrivningsväsendet

föreslås inte några ändringar av principiell natur i förhållande till gällande

rätt. Förslaget utgår från att inskrivningsväsendet skall vara knutet

till domstolarna på i princip samma sätt som f. n.

Gällande rätt, huvudinnehållet i inskrivningskommitténs

förslag och remissyttranden över detta

Utskottet hänvisar till propositionen s. 18—39.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, bl. a. följande.

Inledning. Den pågående omdaningen av fastighetslagstiftningen berör i

största utsträckning inskrivningsförfarandet. Det till lagrådet remitterade

förslaget till jordabalk innebär en fullständig modernisering och systematisering

av de grundläggande civilrättsliga reglerna på området. Inskrivningskommitténs

arbete är inriktat på formerna för själva fastighetsbokföringen

och syftar bl. a. till att undersöka de tekniska och ekonomiska möjligheterna

att tillämpa modern datateknik inom inskrivningsväsendet. Ett

principbetänkande i denna fråga kan väntas före årets slut. Av stor betydelse

i sammanhanget är också det reformarbete som bedrivs beträffande

fastighetsregistreringen. Fastighetsregisterutredningen har föreslagit en

övergång till automatisk databehandling vid fastighetsregistrets förande.

Även arbetet på en ny fastighetsbildningslag får avsevärd betydelse för inskrivningsförfarandet.

Det pågående reformarbetet är så omfattande att det kommer att ta

ganska lång tid innan den nya lagstiftningen kan träda i kraft. Inskrivningskommittén

har därför — i enlighet med sina direktiv undersökt

om partiella reformer, som inte rubbar principerna för det bestående systemet,

kan lätta på de svårigheter som inskrivningsväsendet f. n. kämpar

med. Kommittén har därvid funnit att vissa författningsändringar, som

inte är genomgripande, kan ge resultat i form av förenklad fastighetsbokföring.

Kommittén har främst sökt skapa förutsättningar för snabbare sanering

i fråga om fordringsinteckningar samt för utrensning av inskrivningar

för rättigheter som inte längre är aktuella och av anteckningar om förhållanden

som inte bör stå kvar i fastighetsboken. Enligt utredningens me
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 17

ning skulle åtgärder av detta slag föra med sig en omedelbar lättnad för

inskrivningsavdelningarna, bl. a. vid utfärdandet av gravationsbevis, behandlingen

av sammanläggningsärenden och överförande av nybildade fastigheter

till nya upplägg i fastighetsboken. Dessutom skulle åtgärderna

förenkla en eventuell övergång till ADB.

Behovet av omedelbara åtgärder för rationalisering på inskrivningsväsendets

område vitsordas allmänt av remissinstanserna.

Innan jag gar närmare in pa kommitténs förslag vill jag redovisa vissa

aktuella uppgifter om inskrivningsväsendets arbetsförhållanden, vilka bildar

bakgrunden till mitt ställningstagande i det följande.

Som framgår av den inledande redogörelsen har antalet inskrivningsärenden

under de senaste aren ökat avsevärt. Anledningen härtill är uppenbarligen

den livliga byggnadsverksamheten främst i storstadsområdena, ökningen

av antalet inskrivningsärenden och gravationsbevis har medfört en

stark påfrestning på inskrivningsväsendet. För att få en översikt av arbetsläget

på domstolarnas inskrivningsavdelningar har jag sedan januari 1962

vid ett flertal tillfällen låtit fordra in uppgifter från domsagorna angående

expeditionstiderna för inskrivningsärenden och gravationsbevis. Motsvarande

uppgifter har sedan augusti 1964 inhämtats även från rådhusrätterna.

Den undersökning som gjordes i januari 1962 visade att drygt 50 % av

domsagorna då höll föreskrivna tider. En undersökning i oktober 1965 visade

att 48 % av underrätterna höll föreskrivna tider medan expeditionstiden

för 34 % av underrätterna uppgick till 3 veckor, för 7 % till 4 veckor,

tör 8 % till 5 veckor och för 3 % till mer än 5 veckor. Den senast bearbetade

undersökningen gjordes i september 1967 och utvisade att 47 % av underrätterna

höll föreskriven expeditionstid, medan tiden för 37 % av underrätterna

uppgick till 3 veckor, för 10 % till 4 veckor, för 4 % till 5 veckor

samt för 2 % till mer än 5 veckor. Undersökningarna visar således att omkring

hälften av underrätterna inte förmår halla den föreskrivna expeditionstiden

av två veckor och att förhållandena på inskrivningsavdelningarna

i detta avseende endast i ringa grad ändrats under de senaste fem åren. De

insatser som gjorts, främst i form av personalförstärkning, har dock medfört

att ytterligare eftersläpning i stort sett kunnat hindras trots den kraftiga

ökningen av ärenden.

Även om de personalförstärkningar och rationaliseringsåtgärder som vidtagits

under senare år lett till att arbetsbalanserna inte ökats ytterligare,

är förseningarna i fråga om inskrivningsärendenas expediering alltjämt

i hög grad besvärande. Mera genomgripande åtgärder för att på längre sikt

lösa de föreliggande missförhållandena måste anstå till dess inskrivningskommitténs

arbete avslutats och den nya jordabalken trätt i kraft. I avvaktan

härpå bör de pågående rationaliseringssträvandena fullföljas och mindre

genomgripande reformer prövas.

Fastighetsböckerna innehåller utan tvivel en mängd inskrivningar och

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 48

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

anteckningar som på grund av ändrade förhållanden helt mist sin betydelse.

Dessa inskrivningar och anteckningar måste trots detta i allmänhet

beaktas i inskrivningsarbetet i den mån de inte genom dödning eller annat

formellt beslut kunnat avföras ur fastighetsboken. Vid överförande av fastighet

till nytt upplägg i fastighetsboken måste sådana uppgifter tas med

på det nya upplägget och de måste även redovisas i gravationsbevis. Uppgifterna

medför vidare att visst utredningsarbete ofta måste utföras av enskilda

för att fastslå om en inskrivning eller anteckning, som tagits upp

i gravationsbevis, fortfarande är av betydelse. En avsevärd arbetsbesparing

skulle kunna åstadkommas, om betydelselösa inskrivningar och anteckningar

kunde avföras ur fastighetsböckerna eller i varje fall lämnas

utan avseende i inskrivningsarbetet. Åtgärder är angelägna också från den

synpunkten att de kommer att underlätta en övergång till ett nytt fastighetsbokföringssystem.

Lagstiftningsåtgärder är nödvändiga för att effektiva åtgärder i nu angiven

riktning skall kunna vidtas. Bland de frågor som kommittén behandlar

bör i detta sammanhang tas upp: a) förnyelseplikt i fråga om vissa äldre

inteckningar, b) verkan av fastighets delning, c) anteckningar om avdikningslån

m. m., d) avförande ur fastighetsboken av uppenbarligen betydelselösa

anteckningar, och e) sanering beträffande penninginteckningar.

Dessutom bör tas upp en i det remitterade förslaget till ny jordabalk behandlad

fråga om skyldighet att förete tomtkarta vid ansökan om lagfart

på tomt.

Lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1968.

Förnyelseplikt i fråga om vissa äldre inteckningar. Enligt gällande inskrivningsregler

står en inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt eller servitut

i regel kvar i fastighetsboken till dess den dödas. Dödning kan ske

bara på begäran av rättighetshavaren eller i vissa fall fastighetsägaren.

Någon begränsning av inteckningens giltighetstid finns inte och inte heller

någon skyldighet att förnya inteckningen. Det sagda gäller, även om

det av omständigheterna framgår att rättigheten har upphört att gälla. Inskrivningsdomaren

har inte befogenhet att i sådant fall självmant låta avföra

inteckningen. Rättighetshavaren torde regelmässigt sakna varje intresse

av att döda inteckningen sedan rättigheten upphört. Ofta har inte

heller fastighetsägaren något omedelbart sådant intresse. Det förhållandet

att rättigheten, såvitt fastighetsboken utvisar, alltjämt gäller har nämligen i

flertalet fall mycket liten betydelse för fastighetsägarens möjligheter att

disponera över egendomen. Det säger sig självt att fastighetsböckerna därför

med tiden kommit att innehålla ett betydande antal inteckningar för

rättigheter som upphört att gälla.

Alla torde vara ense om att förekomsten av inaktuella nyttjanderätts-,

avkomsträtts- och servitutsinteckningar utgör en avsevärd belastning på in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 19

skrivningsarbetet och medför olägenheter även för fastighetsomsättningen

och kreditgivningen. Inteckningarna gör det också svårare att övergå till

ett nytt system för fastighetsbokföringen.

Kommittén anser att frågan om avförande av betydelselösa inteckningar

inte kan lösas på annat sätt än genom någon form av preklusionslagstiftning.

Kommitténs förslag gar ut pa att alla inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt

eller servitut, vilka beviljats före viss tidpunkt eller som vilandeförklarats

före samma tidpunkt och inte sedermera fullföljts, skall förnyas

inom viss frist. Om förnyelse inte sker i rätt tid, förfaller inteckningen. Det

är alltså fråga om en förnyelseplikt av engångskaraktär. Kommittén har

valt tidpunkten den 1 januari 1935. Denna sägs ansluta till det skede då uppläggandet

av nya fastighetsböcker för landet påbörjades och får enligt kommitténs

mening anses vara rimlig och skälig.

Remissinstanserna anser allmänt att den asyftade utrensningen av inaktuella

inteckningar i och för sig sig är önskvärd. Många ställer sig dock

kritiska till förslaget och åberopar därvid betänkligheter från principiella

utgångspunkter eller från rättssäkerhetssynpunkt. Vidare anförs att förslaget

medför ett omfattande och dyrbart utredningsarbete, som kan bli

alltför betungande för rättighetshavarna.

De principiella erinringarna går ut på att det vid inteckningens tillkomst

inte var förutsatt att rättighetshavaren skulle behöva vidta särskild åtgärd

för att vara bevarad vid sin rätt och att det skulle strida mot gängse principer

på civilrättens område att införa ett preklusionsförfarande beträffande

inteckningar. För egen del vill jag liksom utredningen framhålla att

preklusionsregler inte är någon nyhet inom svensk fastighetsrätt. Preklusionsförfarande

har sålunda tillämpats bl. a. i samband med avveckling av

rätten till avgäld från avsöndrad lägenhet samt upphörande av vissa frälseräntor.

Det har häremot invänts att det i dessa fall var fråga om speciella

situationer som inte kan jämföras med det föreslagna preklusionsförfarandet

vid inteckningsförnyelse. Enligt min mening kan det inte förnekas att

kommitténs förslag är mera långtgående än de tidigare fallen, men någon

principiell skillnad torde inte föreligga. I detta sammanhang bör understrykas

att de föreslagna reglerna inte innebär en preklusion i vanlig mening.

Det är nämligen i princip endast inteckningen som förfaller vid underlåten

förnyelse. Rättigheten påverkas bara i den mån den för sin giltighet är beroende

av att inteckning föreligger. Eftersom detta ofta inte kommer att

vara fallet, är det ingrepp i bestående rättsförhållanden som förnyelsekravet

skulle innebära inte så långtgående som det ytligt sett kan te sig. Jag återkommer

i det följande närmare till denna frågeställning. För egen del anser

jag inte att något hinder av principiell natur möter mot den föreslagna inteckningsförnyelsen.

Förutsättningen är dock att lagstiftningen utformas så

att bestående rättsförhållanden inte påverkas i vidare mån än som är motiverat

med hänsyn till de fördelar som står att vinna. Som kommittén an2f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 48

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

fört måste alltså en avvägning ske mellan de intressen som här står mot

varandra.

Utöver de rent principiella invändningarna har mot lagförslaget även

åberopats att det skulle medföra alltför stor risk för rättsförluster och ett

alltför betungande utredningsarbete när det gäller nyttjanderätter och servitut

för vissa ledningar. De invändningar som kan göras mot den utformning

av förnyelseplikten som kommittén förordat är av olika slag beroende

på rättighetens natur. Det största antalet intecknade nyttjanderätter och

servitut torde avse rätt att anlägga och behålla teleledningar och kraftledningar.

Som regel är det i dessa fall televerket, vattenfallsverket eller enskilda

eller kommunala kraft- eller elverksföretag som är rättighetshavare.

Det finns all anledning anta att sådana rättighetshavare kommer att bevaka

sina intressen, om kommittéförslaget skulle genomföras, och risken för

rättsförluster torde i dessa fall vara begränsad. För dessa rättighetshavare

består olägenheterna i stället i att de tvingas utföra ett utredningsarbete för

att kunna fullgöra förnyelsekravet. När det gäller övriga nyttj anderättsoch

servitutsinteckningar, t. ex. rätt till utfartsväg, brunn, brygga o. d., är

det i allmänhet enskilda fastighetsägare som är rättighetshavare. Dessa har

inte samma förutsättningar att kunna bevaka sina rättigheter eller hålla sig

underrättade om ändringar i lagstiftningen. Här är därför risken för direkta

rättsförluster större. Däremot torde själva utredningsarbetet och bevakningsåtgärderna

i regel inte medföra något avsevärt besvär.

Beträffande först nyttj anderätt er och servitut avseende teleledningar och

kraftledningar framgår av televerkets, vattenfallsverkets, kraftverksföreningens

och elverksföreningens remissyttranden att den av kommittén

föreslagna utformningen av förnyelseplikten skulle medföra ett tyngande

utredningsarbete för ifrågavarande rättighetshavare. Vad som i detta sammanhang

framkommit under remissbehandlingen innebär enligt min mening

att det med fog kan ifrågasättas om inte förnyelseplikten enligt

kommitténs förslag medför ett mera omfattande utredningsarbete än som

är motiverat av den rationaliseringsvinst som kan uppnås genom förslaget.

Det sagda gäller särskilt kraftledningsservituten.

Om man begränsar förnyelseplikten i jämförelse med kommitténs förslag

_ dvs. flyttar tillbaka den tidpunkt före vilken inteckning skall vara

sökt eller beviljad för att förnyelseplikt skall gälla — blir givetvis utredningsarbetet

väsentligt mindre för de nu aktuella rättighetshavarna. Jag

har under hand inhämtat vissa uppgifter från vattenfallsverket och kraftverksföreningen

med utgångspunkt från att förnyelseplikten skulle gälla

bara inteckningar som meddelats för mer än 50 år sedan. Vattenfallsverket

uppskattar att en sådan ändring skulle medföra att antalet fastigheter som

berörs av kraftledningsservitut för verkets del skulle minska med mer

än 50 %. Iiraftverksföreningen upplyser att det i remissyttrandet angivna

antalet undersökningsfall för Sydkraft skulle minska från 10 000 till 3 650.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Såväl vattenfallsverket som kraftverksföreningen framhåller emellertid att

de återstående utredningsfallen bedöms som de mest svårutredda, varför

minskningen i antalet undersökningsfall inte motsvaras av en lika stor

minskning av det totala utredningsarbetet.

I detta sammanhang finns anledning att uppmärksamma ett särskilt förhållande

angående kraftledningsservituten. Enligt lagen den 27 juni 1902

(nr 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

krävs koncession för rätt att dra fram och inneha kraftledning. Den som

får koncession har emellertid inte därmed rätt att tvångsvis ta i anspråk

annans mark för ledningen. Om uppgörelse inte kan träffas med markägaren,

får expropriationstillstånd sökas. Som regel meddelar Kungl. Maj :t

redan i samband med koncessionen tillstånd till expropriation av servitutsrätt

i förhållande till samtliga markägare som berörs av ledningen. Expropriationsförfarande

inleds emellertid sällan mot alla fastighetsägare. I den

mån frivillig upplåtelse kommer till stånd, blir tvångsförfarandet obehövligt

och i stället upprättas servitutsavtal som intecknas. För den sakrättsliga

verkan av en sådan upplåtelse är det av betydelse om expropriationstillståndet

meddelats enligt lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation eller

med stöd av dessförinnan gällande expropriationslagstiftning. I rättspraxis

har nämligen den ståndpunkten intagits att om tillstånd meddelats enligt

äldre lag gäller en utfästelse att upplåta mark mot senare ägare av fastigheten

oberoende av om inteckning meddelats eller förbehåll skett vid överlåtelsen

(NJA 1936 s. 334). Expropriationslagen intar i detta hänseende

en annan ståndpunkt. Expropriationens rättsverkningar är enligt denna

lag beroende av att tillståndet fullföljs genom handläggning vid domstol

(jfr NJA II 1918 s. 162 och NJA 1940 s. 640).

I fråga om de intecknade kraftledningsservitut som hänför sig till tiden

före år 1918 kan tydligen ett stort antal antas vara sakrättsligt skyddade

utan inteckning. En underlåtenhet att förnya dessa torde således inte leda

till rättsförlust.

En annan fråga som är av intresse i detta sammanhang är den av kommittén

upptagna tanken på ett särskilt skydd för ledningar. Kommittén

anser att vissa av de upplåtelser för olika slags ledningar, vilka f. n. vanligen

intecknas som nyttjanderätt eller servitut, för framtiden borde kunna

tillförsäkras sakrättsligt skydd oberoende av inteckning. Frågan har berörts

av många remissinstanser, som uttalat sitt stöd för en lösning i den av kommittén

antydda riktningen.

Den av kommittén väckta frågan är inte ny. Den berördes redan i samband

med vissa år 1941 vidtagna ändringar i 1902 års lag med vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar (jfr NJA II 1941 s. 516). Även senare

har frågan diskuterats i olika sammanhang. Därvid har man närmast

berört möjligheterna att utan alltför stor tidsutdräkt och kostnad tvångsvis

ta mark i anspråk för att dra fram ledningar samt behovet av ett effekti
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

vare sakrättsligt skydd för ifrågavarande rättigheter än som kan vinnas

genom inteckning.

Enligt min mening finns det nu av flera skäl anledning att närmare överväga

behovet av en särskild lagstiftning rörande de problem som hänger

samman med den tilltagande förekomsten av olika slag av ledningar. Jag

avser därför att senare anmäla frågan om tillkallande av sakkunniga för

att utreda denna fråga. Det är givetvis de expropriations- och civilrättsliga

problemen som kommer att stå i förgrunden vid en sådan utredning.

Stor betydelse bör dock tillmätas även de fördelar för inskrivningsväsendet

som kan vinnas genom en reform på förevarande område.

Den frågan inställer sig givetvis, om man inte bör ställa åtminstone ledningsservituten

utanför den nu diskuterade preklusionslagen i avvaktan

på det resultat den nyssnämnda utredningen kan komma till. Starka skäl

talar emellertid mot att beträda denna väg. Man har nämligen anledning att

räkna med att fastigheter i mycket betydande utsträckning enligt fastighetsboken

belastas av ledningsservitut utan att rättigheten i verkligheten

besvärar egendomen. Orsakerna till detta kan vara flera, men den mest betydelsefulla

är säkerligen den fortgående fastighetsbildningen. Fördelarna

med förnyelseförfarandet skulle i stor utsträckning inte uppnås om ledningsservituten

ställdes utanför. Visserligen skulle inteckningarna kunna

avföras i ett senare sammanhang. Detta skulle dock kunna ske först efter

övergången till ett nytt system för fastighetsbokföringen. Något underlättande

av övergångsproblemen skulle alltså inte uppnås, såvitt avser ledningsservituten.

Man måste också ta hänsyn till att ett eventuellt sakrättsligt

skydd oberoende av inteckning för ifrågavarande rättigheter kan komma

att bygga på någon form av registrering, som grundas på kännedom

om vilken fast egendom som belastas av rättigheterna. Det utredningsarbete

som förnyelsekravet för med sig är därför inte bortkastat även om

det sakrättsliga skyddet för ledningarna ordnas på annat sätt än genom

inteckning. Härtill kommer att det på detta stadium ter sig svårt att i lagen

avgränsa den kategori av intecknade rättigheter som skulle undantas

från förnyelsekravet. Säkerligen skulle det också ställa sig svårt att med

ledning av fastighetsbokens ofta knapphändiga och svårtydda uppgifter

sluta sig till om en viss rättighet omfattas av undantaget eller ej.

Mot bakgrunden av det anförda anser jag att det inte bör möta hinder

att låta kraftledningsservituten omfattas av den tänkta preklusionslagstiftningen,

om förnyelsekravet begränsas så att det omfattar bara inteckningar

som är äldre än 50 år.

Även beträffande andra intecknade servitut än kraftledningsservitut minskas

givetvis olägenheterna om förnyelseplikten begränsas på antytt sätt.

Det får emellertid antas att det finns ett ej obetydligt antal sådana servitutsupplåtelser

som fortfarande är av betydelse. Viss risk för rättsförlust

kvarstår således beträffande dessa. Den skada som kan uppstå i sådana

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

fall är givetvis beroende av rättighetens beskaffenhet. I vissa fall påverkas

den härskande fastighetens användbarhet måhända inte i någon högre grad

av att ett servitut upphör. I andra fall kan servitutet vara avgörande för

fastighetens funktion. I den mån fastighetsvärdet nedgår till följd av att

en servitutsinteckning förfaller, kan rättsförlusten drabba inte bara fastighetens

ägare utan även inteckningshavare och andra innehavare av begränsade

sakrätter i fastigheten. De risker för rättsförluster som är ofrånkomliga

även med den omfattning av förnyelseplikten som här ifrågasatts kan

dock i viss utsträckning begränsas vid lagstiftningens närmare utformning.

Särskilt betydelsefullt är det att en relativt lång frist står rättighetshavarna

till buds att anmäla förnyelse samt att förfarandet utformas så att förnyelse

kan ske på ett bekvämt och enkelt sätt.

Självfallet skulle de nu diskuterade riskerna för rättsförluster kunna

minskas ännu mera om den tidpunkt på vilken förnyelsekravet bygger flyttas

ytterligare tillbaka. Effektiviteten i lagstiftningen skulle emellertid då

nedgå väsentligt. Här bör också sambandet med nyttjanderättsinteckningarna

uppmärksammas.

Enligt 1 kap. 1 § nyttjanderättslagen är sålunda avtal, varigenom någon

upplåter nyttjanderätt till fastighet på landet, ej bindande utöver 50 år. Med

hänsyn härtill talar starka skäl för att bestämma den i förnyelsehänseende

avgörande tidpunkten så, att endast sådana nyttjanderättsinteckningar som

vid förnyelsefristens utgång är äldre än 50 år omfattas av förnyelseplikten.

För dessa inteckningars del kan då inte med fog anföras några betänkligheter

från rättssäkerhetssynpunkt. Däremot skulle lagstiftningens effektivitet

uppenbarligen minska betydligt, om nyttjanderättsinteckningar som är äldre

än 50 år togs undan från förnyelsekravet.

Man kan emellertid knappast tänka sig att ha olika tidpunkter som grund

för förnyelsekravet i fråga om servitut och nyttjanderätter. Om samma tidpunkt

väljs, motverkas rättsförluster och underlättas tillämpningen av lagstiftningen.

Ett särskilt skäl för en enhetlig tidpunkt för samtliga ifrågavarande

inteckningar är vidare att det i fråga om äldre inteckningar ofta kan

vara svårt att avgöra vilken upplåtelseform som åsyftas i ett visst fall. Av

äldre upplåtelsehandlingar framgår ofta inte, om upplåtelsen avser viss tid

eller ej och inte heller om den gäller till förmån för viss fastighet eller är av

personlig natur.

I fråga om inteckningar för avkomsträtt torde en preklusionslagstiftning

med här angiven räckvidd medföra att flertalet sådana inteckningar, i den

mån de tillkommit före den bestämda tidpunkten, kan avföras ur fastighetsböckerna.

Av vad jag hittills har anfört framgår att jag anser starka skäl tala för att

begränsa förnyelseplikten till inskrivningar som är betydligt äldre än kommittén

föreslagit.

Under remissbehandlingen har framförts att möjlighet borde skapas för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

rättighetshavare att utan fastighetsägarens medverkan få återuppliva en

förfallen inteckning att gälla med oförändrad förmånsrätt. En sådan lösning

är emellertid enligt min mening alltför ingripande och skulle medföra stor

osäkerhet för omsättningen och lcreditgivningen. I detta sammanhang bör

dock uppmärksammas att enligt 59 § IF tvist om intecknad rättighets bestånd

får prövas utan hinder av inteckning. Härav anses följa att inteckningens

dödande inte behöver innebära att rättigheten upphört. Ny inteckning

kan också erhållas för rättigheten om den alltjämt består (jfr NJA 1916

s. 410). Motsvarande gäller enligt min mening när inteckning förfallit. Rättigheten

bör kunna göras gällande mot en fastighetsägare som personligen

är bunden av upplåtelsen. Så länge rättigheten består, torde även ny inteckning

kunna beviljas utan fastighetsägarens medverkan. Beträffande förhållandet

mellan rättighetshavaren och ny ägare, till vilken fastigheten överlåtits,

torde reglerna i 1 kap. 3 § nyttj anderättslagen äga tillämpning. Rättigheten

gäller således mot den nye ägaren, om vid överlåtelsen förbehåll träffats

angående rättighetens bestånd, om inteckning sökts för rättigheten innan

lagfart sökts på överlåtelsen eller, beträffande arrende- och hyresrätt

som grundas på skriftligt avtal, tillträde ägt rum. I det remitterade jordabalksförslaget

har rättighetshavarnas ställning stärkts genom en regel att

rättighet skall äga bestånd mot den till vilken fastigheten överlåtits, om denne

varit i ond tro beträffande rättigheten (7 kap. 14 §). Min avsikt är att föreslå

att denna regel skall gälla även äldre upplåtelser, om överlåtelsen skett

efter balkens ikraftträdande.

Om rättighet upphör att gälla till följd av att inteckning förfallit, föreligger

i viss utsträckning möjlighet att tvångsvis återställa rättigheten, t. ex.

enligt lagen om enskilda vägar eller expropriationslagen. Fastighetsbildningskommitténs

förslag till ny fastighetsbildningslag (7 kap. 1 §) innebär

att servitut som är av synnerlig vikt för en fastighets ändamålsenliga användning

kan bildas tvångsvis genom förrättning enligt fastighetsbildningslagen.

Förslaget bereds f. n. i departementet.

Sammanfattningsvis vill jag anföra att om förnyelseplikten begränsas till

inteckningar som är äldre än 50 år utredningsarbetet beträffande rättigheter

som avser tele- och kraftledningar inte torde bli av den omfattningen

att det bör hindra en preklusionslagstiftning. Beträffande övriga nyttjanderätter

och servitut medför en sådan lagstiftning vissa risker för rättsförluster.

Dessa är emellertid enligt min mening ingalunda så stora att de bör

hindra en lagstiftning i här angivet syfte och kan begränsas ytterligare vid

lagstiftningens närmare utformning. En sålunda begränsad lagstiftning bör

således komma till stånd.

När det gäller att närmare bestämma den tidpunkt, före vilken inteckning

skall ha beviljats för att förnyelseplikten skall gälla, anser jag att tidpunkten

för expropriationslagens ikraftträdande kan utgöra en lämplig gräns.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr b8 år 1968

25

Jag föreslår därför att förnyelseplikt införs beträffande inteckningar som

beviljats före den 1 januari 1918.

Vid bestämningen av tillämpningsområdet för förevarande lagstiftning påkallar

vissa skogsfångs- och mulbetesservitut särskild uppmärksamhet. Beträffande

sådana servitut som varit av ålder gällande eller tillkommit genom

avtal före år 1928 gäller enligt 7 a § servitutslagen att domstol skall

godkänna avtal om att servitutet skall hävas. Sådant godkännande får meddelas

endast under vissa i paragrafen angivna förutsättningar. Enligt 3 §

servitutslagen är de ifrågavarande skogsfångs- och mulbetesservituten jämställda

med jorddelningsservituten i fråga om det sakrättsliga skyddet. De

gäller sålunda mot ny ägare oberoende av bestämmelserna i 1 kap. 3 § nyttjanderättslagen.

Enligt 55 § andra stycket IF får inteckning för ifrågavarande

servitut ej heller dödas utan att det visas att rättigheten upphört. Jag delar

den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att det skulle

kunna verka vilseledande om inteckning för servitut som avses i 7 a § servitutslagen

skulle förfalla på grund av försummad förnyelse eftersom servitutet

likväl skulle belasta fastigheten. Ifrågavarande servitut bör därför tas

undan från lagstiftningens tillämplighet.

En betydelsefull fråga vid utformningen av förevarande lagstiftning är

hur lång tidsfrist som bör medges för ansökan om förnyelse. Kommittén har

föreslagit en frist om två år. I flera remissyttranden har den föreslagna fristen

ansetts vara alltför knappt tillmätt.

En begränsning av förnyelseplikten till inteckningar beviljade före den 1

januari 1918 kommer att väsentligt minska utredningsarbetet. Skäl skulle

från denna synpunkt kunna anföras för en förkortning av tidsfristen i förhållande

till kommitténs förslag. Från rättssäkerhetssynpunkt är det emellertid

viktigt att tidsfristen bestäms så att så många rättighetshavare som

möjligt får kännedom om lagstiftningen och kan vidta åtgärder för att

hindra preklusion. Den sistnämnda synpunkten bör tillgodoses i största

möjliga utsträckning. Med hänsyn härtill bör fristens längd bestämmas till

minst två år. Eftersom det är lämpligt att fristen utlöper vid ett årsskifte

kommer fristen i verkligheten att bli två och ett halvt år.

Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen av förfarandet

vid förnyelse av inteckning.

Bestämmelserna om förnyelse bör tas upp i en särskild lag.

Verkan av fastighets delning. I gällande rätt råder oklarhet beträffande

frågan hur en rättighet som är lokaliserad till visst område av en fastighet

påverkas av att fastigheten undergår laga delning. Om rättigheten anses ha

upphört i den nybildade fastigheten, bör naturligen en inteckning för rättigheten

kunna dödas i fastigheten. Inskrivningsdomaren bör också — med

tillämpning av de regler som gäller när en fastighet överförs till nytt upp
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr b8 år 1968

lägg i fastighetsboken — kunna underlåta att ta med inteckningen när

den nybildade fastigheten förs över till nytt upplägg. Anses rättigheten

alltjämt gälla, är självfallet ett sådant förfarande inte möjligt.

För ett visst fall har frågan lösts i lagstiftningen. Vid sammanläggning av

fastigheter skall avseende ej fästas vid inteckning för servitut eller nyttjanderätt,

om den intecknade rättigheten inte rör mark som skall ingå i sammanläggningen.

Sådan inteckning skall inte heller gälla i den nybildade fastigheten.

I det till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk har tagits upp en

bestämmelse om verkan på rättighet av fastighets delning. I 7 kap. 26 § föreslås

den regeln att, om fastighet som besväras av nyttjanderätt, servitut eller

samfällighetsrätt delas, rättigheten gäller i var och en av de nya fastigheterna.

Om rättighetens utövning på grund av rättsförhållandets natur eller

bestämmelse i upplåtelsehandlingen är begränsad till visst område, upphör

rättigheten emellertid att besvära fastighet som inte omfattar någon del av

området.

Kommittén anser angeläget att en bestämmelse med samma innebörd som

7 kap. 26 § införs snarast möjligt. Kommitténs uppfattning har vunnit allmän

anslutning i remissyttrandena.

I motiven till 7 kap. 26 § framhöll jag att bestämmelsen kommer att i inte

ringa grad underlätta fastighetsbokföringen och motverka inskrivningar som

saknar praktisk betydelse. Det är av stort värde om dessa fördelar för inskrivningsväsendet

kan omedelbart utnyttjas. Jag biträder därför förslaget

alt en bestämmelse motsvarande den i 7 kap. 26 § förslaget till ny jordabalk

genomförs redan nu.

Jordabalksförslagets bestämmelser om verkan av fastighets delning tar

sikte på nyttjanderätt, således även tomträtt men däremot inte vattenfallsrätt,

vilket institut inte tas upp i jordabalksförslaget. Frågan om delning av

en fastighet bör få ske utan hinder av att den är besvärad av tomträtt är föremål

för delade meningar och är avsedd att få sin lösning i samband med

den nya fastighetsbildningslagstiftning som f. n. bereds i departementet (jfr

lagrådsremissen med förslag till ny jordabalk s. 415). Jag anser det inte nödvändigt

att i detta sammanhang ta ställning till frågan med utgångspunkt

från gällande rätt. Frågan om delning av fastighet som besväras av tomträtt

eller vattenfallsrätt torde för tiden intill dess den nya fastighetsbildningslagstiftningen

trätt i kraft i stort sett komma att sakna praktisk betydelse.

Skulle sådan delning komma att godtas i rättstillämpningen, blir emellertid

reglerna om delningens verkan tillämpliga.

Lagberedningen har i sitt förslag till lag om införande av jordabalken inte

tagit upp någon speciell övergångsbestämmelse i anslutning till regeln om

verkan av fastighets delning. Enligt den allmänna bestämmelsen i 19 § i beredningens

förslag till promulgationslag skulle regeln därför inte tillämpas

på rättigheter som upplåtits före nya balkens ikraftträdande. Förslag till

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år i968

promulgationslag i anslutning till det remitterade jordabalksförslaget bereds

f. n. i departementet.

Kommittén föreslår att ifrågavarande bestämmelse ges retroaktiv verkan.

Någon erinran häremot framförs inte under remissbehandlingen.

Om bestämmelsen skall medföra mera påtagliga fördelar för inskrivningsväsendet

är det enligt min mening nödvändigt att den görs tillämplig även

på upplåtelser och delningsåtgärder som skett före lagstiftningens ikraftträdande.

En sådan lösning torde inte heller väcka betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.

Bestämmelsen om verkan av fastighets delning bör tas upp i nyttjanderåttslagen

och servitutslagen.

Anteckningar om avdikningslån m. m. I fastighetsboken görs f. n. vissa

anteckningar om avdikningslån, frälseräntor och avgälder från de s. k. halländska

kyrkohemmanen. Kommittén föreslår att anteckning i dessa fall ej

längre skall göras och att tidigare anteckningar skall lämnas utan avseende.

Förslaget har tillstyrkts av det alldeles övervägande antalet remissinstanser.

I ett par remissyttranden har dock anförts betänkligheter från kreditgivarnas

synpunkt mot de tysta förmånsrätter som skulle bli en följd av förslaget.

Frälseräntorna har avvecklats och upplägg för frälseränta i fastighetsboken

bör, som kommittén föreslagit, kunna utan vidare tagas ut. De anteckningar

som gjorts i fastighetsboken enligt lagstiftningen om frälseräntornas

avveckling saknar uppenbarligen betydelse i den mån de inte avser förskott

för avlösning av frälseränta enligt 1912 års lag härom. De anteckningar i

fastighetsboken som det i övrigt här är fråga om är emellertid många. Särskilt

gäller detta anteckningarna om avdikningslån, som dessutom är mycket

utförliga och innehåller detaljerade uppgifter om annuiteter och förfallodagar.

Det skulle därför enligt min mening innebära en inte obetydlig lättnad

för inskrivningsväsendet om anteckningarna kunde utgå.

Anteckningarna tjänar det syftet att lämna upplysning om den förmånsrätt

ifrågavarande lån och förskott åtnjuter i fastigheten. Det är givet att

vissa olägenheter uppstår om anteckningarna utgår ur fastighetsboken. En

fastighet kan förvärvas eller en inteckning belånas utan att förvärvaren eller

långivaren känner till den belastning på fastigheten som förmånsrätten

medför. Trots detta hyser jag liksom kommittén och flertalet remissinstanser

inte några allvarligare betänkligheter mot att låta anteckningarna utgå

ur fastighetsboken. Skälet härtill är i första hand att de lån och förskott som

det här är fråga om sedan länge är under avveckling. Jag vill också framhålla

att, om fastighet efter köpslutet visar sig häfta för högre belopp än som

förutsatts vid köpet, köparen enligt rättspraxis anses berättigad avräkna på

köpeskillingen vad som på grund därav kan komma att utgå ur fastigheten.

För kreditgivare torde de fall då ifrågavarande förmånsrätter har någon

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

praktisk betydelse numera vara så få att de inte bör hindra den föreslagna

reformen.

Kommittén har föreslagit att anteckningsskyldigheten upphävs genom en

särskild lag om upphävande av vissa bestämmelser om anteckning i fastighetsbok

m. m. Enligt min mening är det lämpligare att upphäva föreskrifterna

om anmälnings- och anteckningsskyldighet i de berörda lagarna,

nämligen 1929 års lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån, 1912

års lag om avlösning av vissa frälseräntor och 1938 års lag om avlösning

av avgälder från de till skatte försålda s. k. halländska kyrkohemmanen.

För att den föreslagna reformen skall få avsedd verkan är det inte tillräckligt

att anmälnings- och anteckningsskyldigheten upphävs. Även äldre anteckningar

enligt den ifrågavarande lagstiftningen måste i fortsättningen få

lämnas utan avseende. Detta syfte bör tillgodoses genom övergångsbestämmelser

till de nyss föreslagna lagändringarna.

De föreslagna ändringarna kräver vissa ändringar även i sammanläggningslagen

och fastighetsbildningslagen för stad. Som framgår av den inledande

redogörelsen kan ifrågavarande lån och förskott i vissa fall hindra

sammanläggning. Som följd av att uppgift angående dessa lån och förskott

inte vidare lämnas i fastighetsboken, bör sammanläggningsreglerna ändras

så att lånen eller förskotten inte vidare utgör sammanläggningshinder. På

grund av 17 § sammanläggningslagen samt 3 kap. 5 § och 4 kap. 2 och 3 a §§

faslighetsbildningslagen kommer alltid hela den nybildade fastigheten att

ansvara för lånen eller förskotten. Eftersom de ifrågavarande beloppen utgår

med bättre förmånsrätt än inteckning, kan en viss försämring härigenom

inträda för innehavarna av inteckningar i sådana i sammanläggningen ingående

fastigheter som inte tidigare belastats av lånen eller förskotten. Med

hänsyn till att dessa lån och förskott är under avveckling och i regel avser

obetydliga belopp anser jag inte att några nämnvärda olägenheter föranleds

härav.

Avförande ur fastighetsboken av uppenbarligen betydelselösa anteckningar.

Enligt gällande lagstiftning skall vid uppläggande av ny fastighetsbok

eller vid överförande av fastighet till nytt upplägg i fastighetsboken inte tas

med sådana inskrivningar som uppenbarligen saknar betydelse. I dessa fall

sker alltså en viss utrensning av betydelselösa inskrivningar. Däremot finns

det i gällande rätt inga bestämmelser som ger möjlighet att ur fastighetsboken

avföra en inskrivning som saknar betydelse.

Som kommittén anfört är det ofrånkomligt att inför en eventuell omläggning

till ADB inom inskrivningsväsendet systematiskt genomgå fastighetsböckerna

i syfte att avföra betydelselösa inskrivningar. En sådan genomgång

synes inte lämpligen böra påbörjas redan på detta stadium. Frågan får tas

upp när ställning tas till spörsmålet om användning av ADB på inskrivningsväsendets

område. I det sammanhanget får närmare övervägas vilka

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 29

författningsbestämmelser som behövs för att uppenbarligen betydelselösa

inskrivningar skall kunna avföras ur fastighetsböckerna.

I ett särskilt avseende kan det emellertid vara motiverat att redan nu föra

in bestämmelser som medger att betydelselöst material rensas ut ur böckerna.

Kommittén föreslår att bestämmelsen i 19 kap. 22 § det remitterade förslaget

till jordabalk skall upphöjas till lag utan dröjsmål. Bestämmelsen innebär

att sådan anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok som uppenbarligen

inte längre är av betydelse får avföras. Det är således fråga om avförande

bara av anteckningar och inte inskrivningar av rättigheter.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning att ifrågavarande

bestämmelse är av stort värde som ett led i de fortlöpande rationaliseringssträvandena

och att ändringen redan nu bör genomföras. Uppenbart

betydelselösa anteckningar bör avföras så snart de aktualiseras i samband

med handläggningen av visst inskrivningsärende. I övrigt bör nu förevarande

anteckningar avföras så snart som arbetsförhållandena medger det.

En viktig fråga som uppmärksammats under remissbehandlingen är vilken

verkan ett avförande av anteckning ur fastighetsboken har. Motsvarande

fråga uppmärksammades av lagrådet vid tillkomsten av 5 § i 1932 års lag

om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Enligt denna paragraf

skall inskrivning som uppenbarligen saknar betydelse inte överföras till ny

fastighetsbok. Lagrådet uttalade att underlåtenhet att överföra inteckning

inte verkar som en dödning samt tilläde att motsvarande torde gälla beträffande

annan inskrivning. Upptäcks dylikt fel bör naturligtvis inskrivningsdomaren

omedelbart avhjälpa detsamma (NJA II 1932 s. 172). Jag anser att

den av lagrådet uttalade meningen bör äga tillämpning även beträffande anteckning

som avförs med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen. Om en

anteckning felaktigt avförts skall således ny anteckning göras om felet

upptäcks.

Rättsförluster kan givetvis uppkomma i samband med att en anteckning

felaktigt avförs ur fastighetsboken, t. ex. för den som, sedan anteckningen

avförts, förvärvat äganderätt eller begränsad sakrätt till fastigheten. Det

bär under remissbehandlingen ifragasatts om inte staten borde vara ansvarig

i sådana fall. Jag vill i detta sammanhang erinra om att 19 kap. 19 § det remitterade

jordabalksförslaget innehåller bestämmelser om rätt till ersättning

av staten för förlust på grund av fel eller försummelse i fråga om

handläggning av eller beslut i inskrivningsärende. Riskerna för rättsförluster

i samband med att anteckning avförs med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen

torde emellertid vara mycket små. Jag anser därför att det inte

finns anledning att nu införa särskilda ersättningsregler för detta begränsade

område, innan frågan om ersättningsskyldighet för fel eller försummelse

vid handläggning av inskrivningsärende i övrigt fått sin slutliga lösning.

Bestämmelsen om avförande från fastighetsboken av betydelselösa anteckningar

bör utformas som en ändring i lagen den 3 juni 1932 (nr 170)

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 48

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden (inskrivningslagen).

Bestämmelsen får därigenom tillämpning på anteckning

inte bara i fastighetsbok utan även i tomträttsbok och vattenfallsrättsbolc.

Lagfart på rättsligen bestående tomt. Enligt 9 § LF är den som söker lagfart

på tomt skyldig att förete tomtkarta i lagfartsärendet. Uppgifter om tomtens

läge och storlek skall antecknas i fastighetsboken och enligt 11 § LF

även tas med i lagfartsbevis.

I det remitterade förslaget till jordabalk har nagra bestämmelser som

motsvarar nyss nämnda inte tagits upp. Som skäl härför åberopas att frågan

om bestämning av gränserna för tomt bör lösas inom fastighetsbildningslagstiftningen

(jfr remissprotokollet s. 585).

Bestämmelserna i 9 och 11 §§ LF torde numera sakna betydelse och därför

f. n. utgöra en onödig belastning på de redan hårt ansträngda inskrivningsavdelningarna.

Det finns därför anledning att redan i samband med nu

förevarande reformer slopa kravet på att tomtkarta skall företes vid ansökan

om lagfart på rättsligen bestående tomt och upphäva föreskriften att

tomtens läge och storlek skall anges i lagfartsbevis.

Motsvarande lagändring bör genomföras i fråga om inskrivning av tomträtt

och förande av tomträttsbok. Genom ändring i lagen om inskrivning av

tomträtt och vattenfallsrätt bör sålunda kravet på företeende av tomtkarta

upphävas liksom föreskriften att tomtens läge och storlek skall anges i beviset

om inskrivningen.

Lagrådet

Lagrådets yttrande över förslaget till lag om förnyelse av vissa inteckningar

för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut innehåller följande.

Förslaget syftar till att inteckningar av angivet slag skall utrensas ur

fastighetsboken i den mån de inte längre är aktuella. För detta ändamål

åläggs rättighetshavarna en skyldighet att senast under år 1970 låta förnya

sina inteckningar om de vill bevara dem i kraft.

Ett preklusionsförfarande införs sålunda. Liksom all preklusion innefattar

det risker för rättsförlust till följd av förbiseende eller misstag. Visserligen

är det endast inteckningen som förfaller. Men verkningarna härav kan

i enstaka fall vara allvarliga nog, framför allt då den tidigare intecknade

fastigheten säljs innan rättighetshavaren hunnit föranstalta om ny inteckning.

Mot betänkligheter av denna art — som redovisats i remissprotokollet

— har man att väga angelägenheten av att inskrivningsväsendets verksamhet

underlättas och en övergång till ADB-system förbereds.

I fall då en inteckning — antingen den gäller i en eller flera fastigheter

_helt förlorat praktisk betydelse kan man räkna med att rättighetshavaren

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr tö år 1968 31

underlåter att förnya den. Härigenom kommer, utan arbetsbelastning för

inskrivningsväsendet, fastighetsbokföringen att befrias från en hel del icke

aktuella inteckningar. Enligt lagrådets mening föreligger icke sådana principiella

betänkligheter att ett åstadkommande på föreslaget sätt av denna

praktiska vinning skulle vara mindre tillrådligt.

Förslaget tar emellertid sikte även på fall då en inteckning som formellt

gällei i flera fastigheter i själva verket är aktuell endast i någon eller några

av dessa. Man vill här ernå att inteckningen skall upphöra att gälla i fastighet

som saknar betydelse för den intecknade rättigheten. Tanken är att

denna effekt skall inträda genom att förnyelsetvånget förknippas med en

skyldighet för rättighetshavaren att ange den eller de fastigheter i vilka

inteckningen skall förnyas. Den avsedda innebörden av 2 § andra punkten

i förslaget är därvid enligt uppgift att fastighetsregisterbeteckning skall anges

särskilt för varje sådan fastighet. Att observera är att effekten erhålls

endast om detta stadgande föranleder rättighetshavaren att utesluta sådana

fastigheter, i vilka han tror att inteckningen saknar betydelse.

Enligt lagrådets mening skulle eu regel av angivet innehåll medföra eu

alltför tyngande börda för de enskilda, framför allt för dem som inte har

mera omedelbar tillgång till erforderlig sakkunskap. Härtill kommer att

det kan betvivlas om en sådan lagstiftningsåtgärd skulle medföra den avsedda

effekten. Dessa synpunkter — närmast hänförande sig till inteckning

som till följd av fastighetsdelning efter inteckningens beviljande kommit

att gälla i flera fastigheter — skall lagrådet utveckla i det följande.

I remissprotokollet har icke närmare utförts hur det är tänkt att rättighetshavaren

kommer att förfara för att fullgöra den specificerade förnyelseskyldigheten

och vad han har för möjlighet alt skaffa sig tillförlitlig upplysning

om de olika fastigheter som kan komma i fråga och om deras betydelse

i förhållande till den intecknade rättigheten. Tankegången synes emellertid

vara att rättighetshavaren gör klart för sig var rättigheten utövas och

vilka fastigheter som berörs därav. Tydligen kan detta stundom möta betydande

svårigheter. Viss hjälp med enklare utredning torde han kunna få

under hand från inskrivningsdomarens sida eller från vederbörande lantmäterikontor

eller mätningsman. Någon mera krävande arbetsinsats är det

dock icke meningen att han skall kunna påkalla i denna form. Enligt uppgifter

som lagrådet erhållit kan emellertid mera ingående utredning i detta

avseende begäras hos vederbörande lantmätare eller mätningsman, ehuru

någon skyldighet för denne att stå till tjänst härmed inte finns uttryckligen

stadgad. Förutom att utredningen givetvis icke har någon annan verkan än

en privat sadan, är att märka att den torde kunna medföra jämförelsevis

betydande kostnad för den enskilde rättighetshavaren och att det synes

kunna befaras att det arbetstyngda lantmäteriet inte skall ha möjlighet att

före 1970 års utgång hinna med alla dylika undersökningar, vilka anses

vara av lägre angelägenhetsgrad.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Man synes i remissprotokollet utgå från att rättighetshavarna i eget intresse

skall vilja föranstalta om undersökning för att kunna utrensa betydelselösa

fastigheter. Det skall icke bestridas att en sådan inställning kan

göra sig gällande. Vanligare torde emellertid bli att rättighetshavaren väljer

en annan utväg, som är säkrare, enklare och billigare. Av praktiska skäl

kommer sålunda troligen ett mera formellt betraktelsesätt att anläggas av

rättighetshavarna och utgångspunkten fattas så att det gäller att hindra

att inteckningen förfaller. Inteckningens innehavare, som ju ej med säkerhet

vet, om och hur den intecknade fastigheten kan ha delats, har enligt 7 §

första stycket kungörelsen den 25 februari 1921 möjlighet att hos inskrivningsdomaren

begära äganderättsbevis, upptagande varje nybildad egendom.

Avgiften för sådant bevis är för närvarande tio kronor. Det ligger nära

till hands att tänka sig att rättighetshavaren finner det för sitt intresse tillräckligt

att i ansökan om förnyelse helt enkelt ange de fastigheter som

äganderättsbeviset upptar, och detta så mycket hellre som han då kan vara

säker på att icke någon fastighet av betydelse blir utelämnad. I fall av denna

typ förfelas alltså lagstiftningens syfte och inskrivningsväsendets arbetsbelastning

ökas.

Här må inskjutas ett påpekande rörande förslagets rättsliga konstruktion

på en särskild punkt. Enligt förslaget är det vid ansökningen om förnyelse

som det skall anges i vilka fastigheter inteckningen skall förnyas. Sker icke

så, lär ansökningen icke kunna förklaras vilande utan skall avslås. Avslag

utgör visserligen icke hinder för ny ansökan men ett avslag som meddelas

när preklusionsfristen är nära att utlöpa kan lätt medföra att förnyelse icke

får ske.

I enlighet med det anförda anser lagrådet att ansökan icke skall behöva

hänföra sig till viss eller vissa fastigheter. I stället bör — på liknande sätt

som tidigare gällde för fordringsinteckning — ansökan avse inteckningens

förnyande. Rättighetshavaren, ehuru icke skyldig att ange några fastigheter,

bör dock ha rätt att begära förnyelse i endast viss eller vissa av de intecknade

fastigheterna. Härigenom skulle man kunna utnyttja det intresse

att utrensa inaktuella fastigheter som anses vara för handen hos en del rättighet

shavare. — I anslutning till det nu sagda må anmärkas en konsekvens

som är förhanden såväl med lagrådets lösning som med förslaget. Sker i

fråga om avkomsträtt en endast partiell förnyelse medför detta att avkomsträtten

jämlikt 54 § sista stycket jämfört med 33 § inteckningsförordningen

icke kan göras gällande till sitt fulla belopp i de fastigheter vari inteckningen

kommer att kvarstå. Såsom departementschefen anfört torde emellertid

flertalet ifrågakommande avkomsträtter vara av beskaffenhet att kunna

avföras ur fastighetsböckerna. Den anmärkta konsekvensen synes därför,

praktiskt sett, knappast behöva befaras föranleda rättsförluster.

Det kan sättas i fråga om med en sådan begränsning av reformen som

här angivits vinsterna blir så betydande att införande av förnyelsetvång

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr i8 år 1968

skall vara motiverat. Utredningsmaterialet lämnar ej grundval för bedömande

härav. Lagrådet har emellertid trott sig kunna utgå från att den

avlastning som kommer att inträda för inskrivningsväsendet blir av tillräcklig

vikt.

Biträdes lagrådets angivna uppfattning kan ändring av lagtexten ske på

exempelvis följande sätt. Andra stycket i 1 § erhåller följande avfattning:

»Besvärar inteckningen flera fastigheter, må den förnyas i fråga om endast

någon eller några av dem. Inteckningen förfaller beträffande fastighet i

vilken den ej förnyas.» Och lydelsen av 2 § andra punkten anges sålunda:

»Därvid skall inteckningshandlingen företes eller uppgift lämnas om inteckningen.

»

Godtages icke vad sålunda förordats, vill lagrådet framhålla att därest

man i enlighet med förslagets uppgivna innebörd avser att införa skyldighet

att ange registerbeteckning för varje fastighet, lagtexten lämpligen bör

förtydligas.

Avslutningsvis må erinras om att vissa risker för rättsförluster ju är

för handen och att de kvarstår, ehuru i mindre omfattning, även med lagrådets

lösning. Det torde få förutsättas att särskilda åtgärder vidtages för

att lämna allmänheten erforderliga upplysningar om den nya lagstiftningen.

Beträffande lagrådets yttrande i övrigt hänvisar utskottet till propositionen

s. 84—87.

Departementschefen vid anmälan av lagrådets yttrande

Vid anmälan av lagrådets yttrande uttalade föredragande departementschefen

bl. a. följande.

Beträffande förslaget till lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt,

avkomsträtt och servitut kritiserar lagrådet bestämmelsen i 2 §

att ansökan om förnyelse skall innehålla uppgift om den eller de fastigheter

i vilka inteckningen skall förnyas. Bestämmelsen skulle enligt lagrådets

mening medföra en alltför tyngande börda för de enskilda, vartill kommer

att det enligt lagrådets uppfattning kan betvivlas om bestämmelser kommer

att medföra den avsedda effekten, nämligen att inteckningar kan avföras

från fastigheter, där de saknar betydelse.

Som jag har anfört remissen torde ifrågavarande bestämmelse medföra

att om inteckningar besvärar mer än en fastighet, viss utredning regelmässigt

måste ske för att den eller de fastigheter som avses med förnyelsen skall

kunna anges. Ofta blir dock utredningsarbetet av enkel beskaffenhet. Om

rättighetens utövning — som vanligen torde vara fallet — är lokaliserad till

visst område, är det tillräckligt att undersöka i vilken eller vilka fastigheter

området vid tidpunkten för förnyelseansökan ingår och inskränka ansö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

kan. till sadan fastighet. Kn sadan undersökning kan lätt utföras med

hjälp av den ekonomiska kartan. I de områden där sådan karta finns är

den tillgänglig på alla lantmäterikontor. Kartan hålls där aktuell med avseende

på fastighetsindelningen. I sådana fall då det krävs en närmare

utredning angående fastighetsbildningen efter inteckningens tillkomst och

sökanden saknar omedelbar tillgång till behövlig sakkunskap bör inskrivningsdomaren

och övrig personal på inskrivningsavdelningarna i största

möjliga utsträckning biträda med råd och upplysningar. Utredningskravet

kan vid sådant förhållande enligt min mening inte anses bli alltför betungande

för den enskilde.

Även när det gäller frågan, om bestämmelsen kan väntas få åsyftad effekt,

har jag annan uppfattning än lagrådet. Det bör understrykas att det

stora flertalet inteckningsförnyelser torde komma att avse kraftledningsservitut,

Beträffande dessa fionns all anledning räkna med att ledningsinnehavarna,

med den lydelse det remitterade förslaget fått, kommer att begränsa

förnyelseansökningen till sådana fastigheter som direkt berörs

a\ servitutet. I många fall torde vidare förhållandena vara sådana att

det ställer sig fördelaktigast från utredningssynpunkt att direkt inrikta

utredningen på de fastigheter som berörs av rättigheten.

I fråga om kraftledningsservituten, vilka som nämnts representerar flertalet

bland de servitut som kommer att förnyas, skulle inte mycket vara

Minnet med förnyelselagstiftningen om förnyelseansökningen, som lagrådet

har föreslagit, finge avse förnyelse av viss inteckning utan krav på angivande

av den eller de fastigheter i vilka inteckningen skall förnyas.

Kravet att fastighet, i vilken inteckning förnyas, skall anges i ansökan

torde i praktiken ytterst sällan komma att föranleda avslag på förnyelseansökningen.

Jag förutsätter att inskrivningsdomarna, på sätt regelmässigt

sker i Övriga inskrivningsärenden, bereder sökanden tillfälle att under hand

avhjälpa brister i ansökningen.

På grund av det anförda vidhåller jag det remitterade förslagets bestämmelse

om att ansökan skall innehålla uppgift om den eller de fastigheter i

vilka inteckningen skall förnyas. Jag anser det inte nödvändigt att i lagtexten

föreskriva att fastighet skall anges med registerbeteckning. I modern

lagstiftning betyder fastighet, om inte annat framgår, registerfastighet. Med

registerfastighet avses sådan fastighet som skall registreras. Det vanliga

sättet att ange en fastighet är att använda dess registerbeteckning. Alla fastigheter

är dock inte registrerade och i sådana fall måste fastigheten anges

på annat sätt än med registerbeteckning. Det torde få ankomma på inskrivningsavdelningarnas

personal att i samband med att förnyelse söks

tillhandagå med upplysningar om fastighets rätta beteckning i fall när sökanden

saknar kännedom därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1968

35

Motionerna

I motionerna I: 950 av herrar Ernulf och Skärman samt II: 1208 av herrar

Nyberg och Tobé anför motionärerna till stöd för sina yrkanden följande.

I proposition nr 89 föreslås bl. a. att inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt

eller servitut som är minst 50 år gamla skall förfalla om de inte

förnyas. Det förefaller rimligt att en sådan utsortering företas inför övergången

till ADB vid fastighetsregistreringen. Det föreligger dock i detta

sammanhang avsevärda risker för rättsförluster för enskilda. Vi föreslår

därför att man företar en omfattande publicering av de nya reglerna. På

vissa punkter tycks lagtexten inte vara tillräckligt genomtänkt. Vi föreslår

därför vissa förtydliganden.

I propositionen föreslås att tidsfristen inom vilken ifrågavarande inteckningar

skall förnyas skall gå ut i december 1970 och alltså omfatta två och

ett halvt år. Denna frist kan förefalla betryggande men svårigheter kan uppstå

för vissa inteckningshavare. Särskilt gäller detta inteckningar för rätten

att dra ledningar och vägar. Äganderättsförhållandena torde ofta ha ändrats

så mycket under de mer än 50 år som gått sedan inteckningen gjordes att

det kan vara ett mycket tidskrävande arbete att utröna över vilken fastighet

stolparna faktiskt står. Vi förutsätter att Kungl. Maj :t kommer att föreslå

förlängning av fristen om det visar sig erforderligt.

I 1 § i den föreslagna lagen anges att om inteckningen besvärar flera fastigheter

och förnyas endast beträffande någon eller några av dessa fastigheter,

förfaller inteckningen beträffande de övriga fastigheterna. Ur principiella

synpunkter ligger det närmast till hands att även i detta fall verkningarna

beträffande inteckningsrätten inträder. Lagtexten ger dock närmast

vid handen att inteckningen skulle förfalla beträffande de övriga fastigheterna

vid den tidpunkt den förnyas för någon eller några fastigheter.

Lagtexten bör här förtydligas.

Ett särskilt problem uppkommer i de fall där en fastighet vari inteckning

förnyats blir föremål för delning. Tydligt är att inteckningen bör gälla

även i sålunda nybildad fastighet. Detta framgår dock ej klart av den föreslagna

lagtexten. Ett förtydligande är önskvärt. Det torde vara uppenbart

att förevarande lagförslag innebär stora risker för rättsförluster framför

allt för enskilda personer. Det är därför nödvändigt att ge omfattande och

lättfattlig publicitet åt lagändringen. Riksdagen bör uttala som sin mening

att så skall ske.

I motionerna I: 951 av herrar Sveningsson och Kaijser samt 11: 1207 av

fru Kristensson m. fl. framhålles till stöd för motionsyrkandena bl. a. följande.

Enligt gällande inskrivningsregler står en inteckning för nyttjanderätt,

avkomsträtt eller servitut i regel kvar i fastigheten till dess den dödas.

Dödning kan ske bara på begäran av rättighetshavaren eller i vissa fall

fastighetsägaren. Förekomsten av inaktuella inteckningar av förevarande

slag utgör en betydande belastning på inskrivningsarbetet och medför olägenheter

även för fastighetsomsättningen och kreditgivningen. Den föreslagna

utrensningen kan därför ur praktiska synpunkter anses önskvärd.

Åtskilliga betänkligheter från principiella utgångspunkter eller från rättssäkerhetssynpunkter

kan dock anföras mot förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

Skyddet för en intecknad begränsad sakrätt måste anses innefatta också

den förmånen att rättighetshavaren inte skulle behöva vidtaga särskild åtgärd

för att vara bevarad vid sin rätt. Såsom Föreningen Sveriges häradshövdingar

framhåller i sitt remissyttrande är förslaget »inte möjligt att

förena med rättstraditioner inom svensk civillagstiftning. Innehavare av rättighet

kan vidare med fog anse det stötande att han ålägges kostnader och

utredningar uteslutande för att bereda en statlig verksamhet lättnader i

arbetsbördan».

Den allvarligaste invändningen mot förslaget är dock den stora risken för

rättsförluster. Preldusionen kan sålunda leda till att rättigheter som är väsentliga

för en fastighets funktionsduglighet försvinner, i vissa fall också

med nedsättning av fastighetsvärdet som följd. Särskilt ägare av mindre

bostads- eller fritidsfastigheter, som inte har samma förutsättningar som

t. ex. kraft- och elverksföretag att bevaka sina rättigheter eller hålla sig underrättade

om ändringar i lagstiftningen, kan genom att försumma förnyelsen

gå miste om rättigheter som är av stor vikt för fastighetens användning.

Skall ett lagförslag av förevarande slag kunna godtagas måste förslaget

vara så utformat att bestående rättsförhållanden inte påverkas i vidare

mån än som är motiverat med hänsyn till de fördelar som står att vinna. Depai

tementschefens förslag fyller enligt vår uppfattning inte dessa förutsättningai.

Däremot utgör lagradets förslag till ändringar en lösning som vi anser

kan accepteras.

Lagrådet anser i sitt yttrande att ansökan om förnyelse icke skall behöva

hänföra sig till viss eller vissa fastigheter. Lagrådet fortsätter:

»I stället bör pa liknande sätt som tidigare gällde för fordringsinteckning

— ansökan avse inteckningens förnyande. Rättighetshavaren, ehuru

icke skyldig att ange några fastigheter, bör dock ha rätt att begära förnyelse

i endast viss eller vissa av de intecknade fastigheterna. Härigenom skulle

man kunna utnyttja det intresse att utrensa inaktuella fastigheter som anses

vara för handen hos en del rättighetshavare ...

Det kan sättas i fråga om med en sådan begränsning av reformen som

här angivits vinsterna blir sa betydande att införande av förnyelsetvång

skall vara motiverat. Utredningsmaterialet lämnar ej grundval för bedömande

härav. Lagrådet har emellertid trott sig kunna utgå från att den avlastning

som kommer att inträda för inskrivningsväsendet blir av tillräcklig

vikt. ö

Biträdes lagrådets angivna uppfattning kan ändring av lagtexten ske på

exempelvis följande sätt. Andra stycket i 1 § erhåller följande avfattning:

''Besvärar inteckningen flera fastigheter, må den förnyas i fråga om endast

någon eller några av dem. Inteckningen förfaller beträffande fastighet i vilken

den ej förnyas.’ Och lydelsen av 2 § andra punkten anges sålunda:

''Därvid skall inteckningshandlingen företes eller uppgift lämnas om inteckningen’.

»

Vi biträder lagrådets ovan redovisade synpunkter och förslag till ändringar

i lagtexten.

Vi vill slutligen framhålla nödvändigheten av att speciella åtgärder vidtages

för att sprida kännedom om den nya lagstiftningen. På vad sätt detta

skall ske bör ankomma på Ivungl. Maj :t att avgöra. Vi vill dock peka på möjligheten

av annonser i dagspress samt meddelanden i radio och TV.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

37

Utskottet

I propositionen föreslås, såvitt nu är i fråga, olika reformer inom lagfarts-

och inteckningslagstiftningen och beträffande fastighetsbokföringen.

Syftet med förslagen är att förenkla arbetet på inskrivningsavdelningarna

vid de allmänna underrätterna och att underlätta en eventuell övergång till

automatisk databehandling inom inskrivningsväsendet. Det från principiell

synpunkt viktigaste förslaget går ut på att alla inteckningar för nyttjanderätt,

avkomsträtt och servitut, vilka beviljats före en viss tidpunkt eller

som vilandeförklarats före samma tidpunkt och ej därefter beviljats, skall

fornyas mom viss frist. Om förnyelse inte sker i rätt tid förfaller inteckningen.

Till detta förslag återkommer utskottet nedan. Vidare föreslås att

i nyttjanderättslagen och servitutslagen skall införas bestämmelser om verkan

på nyttjanderätt och servitut av att fastighet delas. Om rättighetens

utövning är lokaliserad till visst område, får enligt förslaget en delning av

fastigheten den verkan att rättigheten upphör att besvära fastighet, som inte

omfattar någon del av området. Flera av de övriga förslagen gäller olika

anteckningar i fastighetsböckerna, t. ex. om avdikningslån och frälseräntor.

Bl. a. föreslås att inskrivningsdomaren skall få befogenhet att avföra

betydelselösa anteckningar i fastighetsboken. Enligt förslaget till ändring i

lagfartsförordningen slopas kravet på att tomtkarta skall företes när lagfart

första gången söks på rättsligen bestående tomt. Motsvarande ändring

föreslås i fråga om inskrivning av tomträtt i sådan tomt. De nya bestämmelserna

föreslås träda i kraft den 1 juli 1968.

Den livliga byggnadsverksamheten och ökande fastighetsbildningen under

senare år har medfört en kraftig stegring av antalet inskrivningsärenden

och gravationsbevis vid domstolarnas inskrivningsavdelningar och eu

stark påfrestning på inskrivningsväsendet i dess helhet. Trots personalförstarknmgar

och nya tekniska hjälpmedel har det på många håll förelegat

svårigheter att bemästra situationen och besvärande balanser har inte kunnat

undvikas. Mot denna bakgrund ser utskottet med tillfredsställelse, att

förslag nu framlagts i syfte att underlätta arbetet på inskrivningsavdelningarna.

Mer ingripande åtgärder för att på längre sikt lösa de föreliggande

missförhållandena måste såsom departementschefen framhåller anstå

till dess inskrivningskommitténs arbete avslutats och den nya jordabalken

tratt i kraft. De framlagda förslagen är enligt utskottets mening i

huvudsak väl avvägda. I det följande upptar utskottet därför till närmare

behandling endast de spörsmål som berörs i de i ämnet väckta motionerna.

Samtliga motioner gäller förslaget till lag om förnyelse av vissa inteckningar

för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut. Som ovan nämnts åläggs

rättighetshavarna enligt förslaget en skyldighet att låta förnva sådana inteckningar

om de vill bevara dem i kraft. I första stycket av 1 § ges sålun
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

da den regeln att inteckning av nämnt slag, som beviljats före den 1 januari

1918, förfaller sista inskrivningsdagen 1970 om den inte förnyas efter ansökan

i viss ordning. Andra stycket av samma paragraf behandlar det fall

att sådan inteckning besvärar flera fastigheter och förnyas i fråga om endast

någon eller några av dem. I sådant fall förfaller inteckningen beträffande

den eller de övriga fastigheterna. Beträffande förfarandet stadgas i

2 § att ansökan om förnyelse skall göras hos inskrivningsdomaren senast

sista inskrivningsdagen 1970. Därvid skall uppgift lämnas om inteckningen

och den eller de fastigheter i vilka inteckningen skall förnyas. Enligt motiven

är det avsett att varje sådan fastighet skall anges med registerbeteckning.

I motionerna I: 950 av herrar Ernulf och Skärman samt II: 1208 av herrar

Nyberg och Tobé hemställes om vissa förtydliganden av lagtexten till

1 §. Motionärerna framhåller sålunda att utformningen av andra stycket

närmast ger vid handen att inteckning som besvärar flera fastigheter men

förnyas endast i någon eller några av dem skulle förfalla beträffande de

övriga fastigheterna redan vid tidpunkten för förnyelsen, vilket emellertid

enligt motionärerna inte torde vara avsett. Vidare framgår enligt motionärernas

mening inte klart av lagtexten att inteckning som förnyats i viss

fastighet skall gälla också i sådan fastighet som efter förnyelsen bddats

genom delning av förstnämnda fastighet.

I motionerna I: 951 av herrar Sveningsson och Kaijser samt II: 1207 av

fru Kristensson in. fl. kritiseras framför allt bestämmelsen i 2 § att ansökan

om förnyelse skall innehålla uppgift om den eller de fastigheter i vilka

inteckningen skall förnyas. Bestämmelsen skulle enligt motionärernas mening

medföra alltför stora risker för rättsförluster och en alltför tyngande

börda för de enskilda, vilka olägenheter inte uppvägs av de fördelar som

står att vinna med förslaget. Motionärerna anser det också principiellt oriktigt

att en rättighetshavare skall behöva vidtaga särskilda åtgärder för att

vara bevarad vid sin rätt. Motionärernas hemställan innebär att lagtexten

— i enlighet med ett av lagrådet i denna del framlagt förslag — ändras så

att ansökan om förnyelse inte skall behöva hänföra sig till viss eller vissa

fastigheter utan avse inteckningens förnyande. Rättighetshavaren föreslås

dock få rätt att begära förnyelse i endast viss eller vissa av de intecknade

fastigheterna.

I bägge motionsparen hemställes dessutom att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t skall anhålla om åtgärder för att sprida kännedom om den

nya lagstiftningen.

Vad först gäller motionerna I: 951 och II: 1207 är det givet att det föreslagna

preklusionsförfarandet innebär vissa risker för rättsförluster och

även kan te sig mindre tilltalande från principiell synpunkt. Olägenheterna

måste emellertid vägas mot de fördelar som står att vinna. Utskottet vill har

endast understryka några omständigheter av betydelse. Det är inte rättig
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968 39

heten som sådan utan endast inteckningen som förfaller vid underlåten förnyelse.

En stor del av de inteckningar som berörs av förslaget torde avse

rätt att anlagga och behålla tele- och kraftledningar. Beträffande dessa finns

det all anledning att räkna med att ledningshavarna — som regel tele- eller

vattenfallsverket eller enskilda eller kommunala kraft- eller elverksföretag

— kommer att bevaka sina intressen. För enskilda personer torde utredningsarbetet

då det gäller rättigheter av praktisk betydelse i regel icke bli

alltför komplicerat. I sådana fall då det krävs en närmare utredning angående

fastighetsbildningen efter inteckningens tillkomst bör erforderlig

hjälp kunna fås på lantmäterikontor eller inskrivningsavdelning. Risken för

rättsförluster kan begränsas genom information till allmänheten om den

nya lagstiftningen. Mot nu angiven bakgrund anser utskottet hinder inte

möta mot en lagstiftning, där förnyelseplikten begränsats till att gälla inteckningar

som är äldre än 50 år. Härutöver må beträffande motionärernas

ändringsförslag anföras att ett bifall därtill sannolikt skulle — med hänsyn

till kraftledningsservitutens dominerande roll bland de rättigheter som

kan förväntas bli förnyade — föranleda en så kraftigt minskad effekt att det

kan ifrågasättas om lagstiftningens genomförande skulle vara motiverat.

På nu anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna I- 951 och

II: 1207.

Vad härefter gäller moti°nerna I: 950 och II: 1208 må först framhållas

att en påföljd av underlåten förnyelse inte bör inträda så länge fristen att

ansöka om förnyelse löper. Även i det fall att en inteckning besvärar flera

fastigheter och förnyas endast i någon eller några av dem bör sålunda förfallopafoljden

inträda först när förnyelsefristen har gått ut. Även om detta,

som motionärerna framhåller, inte med bestämdhet kan utläsas av lagtextens

ordalydelse, bör det dock anses ligga i sakens natur, och den föreslagna

lagtexten kan icke heller anses utesluta en sådan tolkning. Någon ändring

av texten får därför inte anses behövlig.

Beträffande den andra av motionärerna angivna situationen, nämligen

den att en fastighet vari inteckning förnyats blir föremål för delning, kan

erinras om att som allmän regel torde gälla att en nyttjanderätt eller ett

servitut inte påverkas vid delning av den fastighet i vilken rättigheten har

upplåtits; rättigheten gäller efter delningen i var och en av de nybildade

fastigheterna. Mot denna bakgrund och då rättighetshavaren icke skäligen

bör åläggas att hålla sig underrättad om delningsåtgärder mellan förnyelsen

och fristens utgång bör någon förfallopåföljd icke inträda beträffande sådan

fastighet som efter förnyelsen utbrutits ur den fastighet, vari inteckningen

förnyats. Med den tolkning, som här ovan angivits beträffande tidpunkten

för förfalloeffektens inträde, synes även denna innebörd kunna

utläsas av den föreslagna lagtexten. Inteckningen skall sålunda — vid fristens

utgång förfalla endast i de fastigheter som den besvärade vid förnyelsen

och som ej omfattas av förnyelseåtgärden. Därjämte skall den givet
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Tredje lagutskottets utlåtande nr 45 år 1968

vis förfalla beträffande fastigheter, vilka senare utbrutits från fastighet

som enligt vad nu sagts drabbas av förfallopåföljden.

Vad slutligen gäller det i bägge motionsparen framställda önskemålet om

åtgärder för att sprida kännedom om den nya lagstiftningen har utskottet

ovan framhållit att en dylik information kan minska risken för rättsförluster.

Utskottet vill kraftigt understryka detta uttalande. Det är enligt utskottets

mening synnerligen angeläget att den fara som onekligen föreligger

för att förnyelseskyldigheten inte uppmärksammas blir i all tänkbar utsträckning

undanröjd. Även om det inte torde vara realistiskt att söka nå

varje rättighetshavare som berörs av lagstiftningen med en personlig underrättelse,

torde dock den moderna informationstekniken ge sådana möjligheter

att antalet fall där väsentliga värden går förlorade bör kunna begränsas

till ett minimum. I första hand synes tidningar, broschyrer och

etermedia böra anlitas. De närmare formerna torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att bestämma. Vad utskottet anfört i denna del bör ges Kungl. Maj :t

till känna.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

A. att riksdagen med avslag på motionerna 1: 950 och

II: 1208 samt I: 951 och II: 1207, såvitt däri yrkats ändrad

lagtext, antager det i propositionen framlagda förslaget till

lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt

och servitut;

B. att riksdagen antager de i propositionen under 2)—

11) angivna lagförslagen; samt

C. att riksdagen i anledning av ovan nämnda motioner

giver Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande

information om den nya lagstiftningen.

Stockholm den 9 maj 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson

(s)*, Svante Kristiansson (s)*, Erik Jansson (s)*, Åkesson (fp) och Hansson

(s);

från andra kammaren: herrar Levin (s)*, Nyberg (fp), fru Torbrink

(s)*, herrar Ekström i Iggesund (s), From (fp)*, Hammarberg (s) och

Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 48 år 1968

41

Reservation

Vid A i utskottets hemställan

av herrar Alexanderson (fp), Åkesson (fp), Nijberg (fp) och From (fp),

vilka ansett

dels att det avsnitt av utlåtandet under rubriken Utskottet, som börjar

med orden »Vad härefter» och slutar med orden »av förfallopåföljden»,

bort ha följande lydelse:

Vad härefter---(lika med utskottet)---gått ut. Detta kan

icke tydligt utläsas av lagtexten. Enligt utskottets mening bör lagtexten ge

klart uttryck för angivna innebörd av bestämmelsen. Lagtexten bör därför

ändras så, att i 1 § andra stycket efter orden »förfaller inteckningen» inskjutes

orden »nämnda inskrivningsdag».

Beträffande den---(lika med utskottet)---inteckningen för
nyats.

Genom det förtydligande som ovan förordats beträffande tidpunkten

för förfalloeffektens inträde, synes denna innebörd kunna utläsas av lagtexten.

Inteckningen skall----(lika med utskottet) —--av för
fallopåfölj

den.

dels att utskottet bort hemställa

A. att riksdagen i anledning av motionerna 1: 950 och II:

1208 samt med avslag på motionerna I: 951 och II: 1207,

såvitt däri yrkats ändrad lagtext, antager det i propositionen

framlagda förslaget till lag om förnyelse av vissa inteckningar

för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut med

den ändringen att 1 § erhåller följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

1

Inteckning som-------

Besvärar inteckningen flera fastigheter

och förnyas den i fråga om

endast någon eller några av dem,

förfaller inteckningen beträffande

den eller de övriga fastigheterna.

(Utskottets förslag)

-i 2 §.

Besvärar inteckningen flera fastigheter

och förnyas den i fråga om

endast någon eller några av dem,

förfaller inteckningen nämnda inskrivningsdag

beträffande den eller

de övriga fastigheterna.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående■ ändrad lydelse av 2 § 9:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 a1 i texten