Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående påföljderna vid oljeutsläpp från fartyg. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 420 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, m. fl. och nr 528 i andra kammaren av herr Tobé m. fl.

1968-05-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1968:49, Utlåtande i anledning av motioner angående påföljderna vid oljeutsläpp från fartyg. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 420 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, m. fl. och nr 528 i andra kammaren av herr Tobé m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr U9 år 1968

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av motioner angående påföljderna vid

oljeutsläpp från fartyg.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 420 i första kammaren av herr Jacobsson,

Gösta, m. fl. och nr 528 i andra kammaren av herr Tobé m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte

dels hos Kungl. Maj :t begära förslag om sådan ändring i oljeskyddslagen

7 § att där stadgad påföljd av fängelse i högst sex månader ökas till fängelse

i högst ett år;

dels ock anhålla att Kungl. Maj :t ville låta utreda förutsättningarna för

införande i oljeskyddslagen av bestämmelse om mistning av behörighetsbevis

för befälsperson som trotsar lagens huvudstadgande om förbud mot

oljeutsläpp från fartyg».

Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen

inhämtat utlåtanden från riksåklagaren, sjöfartsstyrelsen och statens

naturvårdsverk. På begäran av utskottet har yttranden därjämte avgivits av

Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet

och Nordiska oljeskyddsunionen.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § första stycket lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg (oljeskyddslagen) får olja inte tömmas från

fartyg i vattenområde som utgör svenskt territorium. I den mån så är möjligt

skall även utflöde av olja från fartyg förhindras i sådant vattenområde.

För annat vattenområde kan Kungl. Maj :t enligt paragrafens andra

stycke bestämma att samma regler skall gälla i fråga om svenska fartyg av

vissa slag och med viss minsta bruttodräktighet. I 1 § första stycket tillämpning

skung öreisen den 2 maj 1958 till nämnda lag föreskrivs att nyssnämnda

regler skall gälla för svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet av minst

150 registerton och för annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton även inom vissa s. k. förbjudna zoner. Dessa zoner

omfattar dels allt havsområde inom ett avstånd av 50 sjömil från närmaste

land, dels bl. a. övriga delar av Nordsjön, Östersjön och Bottenhavet. Den

nu gällande lydelsen har trätt i kraft den 18 maj 1967 (SFS 1967:126).

I 1 § andra stycket tillämpningskungörelsen ges en bestämmelse som ut
-

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr k9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr A9 år 1968

gör ett steg mot totalförbud mot oljeutsläpp från fartyg. Bestämmelsen innebär

att svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 000 registerton,

för vilket byggnadskontrakt har tecknats den 18 maj 1967 eller senare,

inte får tömma olja i något vattenområde. När särskilda omständigheter

föreligger får sådant fartyg emellertid tömma olja utanför de förbjudna

zonerna.

Fr. o. m. den 1 januari 1969 utvidgas genom 1 a § tillämpningskungörelsen

bestämmelserna om de förbjudna zonerna till att omfatta alla svenska tankfartyg

och även de svenska torrlastfartyg under 500 bruttoregisterton som

har en maskinstyrka om minst 400 effektiva hästkrafter. Sjöfartsstyrelsen

kan medge undantag från föreskrifterna i 1 a § tillämpningskungörelsen.

I 2 § oljeskyddslagen anges vissa undantag från förbudet att släppa ut

olja från fartyg, nämligen för dels oljehaltigt slagvatten, dels bottensats som

utgörs av rester från rening av brännolja eller smörjolja och dels olja från

fartyg som inte är tankfartyg, när fartyget är på väg till hamn utan mottagningsanläggning

för oljespill. Det sistnämnda undantaget upphävs emellertid

genom en ändring som träder i kraft den 1 juli 1968.

Enligt 3 § kan Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t utser,

meddela bestämmelser för visst svenskt vattenområde till förebyggande av

att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg som inte är olja eller

genom sådan uttömning som avses i 2 §. I 3 § tillämpningskungörelsen ges

länsstyrelserna bemyndigande att utfärda sådana bestämmelser.

Enligt 4 § får svenskt fartyg med viss minsta bruttodräktighet inte nyttjas

till sjöfart om det inte är utrustat med anordningar till förebyggande

av att beständig brännolja flödar ut i fartyget eller med inrättning, med

vilken slagvattnet kan renas från olja före uttömning. Dessutom föreskrivs

f. n. att barlastvatten om möjligt inte bör föras i fartygs bränsletankar. Genom

en ändring som träder i kraft den 1 juli 1968 införs förbud för svenskt

fartyg, som inte är tankfartyg, att föra vatten i bränsletank, om fartyget

inte är utrustat med oljeavskiljare.

I 5 § föreskrivs att i allmän hamn som Konungen bestämmer skall finnas

anläggning för mottagande av oljehaltig blandning från fartyg. Med stöd

härav föreskrivs i 7 § tillämpningskungörelsen att sådan anläggning skall

finnas i allmän hamn i Göteborg, Hälsingborg, Luleå, Malmö, Norrköping

och Stockholm.

I 6 § oljeskyddslagen ges bestämmelser om förande av oljedagbok.

Straffbestämmelserna återfinns i 7 §. Den som i strid mot lagen uttömmer

olja eller underlåter att vidta åtgärd till förhindrande av att olja utflödar

kan, liksom den som bryter mot bestämmelser, som utfärdats med

stöd av 3 §, straffas med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Uttömmes

olja i strid mot lagen straffas fartygets redare som om gärningen

begåtts av honom själv, såframt den skett med hans vetskap eller vilja.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 1968

3

Motionerna

Till stöd för sina yrkanden anför motionärerna att utvecklingen i fråga

om förorening av hav, kuster och stränder genom olja från fartyg torde ge

anledning att överväga åtgärder för att komma till rätta med den ohörsamhet

och bristande laglydnad som har ådagalagts gentemot gällande bestämmelser

till förhindrande av avsiktliga utsläpp av olja från fartyg till sjöss.

Oljeföroreningen har under det gångna året vad gäller frekvensen varit

svårare än någonsin. Endast i undantagsfall har oljeutsläppen till sjöss kunnat

hänföras till sjöolyckor, varför något tvivel inte kan råda om att de avsiktliga

oljeutsläppen på det hela taget varit orsak till de mycket talrika

och i vissa fall svåra oljeföroreningarna. En strängare reaktion från det

allmännas sida torde enligt motionärernas mening få anses påkallad, lämpligen

genom att utöka den nuvarande straffskalan till fängelse ett år. Motionärerna

pekar även på en annan utväg att öka respekten för lagens föreskrifter,

nämligen att införa den påföljden att befälsperson som gör sig

skyldig till eller har ansvaret för brott mot oljeskyddslagen kan mista sin

behörighet till tjänst på fartyg. En sådan påföljd skulle enligt motionärernas

uppfattning förmodligen även neutralisera den risk att mista sin anställning

som en befälsperson stundom kan anse sig löpa, när laglydnaden

kommer i konflikt med arbetsgivarens intresse. Motionärerna anser därför

frågan om att införa en sådan påföljd allvarligt böra övervägas.

Frågans tidigare behandling

En redogörelse för tillkomsten av och innehållet i 1954 års oljeskyddskonvention

samt de år 1962 vidtagna ändringarna i konventionen finns intagen

i tredje lagutskottets utlåtande 1966:37 (s. 1—10) i anledning av en

motion om ändring i oljeskyddslagen. Utskottet hänvisar till nämnda redogörelse,

som även innehåller uppgifter om lagstiftningsåtgärderna i anledning

av konventionen och ändringarna i konventionen. Utöver uppgiften att

lagen om ändringar i oljeskyddslagen på grund av 1962 års konventionsändringar

utfärdades den 31 maj 1963 (nr 187) må nämnas att ändringarna

trädde i kraft den 18 maj 1967.

Vid 1965 års riksdag behandlades två motioner (1:328 och 11:395) och

vid 1966 års riksdag en motion (11:396) om viss skärpning av bestämmelserna

i oljeskyddslagen (3LU 1965:16 och 1966:37). Genom de numera beslutade

ändringarna, som har angivits i avsnittet Gällande bestämmelser,

torde motionärernas yrkanden i huvudsak ha tillgodosetts.

Beträffande påföljderna för brott mot förbudet mot uttömmande av olja

från fartyg enligt bestämmelserna i oljeskyddslagen må följande anmärkas.

Enligt art. III och VI i 1954 års oljeskyddskonvention skall överträdelse

av förbud mot oljeuttömning vara straffbar och straffet får inte vara lind
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 1968

rigare för en överträdelse utom ett lands territorialvatten än för motsvarande

förseelse, begången inom territorialvattnet.

I propositionen med förslag till antagande av oljeskyddslag (1956:23) anförde

departementschefen bl. a. följande beträffande straffbestämmelserna

i 7 §.

Straffansvar bör drabba envar som i strid mot lagen uttömmer olja ellei

underlåter att vidtaga åtgärd för att förhindra att olja utflödar. Detsamma

bör gälla för den som bryter mot lokal föreskrift enligt 3 § till förhindrande

av vattenförorening. Vidare bör man i straffrättslig väg kunna ingripa mot

befälhavare som nyttjar ej behörigen utrustat fartyg eller som gör sig skyldig

till försummelse med avseende å oljedaghokens förande. Vid överträdelse

av förbudet mot oljeuttömning och mot nyttjande av fartyg, som ej är behörigen

utrustat, bör även redaren vara underkastad straffansvar. Förutsättningen

härför bör dock i enlighet med nu tillämpade straffrättsliga principer

vara att förseelsen skett med hans vilja och vetskap.

Vid bestämmande av strafflatituderna för förseelser mot lagen bör beaktas

att det, om endast låga bötesstraff utdömes, kan ur ekonomisk synpunkt

för en redare vara fördelaktigt att bryta mot oljeuttömningsförbudet.

Det synes därför ej tillräckligt med en straffskala som innehåller endast

böter. Jag har därför övervägt att införa någon form av förverkande av ett

penningbelopp som motsvarar redarens ekonomiska fördel av förseelsen.

Mot en sådan regel — vars lämpliga utformning för övrigt erbjuder betydande

svårigheter — kan emellertid åberopas att den endast sällan skulle drabba

utländska redare. Jag har i stället stannat för att föreslå införande av

frihetsstraff. Denna ståndpunkt synes stå i god överensstämmelse med lagstiftningen

på likartade områden. Jag får sålunda hänvisa till 13 kap. 11 §

andra stycket vattenlagen och 11 kap. 13 § strafflagen. I förevarande paragraf

har i enlighet med det sagda straffet för den som i strid mot lagen uttömmer

olja eller underlåter att vidtaga åtgärd mot oljeutflöde samt för den

som bryter mot lokalt uttömningsförbud bestämts till dagsböter eller fängelse

i högst sex månader. I sammanhanget må anmärkas att dessa gärningar

motverkas jämväl därav att de enligt allmänna rättsprinciper medför skyldighet

för den felande att utgiva ersättning för uppkommen skada.

Övriga förseelser — nyttjande av ej behörigen utrustat fartyg och försummelse

i fråga om oljedagboken — är av lindrigare art och straffskalan

för dem torde böra bestämmas till dagsböter.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU 1956:4) godtog utskottet

lagförslaget.

Nordiska rådet har tillställt regeringarna i Danmark, Finland, Island,

Norge och Sverige en rekommendation (1968:31), antagen den 22 februari

1968, angående revision av oljeskyddskonventionen. I rekommendationen

hemställer rådet att regeringarna skall söka få till stånd sådan ändring i

oljeskyddskonventionen att det principiellt blir totalförbud mot att släppa

ut olja eller oljehaltig blandning i havet och att det skapas ökade möjligheter

till en effektiv kontroll. Rådet hemställer dessutom att regeringarna

måtte överväga om det är möjligt att mål om överträdelse av konventionen

kan handläggas vid en internationell domstol.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje, lagutskottets utlåtande nr 49 år 1968

5

Remissyttrandena

Av remissinstanserna tillstyrker statens naturvårdsverk och Nordiska

oljeskyddsunionen motionerna. Sjöfartsstyrelsen och riksåklagaren förordar

andra lösningar av problemet medan de övriga avstyrker förslagen.

Statens naturvårdsverk finner sig inte kunna gå in på förslagen i annan

mån än att verket vitsordar att efterlevnaden av lagen f. n. är sådan att betydande

men för naturvårdsintresset uppstår. En skärpning av påföljdsföreskrifterna

torde därför enligt verkets mening vara motiverad.

Sjöf artsstyrelsen framhåller att flertalet utsläpp av olja från fartyg i våra

farvatten är att hänföra till s. k. avsiktliga utsläpp, huvudsakligen sammanhängande

med fartygens normala drift. Styrelsen är emellertid inte övertygad

om att sättet att komma till rätta med detta problem och att vinna

bättre efterlevnad av bestämmelserna är att skärpa påföljderna i de ytterst

fåtaliga fall som i praktiken kommer under domstols prövning. Enligt styrelsens

mening måste problemet i första hand angripas efter andra linjer.

Den mest effektiva vägen att förhindra eller begränsa oljeutsläppen från

fartyg är utan tvivel att göra det ekonomiskt lönsamt för fartygen att behålla

olja ombord. En annan väg är att vidtaga sådana åtgärder att det inte

medför alltför stora olägenheter eller kostnader för fartyget att avbörda sig

de oljerester som har framkommit under fartygets drift. Frågan huruvida

mottagningsanläggningarna i hamnarna för oljerester från fartyg är så anordnade

att de tillgodoser dessa krav undersöks f. n. i samarbete mellan styrelsen,

redareorganisationerna och Hamnförbundet. Styrelsen pekar vidare

på svårigheterna att fastställa från vilket fartyg en oljefläck har kommit.

Viss förbättring av kontrollen torde kunna vinnas genom bättre övervakning

särskilt av de närmast kusten liggande farvattnen och genom ett förbättrat

rapportsystem beträffande iakttagna oljefläckar. Styrelsen framhåller

även möjligheten att skärpa kontrollen av oljehanteringen ombord i fartygen

genom mer eller mindre regelbundna inspektioner av särskilt tankfartygen.

Styrelsen avser att inom den närmaste tiden påbörja en försöksverksamhet

med sådan kontroll. För att få bättre sakmaterial vid kontrollen

borde formuläret till oljedagbok ändras. Ett svenskt förslag till sådan

ändring torde komma att behandlas av vederbörande internationella organ

i slutet av detta år. Vad gäller förslaget om bestämmelser om mistning av

behörighetsbevis för befälsperson som trotsar oljeskyddslagens förbud mot

oljeutsläpp från fartyg anför styrelsen att denna fråga f. n. övervägs inom

den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO). Frågans behandling

inför detta forum torde enligt styrelsens mening böra avvaktas innan

ytterligare åtgärder vidtages. Styrelsen anför slutligen att behovet av

skärpta påföljder bör övervägas först sedan man sett effekten av ytterligare

åtgärder för att förbättra servicen för fartygen och skärpa kontrollen.

Riksåklagaren anser det vara rimligt att antaga att förslaget om höjning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 1968

av straffmaximum skulle medföra en viss förstärkning av straffbestämmelsernas

preventiva effekt samt att den föreslagna möjligheten att som sanktion

för brott mot oljeskyddslagen fråntaga fartygsbefälet dess behörighet

— en sanktion som f. n. kan användas vid vissa brott mot sjölagen — skulle

vara tämligen verkningsfull. Utsikterna att komma till rätta med oljeföroreningarna

genom skärpt strafflagstiftning måste dock anses vara mycket

begränsade bl. a. på grund av de särskilda utrednings- och bevissvårigheter

som föreligger vid ifrågasatt brott mot oljeskyddslagen. Förlust av behörighet

som fartygshefäl skulle komma att rikta sig enbart mot det svenska

fartygsbefälet. Ett sådant stadgande skulle alltså knappast ha någon preventiv

effekt i fråga om utländska fartyg. Även från en annan synpunkt

riktar riksåklagaren invändningar däremot. Med hänsyn till rådande konkurrens

inom sjöfartsnäringen bör man inte meddela strängare föreskrifter

för svenska fartyg än som gäller för utländska. Denna synpunkt har beaktats

vid oljeskyddslagens tillkomst. Införande av möjlighet till diskvalifikation

bör därför övervägas bara om frågan kan få en internationell lösning.

Riksåklagaren anser det i stället vara nödvändigt att angripa problemet

med oljeföroreningarna från mycket vidare synpunkter. Störst effekt

torde vinnas genom ett system av samverkande åtgärder, allt såvitt möjligt

på det internationella planet. Riksåklagaren anför därefter en tänkbar åtgärd,

nämligen att skärpa skadeståndsskvldigheten i anledning av oljeutsläpp

samt att införa försäkringsskyldighet i kombination med rätt till ersättning

för skador, orsakade av okända fartyg.

Sveriges redareförening framhåller att en av grunderna till att oljeutvinning

alltjämt sker till sjöss är att man inte har sett till att behovet av

mottagningsanordningar för oljerester har fyllts. Enligt föreningens mening

sker en stor del av de olagliga oljeutsläppen från utländska fartyg, bl. a.

sådana som tillhör länder som inte har ratificerat oljeskyddskonventionen.

För att komma till rätta med sådana oljeutsläpp fordras en bättre övervakning.

Utan en mer intensiv övervakning skulle en straffskärpning bli ett

slag i luften, eftersom de flesta som brutit mot bestämmelserna ändå skulle

undgå straff. Förslaget att befälsperson som överträder förbudet mot oljeutsläpp

skulle kunna mista sitt behörighetsbevis anser föreningen vara

orimligt, särskilt med hänsyn till att någon liknande påföljd inte kan drabba

den som är ansvarig för motsvarande fel eller försummelse inom en industri.

Sveriges fartygsbefälsförening anser det inte vara motiverat med en straffskärpning.

I stället bör de nuvarande straffbestämmelserna tillämpas effektivare

genom en förbättrad kontroll och en förstärkning av åklagarväsendet

beträffande sjöfarten, vilket skulle medföra en ökad risk för påföljd vid

överträdelse av bestämmelserna. Föreningen ifrågasätter vidare om det är

möjligt att för brott mot oljeskyddslagen införa den påföljden att ansvarigt

befäl berövas sitt behörighetsbevis. En sådan åtgärd har anknytning till för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i9 år 1968

7

mågan att framföra fartyg men utgör enligt föreningens mening knappast

korrektiv mot förseelser av annat slag än de som sammanhänger med sjöfartssäkerheten.

Svenska maskinbefälsförbundet anför att det f. n. knappast föreligger reella

förutsättningar att följa bestämmelserna i oljeskyddslagen, eftersom

tillfredsställande anordningar för mottagande av oljerester saknas i en rad

svenska hamnar. Så länge tekniska lösningar av problemet inte har anvisats,

kan man enligt förbundets mening inte begära att förbudet mot oljeutsläpp

skall efterlevas. Förbundet vänder sig därför bestämt mot att i nuvarande

läge skärpa straffbestämmelserna eller införa annan påföljd.

Nordiska oljeskyddsunionen framhåller att det inte kan betvivlas att oljeförekomsterna

på havet i flertalet fall härrör från avsiktliga utsläpp från

fartyg samt att man tyvärr måste konstatera att gällande bestämmelser efterlevs

dåligt. Detta förhållande har nyligen föranlett Oljeskyddskommittén

hos den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen i London (IMCO)

att framlägga en resolution med uppmaning till regeringarna i de till oljeskyddskonventionen

anslutna staterna att snarast möjligt skärpa de straffbestämmelser

som gäller i vederbörande land för olagliga oljeutsläpp. Oljeskyddsunionen

anför vidare att det kan ifrågasättas om det rimligen kan

anses vara det allmännas sak att göra det ekonomiskt lönsamt för ett fartyg

att följa givna lagbud. Härvid åsyftas främst inrättande av oljemottagningsanläggningar

i hamnarna i sådan utsträckning och av sådan beskaffenhet

att fartygen snabbt och utan väsentlig kostnad skall kunna avlämna sina

oljerester. Förmodligen kommer ett sådant förfarande alltid att vålla liggetidskostnader,

vilket med all sannolikhet också är anledningen till det kända

och påtalade förhållandet att fartygen i så ringa utsträckning hittills har

begagnat sig av mottagningsanläggningarna i de sex hamnar som har inrättat

sådana. Beträffande frågan att införa påföljden att ansvarigt befäl kan

mista sitt behörighetsbevis vid överträdelse av förbudet mot oljeutsläpp

framhåller Oljeskyddsunionen att frågan f. n. övervägs inom IMCO. Detta

förhållande kan inte anses utgöra något skäl för att tills vidare avstå från

utredning i ämnet. En utredning är uppenbarligen nödvändig för ett ställningstagande

till saken från svensk sida redan vid behandlingen i IMCO,

vars olika organ uteslutande består av regeringsrepresentanter, vilkas kunskaper

och meningsyttringar utgör grunden för de överläggningar som kan

förekomma där. En svensk utredning skulle sålunda utgöra en lämplig förberedelse

till behandlingen inom IMCO och för övrigt vara motiverad redan

av den anledningen att saken förts upp på dagordningen där. Oljeskyddsunionen

åberopar slutligen eu bilagd rapport angående oljeskador under år

1967.

Unionen framhåller under hänvisning till denna att rapporterna om på

sjön iakttagna oljeutsläpp och om förorening av kusterna under år 1967

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 1968

varit talrikare än någonsin. Samtliga ärenden hos sjöåklagaren vid sjöfartsstyrelsen,

i vilka polisutredningen slutförts, har avskrivits.

Oljeskyddsunionen tillstyrker motionärernas förslag.

Utskottet

Enligt 1956 års lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg får

olja från fartyg inte uttömmas i vattenområde som utgör svenskt territorium.

I den mån så är möjligt skall även utflöde av olja från fartyg förhindras

i sådant vattenområde. För annat vattenområde kan Kungl. Maj :t

bestämma att samma regler skall gälla i fråga om vissa svenska fartyg. Enligt

sådant förordnande gäller förbudsreglerna för svenska fartyg med viss

minsta storlek i s. k. förbjudna zoner, bl. a. hela Nordsjön och Östersjön

med vikar. I ett par hänseenden gäller undantag från lagens regler.

Den som i strid mot lagen uttömmer olja eller underlåter att vidta åtgärd

till förhindrande av att olja utflödar kan straffas med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader. Har uttömning av olja skett straffas fartygets

redare som om gärningen begåtts av honom själv, såframt den skett

med hans vilja eller vetskap.

Motionärerna hemställer att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär förslag

till sådan ändring av straffbestämmelserna att fängelse i högst ett år kan

utdömas. De yrkar även utredning av förutsättningarna för införande av

den påföljden att befälsperson som åsidosätter förbudet mot oljeutsläpp

skall kunna mista sin behörighet till tjänst på fartyg.

Oljeutsläpp från fartyg medför i flera hänseenden betydande skador och

olägenheter. Skadeverkningarna på sjöfågelbeståndet är allvarliga. Fisket

åsamkas olägenheter genom att redskap och båtar smutsas ned. Olja som

driver in mot kusterna kan vidare göra stränderna otjänliga för bad och

annat friluftsliv.

Frågan om åtgärder mot vattenförorening har tagits upp i olika sammanhang.

Internationellt samarbete har lett till 1954 års oljeskyddskonvention

och till kompletteringar i den. De svenska författningsbestämmelserna i

ämnet bygger på konventionen. Bestämmelserna har efter hand skärpts

bl. a. genom att medgivna undantag från dem inskränkts. Från och med

våren 1967 gäller förbud mot oljeutsläpp från svenskt tankfartyg med en

bruttodräktighet av minst 150 registerton och annat svenskt fartyg med en

bruttodräktighet av minst 500 registerton inom ett flertal havsområden.

Erfarenheten synes emellertid ha visat att bestämmelserna inte är tillräckliga

för att hindra att olja töms ut i de vattenområden som omger Sverige.

Som närmare framgår av ett av remissyttrandena har under år 1967

förekommit en mängd oljeutsläpp bl. a. i Nordsjön och Östersjön. Någon

påtaglig förbättring av förhållandena synes i själva verket inte ha inträf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr A9 år 1968

9

fat ens som följd av de under nämnda år genomförda skärpningarna av bestämmelserna.

Till stor del torde detta sammanhänga med att kontrollen

av efterlevnaden av lagen inte är tillräckligt effektiv.

Svårigheterna att få till stånd en effektiv sådan kontroll är emellertid

stora. Utsläppen sker i regel på öppna havet och upptäcks ofta först åtskillig

tid efter det att de ägt rum. Att fastställa från vilket fartyg utsläppet

härrör möter i detta läge avsevärda svårigheter. I fråga om internationellt

vatten tillkommer dessutom den omständigheten att en strandstats myndigheter

synes ha begränsade befogenheter att vidta åtgärder för utredning.

Av remissvaren framgår att lagföring av för oljeutsläpp ansvariga personer

endast undantagsvis kommer till stånd. Enligt utskottets mening skulle

en skärpning av påföljderna vid åsidosättande av förbudet mot oljeutsläpp

få ringa effekt, om inte utrednings- och bevismöjligheterna kan förbättras.

I remissvaren över motionerna anges vissa möjligheter att förbättra kontrollen

över efterlevnaden av oljeskyddslagen. För de närmast kusten liggande

farvattnen kan övervakningen skärpas och rapporteringen av iakttagna

oljefläckar förbättras. Genom mer eller mindre regelbundna inspektioner

av särskilt tankfartygen och deras oljedagböcker kan kontrollen av

oljehanteringen på fartygen skärpas. Utskottet noterar med tillfredsställelse

att sjöfartsstyrelsen avser att inom den närmaste tiden påbörja en försöksverksamhet

med sådan kontroll. Denna form av kontroll skulle underlättas

om det i oljeskyddskonventionen föreskrivna formuläret till oljedagbok

ändrades i vissa avseenden. Från svensk sida föreligger förslag till sådan

ändring. Förslaget torde komma att behandlas av den mellanstatliga

rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) i slutet av detta år.

Vissa remissorgan, som företräder det enskilda sjöfartsintresset, anser

att behovet av mottagningsanordningar för oljerester inte är tillgodosett

på ett tillfredsställande sätt i svenska hamnar. Sjöfartsstyrelsen undersöker

f. n. i samarbete med redareorganisationerna och hamnförbundet, om

anläggningarna uppfyller de krav man måste ställa för att fartyg utan alltför

stora olägenheter eller kostnader skall kunna avlämna sina oljerester.

Utskottet anser att det är angeläget att man från det allmännas sida tillhandahåller

en god service på detta område och att fartygen också begagnar

sig av de anordningar som ställs till förfogande. Enligt utskottets mening

är det även rimligt att man inom sjöfartsnäringen kalkylerar in tidsförlust

och kostnader för avlämnande av oljerester i driftkostnaderna för

fartyg.

Ytterligare vägar för att höja effekten av oljeskyddslagstiftningen anförs

av riksåklagaren, nämligen dels att skärpa reglerna om skadeståndsskyldighet

vid oljeutsläpp genom att införa strikt ansvar för fartygets ägare,

dels att införa försäkringsplikt i kombination med rätt till ersättning

för skador, orsakade av okända fartyg.

Den av motionärerna ifrågasatta påföljden att befäl som åsidosätter för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 49 år 1968

budet mot oljeutsläpp skall kunna mista sin behörighet till tjänst på fartyg

skall tas upp till behandling i slutet av innevarande år inom IMCO. Enligt

vad utskottet har inhämtat kommer detta att föranleda att frågan som

förberedelse härtill utreds inom Kungl. Maj :ts kansli.

Utskottet anser det vara mycket angeläget att man snarast möjligt kommer

till rätta med det av motionärerna aktualiserade problemet att förbättra

efterlevnaden av oljeskyddslagen. I första hand bör emellertid vidtas åtgärder

som syftar till att anordna och förbättra mottagningsstationer för

oljerester och att där ge fartygen tillfredsställande service och vidare att

införa skärpt kontroll. Om resultaten av dessa åtgärder inte inom skälig

tid skulle visa sig tillräckliga, bör det enligt utskottets mening dels övervägas

att skärpa påföljderna i den riktning motionärerna anfört, dels utredas

möjligheterna att vidta de av riksåklagaren anvisade åtgärderna av

ekonomisk och försäkringsmässig natur.

Vad sålunda anförts torde böra ges Kungl. Maj :t till känna.

Utskottet får således hemställa

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning

av motionerna 1:420 och 11:528.

Stockholm den 9 maj 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson

(s)*, Svante Kristiansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Åkesson (fp), Hansson

(s), fru Landberg (s) och herr Nils Nilsson (ep)*;

från andra kammaren: fru Torbrink (s) *, herrar Tobé (fp), Ekström

i Iggesund (s), fru Ekroth (s)*, herrar From (fp)*, Hammarberg (s),

Krönmark (h)* och Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:233 Skrivelse till Konungen i anledning tiv Kungl. Maj:ts proposition angående organisation m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans m. m. a1 i texten